Visar inlägg med etikett Exoplaneter. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Exoplaneter. Visa alla inlägg

fredag 6 juni 2014

Två exoplaneter, mer än 11 miljarder år gamla, har upptäckts!

New Scientist skriver på sin websida om upptäckten av två riktigt gamla exoplaneter. De beräknas vara hela 11,5 miljarder år gamla. Det innebär att de är mer än dubbelt så gamla som vår jord och bara några miljarder år yngre än vårt universum. Planeterna kretsar kring en stjärna som heter Kapteyn. Det är en röd dvärgstjärna som upptäcktes redan i slutet av 1800-talet av den holländske astronomen Jacobus Kapteyn. Planeten Kapteyn b är minst fem gånger så massiv som jorden och kretsar kring sin stjärna på 48 dygn. Planeten Kapteyn c kretsar kring stjärnan på 121 dygn. Forskarna är osäkra på planeternas sammansättning. Kanske är de stenplaneter likt vår jord. I så fall tror forskarna att Kapteyn b skulle kunna ha förutsättningar för liv. Hela planetsystemet är relativt nära oss, bara 13 ljusår bort.

Så det kan vara så att vi i vår relativa närhet har en stenplanet som, åtminstone teoretiskt, skulle ha kunnat utveckla liv långt innan jorden skapades. Och i så fall; hur avancerad civilisation hade inte det kunnat bli sedan dess?!


Illustration av Kapteyn b (Bildkälla: PHL/UPR Arecibo/Aladin Sky Atlas)

En megajord har upptäckts

NASA rapporterar om ännu en i raden av intressanta exoplanetfynd, Kepler 10c. Det är en jordliknande planet, som dock är hela 17 gånger mer massiv än jorden. Planetens diameter är 2,3 gånger jordens. Det handlar alltså om en synnerligen tung planet, en stenplanet som kan kategoriseras som en s.k "superjord". Forskare har trott att såpass massiva planeter borde vara gasplaneter likt Neptunus eller Jupiter och inte stenplaneter. Ännu en gång får forskarna tänka om kring hur planeter bildas och utvecklas.

Bilden nedan är en illustration av hur planeten kan tänkas se ut. Som planetnamnet antyder ("c") så finns det fler planeter i planetsystemet. Den röda himlakroppen i bilden är Kepler 10b, som också är en intressant planet. Det var nämligen den första stenplaneten som upptäcktes utanför vårt solsystemet. Den kretsar väldigt nära stjärnan och är därmed kokhet. Kepler 10-systemet är mer än 500 ljusår från vårt solsystem.


(Bildkälla: NASA)

lördag 3 maj 2014

Snurrigt värre på planeten Beta Pictoris b

ESO rapporterar om en spännande nyhet rörande exoplaneter. Jag citerar ur pressmeddelandet:  "Observationer med ESO:s Very Large Telescope (VLT) har för första gången gjort det möjligt att bestämma hur snabbt en exoplanet roterar. De nya mätningarna visar att planeten Beta Pictoris b har ett dygn på bara åtta timmar. Den roterar mycket snabbare än någon av planeterna i vårt solsystem – dess ekvator rör sig med nästan 100 000 kilometer i timmen. Sambandet mellan massa och rotation som råder i vårt solsystem tycks därmed gälla även för större planeter. Med liknande metoder kommer astronomer kunna använda det framtida jätteteleskopet E-ELT (Europeiska Extremely Large Telescope) för att göra detaljerade kartor över exoplaneter."


Illustration av Beta Pictoris b (Bildkälla: ESO)


Denna planet är ca 63 ljusår från oss. Planeten är större än Jupiter och snurrar alltså med en hiskelig hastighet.

måndag 21 april 2014

Kepler 186f - planeten som (nästan) kan vara en jordkopia

Bloggen har tagit lite påskledigt och missat att skriva om årets (hittills) mest spännande exoplanetfynd. Det handlar förstå om planeten Kepler 186f, som är den mest jordlika planet som upptäckts utanför vårt solsystem. Det är, som namnet antyder, rymdteleskopet Kepler som gjort upptäckten.

Kepler 186f är sannolikt något större än jorden och kretsar inom den beboeliga zonen kring sin stjärna. Det är första gången man upptäcker en såpass liten planet kring en annan stjärnas beboeliga zon. Websidan exoplanet.eu anger planetens radie till 1,11 (+-0,14) jordradier. Planetsystemet kring stjärnan består av totalt 5 kända planeter. Även de 4 andra planeterna är relativt små och kan klassificeras som s.k superjordar. De kretsar alla betydligt närmare stjärnan och klart innanför den beboeliga zonen. De fyra planeterna har omloppstider på bara 4, 7, 13 respektive 22 dagar. Här kommer lite ytterligare data rörande Kepler 186f, som jag hämtat från websida exoplanet.eu:


  • Avstånd till jorden = 492 ljusår
  • Omloppstid kring stjärnan = 130 dagar
  • Avstånd från stjärnan = 0,36 (+-0,05) astonomiska enheter, dvs lite drygt 50 miljoner kilometer
Stjärnan som Kepler 186f kretsar kring är en s.k röd dvärgstjärna, vilket är en mycket vanlig typ av stjärna i Vintergatan. Röda dvärgar är betydligt "blekare" än stjärnor som vår sol. Kepler 186f får en tredjedel av den energi som vi får på jorden från sin stjärna. Skulle man stå på denna planets yta så skulle det vara lite skymning mest hela tiden. Det blir aldrig ljusare på Kepler 186f än ungefär som strax före solnedgången på jorden. Lite ytterligare fakta om stjärnan:

  • Massa = 0,48 (+-0,05) solmassor
  • Radie = 0,47 (+-0,05) solradie
  • Beboelig zon kring stjärnan = mellan 0,21 och 0,44 AU

Bilden nedan visar dels en jämförelse mellan Kepler 186f och jorden, dels Kepler 186-systemet jämfört med vårt solsystem. Observera att bilden på Kepler 186f bara är en illustration. Huruvida planeten är vattenrik, som vår jord, eller snustorr, som Mars, har forskarna ingen kunskap om. I och med att man inte känner till massan och sammansättningen hos Kepler 186f vet man inte om det är en stenplanet. Forskarna gör ändå antagandet att så är fallet. En planet av den storleken och på det avståndet från stjärnan borde vara en stenplanet.


(Bildkälla: NASA)

Hur jordlik är då Kepler 186f? Ingen vet. Den kan vara lik jorden om den har rätt typ av atmosfär som möjliggör flytande vatten. Förutom avståndet från stjärnan har också atmosfärens sammansättning och struktur stor betydelse för vilken yttemperatur en planet får. Forskarna vet inte heller vilka grundämnen i övriga som kan tänkas finnas på planeten eller i dess eventuella atmosfär. Dessutom kretsar Kepler 186f kring en röd dvärgstjärna, vilket kan innebära sämre förutsättningar för liv är om den hade kretsat kring en solliknande stjärna  Allt det här gör att forskarna inte vill kalla Kepler 186f för en "jordkopia" utan snarare en "jordkusin". 

NASA:s videofilm nedan berättar mer om upptäckten.


(Källa: NASA)
 

onsdag 16 april 2014

Senaste nytt på exoplanetfronten

NASA:s projektledning för Keplerteleskopet har annonserat om en telekonferens imorgon kväll svensk tid. Det ska tydligen presenteras lite nya Keplerfynd. Undrar just vad det kan tänkas vara? Förra gången presenterade man upptäckten av dryga 700 nya exoplaneter! Blir det ännu ett stort sjok planeter? Har man upptäckt en jordkopia? Har man kanske rent av upptäckt den första exomånen? Vi får väl se vad det är som presenteras.

Apropå exomånar så  är det nog bara en tidsfråga innan de första upptäckterna kommer. Det bör ju finnas enorma mängder månar kring de exoplaneter som hittills upptäckts. I vårt solsystem har vi ju närmare 200 styck! Den nyfikne kan studera fakta om alla månar på NASA:s websida eller på engelskspråkiga wikipedia.

Att det finns månar kring exoplaneter kan vi nästan vara säkra på. Det svåra är förstås att identifiera dom. I slutet av förra veckan meddelade dock NASA på sin websida att man funnit tydliga tecken på en exomåne i ett planetsystem som döpts till MOA-2011-BLG-262 (vilket namn!). Med hjälp av den s.k gravitationslinsmetoden har man identifierat ett objekt kring en planet som man tror kan vara en måne. Det kan också vara en planet som kretsar kring en stjärna. Den stora nackdelen med gravitationslinsmetoden är att man inte kan göra om observationer för att få en bekräftelse på upptäckter man gjort. I det här fallet har dock ett flertal olika teleskop runtom på jorden studerat objektet vilket ger ökad observationssäkerhet. Läs mer om gravitationslinsmetoden och andra metoder för att upptäcka exoplaneter under fliken "Exoplaneter" ovan.


Illustration av måne kring planet respektive planet kring stjärna (Bildkälla: NASA)

I övrigt är det lite stiltje på exoplanetfronten just nu. Antagligen blev forskarsamfundet lätt chockade av de 700 nya exoplanetfynden som Keplerteamet publicerade och började studera dessa mer i detalj, eller så är det bara lugnet före stormen som vi nu ser. Hur som helst kan vi till dags dato räkna in 1.780 upptäckta exoplaneter (källa: exoplanet.eu). Man kan förresten fundera på hur länge man kommer att räkna exoplaneter. Om det helt plötsligt upptäcks tusentals exoplaneter så börjar totalantalet bli ganska ointressant. Det finns ju ingen som redovisar antalet upptäckta stjärnor (mig veterligt)!

söndag 9 mars 2014

2014 är sannerligen det stora exoplanetåret!

Efter 20 år med upptäckter av exoplaneter lite då och då så blev 2014 året då det lossnade på allvar. I och med NASA:s rapportering för två veckor sedan om upptäckten av 715 nya exoplaneter är vi nu uppe i nästan 1.800 planeter. Bilden nedan illustrerar verkligen det exceptionella exoplanetåret 2014.


