Sammanfattning från dag 5 på den europeiska planetkonferensen i Frankrike

Här kommer ett inlägg med korta sammanfattningar av det som avhandlats på den stora amerikansk-europeiska planetkonferensen i Nantes, Frankrike. Det bygger på det som Planetary Societys bloggare Emily Lakdawalla skriver på PS blogg. Hon är verkligen extremt flitig vad gäller skrivandet och skriver nästan dagligen långa bloggartiklar. Nedan beskrivs hennes iakttagelser från dag 5, dvs fredagen på planetkonferensen. Hon ska komma med ett referat från dag 4 under nästa vecka. De tidigare inläggen från dag 1-3 här i min blogg kan läsas här:

• Dag 1: Stor konferens i Frankrike om planetforskning och rymdsonder
• Dag 2: Nyheter från dag 2 på den stora planetkonferensen i Frankrike
• Dag 3: Den tredje dagen på planetforskarnas stora konferens i Frankrike

Vad hände då dag 5? Här kommer en sammanfattning i punktform :

• Den stora stormen på Saturnus, som pågick från början av december 2010 till augusti 2011, diskuterades. Det var det första stora åskvädret som rymdsonden CASSINI observerat på det norra halvklotet. Dessa omfattande stormväder är relativt ovanliga och detta var det sjätte registrerade sedan början av 1900-talet (se bild nedan). Cassinis instrument registrerade enorma krafter.
• Rymdsonden MARS EXPRESS har studerat Mars och även Marsmånen Phobos. Månen uppvisar en rad långa skåror, som går parallellt med månytan. Dessa skåror finns rikligt på den ena sidan av Phobos men upphör plötsligt på den andra sidan. En förklaring till skårorna är att det rör sig om s.k sekundära nedslag, dvs att meteorer slagit ner på månens yta som i sin tur brutit loss större stenblock som studsat vidare på Phobos yta och genom nedslag skapar dessa spår i månens yta.
• Rymdsonden ROSETTA studerade asteroiden Lutetia vid en förbiflygning i juli 2010. Lutetia är en stor asteroid med en diameter på lite drygt 100 kilometer. Rymdsonden mätte asteroidens massa betydligt mer exakt än vad som tidigare varit möjligt. Det visar sig att denna himlakropp har en relativt hög densitet vilket antyder en metallisk kärna. De största kratrarna på Lutetia har bildats relativt nyligen, dvs under några av de senaste hundra miljoner åren. Stora kraternedslag borde uppstå med miljarder års mellanrum, men flera asteroider har såpass många stora kratrar att det tycks som nedslagen händer oftare än så. En förklaring kan vara att mängden asteroider mellan 1 och 100 meter i diameter är större än vad man tidigare trott, vilket ökar risken för större nedslag på solsystemets himlakroppar. Rymdsonden WISE rapporterade dock häromdagen att de medelstora asteroiderna tycks vara färre än vad man trott, så kanske finns det många små asteroider, men relativt få medelstora.

Stormväder på Saturnus norra halvklot (Bildkälla: NASA)



Marsmånen Phobos (Bildkälla: ESA)



Asteroiden Lutetia (Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003214/