Månfordonet Yutu

Imorgon kväll svensk tid är det tänkt att den kinesiska rymdsonden Chang'e 3 ska sändas upp. Det ryktas så i alla fall. Informationen från kinesiskt håll är knapphändig. Som jag skrev igår för sonden med sig en månlandare och ett fordon. Månlandning planeras ske den 14 december. Fordonet har fått namnet Yutu, eller Jade Rabbit på engelska. Av illustrationen att döma så liknar fordonet andra rymdfordon vi sett. Det tycks vara något av en standard att ha sex hjul på den här typen av fordon.

(Bildkälla: CNSA)

Kometen ISON kan ha överlevt solpassagen, men är ordentligt tilltufsad

Det har varit lite förvirrade rapporter kring kometen ISON:s öden och äventyr de senaste dygnen. Först kom det rapporter från NASA om att kometen sannolikt upplösts i sina beståndsdelar när den rundade solen den 28 november. NASA:s solsonder hade tappat bort den helt enkelt. Det korta avståndet till solen, bara knappt 1,2 miljoner kilometer, innebar en sådan påfrestning på kometen att det tidigt befarades att den kunde dö. Bara några timmar efter de negativa rapporterna kom dock lite mer positiva signaler. Det verkade trots allt som åtminstone delar av kometkärnan överlevt och att en kometsvans utvecklats när ISON fortsatte sin färd bort från solen igen. Vi får vänta några dagar till innan vi vet säkert hur det står till med ISON. Kometer är oberäkneliga och, vem vet, ISON kanske helt plötsligt lyser upp vår stjärnhimmel. Vi får som sagt vänta och se. I avvaktan på det kan vi njuta av bildsekvensen nedan som rymdsonden SOHO tagit.

Filmen nedan visar inte bara ISON utan också ett par rejäla solutbrott. Häftigt!

(Bildkälla: NASA)

Se också Populär Astronomis websida och Cassiopeiabloggen om kometen ISON. Även websidan Rymdväder rapporterar om ISON och om solutbrotten.

En mängd rymdsonder studerar solsystemets himlakroppar

Amatörastronomen Olaf Frohn har uppdaterat sin rymdsondskarta på websidan Armchair Astronautics. Som synes av bilden nedan så kryllar det av rymdsonder kring solen och solsystemets planeter, månar och andra små himlakroppar (Klicka på bilden för att förstora den). Bilden visar positionen för totalt 26 rymdsonder och 2 Marsfordon. Av dessa är fyra rymdsonder på "flykt" från solsystemet eller åtmistone på väg mot dess utkanter. Det är de två Voyagersonderna och de två Pioneersonderna. Vad gör då de övriga 22 rymdsonderna? Nedan ges en översiktlig information om vad de gör.

• 4 rymdsonder studerar solen. Det är STEREO A resp B (som kretsar kring solen), SDO (som kretsar kring jorden) och SOHO (som kretsar kring solens-jordens Lagrangepunkt 1).
• 1 rymdsond, MESSENGER, observerar Merkurius.
• 1 rymdsond, Venus Express, observerar Venus.
• 1 rymdsond, Akatsuki, skulle gått in i omloppsbana runt Venus, men misslyckades med det. Nytt försök görs 2015.
• 2 rymdsonder studerar månen. Det är LRO och LADEE. 
• 1 rymdsond, ARTEMIS, studerar månens interaktion med solen.
• 3 rymdsonder observerar Mars. Det är MRO, Mars Express och Mars Odyssey.
• 2 rymdsonder är på väg mot Mars. Det är MAVEN och Mars Orbiter Mission (MOM).
• 1 rymdsond är på väg mot dvärgplaneten Ceres. Det är rymdsonden Dawn.
• 1 rymdsond, Juno, färdas mot Jupiter.
• 1 rymdsond studerar Saturnus. Det är Cassini.
• 1 rymdsond är på väg mot dvärgplaneten Pluto. Det är New Horizons.
• 1 rymdsond ska studera kometen 67PChuryumov-Gerasimenko. Det är sonden Rosetta.
• 1 rymdsond, ACE, studerar partiklar från solvinden och från annat håll i vårt solsystem.
• 1 rymdsond, ICE, har studerat kometer, men projektet är sedan länge avslutat.

Många rymdsonder är det! Det som saknas är rymdsonder som studerar solsystemets två yttersta planeter, Uranus och Neptunus. Några planer på rymdsonder till dessa två planeter finns inte för tillfället. Förutom dessa 26 rymdsonder finns en hel skock sonder och satelliter som studerar jorden ur olika aspekter. Det finns också en stor mängd rymdobservatorier, men de kan vi gå igenom en annan gång.

Ska kinesiska rymdsonden Chang'e 3 sändas upp redan i helgen?