(Bildkälla: NASA)

Med alltmer avancerade rymdteleskop i pipeline att sändas upp de närmaste åren kommer vi sannolikt att kunna redovisa tiotusentals exoplaneter om några år. Nya fynd kommer att bli rutin och inte bli föremål för särskilt mycket rapportering i rymdmedia, om det inte rör sig om jordliknande planeter. Det är upptäckten av "jordkopior" vi nu vill ha rapporter om.

Vad är då en "jordkopia"? Jo, en jordstor planet som kretsar inom den beboeliga zonen kring en solliknande stjärna och som har en atmosfär med "rätt" innehåll. Planeter med atmosfärer kommer att bli högintressanta studieobjekt när observationstekniken utvecklas och möjliggör mer detaljerade atmosfärstudier. En planet i den beboeliga zonen med en lagom tät atmosfär kan ha förutsättningar att utveckla liv. Undrar just när det första fyndet av en sådan planet sker. Före år 2020? Ja, kanske.

tisdag 4 mars 2014

Ett flertal nya beboeliga planeter har upptäckts

Häromdagen skrev jag om Keplerteleskopets upptäckt av hela 715 nya exoplaneter. Denna enorma mängd nya planeter verkar ha ställt till vissa problem för alla de databasadministratörer som har en ambition att redovisa aktuella exoplanetuppgifter. Det är först nu, en vecka efter publiceringen av fynden, som databaser och websidor så sakteliga börjar uppdateras. Planetary Habitability Laboratory (PHL) redovisar när detta skrivs att det totala antalet upptäckta exoplaneter uppgår till 1.793. Flera nya potentiellt beboeliga planeter finns bland de nyupptäckta exoplaneterna. PHL har fått rita om "kartan" totalt. Nu anger man hela 20 s.k superjordar, dvs planeter något större än jorden, som potentiellt beboeliga. Det är nästan en fördubbling från de 12 planeter som tidigare redovisades. Bilden nedan visar rankinglistan vad gäller "Earth Similarity Index" - exoplaneters likhet med jorden (klicka på bilderna nedan för att förstora dem).


(Bildkälla: PHL)

Topplistan har som synes fått några nykomlingar. Att det rör sig om "potentiellt beboeliga" exoplaneter bör betonas. Vår kunskap om planeternas eventuella atmosfärer och annat av betydelse för att de ska vara beboeliga, är mycket bristfälliga. De uppgifter som PHL redovisar utgår ifrån planeternas avstånd från sina stjärnor, dvs att de kretsar kring stjärnorna inom den beboeliga zonen. Det finns därmed förutsättningar för att planeterna kan hysa liv, men de kan också mycket väl likna Mars och Venus, som båda två sannolikt idag inte hyser något liv (Dock med viss reservation för underjordiskt liv på Mars).

Det är också intressant att notera att man bland de nya exoplaneterna upptäckt ganska många som ingår i planetsystem med mer än en planet. Personligen tror jag att intresset för just planetsystem med mer än 3-4 planeter kommer att vara av största intresse i framtiden. Mycket talar nämligen för att planeternas omloppsbanor runt solen i vårt eget solsystem stabiliseras av de stora planeterna Jupiter och Saturnus. Stabilitet ökar kraftigt förutsättningar för att liv ska uppstå och utvecklas. Att hitta solsystemskopior är därför varje exoplanetforskares dröm.

Lite mer fakta för de 1.793 planeterna (källa: PHL:s websida):

  • de finns i totalt 1.102 planetsystem, där fortfarande 1- och 2-planetsystem dominerar. Man upptäcker dock alltfler planetsystem med mer än 4 planeter. Till dags dato har 16 sådana planetsystem upptäckts, varav ett planetsystem med hela 7 planeter. Vårt solsystem med sina 8 planeter leder dock fortfarande ligan.
  • de består av 1.445 heta planeter, 133 varma planeter och 203 kalla planeter. 12 planeter har inte kunna klassificeras vad gäller temperatur.
  • av planeterna är 19 stycken mindre än jorden, 109 jordstora och 532 s.k superjordar. Resterande 1.133 planeter är Neptunusstora eller större. De största är betydligt större än Jupiter.
  • ännu har ingen planet upptäckts som kan klassificeras som "varm jordstor planet", dvs en planet som liknar jorden vad gäller storlek och temperatur

Som synes väntar vi fortfarande på den där jordkopian, en planet som i allt väsentligt liknar jorden. Än så länge har ingen sådan upptäckts, men bland de dryga 3.000 planetkandidater som Keplerteleskopet identifierat kan det finnas en handfull enligt NASA:s bedömningar. Det mest intressanta med tillskottet på dryga 700 planeter är att man nu börjar upptäcka allt fler små planeter. Diagrammet nedan visar tydligt att mängden småplaneter ökat dramatiskt. När man ser detta så inser man samtidigt hur synd det var att Keplerteleskopet fick tekniska problem precis när den bara behövde bekräfta en del av sina planetkandidatfynd genom att återupptäcka dom ytterligare några gånger. Ett stort antal av dessa planetkandidater är sannolikt små planeter.




