Det har varit relativt tyst om rymdsonden Dawn sedan den lämnade sin omloppsbana kring asteroiden Vesta för den fortsatta färden mot dvärgplaneten Ceres. Enligt planerna når den Ceres i april nästa år. Marc Rayman på Planetary Society Blog skriver om den komplicerade bana som denna rymdsond tog för att först nå Vesta och för att sedan stämma träff med Ceres om ett år.
(Bildkälla: NASA)
Dawns ankomst till Ceres är verkligen något att se fram emot. För första gången kommer vi att få se närbilder på en dvärgplanet. Lustigt nog kommer vi att få se bilder från en annan dvärgplanet, Pluto, bara några månader senare (i juli 2015), när rymdsonden New Horizons flyger förbi denna explanet.
Rymdsonden Dawn är redan lite av en sensation, med de fantastiska bilder den levererat från asteroiden Vesta. Vad kan vi tänkas få se från Ceres? Ingen vet egentligen så mycket om denna dvärgplanet, så det mesta kommer att bli nyheter för såväl forskare som oss astronomiintresserade. Läs mina tidigare blogginlägg om Dawn HÄR. Det har blivit över 60 inlägg i ämnet!
NASA rapporterar att forskare med hjälp av rymdteleskopet Herschel upptäckt att det "sprutar" vatten från dvärgplaneten Ceres. Denna intressanta himlakropp finns i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Lämpligt nog är en rymdsond, sonden Dawn, just nu på väg mot Ceres för att studera den lite närmare. Ceres är en relativt stor himlakropp, med en diameter på ca 950 kilometer.
Det man upptäckt är att minifontäner med vatten och vattenånga sprutar upp från Ceres yta när den värms upp av solen. Dvärgplaneten tycks ha en yta av is och en tunn atmosfär. Det ska bli intressant att få närbilder från Ceres yta när rymdsonden Dawn så småningom kommer fram. Vi får vänta lite drygt ett år tills detta händer.
Illustration av Ceres bland en massa småasteroider (Bildkälla: NASA)
Rymdsonden Dawn lämnade asteroiden Vesta i september 2012 efter att i detalj ha kartlagt denna lilla himlakropp under nästan 14 månaders tid. Den 5 september 2012 satte sonden kurs mot dvärgplaneten Ceres som den beräknas nå i februari 2015. NASA rapporterar att den nu har avverkat halva resan, eller 31 miljoner kilometer. Dawn tar en ganska komplicerad bana för att så småningom gå in i omloppsbana kring Ceres. Bilden nedan illustrerar det hela. Klicka på bilden för att förstora den.
(Bildkälla: NASA)
Med tanke på alla fina bilder vi fått på asteroiden Vesta ska det bli intressant att se hur Ceres ser ut. Ceres tillhör gruppen dvärgplaneter, som till dags dato endast består av 5 av IAU (Internationella Astronomiska Unionen) godkända himlakroppar. Dessa är Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris. Ytterligare sex presumtiva kandidater till gruppen har upptäckts. Dessa är Orcus, 2002 MS4, Salacia, Quaoar, 2007 OR10 och Sedna. Sannolikt finns det betydligt fler himlakroppar i vårt solsystem som tillhör den här kategorin. Intressant att notera är att, förutom Ceres, kommer också Pluto att få besök av en rymdsond inom kort. Det är sonden New Horizons som når Pluto i juli 2015, dvs bara ett par månader efter att Dawn når fram till Ceres.
