Den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 har nått till Lagrangepunkt

Spacedaily rapporterar att den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 förra veckan nådde den s.k Lagrangepunkten 2 (L2). Med Lagrangepunkt menas den punkt där gravitationen mellan två himlakroppar, i detta fallet solen och jorden, tar ut varandra vad gäller påverkan på rymdsonden. Totalt finns fem sådana punkter, alla på ett avstånd av 1,5 miljoner kilometer från jorden Genom att placera en rymdsond vid en sådan punkt krävs mycket lite energi för att hålla kvar den där. L1-punkten ligger innanför jordens omloppsbana runt solen medan L2-punkten ligger utanför jordens omloppsbana runt solen.  ESA har en bra websida som i detalj förklarar dessa Lagrangepunkter.

Rymdsonden Chang'e 2 har tidigare varit i omloppsbana runt månen, men lämnade denna i mitten av juni. Enligt uppgift är det bara NASA och ESA som lyckats skicka rymdsonder till L2.


Illustration av rymdsonden (Bildkälla: Wikimedia Commons)

På Astrowebb finns flera artiklar som beskriver rymdsondens färd från uppskjutningen i oktober 2010 till i dag.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Change_2_moon_orbiter_travels_around_L2_in_outer_space_999.html

Läs också: http://www.astrowebb.com/

Se ESA:s sida om Lagrangepunkter: http://www.esa.int/esaSC/SEMM17XJD1E_index_0.html

Internationellt samarbete kring framtida rymdfärder

Representanter från 10 olika rymdmyndigheter möttes igår i Kyoto i Japan för att diskutera en "roadmap" för framtida rymdfärder. Under det gångna året har en arbetsgrupp, International Space Exploration Coordination Group (ISECG), tagit fram en långsiktig strategi för bemannade rymdfärder. Strategin handlar om att utvidga utforskning med bemannade rymdsonder inom vårt solsystem och med ett långsiktigt mål att landa med en bemannad rymdsond på planeten Mars. Två alternativa vägar för att så småningom åstadkomma en sådan rymdfärd diskuteras. Den ena handlar om att färdas till asteroider, den andra om att färdas till vår egen måne. Utifrån de erfarenheterna kan bemannade rymdfärder till Mars eventuellt genomföras. I båda fallen arbetar man med scenarios som inkluderar både obemannade och bemannade rymdfärder under en 25-årsperiod.

De rymdmyndigheter som deltar i mötet representerar USA, Ryssland, Japan, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien, Kanada och Sydkorea samt den europeiska rymdmyndigheten. Av mer aktiva rymdländer saknas Kina och Indien.

Det är ju positivt med ett internationellt samarbete och en gemensam strategi istället för rymdkapplöpning. Tänk om man också kunde samarbeta för att få upp James Webb-teleskopet i rymden. Och dessutom inom 5 år! Det hade varit fantastiskt!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/aug/HQ_11-280_Global_Roadmaps.html

Nu ska frågan om liv på Mars avgöras slutgiltigt?!

I en artikel idag i SpaceDaily beskrivs nya avancerade instrument som syftar till att slutgiltigt ta reda på om det finns eller har funnits liv på planeten Mars. Dessa instrument, som i artikeln kallas för life-detection-tools, ska vara upp till 1.000 gånger känsligare än alla tidigare instrument som utforskat saken.

Det framgår inte riktigt i artikeln om instrumenten är såpass färdigutvecklade att de kan följa med rymdsonden MARS SCIENCE LABORATORY (MSL), som planeras sändas upp redan i slutet av november/början av december i år. Frågan är väl om inte instrumenten snarare är med på en framtida rymdsond med planerad uppskjutning 2013. Hur som helst: Om några år vet vi om det finns liv på Mars!


Marsfordonet Curiosity som ingår i MSL (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.marsdaily.com/reports/Epic_search_for_evidence_of_life_on_Mars_heats_up_with_focus_on_high_tech_instruments_999.html

Rymdsonden JUNO har tagit sin första bild

Rymdsonden Juno har nu varit på väg i dryga tre veckor. Idag presenterades den första bilden som tagits med rymdsondens kamera. Det är en bild av jorden och månen, som togs den 26 augusti på ett avstånd av ca 10 miljoner kilometer från jorden. Det är kanske inte den mest spektakulära bilden, men det visar i alla fall att kameran tycks fungera.Sett i detta perspektiv så är jorden en väldigt liten himlakropp i solsystemet och i universum i stort!


Jorden och månen på lite avstånd (Bildkälla: NASA)

10 miljoner kilometer kan ju tyckas vara en bra bit, men bilden nedan ger lite perspektiv på avstånden i solsystemet. Juno har som synes inte kommit så värst långt ännu.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/juno/news/juno20110830.html

Vart tog vattnet på Mars vägen? Forskning pågår

Som jag skrev i mitt förra inlägg har flera olika rymdsonder hittat spår av vatten på Mars. För några miljarder år sedan kan det ha funnits sjöar och floder på Mars. Vad hände med detta vatten? Det verkar som det mesta sugits ut i rymden. En artikel i SpaceDaily idag beskriver den forskning som pågår om det förlorade vattnet. Mer forskning behövs dock. Och mer forskning blir det när rymdsonden MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN) sänds upp i november 2013 för att just utforska Mars atmosfär. Man hoppas att en detaljerad utforskning av Mars atmosfär också kan ge svar på frågor om Mars förflutna. Hur kan det tänkas ha varit på Mars för 4 miljarder år sedan?

Rymdsonden MARS EXPRESS har visserligen genomfört mätningar av Marsatmosfärens sammansättning och förändring över tid, men forskarna hoppas att MAVEN ska kunna göra betydligt mer exakta mätningar. 


Rymdsonden MAVEN (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.marsdaily.com/reports/Out_of_Thin_Martian_Air_999.html

Läs också: http://science.nasa.gov/missions/maven/

Den 600:e planeten, när upptäcks den?

Ja, den bloggrubriken kan kanske kräva sin förklaring. Det handlar förstås inte om planeterna i vårt solsystem utan om s.k exoplaneter. Exoplaneter, eller extrasolar planets, är planeter som kretsar kring andra stjärnor än vår sol. Nu undrar kanske vän av ordning varför jag skriver om exoplaneter i en blogg som rör rymdsondernas utforskning av vårt solsystem?! Det beror inte på att det planeras någon rymdfärd i närtid till någon av dessa exoplaneter. Det är inte heller så att rymdsonderna studerar dessa exoplaneter särskilt mycket (förutom någon enstaka sond). Nä, orsaken är att det finns en del intressanta fynd bland dessa exoplaneter som kan få återverkningar på rymdsondernas utforskning av vårt eget solsystem. Och tvärtom!

Men tillbaka till rubriken. Om jag förstår saken rätt så har man till dags dato funnit 599 planeter som kretsar kring andra stjärnor än vår sol. Det påstår i alla fall en intressant app som jag har på min Ipad (Appen heter just Exoplanet och har en databas med en mängd intressant information om dessa avlägsna planeter). Omfattande arbete med utforskning av närliggande stjärnor pågår för att om möjligt hitta en planet som liknar jorden, eller som åtminstone finns inom den "beboeliga zonen". Rymdteleskopet KEPLER är en av de viktigaste källorna till ny kunskap om dessa planeter.


