Uranus har en udda trojan

New Scientist rapporterar att forskare har upptäckt att Uranus har en asteroidliknande trojan som "leder" planeten i dess Lagrangepunkt 4. Den ca 60 kilometer stora himlakroppen har samma omloppsbana som Uranus och befinner sig ca 3 miljarder kilometer "före" planeten i banan. Det är första gången man upptäcker en sådan s.k trojan kring Uranus. Tidigare har man trott att Jupiters starka gravitationskraft omöjliggjorde trojaner kring Saturnus och Uranus. Sedan tidigare har man upptäckt trojaner kring Mars, Neptunus och jorden, men fyndet av denna trojan kring Uranus visar att relativt stora himlakroppar kan befinna sig i intressanta positioner för att liv ska kunna uppstå. Forskarna menar att stora exoplaneter skulle kunna ha jordliknande trojaner som befinner sig inom den beboeliga zonen kring en stjärna. Frågan är bara hur man ska kunna upptäcka dessa objekt. De är ju t o m svåra att finna kring planeterna i vårt solsystem.

De olika Lagrangepunkterna (Bildkälla: Wikipedia)

Saturnus ringar och månar är antika

Forskare som analyserat rymdsonden Cassinis data har fastställt att Saturnus ringar och månar bildats redan i solsystemets begynnelse. De skapades samtidigt som planeterna började bildas ur den gasskiva som omgav solen för drygt 4 miljarder år sedan. Dessa forskningsrön visar att solsystemets objekt kan tänkas ha bildats ganska snabbt efter att solen började fusionera väte till helium. Flera av Saturnusmånarna har tjocka istäcken och forskarna tror att även vattenisen bildats tidigt. Kometer kan föra med sig is till planeter och månar, men kring Saturnus är det så mycket is att kometerna inte kan ha levererat allt. 

Några av Saturnus ringar och månar (Bildkälla: NASA)

USA startar tillverkning av plutonium till rymdsonder

Rymdsonder får numera oftast sin energiförsörjning i form av solenergi med hjälp av stora solpaneler. Dessa fungerar alldeles utmärkt så länge rymdsonden befinner sig i de inre delarna av solsystemet. För mer komplexa uppdrag, typ Marsfordonet Curiosity eller för rymdsondsuppdrag längre bort från solen räcker dock inte solenergin till utan det krävs andra energikällor. Det brukar då handla om kärnkraft och användning av plutonium-238. Det är en plutoniumisotop som används specifikt i rymdsonders RTG:er (RTG= Radioisotope Thermoelectric Generator). Under de senaste årtiondena har NASA köpt plutonium från Ryssland, men meddelar nu att man startar upp egen tillverkning. Inledningsvis är tillverkningstakten så låg som 1,5 kilo plutonium-238 per år. Det innebär att det krävs några årsproduktioner till en enda rymdsond.

Mer än 20 rymdsondsuppdrag under de senaste årtiondena har varit beroende av plutonium. Det rör sig framförallt om rymdsonder till Jupiter, Saturnus och ännu längre bort från jorden. Rymdsonder som Galileo, Cassini, New Horizons m.fl har varit kärnkraftsdrivna. Även Curiosity har en liten kärnreaktor för att klara det mycket avancerade uppdrag som fordonet har.

Kärnkraft och rymdsonder har varit ett kontroversiellt ämne. När t.ex rymdsonden Galileo skulle sändas till Jupiter förekom omfattande demonstrationer. Risken för en kärnkraftsolycka vid uppskjutning av rymdsonder har diskuterats en hel del. Forskare menar dock att risken är mycket liten även om ett haveri uppstår vid uppskjutningen.

Illustration av en RTG (Bildkälla: NASA)

Ny japansk asteroidexpedition nästa år

SpaceflightNow skriver om att Japan förbereder sig för en ny rymdsondsexpedition till en asteroid. Uppskjutning av rymdsonden Hayabusa 2 beräknas ske i  december 2014. Det blir en uppföljare till Hayabusa 1 och med samma uppdrag; att plocka upp asteroidmateria ner till jorden. Det var ju ett mycket framgångsrikt uppdrag där man, visserligen efter en hel del tekniska problem, lyckades få med en (mycket) liten mängd materia från asteroiden 25143 Itokawa. Den här gången är ambitionen att plocka upp betydligt mer materia från den kilometerstora asteroiden 1999 JU3. Hayabusa 2 når asteroiden år 2018 och ska kretsa runt den i ca 18 månader innan den ska närmas sig asteroidytan och plocka upp materia. Om allt går som planerat landar rymdsondskapseln på jorden i december 2020.

Illustration av Hayabusa 2 (Bildkälla: JAXA)

Storm vid Venus sydpol

Det blåser stormvindar vid Venus sydpol. Atmosfären kring polen ändrar utseende nästan dagligen. Bilderna nedan visar molnlagren ca 40-60 kilometer ovan ytan. Med hjälp av instrument på rymdsonden Venus Express har man studerat denna cyklon vid planetens sydpol under en längre tid. Forskarna är lite förundrade över det närmast kaotiska ovädret vid sydpolen. Även andra planeter i solsystemet har enorma molnsystem. Jag skrev om blåst i vårt solsystem för en dryg månad sedan (läs HÄR). Ofta är dessa omfattande molnsystem dock relativt stabila (om man nu kan kalla stormar för stabila) och förutsägbara.


(Bildkälla: ESA)

Universum är nästan perfekt enligt rymdteleskopet Planck

ESA:s rymdteleskop Planck har gjort den hittills mest noggranna kartläggningen av den kosmiska bakgrundsstålningen i universum. Denna strålning är efterglöden av Big Bang och den är mycket jämnt fördelad i olika riktningar.Mycket små variationer i temperatur kan särskiljas i olika regioner av universum. Dessa variationer speglar små skillnader i densitet som uppkom kort efter Big Bang och som gav upphov till galaxer och stjärnor. Universum är inte helt perfekt, men nästan.

Färgerna i bilden nedan indikerar skillnader i temperatur, där de gulröda områdena är något varmare än de blå. Skillnaderna är mycket marginella och rör sig om bråkdelar av en grad. Ett annat teleskop som studerat samma sak som Planck är WMAP (läs HÄR). Läs också Populär Astronomis artikel om Planck. Tydligen finns det vissa ojämnheter i universum som det ännu inte finns någon bra förklaring till. De nya data som Planck redovisar innebär också en viss modifikation vad gäller universums sammansättning. Den mörka materians andel tycks vara något högre och den mörka energins andel något lägre. Dessutom tycks universum vara lite äldre än vad man tidigare trott. 13,8 miljarder år är det senaste budet.



(Bildkälla: ESA)

Exoplanetnamn är tråkiga!

VD:n för företaget Uwingo, Dr Alan Stern, tycker att de namn som astronomer ger exoplaneter är trista och tråkiga. Ta t.ex den exoplanet som ligger närmast jorden. Den heter för närvarande Alpha Centauri B b. Hur kul låter det? Dessa planeter förtjänar mer spännande namn än så tycker Stern. Därför tänker hans företag starta en omröstning om vad ett antal av dessa exoplaneter ska heta. Universe Today skriver idag om detta på sin websida.

Vad ska man tycka om detta då? Jag kan å ena sidan hålla med Stern om att namnen är tråkiga. Å andra sidan är det ganska praktiskt att koppla planeternas namn till stjärnornas namn och dessutom med den sista bokstaven ange att det kan tänkas finnas fler planeter kring stjärnan. Vi får väl se hur det blir med denna omröstning.



(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Vi har kommunikationsproblem med Mars!

I april i år får vi lite kommunikationsproblem med de rymdsonder som kretsar kring Mars och de fordon som kör omkring på planeten. Orsaken är att Mars och jorden råkar vara på nästan exakt varsin sida av solen. Solen stör därmed kommunikationen mellan sonderna och jorden. För att inget oförutsett ska inträffa med framförallt fordonen kommer NASA att sända lite extra kommandon till dem. Dessa konjunktioner inträffar var 26:e månad så det är inget särskilt ovanligt som händer. Det blir t.ex för rymdsonden Mars Odyssey den 6:e konjunktionen sedan den nådde Mars 2001.



(Bildkälla: NASA)

Rymdsond observerade två andra rymdsonders månkrasch

De två rymdsonderna Ebb och Flow i det s.k GRAIL-projektet har jag skrivit en hel del om här i bloggen (se HÄR). I december 2012 slutfördes rymdsondernas uppdrag med en spektakulär kraschlandning mot en bergvägg nära månens nordpol. Rymdsonden LRO har fotograferat de två krascherna och det stoftmoln som de gav upphov till. Här nedan ser vi sonden Ebb:s krasch. Läs mer om sondernas kraschlandning på NASA:s websida.



(Bildkälla: NASA)

Och här nedan sonden Flows krasch



(Bildkälla: NASA)

Astronomer har upptäckt vatten i en avlägsen planets atmosfär

Astronomer som studerat exoplaneten HR 8799c har med hjälp av Keckteleskopet på Hawaii upptäckt vatten i planetens atmosfär. Dessutom har denna Jupiterstora planets atmosfär kolmonoxid. Planeten befinner sig hela 130 ljusår från oss, men kan ändå direktstuderas med teleskopet. Det beror på att planeten kretsar på ett lite större avstånd från stjärnan. Det gör att dess spektrum kan analyseras och särskiljas från stjärnans spektrum.

De jordbaserade teleskopen blir alltmer avancerade och tycks kunna tävla med rymdteleskopen inom vissa områden av exoplanetutforskningen.

Rymdsonden Messenger har ökat vår kunskap om Merkurius

Rymdsonden Messenger har nu studerat Merkurius i två år och har upptäckt en hel del nytt om denna solsystemets minsta och innersta planet. UniverseToday skriver om fem sådana "hemligheter" som avslöjats genom rymdsondens utforskning.



Illustration av Messenger kring Merkurius (Bildkälla: NASA)

Messenger är egentligen den första rymdsond som på allvar studerar Merkurius. Mariner 10 flög visserligen förbi Merkurius redan på 1970-talet, men kartlade inte så värst mycket av planeten. Vad har då Messenger upptäckt. Här kommer fem av de viktigare upptäckterna så här långt:

Merkurius sydpol påverkas mer av laddade partiklar

(Bildkälla: NASA/Johns Hopkins University)

Atmosfärens sammansättning varierar med Merkurius avstånd från solen

(Bildkälla: NASA)

Upptäckt av vattenis och organisk materia vid polerna

(Bildkälla: NASA)

Merkurius har en stor järnkärna

(Bildkälla: NASA)

Merkurius yta är rik på svavel

(Bildkälla: NASA)

Curiosity fotograferar högt Marsberg

Curiosity har tagit en bild av berget Aeolis Mons (eller Mount Sharp som amerikanerna kallar berget). Det är ju detta berg som Curiosity ska klättra upp för. Det har inte riktigt framgått hur högt upp på berget det är tänkt att detta fordon ska nå. Det ser ut som en liten kulle men berget är faktiskt över 5.000 meter högt så det lär nog bli en bra bit kvar till toppen innan Curiosity får ge upp.

(Bildkälla: NASA)

Annars verkar det som om forskarna fortsätter analysera det markprov som Curiosity tog för ett par veckor sedan. Man tycks ha funnit spår av vatten.

Ett planetsystem har analyserats med ny metod

Forskare har med hjälp av en ny metod analyserat ett planetsystem med fyra planeter 128 ljusår bort. Planeterna kring stjärnan HR 8799 har varit kända tidigare, men nu har forskare lyckats analysera planeternas spektra med hjälp av avancerad teknologi. Spektralanalysen visar att de fyra planeterna är "underliga". Planeterna, som är heta, har alla olika spektra som visar lite märkliga kombinationer av ämnen. Ytterligare forskning behövs för att klargöra orsakerna till planeternas ämnessammansättning. Bl a ScienceDaily rapporterar om forskningsstudien.

I bilden nedan är de fyra planeterna markerade.

(Bildkälla: American Museum of Natural History)

Bilder från en bucklig Saturnusmåne

Rymdsonden Cassini passerade häromdagen för sista gången tätt förbi Saturnusmånen Rhea. Sonden passerade månen på endast 1.000 kilometers avstånd och tog flera detaljerade bilder. Bilderna visar en måne full med små kratrar.

Rhea (Bildkälla: NASA)

Kratrarna syns än tydligare i närbilden nedan. Många meteornedslag har det blivit på denna måne!

(Bildkälla: NASA)

Mars har haft de rätta förutsättningarna för att liv ska utvecklas

NASA kommer med vad som skulle kunna betecknas som sensationella nyheter! Curiosity har nu analyserat den borrmateria som fordonet samlade in för ett par veckor sedan och har funnit ämnen som brukar betecknas som "livets byggstenar". Bland ämnena märks svavel, kväve, väte, syre, fosfor och kol, dvs alla de grundläggande ämnen som liv på jorden bygger på. Det innebär att mikroorganismer en gång i tiden skulle ha kunnat leva och frodas på Mars. Detta fynd är en milstolpe vad gäller utforskningen av Mars och utforskningen av utomjordiskt liv. Curiositys uppdrag var just att finna  vad som skulle kunna vara spår av liv och efter ett drygt halvår på Mars har man alltså nått detta mål.

NASA betonar dock att fyndet inte automatiskt innebär att det funnits liv på Mars, utan "bara" att förutsättningar för liv har funnits.

Karta över området där Curiosity opererar (Bildkälla: NASA)

Venus överallt

Häromdagen knäppte rymdsonden Cassinis kamera en bild där man såg Venus genom Saturnusringarna (se HÄR). Nu har solsonden SOHO tagit en bild av ett stort solutbrott och där Venus är med på ett hörn. Det är en linslus till planet den där Venus! Det var ett kraftigt utbrott på "solens baksida" som skapade en "halo" runt solen.

(Bildkälla: NASA)

Komet i antågande!

Det är en komet i antågande! Kometen PanSTARRS ska tydligen kunna ses med blotta ögat (möjligen med lite assistans av en fältkikare) i början av nästa vecka. Även rymdobservatorierna mobiliserar inför denna kometuppvisning. Onsala Rymdobservatorium kommer att studera kometen med hjälp av sitt 20-metersteleskop.  Tanken är att leta efter molekyler i kometens svans. Som jag skrev i bloggen igår så är det kanske så att det var kometerna som förde med sig de molekyler som sedermera utvecklades till liv här på jorden.

Onsalaobservatoriets 20-metersteleskop (Bildkälla: Onsala Rymdobservatorium/R. Hammargren)

Onsalaobservatoriets studie av PanSTARRS blir också lite träning inför årets stor kometevenemang som går av stapeln i november. Då kommer förhoppningsvis vår stjärnhimmel att lysas upp av en magnifik komet, C/2012 S1 (ISON).

Nu gäller bara att hålla tummarna för att det vackra vädret kan hålla isig några dagar till. I så fall tänker jag jaga komet i nästa vecka med hjälp av min 20x80-kikare. Det är en rejäl pjäs denna Celestronkikare. Det är för övrigt ett utmärkt instrument för att lokalisera de galileiska månarna kring Jupiter samt för att studera månen.

Celestron SkyMaster

Jättelik översvämning på Mars skapade en 1.000 kilometer lång kanal

Under de senaste 500 miljoner åren har Mars úpplevt en gigantisk översvämning som format landskapet. En kanal som är 1.000 kilometer lång, 100 kilometer bred och flera hundra meter djup skapades av vattenmassorna. Det kan ha varit ett vulkanutbrott eller en jordbävning som släppte loss en flodvåg av grundvatten över Marsytan. Vulkanutbrott med omfattande lavaflöden täckte sedan denna kanal och det är först nu som den upptäckts tack vare rymdsonden MRO:s radarobservationer.  Instrumentet SHARAD (Mars Shallow Radar Sounder) kan upptäcka is och vatten under Marsytan.

Kanalen, som fått namnet Marte Vallis, finns i ett område på Mars som heter Elysium Planitia. Området är en av Mars största vulkaniska regioner, som under årmiljonernas lopp varit utsatt för häftiga vulkanutbrott från ett flertal vulkaner.

Området där kanalen upptäcktes (Bildkälla: NASA)

Nya bevis för att kometer kan ha fört liv till jorden

Astrobiology Magazine skriver idag om en intressant studie om livets uppkomst på jorden. I ett experiment har forskare simulerat hur mer komplexa kombinationer av aminosyror kan ha bildats på små isiga himlakroppar och förts till jorden i form av komet- eller meteornedslag. Frågan om hur livet uppstod på jorden är en av de mest grundläggande vetenskapliga frågorna. Har några av livets grundläggande  byggstenar förts till jorden och sedan på plats och under gynnsamma förhållanden skapat mer komplexa molekyler eller har mer komplexa molekyler förts hit med t.ex kometer? I laboratoriemiljö har nu en grupp forskare lyckats skapa mer komplexa molekyler i en "rymdmiljö", vilket visar att det är fullt möjligt att jorden importerat en molekylstruktur som så småningom utvecklades till alltmer komplext liv.

Kometer är just nu på tapeten nästan var och varannan dag. Faktum är att en komet är väldigt nära att krascha på Mars nästa år (läs mer HÄR)! Det är lite synd att den inte kraschar. Det hade varit intressant att studera resultatet av en sådan krasch.

Halleys komet (Bildkälla: NASA)

Exoplanethumor

Dom har lite humor på NASA! Eller vad sägs om följande seriestrip?!

(Bildkälla: NASA)

Om kometer och asteroider i nya numret av Populär Astronomi

Senaste numret av Populär Astronomi handlar bl a om kometer och asteroider. Tidskriften har också en intressant artikel om Herschelteleskopet och dess observationer av vatten i rymden. Detta teleskop, som nu sjunger på sista versen, skrev jag helt kort om igår här i bloggen.

Keplers udda exoplaneter

UniverseToday skriver idag om några av de udda exoplaneter som Keplerteleskopet upptäckt. Bland dessa planetoriginal finns t.ex:

• Kepler-16b, alias Tatooine - planeten som upplever två soluppgångar eftersom den kretsar kring en stjärna i ett dubbelstjärnesystem. 
• Kepler-11-systemet, som har sex stjärnor mycket tätt ihop. Alla kretsar faktiskt närmare stjärnan än Venus avstånd till solen och fem av dem t o m närmare än Merkurius avstånd till solen! Planeterna är ganska stora så man kan ju undra hur så många planeter kunde hamna i sådana omloppsbanor runt denna stjärna. Framförallt undrar man ju hur de undvek att kollidera! Bilden nedan visar en storleksjämförelse mellan stora och små "Keplerplaneter".

(Bildkälla: NASA)

• Kepler-36b och 36c, som med 97 dagars mellanrum kommer så nära varandra att de bokstavligen drar i varandras planetytor. Den tidvattenkraft som den mindre av de två planeterna, Kepler 36b utsätts för är enorm när den Neptunusstora Kepler 36c passerar på ett avstånd av lite drygt 1,5 miljoner kilometer, knappt 5 gånger avståndet mellan jorden och månen.
• Kepler-7b, som är en stor gasplanet som  likt en spegel reflekterar enormt med ljus.  

Vad lär man sig av detta? Att planeter och planetsystem kan se ut nästan hur som helst. 

1.000 blogginlägg!

Jag har nu författat 1.000 blogginlägg sedan starten i juni 2011! Förhoppningsvis har bloggen bidragit till att ge information om allt det spännande som händer i rymdsondernas värld. Antalet besök på bloggen har successivt ökat vilket är kul och förstås stimulerar till att fortsätta skriva. Lite kul att det 1.000:e inlägget handlar om Jupitermånen Europa. Mitt skrivintresse vad gäller astronomi startade nämligen med att jag deltog i Wikipedias skrivartävling i Astronomi. Där skrev jag om rymdsonden Galileo som just utforskade Jupiter och dess månar.

Under det senaste året har jag också i bloggen börjat skriva om exoplaneter. Det är det kanske hetaste området inom astronomin just nu. Jag har därför en tanke att under våren utveckla en websida som handlar om exoplaneter och astrobiologi. Om bara inspirationen infinner sig så är målsättningen att utveckla websidan så att den har aktuell information om upptäckta exoplaneter, de senaste forskningsrönen om exoplaneter samt grundläggande information om vad som krävs för att liv ska uppstå och bestå på en planet.

Vatten på Jupitermånen Europa kan nå upp till ytan

Ända sedan Voyager- och Galileosonderna visade att Jupiters måne Europa har en omfattande ocean under istäcket har denna måne intresserat astrobiologerna. Finns det flytande vatten finns det goda förutsättningar för liv. Forskare har med hjälp av Keckteleskopet på Hawaii studerat Europa och funnit att oceanen på sina ställen tycks nå upp till ytan och därmed komma i kontakt med ytmateria m.m. Om forskarna har rätt så  innebär det att det sker ett utbyte av ämnen mellan oceanen och ytan. Oceanen kan därmed tillföras energi som kan upprätthålla enklare livsformer. Det gör Europa än mer intressant ur ett astrobiologiskt perspektiv.

Det är kanske läge att skicka en månlandare till denna spännande måne. Kanske är Europa mer intressant att studera än Mars vad gäller spår av liv? Läs mer om forskningsstudien på Astrobiology Magazines websida.

Illustration av Europas ocean (Bildkälla: NASA)

Herschelteleskopet sjunger på sista versen

ESA:s framgångsrika rymdteleskop Herschel har bara dagar kvar enligt ESA. Orsaken till att teleskopet nu har observerat färdigt är att det flytande helium som behövs för att kyla ner viktiga instrument i teleskopet nu är slut. Teleskopets spektrometrar måste nämligen kylas ner till nästan absoluta nollpunkten för att fungera perfekt. Utan kylning blir precisionen alltför dålig. När Herschel sändes upp i maj 2009 fanns över 2.300 liter flytande helium i tanken. Efter mer än 3,5 år har nu heliumet förbrukats.

Herschelteleskopet har gjort en mängd intressanta upptäckter bl a vad gäller exoplaneter. Läs mer om några av dessa upptäckter HÄR.

Illustration av Herschelteleskopet (Bildkälla: NASA)

Curiosity är snart back on track

Marsfordonet Curiosity har haft lite problem med den ena datorn och gick in i s.k "safe mode" i förra veckan. Det innebär att den opererar på sparlåga tills teknikerna har analyserat och löst problemen. Det är inte ovanligt med datorproblem eller andra tekniska problem på rymdsonder och fordon. Nästan alltid löses dock problemen ganska snabbt av NASA-teknikerna, vilket tycks vara fallet även denna gång. Efter att först ha växlat över till reservdatorn börjar man nu få ordning på datorproblemen och beräknar att Curiosity återupptar arbetet fullt ut i nästa vecka.

Det verkar ha varit någon slags programbug som ställde till problem med datorns minne. Liksom större datacentraler på jorden har man ett redundant IT-system där dator 2 kan ta över om dator 1 krånglar. Det viktiga för NASA-teknikerna är att klargöra orsakerna till problemen så att de inte uppstår fler gånger, i detta uppdrag eller i framtida rymdsondsuppdrag. Det är en ganska komplex procedur att växla dator på Curiosity och att överhuvudtaget fixa problem med en dator på en annan himlakropp. SpaceflightNow beskriver datorproblemen lite mer detaljerat på sin websida.

Bilden nedan visar ännu ett självporträtt av Curiosity. Bilden är sammansatt av en mängd individuella bilder, därav den svarta "ramen" runt bilden.

(Bildkälla: NASA)

Venus kan ses även från Saturnus

Rymdsonden Cassini har tagit en kul bild där Venus lyser svagt genom Saturnusringarna (en bit ovan mitten på bilden). Venus är ju som bekant den ljusstarkaste planeten på vår stjärnhimmel, men är förstås betydligt ljussvagare sedd från Saturnus. Det är ju trots allt över en miljard kilometer mellan planeterna när de är som närmast varandra! Saturnusringarna syns också mycket tydligt i denna fina bild. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Saturnusmånen Dione i närbild

Rymdsonden Cassini fortsätter att studera Saturnusmånar och har fångat månen Dione på bild. Denna måne är en av Saturnus många mellanstora månar, med en diameter på lite drygt 1.100 kilometer. Denna isiga måne kännetecknas av förkastningar som tros bero på att månen varit tektoniskt aktiv.

(Bildkälla: NASA)

När ska den första exomånen upptäckas?

I den stora mängden data som Keplerteleskopet samlat in finns ett stort antal exoplanetkandidater. Där finns också många signaler som kan tyda på förekomsten av ytterligare planeter eller kanske rent av exomånar. Än så länge har ingen exomåne upptäckts, men inom de närmaste åren lär ett antal sådana upptäckas. Orsaken till att månar kring exoplaneter ännu inte upptäckts är att de allra flesta sannolikt, likt månarna i vårt solsystem, är små i förhållande till planeterna. Bilden nedan visar de större månarna i vårt solsystem. Jupitermånen Ganymedes, den störste av solsystemets månar, har en diameter som är mindre än hälften av jordens och den har en massa på bara 2,5% av jordens.

Bilden nedan visar ett urval av solsystemets månar. Det finns som synes 7 halvstora månar. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Astrobiology Magazine har en artikel om exomånar och deras förutsättningar för att hysa liv. I vårt solsystem är det fullt möjligt att det finns enkla livsformer på t.ex Jupitermånarna Europa och Ganymedes samt Saturnusmånen Enceladus. Under dessa planeters istäcke finns flytande vatten, den viktigaste förutsättningen för liv. Vad kan göra exomånar lämpliga för liv? Det finns några faktorer på plussidan likväl som på minussidan för månar kontra planeter.