Vad är då en dvärgplanet? Det är en himlakropp som på många sätt liknar en planet, men med den skillnaden att den inte lyckats rensa rent i sin omloppsbana runt solen. I eller nära omloppsbanan finns andra stora himlakroppar. Det var IAU som hittade på den här definitionen 2006 och som därmed också degraderade Pluto från planet till dvärgplanet. Pluto har nämligen en mycket elliptisk omloppsbana som emellanåt kommer innanför Neptunus omloppsbana. Den har också en betydligt lägre massa än planeterna i vårt solsystem. När man i början av 2000-talet upptäckte flertalet av de himlakroppar som idag definieras som dvärgplaneter tyckte väl IAU att vi riskerade att få en uppsjö planeter i solsystemet. Därav indelningen i planeter och dvärgplaneter. I forskarsamfundet finns en hel del kritik mot de planetdefinitioner som IAU beslutat om. Inte minst projektledningen bakom rymdsonden New Horizons har protesterat. Man hade ju precis sänt upp rymdsonden när IAU tog beslutet om Pluto. Det var ju förstås inte så kul. Personligen tycker jag att IAU:s definitioner är lite av ett hopkok. Det kommer att ställa till det när allt mindre exoplaneter upptäcks. Ett stort antal av dessa kommer sannolikt att behöva definieras som dvärgplaneter på mer eller mindre godtyckliga grunder. Det kommer helt enkelt inte att bli lätt att avgöra om alla himlakroppar rensat rent i sin omloppsbana.
Alla vi som gillar att studera kartor kan nu fördjupa oss i en utomjordisk karta. NASA har, utifrån 10.000 bilder som rymdsonden Dawn tagit, skapat en fullständig karta över asteroiden Vesta. Kartan är ungefär i samma skala som detaljerade vägtrafikkartor som vi använder (om nu någon i GPS:ens tidevarv fortfarande använder en vägkarta). Det innebär att en centimeter på kartan motsvarar ungefär 2 kilometer.
Översiktsbilden nedan, som skapats av en stor mängd individuella bilder, visar både högländer och stora, djupa kratrar. Vesta har en mycket kuperad terräng där djupa kratrar kan ligga i närheten av höga berg. Nivåskillnaderna kan uppgå till över 20 kilometer på en sträcka på 10 mil!
(Bildkälla: NASA)
Mängder av fotografier och detaljerade studier av Vestas topografi har gjort det möjligt att skapa kartan. Nedan visas några av alla de bilder som tagits. Färgerna illustrerar höjdskillnader. Mer bilder finns på rymdsonden Dawns websida.
Det är inte lätt att ta bloggledigt någon längre stund om man har ambitionen att bevaka vad som händer i rymdsondernas värld och i sökandet efter exoplaneter! Här har man i allsköns ro åkt skidor i en vecka och bara sporadiskt följt twitterflödet. Upptäcker nu att det verkar ha hänt en hel del spännande under veckan som gått. Mina bloggkamrater verkar inte ha tagit ledigt utan har varit lika flitiga som vanligt. Här kommer ett sammandrag:
Populär Astronomi rapporterar om 2012 år bästa svenska astronomiforskning. Forskningen om de lite mystiska gravitonerna toppar listan. Det är mycket om just partikelforskning och forskning om mörk materia på topplistan. Där finns dock även lite om solforskning och om sökandet efter exoplaneter med rymdteleskopet Gaia (som jag skrev om i början av november 2012 (läs HÄR).
Cassiopeiabloggen skriver om kometer som finns att skåda på vår stjärnhimmel under 2013. Det ser ut att bli ett lovande kometår minsann!
RymdenIdag skriver om Fermiparadoxen, dvs den fråga som nobelpristagaren Enrico Fermi ställde: Trots en hög sannolikhet för existensen av intelligent utomjordiskt liv i universum har inte tillstymmelse till spår av intelligent liv kunnat identifieras.
Arielspace skriver om den amerikanske astronauten Kelly och den ryske kosmonauten Kornienko som ska tillbringa ett år på den internationella rymdstationen (ISS). Kanske är det en förberedelse inför kommande bemannade rymdfärder till Mars?
Astrobloggen har några tjusiga bilder på den stora Saturnusstormen.
Nasa rapporterar att forskare hittat vatten i en meteorit som tros komma från Mars. Det intressanta med den lilla stenen är att den inehåller 10 gånger mer vatten än någon tidigare Marsmeteorit. Stenen, som väger 320 gram, upptäcktes 2011 i Saharaöknen och har sedan dess studerats ingående. Forskarna bedömer att den är 2,1 miljarder år gammal.