Planetary Habitability Laboratory redovisar som sagt 1.793 exoplaneter på sin websida. De andra exoplanetsiterna redovisar andra uppgifter. Open Exoplanet Catalogue redovisar (mycket översiktligt) 1766 exoplaneter medan NASA:s websida redovisar 1.690. Min normala huvudkälla vad gäller exoplaneter, Exoplanet.eu, rapporterar dock fortfarande "bara" 1.081 exoplaneter. Även om den sistnämnde websidan uppdateras genom att de 715 planeterna läggs till så kan man konstatera att ingen av databaserna har samma antal upptäckta planeter. Det beror på att man har lite olika kriterier för vad som ska räknas som "bekräftade exoplaneter". Hur vore det om man kunde enas i frågan?! Det hade underlättat för både proffsastronomer och amatörastronomer. Det blir lite löjligt med dessa skillnader i data.

lördag 1 mars 2014

715 nya exoplaneter har upptäckts av Keplerteleskopet!

Antalet upptäckta exoplaneter ökade dramatiskt i veckan när NASA meddelade att Keplerteleskopet identifierat hela 715 nya exoplaneter. I ett nafs ökade antalet upptäckta planeter med nästan 70%, till ca 1.800 styck. De nyupptäckta planeterna kretsar kring 305 olika stjärnor. Det innebär att man upptäckt en rad multiplanetsystem. Det börjar visserligen bli lite av rutin att nya planeter upptäcks, men 715 på en gång! Dessutom är 95% av dessa planeter mindre än Neptunus, vilket är extra intressant. Det flesta är dock betydligt större än jorden. Det är också så att endast ett fåtal av planeterna är inom den beboeliga zonen där förutsättningarna för liv är goda. Fyra av planeterna är s.k superjordar, med en storlek som är ungefär dubbelt jordens, och som befinner sig inom den beboeliga zonen kring sina respektive stjärnor.


Illustration av exoplanetsystem (Bildkälla: NASA)

Det var i och för sig inte så oväntat att vi skulle få en explosionsartad utveckling vad gäller exoplanetfynd. Antalet s.k planetkandidater har ju varit en bra bit över 3.000 så det var bara en tidsfråga innan ett stort antal av dem skulle bli bekräftade som varandes planeter.

Upptäckten av de nya exoplaneterna har gett ett antal forskare och webredaktörer extra arbete. Flera av de stora websidorna som avser exoplaneter har ännu inte hunnit uppdatera sina sidor med detaljfakta om de nya planeterna. NASA:s websidor ger översiktliga uppgifter om planeterna. På Keplerteleskopets websida anges att teleskopet nu upptäckt 961 planeter.

torsdag 20 februari 2014

Plato - nästa generation rymdteleskop för sökandet efter exoplaneter

Den europeiska rymdmyndigheten ESA meddelar att man beslutat att satsa på projektet Plato, ett rymdteleskop för sökandet efter exoplaneter. Plato står för Planetary Transits and Oscillations of stars. Projektet ingår i ESA:s program "Cosmic Vision 2015-2025" och går ut på att söka efter planeter kring stjärnor som är relativt nära solen. Rymdteleskopet kommer, likt flera andra rymdteleskop (Kepler, CoRoT) att använda sig av transitmetoden. När planeter passerar framför en stjärna uppstår en liten ljusdipp. Om denna ljusdipp uppstår med jämna mellanrum är det sannolikt en annan himlakropp, troligen en planet, som kretsar kring stjärnan.


Många planetsystem återstår att finna (Bildkälla: ESA)

Plato är ett lite annorlunda rymdteleskop. Det består inte av ett enda kraftigt teleskop, utan av hela 34 små teleskop som kan skanna av stora delar av stjärnhimlen på kort tid. En miljon stjärnor ska tydligen kunna observeras! Förutom planetsökande ska Plato också studera stjärnors aktivitet och på så sätt identifiera stjärnor som kan ge planeter de rätta förutsättningarna för att liv ska uppstå. Det vill säga att de är hyfsat stabila över en längre tidsperiod. Stjärnstudierna ska ge ökad kunskap om stjärnors massa, storlek och ålder. Även för de planeter man upptäcker hoppas man kunna beräkna storlek och massa och därmed också planeters densitet. Förhoppningen är förstås att finna en planet som kan tänkas ha en sammansättning ungefär som vår egen jord.

Om allt fungerar som det ska med teleskopen finns goda möjligheter att vi om lite drygt 10 år har identifierat en uppsjö jordliknande planeter som finns i stjärnornas beboeliga zoner och som kan ha flytande vatten. Någon av dessa planeter kan kanske hysa liv. Kanske finns det rent av andra planetsystem som liknar vårt solsystem.


En illustration som visar Platos multiteleskopsystem (Bildkälla: ESA)

Plato sänds upp år 2024 från ESA:s raketbas i Kourou i Franska Guyana. Den kommer att placeras vid solens-jordens Lagrangepunkt 2. ESA:s satsning på Plato innebär att ESA har ambitionen att ta täten i jakten på exoplaneter. Tillsammans med Gaia- respektive Cheopsprojekten kommer ESA att bli ledande i sökandet efter planeter.

