Japansk rymdsond ska studera gas i planet- och månatmosfärer

Läser i Sky & Telescope att den japanska rymdmyndigheten JAXA sände upp rymdsonden Hisaki i lördags (14 september 2013). Denna uppskjutning har skett lite i tysthet. Det är nog inte bara jag som missat det hela. Hisaki är ett litet rymdobservatorium som ska studera flyktiga gaser i atmosfären hos tre olika himlakroppar: Venus, Mars och Jupitermånen Io. Tanken är att sonden ska studera hur solvinden "blåser bort" gas från himlakropparnas övre atmosfärlager.

Illustration av Hisaki (Bildkälla: JAXA)

Hisaki kretsar runt jorden på ca 1.000 kilometers höjd och ska med hjälp av sitt teleskop studera atmosfärerna kring de två planeterna och månen Io i ultraviolett ljus. Beträffande Mars och Venus vill forskarna studera hur gasen i atmosfären försvinner kring himlakroppar som inte skyddas av en magnetosfär. I Ios fall vill forskarna studera gasmolnet kring månen och hur den påverkas av Jupiter och solvinden.

Projektet hade tidigare arbetsnamnet SPRINT-A, men heter alltså nu Hisaki, som betyder ungefär "bortom solen" fritt översatt. Atmosfärstudier tycks vara på modet just nu. Både månsonden LADEE, som NASA sände upp häromdagen, och Marssonden MAVEN, som sänds upp i november, ska studera atmosfärer. 

Solsonden IRIS sänds upp fredag morgon

NASA sänder upp en solsond fredag morgon svensk tid (om allt går som planerat). Det är sonden/satelliten IRIS (Interface Region Imaging Spectrograph) som ska studera ett område av solatmosfären som ligger nära solytan. Detta pulserande område, som kallas Interface Region, är på mellan 5.000 och 10.000 kilometer djupt och här händer det grejer hela tiden. Uppskjutningen skulle ha skett idag, men har blivit något fördröjd på grund av strömavbrott tidigare i veckan vid Vandenberg Air Force Base i Kaliforninen, varifrån sonden sänds upp. Om allt går som planerat är sonden i luften tidigt fredag morgon svensk tid.

Syftet med IRIS-projektet är att få ökad kunskap om hur energin flödar genom atmosfärlagren nära solytan. Trots relativt omfattande studier av solen har vi fortfarande bristfälliga kunskaper om hur energi transporteras mellan olika atmosfärlager kring solen. IRIS kan därför bidra till en ökad kunskap om hur temperaturen i solens korona kan bli miljontals grader när solytan inte ens når upp till 6.000 grader. Hur kan det vara så mycket varmare långt ut från solen? Forskarna hoppas också få en ökad förståelse för de energiflöden som driver solvinden. Interface Region är också källa till merparten av den ultravioletta strålning som bland annat påverkar jordens klimat.

(Bildkälla: NASA)

IRIS kommer att ge oss en betydligt mer detaljerad bild av solen än vad som varit möjligt tidigare. Samtidigt är sonden ett komplement till de lite större rymdsonderna kring solen, såsom SDO och Hinode. Tillsammans studerar de olika sonderna solytan och de olika delarna av solatmosfären.

IRIS-sonden med utfällda solpaneler (Bildkälla: NASA)

IRIS är en relativt liten sond, som kommer att skjutas upp med hjälp av Orbital Sciences Pegasusraket, som har visat sig vara utmärkt för just den här typen av satellituppskjutningar. Både raket och sond åker "snålskjuts" (piggy-back) på ett ombyggt flygplan. När planet når 12.000 meters höjd släpps raketen med sonden. Med hjälp av Pegasus tre raketsteg skjuts sedan raketen i en omloppsbana över polerna runt jorden.

Ett flertal nya rymdsondsuppdrag till Mars i pipeline

Det är en intensiv utforskning av den "röda planeten" just nu och mer ska det bli. Vi kommer att få se ett flertal rymdsonder till Mars de närmaste åren. Alla de stora rymdnationerna är med på banan och planerar för Marsprojekt. Här nedan ges en översikt av läget.

MAVEN
Först i tur (i konkurrens med den indiska sonden som beskrivs nedan) att sändas mot Mars är NASA:s rymdsond MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile Evolution) som sänds upp redan i november 2013. Sonden ska framförallt studera atmosfären och magnetfältet kring Mars. Målet är att få ökad förståelse för hur planeten successivt fått en allt tunnare atmosfär genom att den förlorat atmosfäriska gaser ut i rymden. Tanken är att man därmed ska kunna få en bild av planetens klimathistoria. Tidigare Marsstudier visar på att planeten haft stora mängder vatten, vilket tyder på ett helt annat klimat än det vi idag ser på denna iskalla och ökentorra planet. En teori är att Mars haft ett mycket starkare magnetfält som skyddat planeten från solvinden. När magnetfältet försvagades tilläts solvinden torka ut planeten. Rymdsonden går in i omloppsbana kring Mars i oktober 2014.

