söndag 13 november 2011

NASA lugnar oss - jorden kommer inte att gå under 2012

Läser lite roat dagens Aftonbladet på nätet. Tidningen skriver att NASA nu har gått ut med ett pressmeddelande där man vill lugna allmänheten. Mayakalenderns spådom om att jorden kommer att gå under den 21 december 2012 stämmer inte. Att solen skulle få ett så kraftigt utbrott att det skulle förgöra jorden är omöjligt på grund av att solen helt enkelt inte har tillräcklig energi för det. Redan 2008 skrev Ian O'Neill en utmärkt artikel om det hela i UniverseToday. Även om vi är på väg mot ett maximum vad gäller solaktivitet så är det bara helt i sin ordning och följer den 11-åriga cykel som solaktiviteten har.


Solen på väg att explodera redan idag? (Bildkälla: NASA)

Domedagsprofetior har vi sannerligen haft många av under de senaste årtiondena. Säkert var det någon som trodde på jordens undergång 111111 också. Annars har jag ett förslag: Vad sägs om 21/12 2112? Det är ju en mystisk datumkombination som bara kan betyda elände! Som tur är så är det 100 år dit  :-)

Läs mer på: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13927530.ab

Läs mer på: http://www.nasa.gov/topics/earth/features/2012-superFlares.html

Läs mer på: http://www.universetoday.com/14645/2012-no-killer-solar-flare/

Det tycks gå åt skogen med Phobos Grunt

Det mesta talar för att rymdsonden Phobos Grunt inte lyckas komma ur den omloppsbana runt jorden som den "fastnat i". Anders skrev igår i bloggen Tyngdlöst ett utmärkt och mycket utförligt inlägg som beskriver den senaste händelseutvecklingen. Även Astrowebb följer utvecklingen. Planetary Societys bloggare Emily Lakdawalla skrev i förrgår ett längre inlägg om händelseutvecklingen. Rent allmänt kan sägas att det är väldigt svårt att få mer utförliga officiella kommentarer från ryskt håll om vad som hänt och hur man från den ryska rymdmyndigheten Roscosmos ser på möjligheterna att få ordning på sonden. Anatoly Zak som följer den ryska rymdutforskningen på RussianSpaceweb är minst sagt förtvivlad över den usla informationen. Man kan ju också undra vad Kina tycker om det hela. Trots allt är ju även den kinesiska minisonden Yinghuo-1, som hänger på Phobos Grunt, förlorad om ryssarna inte får kontroll på sonden.

Likksom Anders har jag också funderat över om verkligen alla internationella ansträngningar gjorts för att komma i kontakt med rymdsonden och på så sätt få den på rätt spår. Även om det är en mycket svår uppgift att rätta till systemfel och teknik från jorden så har det ju gjorts några gånger i rymdsondshistorien. Ett bra exempel på detta är rymdsonden Galileo (1989-2003) vars huvudantenn inte vecklades ut som den skulle. Trots frenetiska försök under flera år förmådde inte teknikerna att få den att fungera. Det innebar att man fick förlita sig på den mycket enkla reservantennen. För att ändå kunna genomföra så mycket som möjligt av de planerade observationerna lyckades man programmera om rymdsondens dator och på så sätt effektivisera datalagring m.m. Även Galileos bandspelare lagades från jorden! Den stora skillnaden mellan Galileo och Phobos Grunt är att den senare flyger med hög hastighet nära jorden och därmed blir mer svår att kommunicera med från jordytan.

Läs mer på: http://andersrymdblogg.wordpress.com/2011/11/12/hur-ska-det-ga-for-fobos-grunt/

Läs mer på: http://www.astrowebb.com/

Läs också: http://www.planetary.org/blog/article/00003257/

Läs också: http://www.russianspaceweb.com/

Är asteroiden Lutetia en del av jorden?

