Bemannad rymdsond till Mars i privat regi redan 2018?

Inspiration Mars Foundation, en privat non-profit-organisation, meddelar att man planerar genomföra en bemannad rymdfärd till Mars. En rymdsond med två astronauter ska flyga runt Mars och tillbaka till jorden. Uppskjutning av sonden ska kunna ske redan 2018 och uppdraget är tänkt att vara i 501 dagar. Dennis Tito, som 2001 blev den förste rymdturisten att besöka den internationella rymdstationen (ISS), är talesman för organisationen. Man hoppas kunna finansiera projektet via donationer.

Den tänkta Marskapseln (Bildkälla: Inspiration Mars Foundation)

Man kan ju undra om denna vilda idé verkligen är genomförbar. Det är ett mycket avancerat uppdrag och det är bara fem år till 2018. Förutom svårigheten att skicka en rymdsond med astronauter till en annan planet handlar det också om att skydda astronauterna från strålning och andra problem som kan uppstå vid en så lång rymdfärd. Tito och Co hoppas kunna använda sig av befintlig teknologi och hoppas få hjälp av bl a det amerikanska företaget SpaceX. Det företaget har ju bevisat att man har tekniskt kunnande i och med de framgångsrika flygningar som genomförts till ISS. Redan på fredag eftermiddag svensk tid är det dags för den tredje ISS-färden om vädrets makter inte ställer till med problem.

Det låter som en helt galen idé men inget tycks vara omöjligt så varför inte? Läs mer om projektidén på New Scientist websida. Läs också organisationens faktablad HÄR.

Den röda planeten Mars (Bildkälla: NASA)

Ska en av Plutos små månar heta Vulcan?

Jag skrev för två veckor sedan om den omröstning som SETI Institute har haft vad gäller namnen på  två små Plutomånar (läs HÄR). Intresset för att rösta tycks ha varit stort eftersom hela 450.000 röster lades på totalt 21 olika namnförslag. I ett sent skede av omröstningen föreslog den amerikanske Star Trek-skådespelaren William Shatner att även Vulcan skulle vara ett alternativ att rösta på. Det godtogs av SETI Institute eftersom Vulcan i romersk mytologi är eldens gud och har kopplingar till Pluto. Vulcan är också Spocks hemplanet i Star Trek. Med tanke på alla Star Trek-fans i världen vann förstås Vulcan överlägset denna omröstning och fick hela 175.000 röster. Tvåa kom Cerberus med knappt 100.000 röster. Cerberus är i grekisk mytologi den trehövdade hunden som vaktar porten till underjorden.

I slutändan är det dock den internationella astronomiska unionen som beslutar om namn på månarna. Man får väl hoppas att de godkänner resultatet av omröstningen och inte hittar på några egna namn. Det kan ta ett par månader innan vi vet hur det blir.

Läs mer om omröstningen på Plutorocks.

Kina och Indien satsar rejält på rymden

Jag skrev igår om de indiska planerna på en rymdsond till Mars. Det är bara ett led i den rymdplan som Indien har för den närmaste femårsperioden. I planerna ingår också att sända en rymdsond till månen under 2014. Indien är en stor raketnation, vilket bevisades så sent som igår då en raket med hela sju olika minisatelliter framgångsrikt sköts upp i rymden. SpaceflightNow har en lång artikel om denna uppskjutning på sin websida.

Även Kina är synnerligen aktiva i rymden. Arielspace har på sin websida en längre beskrivning av det kinesiska rymdprogrammet. Förutom fortsatt uppbyggnad av sin lilla rymdstation Tiangong-1 finns i planerna en månlandning under 2013 och "projektering" av en större rymdstation för uppskjutning kring 2020.

Illustration av Chang'e 3:s månlandare och fordon (Bildkälla: CNSA)

Den kinesiska rymdsonden Chang'e 3 planeras sändas mot månen i slutet av året. Sonden inkluderar en månlandare och ett månfordon. Planer finns för ännu en månsond, Chang'e 4, med uppkjutning 2015 och, enligt Xinhuanet ytterligare en månsond, Chang'e 5, 2017. Det är en storsatsning på månen som Kina nu gör. Det tycks finnas ett flertal idéer om hur man skulle kunna utnyttja månen genom att utvinna solenergi och andra naturresurser. Frågan om att bygga en månbas har också diskuterats en del under senare år (läs bl a HÄR) och kanske är det Kina som kommer till skott först. Frågan är om det högaktiva kinesiska månprogrammet  kan väcka ett intresset även hos NASA för månen.

Gårdagens "Vetenskapens Värld" i SVT belyste månens betydelse för oss på jorden ur ett flertal olika aspekter.

Kan vi upptäcka tecken på liv på planeter kring vita dvärgstjärnor?

Astrobiology Magazine har publicerat en intressant artikel om exoplaneter kring vita dvärgar. Sedan tidigare har forskare pekat på möjligheterna att finna planeter som kan hysa liv kring vita dvärgstjärnor. Dessa stjärnor är egentligen döende, men svalnar så sakta att de under flera miljarder års tid ändå kan ge nödvändig energi till planeter inom stjärnans beboeliga zon. I en forskningsstudie som presenteras på Arxiv.org menar nu en grupp forskare att vi inom några år kan se tecken på liv på sådana planeter. Rymdteleskopet James Webb, som sänds upp 2018, bör ha kapacitet att finna s.k biomarkörer som visar förekomst av syre och vatten på jordliknande exoplaneter kring vita dvärgar.

Illustration av James Webb-teleskopet (Bildkälla: NASA)

Via spektralanalyser av exoplaneters atmosfärer kan syre och vatten identifieras. Normalt är det svårt att särskilja spektrat för en planet från en mycket ljustarkare stjärnas spektra. När en planet passerar solskivan hos en stjärna kan dock sådana analyser göras. Det blir betydligt lättare om en planet passerar över solskivan på en vit dvärg, eftersom en sådan stjärna inte är mycket större än vår jord. Planeten skulle därmed blockera betydligt mer stjärnljus än om stjärnan var stor som vår sol. Det är t o m så att planeten kan åstadkomma en "solförmörkelse". Om bara planeter kring vita dvärgar kan identifieras borde spektralanalyser bli mycket enklare att göra. En förutsättning är förstås att planeten kretsar kring stjärnan på ett sådant sätt att stjärna och planet är i exakt linje sett från jorden. Eftersom sannolikheten för det är ganska liten kräver det att man observera ett stort antal vita dvärgstjärnor.

S.k biomarkörer, som indikerar att det kan finnas liv på en planet, kan utgöras av syre (i större mängd än normalt), metan och andra gaser som produceras av olika typer av organismer i biologiska processer. Om halterna av den dessa gaser är höga tyder det på att ämnena produceras löpande och då sannolikt biologiskt. I annat fall skulle dessa ämnen snabbt upplösas i en planets atmosfär. Jordatmosfären har en syrehalt på 21%, vilket endast kan skapas genom biologiska processer (fotosyntesen). Biomarkörer kan observeras i infrarött ljus, vilket James Webb-teleskopet är konstruerat för.

Det krävs kraftfulla teleskop för att upptäcka exoplaneter kring de ljussvaga vita dvärgstjärnorna. Forskarna föreslår att teleskopen riktas mot våra närmaste vita dvärgar eftersom de är lite ljusstarkare. Dessutom menar forskarna att man bör rikta in sig på stjärnor som befunnit sig i "vita-dvärg-stadiet" i minst 3 miljarder år, så att liv kan ha hunnit utvecklas. På jorden tog det närmare 1 miljard år innan de första cellerna utvecklades och ytterligare någon miljard år innan det blev fart på "livets utveckling".