Trots att rymdsonden Dawn lämnat asteroiden Vesta för färd mot dvärgplaneten Ceres kommer lite nyheter då och då. NASA rapporterar om studier av en lite märklig krater, med namnet Cornelia, som är väldigt mörk i kraterkanterna. Det är kolrik materia som förts till Vesta av ett mindre objekt för drygt 2 miljarder år sedan. Rymdsonden Dawn är som sagt på väg mot Ceres, som den når 2015. Sonden har lite drygt 50 miljoner kilometer kvar att färdas innan den når målet.
Det finns minst 100 miljarder planeter i vår galax, Vintergatan. Det påstår i alla fall forskare vid Caltech. Jag återkommer till denna forskningsrapport i ett inlägg imorgon.
Europeiska sydobservatoriet (ESO) rapporterar att ALMA-teleskopet observerat de första stadierna i jätteplaneters födelse kring en ung stjärna. Jag återkommer om även denna nyhet imorgon.
SpaceDaily rapporterar att NASA planerar för ett projekt där en asteroid ska släpas in och sättas i omloppsbana runt i månen för att där studeras närmare! Det låter som science fiction, men tycks kunna vara genomförbart. Det rör sig förstås om en liten asteroid, bara sex meter i diameter.
SpaceflightNow rapporterar att det verkar vara kört för rymdteleskopet CoRoT. Som jag rapporterat tidigare (läs HÄR) så har den svåra tekniska problem.
New Scientist har en intressant artikel om förhållandena på jorden för några miljarder år sedan. Med tanke på att solen då var mycket ljussvagare borde jorden varit en isboll. Det var den dock inte utan istållet var det redan tidigt en vattenvärld. Detta har förbryllat forskarna under lång tid, men studier av Saturnus månar kan ge svar på många av de frågor forskarna ställer. Mer om detta imorgon.
...och NASA tycks kunna fortsätta bedriva verksamhet ytterligare ett tag innan nästa amerikanska budgetkris infinner sig, i början av Mars som det verkar.
Ja, nog händer det saker hela tiden! 2013 verkar bli ett bra år! Det kan också bli ett aktivt solår. Kolla bara in den här bilden av 2012 års sista solutbrott, på självaste nyårsafton!
Medan vi firar jul och tar det lugnt fortsätter rymdsonderna sin utforskning av planeter, månar och andra himlakroppar. De skickar dessutom julhälsningar till oss i form av fina bilder. Här nedan följer några av dessa. Vi måste ju börja med rymdsonden MRO:s fina julvideo (tipstack till RymdTweets). Sleigh Ride over Mars heter den. Det ser riktigt vintrigt ut på Mars!
(Källa: NASA)
Rymdsonden Cassinis julhälsning är en fin bild av Saturnus med dess ringar. Skuggan av månen Mimas syns svagt i nedre delen av bilden. Månen är knappt 400 kilometer i diameter. Även månen Janus ska synas i bildens övre del, men jag kan inte se den. Möjligen är det den pyttelila vita pricken som syns ovanför Saturnus. Janus är en lite avlång måne med en längd på ca 200 kilometer. Klicka på bilden för att förstora den.
(Bildkälla: NASA)
Dessutom har Cassini sänt en närbild på månen Dione. Bilden är i råformat, men ändå ytterst skarp. En ganska slät isyta på denna måne. Månen är lite drygt 1.100 kilometer i diameter.
(Bildkälla: NASA)
Rymdsonden Dawn skickar en bild av en snögubbe på asteroiden Vesta. För visst ser kraterformationen ut som en snögubbe som står på huvudet?!
(Bildkälla: NASA)
Även månsonden LRO (Lunar Reconnaisance Orbiter) kan bidra med en riktigt fin bild. Bilden föreställer delar av Taurus Littrow-dalen där Apollo 17 landade för ganska prick 40 år sedan. Häftigt landskap!