Det är snart dags för ännu en rymdsondsuppskjutning. Det är den kinesiska månsonden Chang'e 3 som kan sändas upp redan på söndag. Detta enligt Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog, som studerat olika informationskällor. Det är som vanligt lite osäkert med exakt uppskjutningstid. Av någon anledning är den kinesiska rymdmyndigheten CNSA inte så villig att lämna så värst mycket information. Det ryktas dock om att uppskjutningen sker den 1 december. Om det stämmer kommer rymdsonden att gå in i omloppsbana runt månen fyra- fem dagar senare. Med sonden följer en månlandare, inklusive ett månfordon, som i så fall landar på månen ytterligare ca 10 dagar senare. Allt enligt Emilys informationskällor. Vill det sig väl kan vi alltså se fram emot en månlandning i mitten av december! Det skulle i så fall bli den första månlandningen på 37 år! Då var det ryska Luna 24 som damp ner på månens yta.

Illustration av landare och fordon (Bildkälla: CNSA)

Det är bara lite drygt 3 veckor sedan som den indiska rymdmyndigheten sände upp en rymdsond, Mars Orbiter Mission, mot planeten Mars. Det har spekulerats i massmedia om det kan tänkas bli en rymdkapplöpning mellan Kina och Indien, lik den som vi upplevde på 1960-talet mellan USA och Ryssland. Kina förnekar att man tävlar med Indien, eller med någon annan rymdnation. Man säger sig enbart ha ambitionen att lyckas med detta månprojekt och gärna samarbeta med andra rymdnationer i framtiden. Det låter ju bra.

Det har också muttrats en del hos NASA över Chang'e 3-projektet. NASA befarar att månlandningen kommer att störa NASA:s rymdsond LADEE:s observationer av månatmosfären. LADEE sändes ju upp för bara knappt tre månader sedan. Nu menar vissa astronomer att det tvärtom kan vara perfekt med en månlandning för LADEE. Det innebär att stoft och damm sannolikt rörs upp och ger LADEE en utmärkt möjlighet att studera hur det transporteras till atmosfären.

Vilken rymdsondshöst det varit! Om Chang'e 3 sänds upp i början av december innebär det hela fyra rymdsondsuppskjutningar det senaste kvartalet. Liksom de tre andra rymdsonderna LADEE, Mars Orbiter Mission och MAVEN kan det bli riktigt spännande att följa Chang'e 3. Tänk en månlandning med 2000-talets dator- och TV-teknik. Låt oss hoppas att kinesiska rymdmyndigheten förser världen med filmer, bilder och information i största allmänhet. Läs med om Chang'e 3 HÄR:

NASA:s rymdsondsarmada studerar ISON

Det är formligen en armada av rymdsonder som studerar kometen ISON. Förutom solsonderna STEREO, SOHO och SDO medverkar ytterligare några rymdsonder och rymdobservatorier i "projekt ISON". Bilden nedan visar denna flotta av sonder (klicka på bilden för att förstora den). Imorgon kommer kometen i närkontakt med solen för att sedan åter avlägsna sig ut i rymden. Förhoppningsvis blir ISON en lysande syn på vår stjärnhimmel under kommande veckor.

(Bildkälla: NASA)

Solsonden SOHO har redan fångat ISON på bild. På bilden nedan syns ISON komma in från höger.

(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Cassini skapar rymdkonst

Rymdsonden Cassini tar nästan varje vecka någon spektakulär bild av solsystemets vackraste planet, Saturnus. Dagens bild är inget undantag. Saturnus ringar visas upp i all sin prakt. I bildens nederkant skymtar också en av Saturnus många månar, Epimetheus. Det är en relativt liten måne med en diameter på 113 kilometer.

(Bildkälla: NASA)

Rymdsonden STEREO har tagit en bildsekvens som visar kometen ISON

NASA:s rymdsond STEREO; som normalt studerar solen, har riktat sin kamera mot kometerna ISON och Encke och fångat dem i några bilder, som NASA satt samman till en liten film.

(Bildkälla: NASA)

Det verkar som NASA:s rymdobservatorier och rymdsonder är redo att ta sig en närmare titt på ISON nu när den i dagarna rundar solen. Förutom STEREO ska bl a solsonden SOHO samt rymdobservatoriet Chandra kolla in kometen (se mer info på NASA:s websida). Ett flertal jordbaserade teleskop står förstås också redo. Läs om superteleskopet ALMA, och de kometobservationsplaner som finns, på Populär Astronomis websida.Se också på Cassiopeiabloggen, där redaktör Johansson ger utförlig kometinfo.

Det är lite allmän ISON-hysteri just nu bland astronomerna. Det dominerar nyhetsflödet på många websidor. Låt oss hoppas att kometen överlever passagen i solens närhet och om några veckor lyser upp vår decemberhimmel.

Tveksamt om planeter med liv kan finnas kring röda dvärgstjärnor

Röda dvärgstjärnor är den vanligaste typen av stjärnor i vår galax Vintergatan. De utgör ca 75 procent av alla stjärnor. Många exoplanetforskare har föreslagit att man borde söka efter jordkopior kring denna typ av stjärnor. Det finns flera goda skäl att söka efter planeter kring röda dvärgar. De är som sagt talrika. De är också långlivade i och med att de förbränner väte sakta. Det gör att det finns gott om tid för planeter att utveckla liv. Ytterligare en faktor av betydelse är att det är lättare att hitta planeter krig ljussvaga stjärnor. Röda dvärgstjärnor borde därför vara perfekta studieobjekt. Ett flertal forskningsstudier under senare tid talar dock mot detta. Miljön tycks helt enkelt vara ganska ohälsosam för liv. NASA rapporterar senaste forskningsnytt i frågan på sin exoplanetwebsida.

