Dagens rymdvideo: Det stormar på solen

Dagens rymdvideo är sammansatt av bilder från rymdsonderna SDO och SOHO visar solutbrott under den senaste veckan. Det är en rad utbrott med häftiga koronamassutkastningar. Det har varit en hel del solaktivitet de senaste två månaderna, vilket är helt enligt planerna. Solen ska nämligen vara högaktiv just nu i sin elvaåriga solcykel. NASA rapporterar idag att solen i veckan som gått haft hela fyra utbrott av X-klass, vilket är den kraftigaste kategorin av utbrott. Det kan tänkas innebära störningar på kommunikationssatelliter m.m.

(Källa: NASA)

Se fler "Dagens rymdvideo" HÄR.

Planeten Kepler 78b liknar jorden men är glödhet

Med hjälp av Keplerteleskopet har forskare för första gången upptäckt en exoplanet som är väldigt lik jorden, förutom att den är glödhet. Planeten Kepler 78b är lite större än jorden. Den har en radie som är 1,2 gånger jordens och en massa som är 1,7 gånger jordens. Densiteten är nästan identisk med jordens, vilket antyder att planeten sannolikt består av sten och metall. Den stora skillnaden mot vår planet är att Kepler 78b kretsar väldigt nära sin stjärna. Omloppstiden är bara 8,5 timmar! Ett år på jorden är alltså 1.000 gånger längre än på Kepler 78b! Närheten till stjärnan gör förstås planetytan glödhet.

(Bildkälla: David A. Aguilar, CfA)

UniverseToday gör en intressant jämförelse mellan Kepler 78b och kometen ISON som nu närmar sig solen. Denna komet är en s.k "sungrazer", som kommer väldigt nära solen i sin bana. Det finns bland kometfantaster (och det är vi ju alla) en oro att kometen splittras upp i mindre delar av solens hetta. Tänk då att Kepler 78b årmiljon efter årmiljon kretsat nära sin stjärna och utsatts för denna hetta. Man kan fundera på hur den hamnat där och hur länge den ska överleva i denna miljö. Forskare menar att Kepler 78b egentligen inte borde existera! Enligt gällande teorier om hur planeter bildas borde inte Kepler 78b kunna bildas på denna plats. Stjärnan var ursprungligen något större vilket skulle ha inneburit att planetens omloppsbana hamnat inne i stjärnan! Den borde inte heller kunna bildas längre ut från stjärnan och sedan förflyttas så nära stjärnan. I så fall borde den ha fortsatt hela vägen in i stjärnan. Det tycks som våra teorier om hur planeter bildas behöver utvecklas.

Astronomerna tror att stjärnan sakta men säkert kommer att äta upp Kepler 78b. Gravitationskrafterna kommer att dra planeten allt närmare stjärnan och möjligen dra sönder den. Det är dock en långsam process som kan ta ett par miljarder år. Det finns forskare som tror att även vårt solsystem skulle kunna ha haft en planet som likt Kepler 78b kretsat alltför nära solen. Om en sådan planet funnits är idag omöjligt att bekräfta. Alla spår efter sådana himlakroppar har i så fall effektivt sopats igen. Bilden nedan visar hur nära planeten är dess stjärna. Avståndet motsvarar endast 1,7 stjärnradier från stjärnans yta!

(Bildkälla: David A. Aguilar, CfA)

Det är intressant att man nu börjar identifiera jordliknande planeter. Det kan innebära att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kan upptäcka de första jordkopiorna. Det är planeter som är jordstora, har samma densitet som jorden, kretsar på "rätt" avstånd från stjärnan och som har en atmosfär. 

Kepler 78b är inte den första jordstora planeten som upptäckts. Av de dryga 1.000 exoplaneter som hittills upptäckts är 21 stora som jorden, eller t o m något mindre. Samtliga kretsar nära sina respektive stjärnor. Det unika med Kepler 78b är att det är den första jordstora planeten vars storlek och massa kunnat beräknas. Med kunskap om dessa båda storheter kan densiteten beräknas och planetens sammansättning bedömas. Bilden nedan, från PHL, visar planeternas "periodiska system" (klicka på bilden för att förstora den)

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Den stjärna som Kepler 78b kretsar kring är något mindre än vår sol och befinner sig hela 400 ljusår bort i stjärnbilden Svanen. Stjärnans massa beräknas vara 0,84 +-0,06 gånger solens. 

Keplerteleskopets observationer av denna exoplanet har följts upp av observationer som gjorts med hjälp av Keck-teleskopet på Hawaii och ett observatorium på La Palma på Kanarieöarna. Det är den här typen av samarbete mellan rymdteleskop och jordbaserade teleskop som ger förutsättningar att göra alltfler intressanta exoplanetupptäckter framöver. Läs mer om utforskningen av exoplaneter HÄR. Läs också Robert Cummings artikel om Kepler 78b på Populär Astronomis websida. 

Dagens rymdvideo: Laserkommunikation från månen

I dagens rymdvideo visas hur rymdsonden LADEE kommunicerar med jorden med hjälp av laserkommunikation. Mängden data som kan överföras per tidsenhet ökar dramatiskt och enligt NASA har man redan nu kommit upp i 622 megabits data per sekund (Mbps). Detta är framtidens rymdsondskommunikation.

(Källa: Youtube)

November månads rymdsondskarta

Olaf Frohn har på sin websida Armchair Astronautics uppdaterat rymdsondskartan för november månad. Det ser ut som tidigare utan några större förändringar, annat än att månsonden LADEE nu är i omloppsbana kring månen. Nu väntar vi med spänning på uppskjutningen av den indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission och uppskjutningen av NASA:s rymdsond MAVEN (se särskild artikel nedan om dessa sonder). Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: Olaf Frohn, Armchair Astronautics)

Två rymdsonder till Mars i november - de sista förberedelserna

I november månad sänds två rymdsonder till Mars. Det är dels NASA:s rymdsond MAVEN, dels den indiska rymdsonden Mars Orbiter Mission (MOM), eller Mangalyaan som den också kallas. De sista förberedelserna pågår för fullt både i Cape Canaveral i Florida och i Indiska Sriharikota, som ligger i delstaten Andhra Pradesh i sydöstra Indien.

Först att sändas upp blir Mars Orbiter, som om allt fungerar, kan sändas upp redan den 5 november. Den Indiska rymdmyndigheten ISRO (Indian Space Research Organization) ser projektet som lite av ett testprojekt. Förutom det vetenskapliga uppdraget att studera Mars ska också lärdomar inhämtas för framtida indiska rymdsonder till andra planeter. Mars Orbiter har i uppdrag att studera Marsytan och även Marsatmosfären. Eftersom Indien är en relativt ny rymdnation så handlar projektet i stor utsträckning om att överhuvudtaget komma till Mars, kommunicera med jorden från en omloppsbana kring Mars och få det hela att fungera rent tekniskt. Rymdsonden väntas nå Mars i september 2014. Bilden nedan visar raketen som ska föra rymdsonden upp i rymden.

