Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Olaf Frohns websida är fantastisk! Den gode Olaf lägger ner en massa arbete på att hålla websidans fakta uppdaterade.
(Bildkälla: Olaf Frohn/Armchair Astronautics)
måndag 7 oktober 2013
Många rymdobservatorier är det!
Av bilden nedan framgår att det kryllar av olika typer av rymdobservatorier. Det är Olaf Frohn som på sin websida Armchair Astronautics har gjort en statusuppdatering. Klicka på bilden för att förstora den.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Olaf Frohns websida är fantastisk! Den gode Olaf lägger ner en massa arbete på att hålla websidans fakta uppdaterade.
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Olaf Frohns websida är fantastisk! Den gode Olaf lägger ner en massa arbete på att hålla websidans fakta uppdaterade.
Chalmers medverkar i ESA:s stora rymdsondsprojekt JUICE
Chalmers rapporterar idag om att en kompakt och känslig terahertz-radiomottagare för rymduppdrag, som ESA:s ”Jupiter icy moons explorer” (JUICE), har utvecklats i ett gemensamt europeiskt projekt. Chalmers har lett projektet, som är ett samarbete mellan europeiska universitet, institut och företag som finansieras av EU-kommissionens sjunde ramprogram (FP7).
Från Chalmers pressmeddelande har jag klippt ut följande;
Från Chalmers pressmeddelande har jag klippt ut följande;
I ett gemensamt europeiskt projekt har en grupp forskare utvecklat en heterodyn terahertzmottagare som uppfyller kraven för rymduppdrag. De har uppnått det genom att minimera antalet komponenter i lokaloscillatorn (LO) i mottagaren, och genom en hög grad av integration av alla dess delkomponenter.
– Den unika terahertzmottagaren är kompakt, lätt, robust och fungerar vid rumstemperatur, säger projektledaren Jan Stake, professor vid Chalmers. Det är nödvändigt för satellituppdrag som ska pågå under många år.
Mottagaren är optimerad för frekvensbandet 520-590 gigahertz, eftersom vattenånga och flera andra viktiga atmosfäriska spårgaser kan identifieras ifrån deras spektrallinjer i det intervallet.
Forskarna har uppnått rekordresultat när det gäller mottagarens förmåga att ta emot svaga signaler. Nyckeln till detta resultat är att använda högpresterande halvledarkomponenter, och på Chalmers har de utvecklat en komplett tillverkningsprocess för membranintegrerade Schottkydioder, som är speciellt lämpliga för terahertztillämpningar.
– Resultaten visar att mottagaren är mycket väl lämpad för fjärranalys av atmosfärer och astronomiska objekt, säger Jan Stake. På grund av mottagarens låga vikt och och förmåga att ta emot svaga signaler är den särskilt lämpad för rymduppdrag som ESA:s Juice (Jupiter icy moons explorer).
Inom samarbetet har företaget Omnisys Instruments, som tillverkar avancerad elektronik för rymdtillämpningar, varit ansvarigt för utformningen av terahertzmottagarens blandare och integrationen av alla komponenter i den slutliga mottagaren.
Kul att svenska universitet och svenska rymdbolag medverkar aktivt i utvecklingen av instrument till ESA:s rymdsonder! Läs mer om JUICE och ytterligare svenskt deltagande i detta spännande projekt HÄR.
.
– Den unika terahertzmottagaren är kompakt, lätt, robust och fungerar vid rumstemperatur, säger projektledaren Jan Stake, professor vid Chalmers. Det är nödvändigt för satellituppdrag som ska pågå under många år.
Mottagaren är optimerad för frekvensbandet 520-590 gigahertz, eftersom vattenånga och flera andra viktiga atmosfäriska spårgaser kan identifieras ifrån deras spektrallinjer i det intervallet.
Forskarna har uppnått rekordresultat när det gäller mottagarens förmåga att ta emot svaga signaler. Nyckeln till detta resultat är att använda högpresterande halvledarkomponenter, och på Chalmers har de utvecklat en komplett tillverkningsprocess för membranintegrerade Schottkydioder, som är speciellt lämpliga för terahertztillämpningar.
– Resultaten visar att mottagaren är mycket väl lämpad för fjärranalys av atmosfärer och astronomiska objekt, säger Jan Stake. På grund av mottagarens låga vikt och och förmåga att ta emot svaga signaler är den särskilt lämpad för rymduppdrag som ESA:s Juice (Jupiter icy moons explorer).