På den stora amerikanska konferensen AGU presenterades häromdagen studier av mystiska smala rännor som rymdsonden Dawn observerat på asteroiden Vesta. Forskare som studerat Dawns bilder av några relativt nybildade kratrar på Vesta är förundrade över dessa märkliga formationer. De har svårt att förklara hur rännorna uppkommit. Liknande formationer har upptäckts på Mars och där tror forskarna att de kan ha orsakats av koldioxidfrost. Även på jorden finns den här typen av rännor, men de har karvats ut av vatten. Frågan är vilka mekanismer som ligger bakom rännorna på Vesta.
I bilden nedan syns några av dessa rännor i en krater.
Rymdsonden Dawn lämnade som bekant asteroiden Vesta i september månad för att fortsätta sin färd mot nästa mål; dvärgplaneten Ceres. Under det dryga år som Dawn kretsade kring Vesta samlade rymdsonden in en mycket stor mängd data om denna asteroid. Jag har här i bloggen rapporterat om det mesta kring Dawns observationer (se HÄR), men nu kommer ytterligare fakta. Forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory som studerat data och bilder från Vesta är förvånade över hur asteroidens yta ser ut. Den verkar vara evigt ung och avviker från andra himlakroppar som liksom Vesta saknar atmosfär i solsystemet. Ytskiktet på Vesta tycks röras om kontinueligt och därmed uppvisa en relativt ung yta. Sådana himlakroppar borde efter årmiljarder bli lite mörkare av framförallt järnpartiklar som träffar ytan. Vår egen måne har t.ex blivit mörkare med tiden. Forskningsresultaten presenteras i två rapporter i tidskriften Nature den 1 november 2012.
Asteroiden Vesta är sannolikt en mycket gammal himlakropp, som bildades när vårt solsystem formades. Den är därför intressant att studera för det är lite av en "solsystemets historiebok" vi ser. En gammal himlakropp har förstås blivit föremål för en och annan kollision under årmiljardernas lopp. Forskarna tror att den översta ytmaterian på Vesta är mycket mobil såtillvida att den sprids lätt över asteroidytan efter meteornedslag. Stora områden av Vesta är också mycket kuperad och har emellanåt omfattande jordskrev. Meteornedslag och jordskred bidrar till att hela tiden förnya asteroidens ytskikt. Rymdsonden Dawn har också observerat områden med betydligt mörkare ytskikt. Ett tag trodde man att de var resultat av relativt sen vulkanisk aktivitet på Vesta. Nu tror man snarare att det rör sig om kolrika meteorer som slagit ner på Vesta.
(Bildkälla: NASA)
En uppskattning som görs är att Vesta under de senaste 3,5 miljarderna år träffats av 300 meteorer/asteroider med diametrar på mellan 1 och 10 kilometer. Det skulle förklara alla mörka fläckar. Nedslagen har dessutom rört om i ytmaterian så mycket att Vesta idag har ett lager på 1-2 meter blandad materia över stora delar av asteroidens yta. Meteornedslag och träffar av större asteroider för med sig att materia från olika håll i solsystemet blandas. Alla himlakroppar är föremål för den här processen. Även jorden har under årmiljardernas lopp tillförts materia från annat håll i solsystemet. Sannolikt var det så som "livets byggstenar" och vatten fördes till jorden.
Nu väntar nästa uppdrag för rymdsonden Dawn: att studera den stora dvärgplaneten Ceres, som den når 2015. Ceres var den första asteroid som upptäcktes, redan 1801. I samband med att Pluto 2006 av den Internationella astronomiska unionen degraderades till dvärgplanet omdefinierade man också ett antal andra himlakroppars status, däribland Ceres. Den blev en av idag fem erkända dvärgplaneter (Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris). Ceres är det största objektet i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter. Den är dessutom ganska mörk, så lite närmare studier av Ceres kan ge ökad kunskap om "mörk materia". Inte Mörk materia med stort M, men synlig mörk materia! Lite kryptiskt kanske?!
Veckans stora nyhet var att Marsfordonet Curiosity har funnit en flodfåra där vatten tycks ha flödat i en ganska strid ström. Det kommer nu också rapporter om att rymdsonden Dawn funnit tecken på vatten på asteroiden Vesta (läs mer om senaste nytt om Dawn HÄR). Genom att kartlägga Vestas yta har forskarna skapat en bild av fördelningen av väte på asteroiden.
(Bildkälla: NASA)
Forskarna har funnit tecken på hydratiserade mineraler på Vesta som sannolikt levererats till asteroiden av dels meteoriter, dels i form av stora mängder damm. Förekomsten av vatten på de jordliknande planeterna, och hur det kommit dit, har varit föremål för debatt bland planetforskare. Studier av Vesta visar på att vatten kan ha förts till asteroiden på ett delvis annat sätt än vad man tidigare trott, vilket också kan påverka teorier om hur planeter och månar har fått vatten. Det kan vara så att vatten bundet i damm landat på asteroidens yta i ett skede av solsystemets historia då dammolnen var omfattande. Fördelningen av hydratiserade mineraler är ojämn. I bilden nedan visar de ljusa partierna var sådan materia finns.
(Bildkälla: NASA)
Vesta tycks vara mer geologiskt komplex än de flesta andra asteroider. Dawns observationer av Vestas yta visar på förekomsten av långa, djupa dalgångar. Forskarna har funderat på hur de har uppkommit. Asteroiden liknar större himlakroppar i och med att den verkar ha en kärna, mantel och skorpa. Den längsta dalgången är större än Grand Canyon och har en längd på hela 465 kilometer, en bredd på 22 kilometer och ett djup på 3 kilometer. Forskarna tror att det kan vara så att det är en krock med en annan större himlakropp som skapat dessa dalgångar.
Bilden nedan togs förra sommaren av Dawn och visar dalgångarna vid ekvatorn.
Rymdsonden Dawn har nu lämnat sin omloppsbana runt asteroiden Vesta och har satt kurs mot dvärgplaneten Ceres. Man kan nästan säga att sonden ska jaga ikapp Ceres i dess omloppsbana runt solen. Bilden nedan visar Vestas och Ceres positioner just nu (klicka HÄR för en lite större bild). De är ju faktiskt ganska nära varandra, men likväl tar det ca två och ett halvt år inan Dawn når fram till Ceres.
(Bildkälla: NASA)
Jag har skrivit en hel del om Dawn här i bloggen (se HÄR). Sonden har kretsat kring Vesta sedan mitten av juli 2011 och har i detalj observerat denna intressanta himlakropp. Vi har fått en massa fina bilder från en tidigare relativt okänd värld. NASA publicerade också en fin video häromdagen med titeln "Dawns farewell portrait of giant asteroid Vesta". Det är en simulerad överflygning som skapats av alla de foton som rymdsonden tagit. Vi får se alla kratrar och berg m.m. Fantastiskt!
(Källa: NASA)
Och idag bar det alltså av mot Ceres. Vad är då Ceres för en himlakropp? Det är en s.k dvärgplanet liksom Pluto, men betydligt mindre än denne. Hittills har fem himlakroppar fått benämningen dvärgplanet. Dessa är Pluto, Haumea, Makemake, Eris och Ceres. Ceres har en diameter på ca 950 kilometer. Den är därmed betydligt större än asteroiden Vesta, som har en diameter på lite drygt 500 kilometer. Den är den enda dvärgplaneten i de inre delarna av vårt solsystem. De övriga finns längre ut i solsystemet. Den upptäcktes redan år 1801 av den italienske prästen och vetenskapsmannen Giuseppe Piazzi. Det var faktiskt den första asteroid som blev upptäckt, beroende på att den är så mycket större än övriga asteroider. Under en period var den t o m definierad som planet. År 2006 blev Ceres dock omdefinierad från asteroid till dvärgplanet i samma veva som Pluto degraderades från planet till dvärgplanet.
Denna dvärgplanet dominerar asteroidbältet i och med att dess massa är en tredjedel av den totala massan för alla objekt i asteroidbältet. Ceres består av stenkärna och utanpå den ett relativt tjockt lager med vattenis. Faktum är att denna lilla dvärgplanet kan ha mer vatten än jorden, dock bundet i form av is. Ceres kretsar runt solen på ca 4,6 jordår.
(Bildkälla: Wikipedia)
Det finns endast några få mycket suddiga bilder av Ceres som tagits av Hubbleteleskopet, så det ska bli mycket intressant att så småningom få se hur Ceres egentligen ser ut. Så det är bara att vänta till våren 2015 för att få mer fakta om Ceres.
Rymdsonden Dawn har nu fullgjort sitt uppdrag kring asteroiden Vesta och är redo för nästa himlakropp: dvärgplaneten Ceres. I övermorgon sätter sonden kurs mot Ceres. Det är en färd på ca två och ett halvt år. Efter lite drygt ett år kring Vesta har vi fått en otroligt detaljerad bild av denna spännande himlakropp. Det blir första gången som en rymdsond i detalj utforskar två himlakroppar som befinner sig på långt avstånd från varandra.
Rymdkanalens websida har en bra beskrivning av det problem som NASA:s rymdsond Dawn råkat ut för. Den har nämligen fått problem med sitt s.k peksystem, vilket innebär att den har lite svårt att orientera sig. Tydligen fick även den svenska satelliten Odin detta problem. I Rymdkanalens artikel beskrivs mer detaljerat hur detta problem inverkar på en rymdsonds och satellits förmåga att genomföra sitt uppdrag. Jag ska skriva ett lite längre inlägg om de svenska satelliterna inom kort. De förtjänar att lyftas fram lite mer för det handlar om intressanta projekt.
NASA rapporterar att rymdsonden Dawn har fått vissa tekniska problem. En viss risk finns att sonden kan få svårt att genomföra observationer fullt ut när den inom kort lämnar asteroiden Vesta för att färdas mot dvärgplaneten Ceres. Problemen är likartade de som rymdteleskopet Kepler råkat ut för. Det är en indikator ("Reaction wheel") som syftar till att ha koll på rymdsondens exakta position som krånglar.
Annars kommer det just nu inte så mycket nyheter från Dawn. Det kommer dock dagligen lite bilder från sonden. Här nedan är den senaste som visar Aquilia-kratern som fotograferats från hög resp låg omloppsbana. För bildgalleriet, klicka här.
Rymdsonden Dawn är i sluttampen av sin utforskning av asteroiden Vesta och har skickat denna fina bild av den stora Octavia-kratern. Kratern är ca 30 kilometer i diameter. Snart, den 8 september, är det avgång mot nästa spännande objekt, dvärgplaneten Ceres. Eller som NASA-folket säger: Hasta la Vesta!
NASA publicerade häromdagen en väldigt fin video som visar asteroiden Vesta. Videon är sammansatt av en stor mängd foton som rymdsonden Dawn har tagit. Sonden kretsar runt asteroiden i ytterligare 2 och en halv månad innan den far iväg mot dvärgplaneten Ceres.
Rymdsonden Dawn har snart observerat asteroiden Vesta under ett års tid och har upptäckt en rad märkligheter med denna himlakropp. Vesta är ett slags förhistoriskt "fossil" som visar på den tidiga utvecklingen av solsystemet. På många sätt liknar den vår egen måne eller en mindre planet. Liksom jorden har den en komplex uppbyggnad med en järnkärna som omges av flera lager. Vesta tros ha skapats för mer än 4,5 miljarder år sedan och ungefär på samma sätt som de inre planeterna i solsystemet. Man tror t o m att Vesta har haft en magmaocean en bit under ytan. Många av de meteoriter som faller ner på jorden tycks härröra från just Vesta.