(Bildkälla: ISRO)

MAVEN sänds upp tidigast den 18 november med en United Launch Alliance Atlas V 401-raket. Färden tar 10 månader och i september 2014 går rymdsonden in i elliptisk omloppsbana kring Mars. Den kommer att ha en bana där avståndet till planetytan varierar mellan 150 och 6.000 kilometer. Vid fem tillfällen sänker den ner sig till en höjd på bara 120 kilometer. Sonden ska undersöka den övre atmosfären kring Mars för att försöka klargöra orsaken till att planeten förlorat det mesta av sin atmosfär. Man hoppas få en bild av planetens klimathistoria och ökad kunskap om huruvida Mars varit beboeligt. Av bilden nedan att döma så verkar det mesta av förberedelsearbetet vara klart.

(Bildkälla: NASA)

De två rymdsonderna når Mars ungefär samtidigt och ansluter där till den flotta av rymdsonder som just nu kretsar kring den röda planeten. Bilden nedan, hämtad från websidan Spaceref, sammanfattar läget (Man verkar dock ha glömt bort den indiska rymdsonden i bilden!). Vi har tre rymdsonder i dagsläget kring Mars och dessutom två Marsfordon. Fram till 2020 tillkommer ytterligare en rymdsond, en landare och två Marsfordon. Det riskerar nästan att bli trafikstockning på och kring planeten!

(Bildkälla: NASA)

Dagens rymdvideo: En flygtur över Mars

Ojojoj, vilken häftig video som det tyska rymdcentrat DLR producerat! Det är rymdsonden Mars Express som flyger över Mars. DLR:s High Resolution Stereo Camera har tagit en massa bilder som satts samman till en video. "Filmen", som publicerades redan i somras, tål att visas hur många gånger som helst. Den visar verkligen vilket spektakulärt landskap det är på den här planeten.

(Källa: DLR)

Kratrar, sprickor och jordskred

I det digra nyhetsflödet från NASA kan det vara läge att plocka ut ett par nyligen publicerade bilder som visar hur planetytor kan formas av yttre och inre krafter. Det är bilder som visar kratrar, sprickdalar och jordskred på solsystemets två minsta planeter, Merkurius och Mars. Vi börjar med Merkurius och en bild som rymdsonden MESSENGER tog den 2 oktober. På bilden syns kratrar så långt ögat skådar. Denna planet har verkligen utsatts för ett rejält meteorbombardemang.

(Bildkälla: NASA)

De två följande bilderna är tagna av rymdsonden Mars Odyssey's THEMIS-kamera i  förra veckan. Den första bilden visar en sprickdal i området Elysium Fossae. I bilden syns också en stor mängd små kratrar.

(Bildkälla: NASA)

Den andra bilden visar ett område där ett enormt jordskred har inträffat. Stora mängder grus och sten har rasat ner i dalen.

(Bildkälla: NASA)

Exoplanetsystemet med 7 planeter har "godkänts"!

Upptäckten av ett exoplanetsystem med hela 7 planeter, som amatörastronomerna inom ramen för projektet Planethunters gjort och som jag skrev om igår, tycks ha godkänts av en av de ledande exoplanetdatabaserna, Open Exoplanet Catalogue! Trots att massan för planeterna i dagsläget är okänd anser man det vara så sannolikt att det verkligen är planeter kring stjärnan KOI-351 att man tar med planeterna i sin förteckning. Det finns dessutom två oberoende identifikationer av planetsystemet.

Det är ett intressant planetsystem, lite likt vårt solsystem men betydligt mer kompakt. Det består av ett antal mindre planeter och några jätteplaneter. Alla planeter kretsar innanför den beboeliga zonen. En av dem, KOI-351b, dock nära zonens innersta gräns. Bilden nedan visar planeternas omloppsbanor och med jämförelser med några av "våra" planeters omloppsbanor.

(Bildkälla: Open Exoplanet Catalogue)

Vad är det då för planeter vi har i detta planetsystem och hur är de i förhållande till planeterna i vårt solsystem?

• KOI-351b - en planet som kretsar kring stjärnan på ungefär samma avstånd som jorden gör i förhållande till solen, dvs 1 astronomisk enhet. Planeten har en omloppstid på 331 dagar. Storleksmässigt är den som Jupiter.
• KOI-351c - en planet som kretsar kring stjärnan på "Venus-avstånd". Planeten har en omloppstid på 210 dagar och är något mindre än Saturnus.
• KOI-351d - en planet som kretsar kring stjärnan på "Merkurius-avstånd". Planeten har en omloppstid på 60 dygn och har en diameter som är ca 2,9 gånger jordens.
• KOI-351e - en planet som kretsar  lite utanför KOI-351d. Planeten har en omloppstid på 92 dygn och den har en diameter motsvarande ca 2,7 gånger jordens.
• KOI-351f - en planet som kretsar lite utanför KOI-351e. Planeten har en omloppstid på 120 dygn och den har en diameter som är ca 2,9 gånger jordens.
• KOI-351g - en jordstor planet som dock kretsar mycket nära stjärnan och har en omloppstid på endast 9 dygn.
• KOI-351h - ännu en jordstor planet som kretsar ännu närmare stjärnan och gör ett varv på 7 dygn.

Det är som synes tätt mellan en del av planeterna. Planeterna g och h tycks nästan ha samma omloppsbana! Det lite komiska är att de i så fall sannolikt inte skulle definieras som planeter enligt Internationella Astronomiska Unionens (IAU) definition. En planet ska nämligen dominera sin omloppsbana och "göra rent" från andra objekt. Även planeterna d, e och f ligger relativt nära varandra. Man kan ju undra varför planetsystemet blev så hoptryckt. 

Man kan ju fundera lite också kring det här med olika exoplanetkataloger med delvis olika bedömningsgrunder. Är det inte läge att försöka samsas om definitionerna så att man får till en enda giltig katalog?

Marsfordonet Opportunity har blivit en bergsklättrare

Opportunity är nu på väg uppför sluttningen vid Solander Point på Mars. Det är första gången som ett fordon klättrar uppför en bergssluttning på Mars. Det rör sig inte om några enorma bergstoppar direkt, utan en stigning på totalt kanske 40 meter. Området innehåller mycket gamla bergarter som fordonet ska studera. Opportunity har till dags dato sammantaget kört ca 38,5 kilometer på Mars.

Vyn från Opportunity (Bildkälla: NASA)

Saturnusmånen Titans sjölandskap i ny fin rymdsondsbild

Rymdsonden Cassini har tagit ännu en fin bild. Denna gång är det månen Titans sjölandskap som skymtar fram under det tunga molntäcke som sveper in Titan. Dessa sjöar vid månens nordpol består inte av vatten utan av metan och etan.

(Bildkälla: NASA)

Det har varit både solstormar och "kometexplosioner" de senaste dygnen

Websidan Rymdväder rapporterar om ett flertal kraftiga solutbrott de senaste 24 timmarna. Några av utbrotten tycks också ha varit riktade mot jorden, så det kan bli praktfulla norrsken idag eller imorgon. Bilden nedan, som är tagen av rymdsonden SDO, visar det kraftigaste utbrottet, ett M9.4-utbrott. Det är precis på gränsen till ett X-utbrott som är den kraftigaste typen på solutbrottsskalan. Assi på Astrobloggen har för övrigt tagit ett par fina solbilder med ett solteleskop på European Space and Astronom Centre (ESAC).