Inom samarbetet har företaget Omnisys Instruments, som tillverkar avancerad elektronik för rymdtillämpningar, varit ansvarigt för utformningen av terahertzmottagarens blandare och integrationen av alla komponenter i den slutliga mottagaren.
En illustration av mottagaren i rymdsonden JUICE (Bildkälla: Chalmers och ESA)
Kul att svenska universitet och svenska rymdbolag medverkar aktivt i utvecklingen av instrument till ESA:s rymdsonder! Läs mer om JUICE och ytterligare svenskt deltagande i detta spännande projekt HÄR.
.
lördag 5 oktober 2013
Kina planerar för ett flertal månfärder till år 2020
Websidan Spaceref rapporterar om Kinas högtflygande (!) planer vad gäller rymdfart. 4 stora månprojekt står på programmet fram till år 2020! Samtliga projekt handlar om att landsätta månlandare och månfordon. Två av projekten går ut på att en landare plockar upp månmateria som sedan transporteras till jorden. Det tycks också bli en ny rymdkapplöpning, likt den på 1960-talet. Denna gången är det de nya rymdnationerna Kina och Indien som tampas med Ryssland. De två senare nationerna har också stora planer vad gäller månen. USA har numera inte fullt så stort intresse i månen, även om man för ett par veckor sedan sände iväg rymdsonden LADEE för att studera månatmosfären. NASA har ju dessutom en annan avancerad rymdsond som kretsar kring månen, Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO).
Redan innan årsskiftet (eller strax därefter) väntas den kinesiska rymdsonden Chang'e 3 sändas till månen. Den för med sig både månlandare och månfordon. Det blir första gången sedan 1976 som en månlandare dimper ner på månens yta och första gången sedan 1973 som ett månfordon kör på månen. Månlandaren 1976 var den ryska Luna 24 och månfordonen likaledes ryska Lunokhod 2.
Chang'e 3 är en avancerad rymdsond som noga kommer att utforska månterrängen innan den landsätter månlandare och fordon. Landaren är försedd med solpaneler och en liten generator som omvandlar kärnkraft till elektricitet, en s.k RTG (Radioisotope Thermoelectric Generator). Energiförsörjningen behöver säkras under kalla mörka månnätter. Landaren har en del egna instrument, bl a flera kameror, som ska användas för diverse utforskning.
Det kinesiska månfordonet är också synnerligen avancerat. Även det är utrustat med solpaneler som ska möjliggöra en färd på uppåt 10 kilometer under sex månaders tid på månen. Fordonet styrs från jorden, men ska också kunna koppla på autopiloten. Såsom de flesta Mars- och månfordon har den sex hjul och en basutrustning i form av kameror, spektrometrar etc., varav en del är monterade på en robotarm.
År 2015 är det tänkt att nästa kinesiska landare/fordon-kombo, Chang'e 4, sänds upp. Den kommer att ha ett liknande uppdrag som Chang'e 3, men ska utforska en annan del av månen. År 2018 är det då dags för ett projekt, Chang'e 5, som går ut på att plocka med sig månmateria till jorden. Ännu ett sådant projekt ska ske 2020, Chang'e 6. I de lite mer långsiktiga planerna finns bemannade månfärder någon gång kring 2025-2030.
Redan innan årsskiftet (eller strax därefter) väntas den kinesiska rymdsonden Chang'e 3 sändas till månen. Den för med sig både månlandare och månfordon. Det blir första gången sedan 1976 som en månlandare dimper ner på månens yta och första gången sedan 1973 som ett månfordon kör på månen. Månlandaren 1976 var den ryska Luna 24 och månfordonen likaledes ryska Lunokhod 2.
Illustration av landare och fordon (Bildkälla: CNTV)
Chang'e 3 är en avancerad rymdsond som noga kommer att utforska månterrängen innan den landsätter månlandare och fordon. Landaren är försedd med solpaneler och en liten generator som omvandlar kärnkraft till elektricitet, en s.k RTG (Radioisotope Thermoelectric Generator). Energiförsörjningen behöver säkras under kalla mörka månnätter. Landaren har en del egna instrument, bl a flera kameror, som ska användas för diverse utforskning.