De flesta upptäckta exoplaneter är relativt stora (bildkälla: NASA)

De senaste veckorna har man funnit synnerligen udda planeter. För lite drygt två veckor sedan publicerades i olika medier nyheten om att man hittat en planet av Jupiter-storlek som bokstavligen är kolsvart. Den reflekterar helt enkelt nästan inget stjärnljus. Häromdagen hittade man en planet som kallats för diamantplaneten. Den tros vara resterna av en vit dvärgstjärnas kolkärna, som i princip sammanpressats som en diamant!

Hur hänger då utforskningen av exoplaneter ihop med utforskningen av vårt solsystem. Inom båda områdena studeras gränserna för vad som krävs för att liv i någon form ska kunna uppstå. Rymdsonderna MRO och MARS EXPRESS har under de senaste veckorna indikerat att det finns spår av vatten på planeten Mars. Även om dessa fynd tycks vara mycket osäkra kan det så småningom ändå komma bevis på förekomst av vatten på den "röda planeten". Kan någon form av liv ha uppstått under någon fas i planetens historia? För ett par år sedan kom också rapporter om liv på Mars som skulle kunna bygga på förekomsten av metan. Redan för ca 15 år sedan upptäckte rymdsonden Galileo tecken på vatten på ett par av Jupiters månar. Kan enklare livsformer ha uppstått där?

Letandet efter exoplaneter inom den beboeliga zonen bygger i dagsläget i huvudsak på att en planet är på ett sådant avstånd från sin stjärna att det kan finnas flytande vatten. Kanske utvidgas den beboeliga zonen, och letandet efter exoplaneter med livsformer, om man ser vidare på möjligheten till liv genom att inte helt basera det på förekomsten av vatten.

Läs mer på: http://kepler.nasa.gov/

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/128070653.html

Läs också: http://www.skyandtelescope.com/news/128402533.html

Japanska rymdsonden HAYABUSA:s prover från asteroid har nu analyserats

Den japanska rymdsonden Hayabusa var en lyckad sond som efter en del problem lyckades landa på asteroiden 25143 Itokawa i november 2005. Den plockade med sig ett litet ytprov från asteroidens yta och återvände till jorden i juni 2010, då den landade i södra Australien. På websidan Physorg refereras till en artikel från  tidskriften Science om resultatet av de analyser som gjorts av dessa ytprover. Det är första gången materia från en asteroid analyseras.


(Bildkälla: JAXA)

Analyserna, som gjorts av japanska och amerikanska forskare, visar på att asteroider av den typ som Itokawa representerar är mycket primitiva himlakroppar. Ytproverna innehåller samma materia som hos meteoriter, s.k chondriter. Det är materia som bildades i samband med att solsystemet skapades. Man tror också att Itakawa har bildats av delar från en mycket större asteroid, eftersom materian tycks ha blivit kraftigt upphettad. I jämförelse med ytprover från månen visar analyserna att asteroiden har blivit mer utsatt för erosion och nedslag från andra objekt. Materia på små asteroiders ytor är relativt kortlivade såtillvida att det lätt bryts loss fragment som blir meteoriter som kanske så småningom träffar jorden. Forskarna tror att analyser av meteoriter i framtiden kanske kan ge svar på från vilken asteroid de härstammar.


Hayabusas bilder av Itokawa (Bildkälla: JAXA)

Läs mer på: http://www.physorg.com/news/2011-08-earth-bound-asteroids-stony.html

Rymdsonden CASSINI:s bilder av Saturnusmånen Hyperion

Rymdsonden CASSINI har tagit bilder av Saturnus måne Hyperion. Rymdsonden flög på ett avstånd av 25.000 kilometer från den lite udda månen. Månen är inte särskilt stor, endast 270 kilometer i diameter. Månen är oregelbunden till formen och tumlar också runt oregelbundet i sin rotation runt Saturnus. Vid en tidigare passage 2005 flög sonden på endast 500 kilometers avstånd från Hyperion.



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassinifeatures/feature20110826/

NASA:s videor om vad JAMES WEBB-teleskopet kan se

Forskarvärlden väntar med spänning på hur det ska gå med JAMES WEBB-rymdteleskopet. James Webb Space Telescope (JWST) är den efterlängtade uppföljaren till dagens Hubble.teleskop. JWST-projektet har alltmer kommit att handla om pengar. Mycket pengar. Budgetramar har ständigt överskridits och den senaste ekonomiska kalkylen visar på en totalkostnad på hela 8,7 miljarder dollar. Som bekant är det stor obalans i den amerikanska statsbudgeten och i somras kom signaler från en av kongressens budgetkommittér att projektet borde avbrytas för att spara pengar. Den amerikanska kongressen är fortfarande på semester och återtar inte sitt budgetarbete förrän i början av september. Framtiden för JWST avgörs kanske under september eller oktober månad. Låt oss hoppas att detta viktiga projekt inte läggs ner.


En illustration av JWST (Bildkälla: NASA)

NASA har lagt ut lite videor på sin websida som visar vad det här teleskopet skulle kunna åstadkomma. Kolla NASA:s länk: http://www.jwst.nasa.gov/videos_science.html

Tidskriften Populär Astronomi skrev i en webartikel häromdagen om NASA:s förslag på att finansiera JWST genom att omfördela pengar från andra forskningsområden inom NASA:s totala budget. Jag får väl säga att jag är lite pessimistisk kring möjligheterna att få ihop ekonomin kring JWST. Rent logiskt så finns det ganska stora pengar i NASA:s budget för diverse "mindre viktiga" projekt. Dessa borde kunna användas till detta viktiga teleskop. Tyvärr verkar det vara ganska mycket fokus på framtida bemannade rymdfärder istället för på viktig grundforskning som ju JWST skulle bidra till. Teleskopet ger möjlighet att kanske få veta hur de första 100 miljoner åren efter Big Bang kan tänkas ha gestaltat sig. Hur ser de tidiga galaxerna ut och hur skapades dessa galaxer och de första stjärnorna?  Finns det någon intressantare fråga att få svar på inom astronomin?

Läs mer på: http://www.jwst.nasa.gov/videos_science.html

Läs också: http://www.popast.nu/2011/08/nasas-interna-livlina-kan-radda-james-webb-teleskopet.html

Asteroider och dvärgplaneter i nyhetsflödet

Det har varit ganska lungt i nyhetsflödet vad gäller rymdsonder den här veckan. Som bekant kretsar rymdsonden DAWN runt asteroiden Vesta just nu. NASA lägger löpande ut en "image of the day" på websidan om Dawn. Idag är det en fin bild från asteroidens sydpol.


(Bildkälla: NASA)

Annars har det skrivits en del om asteroider och dvärgplaneter i olika tidskrifter under veckan. En längre artikel i Science Daily skrev häromdagen om dvärgplaneten Snow White. Forskare har upptäckt is eller möjligen metan på denna avlägsna himlakropp, som egentligen heter 2007 OR10. Den klassas som en dvärgplanet och tillhör således en exklusiva skara som i dagsläget består av ca 10 himlakroppar.  Man tror att det som idag är en kall och stenig himlakropp en gång i tiden kan ha varit vulkaniskt aktiv och haft vatten. Namnet Snow White är kanske inte det bästa, eftersom dvärgplaneten är bland det rödaste i hela solsystemet.

