Vilket är rymdsonden Cassinis största ögonblick?

Rymdsonden Cassini firar 15 årsjubileum om ett par veckor. Sonden sändes upp 1997 och har nu i många år gett oss en oerhörd mängd fina bilder på Saturnus och på ett flertal av dess månar. NASA vill fira detta jubileum genom att låta allmänheten ta fram en topplista över Cassinis största ögonblick. Man kan därför rösta på något av de 15 olika alternativ som NASA har tagit fram. Så, rösta HÄR, och kolla in slutresultatet om ca 2 veckor.

Jupiters galileiska månar i fokus i veckan

Ett par av Jupiters s.k galileiska månar (upptäckta av Galileo redan för ca 400 år sedan) har varit i fokus på den stora europeiska planetkonferensen i Madrid i veckan som gått. Det är dels månen Europa, dels månen Ganymedes.

Europa har allt sedan rymdsonden Galileos utforskningar för mer än 15 år sedan varit av stort intresse för alla planetforskare. Observationerna av månen visade på att det med stor sannolikhet finns underjordiska oceaner på denna måne. Många forskare har därför förespråkat att ytterligare rymdsonder ska sändas till Jupitersystemet för att studera Europa och övriga Jupitermånar lite djupare. Rymdsonden Juno är som bekant på väg mot Jupiter och når dit i juli 2016. Även ESA har gett klartecken för en rymdsond till Jupiter och dess månar. Det är sonden JUICE som planeras att sändas iväg år 2022 för att särskilt studera Jupitermånar. Nu presenteras en forskningsrapport där man uppmanar eventuella Europa-månlandare att förbereda sig på att gräva djupt om man ska hitta något vatten. Vid månen Europas yta lär det nämligen bli svårt att hitta vatten.

Månen Europa fotograferad av rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Månen Europa består huvudsakligen av sten med en metallisk kärna. Månen har ett lager med vatten, ca 100 kilometer tjockt, under det isiga skal som täcker planetens yta. Det som håller vattnet flytande är den gravitationella påverkan som Jupiter har på månen. Forskningsrapporten visar att eventuellt flytande vatten relativt snabbt, åtminstone ur ett kosmiskt perspektiv, dunstar bort från Europas yta. Det går på några tiotusental år. Man tror t o m att det är ovanligt med vatten på fem kilometers djup. De underjordiska oceanerna finns sannolikt på 20-25 kilometers djup.

En annan spännande nyhet för alla oss amatörastronomer presenterades på konferensen. En grekisk amatörastronom har med hjälp av ett relativt enkelt teleskop lyckats kartlägga Jupitermånen Ganymedes yta! Det handlar om kartläggning av månens albedo, dvs hur månens yta reflekterar ljus. Det visar på att amatörastronomer, med hyfsat bra utrustning kan bidra till utforskningen av vårt solsystem. Läs mer om det hela HÄR.

Månen Ganymedes fotograferad av rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Ny forskning visar att det är tveksamt om "superjordar" är beboeliga

Bland de drygt 800 exoplaneter som hittills upptäckts finns ett drygt 60-tal planeter som kategoriseras som s.k "superjordar". Det är jordliknande planeter, men de är större än jorden (Se mitt tidigare inlägg om "exoplaneternas periodiska system" HÄR). Forskarna har tidigare haft gott hopp om att den här typen av planeter skulle kunna vara beboeliga trots sin storlek. Man har uppskattat att det kan finnas miljarder planeter med massor som är uppemot tio gånger jordens massa och att dessa planeter är uppskalade jordar med goda förutsättningar för liv om de bara kretsar på rätt avstånd från sina resektive stjärnor och uppfyller ett antal andra krav som är gynnsamma för att liv ska uppkomma. Nu presenteras dock forskning som visar att det kanske inte är så.

På European Planetary Science Congress i Madrid presenterades en forskningsstudie som visar på att många sådana planeter utvecklats på ett sätt som minskar chanserna för att liv ska kunna uppstå och bestå över tid. Några viktiga faktorer för liv på vår jord är förekomsten av en atmosfär, vulkanisk aktivitet, förekomsten av ett magnetfält och plattektonik. Vulkanism och plattektonik bidrar till ett kretslopp som reglerar klimat och förflyttar ämnen som ingår i "livets byggstenar". Magnetfältet, som skapas av att jorden har en flytande metallisk kärna, bidrar till att atmosfären inte förstörs.

Eftersom trycket inne i en superjord är kanske 10 gånger större än i jordens inre kan det innebära att dessa planeters inre struktur på ett avgörande sätt skiljer sig från jordens struktur. Det kan rent av vara så att det inte finns någon tydlig uppdelning mellan kärna och mantel i dessa planeter. Om det inte finns någon metallisk kärna riskerar magnetfälten att bli svaga, vilket på ett avgörande sätt minskar förutsättningarna för liv på dessa planeter. Även plattektonik och vulkanism tycks förekomma i mindre omfattning, vilket ytterligare reducerar dessa förutsättningar. Forskarna tror dock att det finns stora skillnader i hur superjordar utvecklats och att det bland dem trots allt kan finnas sådana planeter som i mångt och mycket ser ut som vår jord, fast i större skala.

Det tycks ha funnits vatten även på asteroiden Vesta

Veckans stora nyhet var att Marsfordonet Curiosity har funnit en flodfåra där vatten tycks ha flödat i en ganska strid ström. Det kommer nu också rapporter om att rymdsonden Dawn funnit tecken på vatten på asteroiden Vesta (läs mer om senaste nytt om Dawn HÄR). Genom att kartlägga Vestas yta har forskarna skapat en bild av fördelningen av väte på asteroiden.

(Bildkälla: NASA)

Forskarna har funnit tecken på hydratiserade mineraler på Vesta som sannolikt levererats till asteroiden av dels meteoriter, dels i form av stora mängder damm. Förekomsten av vatten på de jordliknande planeterna, och hur det kommit dit, har varit föremål för debatt bland planetforskare. Studier av Vesta visar på att vatten kan ha förts till asteroiden på ett delvis annat sätt än vad man tidigare trott, vilket också kan påverka teorier om hur planeter och månar har fått vatten. Det kan vara så att vatten bundet i damm landat på asteroidens yta i ett skede av solsystemets historia då dammolnen var omfattande. Fördelningen av hydratiserade mineraler är ojämn. I bilden nedan visar de ljusa partierna var sådan materia finns.

(Bildkälla: NASA)

Vesta tycks vara mer geologiskt komplex än de flesta andra asteroider. Dawns observationer av Vestas yta visar på förekomsten av långa, djupa dalgångar. Forskarna har funderat på hur de har uppkommit. Asteroiden liknar större himlakroppar i och med att den verkar ha en kärna, mantel och skorpa. Den längsta dalgången är större än Grand Canyon och har en längd på hela 465 kilometer, en bredd på 22 kilometer och ett djup på 3 kilometer. Forskarna tror att det kan vara så att det är en krock med en annan större himlakropp som skapat dessa dalgångar.

Bilden nedan togs förra sommaren av Dawn och visar dalgångarna vid ekvatorn.

(Bildkälla: NASA)

Curiosity har upptäckt en flodfåra på Mars

Den senaste veckan har Marsfordonet Curiosity gjort en hel del intressanta upptäckter. Vi nås av en hel del fina bilder på Marsytan. Bland annat har vi fått se en gammal flodfåra, där vatten en gång strömmat. Vi ser idag resterna i form av en flodbädd fylld med grus. Tecken på att vatten flödat på Mars har rapporterats förr, men detta är första gången som man tydligt observerat grus som transporterats av ett vattenflöde.

 

 

(Bildkälla: NASA)

Forskarna tittar särskilt på gruskornens storlek för att försöka avgöra med vilken hastighet vattnet strömmat i flodfåran. Man tror att vattenhastigheten uppgått till ca 1 meter per sekund. Flodens djup kan ha uppgått till mellan en decimeter och uppemot en meter.

När vattnet forsat fram har så mycket grus och sand forslats bort att berg kommit i dagen. Curiositys bilder av berg och sten kan jämföras med motsvarande bilder från jorden.

(Bildkälla: NASA)

 

Forskarna jämför också de sedimentavlagringar som finns på jorden respektive på Mars. Dessa solfjäderformade avlagringar upvisar många likheter. Videon nedan jämför Death Valley i Kaöifornien med Gale-kratern på Mars.

(Källa: NASA)

Curiositys äventyr på Mars har börjat bra. Det ska bli mycket spännande att följa dess fortsatta färd mot berget Aeolis Mons (Mount Sharp). Den 26 september genomfördes den hittills längsta dagsetappen, "hela" 48,9 meter.

Det finns förresten en rolig blogg om Curiosity. Den heter SarcasticRover (kolla HÄR). Via Twitter (kolla HÄR) kommer det emellanåt riktigt sarkastiska kommentarer om Curiositys förehavanden. Kul!

Gigantiskt hett gasmoln runt Vintergatan

Ulf på Cassiopeiabloggen (kolla HÄR) har en intressant nyhet att förtälja. Det tycks vara så att ett mycket stort moln omsluter Vntergatan. Molnets existens är tydligen inte 100-procentigt bekräftad ännu, men rymdobservatorier, såsom Chandra, XMM-Newton och Suzako är i full färd med att djupare undersöka det hela.

(Bildkälla: NASA)

Hubbleteleskopet har tittat riktigt djupt, 13 miljarder ljusår bort

Hubbleteleskopet har tittat djupare ut i universum än någonsin tidigare och utifrån en stor mängd fotografier, som tagits under en 10-årsperiod, skapat denna fantastiska bild.

(Bildkälla: NASA)

Bilden, som NASA kallar eXtreme Deep Field, visar en mycket liten del av universum på djupet. I bilden syns både närliggande galaxer och galaxer som befinner sig väldigt långt bort. Bilden visar faktiskt hela 5.500 galaxer! Här finns galaxer som existerade redan 450 miljoner år efter Big Bang, dvs för 13,2 miljarder år sedan. Det ljus som når oss kommer alltså från galaxer under utveckling.

Vilken bild! Man inser verkligen hur stort universum är. Undrar just hur många stjärnor och planeter som kan tänkas finnas i detta mycket begränsade område av vårt universum?

En tanke som slår en är också vilka bilder vi ska få se när James Webb-teleskopet (JWST) sänds upp. Teleskopets speglar har nu levererats och det är inga små grejer! Se bara på den senaste videon från JWST-projektet.

(Källa: NASA)

 

Häftig animation visar den stora mängd asteroider som upptäckts

UniverseToday har en artikel om den enorma mängd asteroider som dagligen upptäcks. Det finns en video av Scott Manley på Youtube som illustrerar den närmast explosionsartade utvecklingen vad gäller upptäckta asteroider under de senaste 30 åren. I början av animationen ser man, förutom de innersta planeterna, några ljusa prickar som indikerar asteroider. I slutet av animationen ser det ut som ett heltäckande bälte runt solsystemet och man nästan undrar hur en enda rymdsond kan passera detta bälte utan att krossas av en stenbumling. Det gäller dock att komma ihåg att skalan är extremt krympt och att avstånden i realiteten mellan asteroiderna är enorma. Sannolikheten för en krock är därför minimal.

(Källa Scott Manley/Youtube)

 

I nederkant till vänster i videon finns en räknare som snabbt tickar uppåt för alla nyupptäckta asteroider. Antalet ökar kraftigt under 2000-talet och uppgår nu till drygt 500.000 i den databas som skapats för att dokumentera asteroiderna. När sedan rymdobservatoriet WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer) sändes upp i slutet av 2009 upptäcktes en mycket stor mängd nya asteroider. WISE  scannar skyn i infrarött ljus, vilket möjliggör upptäckter av även mycket mörka himlakroppar som inte reflekterar så mycket solljus.

 



Stora Saturnus och lilla Enceladus

Bilden nedan, som tagits av rymdsonden Cassini, visar verkligen hur stor Saturnus är i förhållande till en del av dess medelstora månar. Månen Enceladus syns svagt som en ljus prick i bildens nedre vänstra del (Klicka på bilden för en förstoring).