Illustration av en jordliknande planet kring en vit dvärgstjärna (Bildkälla: NASA)

Den beboeliga zonen kring en vit dvärg ligger sannolikt relativt nära stjärnan och kan kräva att planeter migrerat närmare stjärnan för att hamna inom den beboeliga zonen. Det finns också tecken på att det kan finnas skivor med en stor mängd materia kring vita dvärgar som skulle kunna bilda nya planeter. Det krävs stabilitet kring en stjärna för att liv ska uppstå, vilket talar för att man bör söka efter relativt gamla vita dvärgstjärnor som inte har alltför mycket materia kring sig. Sådan materia riskerar att bombardera en eventuell planet och snabbt ta död på eventuellt liv.

Svenska satelliter kostar för mycket

Populär Astronomi rapporterar på sin websida om att det just nu ser lite kärvt ut för svenska forskningssatelliter och rymdsonder. Rymdstyrelsen ville ha in förslag på satelliter som kunde åstadkomma viktig forskning för, i dessa sammanhang, låga 40 miljoner kronor. Ett flertal förslag har inkommit, men det verkar som om de kostar för mycket att genomföra. Projekten behöver bantas så att de kan inrymmas i den budgetram Rymdstyrelsen har till sitt förfogande.

Det är synd om inte något av projektförslagen blir genomfört. Det finns nämligen flera intressanta forskningsprojekt som skulle vara spännande att följa (Läs mer på Populär Astronomis websida). Det mest spännande är Cheops-projektet med uppdrag att studera exoplaneter, men det har lyckligtvis ESA valt att satsa på.

Det är kanske inte så lätt att få till ett satellitprojekt för "ynka" 40 miljoner kronor. SpaceflightNow rapporterar på sin websida om en kanadensisk minisond som sändes upp idag för att jaga asteroider. Det tycks vara en relativt enkel rymdsond/satellit, men projektet beräknas likväl kosta 24 miljoner dollar! Detta trots att satelliten åkte snålskjuts på en raket ihop med sex andra små satelliter.

Det är tyvärr bara att konstatera att svenska rymdsatsningar i framtiden tycks ske inom ramen för ESA:s verksamhet. Det är synd eftersom vi har stor kompetens inom området, vilket under det senaste året bevisats ett flertal gånger, nu senast när Institutet för rymdfysik fick uppdraget att bygga instrument till Jupitersonden JUICE (Läs om detta HÄR).

Den svenska rymdpolitiken är inte i framkant direkt. Rymdkanalen har idag en intervju med Riksrevisionens chef Claes Norgren med anledning av den revisionsrapport som riksrevisionen presenterat avseende svensk rymdverksamhet. Jag skrev i förra veckan om rapporten (läs HÄR).

Indien planerar att sända en rymdsond till Mars i oktober 2013

SpaceDaily rapporterar att Indien planerar att sända en rymdsond till Mars redan i oktober 2013. Rymdsonden ska studera Marsatmosfären och samla data om planetens klimat och geologi. Projektbudgeten är låga 70 miljoner dollar. Det ska bli intressant att följa den fortsatta rapporteringen om detta projekt. Eftersom även NASA ska sända upp en rymdsond i slutet av 2013 som ska studera Marsatmosfären (MAVEN) så kan det bli trångt i luftrummet kring Mars.

Illustration av Indiens första månsond, Chandrayaan 1 (Bildkälla: NASA)

Rymdvädret ser ut att bli fint hela helgen!

Ser på bloggen Rymdväder att väderprognosen ser bra ut hela helgen. Annars har solen under veckan visat upp några riktigt stora solfläckar som skulle kunna skapa rejäla solutbrott. Solfläckarna motsvarar i storlek några jorddiametrar! Rymdsonden SDO har fångat dem på bild.

Några riktigt stora solfläckar (Bildkälla: NASA)

Hieroglyfer på Mars?

Rymdsonden MRO har sänt lite bilder av ytformationer på Mars som liknar jättelika hieroglyfer. Det är dock helt naturliga formationer som bildats av flytande lava som när det kommit i kontakt med underjordiskt vatten skapat de teckenliknande formationerna.

(Bildkälla: NASA)

Liknande formationer finns på jorden. Bilden nedan jämför ett område på Mars med ett på Island.

(Bildkälla: NASA)

Saturnusmånen Titan kan ha tropiska cykloner

Med en yttemperatur på närmare 200 minusgrader är det väl inte direkt tropiskt väder på Titan. Likväl kan denna måne ha väderfenomen som påminner om tropiska cykloner. Det tror i alla fall en grupp forskare. New Scientist rapporterar om studien på sin websida. Det lustiga är att om sådana stormar finns så bör de härja vid månens nordpol och inte vid det som vi på jorden kallar tropikerna, området mellan Kräftans och Stenbockens vändkrets. Forskare tror att det är fullt möjligt att Titan har liknande tropiska stormar som vi har på jorden. Det är i så fall första gången man upptäcker den typen av vädersystem utanför vår jord. Stormar har man funnit på flera av solsystemets planeter (läs min tidigare artikel om stormar i solsystemet (HÄR), men tropiska stormar, som bildas vid avdunstning från (relativt sett) varma sjöar, har tidigare endast observerats på jorden. Tropiska stormar kännetecknas av mycket kraftig vind och regn.

Än så länge har ingen tropisk storm identifierats på Titan, men rymdsonden Cassini fortsätter observationerna ytterligare några år, så vi får väl se om forskarna får rätt. Om stormar finns menar forskarna att det krävs lite tur för att upptäcka dem. Stormarna bör uppstå när nordpolen har sommar och är troligtvis relativt kortlivade.

Titan med dess täta atmosfär (Bildkälla: NASA)

Titan, denna ogästvänliga måne, har förvånansvärt många likheter med jorden. Den har sjöar, berg, grottor och sanddynor. Den har också ett vädersystem med både regn och dimma m.m. Den stora skillnaden är att vår jord karakteriseras av vatten medan Titan kännetecknas av diverse kolväten som både formar landskapet och skapar vädersystemen.

Svenska forskare tar fram instrument till Jupitersond

Häromdagen kom en rapport om att svenska forskare i allra högsta grad medverkar vid framtagande av instrument till Jupiter-rymdsonden JUICE. Denna rymdsond, ett av ESA:s största projekt under det närmaste decenniet, planeras att sändas upp 2022 och nå Jupiter först 2030. JUICE som står för Jupiter Icy Moons Explorer har i uppdrag att framförallt studera de tre Jupitermånarna Europa, Ganymedes och Callisto. Dessa isiga månar har, av tidigare rymdsonders observationer att döma, stora vattenoceaner under de tjocka istäckena. Månen Europa anses vara en himlakropp som har goda förutsättningar för att hysa liv.

ESA meddelar att 11 vetenskapliga instrument nu har valts ut till rymdsonden. Förutom "standardinstrument" såsom kamera, spektrometer, magnetometer och plasma- och partikeldetektorer ska också en särskild radarutrustning finnas med som kan trånga igenom den tjocka isen och studera vad som finns under istäcket.