Illustration av MAVEN (Bildkälla: NASA)

Mangalyaan - Mars Orbiter Mission
Sent i höst (oktober-november) ska också den indiska rymdmyndigheten ISRO sända iväg en rymdsond mot Mars. Emily Lakdawalla har skrivit en del om projektet på Planetary Societys bloggsida. När sonden når Mars under 2014 ska den in i en elliptisk omloppsbana. Avståndet till Mars kommer att variera mellan 372 kilometer och ca 80.000 kilometer. Sondens uppdrag är framförallt att studera Marsatmosfären, men också att kartlägga planetens sammansättning.

Illustration av Mangalyaan (Bildkälla: ISRO)

InSight
NASA:s nästa Marslandare, InSight, sänds upp i mars 2016, med uppdraget att utforska planetens sammansättning och temperatur m.m. Den ska landa på Mars i september samma år och verka i två år. Landaren bygger på ungefär samma teknologi som Phoenixlandaren som damp ner på Marsytan 2008. Syftet är att få ökad kunskap om Mars sammansättning och om hur en planet som Mars bildas och utvecklas. Uppdraget handlar mycket om geofysisk utforskning - att studera seismisk aktivitet, värme etc. Landaren är bl a utrustad med en avancerad borr som ska borra några meter ner i Marsmaterian. Landningen ska ske i ett slättområde som heter Elysium Planitia, som visar tecken på att ha varit vulkaniskt aktivt.

Illustration av InSight (Bildkälla: NASA)

ExoMars: Trace Gas Orbiter resp Marsfordon
Den europeiska rymdmyndigheten ESA och den ryska rymdmyndigheten Roscosmos har kommit överens om upplägget för det gemensamma ExoMars-projektet. Två rymdsondsuppskjutningar, 2016 resp 2018, ska ske där den första är den s.k Trace Gas Orbiter (TGO) 2016, som också inkluderar en landare med det kryptiska namnet Entry, Descent anl Landing Demonstrator Module (EDM). Liksom så många andra Marsprojekt är uppdraget att försöka utröna om liv existerat på Mars. TGO ska studera Marsatmosfären och bl a söka efter metan, som kan vara en indikator på aktiva biologiska eller geologiska processer.

År 2018 sker uppskjutning av sond nr 2 i ExoMars-projektet. Den inkluderar en landare samt ett Marsfordon. Den tycks ha samma typ av uppdrag som NASA:s Curiosity, dvs att borra efter liv. Detta fordons borr ska kunna tränga ner 2 meter under Marsytan. Tanken är att försöka finna organisk materia som inte förstörts av den starka strålningen vid Marsytan.

Ryssland, som kom in ganska sent i projektet efter att NASA beslutade sig för att hoppa av, bidrar med både raketer för uppskjutning av rymdsonderna och med landaren i "ExoMars 2". ESA står för landaren i "ExoMars 1" samt med Marsfordonet. Båda rymdmyndigheterna står för olika typer av instrument.

Illustration av Trace Gas Orbiter (Bildkälla: ESA)

Marsfordonet (Bildkälla: ESA)

NASA:s Marsprojekt 2020
Som jag skrivit tidigare här i bloggen (se HÄR) planerar NASA för ett Marsprojekt 2020, som inkluderar ytterligare ett Marsfordon. Projektet liknar till stor del det nuvarande Curiosity-projektet.

Kommersiella färder till Mars?
Multimiljardären Dennis Tito, den förste privatperson som år 2001 besökte den Internationella rymdstationen ISS, har inom ramen för Inspiration Mars Foundation annonserat om planer på en rymdfärd till Mars redan 2018. Tanken är att ett flertal kommersiella rymdbolag ska samarbeta i ett projekt som syftar till att sända två "amatörastronauter" i en bana runt Mars och tillbaka till jorden. Just 2018 ligger jorden och Mars perfekt i linje för att en rymdsond likt en boomerang ska kunna flyga runt Mars och åter till jorden. Nästa sådant tillfälle blir inte förrän år 2031. Året 2018 är även perfekt med tanke på att solaktiviteten väntas vara på en låg nivå i solens 11-åriga cykel. Det gäller ju att se till att Marsastronauterna inte utsätts för alltför mycket strålning under färden mot Mars. Det hela beräknas vara i ca 500 dagar. Återstår att se om man verkligen hinner få till ett projekt på de 5 år som återstår.

Illustration av Marssonden (Bildkälla: Mars Inspiration Foundation)

Ett annat kommersiellt projekt som varit på tapeten det senaste året är MarsOne. Detta något "galna" projekt har som målsättning att etablera en bosättning på Mars 2023. Dessförinnan ska diverse förnödenheter sändas till Mars med hjälp av en Marslandare. Det hela ska finansieras via TV-intäkter. Personligen skulle jag bli väldigt förvånad om det här projektet blir verklighet. Information om projektet finns HÄR.


