Är månen verkligen 200 miljoner år yngre? Kan rymdsonden GRAIL ge oss fakta i frågan?

I en artikel i dag på tidskriften Sky&Telescopes websida ifrågasätts "nya forskningsrön" om månens ålder. Man skriver att olika forskare kan studera samma sak och komma fram till olika resultat. Det är ju i och för sig inte ovanligt i forskningssammanhang. Värre är väl kanske att man drar slutsatser lite för fort utifrån det man observerat. Det är sedan lätt gjort att dessa slutsatser sprids via tidskrifter, websidor och särskilt kvällstidningar. Men hur står det egentligen till med åldern på månen?

Bakgrunden är att det för en dryg vecka sedan kom uppgifter från ett forskningsteam, lett av Lars Borg, forskare på Lawrence Livermore National Laboratory, att månen är uppemot 200 miljoner år yngre än vad man tidigare trott. Forskargruppen har än en gång studerat den materia som Apollo 16 tog med sig från månen 1972. Av de ca 95 kilo månsten som manskapet på Apollosonden plockade med sig till jorden har forskarna analyserat ett litet gruskorn på 1,88 gram. Resultatet av analysen visar att materian "endast" är 4,36 miljarder år. Tidigare har månens ålder beräknats vara ända upp till 4,57 miljarder år, vilket motsvarar solsystemets ålder.


Bilden visar alla landsningsplatser från olika månexpeditioner (Bildkälla: NASA)

Flera forskare är tveksamma till dessa nya rön och menar att materian är svårdaterad,  vilket också visar sig genom att olika mätningar ger små variationer vad gäller dateringen. Som bilden ovan visar har ett stort antal månlandningar genomförts och mycket månprover tagits. Det finns forskare som tror att månytan inledningsvis under en längre period bestod av magma som slutgiltigt stelnade först efter kanske 200 miljoner år. Det skulle kunna förklara olikheter i ålder på olika månprover.

I artikeln ställs förhoppningar på att nästa stora månexpedition, rymdsonden GRAIL (Gravity Recovery and Interior Laboratory), som består av två sonder, ska bringa mer klarhet i månens ålder och ursprung. Den rymdsonden är i princip redan på startplattan med planerad uppskjutning den 8 september. Så låt oss hoppas på fakta om både månens ålder och annat spännande.

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/home/128240223.html

Läs också: http://www.space-travel.com/reports/Man_in_the_Moon_Looking_Younger_999.html

Läs om GRAIL på: http://moon.mit.edu/

Planer finns på en rysk-europeisk bemannad rymdfärd till Mars

Den brittiska tildningen Daily Mail rapporterade i fredags om att det finns planer på en rysk-europeisk bemannad rymdfärd till Mars. ESA:s generaldirektör Jean-Jacques Dordain berättade i en intervju att ESA och ryska rymdmyndigheten Roskosmos för samtal om en sådan gemensam bemannad rymdfärd. Inga besked gavs dock om varken tidpunkt för uppskjutningen eller vem som har huvudansvaret för projektet. Som bekant så har även NASA planer på rymdfärder till Mars. Det kan alltså bli en tävlan om vem som blir först att nå den röda planeten.

Läs mer på: http://www.upi.com/Science_News/2011/08/19/France-Russia-talk-of-Mars-mission/UPI-45971313796245/

Rymdsonden STEREO har filmat en solstorm som når jorden

Det är mycket nyheter kring utforskningen av solen just nu. Rymdsonden STEREO har filmat hur en solstorm når jorden. På NASA:s websida finns en häftig film som visar det hela. Det är första gången en rymdsond fångar detta på film. De olika rymdsonderna som utforskar solen ger allt bättre möjligheter att förutsäga rymdväder och hur det påverkar oss på jorden.

Stereo, som namnet antyder, består av två olika rymdsonder som kretsar på varsin sida runt solen. Det är Stereo-A som har filmat solstormen.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/stereo/news/solarstorm-tracking.html

Påverkar senaste veckans tekniska missöden planerade rymdsondsprojekt?

Det har varit en vecka full med rapporter om tekniska problem med diverse rymdfarkoster. Både Ryssland och Kina har råkat ut för rejäla bakslag i veckan som gått.

Ryssland sköt upp en mycket kraftfull kommunikationssatellit i torsdags från Baikonur i Kazakstan, men tappade kontakten med den kort efter uppskjutningen. Försök pågår att återfå kontakten med satelliten.

Kina sände samma dag upp en s.k experimentsatellit, som man förlorade kontakten med. Det kinesiska rymdprogrammet har annars varit ganska lyckat med få missöden. Det här var andra gången sedan 1996 som man förlorar kontakten med en satellit.

