Rymdsonden MESSENGER har klarat av sin andra "heta" årstid

Rymdsonden MESSENGER har nu framgångsrikt kretsat kring planeten Merkurius i snart ett halvår. Solsidan av planeten är mycket het i och med Merkurius närhet till solen. Den blir extra het när Merkurius befinner sig som närmast solen. Planetens kraftigt excentriska bana runt solen gör att dess avstånd från solen varierar mellan ca 46 och 70 miljoner kilometer. När planeten är som närmast solen och Messenger är på solsidan uppnår sondens värmesköld temperaturer på 350 grader. Det är dessa perioder i solens närhet som kallas för den heta årstiden. Messenger har nu klarat av två sådana heta säsonger och upplevt Merkurius sommarhetta. Ytterligare två heta årstider återstår under Messenger-uppdragets första år. Sonden har så här långt stått pall för de påfrestningar som värmen innebär.

Det görs emellanåt små justeringar i sondens omloppsbana runt planeten. Manövreringen är komplicerad, om än inte lika komplicerad som för rymdsonden DAWN som kretsar kring en oregelbundet formad asteroid. Det som gör det svårt är de enorma variationerna i rymdvädret kring Merkurius. Påfrestningarna är som sagt stora och NASA har varit lite försiktiga i början av Messengers uppdrag. För att spara energi stängde man av flertalet instrument under långa perioder. Nu har sonden åter närmat sig planetytan och flyger på ett avstånd av endast 200 kilometer. Det ger möjligheter till många fina bilder.


Bilden visar Merkurius sydpol (Bildkälla: NASA)


Detaljbild av stor krater (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/news_room/details.php?id=181

JAPAN analyserar asteroidstoft och försöker också återfå kontrollen över förlorad rymdsond

Den japanska rymdmyndigheten JAXA har stolt kunnat presentera resultatet av analyser av det asteroidstoft som rymdsonden HAYABUSA lyckades få med sig från asteroiden Itokawa ner till jorden. Det var inga stora mängder materia precis, men några gram asteroidmateria räcker långt för omfattande analyser. Jag beskrev det hela i en tidigare artikel, men såg häromdagen en fin bild på den lilla stoftbiten. Den pryder ansedda tidskriften Science omslag.


Omslaget på tidskriften Science

SpaceDaily skriver också idag om att JAXA försöker få kontroll på rymdsonden AKATSUKI, som var ämnad att färdas mot Venus, men istället hamnade i omloppsbana runt solen. Lyckade försök att tända raketmotorerna har gjorts och förnyade försök görs under september månad för att så småningom få sonden i rätt kurs igen. Om allt lyckas så kan rymdsonden tänkas kretsa runt Venus i november 2015. Låt oss hoppas att det hela lyckas. Venus är ju, som jag skrev i en artikel nyligen, en lite bortglömd planet i rymdsondernas utforskning av solsystemet.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Japan_test_fires_Venus_probe_engine_999.html

Läs också : http://www.jaxa.jp/press/2011/08/20110826_hayabusa_e.html

Ingen uppskjutning av GRAIL idag. Nytt försök imorgon.

Det såg länge ut som om det skulle bli en uppskjutning av rymdsonden GRAIL idag, men icke. Kraftig vind i de övre luftlagren gjorde att man avbröt det hela. Det blir nytt försök imorgon kl 14.33 eller kl 15.12. Om det inte går imorgon heller så gör man nya försök de följande dagarna.

Rymdsonden GRAIL, som består av två likadana rymdsonder, beskrev jag lite översiktligt igår. I GRAIL:s uppdrag ingår också att försöka ge svar på om månen egentligen är resultatet av att två månar krockat i vad som kallas the big splat. Det finns forskning som tyder på att det har funnits två månar runt jorden. I en artikel i tidskriften Science för några veckor sedan beskrevs hur en kollision mellan jorden och en himlakropp av Mars storlek för 4 miljarder år sedan skapade dessa två månar. Måne nummer två var betydligt mindre än vår nuvarande måne. Vart tog då den andra månen vägen? Forskarna tror att den hamnade vid någon av de s.k Lagrange-punkterna i jorden-månen-systemet. Varför syns den då inte på vår stjärnhimmel? Man tror att den helt enkelt inte stannat på denna plats utan kanske åter kolliderat med månen, fast med så låg hastighet att den helt enkelt sammansmälte med månen och bl a skapade de bergiga högländerna på månens "baksida".