(Bildkälla: NASA)

Vad är då problemet med röda dvärgar? Forskare vid University of S:t Andrews i Skottland har funnit att de flesta av dem roterar ganska snabbt. En snabb rotation innebär ett starkt magnetfält, i vissa fall 1.000 gånger starkare än solens. De röda dvärgarna tycks också ha omfattande solutbrott med enorma koronamassutkastningar. Dessa båda egenskaper hos de röda dvärgarna gör att en eventuell planet inte förmår skydda sig för solvinden och solutbrotten. Planetens eget magnetfält trycks ihop av stjärnans starka magnetfält. Solvinden riskerar att blåsa bort planeters atmosfärer. Eftersom den beboeliga zonen kring dvärgstjärnor ligger mycket närmare stjärnan än kring en solliknande stjärna blir det hela än mer bekymmersamt. Forskarna anser det dock inte helt uteslutet med planeter med liv kring röda dvärgar. Om stjärnan är gammal och rotationshastigheten saktat in kan förutsättningarna vara bättre.

Rymdsonden MAVEN på väg mot Mars!

Yes! Uppskjutningen av NASA:s rymdsond MAVEN tycks ha gått planenligt. För en kvart sedan, klockan 19.28 svensk tid, sköts Atlasraketen upp i skyn i ett moln av rök. 53 minuter efter uppskjutningen är det tänkt att rymdsonden ska separeras från raketen.

Jag har skrivit en hel del om MAVEN tidigare här i bloggen (se HÄR), men kan väl ändå upprepa vad rymdsondens uppdrag är. Huvudfrågan som MAVEN ska försöka besvara är hur det gick till när planeten Mars förlorade sin atmosfär och hur denna förlust av atmosfär fortsätter idag. Tre målsättningar har satts upp för projektet:

1. Att fastställa den övre Marsatmosfärens struktur och sammansättning och de processer som styr den
2. Att fastställa i vilken takt som Marsatmosfären förlorar gas ut i rymden genom att undersöka de processer som gör att gas flyr från atmosfären
3. Att beräkna mängden gas som Marsatmosfären förlorat ut i rymden under sin historia 

Det finns dessutom lite rymdsondsnördfakta att redovisa. Emily Lakdawalla har på Planetary Society Blog presenterat en massa intressanta uppgifter om denna rymdsond. Jag ska återge lite av det i några punkter:

• MAVEN sänds upp med hjälp av en Atlas V-401-raket. Det blir tionde gången som Atlasraketen (i lite olika versioner) används för civilt bruk. Flera av NASA:s viktigaste rymdsondsprojekt under senare år har genomförts med hjälp av Atlasraketer. Till dem hör rymdsonderna MRO, New Horizons,  LRO,  SDO, Juno och även rymdsonden MSL som förde Marsfordonet Curiosity till Mars. 
• Rymdsondens "kropp" är 2,3 x 2,3 x 1,5 meter. Sondens huvudantenn har en diameter på 2 meter. Solpanelerna sträcker ut sig hela 11,43 meter. 
• Rymdsonden väger vid start 2.454 kilo, varav 1.645 kilo är bränsle. Själva rymdsonden väger alltså "bara" 809 kilo, varav instrumenten ca 70 kilo.

MAVEN under konstruktionsfasen (Bildkälla: NASA)

MAVEN har åtta instrument som bland annat analyserar väte och helium som solen sänder ut vid solutbrott, solvindens egenskaper, atmosfärens sammansättning, temperatur m.m samt magnetfältet kring Mars. Det finns konstigt nog inget instrument som kan mäta halten av metan i Marsatmosfären. MAVEN saknar dessutom kamera, vilket normalt brukar ingå i en "standardrymdsond". 

MAVEN:s instrument

Finfin bild på kometen ISON

Det kom just ett pressmeddelande från ESO med senaste bilden på kometen ISON. Bilden är tagen med hjälp av teleskopet TRAPPIST vid LaSilla-observatoriet i Chile. Bilden har skapats utifrån fyra olika 30-sekunders exponeringar genom filter för blått, grönt, rött och kortvågigt infrarött ljus. Under tiden rörde sig kometen framför stjärnor i bakgrunden, som här syns som prickar i olika färger.

TRAPPIST (TRAnsiting Planets and PlanetesImals Small Telescope) ägnar sig åt att studera planetsystem. Det gör det på två olika sätt: att detektera och karaktärisera planeter utanför solsystemet (exoplaneter), och att studera kometer som kretsar kring solen. Det 60-centimetersteleskopet styrs från ett kontrollrum 12 000 km bort i i Liège, Belgien.