Vesta är också intressant ur ett topografiskt perspektiv. Det är en himlakropp med mycket höga berg och djupa dalar. Asteroiden har blivit utsatt för kraftiga meteorbombardemang, vilket format landskapet. Två mycket stora meteornedslag tros ha skett för 2 resp 1 miljard år sedan.
Den här rymdsondsexpeditionen har blivit synnerligen framgångsrik och visat att denna asteroid är betydligt mer komplex än vad man tidigare trott. Så småningom ska rymdsonden Dawn fortsätta sin färd mot dvärgplaneten Ceres. Vilka hemligheter kommer denna himlakropp att avslöja?
Bilden nedan visar en kartläggning av Vestas sydpol avseende mineralfördelning.
(Bildkälla: NASA)
Järnkärnan i Vesta är överraskande stor. Den har en diameter på ca 220 kilometer och man tror att Vesta tidigt smält helt vilket gjort att järnet sjönk till mitten av asteroiden och skapade kärnan.
(Bildkälla: NASA)
Hur stor är egentligen Vesta? Bilden nedan visar en jämförelse med några andra himlakroppar i vårt solsystem. Det är en stor asteroid, men i jämförelse med de större månarna i solsystemet är den liten. Diametern är "bara" ca 525 kilometer. Den kretsar runt solen på lite drygt 300 miljoner kilometers avstånd, dvs mer än dubbelt så långt från solen som jorden befinner sig.
NASA meddelar att rymdsonden DAWN får ytterligare 40 dagar på sig för studier av asteroiden Vesta. Det innebär att rymdsondens fortsatta färd mot dvärgplaneten Ceres senareläggs lite. Dawn kommer att kretsa runt Vesta fram till den 26 augusti och under denna period försöka kartlägga asteroidytan än mer detaljerat. Dawnprojektet har så här långt varit en fantastisk succé och NASA vill väl utnyttja tillfället att möjligen göra nya fynd på denna märkliga asteroid.
Illustration av Dawn kretsande runt Vesta (Bildkälla: NASA)
Rymdsonden DAWN fortsätter sin utforskning av asteroiden Vesta. Det ramlar in en hel del fina bilder från Vesta och här nedan visas några av dessa. Vill du se fler bilder så klicka här eller här.
I den första bilden (som är "image of the day" den 11 april, idag alltså) syns några större kratrar och en "prickad linje" med småhåligheter. Det är s.k sekundära kratrar som bildas av att större stenblock kastas upp vid ett meteornedslag och studsar iväg på ytan.
(Bildkälla: NASA)
I bilden nedan visas en vackert skålformad krater i Rheasilvia-området på Vesta som är fotograferad från ca 200 kilometers höjd över asteroidytan.
(Bildkälla: NASA)
Bilden nedan visar Canuleia-kratern på Vesta. Det ljusa i bilden tros vara materia som kastats upp vid det meteornedslag som skapade kratern.
Rymdsonden DAWN har nu tagit en rad bilder från asteroiden Vestas yta som är ännu mer detaljerade än de som hittills tagits. Vid den stora planetkonferensen Lunar and Planetary Science Conference i Texas som pågår just nu har nya data presenterats från Dawns observationer. Det framkom en hel del intressanta data om denna asteroid. Den är t.ex en av de ljusaste objekten i solsystemet och den enda asteroid i asteroidbältet som är synlig med blotta ögat från jorden.
Kratern Numisia (Bildkälla: NASA)
Det ljusaste området på Vesta (Bildkälla: NASA)
Vissa områden på Vesta är extra ljusa och det säger en del om asteroidens historia. Forskningsrön visar att de ljusaste delarna av Vesta är ursprunglig materia som inte förändrats av meteornedslag m.m. Mörkare ytmateria är inte slumpmässigt spritt över himlakroppen, utan förekommer i större omfattning inom vissa specifika områden. Det tyder på större geologisk aktivitet i dessa områden någon gång i asteroidens forntid. Även meteornedslag har förekommit i större omfattning där mörkare ytmateria finns. Vissa av dessa nedslag har varit så kraftiga att ytmateria smält.
