2012 års bästa rymdsond resp rymdobservatorium!

Då är vi framme vid årets sista topplista: Vilka rymdsonder har varit de mest intressanta och spännande att följa under 2012? Vilka rymdobservatorier är "bäst"? Tidigare under veckan har följande topplistor presenterats här i bloggen:

• 2012 års bästa planet, den 29/12
• 2012 års bästa måne,  den 28/12
• 2012 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet, den 27/12

Här kommer min topplista:

1. MSL/Curiosity (-), som  så spektakulärt släppte ner Marsfordonet Curiosity i början av augusti i år är förstås nummer 1. Det är ett avancerat projekt i alla avseenden, som har goda förutsättningar att bli lyckosamt. Curiosity tycks rent tekniskt fungera alldeles utmärkt och har redan gjort en hel del fynd. Spår av flytande vatten och analyser av Marsgrus har skapat ett sällan skådat massmedialt intresse. Under det kommande året kan det bli än mer intressant när Curiosity närmar sig det höga Marsberget Aeolis Mons (Mount Sharp). Jag ser verkligen fram emot när Curiosity ska börja klättra upp för begssluttningen!
2. Cassini (3), som under 2012 fortsatt utforska Saturnussystemet. Jag har i särklass flest blogginlägg under året om Cassinis färd kring planet, ringar och månar. Det här projektet kommer nog att betraktas som det genom tiderna mest framgångsrika rymdsondsprojektet när det en vacker dag avslutas. Under året har sonden ganska ingående studerat Saturnusmånarna Titan och Enceladus. Den har också studerat den stora stormen på Saturnus och den märkliga hexagonen kring planetens nordpol och mycket annat. Cassini har under året levererat en fantastisk serie bilder på Saturnus, dess ringar och på ett stort antal månar (läs mer HÄR).
3. Dawn (1), som var fjolårets etta på listan och som under 2012 fortsatt observera asteroiden Vesta. Vi har fått en mycket detaljerad bild av denna spännande himlakropp. I september lämnade Dawn asteroiden för vidare färd mot dvärgplaneten Ceres. Jag gissar att det kommer att bli lika intressant att se hur denna himlakropp egentligen ser ut (läs mer HÄR). 
4. Messenger (2), som närstuderar solsystemets minsta planet, Merkurius. Planeten tycks ha haft en ganska våldsam geologisk utveckling. Den har också, trots närheten till solen, is i botten på de djupa kratrarna vid polerna. I Merkurius förhistoria har planeten dessutom formats av våldsamma vulkanutbrott (läs mer HÄR).
5. Ebb och Flow (-), de två GRAIL-sonderna som kartlagt månens gravitation. Vi har fått en detaljerad bild av månens sammansättning och struktur (läs mer HÄR).
6. Chang'e 2 (-), som närstuderat asteroiden 4179 Toutatis. Trots att denna kinesiska rymdsond "bara" har färdats förbi denna asteroid och knäppt några bilder, så tycker jag att den platsar på en topp-10-lista. Det intressanta är nämligen att en rymdsond som hade som uppdrag att studera månen (och gjorde det framgångsrikt) under en längre period kan parkeras vid solen-jordens L2-punkt och sedan ges nya uppdrag. Tänk om fler rymdsonder kunde återanvändas på det sättet (läs mer HÄR).
7. Mars Express (6), som i år har fått en placering snäppet före rymdsonden MRO. Det är hugget som stucket vilken av sonderna som är "bäst", men jag tycker att Mars Express levererar en aning finare bilder (läs mer HÄR).
8. MRO (4), som liksom Mars Express fortsatt med sina observationer av Mars (läs mer HÄR)
9. Voyager 1 (8), som är på den absolut sista lilla deletappen ut ur vårt solsystem och in i den interstellära rymden. Vi har fått en del intressanta data från solsystemets utkanter under året (läs mer HÄR).
10. Juno (9), som liksom ifjol är med på listan enbart för att den är på väg mot kungen av planeter, Jupiter. Det räcker för mig. Frågan är väl bara hur man ska kunna bärga sig ända till 2016 då den når fram? NASA, konstruera lite kraftigare raketer som kan sätta lite högre fart på rymdsonder tack! (Läs mer HÄR).