(Bildkälla: NASA)

Enceladus är ju ändå inte en helt obetydlig liten måne. Dess diameter uppgår till lite drygt 500 kilometer I närbild ser den ut så här:

(Bildkälla: NASA)

 

Den 8:e oktober är det dags för SpaceX att flyga till rymdstationen igen

SpaceflightNow rapporterar att NASA gett klartecken till SpaceX att tidigt på morgonen svensk tid den 8 oktober genomföra en rymdfärd med Dragon-kapseln till den Internationella Rymdstationen (ISS). Det blir det första "riktiga" uppdraget för SpaceX. Den lyckosamma rymdfärden i slutet av maj i år var ju "bara" en testflygning. Liksom förra gången ska Dragon sakta närma sig ISS för att de sista metrarna sugas in med hjälp av ISS robotarm.

NASA har tecknat avtal om 12 flygningar till rymdstationen, till ett ordervärde av 1,6 miljarder dollar. Det är inga billiga transporter direkt! På SpaceX websida framgår också att man har ett avtal med NASA om bemannade rymdfärder till ISS. År 2015 är det tänkt att den första bemannade rymdfärden ska gå av stapeln.

Bilden nedan visar hur det gick till i maj när Dragon-kapseln kopplades ihop med ISS robotarm.

(Bildkälla: NASA)

 

Lite ändringar i bloggdesign och nytt twitterkonto

Jag har ändrat lite i bloggens design och lyft upp KATEGORIER högre upp på sidan. Här finns alla blogginlägg sorterade under olika huvudrubriker. Länkar till websidor och andra bloggar har därmed hamnat längre ner på sidan.

Även twitterkontot är nytt. Eftersom kontot "rymdsond" var ledigt så tog jag förstås det.

Vulkanutbrott på Merkurius har format planetens yta

Planeten Merkurius har haft häftiga vulkanutbrott i sin tidiga historia som format planetens yta. Rymdsonden Messenger har med sin röntgenspektrometer studerat Merkurius och upptäckt att ytmaterians sammansättning varierar mellan olika områden på planeten. Kraftiga vulkanutbrott har skapat slätter som har lägre halter av vissa grundämnen än de områden som inte varit utsatta för vulkanutbrott. Magman som vällt fram vid utbrotten har alltså bestått av delvis andra ämnen.

Det tycks som om Merkurius haft en ganska våldsam historia med både stora meteornedslag och häftiga vulkanutbrott. Bilden nedan visar ett område som heter Calorisbassängen (det stora gula området). Bassängen som är hela 1.300 kilometer i diameter har skapats vid ett stort meteornedslag som i sin tur aktiverade vulkaner som sprutade enorma mängder lava som fyllde bassängen och formade en relativt slät yta i denna.

NASA skriver om senaste nytt vad gäller Messengers utforskning av Merkurius HÄR.



(Bildkälla: NASA)

Svenska rymdbudgeten uppgår till ca 1 miljard kronor

Häromdagen presenterade regeringen sin budgetproposition för 2013. I den framgår att svensk rymdverksamhet får ett tillskott med 75 miljoner kronor för att ge förutsättningar för svensk medverkan i olika internationella rymdprojekt. Sammantaget föreslås svensk rymdforskning få närmare 1 miljard kronor 2013 fördelat på:

• Rymdforskning - 348,6 miljoner kronor
• Rymdstyrelsen - 577,3 miljoner kronor
• Institutet för rymdfysik 48,5 miljoner kronor

Av rymdstyrelsens anslag går 26 miljoner kronor till förvaltning och resterande 551,3 till avgifter till internationella organisationer.

Utöver det får Vetenskapsrådet ca 5,5 miljarder kronor. Möjligen blir det en slant över till astronomisk forskning även inom den budgetramen. Den budgetintresserade kan studera regeringens budgetproposiotion mer i detalj HÄR. Websidan Arielspace.se skriver också en hel del om budgetförslaget i flera artiklar (kolla HÄR). Det verkar som Rymdstyrelsen och branschorganisationen Swedish Aerospace Industries är nöjda med budgettillskottet.

Exoplaneternas periodiska system

Som bekant är ju grundämnena ordnade i det periodiska systemet efter stigande atomnummer som bygger på ämnenas kemiska och fysikaliska egenskaper. På Planetary Habitability Laboratorys websida (klicka HÄR) har de hittills upptäckta exoplaneterna också ordnats i ett slags periodiskt system. Biden nedan visar antal upptäckta exoplaneter i respektive grupp.

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Exoplaneternas periodiska system är ordnat så att planeterna sorteras in i sex kolumner utifrån storlek och tre rader utifrån planeternas yttemperatur. Planeterna längst till vänster i tabellen är små och till höger stora. I den övre raden visas heta planeter och i den nedre raden kalla planeter.

Tabellen visar att man hittills mest upptäckt stora planeter. "Hot Jovians" (´Heta Jupiters), "Warm Jovians" och "Cold Jovians" dominerar kraftigt. Av de 834 exoplaneter som till dags dato upptäckts svarar de Jupiterstora planeterna för över 70%. Man ser också i tabellen att heta planeter är helt dominerande. Det beror på att det helt enkelt är enklare att upptäcka planeter som kretsar nära sina stjärnor. Sådana planeter är förstås heta. Än så länge har man inte upptäckt någon riktigt jordliknande exoplanet ("Warm Terrans" i tabellen), men däremot 4 exoplaneter som kategoriseras som "Warm Superterrans". De är jordliknande men något större än vår jord. Det finns också 4 upptäckta exoplaneter som är betydligt mindre än jorden. De syns i övre vänstra hörnet.

Av de dryga 800 exoplaneterna återfinns 124 i planetsystem med mer än en planet. Man har hittills upptäckt 6 planetsystem med mer än 4 planeter (4 system med 5 planeter och 2 system med 6 planeter). Sannolikt är det en betydligt större andel av planeterna som har "planetkamrater". Med tiden kommer nog sådana att uptäckas av Keplerteleskopet och av andra teleskop.