Läs också vad Robert Cumming på Populär Astronomi skriver om Platoprojektet. Det innebär ett rejält lyft för svensk planetforskning.

lördag 8 februari 2014

Keplerteleskopet verkar fungera igen tack vare skickliga tekniker

New Scientist meddelar på sin websida att Keplerteleskopet återigen har upptäckt en exoplanet. Det är den första upptäckten efter det att Keplerteleskopet fick tekniska problem ifjol. Forskarna trodde då att det var kört för detta rymdteleskop. Jag har här i bloggen skrivit några domedagsartikar om det hela. Med trasiga reaktionshjul såg det ut som om teleskopets stabilitet försämrats så mycket att vidare utforskning omöjliggjordes. Det är därför glädjande att meddela att NASA-teknikerna fixat teleskopet. På något sätt får man teleskopet att bli stabilt med hjälp av solens strålning. Fråga mig inte hur det går till. Än en gång har NASA-teknikerna lyckats fixa till synes omöjliga problem.


Illustration av Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)

Den planet Keplerteleskopet observerat, WASP-28b, har varit känd sedan tidigare. Det är en Jupiterstor gasplanet som kretsar väldigt nära sin stjärna och gör ett varv på bara lite drygt 3 dagar. Det lär bli den typen av fynd som Keplerteleskopet kommer att kunna göra framöver. Några jordkopior kommer vi inte att få se. Om inte teknikerna gör nya magiska tricks förstås. Man ska aldrig säga aldrig med andra ord.

torsdag 6 februari 2014

Planeten som wobblar

Forskare har med hjälp av Keplerteleskopet upptäckt en planet som wobblar. Planeten, Kepler 413b, befinner sig 2.300 ljusår från oss. Den kretsar nära två dvärgstjärnor i ett dubbelstjärnesystem. Omloppstiden är bara 66 dygn och Kepler 413b påverkas kraftigt av de två stjärnorna. Den rör sig upp och ner i omloppsbanan skulle man kunna säga. Planetens rotationsaxel lutar några grader (jordens axel lutar som bekant 23,5 grader). Axellutningen kan dock variera så mycket som 30 grader under en 11-årsperiod, vilket är extremt jämfört med vår betydligt mer stabila jord.

Om man skulle stå på en sådan planet skulle man sannolikt få uppleva stora oregelbundna säsongsvariationer som skulle göra livet svårt. Det är sannolikt ingen beboelig värld vi talar om. Läs mer på NASA:s websida.


(Bildkälla: NASA)

lördag 1 februari 2014

Exoplanetsidan har uppdaterats

Jag har gjort en lite större uppdatering av exoplanetsidan här i bloggen. Till dags dato har 1.075 exoplaneter upptäckts. Det är fortfarande en överväldigande majoritet av gasplaneter som forskarna funnit med hjälp av rymdteleskop och jordbundna teleskop. Bara ca 1 procent av de upptäckta planeterna är någotsånär jordliknande. Sannolikt finns det en enorm mängd jordstora planeter därute, men det är bokstavligen som att leta efter en nål i en höstack. Vi får ställa vårt hopp till framtida rymdobservatorier. Jag tänker då främst på Gaia (som redan sänts upp), Tess, James Webb, CHEOPS och Plato. Läs mer om dessa rymdobservatorier genom att klicka på länkarna till höger här på sidan.


Illustration av ett exoplanetsystem (Bildkälla: ESO)

För er som är intresserade av exoplaneter kan jag rekommendera några bra websidor, förutom att förstås studera min exoplanetsida samt läsa bloggens inlägg om exoplaneter. Det har blivit över 200 inlägg i ämnet! Kolla in följande websidor:



torsdag 30 januari 2014

Plato kan upptäckta tusentals exoplaneter!

Den europeiska rymdmyndigheten ESA är i slutfasen i processen att välja nästa rymdsondsprojekt i den s.k mellanklassen. Det handlar om projekt med en budget på uppemot 5,5 miljarder kronor. Just nu ser det ut att bli en exoplanetjägare, Plato, som kommer att väljas på ett möte i februari i Paris. Det är åtminstone vad en expertpanel med forskare har föreslagit. BBC News skriver om det hela på sin websida.


Skiss på hur Plato kan tänkas se ut

Rymdobservatoriet Plato kommer, enligt de skisser som framtagits, att bestå av 34 seriekopplade små teleskop. Dessa teleskop ska studera stora delar av himlavalvet och med hjälp av transitmetoden försöka identifiera tänkbara exoplaneter. Transitmetoden innebär att man observerar när en planet passerar över solskivan på en stjärna. Då uppstår en mycket liten, men mätbar, förmörkelse eller ljusdipp. Om denna ljusdipp uppstår med jämna mellanrum talar det för att det kan röra sig om en planet.

Plato kommer, om projektet blir verklighet, att skjutas upp tidigast år 2024. Den kommer att ha som uppdrag att söka efter stenplaneter i den beboeliga zonen kring solliknande stjärnor. Förhoppningen är att den t o m ska kunna hitta exomånar och eventuella ringar kring planeter (typ Satusnusringarna). Plato ska dessutom göra avancerade mätningar av de solsystem den upptäcker för att ge indikationer på om det finns förutsättningar för liv. Intressant minst sagt. Beslut kommer som sagt i februari.

söndag 12 januari 2014

Planet eller stjärna?