Dessa problem kan komma att få konsekvenser för de lite större rymdsondsprojekt som är planerade i närtiden. Redan inom några veckor planeras ju uppskjutning av det kinesiska rymdlaboratoriet Tiangong-1. Frågan är om kineserna avvaktar för att säkerställa att inga nya missöden uppstår. Även ryssarna planerar ju uppskjutningar av rymdsonder inom den närmaste tiden, som eventuellt kan påverkas av det som hände med kommunikationssatelliten.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/

Läs också: http://spaceflightnow.com/news/n1108/19tiangong/

Ny metod att tidigt upptäcka kraftig solaktivitet

Forskare vid Stanford University har med hjälp av rymdsonden SDO:s observationer utvecklat en metod för att tidigt identifiera solaktivitet i solens inre. Det är två instrument på SDO,  Helioseismic Imager och Magnetic Imager, som möjliggör att solfläckar och solflares kan förutsägas innan de syns på solytan. Forskarna kan med hjälp av ljudvågor "se" hur solfläckar bildas i ett tidigt stadium i solens inre. Dessa ljudvågor skapas i konvektionsceller nära solytan och sänds in i solen för att där reflekteras tillbaka. Tidiga stadier av solfläckar kan därmed identifieras så djupt som 65.000 kilometer in i solen.

Genom att kunna förutsäga när solfläckar uppstår blir det möjligt att få förvarning om solaktivitet som kan störa elektronisk utrustning i rymden och på jorden. Målet är att få en förvarning om solaktiviteter 3 dagar i förväg.


Kraftig solaktivitet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/08/110819141524.htm

NASA planerar en "touch and go" till en farlig asteroid

Webtidskriften Spacedaily rapporterar idag att NASA kommer att ha fortsatt fokus på utforskningen av asteroider. En uppskjutning av en rymdsond till asteroiden 1999 RQ36 planeras ske i september 2016. Det ska ske med hjälp av en lite speciell rymdsond med det kryptiska namnet OSIRIS-REx. Det speciella är att sonden ska komma i närkontakt med asteroiden genom att sträcka ut robotarmar och greppa tag i lite materia från asteroidens yta.  Det kommer inte att ske någon landning på asteroiden.

Asteroider kan ge kunskap om livets uppkomst. Kanske kan man finna livets byggstenar på en till synes kal himlakropp ute i asteroidbältet. Förutom att studera förhållandena på själva asteroiden ska också rymdsonden mäta den s.k Yarkovsky-effekten. Det handlar om solen som tycks putta på en asteroid när denna tar emot solljus och sedan utsänder solenergin som värme. Små asteroiders omloppsbana kan därmed förändras något. Detta blir första gången som Yarkovsky-effekten mäts mer exakt. Syftet är att få ökad kunskap om asteroiders omloppsbanor i närheten av jorden.

Asteroiden 1999 RQ36, som upptäcktes så sent som år 1999, är ca 560 meter i diameter. Det finns forskare som anser att denna asteroid är en av de mest farliga "nära-jorden-objekt" som faktiskt kan ha en hyggligt god chans att krocka med jorden. En chans på 1800 att den krockar med oss under detta sekel påstås det i artikeln! En sannolikhet som inte är att förakta minsann!

Rymdsonden OSIRIS-REx, som står för Origins Spectral Interpretation Resource Identification Security Regolith Explorer (Vem hittade på detta namnet?) är en del i NASA:s New Frontiers-program. I det programmet ingår också rymdsonderna New Horizons och Juno, som jag ju har skrivit en hel del om i denna blogg.



(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/NASA_Plans_to_Visit_a_Near_Earth_Asteroid_999.html

Läs också: http://www.nasa.gov/topics/solarsystem/features/osiris-rex.html

Pilformat moln på Saturnusmånen Titan

NASA har publicerat en bild som rymdsonden CASSINI tagit som visar ett lustigt pilformat moln på Saturnusmånen Titan. Omfattande "planetariska vågor" skapar vidsträckta moln som ibland ger ifrån sig stora mängder regn som uppstår ur metangasen i månens atmosfär. Titan är på många sätt lik jorden. Hela månen har vädersystem som påminner om de vi har längs ekvatorn. Månen har en tjock kväverik atmosfär. På ytan finns vatten i frusen form. Forskarna tror att jorden i ett tidigt skede också hade en atmosfär som bestod av metan och endast mindre mängder syre. Metanet gjorde att jorden upplevde en slags växthuseffekt som var viktig i detta skede då solen inte värmde som idag. Detta förhindrade att jorden blev en frusen värld såsom flertalet andra planeter och månar. Studier av Titan ger därigenom kunskaper om hur det kan ha sett ut i jordens barndom.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.sciencedaily.com/releases/2011/08/110815194403.htm