Genom att mäta ytgravitationen kan man avgöra om en stjärna är stabil eller på väg att dö. De stjärnor som är i de sista utvecklingsstadierna sväller upp till röda jättestjärnor. Ytgravitationen är låg på dessa gamla stjärnor, medan yngre och mer stabila stjärnor har en högre ytgravitation.
Forskarna har använt sig av data som rymdteleskopet Kepler samlat in. Tekniken går ut på att mäta en stjärnas fladdrande. Vår egen stjärna, solen, är i perioder synnerligen aktiv, vilket syns på solfläckar, solutbrott m.m. Denna aktivitet hos stjärnor gör att stjärnans ljusstyrka varierar något och att stjärnan ser ut att fladdra. Alla stjärnor fladdrar mer eller mindre, gamla stjärnor mer och unga stabila stjärnor mindre. Om man lyckas mäta storleken på detta fladdrande kan alltså stjärnors status beskrivas mer exakt. Man kan dessutom upptäcka exoplaneter.
Aktivitet på solens yta (Bildkälla: JAXA/NASA/PPARC)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar