Tre spännande dagar i astronomins tecken

I Göteborg samlades Sveriges astronomielit (+ några amatörastronomer såsom denne bloggförfattare) för att under tre dagar lyssna på en mängd intressanta föredrag om den senaste utvecklingen inom astronomins olika forskningsfält. I det fullspäckade programmet ingick drygt 30 spännande föredrag, en stor posterutställning och ett studiebesök ute på Onsala Rymdobservatorium. Jag har i tre tidigare inlägg här i bloggen gett min sammanfattning av de olika inläggen (med lite extra fokus på det som handlar om rymdsonder). Läs artiklarna här:

1. Astronomdagarna i Göteborg har inletts
2. Mycket om rymdsonders utforskning på dagens "Astronomdag" i Göteborg
3. Det europeiska rymdsondsprogrammet diskuterades på Astronomdagarna

Under fredagen var det dessutom flera andra intressanta föredrag som kort kan sammanfattas enligt följande:

• Flera föredrag handlade om utforskningen av supernovor. Josefin Larsson gav lite "nytt ljus" över supernovan 1987A, som var en supernova i det Stora Magellanska molnet, vars kraftiga sken nådde oss på jorden för snart 25 år sedan. Det lustiga med den här spektakulära supernovan är att den helt plötsligt börjat lysa starkare igen från ungefär år 2003 (se bild nedan) . Det "normala" är att supernovornas sken sakta men säkert bleknar med åren. Populär Astronomi har en artikel på sin websida om Josefins forskning.
• Sedan berättade Fabien Batejat om ett annat spektakulärt fynd: De sju supernovorna, sex supernovaresterna och två eventuella supernovorna (?) i Arp220, denna konstellation som är ett resultat av en kollision mellan två galaxer.Det är ett forskarteam, lett av astronomer vid Onsala Rymdobservatorium, som upptäckt sju tidigare okända supernovor i denna galax som ligger 250 miljoner ljusår bort. Det är första gången som så många supernovor upptäcks samtidigt i en och samma galax. En stor framgång för den radioastronomiska forskningen! Läs mer om detta på Chalmers websida. Forskningsrönen presenteras den 20 oktober i tidskriften Astrophysical Journal men finns redan publicerat på nätet. Läs här.
• Rahman Amadullah berättade om hur supernovor används som avståndsindikatorer i syfte att få mer kunskap om universums expansion. Galaxhopar kan användas som s.k teleskoplinser för att hitta avlägsna supernovor. Man kan säga att galaxhopen gör den avlägsna supernovan lite ljusstarkare. För den intresserade finns en artikel som beskriver det hela här.
• Ett flertal fördrag om stjärnor, pulsarer och svarta hål. Det mest spännande var kanske Anthony Rushtons föredrag om Cygnus X-1 och dess ensidiga jetstråle. Detta objekt, som är en kraftig röntgenkälla, har en häftig jetstråle (se bild nedan). Man vet inte riktigt orsakerna till att jetstrålen är ensidig.
• Ett flertal intressanta föreläsningar om galaxer, kvasarer m.m. Erik Zackrissons föredrag om riktigt exotiska objekt, eller "monster" som han kallade det var kanske det mest spännande. Det handlar bl a om jakten på tidiga stjärnor och galaxer (s.k Pop III). Dessa är riktigt avlägsna så man studerar verkligen universums barndom just efter Big Bang. Dessa stjärnor är svåra att hitta medan galaxerna, som består av en massa Pop III-stjärnor, är lättare att hitta. Hoppet står till att de riktigt kraftfulla teleskopen kommer i drift. Det gäller både Rymdteleskopet James Webb (JWST) och det stora europeiska jordbaserade teleskopet E-ELT.

Supenovan 1987A (Bildkälla: NASA)

Illustration av Cygnus X-1 (Bildkälla: NASA)

På lördagen besöktes Onsala Rymdobservatorium där den nya LOFAR-anläggningen studerades särskilt. Jag återkommer här på bloggen med lite (dimmiga) bilder från detta besök. John Conway berättade också om den oerhört spännande utveckling som radioastronomin just ju genomgår. Det finns snart förutsättningar för att utforska vad som verkligen hände precis efter Big Bang. Garrelt Mellemas föredrag om joniseringsepoken efter Big Bang var också mycket intressant.

Som helhet tre mycket spännande dagar och en ynnest för en amatörastronom att få vara med på!