Kina?
Även den kinesiska rymdmyndigheten CNSA har förstås Marsplaner, men de tycks vara lite mer på sikt. Reuters rapporterade i höstas att Kina först 2030 planerar att genomföra ett rymdsondsprojekt med målet att hämta Marsmateria till jorden. Massmedia rapporterade också i början av december ifjol om de kinesiska planerna att odla grönsaker på Mars i ett stort växthus. Vi får väl se om inte också Kina snart rapporterar om ett kommande Marsprojekt. Den kinesiska rymdmyndigheten är inte så värst kommunikativ om sina planer.

Japan?
Japanska rymdmyndigheten JAXA har inte meddelat några konkreta Marsplaner, men planerar, enligt websidan Physorg, att sända upp ett rymdteleskop någon gång under 2013 med uppgift att bl a studera Marsatmosfären.

Illustration av teleskopet (Bildkälla: JAXA)

Som synes blir det många projekt som i detalj kommer att utforska planeten Mars. Till ovanstående ska förstås läggas alla nu pågående Marsprojekt. Flera av dem kommer sannolikt att pågå ytterligare några år, så det blir nästan lite trångt i luftrummet ovan Mars.

Flera kometer och asteroider passerar nära jorden

Asteroiden Apophis och kometen C/2012 K5
Häromdagen skrev jag en artikel om asteroiden Apophis som tycks missa jorden med en hårsmån både 2029 och 2036 (läs HÄR). Ett flertal andra asteroider och kometer passerar ganska tätt förbi jorden under året. Förhoppningsvis kommer vi att få se åtminstone en ljusstark komet på stjärnhimlen, ISON. Redan i början av januari i år passerade en komet, C/2012 K5 jorden och fångades på ett antal teleskopbilder av några amatörastronomer. Kolla in den här videon som skapats genom sammanfogning av dessa bilder:

(Källa: Youtube)

Kometen C/2011 L4 PANSTARRS
C/2012 K5 var bara en liten uppvärmning för det som komma skall. I mars passerar kometen C/2011 L4 PANSTARRS. Den kan tänkas bli synlig för blotta ögat på stjärnhimlen och enligt vissa (optimistiska) prognoser lika ljusstark som Venus! Kometer är dock ganska oförutsägbara vad gäller ljusstyrka och uppträdande i övrigt så vi får väl se hur det blir om knappa två månader. Kometen passerar jorden som närmast den 5 mars och närmast solen den 10 mars. Det är väl då som den förhoppningsvis ska lysa upp natthimlen med en lång kometsvans. Om det vill sig så kan kometen bli synlig i en dryg månad innan den åter försvinner för vår syn. Just denna komet kommer vi aldrig mer att se. Det tog sannolikt miljoner år för den att nå de inre delarna av solsystemet från Oorts kometmoln. Deborah Byrd på EarthSky rapporterar detaljerat om denna komet och andra intressanta kometer.

Kometen C/2012 S1 (ISON)
I slutet av 2013 kan vi förvänta oss en än mer spektakulär kometentré, kometen C/2012 S1 (ISON)! Den är en s.k "sungrazing comet", som kommer extremt nära solen. En del av dessa sungrazers kommer t o m så nära solen att de förstörs. Sedan finns ju de sungrazers som mirakulöst överlever en färd "genom solen", såsom kometen Lovejoy (läs mer HÄR). ISON kan i slutet av november i år bli lika ljusstark som fullmånen! Vilken grej hade inte det varit?! Dessutom kan den bli synlig på stjärnhimlen i mer än en månads tid. Kometen kommer att passera solen på endast 1,2 miljoner kilometers avstånd! Den riskerar därmed att brytas sönder i mindre delar.

Kometen ISON:s bana (Bildkälla: NASA)

Många Near Earth Objects!
Det passerar som bekant en rad asteroider var och varannan dag förbi jorden. De flesta passager sker på behörigt avstånd, dvs på några miljoner kilometers avstånd. Kolla bara in NASA:s lista över dessa "NEO Close Approaches". Populär Astronomi skrev för en månad sedan om asteroiden 2012 DA14  som den 15 februari passerar jorden på ett avstånd av 0,0002 astronomiska enheter. Det är bara 27.000 kilometer bort! Samma dag passerar för övrigt ytterligare tre asteroider jorden, men på några miljoner kilometers avstånd.

Det närmaste kvartalet passerar hela 80 asteroider jorden! Ingen kommer lyckligtvis att vara i närheten av att krocka med oss. Det ligger nog en hel del i det som Don Yeomans, ansvarig vid NASA:s Near Eart Object Program Office säger: "With new telescopes coming online, the upgrade of existing telescopes and the continued refinement of our orbital determination process, there’s never a dull moment working on near-Earth objects". NASA bevakar alla dessa nära-jorden-objekt. UniverseToday har skrivit en intressant artikel om Apophis och asteroidbevakning.

Om en asteroid upptäcks som har en kurs som gör att den riskerar att kollidera med jorden, finns många idéer på vad man borde göra för att undvika en kollision. Det är allt från att med hjälp av detonationer putta asteroiden så att den inte träffar oss till att skjuta paintball på den! Anders på bloggen Tyngdlöst skrev om den här paintball-idén för ett par månader sedan.