Rymdstyrelsen meddelar att två svenska instrument har valts ut. Det ena är Particle Environment Package (PEP) och det andra är Radio Plama Wawe Investigations (RPWI). Båda instrumenten utvecklas vid Institutet för rymdfysik. Vad gör då dessa instrument? Jag citerar från Rymdstyrelsens pressmeddelande:

"Instrumentpaketet PEP från Kiruna ska mäta vilka typer av partiklar som finns kring Jupiter och dess månar för att ta reda på hur rymdmiljön fungerar i Jupiters väldiga magnetosfär. RPWI mäter elektriska och magnetiska fält i magnetosfären för att kartlägga vågor i plasmat och därigenom kunna dra slutsatser om bl a jupitermånarnas jonosfärer och extremt uttunnade atmosfärer (så kallade exosfärer) och norrkenskällor. Genom att kartlägga strömmar som eventuellt kopplar induktivt till haven under isen bidrar RPWI till JUICE mål att kunna upptäcka liv på de isiga månarna"

Illustration av JUICE (Bildkälla: ESA)

Det är IRF:s största uppdrag någonsin och ett stort erkännande till svensk astronomisk forskning och ingenjörskunnande att Sverige får detta uppdrag. Kul!

Asteroider i fokus just nu

Aktiviteterna från de olika rymdmyndigheternas sida  för att utforska asteroider tycks öka. Framförallt NASA har satsat en hel del resurser på att kartlägga s.k "nära-jorden-asteroider (Near Earth Asteroids - NEO's). På NEO-programmets websida rapporteras nyheter ibland flera gånger i veckan. De senaste veckorna har rapporteringen varit extra frekvent med tanke på asteroider som svischar tätt förbi jorden och meteorer som exploderar. Populär Astronomi har på websidan en utförlig rapportering av de senaste veckornas händelser.

Häromdagen kom en rapport från NASA om asteroiden Apophis som ända sedan den upptäcktes 2004 ansetts vara ett hot för oss på jorden. Länge trodde man att asteroiden skulle kunna krocka med jorden vid passagen 2029. Den senaste prognosen är dock att vi klarar oss med en ganska bra marginal, lite drygt 30.000 kilometer. Risken är dock att jordens gravitationskraft justerar asteroidens omloppsbana på ett sätt som gör att Apophis vid en senare passage kan krocka med jorden. Som det verkar just nu så utgör dock inte denna asteroid någon större risk inom överskådlig tid.

Den europeiska rymdmyndigheten ESA rapporterade igår om att det planerade asteroidprojektet i början av 2020-talet, det s.k AIDA-projektet, har fått ett mer precist mål, asteroiden Didymos. Asteroiden Didymos utgör inget hot mot jorden, men är intressant bl a för att den har en liten måne. AIDA står för Asteroid Impact and Deflection Assessment och är ett lågbudgetprojekt bestående av två små sonder där den ena sonden ska kraschas mot den lilla månen medan den andra observerar kraschen. År 2022 passerar asteroid med måne jorden på ett avstånd av 11 miljoner kilometer och då är det tänkt att sonderna ska vara på plats.

Illustration av AIDA-projektet (Bildkälla: ESA)

Herschelteleskopet har gjort en cool upptäckt

Rymdteleskopet Herschel har studerat vår stjärngranne Alfa Centauri A och upptäckt att den liksom solen har ett svalare skikt mellan solytan och koronan. Liksom hos solen är koronan oerhört mycket varmare än solytan. Orsaken till dessa temperaturskillnader är inte klarlagd. Det är första gången man observerar svala lager kring en annan stjärna än solen. Det intressanta med fyndet är att även andra solliknande stjärnor tycks ha stora temperaturskillnader i olika skikt ut från solytan. Förutom ökad kunskap om solen kan det underlätta sökandet efter planetsystem runt andra stjärnor.Forskningsstudien har letts av Rene Liseau vid Onsala rymdobservatorium.

Temperaturen vid en solliknande stjärna (Bildkälla: ESA)

Curiosity har samlat Marsgrus i en liten skopa

Ikväll är det presskonferens med anledning av Curiositys borrning på Mars. I avvaktan på den har NASA publicerat lite bilder där bl a den första skopan grus visas upp. Skopan på bilden nedan är bara 4,5 centimeter bred. Från skopan ska gruset i omgångar silas genom maskineriet och genomgå diverse analyser.  

En skopa grus (Bildkälla: NASA)

En hel skock bilder visas på NASA:s websida.

Keplerteleskopet har hittat sin minsta planet hittills

Keplerteleskopet har hittat ett planetsystem, Kepler 37, med tre planeter varav den minsta är bara lite större än månen. Planeten Kepler 37b är den minsta exoplaneten som hittills upptäckts kring en solliknande stjärna. Även de två andra planeterna i systemet är relativt små. Kepler 37c är lite mindre än jorden och Kepler 37d ca dubbelt så stor som jorden (i diameter). Tyvärr är samtliga planeter alltför heta för att kunna hysa liv. Kepler 37b kretsar runt stjärnan på bara 13 dagar på ett avstånd som är mindre än en tredjedel så stort som avståndet mellan solen och Merkurius. Även de två andra planeterna kretsar nära stjärnan och gör ett varv på 21 resp 40 dagar. Det lär vara flera hundra grader varmt på planetytan.

Det intressanta med upptäckten är att man nu tycks börja hitta riktigt små planeter. Sannolikt kommer vi att få se en hel del sådana här fynd under de kommande åren om bara Keplerteleskopet kan hålla sig funktionsdugligt. Det har ju, som jag skrivit om tidigare här i bloggen, varit lite tekniska problem med teleskopet.

Storleken på de upptäckta planeterna (Bildkälla: NASA)

Forskningsstudie visar att kometen ISON kan bli ljusstarkare än fullmånen!

En forskningsstudie som presenteras på Arxiv.org idag anger att kometen ISON kan bli mer ljusstark än fullmånen! Dessutom tror forskarna att kometen kan komma att splittras upp på grund av hög temperatur och därmed visa upp en enorm kometsvans. I studien beräknar man att den skenbara magnituden för ISON när den är som ljusstarkast blir -16 (+-2)! Om detta stämmer har vi en fantastisk sevärdhet att se fram emot i november-december. Enligt forskarna är det 75% sannolikhet att så blir fallet!Man kastar dock in en liten brasklapp. Det finns en 25-procentig sannolikhet att den minskar i ljusstyrka när den väl kommer riktigt nära solen.

Rymdsonden Deep Impact har filmat ISON (Bildkälla: NASA)

Kometen PANSTARRs som visar sig på stjärnhimlen redan i mars tycks däremot bli ljussvagare. Forskarna tror att den skenbara magnituden som bäst blir -2,4 (+-0,4). Risken är uppenbar att kometen inte syns så värst mycket på vår stjärnhimmel.

Forskningsstudien bygger på några tusen observationer av de två kometerna och utifrån det har man skapat ljuskurvor som sedan jämförst med andra kometers ljuskurvor, framförallt kometen Halleys.

Möjligt att finna utomjordiskt liv inom 25 år

Forskare vid universitetet i Leiden och vid det holländska institutet för rymdforskning tror att det är möjligt att inom 25 år upptäcka utomjordiskt liv. Detta kan ske med de nya kraftfulla teleskop som är under uppförande eller som planeras att uppföras under de närmaste årtiondena. Ett flertal rymdsondsprojekt med astrobiologiska uppdrag har föreslagits men inte blivit prioriterade. Därför menar nu forskarna att utforskningen är möjlig att göra från jorden. Astrobiology Magazine rapporterar idag om forskningsstudien.

Att finna spår av mer utvecklade livsformer är förstås inte lätt. Det handlar framförallt om att hitta syre i planeters atmosfärer och om att kunna särskilja detta utomjordiska syre från syret i vår egen atmosfär. Forskarna menar att det kan göras med hjälp av en ny teknik som utgår från spektralanalys. Exoplaneters syrelinjer borde vara dopplerförskjutna och borde därmed kunna urskiljas. Om en relativt sett hög halt syre finns kan det vara ett tecken på att det finns växter som via fotosyntes bildar syre. Jordens atmosfär innehåller ca 20% syre, som i allt väsentligt producerats just via fotosyntes. Utan denna biologiska process skulle syret snabbt försvinna ur atmosfären. Syre kan dock produceras även i en kemisk process utan inblandning av växter, så för att säkerställa att en planet har någon form av liv krävs ytterligare studier av atmosfärens sammansättning.