Det kinesiska månfordonet är också synnerligen avancerat. Även det är utrustat med solpaneler som ska möjliggöra en färd på uppåt 10 kilometer under sex månaders tid på månen. Fordonet styrs från jorden, men ska också kunna koppla på autopiloten. Såsom de flesta Mars- och månfordon har den sex hjul och en basutrustning i form av kameror, spektrometrar etc., varav en del är monterade på en robotarm.
År 2015 är det tänkt att nästa kinesiska landare/fordon-kombo, Chang'e 4, sänds upp. Den kommer att ha ett liknande uppdrag som Chang'e 3, men ska utforska en annan del av månen. År 2018 är det då dags för ett projekt, Chang'e 5, som går ut på att plocka med sig månmateria till jorden. Ännu ett sådant projekt ska ske 2020, Chang'e 6. I de lite mer långsiktiga planerna finns bemannade månfärder någon gång kring 2025-2030.
fredag 4 oktober 2013
"Jakten på liv i universum" - en utmärkt astronomibok
Jag har äntligen läst Peter Lindes bok "Jakten på liv i universum". När jag väl fick tid att börja läsa boken har det varit svårt att lägga ifrån sig den. Det här är nämligen en alldeles utmärkt astronomibok. Boken handlar, som titeln antyder, om sökandet efter liv på andra himlakroppar än vår egen jord. På lite drygt 270 sidor får vi en genomgång av hur planetsystem bildas, hur liv utvecklades på jorden och om förutsättningar för liv på andra planeter i vårt solsystem och på exoplaneter. Vi får en god beskrivning av hur utforskningen av exoplaneter har utvecklats och vilka intressanta fynd som gjorts. En relativt stor del av boken ägnas åt att beskriva sökandet efter någon form av signaler från intelligenta civilisationer i vår galax. Det är stundtals spännande läsning för alla oss som inte har koll på allt det arbete som entusiastiska forskare och amatörer lagt ner inom området.
I ett av kapitlen ställer sig Linde frågan: "Hur många civilisationer finns det?" och resonerar kring frågan utifrån bland annat Drakes ekvation. Utifrån hur man uppskattar olika faktorer i denna ekvation kan man komma till väldigt olika resultat. Även om man är pessimist finns dock en hyfsat god chans att det faktiskt kan finnas relativt många utomjordiska civilisationer. I det följande kapitlet kommer därför helt naturligt följdfrågan: "Var är alla". Det var den fråga nobelpristagaren Enrico Fermi ställde sig när han funderade kring detta. Peter Linde skriver "objektivt" och sansat kring sannolikheterna för utomjordiskt liv.
Linde är en lysande skribent som har lyckats med den svåra konsten att skriva en lättläst populärvetenskaplig bok om ett ganska komplext ämne. Boken är i mångt och mycket också en bra introduktion till astronomin i allmänhet och borde kunna fungera utmärkt i grundutbildning. i astronomi. Linde har valt att inte skriva så mycket om astrobiologi. För den som vill fördjupa sig i det ämnet finns också en relativt nyutkommen (2012) bok på svenska: "Astrobiologi", med Björn Stenholm som redaktör och med en rad framstående forskare som medförfattare. Den är läsvärd, men kräver lite mer av läsaren.
Det är kul att det åter börjat komma lite bra svenska astronomiböcker. Ett tag verkade det som om man var tvungen att helt förlita sig på engelskspråkig litteratur om man ville få till livs de senaste forskningsrönen inom astronomin. Peter Linde ska berätta om sin bok på Astronomdagarna om en vecka. Det, liksom mycket annat i konferensprogrammet, ska bli intressant att lyssna på. Rapport kommer här i bloggen i slutet av nästa vecka.
I ett av kapitlen ställer sig Linde frågan: "Hur många civilisationer finns det?" och resonerar kring frågan utifrån bland annat Drakes ekvation. Utifrån hur man uppskattar olika faktorer i denna ekvation kan man komma till väldigt olika resultat. Även om man är pessimist finns dock en hyfsat god chans att det faktiskt kan finnas relativt många utomjordiska civilisationer. I det följande kapitlet kommer därför helt naturligt följdfrågan: "Var är alla". Det var den fråga nobelpristagaren Enrico Fermi ställde sig när han funderade kring detta. Peter Linde skriver "objektivt" och sansat kring sannolikheterna för utomjordiskt liv.
