Rapport från Astronomdagarna (6)

Då var man hemma efter några intensiva Astronomdagar. Med tillgång till dator kan jag piffa upp de tidigare inläggen med lite bilder, länkar, etiketter m.m (att blogga med en mobiltelefon visade sig vara lite väl primitivt. Ett par av inläggen hamnade t o m i fel ordning!). Om jag ska sammanfatta dagarna så kan jag säga att det har varit en välarrangerad och i mitt tycke givande konferens, även om det kanske är i mastigaste laget att lyssna på ca 40 föredrag från morgon till kväll. En viss utmattning infinner sig åtminstone för oss amatörastronomer.

Jag har samlat mina inlägg från Astronomdagarna 2013 (och även 2011) HÄR.

Förutom föredragen fanns också en posterutställning med ett 20-tal bidrag som tog upp aktuell forskning inom olika fält av astronomin. Många väldigt proffsiga posters! En som jag tyckte var lite extra kul var Daniel Carreras poster "Formation of asteroid belts from mm-sized grains or larger", med lite nya tankar kring hur asteroider egentligen bildas (som jag inte går in på här). Klicka på bilden för att förstora den (Bilden är tagen med en mobiltelefon, därav bildkvaliteten).

Daniels poster

Temat för lördag förmiddag har varit utforskningen av Vintergatan och studier av stjärnor och galaxer ur olika aspekter. Det i mitt tycke mest intressanta under dagen var ett par föredrag om Gaia-teleskopet och utforskningen av Vintergatan.

Illustration av Gaia-teleskopet (Bildkälla: ESA)

Gaia-teleskopet är årets stora rymdsondsprojekt. Detta teleskop sänds upp 20 november (eller, vid dåligt väder, någon av de följande dagarna) från den europeiska rymdbasen i franska Guyana. Jag har skrivit en del om Gaia tidigare här i bloggen (se HÄR). På Astronomdagarna berättade David Hobbs allmänt om projektet och Daniel Michalik specifikt om planerade datareleaser och om astrometri kopplat till Gaia. Lunds universitet är med i utvecklingsarbetet.

David Hobbs nämner att vi idag, när det gäller vår kunskap om Vintergatan, till stor del förlitar oss på de data som rymdteleskopet Hipparcos samlade in. Detta teleskop sändes upp redan 1989 och hann under sina 3,5 år fastställa data för lite drygt 118.000 stjärnor. Gaia är Hipparcos arvtagare och ska samla data för 1 miljard stjärnor! Gaia är 100 gånger mer exakt än Hipparcos. Förhoppningen är också att Gaia ska kunna upptäcka uppemot 10.000 Jupiterstora exoplaneter (och kanske ett antal mindre planeter?). 

Trots den enorma förbättringen vad gäller observationskapacitet är forskarna inte helt nöjda. Gaia kommer nämligen inte att kunna kartlägga Vintergatans centrala regioner så värst bra. Därför diskuteras redan uppföljare till Gaia.

När kan vi då förvänta oss få se lite data från Gaia:s observationer. Vi får ha tålamod. Daniel Michalik berättar att det kommer att ske 5 datareleaser, där den första kommer 22 månader efter Gaia:s uppskjutning. Det innebär att de första resultaten presenteras i september 2015 för vissa begränsade delar av Gaia:s uppdrag. Först år 2022 får vi reda på de mer fullständiga Gaia-resultaten. 

Även Sofia Feltzing ser Gaia som ett viktigt led i utvecklingen av vår kunskap om Vintergatan. Med Gaia kommer vi att få data om stjärnors positioner, avstånd och rörelser. Det som saknas är detaljerade data om spektra och astrofysiska parametrar. Sofia nämner att projektet 4Most skulle kunna lösa detta. Det handlar om utrustning som kopplas till ESO:s VISTA-teleskop, som opererar från de chilenska bergen. Målet är att få högupplösta spektra för 1-2 miljoner stjärnor. Rymdteleskop och jordbaserade teleskop kan därmed komplettera varandra.