Minst 100 miljarder planeter i vår galax!

Forskare vid California Institute of Technology (Caltech) har uppskattat antalet planeter i Vintergatan till minst 100 miljarder. Denna bedömning görs efter att forskarna studerat planetsystemet Kepler-32. Man menar att detta planetsystem, där man till dags dato upptäckt fem planeter, är ett bra exempel på hur planetsystem normalt bildas kring stjärnor i vår galax. Planeterna är stora som jorden eller något större och kretsar alla nära stjärnan, som är en dvärgstjärna i M-klass. Ca tre fjärdedelar av alla stjärnor i Vintergatan är av denna typ. Stjärnorna är betydligt svalare än solen och har ofta planetsystem med korta omloppstider. Detta är ganska typiskt för många av de planetsystem som Keplerteleskopet upptäckt. Planetsystem liknande vårt solsystem, bestående av en mer ljusstark stjärna och med planeter med relativt långa omloppstider, verkar däremot vara betydligt mer sällsynta.

Uppskattningen av antalet planeter överensstämmer med en del andra bedömningar som gjorts under det senaste året. Jag har skrivit en del om detta under 2012 (se bl a artikel HÄR). Forskarna vid Caltech menar t o m att man gjort en försiktig bedömning. Det kan mycket väl finnas i genomsnitt två planeter per stjärna! Det skulle innebära att det finns flera hundra miljarder planeter bara i Vintergatan!

Forskarna tror att planeterna i Kepler-32-systemet bildades längre från stjärnan för att sedan successivt ha migrerat inåt i systemet. Så många planeter kan helt enkelt inte ha bildats inom ett så litet område från stjärnan. M-stjärnor är också ljusstarkare och hetare när de är unga, vilket talar för att planeterna bildats längre ut  från stjärnan. Annars hade de "ätits upp" av stjärnan. När de så småningom närmat sig stjärnan har tre av planeterna hamnat i banresonans såtillvida att de har en omloppstid som står i ett 1:2:6-förhållande till varandra. Planet tre har alltså en omloppstid som är tre gånger längre än planet två, som i sin tur har en omloppstid som är dubbelt så lång som planet 1. Den här typen av banresonans är vanligt och återfinns t o m i vårt eget solsystem. Jupitermånarna Io, Europa och Ganymedes har ett 1:2:4-förhållande vad gäller omloppstid. Forskarna tror att planeterna kring Kepler-32 successivt hamnat i denna resonans.

Illustration av ett planetsystem (Bildkälla: NASA/JPL-Caltech)