Det pågår också en hel del diskussioner om huruvida Pluto verkligen ska klassas som en dvärgplanet. Denna degradering från planet till dvärgplanet skedde så sent som 2006 när man hade upptäckt fler Plutoliknande himlakroppar. Vi får väl se om rymdsonder och jordbundna teleskop kan tänkas finna fler planeter i de yttre delarna av vårt solsystem. Det kan ju faktiskt t o m finnas större himlakroppar där!

NASA planerar också en bemannad rymdfärd till en lämplig asteroid någon gång efter kring år 2025. Om detta diskuteras i en intressant artikel på websidan UniverseToday.  Det har sina svårigheter att landa på en asteroid i och med att gravitationskrafterna är så små. Det är inte heller bara att promenera på asteroidytan! Man diskuterar någon slags harpuner för att koppla rymdfarkosten med asteroiden!

Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/multimedia/dawn_vesta_image_311811321.asp

Läs också: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/08/110822124955.htm

Läs också: http://www.universetoday.com/88384/human-mission-to-an-asteroid-why-should-nasa-go/

Är månen verkligen 200 miljoner år yngre? Kan rymdsonden GRAIL ge oss fakta i frågan?

I en artikel i dag på tidskriften Sky&Telescopes websida ifrågasätts "nya forskningsrön" om månens ålder. Man skriver att olika forskare kan studera samma sak och komma fram till olika resultat. Det är ju i och för sig inte ovanligt i forskningssammanhang. Värre är väl kanske att man drar slutsatser lite för fort utifrån det man observerat. Det är sedan lätt gjort att dessa slutsatser sprids via tidskrifter, websidor och särskilt kvällstidningar. Men hur står det egentligen till med åldern på månen?

Bakgrunden är att det för en dryg vecka sedan kom uppgifter från ett forskningsteam, lett av Lars Borg, forskare på Lawrence Livermore National Laboratory, att månen är uppemot 200 miljoner år yngre än vad man tidigare trott. Forskargruppen har än en gång studerat den materia som Apollo 16 tog med sig från månen 1972. Av de ca 95 kilo månsten som manskapet på Apollosonden plockade med sig till jorden har forskarna analyserat ett litet gruskorn på 1,88 gram. Resultatet av analysen visar att materian "endast" är 4,36 miljarder år. Tidigare har månens ålder beräknats vara ända upp till 4,57 miljarder år, vilket motsvarar solsystemets ålder.


Bilden visar alla landsningsplatser från olika månexpeditioner (Bildkälla: NASA)

Flera forskare är tveksamma till dessa nya rön och menar att materian är svårdaterad,  vilket också visar sig genom att olika mätningar ger små variationer vad gäller dateringen. Som bilden ovan visar har ett stort antal månlandningar genomförts och mycket månprover tagits. Det finns forskare som tror att månytan inledningsvis under en längre period bestod av magma som slutgiltigt stelnade först efter kanske 200 miljoner år. Det skulle kunna förklara olikheter i ålder på olika månprover.

I artikeln ställs förhoppningar på att nästa stora månexpedition, rymdsonden GRAIL (Gravity Recovery and Interior Laboratory), som består av två sonder, ska bringa mer klarhet i månens ålder och ursprung. Den rymdsonden är i princip redan på startplattan med planerad uppskjutning den 8 september. Så låt oss hoppas på fakta om både månens ålder och annat spännande.

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/home/128240223.html

Läs också: http://www.space-travel.com/reports/Man_in_the_Moon_Looking_Younger_999.html

Läs om GRAIL på: http://moon.mit.edu/

Planer finns på en rysk-europeisk bemannad rymdfärd till Mars

Den brittiska tildningen Daily Mail rapporterade i fredags om att det finns planer på en rysk-europeisk bemannad rymdfärd till Mars. ESA:s generaldirektör Jean-Jacques Dordain berättade i en intervju att ESA och ryska rymdmyndigheten Roskosmos för samtal om en sådan gemensam bemannad rymdfärd. Inga besked gavs dock om varken tidpunkt för uppskjutningen eller vem som har huvudansvaret för projektet. Som bekant så har även NASA planer på rymdfärder till Mars. Det kan alltså bli en tävlan om vem som blir först att nå den röda planeten.

Läs mer på: http://www.upi.com/Science_News/2011/08/19/France-Russia-talk-of-Mars-mission/UPI-45971313796245/

Rymdsonden STEREO har filmat en solstorm som når jorden

Det är mycket nyheter kring utforskningen av solen just nu. Rymdsonden STEREO har filmat hur en solstorm når jorden. På NASA:s websida finns en häftig film som visar det hela. Det är första gången en rymdsond fångar detta på film. De olika rymdsonderna som utforskar solen ger allt bättre möjligheter att förutsäga rymdväder och hur det påverkar oss på jorden.

Stereo, som namnet antyder, består av två olika rymdsonder som kretsar på varsin sida runt solen. Det är Stereo-A som har filmat solstormen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/news/solarstorm-tracking.html

Påverkar senaste veckans tekniska missöden planerade rymdsondsprojekt?

Det har varit en vecka full med rapporter om tekniska problem med diverse rymdfarkoster. Både Ryssland och Kina har råkat ut för rejäla bakslag i veckan som gått.

Ryssland sköt upp en mycket kraftfull kommunikationssatellit i torsdags från Baikonur i Kazakstan, men tappade kontakten med den kort efter uppskjutningen. Försök pågår att återfå kontakten med satelliten.

Kina sände samma dag upp en s.k experimentsatellit, som man förlorade kontakten med. Det kinesiska rymdprogrammet har annars varit ganska lyckat med få missöden. Det här var andra gången sedan 1996 som man förlorar kontakten med en satellit.

Dessa problem kan komma att få konsekvenser för de lite större rymdsondsprojekt som är planerade i närtiden. Redan inom några veckor planeras ju uppskjutning av det kinesiska rymdlaboratoriet Tiangong-1. Frågan är om kineserna avvaktar för att säkerställa att inga nya missöden uppstår. Även ryssarna planerar ju uppskjutningar av rymdsonder inom den närmaste tiden, som eventuellt kan påverkas av det som hände med kommunikationssatelliten.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/

Läs också: http://spaceflightnow.com/news/n1108/19tiangong/

Ny metod att tidigt upptäcka kraftig solaktivitet

Forskare vid Stanford University har med hjälp av rymdsonden SDO:s observationer utvecklat en metod för att tidigt identifiera solaktivitet i solens inre. Det är två instrument på SDO,  Helioseismic Imager och Magnetic Imager, som möjliggör att solfläckar och solflares kan förutsägas innan de syns på solytan. Forskarna kan med hjälp av ljudvågor "se" hur solfläckar bildas i ett tidigt stadium i solens inre. Dessa ljudvågor skapas i konvektionsceller nära solytan och sänds in i solen för att där reflekteras tillbaka. Tidiga stadier av solfläckar kan därmed identifieras så djupt som 65.000 kilometer in i solen.

Genom att kunna förutsäga när solfläckar uppstår blir det möjligt att få förvarning om solaktivitet som kan störa elektronisk utrustning i rymden och på jorden. Målet är att få en förvarning om solaktiviteter 3 dagar i förväg.