På samma websida finns också en motsvarande tabell avseende de 2.320 exoplanetkandidater som Keplerteleskopet upptäckt. Dessa planeter är föremål för djupare studier och en stor del av dem kommer sannolikt att bekräftas vara exoplaneter.

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Det intressanta med exoplanetkandidaterna är att en klar majoritet av dem är relativt små planeter, dvs mindre än Neptunus. De flesta tycks dock vara planeter som är mycket heta. Bland exoplanetkandidaterna finns eventuellt en planet som kategoriseras som "Warm Terrans". Den har fått arbetsnamnet KOI-2124.01 och befinner sig ca 625 ljusår från oss.

Det har varit relativt glest med nyupptäckta exoplaneter i år. Åtminstone jag trodde att vi skulle få hundratals nya exoplaneter, men så har det inte blivit. Året är dock inte slut än.

Curiosity studerar både solförmörkelser och små stenar

Marsfordonet Curiosity har färdats ca 200 meter från sin landningsplats och har då stött på en liten pyramidformad sten, stor som en fotboll. Den kommer att bli föremål för lite mer ingående studier de närmaste dagarna. Bl a ska Curiositys spektrometer och laser användas för att undersöka stenens sammansättning. Det ska också tas lite närbilder på stenen.

Curiosity har kört omkring i sex dagar i rad nu, mellan 22 och 37 meter per dag. Om ytterligare någon vecka når den sitt första mål som är det s.k Glenelg-området. Där är det tänkt att Curiosity ska börja borra lite i stenmaterian och analysera borrdammet. Området består av lite blandad terräng och har ansetts vara ett lämpligt delmål att studera lite mer ingående.


(Bildkälla: NASA)

Curiosity har också passat på att ta lite bilder av "partiella solförmörkelser" på Mars. De uppstår när de två Marsmånarna Phobos och Deimos passerar solskivan. Eftersom månarna är små blir det förstås aldrig några totala solförmörkelser.


Phobos förmörkar solen en aning (Bildkälla: NASA)

Månen Titan i fokus för rymdsonden Cassini

Rymdsonden Cassini har under sommaren och tidig höst fortsatt studera den stora Saturnusmånen Titan. På bilden nedan ses det stora gasmoln som virvlar runt kring månens sydpol (den lite ljusare fläcken).


(Bildkälla: NASA)

Denna måne har studerats ganska ingående och mätningar av månens diameter visar att den är något plattare än den borde vara. Alla himlakroppar som roterar tenderar att bli lite utplattade. I Titans fall borde det röra  sig om ca 410 meter i skillnad mellan diametern vid ekvatorn och mellan polerna. Det visar sig dock att skillnaden i diameter är större än så och uppgår till 680 meter (fascinerande förresten att man lyckas mäta diametern på 10 meter när!). Ett flertal idéer om orsakerna till denna extra tilllplattning har framförts. Man tror att månen har roterat snabbare tidigare i sin historia, vilket skulle kunna förklara det hela. En annan förklaring skulle kunna vara att mängden is vid polerna varierar. I en ny teori framför några forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory att det är Titanvädret som platar till månen. Titanregn förändrar med tiden densitet och ämnessammansättning vid polerna enligt forskarna. Månen har en kolvätecykel som påverkar den. Kraftiga etanregn flödar och omformar ytan.



Titan kretsande kring Saturnus (Bildkälla: NASA)

Läs mer HÄR om NASA:s Titanforskning.

Indien ska skicka rymdsond i omloppsbana kring Mars 2013

Space Daily (läs HÄR) rapporterar att Indien nu offentliggjort planen att sända en rymdsond att kretsa kring Mars redan nästa år. Enligt en representant för den indiska rymdmyndigheten ISRO (Indian Space Research Organization) ska uppskjutningen av rymdsonden ske den 27 november 2013. Sonden ska gå in i en elliptisk bana runt Mars. Uppdraget är att studera Marsatmosfären och söka efter tecken på liv på Marsytan.


Illustration av en framgångsrik indisk rymdsond, Chandrayaan-1 (Bildkälla: Wikipedia)

Planerna på ett rymdsondsprojekt till Mars skrev jag om här i bloggen redan i början av året, men de verkar nu ha konkretiserats ytterligare. Indien har ett par lyckade rymdsondsprojekt under senare år. Rymdsonden Chandrayaan-1 upptäckte t.ex  i september 2009 vatten på månen. Läs mer om de indiska rymdplanerna och tidigare rymdsondsprojekt HÄR.

En Astronomisk Enhet har blivit 9 meter längre

Astronomisk Enhet (AE, eller på engelska AU=Astronomical Unit) är ett viktigt mått inom astronomin, åtminstone när man mäter avstånd inom vårt eget solsystem. En AE har definierats som medelavståndet mellan jorden och solen, och med en koppling till solens massa. Detta avstånd är lite drygt 149 miljoner kilometer. Nu har man vid ett möte i Beijing mer exakt beslutat att en AE = 149.597.870.700 meter. Därmed har en AE blivit 9 meter längre.Det var inte praktiskt att ha den där komplicerade matematiska kopplingen till solens massa eftersom solen löpande förlorar massa. Rent matematiskt skulle därför den astronomiska enheten förändras med tiden och det är ju inte så bra. Så nu har astronomerna en fast och förhoppningsvis bestående definition på detta mått. För oss vanliga dödliga har det sannolikt ingen praktisk betydelse.

Och så är det budgetkris i USA igen! NASA riskerar att drabbas.

Höst betyder budgetarbete i den amerikanska kongressen. Liksom ifjol tycks det vara svårt för politikerna att komma fram till ett budgetbeslut som innebär att det gigantiska budgetunderskottet kan reduceras. Årets budgetarbete är nog, om möjligt, ännu besvärligare än det vi skådade förra hösten. Orsaken är att alla väntar på utgången av höstens presidentval. Därför har kongressen hamnat i något som kan liknas vid budgetkoma. Inga beslut är att vänta på ett par månader och då inträffar det märkliga att automatiska sparbeting utlöses som drabbar all skattefinansierad verksamhet, däribland NASA:s verksamhet. Det talas om att åttaprocentiga sparbeting är att vänta fr o m januari månad om inte politikerna tar sig samman. Det skulle innebära 1,4 miljarder dollar mindre till NASA 2013, vilket förstås skulle drabba verksamheten hårt. Läs mer om den amerikanska budgetkrisen HÄR.