(Bildkälla: NASA)

I början av veckan upptäckte amatörastronomer att kometen C/2012 X1 LINEAR helt plötsligt blev 100 gånger ljusstarkare. Det borde den inte ha blivit, så det kan tänkas att kometen splittrats upp. Nu gör det inte så mycket om det har skett med denna komet bara det inte sker med årets stora komet ISON.

Amatörbild av kometen (Bildkälla: remanzacco.blogspot)

2013 har inte varit något bra år för rymdobservatorierna

2013 verkar bli året då en hel skock med rymdobservatorier lägger ner observerandet. Det rör sig om ett halvt dussin stora och viktiga observatorier/teleskop som mer eller mindre helt slutat fungera. Låt oss hoppas att det inte är en epidemi utan att resten av observatorierna fortsätter sitt värv. Här är listan över döda och halvdöda rymdobservatorier:

• GOCE - ESA meddelade häromdagen att detta rymdobservatorium som studerat jordens gravitation nu arbetat färdigt.
• Planck - ESA meddelade i början av oktober att rymdobservatoriet lagt ner verksamheten och sakta men säkert förflyttas från sin position vid solens-jordens Lagrangepunkt 2. 
• Deep Impact - NASA meddelade i september att man tappat kontakten med denna kometjägare och att sondens uppdrag avbrutits.
• Kepler - NASA meddelade under våren att man fått problem med teleskopets positionering och i augusti gav man upp alla försök att fixa problemen. Eftersom teleskopet fungerar i övrigt kan det eventuellt användas till annat än exoplanetsökning.
• CoRoT - franska rymdmyndigheten CNES rapporterar i juni att detta rymdteleskop, som sökt efter exoplaneter, har fått så allvarliga datorproblem att teleskopet tagits ur bruk.
• Herschel - ESA meddelade i april att teleskopets kylvätska tagit slut, vilket omöjliggör vidare observerande.

Planck studerade bl a den kosmiska bakgrundsstrålningen (Bildkälla: ESA)

Jag har säkert missat något uppdrag, men redan med de observatorier, teleskop och sonder som är upptagna på listan ovan inser man att 2014 blir ett fattigare år än 2013, trots flera uppskjutningar av nya rymdteleskop och rymdsonder. 

Uppskjutningen av Rymdteleskopet Gaia sker tidigast den 17 december

ESA meddelar att uppskjutningen av rymdteleskopet Gaia har blivit uppskjuten (viken ordvits det blev!) till mitten av december 2013. Tekniska problem med en satellit som råkar ha samma typ av komponenter som Gaia gör att man behöver tid för fixa till problemen innan Gaia sänds upp. Det första s.k uppskjutningsfönstret stänger den 20 november och tills dess hinner man inte lösa problemen. Nästa uppskjutningsfönster är mellan 17 december och 5 januari. Även Indiens rymdsond till Mars har blivit uppskjuten, i detta fall med en vecka. Nytt datum är nu den 5 november. Låt oss hoppas att både Gaia och den indiska rymdsonden kommer iväg och att inga ytterligare förseningar uppstår.

Gaia under förberedelsearbetet (Bildkälla: ESA)

Amatörer kan ha upptäckt första exoplanetsystemet med sju planeter!

Planethunters, som är ett samarbete mellan professionella astronomer och amatörastronomer, meddelar idag att man har gjort en upptäckt som kan innebära att vi har det första planetsystemet utanför vårt eget solsystem med sju planeter. Det rör sig om planetsystemet kring stjärnan KOI-351, där sex planetkandidater tidigare har identifierats av Keplerteleskopet. Nu menar Planethunters att där också finns en sjunde tänkbar planet och att allt tyder på att det verkligen är planeter och inget annat kring stjärnan. Ingen av planeterna är dock ännu bekräftad, utan det krävs ytterligare utforskning. Om det visar sig vara ett planetsystem är det synnerligen intressant eftersom det tycks innehålla ett flertal planeter i jordstorlek eller något större.

Illustration av ett exoplanetsystem (NASA)

Förutom KOI-351-upptäckten meddelar Planethunters att man upptäckt ytterligare 13 planetkandidater, varav hela 8 inom den beboeliga zonen kring respektive stjärna. Fynden ska nu utvärderas av professionella astronomer. Det intressanta är att alla planetkandidaterna har upptäckts av amatörastronomer inom ramen för Planethunters-projektet. Det visar att exoplanetutforskningen är ett område där amatörer kan bidra med viktiga fynd.

Hela elva nya exoplaneter sprängde 1.000-vallen!

I mitt förra inlägg (från igår) skrev jag att vi väntar på det tusende exoplanetfyndet. Väntan blev inte lång. Idag rapporteras hela 11 nya exoplaneter. En bra start med andra ord på det andra tusendet exoplaneter. Vad är det då man upptäckt för planeter? Jo elva Jupiterstora planeter kring elva olika stjärnor. När jag studerar data om planeterna på websidan exoplanet.eu så förefaller alla vara s.k heta Jupiters, som kretsar mycket nära sina respektive stjärnor. Det rör sig om mellan 1,8 och 8,5 dagar i omloppstid. Det är kokheta planeter med andra ord.

Illustration av en het Jupiter som kretsar nära sin stjärna (Bildkälla: ESA)

Det är det brittisktledda Wasp Survey som med ett flertal teleskop upptäckt planeterna. Läs mer om fynden i några separata artiklar på Arxiv. Den första beskriver sju av planeterna och den andra artikeln tre av planeterna. I en tredje artikel beskrivs också tre exoplaneter, men två av dem har enligt exoplanet.eu upptäckts tidigare, år 2011. WASP-projektet är synnerligen framgångsrikt och har till dags dato upptäckt en bit över 80 planeter, alla mycket heta Jupiters. Upptäckterna sker med hjälp av transitmetoden, dvs att teleskopen noterar när en planet passerar över solskivan på en stjärna. När detta sker uppstår en mycket liten dipp i det ljus som stjärnan utsänder. Den förmörkas till en liten del av planeten och detta kan känsliga teleskop identifiera.

999 exoplaneter

Vi väntar fortfarande på tillkännagivandet av det 1.000:de exoplanetfyndet. Enligt datakällan Exoplanet.eu har det när detta skrivs upptäckts 999 exoplaneter. The Habitable Exoplanet Catalogue redovisar samma siffra och tycks, av denna fina bild att döma, ivrigt vänta på det tusende fyndet.

En sammanfattning av läget dagarna (?) innan vi kliver över 1000-strecket ser ut så här:

• Ingen jordkopia har upptäckts
• 12 styck potentiellt beboeliga superjordar (dvs planeter något större än jorden) har upptäckts
• Bland de 3.588 planetkandidater som Keplerteleskopet identifierat kan det finnas en jordliknande planet och ytterligare 35 superjordar inom den beboeliga zonen

De "bästa" exoplaneterna så här långt framgår av den här bilden.

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

När kommer de första jordkopiorna att upptäckas? Sker det inom den närmaste tolvmånadersperioden? Ja, jag tror faktiskt det. Det är synd att Keplerteleskopet slutat fungera precis på tröskeln till de första riktigt spektakulära fynden.