Illustration av Curiositys landning (Bildkälla: NASA)

Det finns förstår fler intressanta sonder som kunde platsat på topplistan, såsom solsonderna SOHO, SDO och Stereo, månsonden LRO och långfärdssonden New Horizons. Det finns ju också andra "farkoster" som kunde varit med såsom Marsfordonet Opportunity och SpaceX Dragon-kapsel, men jag valde bort dom av olika skäl.

Förutom rymdsonder har vi också en hel skock rymdobservatorier som studerar vårt solsystem, stjärnor och galaxer m.m. Skillnaden mellan en rymdsond och ett rymdobservatorium är ibland hårfin. Med rymdobservatorium menas här sådana mer dedikerade observatorier som kretsar kring jorden eller är placerade vid en bestämd punkt, t.ex solen-jordens Lagrangepunkt 2. Det finns många sådana som studerar jorden ur olika aspekter, men de har jag valt att inte ta med. Jag har fokuserat på de teleskop som studerar himlakroppar i vårt solsystem eller exoplaneter.

Här kommer den topplistan:

1. Keplerteleskopet (1), som fortsätter sin kartläggning av ett ganska litet område i riktning mot stjärnbilderna Svanen och Lyran. Drygt 100 planeter har hittills upptäckts och mer än 2.300 exoplanetkandidater har identifierats. Teleskopet har fått förlängt uppdrag, så vi kan förvänta oss en mängd nya fynd de kommande åren (läs mer HÄR).
2. Hubbleteleskopet (2), som fortsätter fascinera oss med alla fantastiska bilder från universums alla "hörn". Hubbleteleskopet kan användas till att studera lite av varje. Förutom djuprymdsstudier har den upptäckt några exoplaneter, kollat in Venuspassagen och under året tittat lite extra på planeten Uranus. Teleskopet upprepade dessutom bedriften från 2011: den hittade ännu en Plutomåne, P5 (läs mer HÄR).
3. Herschelteleskopet (3), som under året studerat en del exoplaneter vilket gett forskarna anledning att fundera över bl a asteroidbältets och de stora gasplaneternas betydelse för liv på jorden. Tyvärr tycks teleskopets kylvätska vara på upphällningen, vilket gör att teleskopet inom kort blir obrukbart (läs mer HÄR). 
4. WISE (4), som studerat s.k "nära-jorden-asteroider" och Jupiters trojaner m.m (läs mer HÄR).
5. CoRoT-teleskopet (6), som under sex års tid letat efter exoplaneter och funnit drygt 20 planeter och hundratals exoplanetkandidater. Teleskopets framtid verkar dock osäker i och med att den fått allvarliga tekniska problem (läs mer HÄR). 
6. Spitzerteleskopet (4), som under året bl a studerat exoplaneter. Studier av exoplaneten Fomalhaut b utifrån Spitzerdata skapade dock en del rabalder. Det var ju förstås inte teleskopets fel (läs mer HÄR).
7. James Webb-teleskopet (7), som ännu inte gjort någonting, men som är under fortsatt konstruktion. Det räcker för att komma med på listan! (läs mer HÄR)

Keplerteleskopet fortsätter sina observationer i några år till (Bildkälla: NASA)

Förutom dessa rymdobservatorier finns ett flertal andra som studerar olika aspekter av universums utveckling. Det är t.ex Planck, WMAP, Chandra X-ray, Fermi, INTEGRAL m.fl. Även rymdstationen ISS kan väl räknas in bland rymdobservatorierna liksom den nya kinesiska rymdstationen Tiangong-1. Dessa två har jag dock av olika skäl valt att inte ta med i topplistan.

Det var det hele vad gäller 2012 års bästa i rymdsondsvärlden. Vad händer då under 2013? Årets sista (?) inlägg kommer senare idag och handlar om just det.

2012 års bästa planet!