Rymdsonden Messenger är inne på sitt 1.260:e varv runt Merkurius!

Rymdsonden Messenger har nu kretsat kring Merkurius i 550 dagar och är inne på sitt 1.260:e varv runt planeten. Sonden har levererat en mängd fantastiska foton från solsystemets minsta planet. Den har faktiskt tagit mer än 125.000 bilder! Ett digert jobb för forskarna att studera alla dom!

Det finns en massa bilder som visar kratrar på denna meteorbombade planet. En av de mer lustiga kraterformationerna visas i bilden nedan. Visst liknar det Musse Pigg?!



(Bildkälla: NASA)

Kolla på NASA:s utmärkta websida för mer fakta om Messenger (klicka HÄR).

Liv kan uppstå även i extrema miljöer kring heta exoplaneter

I sökandet efter planeter kring andra stjärnor, exoplaneter, letar man särskilt efter planeter i den.s.k beboeliga zonen. Med det menas att planeten befinner sig på "lagom" avstånd från sin stjärna, vilket möjliggör att liv kan uppstå och fortleva. Med liv menas oftast enklare livsformer. Förekomsten av flytande vatten antas också vara en viktig förutsättning för liv. De flesta exoplaneter som upptäckts hittills kretsar mycket nära sina stjärnor och är kokheta. Det innebär att det inte är särskilt gynnsamma förhållanden för liv på dessa planeter, åtminstone inte på planeternas yta.

Studier av exoplaneter visar att alla inte kretsar i cirkelrunda banor kring sina stjärnor. En del planeter har i själva verket ganska excentriska omloppsbanor. Det innebär att förhållandena på dessa planeter varierar med avståndet till stjärnan. Planeterna kan ibland befinna sig innanför den beboeliga zonen, för att under vissa perioder hettas upp eller kylas ner kraftigt när avståndet till stjärnan blir kortare eller längre.


Planet med en excentrisk omloppsbana (Bildkälla: NASA)

Det kan finnas enkla livsformer som kan överleva under sådana förhållanden. Faktum är att det på jorden finns livsformer, s.k extremofiler, som klarar mycket låga eller mycket höga temperaturer. Man har funnit olika typer av bakterier i varma källor på oceanbotten, men också på rymdstationerna ISS och Mir.

En stor andel av de hittills upptäckta exoplaneterna är Jupiterliknande gasplaneter. Att leta efter liv på dessa gasplaneter är kanske inte så meningsfullt. Däremot kan planeterna ha månar som har bättre förutsättningar för att hysa liv, trots att de kretsar kring planeter som befinner sig nära en stjärna. Så det kan alltså finnas liv på platser som till synes verkar vara mycket ogästvänliga.

Marsfordonet Opportunity har upptäckt "blåbär" på Mars

Lite i skuggan av Curiosity fortsätter Marsfordonet Opportunity nu på sitt nionde år att utforska Marsterrängen. Häromdagen kom ett ganska spektakulärt fynd då den fann en bubblig yta som NASA kallar för "blueberries". Det är inte första gången Opportunity stöter på dessa blåbär. Redan 2004 upptäcktes sådana vid Opportunitys landningsplats. Hittills har bubblorna varit järnrika och man tror att de har skapats när mineraler kommit i kontakt med vatten. Det intressanta med de nu upptäckta bubblorna är att de tycks ha en helt annorlunda sammansättning med mindre järninnehåll. Forskarna tror att de skapats på ett annorlunda sätt. Hur är dock lite av ett geologiskt mysterium.

Bilden nedan visar dessa bubblor, som är mycket små. Bilden visar bara några tiotal kvadratcentimeter Marsyta, så bubblorna är några millimeter i diameter. Mer om fyndet kan läsas på NASA:s websida HÄR.


(Bildkälla: NASA)

Exoplaneter har upptäckts kring stjärnor i en stjärnhop

Astronomer har för första gången upptäckt ett par exoplaneter kring stjärnor som tillhör en stjärnhop. Det rör sig om två Jupiterstora planeter som kretsar kring varsin stjärna i den s.k Beehive-hopen (även känd som Praesepe-hopen). Beehive-hopen är en öppen stjärnhop i stjärnbilden Kräftan. Hopen består av ca 1.000 stjärnor och är en av de stjärnhopar som befinner sig närmast oss, endast ca 500-600 ljusår bort. Denna stjärnhop har varit känd i över 400 år. Det var faktiskt självaste Galileo som upptäckte den redan år 1609. Han såg förstås inte på långt när alla stjärnorna i hopen men ändå såpass många att den kunde identifieras som en stjärnhop.

De två exoplaneterna är s.k heta Jupiters, vilket innebär att de kretsar mycket nära sina stjärnor. Planeterna har fått namnen Pr0201b och Pr0211b. Upptäckten gjordes med hjälp av ett teleskop på Smithsonian Astrophysical Observatorys Fred Lawrence Whipple Observatory i Arizona, USA.  Det intressanta med fyndet är att planeter tycks bildas även i så stjärntäta miljöer som stjärnhopar. Läs mer om fyndet på NASA:s s "exoplanetsida" HÄR.

Från en sådan planet kan nog en intressant stjärnhimmel skådas!


Illustration av exoplanet i stjärnhop (Bildkälla: NASA)

Klent med nya fräscha visioner i NASA:s senaste måldokument

En rapport som NASA häromdagen lämnade till den amerikanska kongressen har nu publicerats. Rapporten, som översiktligt beskriver målen för framtida utforskning av vårt solsystem samt inriktningen vad gäller internationellt samarbete, innehöll egentligen inget nytt. Man får intryck av att det är lite stiltje på visionsfronten i NASA-högkvarteret. Kanske avvaktar man det amerikanska presidentvalet och kongressens budgetmangling inför 2013 innan man vågar yppa några nya djärva rymdplaner.