Månsonden LADEE är redo att börja studera månatmosfären

Rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) är nu i omloppsbana runt månen och redo att börja studera månens tunna atmosfär. Trots dryga fjorton dagars nedstängning av NASA:s verksamhet har en mindre grupp tekniker varit i arbete för att säkerställa att LADEE kommer i rätt omloppsbana runt månen. Allt tycks ha gått som planerat. Sonden färdas just nu ca 250 kilometer ovan månytan. Alla instrumenten verkar vara OK och man har redan testat sondens avancerade laserkommunikationsutrustning, som kan bli något av standard i framtidens rymdsonder. Den kommer att kunna sända minst sex gånger mer data per tidsenhet än vad som är möjligt med mer traditionell radiokommunikation. Instrumentet väger dessutom mindre och är mindre energikrävande, två faktorer som är av stor betydelse i alla rymdsondsprojekt.

Illustration av LADEE (Bildkälla: NASA)

LADEE:s uppdrag är att studera den mycket tunna atmosfärens sammansättning och stoftpartiklarna i atmosfären. Man kan ju tycka att vi vid det här laget skulle ha god kännedom om förhållandena på månen, men så är det alltså inte. Det är dessutom kanske sista chansen att studera en så gott som "oförstörd" måne innan mänsklig aktivitet så att säga kontaminerar himlakroppen. Ett flertal rymdnationer har planer på att sända både obemannade och bemannade rymdsonder till månen. Om ett decennium är det sannolikt svårt att studera månen utan att förhållandena påverkats av dessa rymdsonders aktiviteter. UniverseToday har idag en lite längre artikel om LADEE på sin websida.

NASA back in business!!

Den amerikanska budgetkrisen är uppskjuten tillsvidare skulle man kunna säga. Myndigheterna har öppnat upp sina verksamheter igen efter två veckors stängning. NASA är därmed igång igen med sina webbsidor m.m. Bra! Tyvärr lär det väl bli samma soppa om ett par månader igen. Striden mellan de två partierna i kongressen är stentuff. Det är svårt att se någon mer långsiktig lösning på problemen. Positionerna är minst sagt låsta i framförallt representanthuset.

NASA:s websida var rejält uppdaterad idag. Kanske har någon webbredaktör arbetat i smyg under dom här två veckorna?! I inläggen som följer nedan presenteras några av alla de NASA-nyheter som nu publicerats.

En bild på ett av NASA:s Twitterkonton när verksamheten startade igen

Årets planetbild!

Det publiceras fina rymdbilder var och varannan dag, men frågan är väl om inte den här bilden är en god kandidat till att utses som årets rymdbild. Eller åtminstone som årets planetbild. Det är rymdsonden Cassini som tagit en helt fantastisk bild av Saturnus. Bilden togs av Cassini den 10 oktober och har sedan bearbetats av amatörastronomer Gordan Ugarkovic. Den publiceras idag som NASA:s Image of the day.

(Bildkälla: NASA/G. Ugarkovic)

Hur hantera enorma datamängder?

NASA har stora datamängder att hantera redan idag från alla sina rymdsonder, men det är inget mot vad som kommer att krävas i framtiden. Det ställer stora krav på effektiv datalagring och effektiv datakommunikation. Vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, Kalifornien, funderar man på strategier för att lösa dataproblematiken.

(Bildkälla: NASA)

Det handlar om hundratals terabytes data som samlas in varje timme! Nya rymdprojekt kommer att innebära ännu mycket större datamängder. Ett exempel på det är det jättelika SKA-projektet (SKA står för Square Kilometre Array) med hundratals sammankopplade antenner. Här förväntas 700 terabytes med data ramla in varje dag! Det gäller att inte drunkna i data, utan hitta smarta sätt att extrahera intressanta data ur denna datamassa. Programvaruutveckling utifrån öppen källkod pågår på JPL. Tanken är att användare världen över ska kunna anpassa programvaran efter sina behov och få ut mesta möjliga information. Ett led i arbetet är att utveckla program som underlättar utsökning av information. 

Det är inte bara så att datamängden ökar, utan data blir också alltmer komplex. Ta bara de bilder som rymdsonden MRO tar på Mars. Varje bild är på 120 megapixel! JPL skapar videofilmer och animationer utifrån ett stort antal MRO-bilder. Det kräver avancerade IT-system.

Finfin bild av kometen ISON!

Hubbleteleskopet har tagit en fin bild av kometen ISON när den nu färdas allt närmare solen. Bilden som är tagen den 9 oktober visar att ISON fortfarande är intakt. Det finns ju en farhåga att kometkärnan ska splittras sönder i flera mindre delar. Om det sker så kan vi glömma den här kometen, så låt oss hoppas att den pallar färden i solens närhet.

(Bildkälla: NASA/

Ryssland har inte gett upp Marsmånen Phobos

SpaceDaily rapporterar att ryska rymdmyndigheter inte lagt ner planerna på en rymdsondsfärd till Marsmånen Phobos. Enligt ryska källor planeras en sådan färd någon gång kring 2020 - 2022. Det handlar om att samla lite materia från den lilla Marsmånen för vidare analys på jorden.

Illustration av Marssond (Bildkälla: SpaceDaily)

Ryssland gjorde ju som bekant ett försök 2011 med sonden Phobos-Grunt, men misslyckades kapitalt. Sonden hamnade i omloppsbana runt jorden och kraschade efter ett par månader i Stilla havet utanför Chiles kust (läs mer HÄR).

Satelliterna som ger oss ökad kunskap om vår jord

Rymdkanalen har en intressant nyhet idag på sin websida. Det kretsar mängder med satelliter runt jorden med olika uppdrag. Förutom satelliter för TV, väderrapportering etc. finns en hel del satelliter med vetenskapliga uppdrag. Det handlar om globala observationer av atmosfären, biosfären, haven, polarisarna och mycket mer. NASA har nu tagit fram en interaktiv karta, Mapping our World, som ger information om vad tolv olika satelliter hittills kommit fram till efter att ha observerat jorden. Det är riktigt snyggt! Klicka på länken HÄR för att studera de olika satelliternas observationer.

(Bildkälla: NASA)

Saturnusringarna och den stora stormen i samma bild!

Rymdsonden Cassini har tagit ännu en häftig bild. Bilden är i råformat och visar dels Saturnusringarna, dels den stora stormen som härjat i några år vid planetens nordpol. Bilden är enligt websidan Spaceref tagen den 10 oktober i år. Rymdsonden Cassini befann sig då ca 1,5 miljoner kilometer från Saturnus. 10 oktober är mitt under pågående budgetkris och nedstängning av stora delar av NASA:s verksamhet. Undrar just hur bilden kunnat publiceras?

(Bildkälla: NASA)

Kometen ISON lever och frodas!

Jag läser i Cassiopeiabloggen att kometen ISON utvecklas som den ska nu när den närmar sig solen. Just nu ser den väldigt fin ut i de teleskopbilder som publicerats (se bilder i Cassiopeiabloggen). Låt oss hoppas att den fortsätter att öka i ljusstyrka så att vi kan se den med blotta ögat i november. Tänk om det kunde bli en ny Hale Bopp! Det var en mycket ljusstark komet som kunde ses med blotta ögat på stjärnhimlen under mer än ett års tid 1996-1997.

Kometen Hale-Bopp (Bildkälla: Wikipedia)

Apropå Cassiopeiabloggen, så var det trevligt att språka lite med redaktör Ulf R Johansson på Astronomdagarna i Lund. Vi rymdbloggare är en liten skara entusiaster som sällan träffas så det är kul när det sker.