(Bildkälla: ESO

Status för den indiska Marssonden fortsatt positiv

Den indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission har nu en omloppsbana runt jorden som inom kort möjliggör en färd mot Mars. Den indiska rymdmyndigheten ISRO rapporterar att man i fem olika manövrar har justerat sondens bana runt jorden. Den senaste skedde igår kväll svensk tid. Då ökades rymdsondens avstånd från jorden i dess omloppsbana från 118.642 kilometer till 192.874 kilometer. Bilden nedan visar hur färden mot Mars är tänkt att ske. Rymdsonden är fortfarande i "fas 1" i bilden, men kommer, om allt fortsätter att gå planenligt, om ca två veckor att följa den grönmarkerade banan mot Mars. Trots att Mars Orbiter Mission sändes upp före NASA:s Marssond MAVEN (som planeras att sändas upp den 18 november) så kommer den sannolikt att nå Mars något efter NASA-sonden.

(Bildkälla: ISRO)

Dagens rymdvideo: På måndag sänds rymdsonden MAVEN mot Mars

Om allt går som planerat så sänder NASA på måndag kl 19.28 svensk tid upp rymdsonden MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN) från Cape Canaveral i Florida. Videon nedan beskriver rymdsondens uppdrag. Läs också mina tidigare inlägg om MAVEN HÄR.

Vad är det då som MAVEN ska utforska? Årtionden av Marsutforskning visar att planeten en gång i tiden varit täckt av stora sjöar, floder och sannolikt haft en betydligt tätare atmosfär än idag. Vad var det som gjorde att atmosfären försvann och planeten torkade ut till det ökenlandskap det idag är? Vad hände med vattnet och den koldioxid som var rikligt förekommande i atmosfären? MAVEN ska försöka finna förklaringarna till att Marsatmosfären successivt blivit allt tunnare. En teori är att solen kan vara boven i dramat. Att kraftiga solutbrott och solvinden helt enkelt sakta men säkert blåst bort atmosfären. MAVEN ska därför studera hur Mars övre atmosfär påverkas av solen. Ytterst handlar uppdraget om att försöka finna förklaringar till vad som gör att en planet, som till synes tycks ha kunnat vara beboelig, nu blivit synnerligen ogästvänlig för allt liv. I videon får vi också följa konstruktionen av rymdsonden och de tester som den genomgått innan den ska iväg mot Mars.

Det här rymdsondsprojektet är ett av NASA:s viktigare under det här decenniet, så vi får hoppas att uppskjutningen blir av på måndag och att allt går bra. Vi vill ju veta vad som hände med vår grannplanet Mars.

(Källa: NASA)

Kometer, kometer...

Ja, nu ökar kometfokus för varje dag. Hela rymdsondsflottan (nästan hela i alla fall) är redo att börja utforska kometen ISON när den nu närmar sig solen och blir allt ljusstarkare. Jag hittade den här bilden på Cassiopeiabloggen.

Det är inte bara ISON som är i antågande. Ytterligare två kometer är på ingång samtidigt med ISON. Det är kometen 2P/Encke och kometen Lovejoy. De blir dock inte så ljusstarka som ISON.

Dagens rymdvideo: Hur kunde Mars bli en så ogästvänlig planet?

Mars har en gång i tiden, för kanske fyra miljarder år sedan, varit en planet som på många sätt liknat jorden. Atmosfären kan ha varit betydligt tätare än idag och dessutom innehållit syre. NASA:s Goddard Space Flight Center har tagit fram en animation som visar hur det kan ha sett ut på Mars för några miljarder år sedan och hur det ser ut idag. Något svar på frågan om hur Mars kunde utvecklas till en så ogästvänlig planet ges dock inte i videon. Det är ju det som är uppdraget för rymdsonden MAVEN (som sänds upp på måndag 18 november) att försöka klargöra. NASA tyckte att "De fyra årstiderna" av Vivaldi var perfekt musik till videon.

(Källa: NASA)

Se fler Dagens rymdvideo HÄR.

Planeten Mars i fokus

På  måndag kväll svensk tid är det dags för nästa rymdsondsuppskjutning mot Mars. Det är NASA:s MAVEN-sond som då ska sändas iväg från Cape Canaveral i Florida. Jag har skrivit en hel del om denna rymdsond och dess uppdrag här i bloggen (läs HÄR). Uttryckt i en mening så ska MAVEN kartlägga Marsatmosfären i syfte att förklara varför planeten blivit en så ogästvänlig plats för levande organismer.

I avvaktan på uppskjutningen av rymdsonden kan vi avnjuta några fina bilder från övriga rymdsonder och fordon som just nu studerar Mars. Den första bilden är tagen av ESA:s rymdsond Mars Express och visar ett område på Mars som formats av stora glaciärer och stora mängder vatten som flödat fram över planetytan. ESA har genom bearbetning av ett antal bilder skapat en perspektivbild som visar höjder och dalsänkor lite tydligare.

(Bildkälla: ESA)

Marsfordonet Opportunity kör just nu upp för en kulle som NASA har döpt till Murray Ridge. Av bilden nedan att döma så ser det ganska slätt och fint ut så det blir väl ingen match för det lilla Marsfordonet? NASA har för övrigt en lustig vana att klura ut välklingande namn på alla de platser som Marsfordonen passerar. Murray Ridge är namngiven efter en amerikansk forskare. Undrar just vad Internationella Astronomiska Unionen tycker om att NASA ger namn åt alla platser?