I den forskningsrapport som presenteras (läs rapporten på Arxiv.org) menar forskarna att t.ex European Extremely Large Telescope (E-ELT) med lite tur skulle kunna finna tecken på liv. E-ELT, med sin spegel i 40-metersklassen, ska byggas i Atacamaöknen i Chile och beräknas stå färdig i början av 2020-talet. E-ELT räcker dock inte riktigt till utan det skulle behövas ännu större spegelytor som kan samla in ännu mycket mer ljus. Forskarna anser att dessa speglar kan byggas med lägre precision och därmed betydligt billigare än normalt. Det viktiga är att speglarna kan ta emot stora mängder ljus, inte att de kan ta skarpa bilder m.m. Sådana "ljusinsamlare", stora som ett par forbollsplaner, skulle kunna konstrueras för en rimlig summa pengar och göra det möjligt att upptäcka utomjordiskt liv. Under förutsättning förstås att något sådant existerar.

Det är just nu en snabb utveckling vad gäller kvaliteten på jordbaserade teleskop. Rymdteleskopen kommer utan tvekan att få hård konkurrens. De enorma teleskop som är under uppförande är förstås dyra, men ändå avsevärt mycket billigare än avancerade rymdteleskop. E-ELT beräknas kosta ca 10 miljarder kronor, inkl grundinstrument. Som jämförelse kan nämnas att det jättelika James Webb Space Telescope, som just nu byggs i USA, kommer att landa på minst 50 miljarder kronor! Frågan är hur framtiden ser ut för rymdteleskopen. Med hjälp av kraftfulla datorer och avancerad adaptiv optik kan man numera i stor utsträckning korrigera för de störningar som jordens atmosfär för med sig. Teleskop på jorden är ju dessutom betydligt enklare att serva och bygga ut än rymdteleskop.

Illustration av E-ELT (Bildkälla: ESO)

NASA har dock inte gett upp inför konkurrensen från de jordbaserade teleskopen. SpaceDaily rapporterar om att man på NASA utvecklat ny optisk utrustning till rymdteleskopen som ska kunna ta skarpa foton av exoplaneter. Tekniken går ut på att blockera det starka ljuset från stjärnan. Detta ljus gör att det är extremt svårt att med transitmetoden upptäcka exoplaneter. Det är en teknologi som kan komma att ingå i rymdteleskop under 2020-talet. Idag används i huvudsak s.k indirekta metoder för att upptäcka exoplaneter. Det innebär att teleskopen upptäcker oregelbundenheter i stjärnors rörelser eller i ljuset från en stjärna, vilket tyder på att en planet påverkar stjärnan. Med den nya tekniken hoppas NASA via direktupptäckt hitta nya exoplaneter och få en bättre bild av de som redan upptäckts. Man ska också kunna upptäcka t.ex syre i planeters atmosfärer och därmed finna indikationer på liv på en planet.

En rundtur på Merkurius

Rymdsonden Messenger har nu kretsat kring Merkurius i nästan två år. Utifrån flera tusen fotografierar har en video skapats som visar planeten i detalj. Färgerna är inte "riktiga" utan illusterar bara olika typer av materia på planetytan. De vita och ljusblå områdena är kratrar med omgivning som nyligen bildats. De mörkblå områdena är sådana som domineras av mörkare, lågreflekterande mineraler. De bruna, mer släta områdena är lavaslätter som skapats en gång i tiden när det var vulkanisk aktivitet på Merkurius. Det finns också några lite mindre orange fläckar som är platser där enorma vulkanutbrott har skett. Messenger har nu i princip kartlagt hela planeten i detalj.

Så här kommer en rundtur på Merkurius!

Jakten på exomånar intressant

Nya exoplaneter upptäcks visserligen numera nästan varje vecka, men trots mycket avancerade instrument är det svårt att "se" dessa planeter kring stjärnor som är betydligt mer massiva och ljusstarka än även de största planeterna. Det är ju därför så få små planeter har upptäckts. Vår sol är ju faktiskt över 300.000 gånger så massiv som jorden. Diametern är 109 gånger jordens. Att överhuvudtaget kunna upptäcka jordstora planeter kring stjärnor är därmed en prestation. Att då försöka hitta månar som kretsar kring planeter vid andra stjärnor är väl som att leta efter en nål i en höstack. Det är dock några som försöker.

Illustration av en exomåne kring en Saturnusliknande planet (Bildkälla: NASA)

Varför är då exomånar intressanta. Av flera skäl faktiskt. Dels finns det goda chanser att en måne kan hysa liv om den antingen kretsar kring en planet som är inom den beboeliga zonen eller på annat sätt får nödvändig energi för att liv ska utvecklas och bestå. Dels är upptäckter av exomånar intressanta för att öka förståelsen för hur månar bildas kring planeter.

Det här med liv på månar har diskuterats en hel del ända sedan Voyagerrymdsonderna kring 1980 passerade Jupiter och Saturnus. De upptäckte t.ex att Jupitermånen Europa var istäckt och sannolikt hade en flytande ocean under istäcket. Upptäckten bekräftades i slutet av 1990-talet av rymdsonden Galileo. Under 2000-talet har rymdsonden Cassini upptäckt att Saturnusmånen Enceladus sprutar ut stora mängder vatten i enorma fontäner från månytan. Dessa två månar plus ytterligare ett par i solsystemet skulle kunna ha förutsättningar för att hysa liv. Särskilt Europa anses vara kanske den mest intressanta himlakroppen att studera ur astrobiologisynpunkt. Trots att månarna är långt ifrån den beboeliga zonen i vårt solsystem gör närheten till Jupiter resp Saturnus att dessa månar via tidvattenkrafter får energikickar som startar processer som skulle kunna få mikroorganismer att trivas. På jorden finns det mikroorganismer (bakterier m.m) som tycks trivas alldeles utmärkt i de mest ogästvänliga miljöer man kan tänka sig.

Illustration av en exomåne kring en gasplanet (Bildkälla: NASA)

Den andra intressanta aspekten med månstudier är att försöka få en bild av hur månar kring andra stjärnor egentligen bildas. Faktum är ju att solsystemets månar tycks sakna någon riktig logik. Vår egen måne är t.ex väldigt stor i förhållande till jorden och den enda månen av betydelse i de inre delarna av solsystemet. Numera tror man att månen bildats genom en kollision mellan jorden och en annan himlakropp. Även månarna kring Jupiter och Saturnus är lite udda. Jupiter har fyra stora månar och minst ett 60-tal små månar. Saturnus däremot har en stor måne (Titan) och närmare tio mellanstora månar + ytterligare ca 50 små månar. Varför har månsystemen kring dessa två planeter utvecklats så olika? Även Neptunus (med månen Triton som kretsar "baklänges" kring planeten) och dvärgplaneten Pluto (med månen Charon som är nästan lika stor som Pluto) har udda månar. Hur har det blivit så här? Ser det likadant ut på andra ställen i vår galax? Kanske kan studier av exomånar ge svar på alla våra frågor.

Hur upptäcker man då exomånar? I princip på samma sätt som man upptäcker exoplaneter, antingen att månen gravitationellt påverkar en planet och den då rör sig oregelbundet eller att månen passerar över solskivan på en stjärna och förmörkar den såpass mycket att det kan mätas.