Jag har de senaste två dagarna rapporterat om 2012 års topplistor beträffande årets "lilla himlakropp" och "årets måne". Turen har nu kommit till topplistan vad gäller planeter. Antalet planeter i vårt solsystem är 8, men det totala antalet planeter växer hela tiden. Till dags dato har mer än 850 exoplaneter upptäckts. En hel del av dessa är på olika sätt både spektakulära och intressanta. Utforskningen av planeterna i vårt solsystem dominerar som synes fortfarande listan nedan, men successivt kan det tänkas bli alltfler exoplaneter som kommer med. Det har kommit en hel del intressanta forskningsrapporter om just exoplaneter i år. Intresset för sökandet av exomånar ökar också i och med att en del av månarna i vårt solsystem kan tänkas ha förutsättningar för liv. Jag har skrivit rikligt i bloggen om Exoplaneter (se HÄR).

Här kommer listan, med fjolårets placering inom parantes.

1. Jorden (1), som förstås länge än kommer att toppa en sådan här lista. Jag har i bloggen valt att inte skriva om alla de rymdsonder, satelliter m.m som dag efter dag studerar jorden ur alla möjliga aspekter. Det händer för mycket helt enkelt! Studier av exoplaneter och vilka förutsättningar som krävs för att liv ska uppstå och bestå över tid bygger i mycket på kunskap om förhållandena på jorden. Under 2012 kom en hel del intressanta forskningsrapporter om faktorer som har en positiv inverkan på liv på jorden. Asteroidbältet, planeterna Jupiters och Saturnus positioner i solsystemet m.m kan vara av största betydelse för livets utveckling här på jorden. Kanske borde man skriva mer om de nya forskningsrön som löpande presenteras om jorden och framförallt om hoten mot liv på jorden? Då tänker jag inte främst på externa hot i form av asteroider och meteorer som kan tänkas kollidera med jorden, utan på de interna hoten såsom miljöförstöring som kan innebära stora klimatförändringar i framtiden. Läs om detta bl a HÄR.
2. Mars (4), som sedan hösten varit i fokus som aldrig förr. Den 6 augusti i år landade MSL/Curiosity på Mars. Sedan dess har inget varit sig likt på den röda planeten. Efter en i högsta grad spektakulär landning så har massmedia med största intresse följt varje rullad meter som Marsfordonet Curiosity kört på Mars. Så här långt har väl inte Curiosity gjort några jättelika upptäckter på Mars, men har ändå försett oss med en del nya fakta och bekräftelser på tidigare observationer om t.ex spår av vatten. Förutom Curiosity kör ju också det lilla fordonet Opportunity på Mars och är snart inne på sitt tionde år. Den liksom rymdsonderna MRO, Mars Express och Mars Odyssey rapporterar löpande en massa intressanta nyheter. En uppsjö med fina foton har dessutom levererats under 2012. Läs mer om Curiosity HÄR, om Opportunity HÄR, om Mars Express HÄR, om MRO HÄR samt om Mars Odyssey HÄR (den här länken inleds med en artikel om Marsutforskningen under 50 år. Det har hänt en hel del!).
3. Saturnus (2), som ännu ett år utforskats av rymdsonden Cassini. Denna sond har nu kretsat kring Saturnus i 8 och ett halvt år! Från sonden rapporteras nästan dagligen intressanta nyheter. Vi får också en sor mängd fantastiska bilder på Saturnus, dess ringar och dess månar. Förutom omfattande studier av månarna har Cassini i år bl a studerat den stora stormen på Saturnus och den märkliga hexagonformade molnformationen vid planetens nordpol. Det tycks också förekomma rejäla åskväder på Saturnus. Läs "allt" om Cassinis utforskning av Saturnus HÄR. 
4. Merkurius (4), som utforskats i detalj av rymdsonden Messenger. På planeten har, trots närheten till solen, vattenis upptäckts i djupa kratrar. Planeten tycks också ha haft en ganska våldsam geologisk historia med omfattande tektonisk aktivitet och vulkanism. Utforskningen visar att Merkurius har ett mycket tunt ytskikt. Många fina bilder från Merkurius har vi fått i och med att Messenger kretsat ett par tusen gånger runt denna vår minsta planet. Läs mer HÄR.
5. Venus (6), som hade den goda smaken att visa upp sig i lite extra i samband med Venuspassagen i juni. Det var den sista Venuspassagen under detta århundrade. I övrigt är det i dagsläget bara en rymdsond, ESA:s Venus Express som studerar denna intressanta planet. Det har kommit en hel del nya forskningsrön kring Venus under året. Vulkanismen på Venus har studerats liksom Venus täta atmosfär m.m. Läs mer HÄR.
6. Jupiter (5), som just nu inte direkt utforskas av någon rymdsond men som alltid är toppintressant. Rymdsonden Galileo avslutade sin observation av Jupiter redan 2003, men fortfarande analyseras rymdsondens data. De stora Jupitermånarna Io, Europa, Ganymedes och Callisto är av största forskningsintresse. NASA har en rymdsond, Juno, som är på väg mot Jupiter. ESA kommer att sända iväg sin rymdsond, JUICE, till Jupiter en bit in på 2020-talet. I avvaktan på att dessa rymdsonder når fram kan du läsa lite om Galileo och Jupiterforskningen HÄR
7. Gliese 667C c (-), som är en av de mest beboeliga planeterna enligt The Habitable Exoplanet Catalog. Planeten befinner sig alltså inom den beboeliga zonen och kan tänkas ha goda förutsättningar för flytande vatten och därmed liv. Planeten upptäcktes i början av året. Läs mer HÄR.
8. Alfa Centauri b (-), vår närmaste planetgranne utanför solsystemet. Det Europeiska Sydobservatoriet (ESO) har med hjälp av Harps-spektrometern identifierat en planet kring vår närmaste stjärna Alfa Centauri (som egentligen är ett stjärnsystem med flera stjärnor). Den ligger bara 4,3 ljusår bort. Läs mer HÄR.
9. Fomalhaut b (-), som trots allt är en exoplanet (sista budet i alla fall). Denna planets existens har under 2012 varit föremål för en livlig diskussion och flera motsägelsefulla forskningsrapporter har presenterats. Läs mer HÄR.
10. KOI-961-systemet (-), ett flertal små exoplaneter som upptäcktes alldeles i början av 2012 med namnen KOI-961.01, KOI-961.02 resp KOI-961.03. Läs mer HÄR.