(Bildkälla: NASA)

Nästa bild från Mars kommer från rymdsonden MRO och är tagen med sondens HiRISE-kamera. Den visar sanddyner i vackra färger. Även denna bild är lite uppiffad.

(Bildkälla: NASA)

Indiska Marssonden var tillfälligt ur kurs

Den indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission var tillfälligt lite ur kurs i några timmar häromdagen, vilket nog fick en och annan indisk astronom att få skrämselhicka. Saken är den att rymdsonden har en något annorlunda färdväg till Mars. Den raket som indiska rymdmyndigheten ISRO använde sig av var lite orkeslös kan man säga, så istället för att sända iväg rymdsonden direkt mot Mars så sändes den in i en omloppsbana runt jorden.

Tanken är att rymdsonden för varje varv i ett antal manövrar ska få en allt vidare bana så att den slutligen kan sändas ut mot Mars. Häromdagen misslyckades ISRO med en av dessa manövrar, vilket gjorde att rymdsonden inte kom upp i rätt altitud. Det verkar som man nu fått ordning på det hela igen och att Mars Orbiter Mission är på rätt spår. Läs mer om rymdsondens manövrar på SpaceDailys websida.

Kometen ISON är på ingång, men frågan är om den blir så värst ljusstark

Nu kommer det bilder på kometen ISON var och varannan dag allteftersom den närmar sig solen. I dagsläget har ISON en magnitud på ca 8, vilket gör att den kan ses med hjälp av kikare och om en vecka eller så kanske rent av med blotta ögat. Kometen rör sig med en hastighet på 150.000 kilometer i timmen och kommer snart så nära solen att den blir svår att se. Den 28 november är den som närmast bara 1,2 miljoner kilometer från solen Om den överlever denna närkontakt och fortsätter sin färd i ett stycke så finns visst hopp om att det kan bli en trevlig syn på vår natthimmel i december månad. Frågan är dock om den kommer att bli så ljusstark som kometfantasterna hade hoppats. Anders Nyholm på Populär Astronomi ger tips om hur man kan få syn på ISON och, i väntan på att den ska lysa upp lite mer, hur man kan sikta in kikaren på en annan komet, C/2013 R1 Lovejoy.

Kometen ISON (Bildkälla: NASA)

Kometer har som bekant en lång och ofta ljusstark svans. Men vad är väl en kometsvans mot sex asteroidsvansar?! Rymdteleskopet Hubble har fångat denna märkliga asteroid på bild.

(Bildkälla: NASA)

Mycket rymdsondsdata blir det

Det är en enorm mängd data som alla dessa rymdsonder lagrar och vidarebefordrar till kontrollstationer på jorden. Den största dataförmedlaren av alla är Marssonden MRO (Mars Reconnaissance Orbiter), som sedan den började kretsa kring Mars 2006 sänt över 200 terabit med data till jorden. Det motsvarar tre månaders HD-video nonstop! Denna enorma datamängd sänds med hjälp av en tre meter bred antenn som får sin strömförsörjning av solpaneler som är på totalt 20 kvadratmeter. Det s.k Deep Space Network, med mottagningsstationer i Kalifornien, Spanien och Australien tar emot data för vidare bearbetning och analys.

Illustration av rymdsonden MRO (Bildkälla: NASA)

Man kan ju undra hur forskarna klarar av att hantera denna datamängd och skapa information och kunskap av det hela. Det sker genom att data delas upp i mindre paket som sänds till olika forskningsteam runt om i världen. Det lär bli mycket arbete ändå för att leta upp guldkornen. Bland alla data finns otaliga bilder från vår grannplanet. Bilden nedan visar sanddyner som formas av vinden och med tiden rör sig sakta över Marsytan. Det ser nästan ut som ett konstverk!

(Bildkälla: NASA)

En bild som visar fyra planeter och sju Saturnusmånar

Teamet bakom rymdsonden Cassini har satt samman en bild som visar Saturnus och dess ringsystem samt jorden-månen, Venus och Mars. Som om inte det räckte har man också fått med sju av Saturnus månar. Dessa är (från vänster till höger) Enceladus, Prometheus, Epimetheus, Tethys, Janus, Mimas och Pandora. Månarna syns bara som små prickar. Även jorden-månen, Mars och Venus blir inte mer än prickar i bilden. Det som är lite kul med bilden är dels att alla dessa objekt identifierats från ett avstånd av 1,2 miljoner kilometer, dels att man tydligt ser detaljer i Saturnusringarna såsom ojämnheter m.m. Här nedan visas en översiktsbild, men klicka på länken HÄR för att se en mer högupplöst bild. Zooma sedan in på olika delar i bilden.

(Bildkälla: NASA)

Dagens rymdvideo: Snurrig av alla exoplaneter!

Forskarteamet bakom Keplerteleskopet har tagit fram en animation som visar hur det ser ut när 3.538 exoplanetkandidater kretsar kring sina respektive stjärnor. Blir man snurrig eller?