Hög solaktivitet just nu

Websidan Rymdväder rapporterar om ett större solutbrott i morse. Utbrottet var av M-klass, vilket är den näst högsta nivån i solutbrottsskalan (X är den högsta). Det verkar ha varit en hel del solaktivitet under veckan när man studerar diagrammen och bilderna på Rymdvädersidan. Solfläckarna indikerar att det kan bli ett X-klassutbrott när som helst.

(Bildkälla: Youtube)

Bilder som visar ett häftigt Marslandskap

Den europeiska rymdmyndigheten ESA publicerar emellanåt häftiga bilder från Mars. Det är rymdsonden Mars Express som studerat Marslandskapet och utifrån sondens bilder har sedan ESA skapat perspektivbilder. Bilderna nedan är exempel på det. Den första bilden visar området Hebes Chasma på Mars. Den hästskoformade bergryggen har skapats genom stora ras i området. Enorma mängder med sten och grus har genom jordskred rasat ner i dalen nedanför berget. Smältande is kan ha bidragit till att materian glidit ner i dalen.

(Bildkälla: ESA)

Mars uppvisar onekligen ett dramatiskt landskap. Bilden nedan, som satts samman av åtta enskilda bilder som sonden tagit under en femårsperiod, visar en översikt av Hebes Chasma-området. Klicka på bilderna för att förstora dem.

(Bildkälla: ESA)

Gräshoppan som hoppade 744 meter!

Här kommer utan tvekan veckans häftigaste nyhet! Det är SpaceX nyutvecklade "Grasshopper" som nu lyckats nå hela 744 meters höjd för att sedan landa på startplattan igen. Häftigt! Kan man få raketer att landa efter uppskjutningar sparar man förstår kopiöst med pengar. Framtidens raket tycks vara här. Kolla in den här videon och läs mer om rymdföretaget SpaceX HÄR.

(Källa: Youtube)

Rymdsonden Juno susade förbi jorden

Häromdagen återvände rymdsonden Juno till jorden, eller rättare sagt, den susade förbi jorden med en hiskelig fart. Det kan ju tyckas vara lite konstigt att Juno, efter mer än två års färd, inte kommit längre. Förklaringen till det hela är att rymdsonder som ska färdas långt, såsom Juno som ska mot Jupiter, behöver lite gravitationsassistans. Jorden hjälper till med att "slunga ut" rymdsonden mot Jupiter. Det hela sparar bränsle, men tar förstås betydligt längre tid än en mer direkt färd mot Jupiter. En direkt färd kräver dessutom betydligt kraftigare raket vid uppskjutningen av en sond.

Junos färd mot Jupiter (Bildkälla: NASA)

Igår passerade alltså Juno jorden på ett avstånd av bara 559 kilometers avstånd. Nu är det tänkt att sonden ska ta en mer "rak" bana mot Jupiter. Det återstår närmare tre års färd innan Juno når Jupiter. I början av juli 2016 anländer Juno Jupitersystemet. Läs mer om Juno genom att klicka på etiketten "Juno" i den högra panelen här på bloggsidan.  

Ska den 1000:de exoplaneten upptäckas nästa vecka?

Websidan Exoplanet.eu, som redovisar data för alla upptäckta exoplaneter, anger idag att 998 exoplaneter har upptäckts. Det ramlar in nya exoplanetfynd var och varannan dag. Sannolikt spränger vi 1000-vallen i veckan som kommer. Det bör dock noteras att det råder lite olika mening om vad som ska räknas som bekräftad exoplanet. Därför redovisas inte samma uppgifter på de ledande exoplanet-websidorna. Open Exoplanet Catalogue redovisar bara 948 fynd. NASA:s websida visar ännu färre, endast 906. Enligt den sidan så finns dessutom 3.588 planetkandidater, dvs objekt som kan vara planeter, men som behöver observeras ytterligare innan man vet det med säkerhet.

Illustration av ett exoplanetsystem (Bildkälla: ESO)

Rapport från Astronomdagarna (6)

Då var man hemma efter några intensiva Astronomdagar. Med tillgång till dator kan jag piffa upp de tidigare inläggen med lite bilder, länkar, etiketter m.m (att blogga med en mobiltelefon visade sig vara lite väl primitivt. Ett par av inläggen hamnade t o m i fel ordning!). Om jag ska sammanfatta dagarna så kan jag säga att det har varit en välarrangerad och i mitt tycke givande konferens, även om det kanske är i mastigaste laget att lyssna på ca 40 föredrag från morgon till kväll. En viss utmattning infinner sig åtminstone för oss amatörastronomer.

Jag har samlat mina inlägg från Astronomdagarna 2013 (och även 2011) HÄR.

Förutom föredragen fanns också en posterutställning med ett 20-tal bidrag som tog upp aktuell forskning inom olika fält av astronomin. Många väldigt proffsiga posters! En som jag tyckte var lite extra kul var Daniel Carreras poster "Formation of asteroid belts from mm-sized grains or larger", med lite nya tankar kring hur asteroider egentligen bildas (som jag inte går in på här). Klicka på bilden för att förstora den (Bilden är tagen med en mobiltelefon, därav bildkvaliteten).

Daniels poster

Temat för lördag förmiddag har varit utforskningen av Vintergatan och studier av stjärnor och galaxer ur olika aspekter. Det i mitt tycke mest intressanta under dagen var ett par föredrag om Gaia-teleskopet och utforskningen av Vintergatan.

Illustration av Gaia-teleskopet (Bildkälla: ESA)

Gaia-teleskopet är årets stora rymdsondsprojekt. Detta teleskop sänds upp 20 november (eller, vid dåligt väder, någon av de följande dagarna) från den europeiska rymdbasen i franska Guyana. Jag har skrivit en del om Gaia tidigare här i bloggen (se HÄR). På Astronomdagarna berättade David Hobbs allmänt om projektet och Daniel Michalik specifikt om planerade datareleaser och om astrometri kopplat till Gaia. Lunds universitet är med i utvecklingsarbetet.

David Hobbs nämner att vi idag, när det gäller vår kunskap om Vintergatan, till stor del förlitar oss på de data som rymdteleskopet Hipparcos samlade in. Detta teleskop sändes upp redan 1989 och hann under sina 3,5 år fastställa data för lite drygt 118.000 stjärnor. Gaia är Hipparcos arvtagare och ska samla data för 1 miljard stjärnor! Gaia är 100 gånger mer exakt än Hipparcos. Förhoppningen är också att Gaia ska kunna upptäcka uppemot 10.000 Jupiterstora exoplaneter (och kanske ett antal mindre planeter?). 

Trots den enorma förbättringen vad gäller observationskapacitet är forskarna inte helt nöjda. Gaia kommer nämligen inte att kunna kartlägga Vintergatans centrala regioner så värst bra. Därför diskuteras redan uppföljare till Gaia.

När kan vi då förvänta oss få se lite data från Gaia:s observationer. Vi får ha tålamod. Daniel Michalik berättar att det kommer att ske 5 datareleaser, där den första kommer 22 månader efter Gaia:s uppskjutning. Det innebär att de första resultaten presenteras i september 2015 för vissa begränsade delar av Gaia:s uppdrag. Först år 2022 får vi reda på de mer fullständiga Gaia-resultaten. 