Linde är en lysande skribent som har lyckats med den svåra konsten att skriva en lättläst populärvetenskaplig bok om ett ganska komplext ämne. Boken är i mångt och mycket också en bra introduktion till astronomin i allmänhet och borde kunna fungera utmärkt i grundutbildning. i astronomi. Linde har valt att inte skriva så mycket om astrobiologi. För den som vill fördjupa sig i det ämnet finns också en relativt nyutkommen (2012) bok på svenska: "Astrobiologi", med Björn Stenholm som redaktör och med en rad framstående forskare som medförfattare. Den är läsvärd, men kräver lite mer av läsaren.
Det är kul att det åter börjat komma lite bra svenska astronomiböcker. Ett tag verkade det som om man var tvungen att helt förlita sig på engelskspråkig litteratur om man ville få till livs de senaste forskningsrönen inom astronomin. Peter Linde ska berätta om sin bok på Astronomdagarna om en vecka. Det, liksom mycket annat i konferensprogrammet, ska bli intressant att lyssna på. Rapport kommer här i bloggen i slutet av nästa vecka.
Förberedelserna för rymdsonden MAVEN:s uppskjutning kan fortsätta
Trots att nästan all amerikansk statlig verksamhet ligger nere just nu med anledning av budgetkrisen, fick idag rymdsondsprojektet MAVEN klartecken att fortsätta förberedelsearbetet inför uppskjutningen i nästa månad. UniverseToday rapporterar att NASA lyckats utverka ett undantag för detta projekt. Att tidplanen hålls är nämligen synnerligen viktigt om en uppskjutning ska kunna ske under det tre veckor långa uppskjutningsfönstret fr o m 18 november och framåt. I annat fall hade man fått vänta till 2016 för nästa chans att skicka sonden till Mars. Det hade varit lite av en katastrof. Inte bara vetenskapligt utan också ekonomiskt. Projektet har nämligen en kostnadsram på hela 650 miljoner dollar! Inga småpengar direkt!
Förberedelsearbetet fortsätter (Bildkälla: NASA)
Hur kommer nästa generation Marsfordon att se ut?
Vi har just nu två fordon, Opportunity och Curiosity, som kör omkring på Mars. Den förstnämnda har snart tillbringat 10 år på Mars, medan Curiosity firade ettårsjubileum i augusti i år. År 2018 är det tänkt att ESA ska sända upp sitt Marsfordon inom ramen för det s.k ExoMars-projektet. Redan nu pågår tester av en prototyp av detta fordon. Även NASA har kommit en bit på väg i sin planering vad gäller det fordon man ska sända till Mars år 2020.
ESA testar just nu ett fordon i Atacamaöknen i norra Chile. Terrängen liknar i mångt och mycket den på Mars. Det är en av jordens torraste platser, det finns i stort sett ingen växtlighet och området är lite stenigt och bergigt ungefär som på Mars. Liksom sina föregångare på Mars är ESA:s fordon utrustat med sex hjul. Den tycks ha arbetsnamnet SAFER (akronym för Sample Acquisition Field Expreiment). Prototypen som testas är utrustad med bl a kameror som kan ta 3D-bilder och högupplösta närbilder samt en radar som kan penetrera Marsmaterian. Bilden nedan visar prototypen. Den ser lite avskalad ut,. med relativt små hjul och simpel "kaross". Man får väl anta att den inte är färdig utan att det i slutändan blir ett något annorlunda fordon som skickas till Mars.
Liksom Curiosity ska ESA:s fordon kunna samla in och analysera lite Marsgrus. Än så länge har prototypen inte utrustats med någon borr, så testerna sker med lite mänsklig borrassistans. Att borra i Marsgruset är nödvändigt om man ska finna spår av liv. Helst behöver man komma ner minst en meter enligt ESA:s forskare. Marsytan utsätts för så stark strålning att inget liv överlever på eller precis under ytan.
Även NASA har som sagt börjat fundera på sitt Marsfordon som är tänkt att köra omkring på Mars om lite drygt 7 år. Den information som hittills nått ut om projektet visar på att det tycks bli ganska likt Curiosity-projektet. Även den skiss på det tänkta fordonet som NASA släppt visar slående likheter med Curisoity. Projektet fick också tidigt kritik för bristen på nytänkande. Det är i och för sig långt till 2020 och mycket kan hinna hända, så det återstår att se hur detta fordon till slut kommer att bli.
