Rymdsonden Cassini har funnit ett ämne man gör plast av i rymden

Rymdsonden Cassini har upptäckt ett lite udda ämne i Saturnusmånen Titans atmosfär. Det rör sig om små mängder av propen, eller propylen som det också ibland benämns. Det här är ett ämne som ingår i diverse plastprodukter, allt från plastbehållare till stötfångare på bilar. Det är första gången man upptäcker plastingredienser kring någon annan himlakropp än jorden. Våra planeter och månar upphör sannerligen inte att förvåna! Läs mer om nyheten på NASA:s websida.

Saturnusmånen Titan (Bildkälla: NASA)

Kometen ISON smiter tätt förbi Mars den 1 oktober

Årets stora kometbegivenhet (hoppas vi i alla fall) är kometen ISON. I slutet av november finns goda chanser till att få skåda en riktigt spektakulär komet på vår himmel. Innan dess kommer den att utforskas av en rad olika rymdsonder och kanske också av de två Marsfordonen Curiosity och Opportunity. Om det skrev jag i en artikel här i bloggen i augusti (läs HÄR). NASA har tagit fram ett ISON-toolkit till vår hjälp. Enligt toolkit-sidan är hela 18 rymdsonder, rymdstationer, rymdfordon, rymdballonger m.m involverade i ISON-observationer!

För några månader sedan fanns det vissa farhågor att ISON skulle blekna bort och inte bli så mycket att se. Vi får väl se hur det blir med den saken. Kometer är minst sagt oberäkneliga. Just nu ser det i alla fall ganska hoppfullt ut när man ser de bilder som UniverseToday har publicerat på sin websida. ISON lyser i grönt!

Bilden nedan visar ISON:s bana runt solen och var den befinner sig just nu (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

ISON passerar imorgon tätt förbi planeten Mars. Avståndet är bara 0,07 astronomiska enheter, dvs lite drygt 10 miljoner kilometer. Vi på jorden får nöja oss med att se kometen på ett avstånd av ca 60 miljoner kilometer, när den kommer som närmast. Det ska bli väldigt intressant att se alla rymdsondsbilder av ISON när de dyker upp om ett par dagar.

Mer än 40 rymdsonder och rymdteleskop utforskar vårt solsystem!

Det är faktiskt mer än 40 rymdsonder och rymdteleskop som just nu utforskar solen, planeter, asteroider, kometer m.m! Då har jag ändå räknat bort alla de sonder och satelliter som studerar vår egen planet, jorden. Olaf Frohn har som vanligt skapat en rymdsondskarta som visar var alla rymdsonder befinner sig just nu. Klicka på bilden för att förstora den.

I oktober har vi att se fram emot ännu en rymdsondsuppskjutning. Om allt går som planerat sänder den indiska rymdmyndigheten ISRO upp sin rymdsond Mars Orbiter. Som namnet antyder ska den iväg för att studera planeten Mars.

(Bildkälla: Olaf Frohn/Armchair Astronautics)

Olaf Frohn har förstås också en bild som visar rymdteleskopen/rymdobservatorierna. Bilden är från juli i år. Det är som synes ett myller av teleskop och observatorier!

(Bildkälla: Olaf Frohn/Armchair Astronautics)

Det är en stor dag för kommersiell rymdfart!

Idag har det sannerligen varit en stor dag för kommersiell rymdfart. En bit in på eftermiddagen idag svensk tid dockade Orbital Sciences Cygnuskapsel med den Internationella rymdstationen (ISS). På bilden nedan ses ISS robotarm (Canadaarm som den heter) greppa tag i Cygnus och sakta dra in den mot rymdstationen. Orbital Sciences blev därmed rymdbolag nummer två att docka med ISS. SpaceX hann som bekant före.

(Bildkälla: NASA)

Bara några timmar efter denna historiska händelse var SpaceX i farten med sin uppgraderade Falcon 9-raket. Den sändes upp från en flygbas i Kalifornien med uppdraget att få upp bland annat en kanadensisk forskningssatellit. Det intressanta var dock inte denna nyttolast utan att det här är en spännande test av ny uppskjutningsteknik för att kunna återanvända raketsteg. Vid återfärden mot Stillahavsytan ska raketsteg nummer 1 bromsas upp och mjuklanda i havet. Syftet är som sagt att återanvända raketsteg, och så småningom kanske hela raketen, och därmed kraftigt reducera kostnaderna för raketuppskjutningar. Det ska bli intressant att följa hur det hela går. Spaceflight.now rapporterar löpande.

Falconraketen på startplattan (Bildkälla: NASA)

Tekniska komplikationer i Curiositys sökande efter liv på Mars

Aldrig får man vara riktigt nöjd. Just när nyheten kom att Curiosity upptäckt vatten i Marsmaterian (se mitt föregående inlägg) och hoppet om att finna liv på Mars steg med några hundra procent, så kommer det en negativ nyhet som tar ner oss på jorden igen. Det har uppstått vissa "tekniska problem" i Curiositys analysarbete.

Astrobiology Magazine rapporterar nämligen att det har uppstått problem när Curiosity ska analysera Marsmaterian. Det är tydligen så att det finns en del perklorater (salter av perklorsyra) i den materia som Curiosity samlat in lite varstans på Mars. Problemet med detta ämne är att det tycks bränna upp organiskt material i Curiositys minilab och därmed förstöra det innan labanalyserna är färdiga. Eftersom det tycks vara så att perklorat är vanligt förekommande på Mars blir det problem att identifiera livets byggstenar med den teknik som Curiosity använder. Det kan komma att påverka framtida Marsfordons konstruktion.

Curiositys SAM-system (SAM står för Sample Analysis on Mars) fungerar så att det värmer upp den insamlade materian så att de olika kemiska beståndsdelarna framträder. Därefter beräknar SAM andelen av olika ämnen i den analyserade materian. När perklorat ingår i materian och upphettas så avger det syre. Om det då finns organisk materia i proverna så bildas koldioxid och därmed har man förstört alla bevis vad gäller förekomsten av livets byggstenar. Vill det sig väl kan dock lite kol förbli kol och därmed bli möjlig att detektera innan det "förstörs".

En skopa grus som ska analyseras (Bildkälla: NASA)

Forskarna hyser dock hopp om att man kan komma runt detta lite oväntade problem. Ett alternativ är att man kan analysera olika markprover genom att jämföra dem mot varandra. Prover från områden som är kända för att sakna organiskt material kommer att uppvisa en annan mix av koldioxid än prover där organisk materia förekommer. Man tvingas göra lite bakvända analyser så att säga. Ett annat, och förmodligen bättre, alternativ är att inte hetta upp proverna så mycket at perkloratet upplöses i sina beståndsdelar. Det verkar finnas instrument i Curiositylabbet som ännu inte använts och som använder sig av andra metoder. Det är lite mer komplicerade analysmetoder som behöver genomgå en del tester innan man kör mer skarpa analyser. Sannolikt aktiveras dessa instrument inom kort.

Curiosity har upptäckt vatten på Mars!

Så kom då äntligen nyheten om att man funnit vatten på Mars. Inte bara spåren efter vatten utan "riktigt" vatten. Curiosity har analyserat ytmaterian på Mars och funnit att ca två procent av det är vatten. Det verkar också vara så att vattnet är fördelat över stora delar av Mars yta. Tidigare har man trott att det framförallt finns vid polerna på Mars. Den här upptäckten har stor betydelse för det fortsatta sökandet efter liv på Mars. Astrobiologerna anser nämligen att liv är beroende av vatten. Även om enkla livsformer kan utvecklas utan vatten så blir det så mycket enklare med flytande vatten. Läs mer om fyndet på NASA:s websida.

Illustration av Marsfordonet Curiosity (Bildkälla: NASA)

På lördag är det astronomins dag och natt!

På lördag den 28 september ( och långt in på natten till den 29:e) är det återigen astronomins dag och natt. På Populär Astronomis websida finns allt om detta spännande evenemang. Även jag tänkte försöka ägna mig åt astronomiska observationer på lördag. Om det vill sig med vädret så skall jag studera stjärnhimlen från en synnerligen mörk plats i norra Bohusläns skärgård. Där är det emellanåt en fantastisk stjärnhimmel! Kanske skulle man deltaga i "fånga-månen-tävlingen"? Och varför inte spana in Neptunus? Packningen bör med andra ord inkludera kamera och fältkikare.

Spåren efter ett gammalt sovjetiskt månfordon

Rymdsonderna har skarpa "ögon"! Bilden nedan är tagen av månsonden LRO och visar spåren efter det sovjetiska månfordonet Lunokhod 1, när den körde omkring på månytan för mer än 40 år sedan. Detta fordon transporterades till månen med rymdsonden Luna 17 och mjuklandade på månens yta den 17 november 1970. Det var alltså bara ett drygt år efter det att Armstrong & Co landat på månen. Klicka på bilden nedan för att förstora den eller klicka HÄR för att på Spaceref:s websida se denna bild och ett flertal andra bilder från månlandningar.

(Bildkälla: NASA)

Lunokhod ser  i närbild onekligen ut som hämtat ur en science-fiction-film!

Lunokhod 1 (Bildkälla: Wikipedia/Lavochkin Association)

Spitzerteleskopet riktar in sig på exoplaneter

Rymdteleskopet Spitzer firade 10 år i rymden för en månad sedan. Den 25 augusti 2003 sändes teleskopet upp från Cape Canaveral med hjälp av en Deltaraket. På de tio år den varit i drift har teleskopet gjort en stor mängd upptäckter. På senare år alltfler inom exoplanetområdet. Spitzerteleskopet hade egentligen inte något specifikt uppdrag rörande exoplaneter. Det är först under senare år som teleskopet fått detta utökade uppdrag. Orsaken är att teleskopet förbrukat det helium som kyler ner instrumenten. De kan därför inte längre användas för det som var Spitzers ursprungliga uppdrag, att studera den infraröda strålningen i rymden. Med sitt 85-centimetersteleskop kunde Spitzer studera olika aspekter i universum på ett sätt som optiska teleskop inte kunde göra. I maj 2009 tog "kylvätskan" slut och sedan dess har teleskopets instrument värmts upp från -273 grader Celcius till ca -242 grader Celcius. Vid denna temperatur kan de dock fortfarande studera asteroider i vårt solsystem, gas- och stoftskivor kring stjärnor där planeter är under bildande, exoplaneter m.m.

Det är egentligen en teknisk bragd teleskopet fungerar för mer avancerad exoplanetutforskning. När Spitzerprojektet planerades på 1990-talet fanns inga tankar om något exoplanetletande med hjälp av ett infraröd-teleskop. Faktum är att de första exoplaneterna precis hade upptäckts i mitten av 1990-talet. Tack vare en "total makeover" av kluriga tekniker som tålmodigt gjort en massa modifieringar både vad gäller teleskopets stabilitet och dess instrument är teleskopet nu en potent exoplanetletare. Särskilt stabiliteten hos teleskopet är av största vikt för att kunna upptäcka planeter med transitmetoden. Det är ju just stabiliteten som fallerat hos Keplerteleskopet. Läs mer om de modifieringar som gjorts på Spitzer på NASA:s websida. Jag blir alltid lika fascinerad över hur man från jorden i det närmaste kan åstadkomma underverk med teknisk utrustning som befinner sig långt ute i rymden!

Illustration av Spitzerteleskopet bland exoplaneterna (Bildkälla: NASA)

Det är lite extra kul att ett så avancerat rymdteleskop som Spitzer kan användas för utforskning av exoplaneter. Just nu behöver vi verkligen ett kapabelt rymdteleskop för att söka efter exoplaneter, när både Keplerteleskopet och CoRoT-teleskopet verkar ha gett upp. Likt dessa två teleskop använder sig Spitzer av transitmetoden. Med sina känsliga instrument kan den notera den lilla ljusdipp som uppstår när en planet passerar över solskivan hos en stjärna. Spitzer observerar det hela i infrarött ljus. Teleskopet kan också analysera en planets atmosfär och därigenom få lite indikationer på vilken temperatur planeten kan tänkas ha.
Nu väntar vi med spänning på nya intressanta fynd från denna trotjänare till teleskop.

Interaktiv exoplanetkarta

Tidskriften New Scientist har på sin websida skapat en kul interaktiv exoplanetkarta (se HÄR). Förutom att man får en bild av Keplerteleskopets upptäckter får man en insikt i hur otroligt liten del av stjärnhimlen som detta rymdteleskop egentligen har studerat. I detta lilla område har den funnit tusentals exoplaneter och exoplanetkandidater (som med stor säkerhet också är planeter och inte bara kandidater)! På sidan ges också en hel del information om hur Keplerteleskopet observerar med hjälp av transitmetoden.

Nästa gång ni tittar upp mot stjärnhimlen, ta då en extra titt på området mellan stjärnbilderna Svanen och Lyran. För där finns alla de planeter och sannolika planeter som Keplerteleskopet upptäckt!!

Keplers observationsområde i stjärnbilderna Svanen och Lyran (Bildkälla: NASA)

Spår av liv på 25 kilometers höjd i jordens stratosfär!

Peter Linde rapporterar på sin websida "Jakten på liv i universum" att brittiska forskare upptäckt spår av liv i jordens stratosfär. På 25 kilometers höjd har man funnit vad som tycks vara fragment av skalet till en kiselalgsliknande organism. Forskarna tror att fragmentet inte kommer från jorden utan kanske från en meteor eller komet. Det är i så fall ett gott tecken på att det kan finnas liv någonstans därute i rymden. Läs mer om nyheten på Peters websida.

Bilden nedan visar fragmentet. Det ser nästan ut som en sliten kofta!

(Bildkälla: M. Wainwright et al.)

Indisk rymdsond till Mars i oktober

Arbetet fortskrider med förberedelserna för uppskjutningen av en indisk rymdsond mot Mars. Emily Lakdawalla skriver på Planetary Society blogs websida om senaste nytt i projektet. Mars Orbiter Mission (eller Mangalyaan), som projektet kallas, ska sändas iväg den 28 oktober enligt indiska källor. Den ska gå in i omloppsbana runt Mars i september 2014. Den indiska rymdmyndigheten ISRO har släppt lite bilder från förberedelsearbetet (se fler bilder på Planetary Society blog).

(Bildkälla: ISRO)

Rymdsonden, som ska kretsa kring Mars, ska bl a analysera Marsatmosfären. Ett av de fem instrumenten på sonden ska söka efter metan. Tråkigt nog fann Marsfordonet Curiosity häromdagen inga spår efter metan i de prover fordonet tagit (läs mer HÄR). Risken är att Mars Orbiter Mission får samma resultat. Det hade ju annars varit lite intressant om den indiska sonden faktiskt upptäckte metan i Marsatmosfären! Projektets huvudmål tycks vara att överhuvudtaget få sonden i omloppsbana runt Mars. Med relativt enkla instrument såsom kamera, spektrometer, fotometer m.m ska planeten studeras. Det vore onekligen kul om Indien lyckas med projektet. Det skulle innebära att ISRO blir den fjärde rymdmyndigheten att få en rymdsond i omloppsbana kring Mars. De tre övriga är ryska Roscosmos, NASA samt ESA.

En bild av vulkanlandskapet på Merkurius

Rymdsonden MESSENGER har tagit en bild av vulkanlandskapet på Merkurius. När vi tänker på vulkaner tänker vi på spetsiga berg som spyr ut lava, eld och rök. På Merkurius är vulkanerna mindre framträdande och består oftast av relativt platta områden som karakteriseras av lite ljusare färg än omgivningen. De ser nästan ut som kratrar, men är mer ojämnt formade. Bilden nedan visar både relativt nya och mycket gamla vulkaner.

(Bildkälla: NASA)

Star Wars-världen Tatooine kan finnas i verkligheten

Tatooine är som bekant Luke Skywalkers hemplanet i Star Wars-filmerna. Planeten är lite udda eftersom den har två solar, men det tycks inte bekomma planetens invånare nämnvärt. Planeter med två solar finns faktiskt. För lite drygt två år sedan upptäckte Keplerteleskopet den första exoplaneten, Kepler 16b, som kretsar kring två stjärnor. Sedan dess har ytterligare några sådana planeter upptäckts. Nu presenterar en grupp forskare en studie som visar att planeter i dubbelstjärnesystem kan vara synnerligen beboeliga. NASA skriver om studien på sin websida.

En vacker dubbel solnedgång (Bildkälla: NASA)

Det som möjliggör goda livsbetingelser på en sådan planet är enligt forskarna att de två stjärnorna kan kontrollera varandras rotation om de är inom rätt avstånd från varandra. Det gör att skadlig strålning, som riskerar att sterilisera en planet reduceras. Röda dvärgstjärnor, som det finns rikligt av i vår galax, kan ha jordliknande planeter som kretsar kring dem. Problemet är dock att dessa stjärnor tenderar att rotera mycket snabbare än solliknande stjärnor. Magnetfältet blir större och solvinden kraftigare. Stjärnorna utsätter därmed eventuella planeter för massv strålning. Strålningen kan blåsa bort atmosfären och bidra till att vatten på planetytan förångas. Planeten blir en torr öken. Om då en annan stjärna, genom kraftig tidvatteneffekt, kan bidra med att bromsa upp den här rotationen blir det genast betydligt bättre förutsättningar för liv. Forskarna menar att även större stjärnor i dubbelstjärnesystem skulle kunna påverkas så att förutsättningarna för liv blir bättre. Det viktiga är att det är lagom avstånd mellan två stjärnor så att rotationshastigheten påverkas. Kanske skulle Venus ha varit mer beboelig om vårt solsystem hade varit ett dubbelstjärnesystem? Så Star Wars Tatooine kanske finns på riktigt, vilket väl förmodligen inte är någon nyhet för alla inbitna Star Wars-fans.

Lite rörigt kring Internationella rymdstationen

Det är lite smårörigt kring den Internationella rymdstationen (ISS) just nu. Orbital Sciences Cygnuskapsel skulle ju dockat med ISS i söndags, men dataproblem gjorde att dockningsförsöket ställdes in. Problemen tycks ha lösts och dockningen skulle ha genomförts idag, men har åter blivit uppskjuten. Orsaken är att en ny besättning transporteras till ISS imorgon med hjälp av en Sojuz-raket från Baikonur i Kazakstan. De två astronauterna/kosmonauterna är från USA respektive Ryssland. Tydligen ville både amerikanska och ryska rymdmyndigheter att denna besättning skulle installera sig på ISS innan Cygnuskapseln dockar. NASA och Orbital Sciences meddelar nu att dockning sker tidigast den 28 september. Mer exakt tidpunkt meddelas senare.

Sojuzraketen redo för uppskjutning (Bildkälla: NASA)

Kina välkomnar utländska astronauter till sitt rymdprogram

UniverseToday rapporterar idag att den kinesiska rymdmyndigheten CNSA nu välkomnar utländska astronauter att delta i kinesiska rymdprojekt. Det är en helomvändning från den tidigare väldigt slutna och i viss mån hemlighetsfulla rymdverksamhet som Kina bedrivit. Det är förstås positivt att Kina vill samarbeta med andra rymdnationer. Kina erbjuder nu andra länders astronauter att delta i träning inför rymdresor och ser gärna ett deltagande från dessa i resor till framtida kinesiska  rymdstationer. Den kinesiska rymdstationen Tiangong-1, som besökts av ett par omgångar av kinesiska taikonauter (astronauter på "kinesiska") ska tydligen avvecklas och ersättas av en betydligt större rymdstation. Kina kan också tänkas planera för bemannade månfärder. Redan i december i år kommer enligt uppgift rymdsonden Chang'e 3 att sändas till månen. Med sonden följer en månlandare och ett månfordon som ska utforska ett område på månen som heter Sinus Iridium. Konstigt nog har ingen rymdnation mjuklandat på månen sedan 1976, då sovjetiska Luna 24 besökte månen, så det är på tiden att vi åter får uppleva en månlandning.

Inget metan på Mars?

Marsfordonet Curiositys minilaboratorium har analyserat Marsluften och kan inte upptäcka något metan på Mars. Det är något överraskande eftersom tidigare forskningsstudier indikerat att det borde finnas metan i planetens atmosfär. Ett flertal mätningar har gjorts och fungerar instrumenten som de ska tyder det alltså på att Mars saknar metan. Det kan sägas vara en motgång i jakten på liv, eftersom metan är ett ämne som kan skapas i biologiska processer. Om metan saknas kan man sluta leta efter den typen av mikroorganismer som producerar metan och istället fokusera sökandet på andra typer av mikroorganismer.

Bilden nedan visar en demonstration av den mätkammare som finns innanför en spektrometer som är en del av fordonets laboratorium.

(Bildkälla: NASA)

Kometjägaren Deep Impacts uppdrag avbryts

NASA meddelade häromdagen att rymdsonden Deep Impacts uppdrag avbryts på grund av de tekniska problem som sonden drabbats av. NASA:s kontrollcenter har helt enkelt tappat kontakten med sonden. Kommunikationsproblemen uppstod för ca en månad sedan och man har därefter inte lyckats få kontakt med sonden. Tråkigt! Deep Impact har under sina nio år i rymden gett oss en helt ny kunskap om kometer. I juli 2005 observerade den kometen Tempel 1 och skickade dessutom en liten "sondprojektil" mot kometen som kraschade på dess yta. Därefter fick den ett nytt uppdrag; att studera kometen Hartley 2, som den nådde i november 2010. I våras tog sonden bilder på den anländande kometen ISON under sondens färd mot ännu en intressant himlakropp, asteroiden (163249) 2002GT. Kanske färdas den i riktning mot asteroiden, men hur det går med den saken får vi alltså inte veta.

Läs mina tidigare artiklar om Deep Impact HÄR.

Illustration av Deep Impact (Bildkälla: NASA)

Orbital Sciences Cygnuskapsel har dataproblem

Orbital Sciences Cygnuskapsel som i morse skulle börja dockningsproceduren med den Internationella rymdstationen (ISS) har fått dataproblem. Orbital Sciences rapporterar att när kontakt skulle tas med ISS för lite drygt fyra timmar sedan uppstod problem. Det innebär att man nu försöker göra en "programfix" så att dockningen ska kunna ske säkert. Enligt uppgift satsar man på dockning med ISS på tisdag.

Illustration av Cygnussonden när den närmar sig ISS (Bildkälla: NASA)

Jupitermånen Europas issprickor har studerats

Häromdagen skrev jag om de lite vilda planerna på en bemannad rymdfärd till Jupiters måne Europa (läs HÄR). Även om jag personligen är lite skeptisk till det hela, så hade det onekligen varit intressant att titta lite närmare på den här månen. Det finns ett par (obemannade) rymdsonder som kommer att göra det. NASA:s rymdsond Juno når Jupiter hösten 2016 och kommer då att bl a titta lite närmare på Jupiters stora månar. ESA:s rymdsond JUICE kommer i än högre grad att fokusera på Jupitermånarna. Denna sond sänds dock upp först 2022 och når fram år 2030. Det krävs således en stor portion tålamod i väntan på vad dessa rymdsonder ska upptäcka. Tills dess får vi förlita oss på de observationer som rymdsonden Galileo gjorde när den kryssade omkring i Jupitersystemet åren 1995 - 2003. Det är faktiskt så att man fortfarande analyserar de data som rymdsonden samlade in, inte minst vad gäller månen Europa.

Europas räfflade yta (Bildkälla: NASA)

Forskare som studerat de märkliga isräfflorna på Europas yta utifrån bl a sonden Galileos data tror att månen tidigare i sin historia kan ha roterat runt en något lutad axel. Rotationen är idag låst så att månen alltid visar samma sida mot Jupiter. Europas omloppsbana är sådan att den emellanåt kommer lite närmare Jupiter. De tidvattenkrafter som månen då utsätts för får ytan att lyfta uppåt 30 meter, vilket gör att istäcket spricker. Det är ungefär som om enorma tsunamis hela tiden far fram över Europas yta. De sprickor som tydligt syns på Europas yta har ändrat riktning, vilket enligt forskarna antyder att månens rotation förändrats över tid. Läs mer om forskningsstudien på Astrobiology Magazines websida.

Orbital Sciences Cygnus-kapsel är på väg mot rymdstationen

Strax före kl 17.00 svensk tid sändes Orbital Sciences Antaresraket upp i skyn. Efter några minuter lösgjordes den Cygnus-kapsel som på söndag ska docka med den Internationella Rymdstationen (ISS). Så här långt verkar allt ha fungerat perfekt. Det är alltid lika spännande med dessa raketuppskjutningar!

Objective Europa - bemannad rymdfärd till Jupitermånen Europa!

Det finns planer på en bemannad rymdfärd till Jupiters isiga måne Europa! Jo, det är faktiskt sant. Det låter som fullständig galenskap (och är möjligen också det) men projektet Objective Europa tittar på förutsättningarna för en sådan rymdfärd. Jag tror att det hela är seriöst menat, men är inte helt säker. Det är inte NASA eller någon annan rymdmyndigheten som ligger bakom planerna, utan privata intressen inom ramen för ett s.k crowd-research project. Bland annat Kristian von Bengtsson, dansk rymdpionjär (Copenhagen Suborbitals), tycks vara inblandad i arbetet. Det finns en websida som beskriver det hela mer i detalj, se HÄR. Se också denna "teaser video":

Vad går detta vilda projekt ut på? Slutmålet är en enkelresa till Jupitermånen Europa för ett antal hugade resenärer. Enligt webbsidan tar resan 600 dagar och ska vara genomförbar med idag tillgänglig teknologi. Man avslutar sitt "prospekt" med att kicka till upphovsmännen bakom Mars One Foundation (som har motsvarande projektide, men ett lite mer närliggande mål, Mars):

If you find ice and water more appealing than Martian deserts, we invite you to join our project and help us take the first steps towards exploring Europa.

Haha! Bara den formuleringen gör att man borde intressera sig för projektet. Är det då realistiskt att åka till Europa? Nej, knappast. Jag har svårt att se hur människor skulle kunna klara en så lång färd utan att drabbas av alltför mycket strålning. Att genomföra resan på bara 600 dagar känns också tveksamt. Rymdsonden Juno tar nästan fem år på sig till Jupiter, visserligen via en komplicerad rutt genom de inre delarna av solsystemet för att spara bränsle. 

Om Europaastronauterna trots allt klarar färden dit återstår det att klara av de minst sagt besvärliga förhållandena på denna isiga måne som utsätts för en enorm påverkan i form av gravitation, magnetfält, strålning m.m från Jupiter. Om det trots allt är möjligt att lösa alla dessa problem blir det extremt dyrt. 

Idén är galen men galna idéer är kul!

Var det kometkollisioner som skapade liv på jorden?

UniverseToday skriver idag om en forskningsstudie som handlar om hur den process startade som så småningom utvecklade liv på jorden. Forskarna ser det som fullt möjligt att livets byggstenar kan ha förts hit med kometer när dessa kraschlandade på jorden. Utifrån "kollisionsexperiment" har man upptäckt att aminosyror kan bildas. Det är en av de viktigaste byggstenarna för att liv ska kunna uppstå. Ämnen till dessa grundläggande byggstenar kan skapas i princip var som helst i universum, men det krävs rätt förhållanden för att de ska kunna starta de processer som skapar liv. Studien presenteras av forskare vid Imperial College i London och publicerades i tidskriften Nature häromdagen.

Illustration av en komet som kolliderar med jorden (Bildkälla: Imperial College London)

Hur och var livet på jorden uppstod är en av astrobiologins grundläggande frågor. Kunskap om processer som skapade liv här på jorden innebär också ökad kunskap om förutsättningarna för liv på andra himlakroppar i vårt solsystem och på exoplaneter kring andra stjärnor. Om nu aminosyror kom till jorden med kometer är nästa fråga hur dessa bildade mer komplexa organiska ämnen såsom proteiner m.m

Ett flertal studier har under senare år pekat på att det är kometerna som skapat förutsättningar för liv på jorden. Dels kan de ha fört med sig stora mängder vatten till jorden, dels ett antal viktiga ämnen som tillsammans utgör byggstenar för liv. Jorden har sedan haft exakt rätt förhållanden (temperatur, magnetfält m.m), och sannolikt en stor portion tur, för att alltmer avancerade livsformer bildats.

(Bildkälla: Lawrence Livermore National Laboratory)

Närbilder på Merkurius kratrar och berg

Rymdsonden Messenger fortsätter studera planeten Merkurius. På sina dryga 900 dagar i omloppsbana runt Merkurius har den hunnit med en bit över 2.000 varv! Många fina bilder har det blivit! Här nedan visas några av de senaste.

Den första bilden visar en liten del av den stora Calorisbassängen, en av solsystemets största kratrar. Denna krater är intressant eftersom den bär spår av vulkanisk och tektonisk aktivitet. Merkurius har utsatts för kraftiga meteorregn och dessutom varit geologiskt aktiv, vilket tillsammans skapat en intressant planetyta.

(Bildkälla: NASA)

Nästa bild är lite kul. Även den är från Calorisbassängen. Det ser ut som en människa som blivit förstenad!

(Bildkälla: NASA)

Här kommer ännu en lustig bild. Två kratrar bildar tillsammans formen av ett par glasögon! Kratrarna har varit mer markerade en gång i tiden men lavaflöden från vulkanutbrott har fyllt och jämnat ut kratrarna. Kraterkanten förblev dock synlig och formade dessa Merkurius-glasögon.

(Bildkälla: NASA)

Orbital Sciences "svansond" lyfter mot rymdstationen imorgon

Först var det SpaceX med sin "draksond" och nu är det Orbital Sciences med sin "svansond" som ska testflyga till den Internationella rymdstationen (ISS). De sista förberedelserna pågår innan Orbitals Antares-raket med Cygnus-sonden (cygnus betyder svan på latin) lyfter imorgon förmiddag amerikansk östkusttid från flygbasen Wallops i Virginia, USA. Det är alltså mindre än ett dygn till denna historiska rymdfärd. Bilden nedan visar raketen i startläge. Flygbasen verkar ligga längs med en badstrand!

Raket och sond klar för uppskjutning (Bildkälla: NASA)

SpaceX var det första kommersiella företaget som genomförde en lyckad flygning till ISS. Premiärturen gick i slutet av maj 2012 och nu har företaget kontrakt på ett stort antal transporter till stationen. Just nu handlar det om transport av material, men om några år kommer även astronauter att transporteras mellan jorden och ISS med hjälp av SpaceX raketer och sonder.

Orbital Sciences kan nu bli det andra rymdbolaget att genomföra en flygning till ISS. Med sonden följer en last på 589 kilo med kläder, livsmedel m.m till besättningen på rymdstationen. Cygnussonden ska docka med ISS på söndag, vid lunchtid (svensk tid). Följ uppskjutningen på NASA:s websida. Vid klart väder finns en chans att se "röken" av raketen från t.ex New York om man till äventyrs befinner sig i staterna. Kan bli en fin syn från toppen på Empire State Building eller Rockefeller Center!

Om flygningen blir lyckad innebär det att NASA är på god väg att ersätta de dyra ryska transporterna, som man idag till stor del är beroende av, med betydligt billigare transporter från amerikansk mark. Man kan också skönja en övergång till mer kommersiell rymdfart i största allmänhet. Vi kommer sannolikt redan inom de närmaste åren att få se uppskjutningar av "kommersiella" rymdsonder till planeter, månar och asteroider. NASA kommer att vara huvudsaklig finansiär av rymdfärderna. På lite sikt kan rymden bli intressant för gruvföretag m.m. Brytning av mineraler m.m på asteroider är ett tänkbart projekt om kanske ett par årtionden. Planer på sådana projekt finns redan idag (läs mer HÄR).

Saturnusmånen Titan tycks ha aktiva vulkaner

På den europeiska planetkonferensen i London förra veckan presenterades en intressant studie rörande Saturnus stora måne Titan. Forskarna har med hjälp av data från rymdsonden Cassini studerat vad som tycks vara spåren efter aktiva vulkaner i närheten av Titans ekvatorregion. Alltsedan Cassini började studera Titan har bilden av en geologiskt aktiv måne blivit allt tydligare. Det är få kratrar på månen och en ganska ung och slät yta, som kontinuerligt påverkas av metanregn, erosion och geologisk aktivitet. På så sätt är denna måne lik vår jord.

Genom att studera Titans yta under en längre period har forskarna kunnat konstatera att månens albedo (det ljus som reflekteras från ytan) har förändrats över tid. Några områden har blivit mörkare och andra områden ljusare. Man tror att stora isvulkaner (kryovulkaner), ovanpå stora underjordiska oceaner genom utbrott omformar landskapet. Det finns flera bergformationer på Titan som liknar de som finns här på jorden. Forskarna tror att dessa vulkanområden kan tänkas ha förutsättningar att hysa liv. 

Bilden nedan visar en jämförelse mellan en av dessa isvulkankandidater, Sotra Patera, och Kirishima-vulkanen i Japan. Sotra Patera har en krater som är över en kilometer djup. Läs mer om vulkanism på Titan på Science Daily's websida.

(Bildkälla: NASA resp USGS)

Rymdsonden Cassini har vid sin senaste förbiflygning (den 94:e i ordningen!) studerat några av Titans stora metansjöar vid månens nordpol. I bilden nedan syns detta sjölandskap under molnen. Det är inga små sjöar det rör sig om. Sjön Kraken Mare är Titans största kända sjö. Den är hela 400.000 kvadratkilometer stor och därmed lika stor som jordens största sjö, Kaspiska havet.

(Bildkälla: NASA)

Titan är verkligen en hyperintressant himlakropp. Den är tyvärr svår att studera från en rymdsonds perspektiv i och med att månen ofta är täckt av mycket täta moln. Månlandaren Huygens, som medföljde rymdsonden Cassini till Saturnussystemet, landade på Titan i januari 2005. Den sände data i ca 90 minuter från Titan innan den dog. Även om denna landare lyckades ta en del bilder och samla in en hel del data hade det varit intressant med en ny dedikerad Titanlandare, som mer utförligt kunde utforska denna måne. För ett par år sedan var det nära att NASA hade satsat på projektet TiME (Titan Mare Explorer). Det var tänkt att denna landare skulle studera någon av Titansjöarna. Projektet var ett av tre tänkbara s.k Discoveryprojekt, men det fick stryk i slutomgången av projektet InSight. Kanske dags att väcka projektidén till liv igen, för visst hade det varit intressant att se en farkost flyta fram på en av Titans metanrika sjöar?!

Illustration av TiME (Bildkälla: NASA)

Japansk rymdsond ska studera gas i planet- och månatmosfärer

Läser i Sky & Telescope att den japanska rymdmyndigheten JAXA sände upp rymdsonden Hisaki i lördags (14 september 2013). Denna uppskjutning har skett lite i tysthet. Det är nog inte bara jag som missat det hela. Hisaki är ett litet rymdobservatorium som ska studera flyktiga gaser i atmosfären hos tre olika himlakroppar: Venus, Mars och Jupitermånen Io. Tanken är att sonden ska studera hur solvinden "blåser bort" gas från himlakropparnas övre atmosfärlager.

Illustration av Hisaki (Bildkälla: JAXA)

Hisaki kretsar runt jorden på ca 1.000 kilometers höjd och ska med hjälp av sitt teleskop studera atmosfärerna kring de två planeterna och månen Io i ultraviolett ljus. Beträffande Mars och Venus vill forskarna studera hur gasen i atmosfären försvinner kring himlakroppar som inte skyddas av en magnetosfär. I Ios fall vill forskarna studera gasmolnet kring månen och hur den påverkas av Jupiter och solvinden.

Projektet hade tidigare arbetsnamnet SPRINT-A, men heter alltså nu Hisaki, som betyder ungefär "bortom solen" fritt översatt. Atmosfärstudier tycks vara på modet just nu. Både månsonden LADEE, som NASA sände upp häromdagen, och Marssonden MAVEN, som sänds upp i november, ska studera atmosfärer. 

Curiosity har siktet inställt på berget Mount Sharp

NASA:s Marsfordon Curiosity har skickat en bild från sin färd mot berget Mount Sharp (eller Aeolis Mons som berget egentligen heter. NASA envisas med att hitta på egna namn åt diverse naturformationer på Mars). Det kan bli en del besvärligheter framöver för Curiosity. Det är många klippblock, bergkullar m.m som ska forceras eller rundas innan bergsklättringen kan börja. I bildens bakgrund ser vi Mount Sharp. Bilden är tagen med Curiositys Front Hazcam Camera den 13 september 2013.

(Bildkälla: NASA)

Teamet bakom Curiosity har lagt in några s.k "waypoints" på fordonets väg mot slutmålet Mount Sharp. Det är ett antal platser där Curiosity ska stanna till och studera terrängen lite noggrannare. Den har nu kommit till den första av dessa waypoints, som NASA kallar för Darwin. Här ska Curiosity stanna några dagar innan färden fortsätter. Bilden nedan visar den planerade rutten mot bergets fot. De gröna trianglarna visar de ställen som Curiosity ska göra korta uppehåll vid (klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

Vad ska då Curiosity göra vid Darwin? Jo, den ska titta lite närmare på den bergformation som reser sig från backen. Enligt uppgift ska Marsfordonets borr användas enbart om det finns något av riktigt intressant att studera. Stoppen ska bli korta vid dessa waypoints för att inte ytterligare fördröja ankomsten till Mount Sharp. På de dryga 13 månader som Curiosity kört omkring på Mars har den ju inte hunnit så värst långt. Det har minst sagt gått sakta, men nu har NASA uppdaterat fordonets dataprogramvara så nu ska tydligen farten öka. Det handlar dock fortfarande om dagsetapper på i bästa fall lite drygt 100 meter. Den 5 september slog den personligt rekord med 141 meter på en dag. Ingen turbofart således.

Bergknallen vid Darwin (Bildkälla: NASA)

Läs mer om Curiositys senaste färd på UniverseToday.

Mars har för länge sedan drabbats av enorma översvämningar

Att det har flödat vatten på Mars är ingen nyhet. Otaliga rapporter från rymdsondernas utforskning av planeten har under senare år visat på spåren efter stora vattenflöden. Spaceref rapporterar att det på förra veckans planetkonferens i London presenterades data som visar på att Mars haft så kraftig issmältning att det skapat enorma flodvågor och jordskred. Området Aram Chaos (lämpligt namn i sammanhanget!), som är en 280 kilometer bred och 4 kilometer djup krater har varit fylld med en en flera kilometer tjock blandning av vattenis och sediment. När isen smälte kollapsade hela bassängen och stora mängder vatten och sedimentavlagringar flödade ut i omgivningen. Det hela skedde för mer än tre miljarder år sedan.

(Bildkälla: NASA)

Illustrationen nedan visar den kuperade terrängen i området och man kan ju bara ana vilken enorm flodvåg som kollapsen skapade!

(Bildkälla: Manuel Roda)

Forskarna som presenterade studien på konferensen har också tagit fram en illustration som visar hur det skulle ha kunnat se ut när dalen bredvid kratern fylls med vatten. Det kan ha rört sig om 100.000 kubikkilometer med vatten! Det är fyra gånger så mycket som i hela Bajkalsjön, en av världens största sjöar. Vattenmassorna skapade en tio kilometer bred och två kilometer djup dalgång genom landskapet.

(Bildkälla: Manuel Roda)

Nu finns en "världsatlas" för asteroiden Vesta

Alla vi som gillar att studera kartor kan nu fördjupa oss i en utomjordisk karta. NASA har, utifrån 10.000 bilder som rymdsonden Dawn tagit, skapat en fullständig karta över asteroiden Vesta. Kartan är ungefär i samma skala som detaljerade vägtrafikkartor som vi använder (om nu någon i GPS:ens tidevarv fortfarande använder en vägkarta). Det innebär att en centimeter på kartan motsvarar ungefär 2 kilometer.