Astronomerna har hittills kunnat definiera vad som är en stjärna och vad som är en planet, men nu tycks skiljelinjen mellan stjärna och planet bli alltmer diffus. En grupp forskare har under sju års tid studerat ett objekt som kretsar kring en ung stjärna och har kunnat fastställa objektets gravitation, temperatur och t o m sammansättning. Likväl vet man inte om objektet är en stjärna eller en planet. Astrobiology Magazine rapporterar om nyheten på sin websida.

Bilden nedan är tagen med hjälp av Keckteleskopet på Hawaii. Stjärnans ljus har blockerats (den runda arean i mitten av bilden). Det objekt som man nu diskuterar är markerat med "b" i bilden.




Objektet, som fått namnet ROXs 42Bb, befinner sig 440 ljusår från oss och är nio gånger mer massivt än Jupiter. Det innebär att den är mindre massiv än de "lättaste" stjärnorna, de bruna dvärgstjärnorna. Det borde alltså vara en planet. Det som förbryllar astronomerna är att ROXs 42Bb kretsar kring sin stjärna på ett mycket långt avstånd. Det handlar om så mycket som 30 gånger avståndet mellan Jupiter och solen. Så långt ut borde inte en så stor planet ha kunnat bildas. Åtminstone inte på det sätt som forskare tror att planeter bildas, dvs ur en ackretionsskiva. Fyndet av ROXs 42Bb kan innebära att forskarna behöver se över teorierna om planetbildning. Gränsen mellan stjärnor och planeter blir alltmer flytande. Kanske är det så att en "misslyckad stjärna"  under vissa omständigheter istället kan bli en planet.

lördag 11 januari 2014

Mulet väder kring en exoplanet

Året har startat med en rad exoplanetnyheter (se också föregående inlägg här i bloggen). Nu har man upptäckt en synnerligen molntäckt värld 40 ljusår från jorden. Forskare vid Chicago University har kartlagt planeten GJ 1214b och dess atmosfär och funnit att det är en molnig planet. Denna planet är en s.k superjord, dvs en planet som i storlek är någonstans mellan jorden och Neptunus. Astronomer tror att det är en mycket vanlig planettyp i vår galax, trots att just vårt solsystem saknar planeter i den storleksklassen. Vår kunskap om planettypen är därför liten, så det är intressant att man nu lyckats kartlägga en sådan planets atmosfär.


Illustration av exoplaneten GJ 1214c (Bildkälla: NASA, ESA)

Forskarna har låtit Hubbleteleskopet studera planeten i hela 96 timmar under en 11-månadersperiod. Utifrån data som teleskopet samlat in framträder bilden av en planet som har en tät atmosfär. Det är Hubbleteleskopets mest omfattande studie av en enda exoplanet. Det är intressant att denna gamla trotjänare fortsätter att göra spännande fynd inom områden som den egentligen inte är konstruerad för.

Fem nya jordliknande planeter har upptäckts!

På den amerikanska astronomikonferensen i Washington i veckan som gått redovisades en mängd nya exoplanetfynd. Teamet bakom Keplerteleskopet kunde meddela att man upptäckt ytterligare fem jordstora stenplaneter. Samtliga dessa planeter kretsar alltför nära sina respektive stjärnor för att kunna hysa liv. NASA meddelar också att mer än 40 exoplanetkandidater nu bekräftats vara exoplaneter. Det är ju så att Keplerteleskopet identifierat mer än 3.000 exoplanetkandidater under sina fyra år i rymden. Dessa kandidater behöver studeras mer ingående av jordbaserade teleskop. Med hjälp av det stora Keck-teleskopet på Hawaii har man nu kunnat fastställa att det rör sig om planeter och inget annat. Det innebär att Keplerteamet nu anger att teleskopet upptäckt 238 exoplaneter.

Intressant att notera är att ca tre fjärdedelar av alla exoplanetkandidater är planeter som i storlek ligger mellan jorden och Neptunus. Det tycks vara en vanlig planetstorlek i vår galax, trots att vårt eget solsystem saknar den typen av planeter. Diagrammet nedan visar fördelningen av planeter vad gäler storlek och omloppstid. När det gäller omloppstiden så kan man anta att det fortfarande är en stor överrepresentation i antalet fynd av planeter med kort omloppstid. Dessa planeter är helt enkelt enklare för Keplerteleskopet att upptäcka än planeter med lång omloppstid. Sannolikt finns det en mycket stor mängd planeter med årslånga omloppstider.


(Bildkälla: NASA)

Får vi snart bilder av en mängd exoplaneter?

Det sker en snabb utveckling inom exoplanetutforskningen. Det gäller inte minst tekniken för att med olika metoder identifiera exoplaneter. Det finns som bekant ett flertal olika metoder för att hitta exoplaneter (läs mer om dessa under fliken "Exoplaneter" ovan). Oftast identifieras exoplaneter med hjälp av s.k indirekta metoder. Det kan vara genom att en planet förmörkar sin värdstjärna när den passerar över solskivan eller att den genom sin gravitation påverkar stjärnans rörelser. Det handlar i båda fallen om mycket små avvikelser i ljus respektive rörelser. Allt känsligare instrument på rymdobservatorier och på jordbaserade observatorier har inneburit att ett stort antal exoplaneter kunnat upptäckas. Inom de närmaste åren kommer vi sannolikt att också få bilder av exoplaneter.