Rymdsondernas utforskning av kometer och asteroider
Kometer och asteroider blir också alltmer intressant att utforska lite närmare. Rymdsonden Dawn har ju under det senaste året utforskat den stora asteroiden Vesta in i minsta detalj. Därutöver har under årens lopp 16 andra mindre objekt utforskats, vilket illustreras av bilden nedan. Det är Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog som gjort bilden och den publiceras här med hennes tillstånd.

(Montage by Emily Lakdawalla. Data from NASA / JPL / JHUAPL / UMD / JAXA / ESA / OSIRIS team / Russian Academy of Sciences / China National Space Agency. Processed by Emily Lakdawalla, Daniel Machacek, Ted Stryk, Gordan Ugarkovic)

Flera rymdsonder kommer också under de närmaste åren att studera asteroider:

• ESA:s Rosetta är på väg för att studera kometen Churyumov-Gerasimenko 2014
• Japanska Hayabusa 2 sänds 2014 mot asteroiden 1999 JU3
• NASA:s OSIRIS-REx sänds 2016 mot asteroiden 1999 RQ36
• ESA:s MarcoPolo-R sänds mot en asteroid (förmodligen asteroiden 1996 FG3) i början av 2020-talet.

Dessutom finns en del (vilda) planer på NASA att bogsera in en asteroid i en omloppsbana runt månen för att titta lite närmare på den (läs HÄR). Det diskuteras en hel del om att utvinna metaller m.m ur asteroider. Här nedan är en illustration av "gruvbrytning" på en asteroid. Asteroider och kometer verkar bli ett hett område att bevaka framöver!

(Bildkälla: NASA)

Lite fakta inför Venuspassagen på onsdag

På onsdag morgon är det så dags för århundradets sista Venuspassage. Missar man den så är sannolikheten minimal att man får uppleva nästa passage. Den inträffar först år 2117. Det har varit en hel del skriverier t o m i dagspressen kring denna händelse. Gemene man kanske undrar vad det är för intressant med en Venuspassage. Det handlar ju trots allt "bara" om att planeten Venus råkar passera över solskivan. Det lär bli svårt att jaga upp släkt och vänner på onsdag morgon för att kolla in det hela. Det är nog så att det är vi astronominördar som tycket att det hela är spännande. Det är ju dessutom astronomihistoriskt en intressant tilldragelse och ett tillfälle att se denna planet (om än som en mycket liten svart prick) även med en enkel kikare. OBS att man absolut inte ska titta igenom kikaren om man vill ha synen i behåll. Man ska projicera bilden mot t.ex ett vitt ark. Populär Astronomi har en utmärkt instruktion på hur det hela ska gå till.

För den late finns också möjlighet att följa det hela på nätet. T.ex NASA har en websida där man kan följa lite webcasts från olika håll i världen (se här). Bilden nedan visar NASA:s bild av Venus bana över solskivan nu i år samt 2004. Observera att det är amerikanarna som ser det hela den 5 juni. Vi får som sagt vänta till den 6 juni.


(Bildkälla: NASA)

Planeten Venus passerar alltså solskivan. Detta gör den två gånger med åtta års mellanrum och därefter tar det lite drygt 100 år tills det återigen sker två gånger på åtta år. Venuspassagerna är framförallt intressanta ur ett astronomihistoriskt perspektiv. Detaljerade studier av Venuspassagerna år 1761 och 1769 bidrog starkt till kunskapen om avstånden i vårt solsystem och om solsystemets storlek. Om detta kan också läsas på Populär Astronomis websida (se här), med länkar till flera andra intressanta sidor. Det finns många roliga anekdoter om de expeditioner som genomfördes 1761 och 1769 för att få klarhet om solsystemets dimensioner. Vetenskapsmän skickades till alla möjliga otillgängliga patser för att utföra observationer. Det var inte alltid som det gick så bra. Efter månader av strapatser kunde det hela sluta med att det just den aktuella dagen för observation råkade vara mulet! Hängivna vetenskapsmän ger dock inte upp så lätt, utan en och annan väntade mellan 1761 och 1769 för att ånyo göra ett försök att observera det hela. Med lite otur var det mulet då med. Man får hoppas att dom ägnade de mellanliggande åtta åren till något kul! En riktigt ordentlig genomgång av Venuspassagernas historia får man på Sky&Telescopes websida.

Vad är det då vi ser vid denna Venuspassage? Jo, vår systerplanet Venus ägnar lite drygt sex timmar åt att förflytta sig över solskivan. Det hela börjar redan några minuter efter midnatt, men eftersom solen inte går upp över horisonten förrän några timmar senare kan man lugnt sova vidare. Vi i södra Sverige får dock ställa väckarklockan på ca 04.00 (i Göteborg alltså) för att hinna piggna till såpass att vi kan studera det hela. Sedan är det bara att hoppas på klart väder. Just nu ser väl inte prognoserna så lysande ut för oss göteborgare i allafall om man får tro SMHI. Det kan möjligen klarna upp kring 5-tiden. Norska Yr har en mer positiv prognos.