Även Sofia Feltzing ser Gaia som ett viktigt led i utvecklingen av vår kunskap om Vintergatan. Med Gaia kommer vi att få data om stjärnors positioner, avstånd och rörelser. Det som saknas är detaljerade data om spektra och astrofysiska parametrar. Sofia nämner att projektet 4Most skulle kunna lösa detta. Det handlar om utrustning som kopplas till ESO:s VISTA-teleskop, som opererar från de chilenska bergen. Målet är att få högupplösta spektra för 1-2 miljoner stjärnor. Rymdteleskop och jordbaserade teleskop kan därmed komplettera varandra.

Rapport från Astronomdagarna (4)

(Sidan är uppdaterad 2013-10-12)
Många bra föredrag har det varit idag på Astronomdagarna, men ett av dem stack ut från mängden. Det var Erik Zackrisson som berättade om det första svenska SETI-projektet, som man tycks köra på fritiden! Upplägget är dessutom lite annorlunda mot andra, mer traditionella SETI-projekt. SETI, som är en akronym för Search for ExtraTerrestrial Intelligence, dvs sökandet efter intelligent utomjordiskt liv, brukar handla om ett sökande i vår galax, Vintergatan. I det svenska projektet är det istället fokus på sökande efter liv i andra galaxer.

Mycket tyder på att det finns ett stort antal jordliknande planeter i vår galax såväl som i andra galaxer. Det intressanta är att flertalet av dessa planeter är äldre än vår jord. Faktum är att en typisk jordliknande planet faktiskt är 3 miljarder år äldre än jorden. 

Om en civilisation utvecklats under så mycket längre tid, och inte lyckats ta död på sig själv, kan man tänka sig att civilisationen är väldigt mycket mer avancerad än vår civilisation. En sådan civilisation kan tänkas ha utvecklat en metod att ta tillvara betydligt mer energi än vad vi kan åstadkomma. Kanske rentav en mycket stor andel av all den energi som stjärnorna i galaxen utstrålar. Galaxens luminositet skulle då sjunka, vilket man i så fall borde kunna detektera.

Erik berättar att projektet därför studerat 5.000 galaxer. Resultatet av studien så här långt är att ca 99,5% av de studerade galaxerna lyser som de förväntas lysa utan inverkan av någon superintelligent civilisation. De återstående 0,5% av galaxerna har en udda luminositet, men forskarna tror att det har helt naturliga förklaringar. Galaxerna är helt enkelt udda. 

Slutsatsen så här långt är alltså att ingen galax visar tecken på att hysa en superintelligent civilisation. Tur det kanske? Man vet ju aldrig vad en sådan civilisation skulle kunna hitta på. 

Rapport från Astronomdagarna (5)

(Sidan är uppdaterad 2013-10-12)
Fredagens, i mitt tycke, mest intressanta föredrag på Astronomdagarna i Lund svarade Erik Zackrisson för. Om det skriver jag i ett särskilt blogginlägg. Vad fick vi då lyssna på i övrigt idag? Dagen har kännetecknats av en mycket stor bredd vad gäller ämnen. Det har varit allt från hur man får barn och ungdomar att intressera sig för astronomi till senaste nytt inom röntgen- respektive gammaastronomi. Här kommer en sammanfattning av några av dagens föredrag.

John Conway berättar om det stora SKA-projektet. SKA står för Square Kilometre Array och är, som namnet antyder, ett gigantiskt observatorium inom radioastronomin. Det börjar byggas 2018 och kan börja användas från år 2020. Anläggningen består av mer än 300 antenner och 50 stationer, delade mellan Sydafrika och Australien. Bland många tänkbara uppdrag för SKA noterade jag särskilt utforskningen av hur liv uppstod och andra uppdrag inom astrobiologin.

Ett gytter av antenner blir det!

Tanja Nymark och Daniel Michanek talade båda om hur man kan intressera allmänheten för astronomi. Tanja hade under 2012 hela 40.000 besök, varav många skolklasser, på Vetenskapens hus. Med ett litet solteleskop, en kopia av det svenska solteleskopet vid La Palma, har framförallt ungdomar fått observera solen. I och med att observationerna sker på dagtid passar det skolklasser perfekt. Daniel berättar om det arbete man gör för att låta allmänheten använda den astronomiutrustning som finns vid Lunds Universitet. Bra initiativ det här!

Vetenskapens hus i Stockholm

Peter Linde berättar om sitt bokprojekt ("Jakten på liv i universum"), en bok jag recenserade häromdagen (se HÄR). Det kräver sin man (eller kvinna) att ge sig på den här typen av projekt. Det krävs en stor portion disciplin, mycket tid och förstås kunskap om det man skriver. Varför då skriva en populärvetenskaplig bok frågar sig Peter? Man blir inte rik på kuppen, man får knappast credit i den akademiska världen. En del uppmärksamhet kan man dock få (vilket inte minst Peter helt rättmätigt fått). Det man framförallt får är en tillfredsställelse över att man kanske åstadkommit något som bidrar till ökad astronomikunskap hos den breda allmänheten. Läs förresten boken, som är riktigt bra.

Ett besök i universitetets lilla planetarium hanns också med (Bild: Kari Aartojärvi)

Robert Cumming avslutar det s.k outreach-avsnittet på Astronomdagarna med att redogöra för den komplikation som finns i att kommunicera om vad som händer inom forskningen. Forskare arbetar med komplexa frågeställningar och vill helst att forskningsresultat faller inom ramen för de teorier och modeller som andra forskare bidragit till att skapa. Journalister är intresserade av det som går att skriva fort och lätt, som är avvikande på något sätt och som är lite sensationellt. Det blir med nödvändighet svårt med nyhetsförmedlingen. Universiteten har därför numera särskilda kommunikatörer som mellanled mellan forskare och journalister.  Likväl blir nyhetsrapporteringen ibland helt galen, vilket Robert ger några kul exempel på.

Dagen avslutades av Oleg Kochukhov som berättade om arbetet med att studera exoplaneters atmosfärer. Med de mycket stora teleskop som är på gång (framförallt teleskopet E-ELT) finns enligt Oleg goda förhoppningar om att kunna upptäcka atmosfärer t o m kring jordstora planeter. Kanske finns också möjligheten att finna tecken på liv. Det är framförallt planeter kring dvärgstjärnor av M-typ nära jorden man kommer att studera.

Illustration av det gigantiska E-ELT (Bildkälla: ESO)

Utöver det ovan beskrivna var det ytterligare ett stort antal föredrag. En intressant dag får man väl säga!

Rapport från Astronomdagarna (3)

(Sidan är uppdaterad den 2013-10-12)
Astronomdagarna har traditionsenligt en lite längre föreläsning där även allmänheten är välkommen att deltaga. Denna s.k Nordenmarkföreläsning, namngiven efter Nils Nordenmark, en av grundarna av det svenska astronomiska sällskapet, hölls i år av professor emeritus Nils Bergvall. Titeln på föredraget var poetiskt: "Den kosmiska våren, galaxerna och det stora livspusslet" och handlade mycket om vår personliga relation till universum. Är vi människor egentligen så obetydliga i ett gigantiskt universum? Kanske inte, enligt Bergvall: "tänk om vi är de enda medvetna människorna i universum. Utan oss hade ingen vetat om att universum existerar".