Översiktsbilden nedan, som skapats av en stor mängd individuella bilder, visar både högländer och stora, djupa kratrar. Vesta har en mycket kuperad terräng där djupa kratrar kan ligga i närheten av höga berg. Nivåskillnaderna kan uppgå till över 20 kilometer på en sträcka på 10 mil!

(Bildkälla: NASA)

Mängder av fotografier och detaljerade studier av Vestas topografi har gjort det möjligt att skapa kartan. Nedan visas några av alla de bilder som tagits. Färgerna illustrerar höjdskillnader. Mer bilder finns på rymdsonden Dawns websida.

(Bildkälla: NASA)

24 nya exoplaneter har bekräftats!

Igår skrev jag här i bloggen att vi närmar oss 1.000 upptäckta exoplaneter. Idag togs ett stormsteg mot den 1.000:de upptäckten när det rapporterades om hela 24 nya exoplaneter. Det handlar om tidigare exoplanetkandidater upptäckta av Keplerteleskopet som nu bekräftats vara planeter. Bland planeterna finns flera som är relativt små, s.k super-jordar. Många av planeterna finns dessutom i planetsystem med flera planeter.

När upptäcker vi liv på en exoplanet?

Utforskningen av exoplaneter fortskrider och vi närmar oss upptäckten av exoplanet nr 1.000. Det kan ske redan före årsskiftet. Även sökandet efter liv i universum fortsätter oförtrutet. Forskarna har ännu inte lyckats identifiera s.k biomarkörer i en exoplanets atmosfär, men det är bara en tidsfråga innan den första upptäckten sker. Astrobiology Magazine skriver på sin webbsida om att nästa generation teleskop kommer att ge helt nya möjligheter för forskarna.

En biomarkör är en slags signal på att någon form av biologisk process pågår. På vår jord ger fotosyntesen upphov till den höga syrehalten och ozonlagret. Mikroorganismer avger ämnen till en planets atmosfär. Om man i en exoplanets atmosfär finner den typen av biomarkörer kan det vara en indikation på att det finns liv på planeten. 

Biomarkörer är signaler som är mycket svåra att identifiera. Det kräver extremt känsliga instrument i avancerade teleskop. Teleskoptekniken utvecklas dock snabbt och inom en 10-årsperiod kan vi ha kommit dithän att exoplaneters atmosfärer kan analyseras mer i detalj. ESO:s European Extremely Large Telescope (E-ELT), som färdigställs i början av 2020-talet, är ett av de teleskop som forskarna ställer sitt hopp till.

Inledningsvis kommer man att söka efter biomarkörer hos planeter kring dvärgstjärnor. Dessa är mindre och ljussvagare än vår sol, vilket gör att eventuella biomarkörer från planeter kring sådana stjärnor är lättare att identifiera. 

Det finns många problem som måste bemästras för att kunna fastslå att en planet har liv. Även en till synes tydlig biomarkör kan ha sitt ursprung i en geologisk process och inte i en biologisk. Så vi som ivrigt väntar på de första rapporterna om liv utanför vårt solsystem får ha en stor portion tålamod. Forskning tar tid.

Rymdsonden Voyager 1 har nu lämnat solsystemet

NASA meddelade för en liten stund sedan att rymdsonden Voyager 1, som första rymdsond, lämnat solsystemet och nu far fram i den interstellära rymden. Sonden sändes upp den 5 september 1977. Det innebär att det tog 36 år innan sonden for ut ur solsystemet. Eller kanske "bara" 35 år? Det tycks som om sonden for ut redan för kanske ett år sedan (se nedan). Voyager 1 är nu 19 miljarder kilometer från jorden.

Illustration av Voyagersonden (Bildkälla: NASA)

Nya data visar att sonden i ca ett år färdats igenom joniserad gas (plasma) bortom den "bubbla" som solvinden skapar. Det tar mer än 40.000 år tills Voyager 1 når nästa stjärna! Läs mer om Voyager 1 och dess systersond Voyager 2 HÄR.

Högintressanta rymdteleskopet Gaia sänds upp i november

Det händer mycket på rymdsondsfronten i höst. Förutom månsonden LADEE, som sändes upp i lördags, kommer inte mindre än fyra ytterligare rymdsonden/rymdteleskop att sändas upp före årsskiftet! Sådan frekvens i sonduppskjutningar har det inte varit på flera decennier.

Det är dessutom flera relativt stora rymdsondsprojekt som nu påbörjas. LADEE har en budget på över en miljard dollar. Flera av de kommande projekten är också kostsamma. Vad har vi då att se fram emot i höst? Jo, rymdteleskopet Gaia och de två Marssonderna MAVEN och Mars Orbiter (Mangalayaan) samt den kinesiska månsonden Chang'e-3. Här kommer den första artikeln i en serie om fyra som handlar om dessa sonder och teleskop. Den handlar om rymdteleskopet Gaia. I det senaste numret av Populär Astronomi finns en mycket bra artikel om Gaia, som beskriver dess förhistoria, dess uppdrag och hur den fungerar mer i detalj. Dessutom har ESA utförligt beskrivit Gaia och dess uppdrag i sin senaste bulletin (läs HÄR). 

Rymdteleskopet Gaia

Ett av den europeiska rymdmyndigheten ESA:s stora projekt, rymdteleskopet Gaia, står redo att skjutas upp i rymden från Franska Guyana. Gaias uppdrag är att, under en period på 5 år, kartlägga en miljard stjärnor i Vintergatan! Om uppdraget lyckas kommer vi att få en betydligt mer detaljerad karta över vår galax. Vi kommer också att få ökad kunskap om Vintergatans ursprung, struktur och utveckling.

Illustration av Gaia (Bildkälla: ESA)

Att observera en miljard stjärnor är förstås en enorm insats. Med tanke på att varje stjärna dessutom ska studeras 70 gånger förstår man vilket omfattande projekt detta är. Vid varje observation ska stjärnors ljusstyrka, färg, och framförallt position, studeras. Precisa mätningar av stjärnors position vid olika tillfällen ger mer exakta kunskaper om stjärnors rörelser. Med kunskaper om position, rörelse och avstånd kan simuleringar göras av Vintergatana utveckling. Forskarna kommer att få enorma mängder data i sina databaser. Man får hoppas att Gaias datorer och datakommunikationsutrustning fungerar som de ska!

Gaia förväntas upptäcka en mängd andra  objekt i samband med sina stjärnstudier. Det kan vara allt från asteroider och kometer till exoplaneter och allt från nyfödda stjärnor till svarta hål och stjärnor som exploderar. 

Gaia är ett av de mest spännande rymdprojekten på mycket länge. I november sker som sagt uppskjutningen. Teleskopet kommer att placeras vid solens-jordens Lagrangepunkt nr 2. Där finns redan ett flertal andra teleskop, såsom WMAP, Planck och Herscel. även James Webb-teleskopet ska dit så småningom. 