Satelliten Suomis bild av jorden på natten (Bildkälla: NASA)

Varken Uranus eller Neptunus på listan! Neptunus för en undanskymd tillvaro både bildligt och bokstavligt. Intresset för Uranus är större, men ändå inte så stort att det platsar på listan. Inga rymdsondsprojekt i sikte för att utforska dessa två planeter. Det är synd det!

För några veckor sedan publicerades en forskningsrapport om indikationer på att det finns fem exoplaneter kring stjärnan Tau Ceti. Om det kan bekräftas att det verkligen rör sig om planeter så är dom med största sannolikhet med på topplistan 2013. Det har annars varit lite trögt med exoplanetfynd under 2012, men en hel del intressanta upptäckter har dock gjorts. Följande exoplanetfynd skulle mycket väl ha kunnat platsa på den nedre delen av listan ovan:

• HD 40307 g, en exoplanet som tycks vara lik jorden på många sätt. Planeten har en omloppstid kring sin stjärna på ca 200 dagar. Läs mer HÄR.
• PH1, den första planeten som upptäcks av amatörastronomer, inom ramen för det s.k Planet Hunters-projektet. Det är roligt att även amatörer kan upptäcka planeter. Det är dessutom extra spännande att denna planet finns i ett synnerligen komplext stjärnsystem.Planeten omges nämligen av två dubbelstjärnepar som kretsar runt varandra. Läs mer HÄR.
• 55 Cancri e, ännu en diamantplanet i ett intressant planetsystem (läs mer HÄR).
• planeten kring stjärnan BD +48 740 som blev uppäten av sin stjärna (läs mer HÄR).
• planeten HD 189733 b, som håller på att förtäras av stjärnan som den kretsar kring (läs mer HÄR). Det finns ytterligare några sådana planeter som är under upplösning.
• planetsystemet HD 10180, som kan komma att visa sig ha fler planeter än vårt solsystem (läs mer HÄR).
• två planeter kring den 13 miljarder år gamla stjärnan HIP 11952 (Läs mer HÄR).
• en mycket massiv planet kring dvärgstjärnan 2M1207 (läs mer HÄR). 
• den vattenfyllda exoplaneten GJ 1214 b (läs mer HÄR).