Läs mer om jakten på exomånar på NASA:s websida.

Allt om rymdvädret

Upptäckte idag en alldeles eminent svensk blogg om Rymdväder. Här tycks finnas det mesta man behöver veta om aktuellt rymdväder. Hur har jag missat den här sidan?? Hursomhelst finns nu Rymdväder med i länklistan som finns här till höger.

NASA:s Image of the Day är en magnifik solbild! Bilden, som är tagen av rymdsonden SDO, är visserligen bearbetad för att tydligare visa utbrottets loopform, men visst är det vackert!

(Bildkälla: NASA)

Senaste nytt från Curiosity

Under veckan som gått har Marsfordonet Curiosity utfört en hel del arbete. Den har tagit de första proverna från en sten genom att borra ett hål som är 1,6 centimeter brett och 6,4 centimeters djupt. Återstår att se om analysen av materian visar på att det en gång i tiden runnit vatten i området. Om så är fallet kan organiskt kol ha bevarats i stenen. Kol anses vara själva ryggraden i det som utgör livets byggstenar. Analysresultaten kan  komma att påverka den fortsatta färdplanen för Curiosity. Målet för fordonet är egentligen att studera förhållandena vid Marsberget Aeolis Mons (Mount Sharp), men skulle analysen av borrmaterian visa något av intresse kan färden mot berget bli fördröjd.

Borrhålet (Bildkälla: NASA)

Forskare har också klurat på vad det där skinande "föremålet" som Curiosity fick syn på för en dryg vecka sedan egentligen är (läs min tidigare artikel om detta HÄR). Man tror helt enkelt att den underliga formationen består av hårdare bergarter som stått emot Marserosionen bättre än omgivningen. Den har putsats av vinden så den blänker! Ingen metall alltså, vilket ju i och för sig hade varit en sensation.

Sten som blänker (Bildkälla: NASA)

Meteorer, asteroider och kometer

Fredag den 15 februari 2013 kommer att gå till historien som den stora meteor- och asteroiddagen. När man talar om stora meteorer någotsånär i närtid brukar man ta upp händelsen år 1908 då Tunguska i Sibirien drabbades av en exploderande meteor som ödelade några tusen kvadratkilometer skog. Igår drabbades centrala Ryssland återigen av en meteor, som åstadkom en hel del skada. Förhoppningsvis skadades ingen människa allvarligt av nedfallande stenar eller splitter. Även relativt små meteorer kan ställa till med stor skada på grund av den mycket höga hastighet som de har och den enorma energi de därmed bär på. Meteoren över Ryssland kan ha haft en hastighet på uppemot 50.000 kilometer i timmen!

Skogen vid Tunguska ser ut som plockepinn efter meteor (Bildkälla: Wikipedia)

Meteoren som drabbade Ryssland igår bröts sönder i mindre delar. Bilden nedan visar hur en av dessa gjorde ett nästan 10 meter stort hål i isen på en sjö.

(Bildkälla: ITAR-TASS Itar Tass Photos/Newscom)

Det konstiga var att meteornedslaget skedde samma dag som lilla asteroiden 2012 DA14 (ca 50 meter i diameter) passerade jorden. Enligt NASA har de två stenklumparna inget med varandra att göra. Det är väl närmast unikt att en asteroid susar förbi jorden på mindre än 30 kilometers avstånd samma dag som en hyfsat stor meteor (15-17 meter i diameter och med en vikt på närmare 10.000 ton enligt rapporterna) exploderar och en massa stenar slår ner på jorden.

Illustration av asteroiden 2012 DA14

Det visar att NASA, trots intensivt arbete under de senaste åren, inte har full koll på alla de nära-jorden-objekt som kan hota jorden. Det är inte helt lätt att ha koll på mindre objekt än några tiotal meter i diameter. Enligt NASA:s NEO-program (NEO= Near Earth Objects) finns det minst 1.300 asteroider med diametrar på mer än 140 meter som är potentiellt farliga och skulle kunna hota jorden. Lyckligtvis är sannolikheten trots allt ganska liten att en sådan asteroid krockar med jorden.

De flesta meteorer och asteroider passerar jorden på behörigt avstånd. Det gör emellanåt också kometer. 2013 kommer två kometer att runda solen och lysa upp vår stjärnhimmel. Jag har skrivit om dom tidigare här i bloggen, men det tål att upprepas att vi redan i mars kan få se en komet på vår stjärnhimmel. Det är kometen PanSTARRS som vi hoppas få se i mitten av mars.I november är det dags för årets stora komethändelse, ISON. Det kan bli något alldeles extra. Kometer är dock lite oberäkneliga, så man vet aldrig hur ljusstarka de blir. Något annat som brukar vara synnerligen oberäkneligt är vädret, åtminstone där jag normalt befinner mig (Göteborg alltså). Det är tyvärr mer regel än undantag att mulet väder förstör nöjet.

Ett par rymdsonder kommer under de närmaste åren att sändas upp för att studera asteroider lite närmare. 2014 sänds japanska rymdsonden Hayabusa-2 upp och 2016 NASA;s rymdsond OSIRIS-REx. Rymdsonden Dawn har som bekant under 2012 ingående studerat den stora asteroiden Vesta och är nu på väg mot en annan spännande himlakropp, dvärgplaneten Ceres.

En hälsning på Alla Hjärtans Dag från Cassini

Rymdsonden Cassini skickar idag en hälsning för att påminna oss alla om Alla Hjärtans Dag. Tjusigt! Några månar har fått vara med också.

(Bildkälla: NASA)

Och nu kommer finfina Marsbilder från Mars Express

Ibland får man intrycket att rymdsonderna MRO och Mars Express tävlar om vem som levererar de bästa bilderna från Mars. I ett inlägg i förrgår här i bloggen skrev jag om MRO som visade upp en massa fina bilder och minsann ville vara med i matchen. Det dröjde inte mer än ett par dagar innan Mars Express kontrar! Här kommer några av de senaste publicerade bilderna från den rymdsonden.

(Bildkälla: ESA)

(Bildkälla: ESA)

Svensk rymdpolitik får kritik i revisionsrapport

Läser med intresse på Populär Astronomis websida om den revisionsgranskning som Riksrevisionen gjort av svensk rymdverksamhet och som myndigheten presenterat i rapporten "Svensk rymdverksamhet - en strategisk tillgång?". För min del är rapporten dubbelt intressant, dels i min egenskap av amatörastronom, dels i min egenskap av revisor (Jag arbetar till vardags med verksamhetsrevision vad gäller hälso- och sjukvården i Västsverige).

Jag har än så länge bara skummat igenom rapportsammanfattningen och delar av rapporten, men Robert på Populär Astronomi tycks ha sammanfattat det hela bra. Det som är slående i rapporten är den iakttagelse som revisorerna gjort vad gäller avsaknad av en svensk rymdstrategi och överhuvudtaget bristen på utvärdering av verksamheten. Någon sådan har inte skett sedan mitten av 1990-talet! Detta är ju särskilt anmärkningsvärt när man läser följande i rapporten: "Svensk rymdforskning och rymdverksamhet ska, enligt riksdagens intentioner från 2009, vara en strategisk tillgång för kunskapssamhället, industrins konkurrenskraft och för att möta samhällets behov. I 2012 års forsknings- och innovationsproposition framhåller regeringen att rymdverksamheten har stor och växande betydelse för samhället. Regeringen menar att svensk rymdverksamhet har en fortsatt viktig roll och att en nationell strategi är motiverad."