Venus är som sagt vår systerplanet. Den är något mindre än jorden och den planet som kommer närmast oss i sin omloppsbana runt solen. Länge fanns det förhoppningar om att denna planet kunde tänkas hysa liv, men de förhoppningarna grusades rejält i och med att de första rymdsonderna studerade planeten lite mer detaljerat. Det är svårt att tänka sig en mer ogästvänlig plats än Venus. Den tjocka atmosfären och ett massivt växthusklimat gör att planetens temperatur uppgår till sådär 400 grader C! Ett tjugotal rymdsonder har studerat planeten, vilket gör den till en av de mest studerade i vårt solsystem. Både Ryssland (eller Sovjetunionen som det hette på den tiden) och USA har skickat en massa rymdsonder dit under de senaste 50 åren. Den första som passerade Venus var NASA:s Mariner 2 i december 1962. Idag kretsar bara ESA:s Venus Express runt planeten.


Radarbild av Venus som rymdsonden Magellan tog i början av 1990-talet (Bildkälla: Wikipedia)

Venuspassager kan ju förstås studeras från rymden också. Flera av rymdteleskopen och rymdsonderna kommer att kolla in passagen. Rymdsonden SOHO, som studerar solen, har de senaste dagarna tagit lite bilder som visar att Venus är i antågande. Så här såg bilden ut idag. Den ljusa pricken är Venus och den lite mörkare cirkeln i mitten av bilden är solen. Se fler bilder här.


(Bildkälla: NASA)

Förutom SOHO kommer förstås Venus Express att studera Venuspassagen. Hubbleteleskopet kommer, som jag skrev för en dryg vecka sedan, att använda månen som en spegel för att studera Venus. Japanska solsonden Hinode ska också observera det hela liksom förstås alla de solteleskop som finns på jordbaserade observatorier.

Ja, då är det bara att börja förbereda sig för årets stora astronomiska händelse!

Det regnar på solen (fast inte vatten)!

Den japanska rymdsonden Hinode (som är ett samarbetsprojekt med NASA) har filmat en kul sekvens efter ett av de senaste kraftiga utbrotten på solen. Det ser ut att regna på solen! Det är förstås inte vatten som faller ner på solen utan ett slags koronaregn. Det är plasma som efter utbrottet ramlar ner mot solen och nästan studsar på solytan.

(Källa: JAXA/NASA)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/94691/watch-it-rain-on-the-sun/

Frankrikes och Japans rymdbudgetar

Arielspace rapporterar idag om Frankrikes och Japans rymdbudgetar. Det är hyfsat mycket pengar som de båda länderna förfogar över till rymdsatsningar. Frankrikes rymdbudget uppgår till 1,6 miljarder Euro (eller 2,1 miljarder dollar), varav ungefär häften är bidrag till ESA:s verksamhet. Den andra halvan avser egna satsningar såsom satellitprojekt och utveckling av en ny version av Arianeraketen.

Japans rymdbudget är ännu något större, 3,85 miljarder dollar. Ett flertal spännande projekt planeras, såsom Hayabusa-2 (sond som ska hämta hem materia från en asteroid), ettröntgenrymdteleskop, satelliter och transportfarkoster. Tydligen finns även Japan med i arbetet med att ta fram rymdfärjor som kan transportera människor och material till och från den internationella rymdstationen ISS.

Läs mer på: http://www.arielspace.se/

En asteroid passerar nära jorden och en japansk rymdsond ska utforska en annan

Asteroiden 433 Eros passerar relativt nära jorden imorgon. Denna avlånga asteroid som är ca 34 kilometer lång passserar på "bara" 26,7 miljoner kilometers avstånd från jorden. För att vara en jordnära asteroid så är den stor. De allra flesta asteroider som passerar nära jorden är ganska små. Häromdagen passerade en sådan 10-metersasteroid på endast 60.000 kilometers avstånd från vår planet (läs mer här). 433 Eros har studerats ganska ingående av en rymdsond, NEAR Shoemaker, under perioden 1998 - 2001.


Bilder av 433 Eros tagna av rymdsonden NEAR-Shoemaker år 2000. (Bildkälla: NASA)

SpaceflightNow rapporterar att japanska regeringen förra veckan gav klartecken till en rymdsond som ska utforska en asteroid. Rymdsonden, Hayabusa 2, är tänkt att sändas upp 2014 för att titta lite närmare på asteroiden 1999JU3, som är en av alla dessa asteroider som passerar jorden på relativt nära avstånd. Asteroiden är ca en kilometer i diameter och Hayabusa 2 väntas nå fram till den i mitten av år 2018. Tanken är att sonden ska landa på asteroiden och plocka med sig lite materia och sedan lämna den i slutet av år 2019 för att återvända till jorden. Hemkomsten är planerad till slutet av år 2020.

Detta projekt är en uppföljare till Japans förra asteroidprojekt, Hayabusa, som trots en del tekniska problem får anses ha varit lyckat. Rymdsonden lyckades få med sig lite materia från asteroiden Itokawa (se artikel i bloggen här). Den här gången vill man inte bara plocka materia från asteroidytan utan vill också försöka få med sig materia som ligger lite under ytan. För att åstadkomma det ska man via en mindre explosion skapa en liten krater ur vilken rymdsonden sedan plockar upp stenar. Låter avancerat!