Den 10-sidiga rapporten (läs rapporten HÄR) innehåller samma målsättningar som tidigare:

A. Söka efter tecken på liv (liv som varit och eventuellt liv idag)
B. Förstå solsystemets struktur och ursprung samt dess utveckling
C. Förstå framtiden för vår planet

De aktiviteter som planeras handlar om att, tillsammans med rymdpartners, fortsätta driva den internationella rymdstationen till åtminstone år 2020. Från år 2025 planeras bemannade rymdfärder till någon lämplig asteroid. År 2030 är det tänkt att de första bemannade rymdfärderna ska ske till Mars. Inledningsvis handlar det om att med en rymdsond gå in i omloppsbana runt Mars och se till att man tryggt kan återvända till jorden. På lite längre sikt planeras Marslandningar med astronauter ombord. Det senare nämns bara helt kort i dokumentet. Som ett led i denna utveckling mot mer långväga destinationer kan det tänkas ske "utflykter" till någon Lagrangepunkt m.m.

År 2016 sker uppskjutningen av rymdsonden OSIRIS-REx med uppdraget att hämta hem lite materia från asteroiden 1999 RQ36, en s.k nära-jorden-asteroid. Denna asteroid tros vara en himlakropp som är "ursprunglig" såtillvida att den inte förändrats så värst mycket under årmiljonernas lopp. Tanken är att sonden ska söka efter organisk materia och utifrån eventuella fynd ska forskarna kunna beräkna förekomsten av sådan materia i solsystemet. Detta projekt ska också bidra med kunskap om dessa nära-jorden-asteroider inför framtida bemannade rymdfärder till sådana objekt. Dessa bemannade rymdfärder är i sin tur ett led i ambitionerna att så småningom sända astronauter till Mars och andra himlakroppar. Att landsätta astronauter på en asteroid lär bli en rejäl utmaning för NASA i och med att asteroider ofta är relativt oregelbundna i formen och därför beter sig lite okontrollerat. Asteroiders gravitation är dessutom synnerligen låg, så det gäller att inte ramla av asteroiden när man väl landat.

Annars är planeten Mars det stora målet för framtida rymdfärder. Just nu följer vi med spänning Curiositys äventyr på Mars. Som jag skrivit tidigare här i bloggen planeras flera rymdsonder till Mars inom den närmaste tiden. Redan i slutet av nästa år är det dags för nästa rymdsond att sändas iväg, sonden MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile Evolution Mission). Uppdraget för MAVEN är att utforska Mars övre atmosfär, jonosfären, samt Mars interaktion med solen och solvinden. Målsättningen med uppdraget är att få ökad kunskap om utvecklingen kring Mars vad gäller atmosfären och dess sammansättning, om klimatutvecklingen samt om hur det hela har påverkat förutsättningarna för liv på Mars.

Ännu en Marsexpedition i närtid är planerad. Förra månaden beslutade NASA om att sända upp rymdsonden InSight till Mars redan år 2016. En landare ska med hjälp av instrument utforska hur pass solitt planetens ytskikt är. Kan det tänkas finnas flytande materia en bit under Marsytan? Sonden ska också försöka ge svar på frågan om varför Mars inte tycks ha plattektonik på samma sätt som jorden.

I dokumentet nämns också, lite vagt dock, fler tänkbara Marsprojekt med början 2018. Är det månne ExoMars-projektet som är i åtanke tro? Detta projekt, som ursprungligen var ett stort samarbetsprojekt med ESA, nämns dock inte i dokumentet. Överhuvudtaget är det mycket vaga skrivningar (läs svammel) om det internationella samarbetet. Det tycks mer handla om samarbete på en strategisk nivå än konkreta projekt.


Bild på Mars tagen av Hubbleteleskopet (Bildkälla: NASA)

NASA betonar i dokumentet att Mars visserligen inte ska ses som slutdestination för bemannade rymdfärder, men att det under de närmaste decennierna är det ultimata målet för rymdfärder. Även de två Marsmånarna Phobos och Deimos nämns som tänkbara objekt att studera lite djupare. Studiet av Mars ska också bidra till att ge ökade kunskaper om vad som kan tänkas ske med jordens klimat.

Kometkrasch på Jupiter

I måndags observerade amatörastronomer en komet som kraschade i Jupiter. Det ser riktigt spektakulärt ut på foton som tagits av händelsen. Ulf R. Johansson på Cassiopeiabloggen har skrivit mer utförligt om det hela, läs HÄR.



Det är inte första gången som kometer kraschar i Jupiter. Den mest spektakulära kometkraschen skedde 1994 när kometen Shoemaker-Levy 9 splittrades i flera delar som dök ner i Jupiteratmosfären. Rymdsonden Galileo var då perfekt placerad för att observera denna händelse. Om Galileo finns mer att läsa under en särskild flik här i bloggen.

En liten måne mellan Saturnus ringar

Rymdsonden Cassini har fotograferat den lilla Saturnusmånen Pan mellan några av Saturnus ringar. Månen, som är ca 28 kilometer i diameter syns svagt mitt i bilden (klicka HÄR för en lite större och tydligare bild)


(Bildkälla: NASA)

Koldioxidsnöfall på Mars

Rymdsonden MRO har upptäckt ett koldioxidsnöfall på Mars. Koldioxid fryser vid -125 grader Celcius, dvs vid en betydligt lägre temperatur än vatten. Även tidigare har rymdsonder sett tecken på koldioxidis på Mars, men detta är första gången man kunnat bekräfta ett koldioxidsnöfall på Mars och i vårt solsystem överhuvudtaget enligt NASA. Snöfallen sker främst kring planetens sydpol .


(Bildkälla: NASA)

Vad skriver dagspressen om rymdsonder?