Vad kommer man då fram till i granskningen? Det är en rejäl sågning av rymdpolitiken som görs i rapporten. Riksrevisionens övergripande slutsats är att svensk rymdverksamhet som den genomförs idag inte utnyttjas som en strategisk tillgång. Avsaknad av helhetssyn tillsammans med bristande uppföljning gör att den fulla potentialen inte utnyttjas. De största bristerna uppges vara att

• Bristen på helhetssyn riskerar ineffektiva prioriteringar
• Avsaknad av systematisk uppföljning försvårar omprövningar
• Svenska rymdaktiebolaget styrs inte som en del av svensk rymdverksamhet
• Organisationen av statlig rymdverksamhet leder till inlåsning
• Skydd av rymdinfrastruktur får liten uppmärksamhet

Riksrevisionen rekommenderar med anledning av detta följande:

För att rymdverksamheten ska kunna utnyttjas som en strategisk tillgång bör regeringens fortsatta arbete med rymdverksamhet omfatta följande:

• En bred förankrad process med syfte att knyta ihop rymdverksamhetens olika delar. Ansatsen ska vara bredare än Rymdstyrelsens strategi och Rymdagendan. Diskussionen bör föras i en vidare krets än vad som hittills varit fallet.
• Översyn av organisationsstrukturen i syfte att fördela ansvar och befogenheter så att riksdagens intentioner kan uppfyllas. 
• Möjligheter till omprövning av för rymdverksamheten viktiga frågor. I detta ingår överväganden om utvecklingsstrategiska områden för Sverige och hur fördelning mellan nationell och internationell finansiering bör se ut. Ett viktigt utvecklingsstrategiskt område för Sverige är användningen av Esrange.
• Översyn av den roll Svenska rymdaktiebolaget har i svensk rymdpolitik och rymdverksamhet. 
• Konsekvensanalys av innebörden av ställningstagandet kring europeiskt och därmed även svenskt oberoende tillträde till rymden. 
• Översyn av hur samhällsutmaningar har koppling till rymdverksamhet och hur nationell rymdkompetens kan utvecklas. Rymdkompetens omfattar såväl sakkunskap som kunskap om beslutsprocesser. 

I rapporten menar revisorerna också att regeringen bör se över styrningen av Svenska rymdaktiebolaget så att bolaget styrs med individuellt anpassade avkastningsmål och rimlig bedömning utifrån bolagets faktiska verksamhet och de marknader bolaget verkar på.

Slutligen anser revisorerna att regeringen och ansvariga myndigheter bör utvärdera rymdverksamhet systematiskt.

• Regeringen bör följa upp resultat för svensk rymdverksamhet av deltagandet i olika EU- och ESA-program.
• Regeringen bör förbättra rapporteringen till riksdagen och andra intressenter kring rymdverksamhet. Regeringen bör överväga att samordna rapporteringen av EU- och ESA-frågor till riksdagen. 
• Regeringskansliet bör se över dokumenthanteringen om rymdrelaterade frågor.

Läs hela rapporten från Riksrevisionen HÄR.

Fantastiska 3D-bilder från Mars!

UniverseToday rapporterar idag på sin websida om rymdsonden MRO och de finfina bilder som denna sond tagit på Mars. Bilderna är i 3D, men syns lika bra med som utan 3D-glasögon. Kolla in bilderna nedan + ytterligare 8 bilder HÄR. Jag har tidigare här i bloggen hävdat att ESA:s rymdsond Mars Express tar bättre bilder än NASA:s MRO, men jag kanske får omvärdera det hela?!

Sanddyner på Mars (Bildkälla: NASA)

Krater på Mars (Bildkälla: NASA)

Asteroiden 2012 DA14 är i antågande

Nu är det bara ett par dagar till asteroiden 2012 DA14 svischar förbi jorden. På websidorna för Populär Astronomi, Cassiopeiabloggen och Bad Astronomy finns allt du behöver veta för att studera asteroiden när den kommer. Bilden nedan visar lite tidsangivelser (OBS i GMT). Någon gång mellan kl 21.30 och 22.00 svensk tid är asteroiden som ljusast. Väderprognosen ser väl inte så strålande ut för fredagen. Åtminstone inte här i Göteborg där jag befinner mig. Även om det blir klart väder kan det vara svårt att få syn på asteroiden.

Häftig film som visar rymdsonden SDO:s observationer av solen

Rymdsonden SDO sköts upp för tre år sedan för att studera solen. Sonden har levererat otaliga bilder och filmer som visar mer eller mindre spektakulära solutbrott, en kokande solyta och en massa andra skarpa bilder på solens yta. Teamet bakom rymdsonden har sammanställt detta tredje år i en knappt fyra minuter lång film. Titta och njut!

(Källa: NASA)

Döp Plutos månar!

Pluto har numera fem kända månar efter att Hubbleteleskopet upptäckt en måne 2011 och ytterligare en 2012. Dessa två sistnämnda månarna heter för närvarande kort och gott P4 och P5, men det ska det nu bli ändring på. Astronomen Mark Showalter vid SETI Institute uppmanar oss att rösta bland 12 olika namnförslag (se HÄR). Senast den 25 februari vill man ha rösterna.

Bilden nedan visar de Pluto och de fem månarna. Charon är den i särklass största av dem med en diameter på ca 1.200 kilometer, vilket faktiskt är mer än hälften av Plutos diameter. Övriga månar är mycket mindre.

(Bildkälla: NASA)

Plutos tre namngivna månar heter:

• Charon - efter den grekiska mytologins färjkarl som förde de dödas själar över floden Styx till dödsriket Hades.
• Hydra - efter den niohövdade ormen i grekisk mytologi, men också (en lite långsökt) hänvisning till att Pluto en gång var den nionde planeten. H som i Hydra sägs också hänvisa till Hubbleteleskopet, som upptäckte denna måne, samt tillsammans med N i månen Nix, till New Horizons, den rymdond som är på väg mot Pluto och dess månar.
• Nix - efter nattens gudinna Nyx i den grekiska mytologin. Nyx var också enligt myten mor till Charon. N i Nix sägs dessutom hänvisa till rymdsonden New Horizons. Att månen inte heter Nyx beror på att det redan fanns en asteroid med det namnet.

Det är som synes inga muntra namn som dessa månar har. Det tycks vara Plutos "fel". Pluto var i den romerska mytologin gud över underjorden och dödsriket, dvs samma gud som i den grekiska mytologin heter Hades. Pluto var också son till guden Saturnus (jordbrukets gud, motsvarande Kronos i grekisk mytologi) och bror till gudarna Jupiter (den högsta guden, motsvarande Zeus i grekisk mytologi) och Neptunus (havets gud, motsvarande Poseidon i grekisk mytologi).

Efter denna korta genomgång av antikens mytologi är det bara att sätta igång att försöka klura ut vilka två namnförslag som har tillräckligt dyster historia för att platsa i sammanhanget. Det blir nog till studera antikens mytologi vad det verkar.

Apropå rymdsonden New Horizons, så har den nått en bra bit på sin färd mot Pluto. Där ska den förutom att studera Pluto också utforska månen Charon. Vi får hoppas att den överlever färden till dödsriket och inte fångas upp av den bistra färjkarlen.

(Bildkälla: NASA)

Finns det intelligent liv på någon annan planet?