Vad gäller planeter talar man om att de bör finnas inom den beboeliga zonen kring en stjärna för att ha de rätta förutsättningarna för liv. Temperaturen på planetens yta gör att vatten kan hålla sig flytande under längre perioder. Månar kan ha flytande vatten trots att de befinner sig långt ifrån den beboeliga zonen. Detta gäller t.ex de ovannämnda månarna kring Jupiter och Saturnus, som har vatten under tjocka istäcken. Det som gör att vatten håller sig flytande är den extra energi som månarna får via de gravitationskrafter som de utsätts för när de kretsar kring dessa jätteplaneter. De får också energi via det ljus som reflekteras från planeten. På minussidan finns att månar med jämna mellanrum förmörkas när de kretsar kring planeten. Dessa "solförmörkelser" innebär att temperaturen blir ojämn på månarna. 

Illustration av en måne kring en planet (Bildkälla: NASA)

Astronomer som forskar om exomånar menar att man bör definiera den beboeliga zonen kring planeter tydligare. Inom vilka gränser kan månar ha förutsättningar för att utveckla liv? Kretsar de för nära en stor planet utsätts de för så starka krafter att liv omöjliggörs. Ett typexempel på detta är Jupitermånen Io, som är den mest vulkaniska himlakroppen i solsystemet. Månar som kretsar nära planeter riskerar också att hamna i mer elliptiska omloppsbanor vilket gör att yttemperaturen kan variera. Sannolikheten för att hitta månar med förutsättningar för liv ökar kring solliknande stjärnor. Röda dvärgstjärnor med låg massa har en så liten beboelig zon att månar skulle behöva kretsa mycket nära sina planeter och därmed utsättas alltför starkt av gravitationskrafter.

Kan man upptäcka en stor exomåne kring en stor gasplanet på ett lagom avstånd från planeten finns förutsättningar för liv. Det är helt klart en fördel om en sådan måne är betydligt större än de månar vi ser i vårt solsystem. Enligt forskarna är det fullt möjligt att att månar stora som jorden kan bildas. Sådana månar kan ha flytande vatten, en atmosfär som är långsiktigt stabil och ett magnetfält som skyddar månen från skadlig strålning från stjärnan. Magnetfältet skyddar också från de laddade partiklar som en gasplanets magnetosfär genererar. Frågan är bara när den första exomånen upptäcks? För utan tvekan finns de i stor mängd kring de exoplaneter som redan har upptäckts.

Forskare tror att det finns fler Plutomånar

Forskare tror att Pluto har ännu fler månar än de fem som hittills upptäckts. Det skriver man i en forskningsrapport som publiceras (se Arxiv.org) bara några dagar efter att omröstningen om namn på Plutos små månar avslutats. Forskarna har studerat hur de små Plutomånarna har tillkommit. Det tycks vara så att en kollision mellan två himlakroppar skapat både Pluto och dess stora måne Charon. I kollisionen kastades en hel del materia ut som så småningom klumpade ihop sig till de fyra mindre Plutomånar som hittills upptäckts. Dessutom bör det i processen ha skapats ytterligare några små månar med diametrar på mellan 1-3 kilometer. Dessa tros kretsa en bit ut från Pluto, utanför månen Hydras omloppsbana. Dessutom tror forskarna att det finns stora mängder mindre gruspartiklar kring Pluto.

Plutosystemet (Bildkälla: NASA)

Rymdsonden New Horizons är på väg mot Pluto. Enligt forskarna bör sonden kunna bekräfta om det verkligen finns fler månar när den väl når Pluto i juli 2015. Det ska bli intressant att följa den fortsatta planeringen av rymdsondens omloppsbana kring Pluto. Det finns en stor osäkerhet om hur Plutomiljön egentligen är och vilka risker som en rymdsond kan utsättas för när den närmar sig denna dvärgplanet. NASA har nog lite att grubbla över. Det vore ju synd om rymdsonden skulle skadas av gruspartiklar efter nästan 10 års färd!

Fem rejäla solutbrott på ett par dagar!

Solen har varit mycket aktiv de senaste dagarna och hade fem rejäla solutbrott 26-28 februari. Rymdsonden SOHO har fångat dessa koronamassutkastningar på bild och nedan visas alla utbrotten i en och samma bild. Intressant att notera är att utbrotten ser helt olika ut, där särskilt utbrottet på solens högra sida skiljer sig från de andra. Det ser ut som en virvel som slungas ut från solen.