(Källa: NASA)

Var femte solliknande stjärna kan ha en jordstor planet i beboeliga zonen

I en studie som forskare vid University of California, Berkeley och University of Hawaii har presenterat kan det vara vanligt med jordliknande planeter i den beboeliga zonen kring stjärnor. Forskarna tror att en så stor andel som var femte stjärna kan ha en jordstor planet med förutsättningar att hysa liv. Det är Astrobiology Magazine som idag presenterar studien på sin websida. Forskarna har kommit fram till denna slutsats genom statistisk analys av data från Keplerteleskopet och från Keckteleskopet på Hawaii. Om beräkningarna stämmer så kan vi ha vår närmaste "jordkopia" bara 12 ljusår bort. Det är en fascinerande tanke.

(Bildkälla: Petigura/UC Berkeley, Howard/UH-Manoa, Marcy/UC Berkeley)

Mer exakt anger forskarna att 22% (+-8%) av alla solliknande stjärnor i vår galax bör ha jordstora planeter inom den beboeliga zonen. Forskarna betonar att sådana planeter inte med nödvändighet är beboeliga bara för att de kretsar inom en stjärnas beboeliga zon. Det krävs också rätt typ av atmosfär så att planetytan inte blir för het eller för kall. Lite vatten på planetytan skadar inte heller.

Vilken rymdsondsbild! Saturnusringarna och fem månar

En rymdsondsbild som sprids flitigt i rymdmedia just nu är bilden nedan. Den har faktiskt några år på nacken, men tål verkligen att visas än en gång. Bilden visar en liten del av Saturnusringarna och fem av Saturnus månar. Månarna, från vänster till höger är: Janus, Pandora, Enceladus, Mimas och Rhea. Fantastisk bild onekligen! Det är förstås rymdsonden Cassini som tagit bilden.

(Bildkälla: NASA)

Lyckad uppskjutning av indisk Marssond i morse

Det tycks ha blivit en mycket lyckad uppskjutning i morse klockan 10:08 svensk tid av rymdsonden Mars Orbiter Mission. Allt tycks ha gått planenligt enligt rapporter från den indiska rymdmyndigheten ISRO. Med hjälp av en relativt enkel fyrstegsraket placerades rymdsonden i en omloppsbana runt jorden som nästan exakt stämde med ISRO:s plan. Efter ca 45 minuter hade raketstegen gjort sitt och rymdsonden kunde frigöras. SpaceflightNow har en detaljerad redogörelse av förloppet i morse. Videon nedan visar uppskjutningen.

(Källa: Youtube)

Projektet Mars Orbiter Mission är ett lågbudgetprojekt (jämfört med andra Marsprojekt). Projektbudgeten uppgår endast till 73 miljoner dollar, vilket är en bråkdel av NASA:s och ESA:s rymdsondsbudgetar när det gäller sonder till Mars. Som jämförelse kan nämnas att NASA:s rymdsond MAVEN, som planeras sändas upp den 18 november, har en budget på 671 miljoner dollar!

Nu återstår det för Mars Orbiter Mission att göra 7 varv runt jorden under en fyraveckorsperiod för att "få fart" ut i en bana som leder mot Mars. Ett flertal utmaningar återstår innan vi kan säga att rymdsonden är på väg till Mars, men Indien är ändå att gratulera för denna framgångsrika uppskjutning. Låt oss hoppas att sonden verkligen når Mars så småningom. Det skulle innebära Indiens första interplanetära rymdsond. Läs mer om Mars Orbiter Mission i min tidigare artikel här i bloggen.

Uppskjutningen av Mars Orbiter Mission i morse (Bildkälla: ISRO)

Keplerteamet rapporterar hela 833 nya exoplanetkandidater!

På den Kepler Science conference som idag startade vid NASA:s Ames Research Center i Kalifornien presenterade projektledningen för Keplerteleskopet att man identifierat hela 833 nya exoplanetkandidater. Det handlar om att forskare med hjälp av teleskopet identifierat tydliga signaler på att någon form av objekt tycks kretsa kring de stjärnor som teleskopet har studerat. Högst sannolikt rör det sig om planeter. Det mest spännande med de nya fynden är att det till stor del rör sig om relativt små planeter. Bilden nedan visar antalet planetkandidater och ökningsprocenten per storlekskategori. Antalet jordstora planeter ökade i ett nafs med 78%! 10 av de nya planetkandidaterna är jordstora eller lite större och kretsar inom den beboeliga zonen. Intressant minsann! Antalet exoplanetkandidater uppgår nu till 3.538 styck. Kan det tänkas finnas en jordkopia bland dessa?

(Bildkälla: NASA)

Dagens rymdvideo: kometstoft från ISON träffar jorden

I dagens rymdvideo ( som är från augusti i år) berättar forskare vid NASA om vad som händer när jorden färdas igenom rester från kometen ISON:s svans i mitten av januari 2014. Vi kommer sannolikt att färdas igenom ett stoftmoln bestående av mycket små kometpartiklar. Varken vi eller satelliter kring jorden kommer att påverkas nämnvärt av dessa partiklar. Möjligen kommer vi att se spåren av kometstoft i form av ljusa moln som lyser upp himlen vid skymning och gryning. Möjligen träffas vi människor av en och annan kometpartikel. Så visst är vi av kometstoft allihopa!