Kraftig solaktivitet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/08/110819141524.htm

NASA planerar en "touch and go" till en farlig asteroid

Webtidskriften Spacedaily rapporterar idag att NASA kommer att ha fortsatt fokus på utforskningen av asteroider. En uppskjutning av en rymdsond till asteroiden 1999 RQ36 planeras ske i september 2016. Det ska ske med hjälp av en lite speciell rymdsond med det kryptiska namnet OSIRIS-REx. Det speciella är att sonden ska komma i närkontakt med asteroiden genom att sträcka ut robotarmar och greppa tag i lite materia från asteroidens yta.  Det kommer inte att ske någon landning på asteroiden.

Asteroider kan ge kunskap om livets uppkomst. Kanske kan man finna livets byggstenar på en till synes kal himlakropp ute i asteroidbältet. Förutom att studera förhållandena på själva asteroiden ska också rymdsonden mäta den s.k Yarkovsky-effekten. Det handlar om solen som tycks putta på en asteroid när denna tar emot solljus och sedan utsänder solenergin som värme. Små asteroiders omloppsbana kan därmed förändras något. Detta blir första gången som Yarkovsky-effekten mäts mer exakt. Syftet är att få ökad kunskap om asteroiders omloppsbanor i närheten av jorden.

Asteroiden 1999 RQ36, som upptäcktes så sent som år 1999, är ca 560 meter i diameter. Det finns forskare som anser att denna asteroid är en av de mest farliga "nära-jorden-objekt" som faktiskt kan ha en hyggligt god chans att krocka med jorden. En chans på 1800 att den krockar med oss under detta sekel påstås det i artikeln! En sannolikhet som inte är att förakta minsann!

Rymdsonden OSIRIS-REx, som står för Origins Spectral Interpretation Resource Identification Security Regolith Explorer (Vem hittade på detta namnet?) är en del i NASA:s New Frontiers-program. I det programmet ingår också rymdsonderna New Horizons och Juno, som jag ju har skrivit en hel del om i denna blogg.



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/NASA_Plans_to_Visit_a_Near_Earth_Asteroid_999.html

Läs också: http://www.nasa.gov/topics/solarsystem/features/osiris-rex.html

Pilformat moln på Saturnusmånen Titan

NASA har publicerat en bild som rymdsonden CASSINI tagit som visar ett lustigt pilformat moln på Saturnusmånen Titan. Omfattande "planetariska vågor" skapar vidsträckta moln som ibland ger ifrån sig stora mängder regn som uppstår ur metangasen i månens atmosfär. Titan är på många sätt lik jorden. Hela månen har vädersystem som påminner om de vi har längs ekvatorn. Månen har en tjock kväverik atmosfär. På ytan finns vatten i frusen form. Forskarna tror att jorden i ett tidigt skede också hade en atmosfär som bestod av metan och endast mindre mängder syre. Metanet gjorde att jorden upplevde en slags växthuseffekt som var viktig i detta skede då solen inte värmde som idag. Detta förhindrade att jorden blev en frusen värld såsom flertalet andra planeter och månar. Studier av Titan ger därigenom kunskaper om hur det kan ha sett ut i jordens barndom.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/08/110815194403.htm

Rymdsonden NEW HORIZONS i nyhetsflödet

Det är lite lustigt ibland. Jag skrev igår om rymdsonden NEW HORIZONS och dess lite anomyma tillvaro och så dyker det upp två artiklar som berör både sonden och det som sonden ska utforska. National Geographics skriver om tre nyupptäckta dvärgplaneter i Kuiperbältet. Det är precis dit som New Horizons ska! Nu är ju Kuiperbältet ett mycket stort och vidsträckt område, så det är ju inte säkert rymdsonden observerar just dessa dvärgplaneter. Mycket talar dock för att den hittar ett antal andra spännande himlakroppar därute i de yttre delarna av vårt solsystem.

Dessutom har en av de ansvariga forskarna i New Horizons-projektet, Alan Stern, uttalat sig i Dailycamera  med stora förhoppningar om att rymdsonden ska hitta nya månar runt Pluto. Häromveckan hittades Plutos fjärde måne och det är troligt att det finns fler månar runt den lilla dvärgplaneten. Fascinerande!

Läs mer på: http://news.nationalgeographic.com/news/2011/08/110811-three-new-dwarf-planets-pluto-kuiper-belt-space-science/

Läs också: http://www.dailycamera.com/science-environment/ci_18676246?IADID=Search-www.dailycamera.com-www.dailycamera.com

Bilden på en dramatisk Saturnusmåne

Den ser lite mystisk ut, Saturnusmånen Helene, på denna bild som rymdsonden CASSINI tagit. Bilden av den lilla månen (ca 33 kilometer i diameter) är tagen på 11.000 kilometers avstånd vid rymdsondens förbiflygning den 18 juni.

Månen ser ut som en lerklump! Ovanligt lite kratrar för att vara en liten måne i solsystemet.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4340

Uppskjutning av kinesiskt rymdlab redan i augusti?

Den amerikanska tidningen USA Today skrev igår om det kinesiska rymdlaboratoriet Tiangong-1. Enligt uppgifter från tidningens kinesiska källor ska det vara aktuellt med en uppskjutning av labbet redan innan augusti månads utgång. Som jag skrev i ett tidigare inlägg (om den kinesiska rymdsatsningen) har även webtidskriften Spacedaily uttalat att en uppskjutning kommer att ske under hösten.

Enligt USA Today blir det en obemannad uppskjutning. Rymdstationen ska dock besökas av kinesiska astronauter (eller taikonauter som de kallas i Kina) inom de närmaste åren. Enligt uppgift handlar det till stor del om att träna på dockningar med rymdstationen inför framtida längre rymdfärder. Rymdlabbet planeras också att följas av Tiangong-2 och Tiangong-3 före år 2020, då en större rymdstation sänds upp. Med "större" menas en 60 tons rymdstation, vilket kan jämföras med den internationella rymdstationen ISS som är på över 400 ton.

Den kinesiska rymdmyndigheten har inte bekräftat uppgifterna, så det återstår att se om det blir någon uppskjutning.

Läs mer på: http://www.usatoday.com/tech/science/columnist/vergano/2011-08-14-china-space-lab_n.htm?loc=interstitialskip

Rymdsonden NEW HORIZONS mer än halvvägs till Pluto

En del rymdsonder lever ett ganska anonymt liv som kan vara i åratal. En sådan sond är NEW HORIZONS. Den har varit på väg i 5 och ett halvt år mot dvärgplaneten Pluto och är nu långt mer än halvvägs på sin resa. Uranus omloppsbana runt solen har passerats och härnäst kommer Neptunus omloppsbana. Dom här planeterna är ju inte direkt  "nästgårds"! Det är ca 10 astronomiska enheter mellan dom, eller 1.500.000.000 kilometer! Väl där så är det faktiskt inte speciellt långt till Pluto. Denna himlakropp, som år 2006 degraderades till dvärgplanet, är ibland närmare solen är vad Neptunus är. Pluto har en kraftigt elliptisk omloppsbana runt solen. NASA har självklart sett till att New Horizons inte behöver färdas längre än nödvändigt, så kommer den bara till Neptunus omloppsbana så är den snart framme.