Inledningen på föreläsningens titel "Den kosmiska våren" syftar på den period i universums historia då galaxer börjar bildas. Via supernovor skapas de tyngre grundämnen som ger förutsättningar för liv. Innan dess hade vi "den mörka epoken" då universum bestod av bara väte och helium.

Bergvall visar i flera eleganta datoranimationer hur galaxhopar, galaxer, stjärnor och planetsystem bildas. De spindelnätsliknande nätverk som skapades tidigt i universums barndom skapade så småningom stora galaxhopar med mängder med galaxer. Galaxer flyter emellanåt mellan olika galaxhopar. Det innebär att ett slags utbyte kontinuerligt sker mellan olika delar av universum. Tunga grundämnen, som är en förutsättning för liv, kan därmed överföras mellan galaxer och galaxhopar.

Det innebär att det borde finnas goda förutsättningar för liv i universum. Varför ser vi då inget intelligent utomjordiskt liv? Det kanske är så, menar Bergvall, att avancerade civilisationer är kortlivade. Eller så krävs det mycket för att så komplexa molekyler som DNA ska skapas och ännu mer för att så komplexa kemiska föreningar som aminosyror ska utvecklas. Bergvall menar t o m att det inte finns en chans att dessa ämnen bildas av en slump och att utveckling kanske inte sker slumpmässigt.

Närmast filosofiskt resonerar Nils Bergvall kring möjligheten av att universum kanske redan från början hade en "ambition" att skapa liv. Han frågar sig "finns det någon mekanism vi inte känner till som styr ett större system där vi är en del?". Intressant tanke onekligen, där fysik, astronomi och filosofi förenas. 

Bergvall nämner en annan möjlighet. Kanske är vårt universum en av många universa i ett multiversum. Kanske är det så att det råkade utvecklas liv just i vårt universum och just på vår jord. Kanske har livet i vårt universum uppstått genom en slags "trial-and-error-process". Efter många försök utvecklades till slut liv på vår jord som sedan blev allt mer intelligent. Kanske är det rentav oundvikligt att liv till slut utvecklas. 

Bergvall avslutar sin spännande föreläsning med lite funderingar kring naturlagarna, dvs de grunder som vår fysik och astronomi bygger på. Han menar att det inte är självklart att dessa naturlagar är konstanta. Man kan tänka sig att parallella universa kan studsa mot varandra och därmed skapa det som till synes är Big Bang, begynnelsen. I en sådan kollision kan olika naturkonstanter bildas. Vi kanske bara råkar ha de lagar vi har rörande gravitation m.m. 

Det kanske t o m är så att naturlagar gradvis skapas genom att universum provar sig fram. De kan därmed ha förändrats något under årmiljarderdernas gång. 

Onekligen en spännande och fantasieggande föreläsning! 

Rapport från Astronomdagarna (2)

(Sidan är uppdaterad den 2013-10-12)
I mitt förra inlägg skrev jag om ett av alla föredrag som hölls under torsdagen på Astronomdagarna i Lund. Här kommer ett kort sammandrag av några av de övriga föredragen.

Eva Wirström berättar om sökandet efter vatten (och framförallt vattenis) bl a med hjälp av rymdteleskopet Herschel. Ett led i sökandet efter vatten är att identifiera metanol i interstellära moln. Där man hittar metanol förväntas man också hitta vatten. Herscheltelesopet har som bekant lagt ner observerandet, så jag antar att man nu får förlita sig på andra teleskop. Läs mer om Herschel HÄR.

Magnus Persson berättar också om sökandet efter vatten. Varför då detta sökande efter vatten? Där det finns vatten finns det syre. Vatten är i sig också en viktig förutsättning för liv. 

Göran Olofsson berättar om ett spännande ESA-projekt: rymdteleskopet CHEOPS (som står för Characterising Exoplanet Satellite). Detta exoplanetteleskop ska studera relativt närliggande stjärnor och söka efter planeter kring dessa. Förhoppningen är att man upptäcker planeter ner till jordstorlek. Kanske kan man även upptäcka månar. Det lär dock handla om mycket stora månar, t o m större än jorden.

Illustration av CHEOPS (Bildkälla: ESO)

CHEOPS använder sig, likt rymdteleskopet Kepler och CoRoT av transitmetoden. Det innebär att instrumenten vid en planetpassage kan identifiera mycket små dippar i det ljus som teleskopet fångar upp. Det är ett ganska litet teleskop, bara 32 centimeter i diameter. Teleskopet sänds upp 2017 och även svenska forskare medverkar i projektet. Utmaningen är att få allt att fungera vad gäller sondens stabilitet och tillförlitlighet vad gäller kamerautrustning m.m.

En paus mellan föredragen (Bild: Kari Aartojärvi)

Axel Brandenburg talar om forskning avseende solfläckars uppkomst. Bl a gör man avancerade datorsimuleringar för att försöka förklara hur solfläckar uppstår och utvecklas.

Shahin Jafarzadeh berättar också om solforskning och om studier av de lägre atmosfärlagren. En av många mysterier med solen är hur solkoronan kan bli så het. Processer i de lägre atmosfärlagren bidrar uppenbarligen med att hetta upp koronan. Även här har avancerade datorsimuleringar gjorts.

På kvällen höll Nils Bergvall ett mycket intressant föredrag med titeln "Den kosmiska våren, galaxerna och livspusslet". Om det berättar jag i ett särskilt inlägg.

Rapport från Astronomdagarna i Lund (1)

(Sidan är uppdaterad den 2013-10-12)
Igår startade de svenska Astronomdagarna 2013 i Lund. Ca 100 astronomer träffas för att lyssna på ett 40-tal föredrag  om aktuell forskning m.m. Här kommer en sammanfattning av det i mitt tycke mest intressanta föredraget under torsdagen. Jag sammanfattar övriga föredrag från torsdagen i två särskilda inlägg.

Gabriella Stenberg Wieser berättar att två av totalt elva instrument i ESA:s stora rymdsondsprojekt JUICE är svenska. JUICE, som står för Jupiter Icy moons Explorer, sänds upp 2022 mot Jupiter och når sitt mål först 2030. De två instrumenten är Radio and Plasma Wave Investigation (RPWI) och Particle Environment Package (PEP). Det är institutet för rymdfysik, IRF, som ansvarar för utformningen av instrumenten.

Gabriella berättar om några av de utmaningar som man har att försöka bemästra. Det handlar bl a om att instrumenten ska klara strålningen kring Jupiter. Det är också enormt långa ledtider i ett projekt som detta. Samtidigt som den tekniska utvecklingen går snabbt framåt måste man i något läge besluta vilken utrustning rymdsonden ska utrustas med. Det innebär att rymdsonder kan tyckas ha gammaldags utrustning. Den tredje stora utmaningen som Gabriella tar upp är datavolym och datakommunikation. JUICE kan av praktiska skäl "bara" lagra 150 gigabyte på de tre år som den ska observera. Det gäller därför att fundera noga på vad och hur data ska samlas in och lagras.

Illustration av JUICE kring Jupiter (Bildkälla: ESA)

Jag frågade Gabriella i pausen efter föredraget om man har något samarbete med NASA och de forskare och företag som är knutna till NASA:s Jupitersond Juno. Denna sond är som bekant på väg mot Jupiter. 