Med sina två rektangulära teleskop på ca 0,7 kvadratmeter var, riktade åt olika håll, ska den kartlägga skyn. Gaia roterar sakta för att hela stjärnhimlen ska kunna observeras. När kan vi då förvänta oss att få data från Gaia? Det tar några månader för Gaia att nå L2-punkten så vi får ha lite tålamod. 

"Rymdvinden" har ändrat riktning under de senaste 40 åren

Rymdsonder studerar många olika aspekter av rymden förutom sina primära uppdrag, som ofta är att studera solen, planeterna, månen eller något annat objekt. Nästan alla rymdsonder har någon form av partikeldetektor som mäter omfattning och riktning på de partiklar som träffar rymdsonden. Det kan vara partiklar som härstammar från vårt solsystem eller s.k interstellära partiklar som kommer från "yttre rymden". Studier av data från elva olika rymdsonder som utforskat vårt solsystem under fyra decennier visar att partiklar från rymden verkar ha ändrat riktning. SpaceDaily rapporterar om dessa studier på sin websida.

Solsystemet på väg genom det interstellära molnet (Bildkälla: NASA)

Vårt solsystem far med hög hastighet genom det interstellära molnet och krockar då kontinuerligt med interstellära atomer. Det var när forskarna upptäckte att rymdsonden IBEX 2012 identifierat partiklar från en lite annan riktning än en tidigare sond, Ulysses, hade gjort på 1990-talet. Forskarna började titta på data från fler rymdsonder och upptäckte då vissa variationer i partikelriktning. Bland rymdsonderna som mätt partiklar återfinns bl a MESSENGER, STEREO och några riktigt gamla rymdsonder från 1970-talet. Även om mätmetoderna utvecklats så visar studierna av data att rymdvinden ändrat riktning med mellan 4 och 9 grader under de senaste 40 åren. Tidigare har man trott att det interstellära mediet varit konstant, men det visar sig nu vara högst dynamiskt i sin interaktion med heliosfären. Det krävs ytterligare forskning för att förklara orsaken till partiklarnas riktningsändringar.

1.000 fina bilder från Merkurius

Rymdsonden Messenger har kretsat kring Merkurius i två och ett halvt år och förstås hunnit ta mängder med bilder på denna solsystemets innersta planet. De bästa bilderna har presenterats av NASA som s.k "Featured Images". Nu har man nått upp till 1.000 sådana bilder och firar det med att publicera nedanstående mosaikbild som visar en del av höjdpunkterna. Tjusigt! Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Jag har skrivit mycket om Messenger tidigare här i bloggen (se HÄR), men inte så mycket under det här året. Vi får väl se om det kommer några nya stora nyheter framöver. Det kommer dock en del fina bilder löpande. Bilden nedan är från en "överflygning". På Planetary Society Blog har Bill Dunford skrivit om den senaste tidens utforskning.

(Bildkälla: NASA)

Populär Astronomi finns nu som webtidning på Ztory, en konkurrent till Readly!!

Här kommer en nyhet som kanske avslöjas lite för tidigt, men jag kan inte låta bli! För en månad sedan skrev jag här i bloggen om Readly, tidskrifternas motsvarighet till Spotify. Nu tycks Readly få konkurrens. Det är den nya tidskriftssiten Ztory som tar upp kampen om läsarna. Liksom Readly får man tillgång till en mängd tidskrifter för det facila priset av 99 kronor per månad. Frågan är om inte Ztory är snäppet bättre än Readly. Det finns över 250 tidskrifter (mot ca 100 på Readly) och en av dessa är Populär Astronomi!

Ztory är inte lanserat ännu, men jag har lyckats få tillgång till en provprenumeration av Ztory (vilket inte var särskilt svårt). Efter att i min Ipad ha bläddrat igenom det senaste numret av Populär Astronomi inser man att det här är framtiden. Obegränsat med bra tidskrifter för en relativt billig peng. Liksom Readly fungerar det hela utmärkt rent tekniskt. Förutom Populär Astronomi finns i Ztory ytterligare ett par tidskrifter för oss vetenskapsnördar; Allt om Vetenskap och Forskning och Framsteg. Dessutom några tiotal datatidningar m.m! Det ska tydligen även komma en del utländska tidskrifter så småningom.

Så för alla er astronomiintresserade, som ännu inte prenumererar på Populär Astronomi, beställ Ztory och få tidskriften direkt i din Ipad eller Androidplatta.

Kommunikationsproblem med rymdsonden Deep Impact

NASA meddelade i förra veckan att man fått problem med kommunikationen med rymdsonden Deep Impact. Tanken var att sonden skulle observera kometen ISON och sända data till jorden. Det har inte blivit några observationer eftersom man tappade kontakten med sonden någon gång mellan den 11 och 14 augusti. Efter mycket arbete tycks teknikerna nu veta orsaken till problemen och funderar som bäst på hur de ska lösas.

Illustration av Deep Impact (Bildkälla: NASA)

Vi får verkligen hoppas att Deep Impact, denna lilla kometjägare, kan fortsätta med sitt uppdrag. Rymdsonden, som sändes upp i januari 2005, har redan hunnit studera två kometer och är nu på väg för att studera en asteroid.  Deep Impact har, lite skämtsamt uttryckt, haft stor inverkan på vår kunskap om kometer i solsystemet.

I juli 2005 sände Deep Impact en minisond mot kometen 9P/Tempel. Denna kolliderade med kometen så att en krater uppstod och materia kastades upp. Intressanta studier av denna materia och av kratern kunde genomföras.

Minisonden träffar kometen 9P/Tempel 1 (Bildkälla: NASA)

Deep Impact fick därefter ett nytt uppdrag, med projektnamnet EPOXI (Extrasolar Planet Observation and Deep Impact Extended Investigation). Uppdraget är att dels studera exoplaneter, dels studera ytterligare några kometer och asteroider. I november 2010 närstuderade sonden kometen 103P/Hartley (även kallad Hartley 2).

Kometen 103P/Hartley (Bildkälla: NASA)

Nästa mål i sikte är nära-jorden-asteroiden (163249) 2002 GT som sonden beräknas nå år 2020, om nu inte kommunikationsproblemen ställer till det. Deep Impact/EPOXI har också observerat några exoplaneter. Det är planeter som upptäckts med hjälp av andra teleskop, men där rymdsonden kunnat bidra med ytterligare fakta om planeterna.

Nytt nummer av Populär Astronomi

Idag släpps ett nytt nummer av Populär Astronomi! Det är som vanligt innehållsrikt med artiklar om bland annat utforskningen av Mars, rymdteleskopet Gaia, kometen ISON, utomjordingar m.m.

Om Gaia, som sänds upp i november för att studera en miljard stjärnor (!), kommer ett längre inlägg här i bloggen någon av de närmaste dagarna.