Illustration av Hayabusa 2 (Bildkälla: JAXA)

Läs mer här: http://www.universetoday.com/93101/asteroid-to-make-closest-approach-since-1975/

Läs mer här: http://spaceflightnow.com/news/n1201/29hayabusa2/

Läs också: http://www.jspec.jaxa.jp/e/activity/hayabusa2.html

Får vi snart rymdväderprognoser på nyheterna i TV?

Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har en intressant artikel om den snabba utvecklingen av analyser och prognoser vad gäller rymdväder. På den stora geofysikkonferensen AGU i Kalifornien i veckan har bl a rymdväder diskuterats. Rymdväder uppstår i huvudsak utifrån effekterna av en mer eller mindre aktiv sol. När solen har utbrott så påverkar det stora delar av solsystemet på olika sätt.

Ett stort antal rymdsonder studerar solen och solens inverkan på övriga himlakroppar i solsystemet. Det kommer löpande nya bilder och data från framförallt de olika solsonderna såsom SDO, SOHO, Stereo, Hinode m.fl (jag har skrivit en hel del om detta, se under respektive rymdsond). Det blir ju också allt mer viktigt att få tillförlitliga prognoser avseende rymdvädret. Dels påverkar "magnetiska stormar" kommunikationssatelliter, rymdsonder, rymdstationer m.m, dels kan de ha stark påverkan på astronauter som deltar i bemannade rymdfärder.

Så om några år har vi kanske rymdmeteorologer som drar den aktuella rymdväderprognosen!


En hel skock rymdsonder studerar olika aspekter av rymdväder (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003291/

Akatsuki, en annan "skenande" rymdsond som det finns hopp för

Astrowebb rapporterade igår att den japanska rymdmyndigheten JAXA lyckats genomföra tre större motortändningar på rymdsonden AKATSUKI som hamnade i omloppsbana runt solen istället för att färdas mot Venus. Motortändningarna syftar till att ändra sondens kurs så att den kommer i en bana som så småningom kan möjliggöra en färd mot Venus.

Läs mer på: http://www.astrowebb.com/

Mycket om rymdsonders utforskning på dagens "Astronomdag" i Göteborg

Astronomdagarna i Göteborg fortsatte idag med en rad intressanta föreläsningar och flera av dem berörde rymdsondernas utforskning av vårt solsystem och av universum i stort. Här kommer en kort sammanfattning av förmiddagens sessioner:

• Dan Kiselman berättar om aktuell solforskning och vad som är på gång framöver. Det svenska solteleskopet på Kanarieöarna är, även internationellt sett, en god källa till ny kunskap om solen och dess processer. Det planeras flera stora solteleskop, bl a 4,2 metersteleskopet ATST (Advanced Technology Space Telescope) som ska byggas på Hawaii och 4-metersteleskopet EST (European Solar Telescope) som ska byggas på Kanarieöarna. Dessutom finns planer att bygga ett 5-meters (eller rentav ett 8-meters) teleskop i Kina. Flera nya solsonder är också på gång, såsom ESA:s Solar Orbiter (2017-2021), NASA:s Solar Probe Plus (2018-2024, ska flyga riktigt nära solen) samt JAXA:s Solar-C (2018). Det finns ju ett flertal rymdsonder uppe i nuläget, varav SDO kanske är det mest spännande.
• Björn Davidsson berättar om den mycket spännande utforskningen av asteroider och kometer och andra små solsystemsobjekt. Mycket kunskap kan erhållas om solsystemets bildande och tidiga utveckling vid studier av dessa relativt omodifierade himlakroppar. Här bygger studierna till stor del på de fynd som rymdsonderna Hayabusa, Rosetta, Deep Impact och Dawn har gjort. Man försöker ta fram en modell över hur dessa små himlakroppar bildats. Just nu är det förstås ett stort intresse för Dawns utforskning av asteroiden Vesta.
• Charles Lue berättar om hur solvinden påverkar himlakroppar utan atmosfär. Här bygger studierna bl a på observationer från den indiska rymdsonden Chandrayaan-1. Man studerar likheter och olikheter i solvindens påverkan på olika himlakroppar och solvindens påverkan på rymdvädret. Man utgår också från data från rymdsonden Mars Express som studerar Mars och dess måne Pbobos År 2014 planeras uppskjutning av  rymdsonden Bepi Colombo, ett av ESA:s stora projekt. Den kommer att ha svenskutvecklade instrument för att bl a studera solvinden.
• Anders Johansen berättar om ett av astronomins hetaste ämnen just nu - utforskningen av exoplaneter. Det tycks som det alltmer blir den s.k transitmetoden som dominerar vid letandet av exoplaneter. Det är just nu en explosionsartad utveckling inom området och idag är man uppe i ca 700 exoplaneter. I studierna ingår bl a att fundera på hur stoft och grus kan bilda de planetesimaler som så småningom blir planeter. Något som förbryllat forskarna är fynden av mycket stora gasplaneter på mycket stora avstånd från sina stjärnor. Hur har dom lyckats hinna bilda någon form av kärna från de stoft- och gruskorn som funnits i ackretionsdisken? Forskningen visar att grus och stoft klumpar ihop sig mycket snabbare än man tidigare trott så det förklarar planetutvecklingen.