ESA testar just nu ett fordon i Atacamaöknen i norra Chile. Terrängen liknar i mångt och mycket den på Mars. Det är en av jordens torraste platser, det finns i stort sett ingen växtlighet och området är lite stenigt och bergigt ungefär som på Mars. Liksom sina föregångare på Mars är ESA:s fordon utrustat med sex hjul. Den tycks ha arbetsnamnet SAFER (akronym för Sample Acquisition Field Expreiment). Prototypen som testas är utrustad med bl a kameror som kan ta 3D-bilder och högupplösta närbilder samt en radar som kan penetrera Marsmaterian. Bilden nedan visar prototypen. Den ser lite avskalad ut,. med relativt små hjul och simpel "kaross". Man får väl anta att den inte är färdig utan att det i slutändan blir ett något annorlunda fordon som skickas till Mars.
(Bildkälla: ESA)
Liksom Curiosity ska ESA:s fordon kunna samla in och analysera lite Marsgrus. Än så länge har prototypen inte utrustats med någon borr, så testerna sker med lite mänsklig borrassistans. Att borra i Marsgruset är nödvändigt om man ska finna spår av liv. Helst behöver man komma ner minst en meter enligt ESA:s forskare. Marsytan utsätts för så stark strålning att inget liv överlever på eller precis under ytan.
Även NASA har som sagt börjat fundera på sitt Marsfordon som är tänkt att köra omkring på Mars om lite drygt 7 år. Den information som hittills nått ut om projektet visar på att det tycks bli ganska likt Curiosity-projektet. Även den skiss på det tänkta fordonet som NASA släppt visar slående likheter med Curisoity. Projektet fick också tidigt kritik för bristen på nytänkande. Det är i och för sig långt till 2020 och mycket kan hinna hända, så det återstår att se hur detta fordon till slut kommer att bli.
Skiss på NASA:s nästa Marsfordon (Bildkälla: NASA)
torsdag 3 oktober 2013
Mars har solsystemets häftigaste vulkaner!
Jorden har som bekant ett antal stora vulkanberg. Det finns också några s.k supervulkaner på vår jord. En av dem ligger och pyr under ytan i Yellowstone National Park. Den hade senast ett utbrott för ca 640.000 år sedan och snart kan det vara dags igen. Eller så tar det ytterligare några hundra tusen år innan det smäller. Inget vet när det smäller, men när det väl händer kan det få enorma konsekvenser för livet på jorden. Vi är dock inte ensamma om att ha supervulkaner. Faktum är att planeten Mars slår oss med hästlängder. På Mars finns solsystemets häftigaste vulkantopp, Olympus Mon, som är tre gånger så hög som Mount Everest! Sky & Telescope skriver på sin websida om en forskningsstudie beträffande Mars vulkaner. Studie publiceras i tidskriften Nature idag. Enligt studien kan en del kratrar i själva verket vara rester av enorma supervulkaner. Någon gång i Mars historia kan dessa vulkaner ha haft utbrott som kastat upp 1.000 kubikkilometer med aska och lava som lagts sig över en stor yta.
Supervulkaner skapar kraterliknande håligheter på en planets yta. De är dock betydligt ojämnare än meteorkratrar. Kraftiga vulkanutbrott kan ta död på olika typer av organismer. Vulkanutbrotten kan också ha skapat förutsättningar för liv. Genom utbrotten kan Mars ha fått en atmosfär och också fått flytande vatten. Videon nedan beskriver hur det hela kan ha gått till.
Mars slår utan tvekan jorden vad gäller geologi. Förutom bergstoppar och vulkaner har planeten också en sprickdal som får Grand Canyon att framstå som ett litet dike. Om det skrev jag en artikel i april i år (läs HÄR).
Är det en meteorkrater eller resterna av en supervulkan mitt i bilden? (Bildkälla: NASA)
Supervulkaner skapar kraterliknande håligheter på en planets yta. De är dock betydligt ojämnare än meteorkratrar. Kraftiga vulkanutbrott kan ta död på olika typer av organismer. Vulkanutbrotten kan också ha skapat förutsättningar för liv. Genom utbrotten kan Mars ha fått en atmosfär och också fått flytande vatten. Videon nedan beskriver hur det hela kan ha gått till.
Mars slår utan tvekan jorden vad gäller geologi. Förutom bergstoppar och vulkaner har planeten också en sprickdal som får Grand Canyon att framstå som ett litet dike. Om det skrev jag en artikel i april i år (läs HÄR).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)