(Bildkälla: NASA)

Trots dessa utbrott har solen varit ganska lugn de senaste månaderna. 2013 väntades solaktiviteten vara på topp i solens 11-åriga cykel, men nu tror forskarna att solmax kan ha dubbla toppar. Det innebär att det blir två lite mindre toppar tätt efter varandra och inte en stor topp. Så var det de två senaste gångerna i slutet av 1980-talet och i början av 2000-talet. I slutet av 2011 var det ganska hög solaktivitet och man tror att det kan bli en andra topp i år eller nästa år. Jag hittade en NASA-film på bloggen Rymdväder som beskriver det hela. 

(Källa: NASA)

Kometen som nästan krockar med Mars

I veckan som gått har det kommit rapporter om en komet som riskerar att krocka med Mars i oktober nästa år. De senaste uppgifterna om kometen, C/2013 A1, är att den passerar Mars på ett avstånd av endast 38.000 kilometer. Det är extremt nära! Emily Lakdawalla rapporterar om kometen på Planetary Societys websida. Kometer sprider som bekant ut en massa partiklar i sin bana och det kan finnas risk för att rymdsonder kring Mars kan träffas av sådana partiklar. Även om partiklar, huvudsakligen is och damm, är små skulle de träffa en rymdsond med en så stor hastighet att de utan tvekan skulle åstadkomma stor skada. För en observatör på Mars hade denna kometpassage utan tvekan varit riktigt spektakulär! Man får hoppas att rymdsonderna kring Mars kan fånga kometen på bild.

Illustration av komet (Bildkälla: NASA)

Amerikanska budgetkrisen drabbar NASA:s verksamhet

Den amerikanska budgetkrisen har ju blivit något av en följetong under de senaste åren. Politikerna i kongressen har inte lyckats nå en överenskommelse om hur budgetunderskotten ska hanteras, vilket innebär att automatiska nedskärningar i de federala utgifterna slår till från och med idag. Totalt 85 miljarder dollar ska sparas i år och det drabbar all statlig verksamhet. UniverseToday rapporterar om att NASA-chefen Charles Bolden meddelat att det sannolikt innebär förseningar vad gäller nya rymdsondsprojekt m.m. NASA ska spara 5% under resterande del av budgetåret, vilket motsvarar 726 miljoner dollar. Framförallt drabbas programmet som avser kommersiell rymdfart. Lite komiskt att det just idag sker en uppskjutning av en SpaceX-raket mot den Internationella rymdstationen ISS. Uppskjutningen tycks ha gått bra, men kapseln  tycks i skrivande stund ha fått något tekniskt problem. Det är oklart vad det rör sig om, men problemet uppstod efter separation från raketen.

Dagens raketuppskjutning (Bildkälla: NASA)

Även om NASA drabbas så är det ändå en bagatell i det stora hela. Betydligt värre är att den amerikanska budgetkrisen sannolikt får återverkningar på den ekonomiska tillväxten i USA och därmed på världsekonomin i stort. Om ingen mer långsiktigt hållbar lösning kan nås inom den närmaste tiden ökar risken för en allvarlig finanskris och en politisk kris. 

En stor gasplanets födelse har observerats

Astronomer har med hjälp av ESO:s Very Large Telescope (VLT)upptäckt vad som kan vara en stor gasplanet som är under bildande. Astronomerna har studerat en stor gasskiva runt den unga stjärnan HD 100546, som befinner sig 335 ljusår från oss. I skivan har man observerat något som ser ut att vara en Jupiterliknande protoplanet under bildande. Om det verkligen är en protoplanet är inte helt säkerställt, men det skulle i så fall vara första gången som man direkt observerar planetbildning i ett såpass tidigt skede. Det kan ge värdefull kunskap om hur planetbildning går till.

Illustration av en exoplanet under bildande (Bildkälla: NASA)

Redan tidigare har man upptäckt en planetkandidat kring HD 100546, på ungefär samma avstånd från stjärnan som Jupiter är från solen, men den nyupptäckta protoplaneten är ytterligare mer än tio gånger längre ut från stjärnan. Stora gasplaneter bildas i vanliga fall lite längre ut från en stjärna eftersom större mängder gas kan ansamlas till en jätteplanet. Den här protoplaneten tycks dock kretsa ovanligt långt ut från stjärnan. Det kan tänkas att den bildats närmare stjärnan och sedan rört sig utåt. Planeter tycks kunna röra sig både utåt och inåt i planetsystem. Ett flertal så kallade heta Jupiters har upptäckts som kretsar nära sina respektive stjärnor. Dessa har sannolikt rört sig inåt mot stjärnan.