(Källa: NASA)

Allt inför uppskjutningen av indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission

Indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission är redo att sändas iväg mot Mars. Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog informerar utförligt om det indiska rymdsondprojektet i en, som vanligt, utmärkt artikel. Hon brukar ha koll på läget så jag utgår från att informationen på websidan är riktig. Det ser onekligen ut som hon har grävt fram information ur alla möjliga källor. Det har tyvärr varit lite si och så med information från den indiska rymdmyndigheten ISRO:s sida. En websida finns nu med information om projektet, men den är väl inte direkt av NASA-klass.

Emily berättar att förberedelserna inför uppskjutningen går som planerat och att raket med rymdsond kan vara i luften redan strax efter klockan 10 svensk tid på tisdag förmiddag den 5 november. Det här är det första indiska rymdsondsprojektet med uppdrag att nå en annan planet i vårt solsystem. Det s.k uppskjutningsfönstret är öppet fram till 19-20 november. Tanken var ursprungligen att rymdsonden skulle skjutits upp redan den 28 oktober, men dåligt väder gjorde att man beslöt satsa på 5 november istället. Raketen står redo som synes på bilden nedan. Ovanligt vacker raket för övrigt!

Raketen är redo på raketbasen i Sriharikota, Indien (Bildkälla: ISRO)

Mars Orbiter sänds inledningsvis upp i en kraftigt elliptisk bana runt jorden. Avståndet till jorden varierar mellan 248 och 23.000 kilometer. I denna omloppsbana, som varar i en månad, sker små justeringar som successivt ska se till att rymdsonden avlägsnar sig från jorden och i en slutlig manöver sänds iväg mot Mars. Färden till Mars tar ca 10 månader. När den anländer Mars i september-oktober någon gång ska sonden, liksom för övrigt NASA:s MAVEN-rymdsond, gå in i en kraftigt elliptisk bana runt Mars. Som närmast är det tänkt att Mars Orbiter flyger bara 377 kilometer ovan Marsytan. Som längst är den 80.000 kilometer ifrån. Det är långt utanför de två Marsmånarna Phobos och Deimos omloppsbanor kring Mars. De kretsar ca 6.000 respektive 20.000 kilometer från Marsytan (i medel).

Som jag skrivit tidigare här i bloggen, och vilket också framgår av ISRO:s websida, är det primära målet med Mars Orbiter rent tekniska, dvs att överhuvudtaget få rymdsonden i omloppsbana kring Mars, inklusive de manövrar som behövs för att komma dithän. Omfattande tester ska ske av kommunikation mellan rymdsond och rymdbas i Indien, av rymdsondsnavigation m.m. Syftet med projektet är att utveckla förmågan att genomföra komplicerade rymdsondsprojekt. Självklart finns också ett antal vetenskapliga målsättningar med projektet, men de tycks vara av sekundär betydelse. De fem instrument som medföljer rymdsonden ska användas för att studera planetytan och dess sammansättning samt studera Marsatmosfären (vilket ju är rymdsonden MAVEN:s huvudsakliga uppdrag).

Det råder lite förvirring kring projektets egentliga namn. Projektet kallades länge för Mangalyaan, men ISRO använder inte det namnet utan kallar det kort och gott för Mars Orbiter Mission (förkortat lustigt nog till MOM, vilket Emily inte tycks gilla). Många undrar också över den något udda omloppsbanan kring jorden innan rymdsonden sätter fart mot Mars. Det beror helt enkelt på att den raket man använder, PSLV, inte är tillräckligt kraftig för att sända sonden direkt mot Mars. Därför krävs lite hjälp av jordens gravitationskraft för att slunga ut sonden mot Mars. Bilden nedan visar den något komplicerade färden till Mars. Klicka på bilden för att förstora den. Den "kraftlösa" raketen påverkar också den omloppsbana som Mars Orbiter går in i kring Mars. En mer cirkulär omloppsbana hade krävt betydligt mer bränsle, vilket väger för mycket. Därav den något udda och synnerligen elliptiska banan kring Mars.

(Bildkälla: Bilden har klippts ur en större bild på ISRO:s websida)

Det borde också innebära att NASA:s rymdsond MAVEN, som planeras sändas upp den 18 november, faktiskt hinner dit före Mars Orbiter. Denna sond tar inte en massa extravarv runt jorden innan ankomsten till Mars. Bilden nedan visar MAVEN:s färd mot Mars. Även denna färd är lång, men inkluderar som sagt inga varv runt jorden. NASA:s Atlas V401-raket är, även om det inte heller är någon värstingraket, betydligt kraftfullare än den indiska raketen.

(Bildkälla: NASA)

Vad kan då Mars Orbiter tänkas göra för vetenskapliga upptäckter? Emily Lakdawalla tycks vara lite skeptisk till den vetenskapliga sidan av projektet och ser det mer som en bonus om man skulle göra några intressanta upptäckter. Bland instrumenten finns en metansensor, som ska mäta metanhalten i Marsatmosfären. Marsfordonet Curiosity lyckades inte identifiera någon metan där fordonet befinner sig. Bättre tur för Mars Orbiter? Självklart finns också en kamera som ska kunna ta hyfsat högupplösta bilder. En spektrometer och en fotometer finns med som brukligt på rymdsonder.