Det är väldigt sällan det kommer några nyheter om eventuella fynd som denna rymdsond gjort. Samtidigt kan man ju gissa att den inte bara nöjesåker genom rymden. Det görs sannolikt mängder av vetenskapliga studier av olika aspekter i solsystemet. Det är lite synd att NASA inte rapporterar mer från dessa observationer. Det dröjer ju ända till juli 2015 innan den kommer riktigt nära Pluto. Förutom Pluto ska rymdsonden också utforska månen Charon, som väl egentligen skulle kunna karakteriseras som en dvärgplanet den också. Efter studierna av Pluto och Charon fortsätter New Horizons mot Kuiperbältets asteroider. Man tror att det i detta stora asteroidbälte finns 10.000-tals himlakroppar, varav en del kan vara stora som en del av våra planeter och större planetmånar.

Fast det kan ju också vara så att rymdsonden går på lite sparlåga just nu. När man studerar tekniksidorna som beskriver New Horizons färd mot Pluto och läser att den bara kommer att sända data med hastigheten 300 bps så inser man att några stora mängder med högupplösta bilder inte kan vara aktuellt att skicka. Det tar 12 timmar att "ladda ner" en enda bild till jorden! Det lär bli en hel del bildkomprimering för att få ner bilderna något sånär snabbt. Hur som helst blir det spännande att få veta vad som finns där ute i de yttre delarna av vårt solsystem.


New Horizons färd mot Pluto (Bildkälla: NASA)

Det japanska rymdprogrammet

Japan är en mycket intressant aktör vad gäller rymdsonder och utforskningen av vårt solsystem. Landet har en lång historia av lyckade (och en hel del misslyckade) rymdsondsprojekt. Den japanska rymdmyndigheten JAXA (Japan Aerospace Exploration Agency) har fortsatt höga ambitioner inom området, trots de motgångar man haft genom årens lopp. Här kommer en översikt om det japanska rymdprogrammet hittills samt planerna för framtiden. Jag ska så småningom försöka placera in de japanska rymdsonderna i min solsystemskarta.

 

Historik och pågående projekt

Japan var tidigt med i utvecklingen av rymdsonder och satelliter. Redan 1970 sändes den första satelliten upp i omloppsbana runt jorden. Färden blev dock kort. Redan efter ett dygn, och endast några varv runt jorden, tappade man kontakten med satelliten. Under årens lopp har det varit en hel del misslyckanden i de japanska rymdsatsningarna. Det finns dock några exempel på helt eller delvis lyckade projekt:

 

• Mellan 1981 och 1991 studerade rymdsonden Hinotori (Astro-A) solen.
• Rymdsonderna Sakigake (åren 1985-1999) och Suisei (Planet-A) (åren 1985-1992) studerade bl a solvinden och Halleys komet.
• Rymdsonden Nozomi (Planet-B) var Japans första sond till Mars. Sonden skulle bl a studera Mars övre atmosfär. Sonden sände stora mängder data mellan åren 1998 och 2003, då man förlorade kontakten med den. Rymdsonden misslyckades med att gå in i den planerade omloppsbanan runt Mars.
• Rymdsonden Hayabusa som är det mest framgångsrika projektet hittills. Sonden utforskade den lilla asteroiden Itokawa, som är några hundra meter i diameter, och landade på den i november 2005. Sonden återvände välbehållen till jorden i juni 2010, med markprover från asteroiden.
• Rymdsonden Kaguya (Selene) kretsade runt månen mellan 2007 och 2009 och studerade bl a månens yta och dess geologiska utveckling. Sonden kraschades på månen i juni 2009.
• Solsonden Yohkoh (Solar-A) studerade bl a solaktiviteten och solens korona mellan åren 1991 och 2004.
• Åren 2007-2009 kopplades några japanska forskningsmoduler, med samlingsnamnet Kibo, ihop med ISS.

Rymdsonden Hayabusa (Bildkälla: JAXA)

 

Förutom ovanstående avslutade projekt pågår några intressanta rymdsondsprojekt som rör utforskningen av solsystemet:

  

• Rymdsonden Akatsuki (Planet-C) sändes upp i maj 2010 för att utforska Venus. Sonden skulle bl a studera planetens atmosfär och planetytan under de tjocka molnlagren. JAXA misslyckades dock att lägga sonden i omloppsbana runt Venus. Den hamnade istället i omloppsbana runt solen. JAXA kommer om 6 år att göra ett nytt försök att få sonden på rätt spår.
• Rymdsonden Hinode (Solar-B) sändes upp i september 2006 för att bl a studera solens magnetfält, solaktiviteten och hur solens energi överförs till koronan. Tillsammans med de observationer som görs av rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) har mycket detaljerade bilder av solaktiviteten erhållits.

Rymdsonden Hinode (Bildkälla: JAXA)

 

Det finns också några rymdsonder som kretsar runt jorden och bl a studerar magnetosfären samt några sonder som studerar olika galaxer, svarta hål, stjärnbildning m.m.

 

Planer för framtiden

Det mest intressanta projektet framöver är ett omfattande samarbetsprojekt mellan den europeiska rymdmyndigheten ESA och Japan. Det är det s.k BepiColombo-projektet, även kallat MPO (Mercury Planetary Orbiter). Det handlar om en utförlig utforskning av planeten Merkurius med hjälp av två sonder som tillsammans ska studera planetens magnetosfär, magnetfält, planetens struktur och yta. Uppskjutningen av rymdsonderna är planerad att ske i juli 2014 och de anländer till Merkurius år 2020.

 

Illustration av rymdsonden BepiColombo (Bildkälla: ESA)

 

Eventuellt kommer också en uppföljare till den framgångsrika rymdsonden Hayabusa, nämligen Hayabusa 2. Planering pågår för en ytterligare rymdsond till en asteroid. Denna gång handlar det om asteroiden med det kryptiska namnet 162173 1999 JU3. Det är också en liten asteroid relativt nära jorden och med en diameter på endast 1 kilometer. Det verkar just nu vara lite problem med finansieringen av projektet, så det återstår att se om det blir av. I övrigt anges inga ytterligare rymdsondsplaner, som primärt berör utforskning av solsystemet, på JAXA:s websida.  

 

Läs mer på: http://www.jaxa.jp/projects/index_e.html

 

Läs också: http://solarsystem.nasa.gov/missions/profile.cfm?Sort=Nation&Nation=Japan

Rymdsonden DAWN börjar nu göra mer detaljerade observationer

NASA meddelar att rymdsonden DAWN nu gått in i s.k "survey orbit", vilket innebär att den studerar asteroiden Vesta med en betydligt större detaljeringsgrad. Rymdsondens omloppsbana är ca 2.700 kilometer över asteroidytan. Observationerna sker i våglängderna för synligt ljus och i infrarött. Tanken är att olika instrument på rymdsonden ska skapa en slags geologisk karta över Vesta. I sin bana runt asteroiden kartläggs också asteroidens gravitation.

I denna fas kommer Dawn att kretsa runt Vesta i ca 20 dagar och då hinna med sju varv runt asteroiden. Därefter kommer den att sänka sig ännu närmare ytan och under en månads tid detaljstudera ytan.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på:  http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-250&rn=news.xml&rst=3101

LRO studerar Apollos landningsplatser på månen

Bloggen Tyngdlöst skriver idag om hur LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) nästa vecka flyger lite närmare månytan och letar efter spåren av Apolloexpeditionerna. På ett avstånd av endast 20 kilometer från månytan fotograferas de tidigare landningsplatserna och spåren efter astronauterna. På bloggen finns också bilder från en tidigare passage där man kan se de stigar som astronauterna skapade vid sina promenader på månen. Visst är det ett fascinerande landskap som inte förändras nämnvärt på flera årtionden.