Efter mer än ett decennium av utvecklingsarbete har Lawrence Livermore National Laboratory utvecklat ett instrument som är nästan 10 gånger känsligare än tidigare instrument för att ta bilder av exoplaneter. Instrumentet, Gemini Planet Imager (GPI), som sitter på en av världens största teleskop, Geminiteleskopet i Chile, har nu börjat leverera de första bilderna som visar exoplaneter kring avlägsna stjärnor. Problemet med att kunna identifiera en planet i en bild är att planetens ljus oftast dränks av stjärnans ljus. Även en Jupiterstor planet är en miljard gånger ljussvagare än den stjärna den kretsar kring. Genom att blockera ljuset från stjärnan kan planeter identifieras. Bilden nedan visar planeten Beta Pictoris b, som är en planet som är betydligt större än Jupiter. Det ska bli intressant att se när man utvecklat teknologin så långt att man kan ta bilder av jordstora planeer. Det lär väl ta ett decennium till, minst. Läs mer på Astrobiology Magazines websida.


(Bildkälla: Gemini Observatory)

Ännu ett udda exoplanetfynd - en jordstor gasplanet

Floran av udda exoplaneter växer för varje månad. Med en bit över 1.000 upptäckta exoplaneter hittar forskarna förstås en och annan udda himlakropp. Det senaste tillskottet till gruppen udda planeter är KOI-314c. Det är ett s.k "Kepler Object of Interest", dvs ett objekt som Keplerteleskopet identifierat och som nu bekräftats vara en planet. Det udda med KOI-314c är att det är en jordstor gasplanet! Som bekant brukar gasplaneter vara Jupiterstora eller ännu större, men här har vi alltså en relativt liten gasplanet. Planetens diameter är ca 60 procent större än jordens, men dess massa densamma som jordens. Det innebär en väldigt låg densitet, som enligt forskarna måste innebära att planeten har en stor och tät gasatmosfär.

Upptäckten av KOI-314c presenterades på American Astronomical Societys årsmöte i Washington häromdagen av forskare vid Harvard Smithsonian Center for Astrophysics (CfA). Planeten kretsar kring en blek röd dvärgstjärna, ca 200 ljusår från oss. Planetens omloppstid är 23 dygn. Det innebär att det är en het planet, med en temperatur över vattnets kokpunkt, dvs lite drygt 100 grader. Planeten är som sagt "lätt". Den beräknas ha en densitet som bara är 30 procent högre än vatten. Forskarna tror att planeten har en flera hundra kilometer tjock atmosfär bestående av väte och helium. Det kan tänkas att planeten startat sitt liv som en liten Neptunusliknande planet, men successivt förlorat en del av sin atmosfär och därmed krympt i storlek.


Illustration av KOI-314c (Bildkälla: C. Pulliam, D. Aguilar, CfA)

Läs mer om fyndet på Astrobiology Magazines websida samt på Populär Astronomis websida.

måndag 30 december 2013

2013 har varit ett intressant exoplanetår

Under året har närmare 200 nya exoplaneter upptäckts. Tillsammans med 2011 blir det därmed det bästa året hittills vad gäller antal nyupptäckter. Vi är nu uppe i 1.055 exoplaneter totalt. Det intressanta är också att man nu börjar upptäcka alltfler små planeter och inte bara heta Jupiters. Keplerteleskopet har förstås inneburit en revolution i sökandet efter exoplaneter. Därför är det ju tråkigt att teleskopets reaktionshjul gick sönder under året. Dessa hjul, som är fyra till antalet, är till för att stabilisera teleskopet så att det riktar in sig på olika stjärnor med hög precision för att på så sätt mäta det ljus som stjärnorna utsänder. Om en planet passerar solskivan uppstår en mycket liten, men mätbar, ljusdipp som Keplerteleskopet noterar. Om denna ljusdipp kommer med jämna mellanrum kan man misstänka att det rör sig om en planet. När nu teleskopet tappat denna precision går det inte att genomföra mätningar med tillräcklig noggrannhet.

Den metod som numera bidrar till flest upptäckter är transitmetoden, dvs den metod som bl a Keplerteleskopet använder sig av. Jag roade mig med att studera exoplanetdata i den databas som websidan Exoplanet.eu tillhandahåller. Utifrån data har jag skapat det här diagrammet som visar antal upptäckter per år och metod. Klicka på denna och de följande bilderna för att förstora dem.


(Bildkälla: data från Exoplanet.eu, diagram av K. Aartojärvi)


Som synes finns det en planetupptäckt 1989. Den diskuteras en del huruvida den ska noteras på 1989, eftersom upptäckten bekräftades först 1996. Jag har ändå valt att pilla in den på 1989. Många av de tidiga upptäckterna har det funnits en del tveksamheter kring, men de som är med i diagrammet har bekräftats av andra observationer senare. Man ska dock ha klart för sig att även s.k bekräftade observationer emellanåt visar sig vara "falska". Det är helt enkelt något annat än planeter när man studerar objekten lite närmare. Så ibland försvinner exoplaneter från databasen. Åren 2012-2013 har varit relativt dåliga år för den s.k radialhastighetsmetoden. Det är förvånande få upptäckter trots att många stora teleskop utrustats med mer avancerade instrument. Läs om de olika metoderna genom att klicka på fliken Exoplaneter ovan.