Hoppas nu att uppskjutningen av rymdsonden blir lyckad och att den faktiskt når Mars, för visst hade det varit kul med ännu en rymdnation kring vår grannplanet!

Kometen ISON är "bara" 200 miljoner kilometer bort

Just nu är kometen ISON på väg allt närmare solen med en hastighet av 150.000 kilometer i timmen. Kometen är i dagsläget bara 200 miljoner kilometer från jorden. Bilden nedan togs häromdagen med ett 14-tumsteleskop från NASA:s Marshall Space Flight Center i Huntsville, USA. Strecket som går diagonalt över bilden orsakades av italiensk satellit som råkade passera bildfältet.

(Bildkälla: NASA)

Kina och Ryssland har stora rymdplaner

Det händer mycket spännande saker innan året är till ända. NASA sänder upp sin Marssond MAVEN, ESA sänder upp rymdteleskopet Gaia, indiska rymdmyndigheten ISRO sänder upp sin Rymdsond Mars Orbiter och Kinas rymdmyndighet CNSA skickar iväg sin månsond Chang'e 3. Dessutom får vi förhoppningsvis njuta av en strålande komet, ISON, i slutet av den här månaden. Om dessa händelser har jag skrivit en del (kolla länkarna till höger på sidan). De närmaste åren sker också en hel del spännande raketuppskjutningar (se fliken Rymdsondsplaner). Ett flertal rymdsonder, såsom Rosetta, Dawn och New Horizon når sina respektive mål. NASA och ESA är duktiga på att informera om sina rymdplaner. De kinesiska och ryska rymdmyndigheterna är lite mer tystlåtna om sina planer. Arielspace ger oss senaste nytt om de två nationernas rymdplaner.

Kina har stora planer på både obemannade och bemannade rymdfärder till månen samt konstruktion av en större rymdstation är Tiangong-1. Kina verkar vara rejält på gång med rymdfärder efter de lyckade dockningarna med sin lilla rymdstation. Om man lyckas med Chang'e 3-projektet och de efterföljande månprojekten är man på god väg att komma ikapp Ryssland som rymdnation. Även om ryssarna tycks ha bemannade rymdfärder i sina planer så har verksamheten gått lite i stå under senare år. Det har varit väldigt många misslyckade raketuppskjutningar, vilket i och för sig tyvärr kännetecknat rysk rymdfart under hela rymdåldern. Vi får väl se om det kan bli en rysk nytändning i samband med att man bygger en ny rymdbas i östra Sibirien. Idag är man beroende av samarbete med Kazakstan då rymdbasen Baikonur ligger där. Relationerna mellan de två forna sovjetrepublikerna är inte de bästa, vilket sannolikt påverkar rysk rymdverksamhet negativt.

En rysk Proton-raket väntar på uppskjutning i Baikonur (Bildkälla: RIA Novosti)

NASA:s rymdteleskop samarbetar

Jag läser en intressant artikel av bloggkollegan Ulf på Cassiopeiabloggen. Den handlar om ett samarbete mellan rymdteleskopen Hubble, Chandra och Spitzer. De ska samarbeta i ett projekt som kallas för "The Frontier Fields" i syfte att upptäcka ljussvaga galaxer långt ut i rymden. Rymdteleskopen ska samverka i ett försök att använda sig av gravitationslinsmetoden för att få syn på dessa synnerligen ljussvaga objekt. Sex olika galaxhopar, och vad som kan tänkas dölja sig bakom galaxhoparna, ska studeras. Man skulle lite skämtsamt kunna säga att rymdteleskopen ska ta hjälp av naturliga zoomobjektiv för att nå längre ut i universum. Det ska bli spännande att följa fortsättningen av detta projekt. Många nya galaxer lär vi få se. Läs mer om projektet på Hubbleteleskopets websida.

(Bildkälla: NASA)

Dagens rymdvideo: Höstens exoplanetfynd, den jordlika Kepler 78b

Som jag skrev igår så är det spännande att astronomer nu upptäckt en planet som i mångt och mycket liknar jorden. Planeten Kepler 78b har samma densitet som vår egen planet, vilket antyder att den har ungefär likartad sammansättning. Om den nu inte hade kretsat så nära sin stjärna så hade vi kunnat kalla den för en jordkopia. Det är den dock inte eftersom planetytan sannolikt är ett enda flytande lavahav, med en temperatur på kanske 2.000 grader.

Upptäckten av Kepler 78b och forskarnas förmåga att beräkna dess massa och radie, ger hopp om upptäckter av fler jordliknande planeter. Så småningom kommer man att upptäcka en sådan planet på "rätt" avstånd från stjärnan. Då kanske vi kan börja tala om en jordkopia och spekulera om eventuellt liv på planeten. Visst är det spännande det här med exoplaneter?!

(Källa: Youtube)

Se fler "Dagens rymdvideo" HÄR.