Gabriella säger att man självklart sneglar på Juno och drar erfarenheter från det projektet och från andra rymdsonder som färdats till de yttre planeterna i vårt solsystem (såsom Cassini). Något regelrätt samarbete har man dock inte. I och med att kommersiella företag medverkar i utveckling av instrumenten till sonderna vill man förstås inte avslöja alltför mycket "affärshemligheter".

Jag har skrivit en hel del om JUICE här i bloggen (se HÄR).

De stora astronomikonferensernas vecka

Som jag skrev igår är det dags för årets stora svenska astronomikonferens, i Lund. Det pågår också en stor amerikansk planetkonferens just nu. Det är "Division for Planetary Sciences meeting", som i år hålls i Denver. Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har rapporterat kort om några intressanta forskningsrön som presenterats på konferensen. Bland annat Merkurius märkliga rotation har studerats.

Merkurius roterar runt sin axel på ca 59 dagar och har en omloppsbana runt solen på 88 dagar. Det innebär att planeten roterar tre varv runt sin axel när den avverkar 2 varv runt solen. Detta 3:2-förhållande har länge fascinerat forskarna. Hur har det blivit så? Är det normalt och kanske rentav vanligt i exoplanetsystem? Astronomen Benoit Noyelles har gjort datorsimuleringar som visar att just detta 3:2-förhållande faktiskt är det mest troliga när en planet som Merkurius bildas. Noyelles tror också att Merkurius mycket tidigt hamnade i detta rotationsmönster, kanske redan 10 miljoner år efter att planeten bildades. Det torde också vara vanligt i andra planetsystem.

Merkurius (Bildkälla: NASA)

Merkurius har liksom andra planeter i vårt solsystem utsatts för en stor mängd meteornedslag. Den period som forskarna kallar för "the late heavy bombardment", lite drygt 3,5 miljarder år sedan skapade till stor del det kraterfyllda landskap som vi idag ser på Merkurius. Omfattande vulkanisk aktivitet, med stora lavaflöden, har dock jämnat ut landskapet framförallt på det norra halvklotet. Ett flertal föredrag på konferensen handlade just om hur Merkurius yta formats och successivt omvandlats till vad det är idag. Rymdsonden MESSENGER förser därvid forskarna med stora mängder data och detaljerade bilder. 

Astronomdagarna i Lund

Torsdag till lördag denna veckan är det Astronomdagar i Lund. Ett hundratal yrkesverksamma astronomer samt en handfull amatörastronomer (bl a jag) träffas för att lyssna på ca 40 föredrag. Programmet ser lovande ut. Där finns bl a ett flertal föredrag om rymdsonder och exoplaneter:

• Gabriella Stenberg Wieser ska prata om det svenska deltagandet i JUICE-projektet (som jag för övrigt skrev lite om går). 
• Göran Olofssom ska berätta om rymdsonden CHEOPS och sökandet efter exoplaneter. 
• Oleg Kochukhov talar om utforskningen av exoplaneters atmosfärer med ESO:s VLT- resp E-ELT-teleskop. 
• Ett intressant föredrag på fredag är Erik Zackrissons som handlar om det första svenska SETI-projektet. Ska bli kul att höra vad det innebär.
• Både David Hobbs och Daniel Michalik ska berätta om det snart stundande Gaia-projektet. 
• Gregory Ruchti ska berätta om Keplerteleskopet och dess fynd av litiumrika jättar.

Jag har säkert missat något föredrag som berör rymdteleskop och exoplaneter, men det är som synes ett flertal intressanta föredrag. Utöver de här uppräknade föredragen är det en massa annat spännande att lyssna till. En av höjdpunkterna blir den s.k Nordenmark-föreläsningen på torsdag kväll, som även är öppen för allmänheten. Nils Bergvall ska hålla en entimmes föreläsning med titeln "Den kosmiska våren, galaxerna och det stora livspusslet". Det låter poetiskt minsann! 

Dessutom får vi på fredagen bl a lyssna på Peter Linde och hans författande av boken "Jakten på liv i universum", en bok som jag skrev om häromdagen. Populär Astronomis redaktör Robert Cumming ska berätta om just populär astronomi (tror jag). Det blir några spännande dagar i Lund. Utförlig rapportering kommer här i bloggen i slutet av veckan.

Många rymdobservatorier är det!

Av bilden nedan framgår att det kryllar av olika typer av rymdobservatorier. Det är Olaf Frohn som på sin websida Armchair Astronautics har gjort en statusuppdatering. Klicka på bilden för att förstora den.

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; Olaf Frohns websida är fantastisk! Den gode Olaf lägger ner en massa arbete på att hålla websidans fakta uppdaterade.

(Bildkälla: Olaf Frohn/Armchair Astronautics)

Chalmers medverkar i ESA:s stora rymdsondsprojekt JUICE

Chalmers rapporterar idag om att en kompakt och känslig terahertz-radiomottagare för rymduppdrag, som ESA:s ”Jupiter icy moons explorer” (JUICE), har utvecklats i ett gemensamt europeiskt projekt. Chalmers har lett projektet, som är ett samarbete mellan europeiska universitet, institut och företag som finansieras av EU-kommissionens sjunde ramprogram (FP7).

Från Chalmers pressmeddelande har jag klippt ut följande;

I ett gemensamt europeiskt projekt har en grupp forskare utvecklat en heterodyn terahertzmottagare som uppfyller kraven för rymduppdrag. De har uppnått det genom att minimera antalet komponenter i lokaloscillatorn (LO) i mottagaren, och genom en hög grad av integration av alla dess delkomponenter.

– Den unika terahertzmottagaren är kompakt, lätt, robust och fungerar vid rumstemperatur, säger projektledaren Jan Stake, professor vid Chalmers. Det är nödvändigt för satellituppdrag som ska pågå under många år.

Mottagaren är optimerad för frekvensbandet 520-590 gigahertz, eftersom vattenånga och flera andra viktiga atmosfäriska spårgaser kan identifieras ifrån deras spektrallinjer i det intervallet.

Forskarna har uppnått rekordresultat när det gäller mottagarens förmåga att ta emot svaga signaler. Nyckeln till detta resultat är att använda högpresterande halvledarkomponenter, och på Chalmers har de utvecklat en komplett tillverkningsprocess för membranintegrerade Schottkydioder, som är speciellt lämpliga för terahertztillämpningar.

– Resultaten visar att mottagaren är mycket väl lämpad för fjärranalys av atmosfärer och astronomiska objekt, säger Jan Stake. På grund av mottagarens låga vikt och och förmåga att ta emot svaga signaler är den särskilt lämpad för rymduppdrag som ESA:s Juice (Jupiter icy moons explorer).

Inom samarbetet har företaget Omnisys Instruments, som tillverkar avancerad elektronik för rymdtillämpningar, varit ansvarigt för utformningen av terahertzmottagarens blandare och integrationen av alla komponenter i den slutliga mottagaren.

En illustration av mottagaren i rymdsonden JUICE (Bildkälla: Chalmers och ESA)

Kul att svenska universitet och svenska rymdbolag medverkar aktivt i utvecklingen av instrument till ESA:s rymdsonder! Läs mer om JUICE och ytterligare svenskt deltagande i detta spännande projekt HÄR.
.