Det är en fråga som vi inte vet så mycket om. Forskningen är dock emellanåt ganska spekulativ och tycks, om man ska vara kritisk, bygga mer på tro än vetande. Det kommer en strid ström av rapporter som antyder att liv är vanligt i universum. Ett exempel på en sådan rapport har under veckan som gått fått ganska stor spridning, se bland annat Astrobiology Magazines websida. Det är en grupp forskare som utifrån de data som Keplerteleskopet samlat in beräknat antalet planeter med intelligent liv. Mindre än en stjärna på en miljon beräknas ha någon planet med en civilisation! Detta har man kommit fram till efter att ha studerat 86 planetsystem med fler än 4 planeter/planetkandidater. Man har sökt efter radiosignaler från dessa planeter och fann inte en enda signal. Det hade varit en sensation om man kunnat identifiera någon signal från en utomjordisk civilisation. Det jag reagerar på i rapportens slutsats är att det finns intelligent liv kring mindre än en stjärna på en miljon. Det siffran säger egentligen ingenting och är enbart en spekulation som grundar sig på ett mycket litet statistiskt material.

Illustration av ett exoplanetsystem (Bildkälla: ESO)

Å andra sidan, om man ska försvara forskarna, så är det värdefullt att redovisa forskningsdata även om de är bristfälliga. Det för forskningen framåt och kan så småningom bidra till att mer exakta beräkningar kan göras. Mycket av exoplanetforskningen har den karaktären. Man ska därför ta alla forskningsrapporter med en nypa salt. Att fascineras av de möjlligheter som målas upp kan man ändå göra.

Finns det intelligent liv någon annanstans eller är vi ensamma här på jorden? Denna fråga har ställts otaliga gånger ända sedan insikten växte att jorden bara är en av flera planeter som kretsar kring solen och att solen bara är en stjärna bland miljarder andra stjärnor. Allt eftersom antalet upptäckta exoplaneter ökar har också insikten vuxit att det finns enorma mängder med planetsystem bara i vår egen galax, Vintergatan. Någonstans därute borde det finnas liv kan man tycka.

Den forskningsgren som framför allt sysslar med frågan om liv i universum är astrobiologin. En viktig utgångspunkt för astrobiologer är att studera liv på vår egen planet; hur har livet uppstått på jorden och hur har utvecklingen sett ut. De senaste årtiondenas utforskning av vår egen jord har visat att liv tycks finnas även i mycket extrema miljöer. Man har funnit levande organismer vid mycket heta källor och på extremt kalla platser. Även när pH-värden närmar sig 0 eller överstiger 12 har man funnit liv. Man har upptäckt att vissa organismer tycks trivas på botten av Marinergraven där det atmosfäriska trycket uppgår till 1100 gånger det vid havsytan. Dessa organismer, s.k extremofiler, har på jorden  haft förmågan att anpassa sig till mycket besvärliga förhållanden. Det viktiga är dock att komma ihåg att det här rör sig om mycket enkla former av liv, för det mesta olika typer av bakterier. Mer avancerat liv kan knappast utvecklas under sådana förhållanden.

Bild av s.k extremofiler (Bildkälla: NASA)

Om nu liv tycks finnas även på de mest ogästvänliga platser på jorden, borde det då inte också finnas på flera av de andra planeterna i vårt solsystem? Denna fråga är viktig för många av de rymdsondsprojekt som just nu pågår kring planeter, månar, asteroider m.m. Bl a letar Curiosity just nu efter spår av liv på Mars. Rymdsonden Cassini studerar förhållandena på Saturnusmånarna Titan och Enceladus. Rymdsonden Dawn har just lämnat asteroiden Vesta för att färdas mot dvärgplaneten Ceres. Båda dessa himlakroppar har mycket att berätta för oss om solsystemets tidiga historia. Frågan om liv är i högsta grad intressant för forskarna i dessa och många andra projekt.

Personligen tror jag att något av dessa rymdsondsprojekt inom den närmaste femårsperioden kommer att finna spår av liv, och förhoppningsvis organismer som lever. Frågan är nog inte om liv kan överleva en bit ner under ytan på Mars, under isen på Jupitermånen Europa eller i vattnet på Saturnusmånen Enceladus. Frågan är om liv överhuvudtaget har skapats på dessa himlakroppar. Det är den svåra biten. Astrobiologerna har visat att det krävs förhållanden som ur många olika aspekter är rätt för att liv ska uppstå. Ett par väsentliga ingredienser är flytande vatten och en atmosfär som förhindrar alltför mycket strålning som omedelbart tar död på liv. Utöver det är det en fördel att planeten har stabila yttre och inre förhållanden, dvs inte utsätts för frekvent bombardemang av meteorer eller har ständiga vulkanutbrott. Om allt detta finns på plats gäller att den mycket komplexa process startar som skapar encelliga och flercelliga organismer. På jorden beräknas denna process ha startat mer än miljard år efter att vår planet skapades! Det skedde för ungefär 3,5 miljarder år sedan. Sedan tog det nästan ytterligare 3 miljarder år innan utvecklingen tog ordentlig fart under den s.k kambriska perioden. Slutsatsen av detta är att det krävs tid. Väldigt lång tid!

Finns det liv under Jupitermånen Europas tjocka istäcke? (Bildkälla: NASA)

Från enkla, encelliga organismer till intelligent liv är steget enormt. På jorden tog det 3,5 miljarder år efter det att de första encelliga organismerna uppträdde innan människan steg in på scenen. För att en så "effektiv varelse" som människan ska utvecklas krävdes bl a att syrehalten i atmosfären kraftigt höjdes med hjälp av fotosyntesen. Utveckling av mer avancerade former av liv kräver långvarig stabilitet. För att sådant liv ska bestå krävs också stabila kretslopp som ger ett jämnt klimat. Kolcykeln och vattnets kretslopp styr i mångt och mycket utvecklingen på jorden. Frågan är om någon annan planet har haft turen att ha en likartad utveckling?

Något som kan snabba på utvecklingen är om livs överförs från en himlakropp till en annan och lyckas överleva denna flytt. Liv kan därmed skapas på en himlakropp och överföras till en annan. Länge trodde man att Marsmänniskor grävt ut kanaler på Mars. Kanske är det istället så att liv en gång fördes till jorden från Mars (eller Venus eller en asteroid/komet) och under evolutionens årmiljarder utvecklades till växter, djur och människor. Det kanske är vi som är Marsmänniskorna?

Nytt tjusigt självporträtt av Curiosity

Curiosity inte bara borrar i sten på Mars utan tar en och annan bild på sig själv. Vitsen med det kan väl kanske ifrågasättas, men fina bilder blir det. På bilden nedan ser det ut som Mars är en mycket liten himlakropp!

(Bildkälla: NASA)

Apropå borrande så har Curiosity gjort ytterligare lite tester och bland annat borrat detta eleganta hål. Hålet är ca 2 centimeter djupt. Synd att det inte finns en filmkamera som kunde filmat förloppet.

(Bildkälla: NASA)

En bild från Venus yta

Det är väldigt sällan det kommer rapporter från vår grannplanet Venus. Det beror helt enkelt på att denna planet inte utforskas så värst mycket numera. För tillfället är det bara ESA:s rymdsond Venus Express som studerar planeten. Ganska många ryska och amerikanska rymdsonder har sedan 1960-talet skickats till Venus, men intresset tog slut redan på 1990-talet (bortsett då från sonden Venus Express). Avsaknaden av ordentlig utforskning av Venus är ju lite beklämmande. Jag har klagat på detta tidigare (se artikel från 2011 HÄR). Kul då att se att Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog skrivit en artikel om Venus. Inspirerad av hennes studier letade jag fram bilden nedan på Mapaplanet.org.

Bilden är tagen av NASA:s rymdsond Magellan 1994 och visar några hundra kilometer av Venusytan tvärsöver. Det ljusa partiet i bilden är en mängd små stenar som skapar en mosaikformad yta som kallas tessera. Det mörka i bilden är lavaslätter.