Den märkliga asteroiden Lutetia som utforskats av bl a rymdsonden ROSETTA i samverkan med jordbaserade teleskop och rymdteleskopet Spitzer, kan vara en del av den gemensamma himlakropp som tidigt i solsystemets historia splittrades upp och bl a bildade jorden, Merkurius och Venus! Det påstår forskare som närmare studerat de data som samlats in om asteroiden. Frågan är bara hur den lyckades undfly de inre delarna av solsystemet och hamna i asteroidbältet utanför Mars omloppsbana. Den är nämligen en udda himlakropp vad gäller kemisk sammansättning jämfört med det stora flertalet andra himlakroppar som finns i asteroidbältet. Kanske har Jupiter påverkat Lutetia och skickat iväg den dit?

Ulf R. Johansson skriver mer om detta på sin Cassiopeiablogg. Han skriver också om jätteplaneten som blev utstött ur solsystemet (som jag också skrev lite om igår). Jag kan för övrigt varmt rekommendera läsning av denna härliga blogg!


(Bildkälla: ESA)

Läs mer på: http://www.astb.se/cassiopeiabloggen/

Läs mer på: http://www.universetoday.com/90920/asteroid-lutetia-a-piece-of-earth/#more-90920

Omfattande politisk diskussion om utforskningen av rymden

I veckan som gick har en större konferens om europeisk rymdpolitik gått av stapeln i Europaparlamentet i Bryssel. Ledande EU-politiker med Europeiska rådets ordförande Herman von Rompuy och EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i spetsen har diskuterat europeisk rymdpolitik i vid bemärkelse. Diskussionerna handlade om allt från kommunikationssatelliter till rymdsonders utforskning av solsystemets olika himlakroppar. Ledande Europapolitiker betonar vikten av rymdsatsningar och tycks ha höga ambitioner för framtiden. En större grad av självständighet betonas (gentemot framförallt USA får man förmoda) och en önskan att bli världsledande inom rymdutforskning framförs av flera politiker, bl a Barroso.

I slutet av förra veckan hölls också en stor internationell rymdkonferens i den italienska staden Lucca. Representanter från 41 länder var samlade till "The Third International Conference on Exploration and the first High-level International Space Exploration Platform". Konferensen fokuserade på utveckling av ett gemensamt koncept för och utveckling av det internationella samarbetet avseende utforskningen av rymden.

I veckan som kommer ska USA:s representanthus ha en hearing om rymdutforskning, med temat "Exploring Mars and Beyond: What's Next for U.S. Planetary Science?". Låt oss hoppas att även representanthuset (på samma sätt som senaten) ser mer positivt på rymdutforskningen och som ett led i detta bl a ger klartecken för fortsatt utveckling av James Webb-teleskopet. I USA ses också rymdsatsningar av många politiker som ett viktigt område som bidrar till nya jobb.

Ja, den växande ekonomiska krisen innebär att rymdutforskningen kan komma att få minskade budgetanslag. Samtidigt finns det en hel del inslag av teknologiprestige i debatten. Det märks en tydlig nationell stolthet när europeiska "GPS-systemet" skickas upp både i de europeiska länderna och i Ryssland som stod för raketen i detta stora projekt. När Kina lyckas sända upp sin rymdstation och dessutom lyckas docka med den är det också en stor politisk framgång. Motsatsen gäller misslyckade uppskjutningar, bl a flera ryska på senasre tid. Så frågan är hur de olika nationerna kommer att förhålla sig till rymdsatsningarna i mer bistra ekonomiska tider? Kanske kan detta forskningsområde trots allt bli fredat från alltför stora besparingar. Samtidigt är det angeläget med ökat internationellt samarbete. Det är ju egentligen inte vettigt att så gott som varje rymdmyndighet ska sända rymdsonder till Mars.

Läs mer på: http://www.esa.int/esaCP/SEM5UKTWLUG_index_0.html

Läs mer på: http://www.space-travel.com/reports/International_rendezvous_in_Lucca_on_global_space_exploration_999.html

Läs också: http://science.house.gov/hearing/space-and-aeronautics-subcommittee-hearing-planetary-science