En massa spännande föreläsningar återstår idag! Fortsättning följer!

JAPAN analyserar asteroidstoft och försöker också återfå kontrollen över förlorad rymdsond

Den japanska rymdmyndigheten JAXA har stolt kunnat presentera resultatet av analyser av det asteroidstoft som rymdsonden HAYABUSA lyckades få med sig från asteroiden Itokawa ner till jorden. Det var inga stora mängder materia precis, men några gram asteroidmateria räcker långt för omfattande analyser. Jag beskrev det hela i en tidigare artikel, men såg häromdagen en fin bild på den lilla stoftbiten. Den pryder ansedda tidskriften Science omslag.


Omslaget på tidskriften Science

SpaceDaily skriver också idag om att JAXA försöker få kontroll på rymdsonden AKATSUKI, som var ämnad att färdas mot Venus, men istället hamnade i omloppsbana runt solen. Lyckade försök att tända raketmotorerna har gjorts och förnyade försök görs under september månad för att så småningom få sonden i rätt kurs igen. Om allt lyckas så kan rymdsonden tänkas kretsa runt Venus i november 2015. Låt oss hoppas att det hela lyckas. Venus är ju, som jag skrev i en artikel nyligen, en lite bortglömd planet i rymdsondernas utforskning av solsystemet.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Japan_test_fires_Venus_probe_engine_999.html

Läs också : http://www.jaxa.jp/press/2011/08/20110826_hayabusa_e.html

Vad har NASA emot planeten Venus?

Vad har NASA emot Venus egentligen? Den frågan ställde sig en grupp forskare som i veckan hade samlats för det årliga mötet i NASA:s Venus Exploration Analysis Group (VEXAG). Denna mystiska planet som ju skulle vara intressant att studera ur flera olika aspekter är bortglömd. NASA har inte skickat några rymdsonder till Venus på länge. Den senaste som mer detaljerat studerade planeten var rymdsonden MAGELLAN, men det var för 20 år sedan. NASA har i dagsläget inte heller någon plan på att skicka rymdsonder till denna planet som ju är vår närmaste grannplanet. Vadan detta med tanke på att ESA ju har skickat dit rymdsonden VENUS EXPRESS och den japanska rymdmyndigheten JAXA sonden AKATSUKI (som visserligen missade målet)?


Planeten Venus (Bildkälla: NASA)

I tidskriften Nature finns ett diagram som visar att forskarna har intresse av ytterligare studier av Venus. Ungefär en fjärdedel av alla forskningsförslag rörande rymdfärder rör denna planet, men NASA verkar ha ett mer ljumt intresse för denna heta planet.

Det troliga skälet är att det just nu är ganska mycket fokus på att skicka rymdsonder till himlakroppar som i framtiden är möjliga att besöka. Till dom hör planeten Mars och asteroider i vår närhet. Venus är en av de mest ogästvänliga platser som finns i vårt solsystem och därmed ingen potentiell destination för bemannade rymdfärder. Trots att Venus borde vara intressant att studera så lär nog Venusforskarna få misströsta även framöver.

Läs mer på: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=scientists-perceive-nasa

Läs också: http://www.nature.com/news/2011/110902/full/477145a/box/1.html

Japanska rymdsonden HAYABUSA:s prover från asteroid har nu analyserats

Den japanska rymdsonden Hayabusa var en lyckad sond som efter en del problem lyckades landa på asteroiden 25143 Itokawa i november 2005. Den plockade med sig ett litet ytprov från asteroidens yta och återvände till jorden i juni 2010, då den landade i södra Australien. På websidan Physorg refereras till en artikel från  tidskriften Science om resultatet av de analyser som gjorts av dessa ytprover. Det är första gången materia från en asteroid analyseras.


(Bildkälla: JAXA)

Analyserna, som gjorts av japanska och amerikanska forskare, visar på att asteroider av den typ som Itokawa representerar är mycket primitiva himlakroppar. Ytproverna innehåller samma materia som hos meteoriter, s.k chondriter. Det är materia som bildades i samband med att solsystemet skapades. Man tror också att Itakawa har bildats av delar från en mycket större asteroid, eftersom materian tycks ha blivit kraftigt upphettad. I jämförelse med ytprover från månen visar analyserna att asteroiden har blivit mer utsatt för erosion och nedslag från andra objekt. Materia på små asteroiders ytor är relativt kortlivade såtillvida att det lätt bryts loss fragment som blir meteoriter som kanske så småningom träffar jorden. Forskarna tror att analyser av meteoriter i framtiden kanske kan ge svar på från vilken asteroid de härstammar.