Även webtidskriften Universe Today skriver om det hela. Rymdsonden LRO har en avancerad kamera som kan ta detaljerade foton av månytan. LRO har redan tagit hundratusentals foton och sammantaget fotograferat hela månen mer än 20 gånger.






Bilder som LRO tidigare har tagit av landningsplatserna (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://andersrymdblogg.wordpress.com/

Läs också: http://www.universetoday.com/88089/lro-to-move-in-for-closer-look-at-the-apollo-landing-sites/#more-88089

Bild som visar var rymdsonderna är den 10 augusti

Var är rymdsonderna just nu? Jag har tagit hjälp av planetarieprogrammet Stellarium (som är ett eminent gratisprogram!) för att ta reda på var planeter, några dvärgplaneter och asteroider är i sin omloppsbana runt solen. Jag har sedan markerat ungefärlig position för resp rymdsond. En bild som visar rymdsonderna i de yttre delarna av solsystemet kommer också inom kort.

Jag tänkte ta fram denna bild kring månadsskiftet varje månad. Ytterligare rymdsonder tillkommer också allteftersom. Jag ska se om jag kan piffa upp det hela lite också. Synpunkter, kommentarer och påpekanden om eventuella felaktiga uppgifter m.m emottages gärna.

OBS Klicka på bilden så blir den lite större!

Bilden visar den inre delen av solsystemet den 10 augusti 2011 kl 12.00.

SpaceX vill till Mars!

Jag skrev igår om några stora amerikanska företags planer vad gäller rymdfart. I en webartikel idag i Universe Today beskrivs de planer som det amerikanska företaget SpaceX har vad gäller bemannade rymdfärder till Mars. Kanske blir det av redan på 2020-talet?


Rymdsonden Dragon (Bildkälla: SpaceX)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/88060/spacex-mars-is-our-future/

Svenskt samarbete med NASA i utveckling av små rymdsonder

NASA meddelar att man inleder ett samarbete med den Svenska Rymdstyrelsen vad gäller utveckling av kraftfulla, men ändå billiga, satelliter/rymdsonder för avancerade rymduppdrag. Man kan se en tydlig trend mot lite mindre rymdsonder som ändå utför samma sak som de stora rymdsonderna har gjort.

Det är kul att den svenska rymdstyrelsen och rymdindustrin verkar vara i frontlinjen vad gäller teknisk utveckling!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/centers/ames/news/releases/2011/11-61AR.html

Boeing vill sända egna ”piloter” ut i rymden

BBC rapporterar att Boeing har planer på att ta fram en rymdkapsel som kan sändas upp i rymden. Boeing vill att deras egna ”piloter” bemannar kapseln, som planeras skjutas upp år 2015. Kapseln, som har sju säten, sänds upp med hjälp av en Atlas V-raket. NASA har uppmanat ett antal amerikanska företag att ta fram förslag på kommersiellt hållbara lösningar för bemannade rymdfärder runt jorden och till den internationella rymdstationen. Tanken är att NASA ska köpa tjänster av dessa företag till en betydligt lägre kostnad än vad som var fallet med NASA:s egna rymdfärjor.

Illustration som visar Boeings kapsel (Bildkälla: Boeing)

Ett annat företag som redan kommit ur startgroparna vad gäller utveckling av rymdfärjor är SpaceX. Testuppskjutningar har gjorts under 2010 och företaget blev därmed det första att placera en rymdsond i omloppsbana runt jorden. Detta företag är faktiskt redan så långt framme att en testuppskjutning av deras rymdsond Dragon till den internationella rymdstationen kan komma att ske redan i november i år. Projektet drivs i nära samverkan med NASA. Planer finns också att inom 10-15 år skicka en rymdsond till Mars.

Rymdsonden Dragon med utfällda solpaneler (Bildkälla: SpaceX)

Antalet rymdaktörer ser alltså ut att öka de närmaste åren. Amerikanska, ryska, kinesiska, europeiska och japanska rymdprojekt kompletteras nu också med kommersiellt drivna projekt. Undrar just när den första rymdtaxin går att beställa?

Läs mer på: http://www.bbc.co.uk/news/science-environment-14417634

Läs också: http://www.popsci.com/technology/article/2011-07/nasa-and-spacex-tentatively-agree-speed-test-flight-schedule

Bild på Saturnusmånen Titans yta

Rymdsonden CASSINI visar i en radarbild tre detaljer som karakteriserar Saturnusmånen Titans yta. Det är en blandning av långa sanddynor, kratrar och den lite gåtfulla Xanadu-regionen på Titan. Xanadu är ett starkt reflekterande område nära månens ekvator som första gången upptäcktes av Hubble-teleskopet år 1994. Området har sedan mer i detalj kartlagts av rymdsonden Cassini. Man tror att området består av is som reflekterar solljus och därför ser helt vitt ut. På Titan finns också mörka områden som ser ut som vidsträckta slätter.

Ett randigt Titanlandskap (Bildkälla: NASA)

Titans mörka och ljusa partier (Bildkälla: NASA)

Titan är en spännande måne. Dels är det solsystemets näst största måne (efter Jupitermånen Ganymedes), dels är det den enda månen med en tät atmosfär. Månen är större än planeten Merkurius.I juli 2006 upptäcktes sjöar bestående av kolväte i den norra polarregionen.

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/news/cassinifeatures/feature200110808/

Mars och Jupiter och däremellan

Planeten Mars är på alla sätt i fokus just nu. De senaste veckorna har det kommit en hel del nyheter från de rymdsonder och Marsfordon som utforskar "den röda planeten". I fredags kom rapporter från NASA om att MRO (Mars Reconnaissance Orbiter) funnit partier i sluttningar på Mars som tycks visa på flytande vatten på planeten. Samma dag släpper ESA bilder av isvatten som MARS EXPRESS fotograferat. Dessa fynd föranleder t o m en del svenska kvällstidningar att skriva lite om det hela! Särskilt Aftonbladet verkar vara på hugget just nu vad gäller utforskningen av våra planeter.

Läs bl a detta som stod att läsa i tidningen idag: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13436087.ab

Som jag skrivit om i några tidigare inlägg så skickas i slutet av november eller början av december både amerikanska, ryska och kinesiska sonder mot Mars. Detta sker samtidigt som Marsfordonet  OPPORTUNITY sakta rullar fram mot den stora kratern Endeavour. Så nog händer det spännande saker på och kring Mars!



Ett stenigt Marslandskap fotograferat av Opportunity (Bildkälla: NASA)

Sedan har vi rymdsonden JUNO på väg mot Jupiter! Som tidskriften Populär Astronomi skriver på sin websida idag (http://www.popast.nu/) så finns det alla skäl i världen att rikta blicken (och ännu hellre teleskopet) mot denna gasjätte.