Imorgon: Årets bästa rymdsond resp rymdobservatorier!

2012 års bästa måne!

Igår skrev jag om årets bästa "lilla himlakropp" och idag har turen kommit till årets bästa måne. Vilken måne har då varit årets bästa ur ett rymdsondsperspektiv? Det finns en stor mängd månar som observerats av rymdsonderna under 2012. Liksom ifjol är det framförallt Saturnus månar som utsätts för en närmare granskning. Det är rymdsonden Cassini som fortsätter sin färd genom det av månar tättbefolkade Saturnussystemet. Listan nedan innehåller många av dessa månar. Även en del andra månar har dock utforskats i år. Här kommer min bästalista (med fjolårets placering inom parantes):

1. Vår egen måne (4), som kartlagts in i minsta detalj av tvillingsonderna Ebb och Flow i GRAIL-projektet. Detta framgångsrika projekt avslutades dessutom för en dryg vecka sedan med en spektakulär krasch mot en bergsida på månen. Under det knappa år som sonderna utforskade månen lyckades de skapa en detaljerad kartbild av gravitationen på månen. Även rymdsonden LRO har fortsatt studera månen och levererat en stor mängd fina bilder. Den upptäckte dessutom spår av större mängder is i djupa månkratrar. För två veckor sedan var det prick 40 år sedan som den sista människan, den amerikanska astronauten Eugene Cernan, lämnade månens yta för återfärd till jorden. När kommer vi att få se människor på månen igen måntro? Läs mer om Ebb och Flow HÄR.
2. Titan (Saturnusmåne) (6), som varit rymdsonden Cassinis favoritmåne i år. Sonden har upptäckt floder och sjöar på månen. De består dock inte av vatten utan av kolväten. Rapporter har också kommit om att Titan kan tänkas ha en underjordisk ocean. Även Titanatmosfären har varit föremål för en hel del studier under året. Det kom dessutom rapporter om att ytan på Titan såg lite sprucken ut och att det kan ha förorsakats av värme under månskorpan. Jag har skrivit en mängd artiklar om Titan under året, se HÄR.
3. Enceladus (Saturnusmåne) (1), som även i år fortsatt fascinera oss med sina vattenkaskader. I mars-april i år passerade Cassini flera gånger på endast ca 70 kilometers avstånd från Enceladus. Det tycks finnas över 90 fontäner som sprutar vatten och is på denna spännande måne. Forskarna funderar på om det kan tänkas finnas mikroorganismer i vattnet eftersom man identifierat salt i vattnet på Enceladus. Läs mer HÄR.
4. Iapetus (Saturnusmåne) (3), som enligt forskare tycks ha några av solsystemets mest omfattande laviner/isskred. Denna märkligt formade måne har en hög och brant bergskedja där materia tycks rasa ner för bergssluttningarna titt som tätt. Läs mer HÄR.
5. Phoebe (Saturnusmåne) (-), som är mer planetliknande än förväntat. Den kan ha varit en s.k planetesimal, som dock aldrig utvecklades till en planet utan istället blev en ojämnt formad måne. Läs mer om denna måne en bit ner i artikeln HÄR.
6. Europa (Jupitermåne) (5), som blivit ett alltmer intressant objekt för mer detaljerade studier. Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelade i början av maj i år att man ska sända en rymdsond, JUICE, till Jupitersystemet för att studera Europa och de tre andra galileiska månarna kring Jupiter.
7. Methone (Saturnusmåne) (-), som ser ut som ett ägg. Methone är en mycket liten måne, endast tre kilometer på längden. Läs mer HÄR.
8. Rhea (Saturnusmåne) (8), som Cassini observerade på ganska nära avstånd i början av året. Läs mer HÄR.
9. Tethys (Saturnusmåne) (-), som Cassini fotograferat. Denna måne är ganska lik flera av de andra isiga Saturnusmånarna med en relativt slät yta. Ett par större kratrar syns dock tydligt. Tittar man lite närmare på flera av dessa "släta" månar så visar det sig att de inte är fullt så släta utan täckta av en mängd små kratrar. Läs mer HÄR.
10. Dione (Saturnusmåne) (9), som liksom många av de andra Saturnusmånarna är isig och relativt slät. Just Dione har dock tydliga spår av ett flertal meteornedslag. I början av året upptäckte dessutom Cassini syremolekyler i Diones atmosfär. Läs mer HÄR.