Hayabusas bilder av Itokawa (Bildkälla: JAXA)

Läs mer på: http://www.physorg.com/news/2011-08-earth-bound-asteroids-stony.html

Det japanska rymdprogrammet

Japan är en mycket intressant aktör vad gäller rymdsonder och utforskningen av vårt solsystem. Landet har en lång historia av lyckade (och en hel del misslyckade) rymdsondsprojekt. Den japanska rymdmyndigheten JAXA (Japan Aerospace Exploration Agency) har fortsatt höga ambitioner inom området, trots de motgångar man haft genom årens lopp. Här kommer en översikt om det japanska rymdprogrammet hittills samt planerna för framtiden. Jag ska så småningom försöka placera in de japanska rymdsonderna i min solsystemskarta.

 

Historik och pågående projekt

Japan var tidigt med i utvecklingen av rymdsonder och satelliter. Redan 1970 sändes den första satelliten upp i omloppsbana runt jorden. Färden blev dock kort. Redan efter ett dygn, och endast några varv runt jorden, tappade man kontakten med satelliten. Under årens lopp har det varit en hel del misslyckanden i de japanska rymdsatsningarna. Det finns dock några exempel på helt eller delvis lyckade projekt:

 

• Mellan 1981 och 1991 studerade rymdsonden Hinotori (Astro-A) solen.
• Rymdsonderna Sakigake (åren 1985-1999) och Suisei (Planet-A) (åren 1985-1992) studerade bl a solvinden och Halleys komet.
• Rymdsonden Nozomi (Planet-B) var Japans första sond till Mars. Sonden skulle bl a studera Mars övre atmosfär. Sonden sände stora mängder data mellan åren 1998 och 2003, då man förlorade kontakten med den. Rymdsonden misslyckades med att gå in i den planerade omloppsbanan runt Mars.
• Rymdsonden Hayabusa som är det mest framgångsrika projektet hittills. Sonden utforskade den lilla asteroiden Itokawa, som är några hundra meter i diameter, och landade på den i november 2005. Sonden återvände välbehållen till jorden i juni 2010, med markprover från asteroiden.
• Rymdsonden Kaguya (Selene) kretsade runt månen mellan 2007 och 2009 och studerade bl a månens yta och dess geologiska utveckling. Sonden kraschades på månen i juni 2009.
• Solsonden Yohkoh (Solar-A) studerade bl a solaktiviteten och solens korona mellan åren 1991 och 2004.
• Åren 2007-2009 kopplades några japanska forskningsmoduler, med samlingsnamnet Kibo, ihop med ISS.

Rymdsonden Hayabusa (Bildkälla: JAXA)

 

Förutom ovanstående avslutade projekt pågår några intressanta rymdsondsprojekt som rör utforskningen av solsystemet:

  

• Rymdsonden Akatsuki (Planet-C) sändes upp i maj 2010 för att utforska Venus. Sonden skulle bl a studera planetens atmosfär och planetytan under de tjocka molnlagren. JAXA misslyckades dock att lägga sonden i omloppsbana runt Venus. Den hamnade istället i omloppsbana runt solen. JAXA kommer om 6 år att göra ett nytt försök att få sonden på rätt spår.
• Rymdsonden Hinode (Solar-B) sändes upp i september 2006 för att bl a studera solens magnetfält, solaktiviteten och hur solens energi överförs till koronan. Tillsammans med de observationer som görs av rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) har mycket detaljerade bilder av solaktiviteten erhållits.

Rymdsonden Hinode (Bildkälla: JAXA)

 

Det finns också några rymdsonder som kretsar runt jorden och bl a studerar magnetosfären samt några sonder som studerar olika galaxer, svarta hål, stjärnbildning m.m.

 

Planer för framtiden

Det mest intressanta projektet framöver är ett omfattande samarbetsprojekt mellan den europeiska rymdmyndigheten ESA och Japan. Det är det s.k BepiColombo-projektet, även kallat MPO (Mercury Planetary Orbiter). Det handlar om en utförlig utforskning av planeten Merkurius med hjälp av två sonder som tillsammans ska studera planetens magnetosfär, magnetfält, planetens struktur och yta. Uppskjutningen av rymdsonderna är planerad att ske i juli 2014 och de anländer till Merkurius år 2020.

 

Illustration av rymdsonden BepiColombo (Bildkälla: ESA)

 

Eventuellt kommer också en uppföljare till den framgångsrika rymdsonden Hayabusa, nämligen Hayabusa 2. Planering pågår för en ytterligare rymdsond till en asteroid. Denna gång handlar det om asteroiden med det kryptiska namnet 162173 1999 JU3. Det är också en liten asteroid relativt nära jorden och med en diameter på endast 1 kilometer. Det verkar just nu vara lite problem med finansieringen av projektet, så det återstår att se om det blir av. I övrigt anges inga ytterligare rymdsondsplaner, som primärt berör utforskning av solsystemet, på JAXA:s websida.  

 

Läs mer på: http://www.jaxa.jp/projects/index_e.html

 

Läs också: http://solarsystem.nasa.gov/missions/profile.cfm?Sort=Nation&Nation=Japan