Och inte nog med det! Mellan Mars och Jupiter ligger asteroidbältet och även där finns det en rymdsond - Dawn, som just nu studerar asteroiden Vesta. Om ett år ska rymdsonden titta närmare på asteroiden (eller dvärgplaneten som den ju numera klassificeras som) Ceres. Amerikanarna vill ju dessutom skicka en astronaut till en asteroid inom de närmaste decennierna!

Det är således mellan Mars och Jupiter det mesta kretsar just nu. Inklusive rymdsonderna!

Läs mer om Mars på: http://www.popast.nu/2011/08/skiftande-spar-pa-mars-har-vatten-som-basta-forklaringen-sa-har-langt.html

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003134/

CASSINI har fotograferat den kraterfyllda Saturnusmånen Tethys

Rymdsonden CASSINI har tagit foton på Saturnus måne Tethys, och med Saturnus största måne Titan i bakgrunden. På bilderna ser man ett kraterfyllt landskap på Tethys och en skugglik Titan. Tethys är en måne med en diameter på lite drygt 1.000 kilometer, medan Titan är drygt 5.100 kilometer i diameter. Tethys upptäcktes redan 1684 av den  italienske astronomen Cassini, som också fått ge namn åt rymdsonden. Titan upptäcktes några årtionden tidigare, år 1655, av den nederländske vetenskapsmannen Huygens. Även han har fått ge sitt namn till den del av rymdsonden som ESA ansvarar för. Rymdsondens fulla namn är ju egentligen Cassini-Huygens. Huygens är en liten minisond som skickades mot månen Titan och landade på denna månes yta i januari 2005.

Det kommer löpande en massa vackra bilder från rymdsonden Cassini. En rad vetenskapliga observationer har gjorts under rymdsondens nästan 14-åriga liv i rymden. Jag gissar att när en uppsummering görs av Cassiniprojektet kommer det att framstå som en av de mest framgångsrika någonsin. I nivå med Voyager, Pioneer och Galileo. Den är nog värd att få en egen flik i denna blogg så småningom!


Saturnusmånarna Tethys och Titan (Bildkälla: NASA)

Även rymdsonden Voyager har tagit ett fint foto på Tethys. Denna bild togs faktiskt redan 1981 då Voyager 2 passerade Saturnus.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4339

Ännu mera foton från uppskjutningen av rymdsonden JUNO

Webtidskriften Spaceflight Now har en mängd fina bilder från gårdagens uppskjutning av rymdsonden JUNO.

Se bilderna på: http://spaceflightnow.com/atlas/av029/ula/

Några bilder från uppskjutningen av JUNO

Uppskjutningen av rymdsonden JUNO tycks ha gått helt planenligt. Då är det nästan 5 års färd som väntar sonden innan den når Jupiter i juli 2016. För att nå dit tar den hjälp av gravitationskrafterna i de inre delarna av solsystemet. Det innebär att rymdsonden flyger mot Mars för att sedan återvända runt jorden och på så sätt slungas ut mot Jupiter. Det är normalt att rymdsonder skickas ut i rymden med denna teknik. Även den förra rymdsonden till Jupiter, sonden Galileo, gjorde en s.k VEEGA (Venus Earth Earth Gravity Assist), dvs tog hjälp av Venus och sedan jorden två gånger för att ta sig mot Jupiter. Här kommer några bilder från dagens uppskjutning av rymdsonden JUNO.


(Bildkälla: NASA)



(Bildkälla: NASA)



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/juno/news/juno20110805.html

Rymdsonden JUNO är på väg mot Jupiter!

Efter några mindre tekniska problem och en uppskjuten start med 52 minuter så är då rymdsonden JUNO på väg mot Jupiter! Atlasraketen lyfte kl 18.26 svensk tid. Kontroll och analys av en eventuell läcka vad gäller heliumsystemet fördröjde starten lite. Så här såg det ut strax innan start. Den vita röken är inte någon läcka utan enbart "avgaser". Fler bilder kommer under kvällen!

Mer detaljerad information om timman innan start finns i min Twitter (se länk till höger).


(Bildkälla: NASA)

Lite mer om vatten på Mars från ESA:s Mars Express

Intensiv dag i rymdsondernas värld idag! Bara minuter kvar till JUNO:s färd mot Jupiter, så kommer ännu mer information om vattenfynd på Mars. Denna gång är det bilder som släppts från ESA:s MARS EXPRESS som visar ett isigt och vattnigt Mars. Bilderna är tagna redan den 17 maj 2010 och visar den norra polarregionen.


(Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.esa.int/esaCP/SEMA4VITPQG_index_0.html

Länkar till andra rymdbloggar

Jag har nu lagt upp lite länkar till andra rymdbloggar som jag gärna läser. Se också "Länkar" där det finns en hel del intressant att läsa. Under länken "Ännu mer information" har jag lagt upp RSS-flöden till en mängd källor.

Klockan 17:34 idag kan det vara dags för JUNO att lyfta

Strax efter klockan halv sex svensk tid kan det vara dags för den kraftfulla Atlasraketen att skicka upp rymdsonden JUNO i rymden. Webtidskriften Spaceflight Now har en tabell som visar det tidsfönster som gäller för uppskjutningen av Juno. Lägg på 6 timmar för att få svensk tid. Som synes är detta tidsfönster ca 1 - 1,5 timme varje dag fram till den 26 augusti.

Se: http://spaceflightnow.com/atlas/av029/launchwindows.html


Raketen står redo (Bildkälla: NASA)

Flytande vatten på Mars?

Rymdsonden MRO (Mars Reconnaissance Orbiter) har observerat något som tycks vara flytande vatten på planeten Mars. Vatten verkar flyta på planetytan under de varmaste månaderna. Det är ju inte första gången man tror sig hitta vatten på denna planet, men de nya observationerna är mer precisa än tidigare observationer. Tidigare observationer har mestadels handlat om förekomst av fruset vatten, men nu tror man alltså att man funnit flytande vatten. Tydliga säsongsvariationer i utseendet på vissa områden på Marsytan antyder att det faktiskt kan vara fråga om små bäckar med vatten. Dessa bäckar är i så fall mellan en halv meter och fem meter breda och ett par hundra meter långa. Det tycks också röra sig om uppemot 1.000 olika små vattenflöden i enskilda områden på Mars.

Det är som sagt inte första gången man observerar något som liknar vatten. Man skulle önska att något Marsfordon kunde sändas till dessa områden i syfte att försöka bekräfta rymdsondens observationer. Förekomsten av flytande vatten är ju en viktig förutsättning för liv på en planet. Hittar man vatten kan man möjligen hitta enklare livsformer, vilket hade varit en fantastisk upptäckt. Ett flertal rymdsonder är snart på väg mot Mars, både i NASA:s regi och i rysk och kinesisk regi. Låt oss hoppas att någon av dessa så småningom ger oss en mer definitiv bild av tillståndet på denna planet.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2011/aug/HQ_11-245_Mars_Water.html

Snart bär det iväg för rymdsonden JUNO mot Jupiter!

Äntligen närmar sig dagen för uppskjutningen av rymdsonden JUNO mot Jupiter. Den kan komma att ske så tidigt som imorgon. Tidsfönstret för uppskjutningen är mellan 5 augusti och 26 augusti och sker med hjälp av en Atlas V-raket. Låt oss hoppas att Juno kommer iväg redan imorgon!