Månen (Källa: Wikipedia)

Många Saturnusmånar blev det. Rymdsonden Cassini har varit synnerligen flitig även under 2012.

Imorgon: 2012 års bästa planet!

2012 års bästa dvärgplanet - asteroid - komet!

Så här i slutet av året är det årskrönikornas tid. Så även i denna blogg. Här kommer den första som rör de lite mindre himlakropparna i vårt solsystem. Jag har, liksom ifjol, gjort en topplista över det bästa som hänt under året. Imorgon kommer en lista över årets bästa månar, dagen därpå en lista över årets bästa planeter. Den 30/12 avslutar vi med en lista på årets rymdsonder och rymdteleskop.

Under 2012 har rymdsonderna utforskat ett stort antal av solsystemets himlakroppar. Det har dock varit lite klent med studierna av de mindre himlakropparna detta år. Listan nedan innehåller därför också några observationer som gjorts med teleskop från jorden. Under 2011 fick vi intressanta rapporter från rymdsondernas studier av kometerna Hartley 2 och Tempel 1. Dessutom hade vi ju kometen Lovejoy att glädjas åt (Det var kometen som överlevde färden nära solen). Under 2012 är det främst asteroiderna som varit i fokus. Vilken är då 2012 års bästa "lilla himlakropp" (placering på fjolårets topplista inom parantes)?

1. Asteroiden Vesta (1), som är helt outstanding även i år! Rymdsonden Dawn har studerat denna stora asteroid i minsta detalj och levererat en stor mängd intressanta fakta om asteroiden och framförallt en massa fina bilder. Det har blivit hela 58 inlägg under året här i bloggen om rymdsonden Dawns utforskning av denna asteroid. Läs om Vesta HÄR.
2. Dvärgplaneten Pluto (7), som under året fått ytterligare en måne, som tillsvidare bara kallas för P5. Det är den femtemånen som upptäckts kring dvärgplaneten Pluto. Månen är ca 25x10 kilometer stor. Det var Hubbleteleskopet som siktade in denna lilla himlakropp. Läs mer HÄR. 
3. Asteroiden 4179 Toutatis (-), som passerade så nära som 6,9 miljoner kilometer från jorden. Det mest spännande var att asteroiden närstuderades av den kinesiska rymdsonden Chang'e 2 i mitten av december i år. Läs mer HÄR.
4. Asteroiden 25143 Itokawa, som studerades av den japanska rymdsonden Hayabusa redan 2005. I början av 2012 offentliggjordes en del resultat av de analyser som gjort av den asteroidmateria som rymdsonden plockade med sig till jorden. Läs mer HÄR.
5. Asteroiden 433 Eros (-), som passerade relativt nära jorden i januari i år. Avståndet var "bara" ca 27 miljoner kilometer. Eros är en stor asteroid på 34x11x11 kilometer. Läs mer HÄR om Eros.
6. Kometkrasch på Jupiter. I september i år observerades en kometkrasch på Jupiter. Läs mer HÄR.
7. Asteroidbältet mellan Mars och Jupiter (-). I november i år kom en forskningsrapport där en grupp forskare anser att asteroidbältet mellan Mars och Jupiter kan ha avgörande betydelse för livet på jorden. Läs mer HÄR.
8. Det gigantiska asteroidbältet kring stjärnan Tau Ceti (-). Denna stjärna kan ha ett flertal planeter som kretsar kring den, men dessa kan besväras av en stor mängd asteroidkollisioner från det täta asteroidbältet. Läs mer HÄR.

Vesta - årets asteroid (Bildkälla: NASA)

Mer än så blev det inte i topplistan i år. Jag kanske har glömt bort något viktigt, men det känns som ett lite klent år vad gäller utforskningen av de mindre himlakropparna i vårt solsystem.

Imorgon: 2012 års bästa måne!