Ja, vi får väl se om GRAIL kan finna några bevis för denna spännande teori. Hur som helst så är det mycket stora skillnader mellan framsidan och baksidan av månen och mer exakta mätningar av gravitationskrafterna och observationer av skillnader i geologi mellan olika delar av månen kan ge nya fakta om månens utveckling.

Läs mer på: http://science.nasa.gov/science-news/science-at-nasa/2011/07sep_twomoons/

Läs också: http://news.ucsc.edu/2011/08/big-splat.html

Fin bild av månens nordpol!

Vill det sig väl så sänds rymdsonden GRAIL upp imorgon. I avvaktan på bilder från den sonden så kan vi ju njuta av den bild som rymdsonden Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) tagit av månens nordpol. Tjusigt!

Se bilden i bättre upplösning på NASA:s websida.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/multimedia/imagegallery/image_feature_2054.html

Nya fakta om solflares från rymdsonden SDO

NASA presenterar idag intressanta nya fakta om solflares. Rymdsonden SDO har sedan maj 2010 analyserat totalt 191 flares och forskarna har funnit ett mönster i dessa utbrott som tidigare till stor del varit okänt. Ca 15 procent av utbrotten har en senare utbrottsfas som inte observerats tidigare. Denna sena fas pumpar ut enorma mängder energi från solen ut i rymden. Dessa sena faser av utbrotten kan sända ut mer energi än den mer tydliga första flaren.

Solaktiviteten kan, om den är kraftig och riktad mot jorden, störa satelliter, kommunikationsutrustning m.m. Kunskap om hur dessa mekanismer fungerar och påverkar rymdvädret är därför viktig för att få tidig förvarning om eventuella störningar.


Solens utbrott (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/sdo/news/late-phase-flares.html

Stor krater funnen på Saturnusmånen Titan

Jag glömde bort nyheten om den nyfunna kratern på Saturnusmånen Titan som rymdsonden CASSINI fotograferat. Den 29 augusti i år presenterade NASA en bild som rymdsonden tagit på denna krater. De flesta Saturnusmånar har mängder med kratrar efter nedslag på månarna, medan det är ganska sällsynt med kratrar på Saturnus största måne, Titan. Med den nu observerade kratern finns endast 8 kända kratrar på denna måne som är betydligt större än vår egen måne.En orsak till den ringa förekomsten av kratrar är att Titans täta atmosfär tar kål på inkommande meteorer innan de hinner slå ner på månens yta. De kratrar som ändå bildas är svåra att hitta eftersom denna måne dessutom har en kraftig erosion.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4354

Ett knappt dygn till nästa uppskjutning av en rymdsond – GRAIL?!

Om vädret tillåter så blir det en uppskjutning av rymdsonden GRAIL redan imorgon eftermiddag svensk tid. GRAIL, som står för Gravity Recovery and Interior Laboratory, är två likadana rymdsonder, GRAIL-A och GRAIL-B, som ska studera månens gravitationsfält. Storleken på respektive sond är som en ordinär hushållstvättmaskin, vilket gör dessa sonder till de minsta som skickats ut för att utforska solsystemets himlakroppar. Som jämförelse kan nämnas att den senaste månsonden, Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) vägde ca 4 gånger mer än vad dessa två sonder väger tillsammans.


En illustration av dubbelsonden GRAIL (Bildkälla: NASA)

De två sonderna flyger i samma bana runt månen och ska genom noggranna mätningar i detalj kartlägga variationer i månens gravitationsfält. Syftet med mätningarna är att få ökad kunskap om månens inre struktur och om hur månen bildades och utvecklades. Det ger också kunskaper om hur jordliknande planeter bildas.

I och med att det är två rymdsonder är det en betydligt mer komplex uppskjutning än normalt. De två sonderna separeras från raketen en i taget, vilket kräver ökad precision. Manövreringen av de två sonderna, så att de kommer i exakt position i förhållande till varandra är också komplicerad. Så även om uppskjutningen går bra så är det annat som kan gå fel i detta projekt. Det är också en mycket långsam färd som sonderna ger sig ut på. Färden till månen kan komma att pågå i nästan 4 månader. Färdtiden anpassas dock efter datumet för uppskjutning. Oavsett uppskjutningsdag så kommer GRAIL-A att vara i omloppsbana runt månen på nyårsafton 2011 och GRAIL-B dagen efter, på nyårsdagen.
Så låt oss hoppas att sonderna kommer iväg imorgon och allt går bra!

På NASA:s websida för projektet finns mycket mer information. Även Astrowebb har en mycket bra beskrivning av rymdsonden och projektet.

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/grail/launch/grail_gravity.html

Läs också: http://www.astrowebb.com/