Planetary Habitability Laboratory (PHL) har på sin websida lite mer fakta om de upptäckta exoplaneterna. Bilden nedan visar fördelningen med avseende på storlek och yttemperatur. Tabellen är inte helt uppdaterad, utan saknar några av de senaste veckornas planetupptäckter (man har väl tagit jullov!). Tabellen visar ändå med all tydlighet att det fortfarande är relativt få små planeter som upptäckts. Totalt uppgår de till 24 styck i dagsläget (2+7+15 i bilden nedan). Ingen av dem finns i den beboeliga zonen kring respektive stjärna. Det finns dock 10 s.k superjordar i denna zon. Några av dem skulle kunna hysa liv om de visar sig ha en atmosfär och förhållanden i övrigt som gynnar tillkomsten av liv.


(Bildkälla: PHL)

Utöver de dryga 1.000 exoplaneterna finns också en lista på hela 3.602 planetkandidater som Keplerteleskopet identifierat. Bland dessa finns betydligt fler tänkbara små planeter. De uppgår till fler än 600 styck! Bara en av dessa små planetkandidater tycks finnas i den beboeliga zonen. Det gäller nu bara att andra teleskop lyckas bekräfta att det verkligen rör sig om exoplaneter och inte något annat. Bilden nedan visar hur dessa fördelar sig på storlek/yttemperatur.


(Bildkälla; PHL)

Även andra teleskop har identifierat s.k exoplanetkandidater. Dessa är till dags dato 195 till antalet och inte lika väl specificerade som Keplerobjekten.

När man studerar alla dessa exoplaneter upptäcker man ganska snart lite av ett kaos när det gäller namn på planeterna. Så här långt tycks det ha varit lite av fritt valt arbete att namnge exoplaneter. Därför har t.ex de planeter som Keplerteleskopet upptäckt namn som börjar just med ordet "Kepler" följt av siffror och bokstäver. Andra observatorier har tillämpat samma metod. Ett stort antal exoplaneter har fått förkortningarna KIC och KOI följt av siffror och bokstäver. "K"-et står för Kepler och här rör det sig om objekt som Keplerteleskopet identifierat, men andra teleskop lyckats bekräfta. När mängden nya exoplaneter ökar behövs någon form av ordning i namngivningen. När tänker Internationella Astronomiska Unionen ta tag i detta?

Det ska bli intressant att se hur 2014 blir vad gäller nya upptäckter. I och med att Keplerteleskopet gjort sitt finns en risk för att det blir färre nyupptäckter. Å andra sidan sitter en stor mängd forskare och studerar alla de data som Keplerteleskopet samlat in. Det kan tänkas att många exoplanetkandidater kan komma att bekräftas vara planeter. Sannolikt får vi en explosionsartad utveckling om några år när de mer avancerade rymdteleskopen Tess, Cheops och James Webb sänds upp.

onsdag 18 december 2013

Har man upptäckt den första exomånen?

Tidskriften New Scientist skriver på sin websida att forskare kan ha upptäckt den första exomånen. Som bekant har en stor mängd exoplaneter upptäckts (drygt 1.000) under de senaste 20 åren. Nu kan man alltså ha upptäckt en måne utanför vårt eget solsystem. Det tycks dessutom vara en mycket märklig måne, och inget som liknar månarna i vårt solsystem. Vår största måne, Jupitermånen Ganymedes, är ca 5.200 kilometer i diameter. Den "månkandidat" man nu upptäckt beskrivs som en rymdens vagabond. Månen och dess planet svävar omkring i rymden utan närhet till någon stjärna. Både planeten och månen är stora.
Planeten beräknas ha en massa som är fyra gånger Jupiters och månen en massa som är ungefär hälften av jordens. Det innebär att den i så fall skulle ha ungefär 20 gånger större massa än Ganymedes! Månen kretsar dessutom hela 20 miljoner kilometer från planeten, vilket är ett stort avstånd med solsystemsmått mätt.

Både planet och måne har upptäckts med gravitationslinsmetoden. Det är en metod som bygger på det faktum att ljus från en stjärna böjer av om en annan stjärna finns mellan den mer avlägsna stjärnan och oss. Den mer närbelägna stjärnans gravitation påverkar alltså ljusets bana. Om då denna stjärna dessutom har någon planet som kretsar kring den så påverkar det gravitationslinseffekten.

Forskarna betonar att man fortfarande är lite osäkra på om det är en planet och en måne. Det kan också röra sig om en ljussvag dvärgstjärna och en planet. Tyvärr kommer man aldrig att få reda på hur det ligger till med de två objekten. Att planet-måne (eller stjärna-planet) kombon skulle passera precis framför någon stjärna en gång till så att de kan observeras igen är osannolikt. De kommer därför att fortsätta sin färd i den mörka rymden. Så det gäller att upptäcka planet-måne-kombinationer med andra metoder där upptäckten kan bekräftas genom flera observationer.