Jag brukar med jämna mellanrum googla på "rymdsond" för att skanna av vad som skrivs i olika medier om rymdsondernas utforskning. För det mesta är det mycket korta notiser om något som råkar väcka en journalists intresse. Det är framförallt TT som verkar förse dagspressen med astronominyheter. Några tidningar har dessutom egna vetenskapsjournalister som emellanåt får till riktigt bra artiklar. Vad har man då skrivit om den senaste månaden? Jo, framförallt om Curiositys framfart på Mars och rymdsonden Voyagers 35-årsdag i rymden (som många tidningar verkar ha berört). I övrigt är det glest med rymdsondsnyheter i pressen.

Om Curiosity har väl nästan alla tidningar med (vetenskaplig) självaktning skrivit, till och med en hel del IT-tidskrifter. Kvällspressen skriver inte så ofta om vetenskapliga nyheter men ibland överraskar även de, som idag t.ex. Expressen hade en radda "häpnadsväckande bilder" tagna av Curiositys kameror.

Om man googlar på "spacecraft" upptäcker man att engelskspråkiga tidningar, TV-kanaler mm tycks ha en bredare bevakning av rymdsonderna. Där hittar man t.ex artiklar om rymdsonderna Juno och Dawn den senaste månaden. Jag tror att det beror på att NASA är skickliga på PR, men också på att det finns en del riktigt tunga bloggar m.m med stora mängder läsare. Jag tror att t.ex Planetary Society Blog har en rejäl genomslagskraft. Detsamma gäller websidorna UniverseToday, SpaceDaily och SpaceflightNow. I Sverige har vi en eminent astronomitidskrift i form av Populär Astronomi, som trots begränsade resurser, lyckas få till riktigt spännande astronomiläsning. Utöver det så finns inte så mycket mer än några få rymdbloggar och websidor.

Man kan ju fundera på hur man ska få upp det massmediala intresset för astronomisk forskning i allmänhet och rymdsondernas utforskning i synnerhet. Det tycks krävas något extraordinärt för att nyheterna ska tränga igenom mediabruset. Om astronomiintresset ska fortleva, och förhoppningsvis också frodas och utvecklas i Sverige måste nog våra universitet och högskolor ta sig samman och lägga lite resurser på att i begripliga termer informera om vad man pysslar med. För det är ju faktiskt spännande saker som pågår lite varstans i institutionernas och observatoriernas värld.

Om bl a Jupiter i senaste numret av Populär Astronomi

Alltid lika kul när tidskriften Populär Astronomi dyker upp i brevlådan. Det senaste numret verkar lovande. Där finns en längre artikel om Jupiter, planeternas planet, och kommande rymdsondsbesök dit. Där finns också en hel del fina bilder från Curiositys äventyr på Mars, om Kinas rymdplaner och om teleskop på hög höjd i Chile samt en hel del annan intressant läsning.

Curiosity ska börja använda sin arm

Marsfordonet Curiosity ska nu börja använda alla de instrument som finns på den speciella arm som den utrustats med. På bilden nedan har en av Curiositys kameror tagit en bild på denna arm som bl a har den borr som Curiosity ska använda för att borra sig ner genom den steniga Marsytan.


(Bildkälla: NASA)

Till dags dato har Curiosity kört totalt 109 meter. Den rör sig så sakteliga mot en formation som heter Glenelg där mer omfattande observationer ska ske. Återstår ca 300 meter dit. Den närmaste veckan ska diverse instrument testas och sedan fortsätter färden mot Glenelg. Bilden nedan, tagen av rymdsonden MRO, visar Curiositys landningsplats och körning så här långt.


(Bildkälla: NASA)

En av Curiositys kameror har tagit en närbild av marken där Curiosity befinner sig. Kamerans dammskydd har tagits av och skärpan tycks vara utmärkt. Bilden täcker mindre än en kvadratmeter.


(Bildkälla: NASA)

Dawns Greatest Hits från Vesta. Häftigt!

Nu rockar NASA igång rejält! Kolla bara den här videon med rymdsonden Dawns Greatest Hits från Vesta. Fräckt tycker jag!

(Källa:NASA)

 

Vad händer i rymdsondernas värld i september?

Emily Lakdawalla på Planetary Society blog har som vanligt gjort sin månatliga statusuppdatering av vad rymdsonderna ska syssla med i september månad. Bilden nedan visar var sonderna befinner sig (Klicka HÄR för en lite större och tydligare bild).



(Bildkälla: Olaf Frohn)

Det mest intressanta kan sammanfattas enligt följande:

• Curiosity har som bekant börjat köra omkring på Marsytan. Vi kan förvänta oss stora mängder foton från detta fordon. Även det "gamla" Marsfordonet Opportunity har fått upp farten igen efter en viloperiod.
• Rymdsonden Dawn har lämnat asteroiden Vesta och färdas nu mot nästa mål: dvärgplaneten Ceres. Om detta skrev jag tidigare idag i ett längre inlägg.
• Rymdsonden Juno, som har sikte på Jupiter, skulle ha gjort vissa kurskorrigeringar i början av denna veckan, men lite tekniska problem har fördröjt det hela. Förhoppningsvis inget allvarligt.
• De två tvillingsonderna Ebb och Flow (GRAIL-A och GRAIL-B) har fått ett utökat uppdrag vad gäller utforskningen av månens gravitation. Uppdraget ska nu pågå till december månad.
• Även rymdsonden Messenger väntar på utökat uppdrag vad gäller utforskningen av Merkurius.
• Kinesiska rymdsonden Chang'e 2 är på väg mot asteroiden 4176 Toutatis och väntas flyga förbi denna i mitten av december.
• Rymdsonden Cassini fortsätter ävn denna månad att studera Saturnusmånen Titan och Saturnusringarna.

I övrigt fortsätter rymdsonderna sitt idoga arbete att utforska planeter, månar, asteroider m.m.



Messenger har tagit en bild av en konformad krater på Merkurius (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Dawn är nu på väg mot dvärgplaneten Ceres

Rymdsonden Dawn har nu lämnat sin omloppsbana runt asteroiden Vesta och har satt kurs mot dvärgplaneten Ceres. Man kan nästan säga att sonden ska jaga ikapp Ceres i dess omloppsbana runt solen. Bilden nedan visar Vestas och Ceres positioner just nu (klicka HÄR för en lite större bild). De är ju faktiskt ganska nära varandra, men likväl tar det ca två och ett halvt år inan Dawn når fram till Ceres.