Illustration av Juno kring Jupiter (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Juno är en av de mest intressanta rymdsonderna på länge. Personligen är det för mig också lite speciellt med denna rymdsond. Det var mitt intresse för rymdsonden Galileo som fick mig att börja studera rymdsonder och skriva om dem. Det började med artikeln om rymdsonden Galileo på Wikipedia och fortsatte med den här bloggen. Så Juno ska bli mycket intressant att följa.

Junos uppdrag är att utforska hur den stora gasplaneten Jupiter egentligen skapats samt studera dess struktur, atmosfär och magnetosfär. Mer specifikt innebär detta att:

• utforska vattenhalten i atmosfären, vilket ger kunskap om hur planeten skapats
• mäta atmosfärens sammansättning och temperatur samt studera molnrörelser m.m.
• kartlägga magnetfält och gravitation mer i detalj
• utforska Jupiters magnetosfär nära de båda polerna
• leta efter tecken på en mer fast yta på planeten

Under färden kommer också Jupiters månar och hur Jupiter påverkar dessa att observeras. Rymdsonden kommer fram till Jupiter i juli 2016 och ska kretsa runt planeten i ett års tid, vilket innebär 33 varv runt planeten. Därefter är planen att sända ner rymdsonden mot planetytan där den förstörs. Denna planet som har en större massa än alla andra planeter sammantaget i solsystemet.

Rymdsonden Galileo som under en lång period utforskade Jupiter och dess månar är en av NASA:s mest framgångsrika rymdsondsprojekt genom tiderna. Kanske kan Juno bli ännu ett av de stora rymdsondsprojekten.

Rymdsonden kommer att ha med sig en metallplatta till Galileo Galileis ära. 1600-talsastronomen Galilei upptäckte ju för lite drygt 400 år sedan bl a att de fyra "galileiska" månarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto kretsade kring Jupiter, vilket bidrog till att bekräfta Copernicus heliocentriska modell. Plattan är tillverkad av aluminium och är 7x5 centimeter stor samt väger 6 gram. Det är Italian Space Agency som tagit fram plattan.


(Bildkälla: NASA)

Nu väntar vi med spänning på starten av detta fantastiska äventyr!

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/juno/main/index.html

Läs också: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-240&rn=news.xml&rst=3092

Har månen skapats av två himlakroppar som krockat?

Forskare vid University of California har lagt fram en teori att månen skapats genom en kollision mellan två himlakroppar som båda kretsade runt jorden. Detta anses ha skett för ca 4 miljarder år sedan. Månens olikhet vad gäller "framsida" och "baksida" har länge förundrat forskarna och nu tror man att denna kollision kan vara en förklaring. Den sida av månen som vetter mot oss är relativt låg och platt medan den andra sidan är betydligt mer bergig. Studien som publiceras idag i tidskriften Nature bygger på teorin att jorden kolliderat med en himlakropp av planeten Mars storlek. Vid denna kollision bildades månen, men också en himlakropp med en diameter på 1.200 kilometer som sedan krockade med månen.

Fortfarande återstår mycket faktainsamling för att prova teorin. Enligt forskarna är rymdsonder till månen, eller ännu hellre bemannade rymdfärder dit, det bästa sättet att utforska om teorin kan bekräftas genom mer direkta observationer och genom insamling av materia från månytan. Här kan LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) samt de nya planerade månsonderna ha en viktig uppgift framöver.

Läs mer på: http://www.nature.com/news/2011/110803/full/news.2011.456.html

En mycket aktiv sol just idag

Rymdsonden SOHO har tagit en bild som visar en mycket aktiv sol. Solaktiviteten är den högsta på nästan ett decennium med ett flertal relativt stora områden med solfläckar. Detta sker efter en längre period med låg solaktivitet. Solfläckar ökar och minskar i cykler om ca 11 år. Det är fascinerande att se alla dessa solbilder som de olika solsonderna tar!



Bilden av solen är tagen idag. (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/soho/

Läs också: http://www.skyandtelescope.com/observing/home/126678548.html

Bilden av Saturnus och 5 av dess månar

Rymdsonden CASSINI har tagit en ganska häftig bild där man ser Saturnus och 5 av dess månar. Månen mitt i bilden är Enceladus. Den stora månen till högre är Rhea. Månen lite bakom den är Mimas. Månen längst till vänster är Janus och den i Saturnusringen är Pandora.

(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/raw/rawimagedetails/index.cfm?imageID=240810

Nya bilder av asteroiden Vesta

Rymdsonden DAWN har tagit nya bilder av asteroiden Vesta. Det är ett kraterfyllt landskap som visas på bilderna.


(Bildkälla: NASA)

En av bilderna visar den stora kratern "Snowman Crater".


Snowman Crater (Bildkälla: NASA)

Bilderna är tagna på ca 5.000 kilometers avstånd från Vesta. Rymdsonden kommer den 11 augusti att gå in i en nära omloppsbana runt asteroiden (ca 2.700 kilometers avstånd), så kommande bilder blir än mer detaljerade.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/dawn/news/dawn20110801.html

Ny månad som lovar en hel del spännande rymdsondsnyheter

Juli månad har övergått i augusti. Det är en månad som förväntas innebära en hel del spännande på rymdsondsfronten. En preliminär kalender för augusti ser ut enligt följande:

• 5 augusti är första tänkbara datum för uppskjutningen av rymdsonden JUNO. Det är enligt min mening en av de mest spännande rymdsondsprojekten inom de närmaste åren. Sonden sänds mot Jupiter och ska forska vidare om Jupitersystemet och därmed fortsätta det som rymdsonden Galileo påbörjade för drygt 15 år sedan. Ett mer utförligt inlägg om Juno kommer under veckan.
• Rymdsonden DAWN kommer sannolikt att visa upp mängder med nya bilder av asteroiden Vesta. Det innebär att vi för första gången i detalj kan studera en stor asteroid.
• Rymdsonden MESSENGER visar förhoppningsvis en rad intressanta bilder av Merkurius. De senaste dagarna har mindre justeringar gjorts i sondens omloppsbana runt planeten. Den kretsar nu ett varv runt Merkurius på ca 12 timmar.
• Rymdsonden LRO (Lunar Reconnaissance Orbiter) kommer sannolikt att fortsätta komma med nya fakta om månen i och med att den studerar månytan betydligt mer detaljerat än vad som tidigare varit möjligt.
• Ett flertal rymdsonder studerar Mars. Jag tror vi kommer att få se en hel del spännande nyheter om Mars under hösten.
• Sedan har vi ju förstås rymdsonderna CASSINI, VOYAGER, NEW HORIZONS, DEEP IMPACT m.fl som löpande kommer med nyheter. För att inte tala om solsonderna.

Jag kommer att rapportera om nyheter från dessa rymdsonder, men också titta lite närmare på de japanska rymdsonderna och också följa den kinesiska rymdsonden CHANG'E 2:s vidare öden. Även ESA:s projekt behöver lite mer uppmärksamhet.

Ännu en spännande rymdsondsmånad alltså!

Bilden av en aktiv sol

Rymdsonden STEREO har tagit en bild av en mycket aktiv sol. På bilden nedan syns en kraftig massutkastning från solens korona (Solskivan, som representeras av den vita cirkeln, är täckt i bilden för att utkastningen ska synas tydligare). Vackert skådespel!


(Bildkälla: NASA)