(Bildkälla: NASA)

ESA rapporterar ganska sällan från Venus Express utforskning. En och annan rapport har det dock kommit. Läs om detta och diverse annat kring Venusutforskning HÄR.

Magnifik bild på Saturnus gigantiska storm!

Rymdsonden Cassini kommer sannolikt att gå till historien som solsystemets hittills bästa planetfotograf. Sonden har tagit mängder med fina bilder och nu kommer ytterligare en i raden. Den visar den gigantiska stormen som härjar vid Saturnus nordpol med en skymt av Saturnusringarna i bakgrunden. Den sexkantiga molnformationen är verkligen magnifik.

(Bildkälla: NASA)

Solen kan ha haft ett stort utbrott på 700-talet

Robert Cumming skriver på Populär Astronomis websida om ett stort solutbrott för drygt 1200 år sedan. År 774-775 utsattes jorden för en rejäl dos kosmisk strålning. Man har funnit spår av denna händelse i årsringar hos gamla japanska cederträd. Halten av kol-14 är betydligt högre än normalt i dessa årsringar. Som framgår av artikeln finns det flera olika teorier kring orsaken till strålningen. Det verkar inte vara omöjligt att vår egen sol kan vara boven bakom dramat.

Filmen nedan visar en av solens senaste koronamassutkastningar. Ett utbrott som är tio gånger kraftigare och riktad mot jorden skulle kunna åstadkomma en hel del skada. Det är rymdsonden SDO som fångat utbrottet på en rad bilder.

(Bildkälla: NASA)

Rymdsond har filmat kometen ISON

NASA:s rymdsond Deep Impact har filmat kometen C/2012 S1 (ISON), som i slutet av november i år väntas lysa upp vår natthimmel (det hoppas vi på i alla fall). Kometen är fortfarande långt bort, hela 763 miljoner kilometer från solen. Det är ute vid Jupiters omloppsbana ungefär. ISON är redan aktiv. Kometsvansen mättes till hela 64.000 kilometer för ett par veckor sedan.

(Källa: NASA)

Rymdsonden Deep Impact är en riktig kometjägare. Den sändes upp redan i januari 2005 för att studera kometen Tempel 1 lite närmare. Därefter fick den ett nytt uppdrag, som fick namnet EPOXI, där den flög förbi kometen Hartley 2 i november 2010 och tittade lite närmare på den himlakroppen. I slutet av 2011 sändes den vidare mot en avlägsen asteroid (163249) 2002GT som den beräknas nå omkring år 2020 om bränslet räcker. Kul att den kunde filma ISON.

Illustration av Deep Impact (Bildkälla: NASA)

Statusrapport från NASA

NASA har publicerat en "State of the Solar System" där man beskriver alla de rymdsonder som är aktiva just nu kring solsystemets himlakroppar, vad som åstadkoms under 2012 och viktigare händelser under 2013. Förteckningen tar upp även andra rymdmyndigheters sonder. Bra sammanfattning av läget.

Kolla HÄR.

Grottor och dalar på månen och Mars

Tidskriften Sky & Telescope har på sin websida en stor mängd fina bilder på dalgångar, håligheter m.m på månen respektive Mars. Man tror också att det finns en mängd grottor på dessa himlakroppar. De har skapats via samma geologiska processer som på jorden, t.ex vid tidig vulkanism på dessa himlakroppar. En vacker dag kanske vi utforskar dessa grottor, vem vet!

Här nedan visas några av bilderna, men kolla på tidskriftens websida för fler.

"Hål" på Mars (Bildkälla: NASA)

Ett annat hål på Mars (Bildkälla: NASA)

Ny forskningsrapport: Jordstora beboeliga planeter finns lite varstans

Häromdagen skrev jag om en forskningsrapport där forskarna menade att antalet jordliknande planeter är mindre än vad man tidigare trott (läs HÄR). Många av de s.k superjordarna är enligt dessa forskare i själva verket mini-Neptunusar. Nu kommer en annan forskningsrapport som säger det borde vara väldigt vanligt med jordstora planeter till och med i vår närhet (ett antal ljusår bort). Den ena rapporten motsäger faktiskt inte den andra. Man har studerat lite olika saker helt enkelt. De uppgifter som nu publiceras av forskare vid Harvard-Smithsonian Center for Astrophysics avser planeter kring röda dvärgstjärnor.  

Illustration av exoplaneter (Bildkälla: ESO)

Utifrån de data som rymdteleskopet Kepler samlat in menar forskarna att det borde finnas många jordstora planeter i vårt grannskap.Forskarna har beräknat att sex procent av de röda dvärgarna har jordstora planeter i den beboeliga zonen kring sina stjärnor. Eftersom de röda dvärgstjärnorna är den vanligaste typen av stjärna i vår galax, Vintergatan, lär det i så fall finnas mängder med sådana planeter. Någon av dem kan finnas inom 20 ljusår från oss.  Forskarna har i Keplermaterialet identifierat tre planetkandidater som är både lagom heta och i jordstorlek. De befinner sig dock några hundra ljusår bort

Röda dvärgar är små ljussvaga stjärnor som har ganska kompakta beboeliga zoner nära stjärnorna. Planeter kring sådana stjärnor borde kunna upptäckas lite lättare än planeter kring mer ljusstarka stjärnor, där planeterna lätt "drunknar" i stjärnans sken. En annan intressant aspekt vad gäller röda dvärgar är att de lever betydligt längre än t.ex vår sol. Små stjärnor omvandlar väte till helium i mycket långsammare tempo än stora stjärnor och kan därmed leva i långt över 10 miljarder år. Det ger gott om tid för liv att utvecklas.

Curiosity ser märkliga små ting på Mars

Curiosity har vid ett par tillfällen observerat några små objekt på Mars som är lite svåra att förklara. För några veckor sedan hittade den något som såg ut som en liten blomma. Någon blomma var det förstås inte, men exakt vad det var vet inte forskarna. Nu har den fått syn på ett litet lysande/reflekterande objekt. Vad är då det? Även om objektet ser stort ut på bilden är det bara en halv centimeter högt. Vi får väl se om man klurar ut vad det kan vara under de närmaste veckorna.

Klicka på bilderna nedan för att förstora dom.

"Mars-blomma" (Bildkälla: NASA)

Mystiskt föremål (Bildkälla: NASA)

Månbas Beta

Månbas Alpha, en brittisk science fiction-TV-serie som sändes på 1970-talet, är en fantasifull berättelse om livet på en månbas. Kanske börjar verkligheten nå ikapp fiktionen? Den europeiska rymdmyndigheten ESA har nämligen inlett ett samarbete med ett antal företag kring en idé om att bygga en månbas med det byggnadsmaterial som finns på månen. Det kan göras med en teknik som kallas för 3D printing. Bilden nedan visar hur en sådan månbas skulle kunna se ut. Själva "ingången" till basen är dock tänkt att transporteras dit från jorden.

(Bildkälla: ESA)

Vad är då 3D-printing? Jag läser följande på företaget Creative Tools websida: "3D-skrivare är maskiner som framställer fysiska objekt från tredimensionella digitala datafiler. I motsats till traditionell skärande CNC-fräsning som tar bort material från en kloss, byggs 3D-utskrifter upp i en additiv process som lodrätt härdar föremålet i konturer lager för lager". Enligt informationen från ESA kan en sådan maskin bygga 2 meter i timmen och fixa en hel byggnad på en vecka. Häftigt!

Vad är väl ett lämpligare namn för en sådan testanläggning än Månbas Beta.