(Bildkälla: NASA)

Jag har skrivit en hel del om Dawn här i bloggen (se HÄR). Sonden har kretsat kring Vesta sedan mitten av juli 2011 och har i detalj observerat denna intressanta himlakropp. Vi har fått en massa fina bilder från en tidigare relativt okänd värld. NASA publicerade också en fin video häromdagen med titeln "Dawns farewell portrait of giant asteroid Vesta". Det är en simulerad överflygning som skapats av alla de foton som rymdsonden tagit. Vi får se alla kratrar och berg m.m. Fantastiskt!

(Källa: NASA)

 

Och idag bar det alltså av mot Ceres. Vad är då Ceres för en himlakropp? Det är en s.k dvärgplanet liksom Pluto, men betydligt mindre än denne. Hittills har fem himlakroppar fått benämningen dvärgplanet. Dessa är Pluto, Haumea, Makemake, Eris och Ceres. Ceres har en diameter på ca 950 kilometer. Den är därmed betydligt större än asteroiden Vesta, som har en diameter på lite drygt 500 kilometer. Den är den enda dvärgplaneten i de inre delarna av vårt solsystem. De övriga finns längre ut i solsystemet. Den upptäcktes redan år 1801 av den italienske prästen och vetenskapsmannen Giuseppe Piazzi. Det var faktiskt den första asteroid som blev upptäckt, beroende på att den är så mycket större än övriga asteroider. Under en period var den t o m definierad som planet. År 2006 blev Ceres dock omdefinierad från asteroid till dvärgplanet i samma veva som Pluto degraderades från planet till dvärgplanet.

Denna dvärgplanet dominerar asteroidbältet i och med att dess massa är en tredjedel av den totala massan för alla objekt i asteroidbältet. Ceres består av stenkärna och utanpå den ett relativt tjockt lager med vattenis. Faktum är att denna lilla dvärgplanet kan ha mer vatten än jorden, dock bundet i form av is. Ceres kretsar runt solen på ca 4,6 jordår.


(Bildkälla: Wikipedia)

Det finns endast några få mycket suddiga bilder av Ceres som tagits av Hubbleteleskopet, så det ska bli mycket intressant att så småningom få se hur Ceres egentligen ser ut. Så det är bara att vänta till våren 2015 för att få mer fakta om Ceres.


Hubbleteleskopets foto av Ceres (Bildkälla: NASA)

Forskare har upptäckt att större mängder is kan finnas i månkratrar

Forskare som studerat rymdsonden LRO:s radarbilder av Shackleton-kratern på månen bedömer att kraterväggarna kan innehålla mellan 5 och 10 procent is. Sannolikheten för förekomst av is på månen är störst i närheten av månens sydpol och i kratrar som inte solbelyses. Detta är första gången som Shackletonkratern studeras mer ingående med hjälp av radar från en rymdsond. Denna krater är för övrigt högintressant för eventuella framtida bemannade månfärder och kanske rent av i framtiden för en månbas. Det är ju nästan en förutsättning för en framgångsrik månbas att det finns tillgång till vatten, så att inte detta behöver forslas till månen från jorden.

I bilden nedan visas i övre vänstra hörnet den faktiska radarmätningen som gjorts i kratern. De fem övriga bilderna visar  olika beräknade mängder av isförekomst. Läs mer HÄR om LRO.



(Bildkälla: NASA)

Solen alltmer aktiv

Var och varannan dag kommer det bilder och videos från solsonderna som visar kraftiga utbrott. Utan tvekan är solaktiviteten i stigande. Det är enorma energimängder som frigörs vid dessa utbrott. Videon nedan har skapats av foton som rymdsonden SDO (se mer HÄR) har tagit.

(Källa: NASA)

 

 

Denna protuberans visas mer i detalj i bilden nedan. Visst är det vackert?!

 

 

 

(Bildkälla: NASA)



Saturnus och dess största måne Titan

Rymdsonden Cassini sänder en fin bild av Saturnus och månen Titan. Visst är det tjusigt!


(Bildkälla: NASA)

Curiosity har börjat köra omkring på Mars

Marsfordonet Curiosity har nu börjat rulla i Galekratern på Mars och levererar en hel del foton. De flesta visar hjulspåren efter Curiositys framfart. En lite kul bild som kom häromdagen visar den laserbeskjutna lilla stenen, döpt till N165, med tydliga "kulhål". Det är onekligen lite klös i laserkanonen!


Före och efter laserbeskjutning (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden Dawn är klar för avfärd mot Ceres

Rymdsonden Dawn har nu fullgjort sitt uppdrag kring asteroiden Vesta och är redo för nästa himlakropp: dvärgplaneten Ceres. I övermorgon sätter sonden kurs mot Ceres. Det är en färd på ca två och ett halvt år. Efter lite drygt ett år kring Vesta har vi fått en otroligt detaljerad bild av denna spännande himlakropp. Det blir första gången som en rymdsond i detalj utforskar två himlakroppar som befinner sig på långt avstånd från varandra.


(Bildkälla: NASA)

Keplerfynd: två planeter som kretsar kring ett dubbelstjärnesystem

Keplerteleskopet har upptäckt två planeter som kretsar kring ett dubbelstjärnesystem. För ett år sedan upptäcktes den första exoplaneten som kretsar kring ett dubbelstjärnesystem och nu visar det sig alltså att det finns komplexa planetsystem kring dubbelstjärnor. Man skulle ju kunna tro att det är en turbulent tillvaro för dessa planeter, men uppenbarligen kan systemen fortleva över tid. Systemet som fått namnet Kepler-47 finns 4.900 ljusår från jorden.


(Bildkälla: NASA)

En av de två planeterna, Kepler 47c, finns inom den s.k beboeliga zonen, men planeten är av Neptunusstorlek och inte så värst beboelig.


(Bildkälla: NASA)