Fin kraterbild från asteroiden Vesta

Rymdsonden DAWN tar mängder med intressanta bilder på asteroiden Vesta. Idag är det en detaljbild som visar en krater som på botten har en massa stora stenbumlingar. I gårdagens inlägg skrev jag om det bergiga landskapet vid asteroidens sydpol.

Det är en kul asteroid den där Vesta!


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/multimedia/imageoftheday/image.asp?date=20111012

Varför är det inga rymdsonder på väg mot Uranus?

Solsystemets planeter har studerats en hel del under de senaste decennierna av rymdsonder. Just nu finns det rymdsonder uppe kring, eller på väg till, Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus och t o m dvärgplaneten Pluto. Men ingen rymdsond är på väg till Uranus eller Neptunus. Det finns inte heller några planer för de närmaste 10 åren att genomföra ett rymdsondsprojekt till dessa två jätteplaneter. Varför är det så? Om vi lämnar Neptunus därhän och tittar lite närmare på Uranus, som ändå är den närmaste av de två, så är det ett bistert faktum att endast en rymdsond har observerat Uranus under en förbiflygning - Voyager 2. Kanske är det dock en förändring på väg vilket kan göra Uranus mer intressant. SpaceDaily har en lång artikel om detta idag.

Ett förslag på ett rymdsondsprojekt till Uranus lades fram tidigare i år som en möjlig idé i den s.k "Planetary Science Decadal Survey", till amerikanska "National Research Council". Denna rapport är en samlad bedömning för den närmaste 10-årsperioden som sammanställs av en grupp forskare i syfte att utgöra ett underlag för NASA:s planering. Mer om förslaget nedan, men först lite historia.

Planeten Uranus upptäcktes 1781 av engelsmannen William Herschel. Det blev den första planeten som upptäcktes med hjälp av ett teleskop och skulle också komma att utforskas av teleskop under de följande 200 åren innan en rymdsond tittade lite närmare på den. Voyager 2 for förbi Uranus i februari 1986 på ett avstånd av 81.500 kilometer. Sonden gjorde en mängd intressanta observationer avseende planeten, dess ringar och månar (Den hittade bl a 11 nya månar). Voyager 2 fortsatte sedan också förbi Neptunus 1989 och gjorde även där en mängd intressanta observationer. Sedan dess har ingen rymdsond varit i närheten av Uranus (eller Neptunus).


Uranus, den blå planeten, fotograferad av Voyager 2 (Bildkälla: NASA)

Kanske kan det snart åtminstone på planeringsstadiet finnas ett rymdsondsprojekt. I ovan nämnde planetrapport, "Planetary Science Decadal Survey, föreslås nämligen en färd till Uranus. Motiven för en sådan färd är att vi i dagsläget vet väldigt lite om planeten. Länge trodde man att Uranus och Neptunus var miniatyrer av Jupiter och Saturnus. Idag vet man dessa planeter snarare är isjättar än gasjättar. Uranus är också väldigt udda såtillvida att den liksom roterar "liggandes" (se bild nedan). På förra veckans stora planetkonferens i Nantes, Frankrike framlade forskare teorin om att Uranus råkat ut för två massiva kollisioner med andra himlakroppar som "tiltat" planeten. Tidskriften Scientific American m.fl har beskrivit teorin mer i detalj. Detta plus intresset att närmare studera Uranus ringar och många av Uranus udda månar (bl a den märkliga månen Miranda) talar för en framtida rymdfärd dit. Då handlar det om en rymdsond som kretsar runt Uranus ungefär som rymdsonden Cassini kretsar kring Saturnus och som Galileo kretsade kring Jupiter.


(Bildkälla: NASA)

När är det då lämpligt att skjuta upp en rymdsond. Bedömningen är att i början av 2020-talet skulle det kunna vara aktuellt. En färd till Uranus tar mellan 10 och 15 år. I ovan nämnda planetrapport prioriterades faktiskt en Uranussond på tredje plats, efter (ännu) en Marssond (MAX-C, en förlängning av ExoMars som ju också är hotat av nedläggning) och en Jupiter Europa-sond. NASA har i ett svar på rapporten sagt att man i nuläget inte kan se att man kan finansiera Uranusprojektet jämsides med de två andra projekten. Kostnaden för ett sådant Uranusprojekt bedöms till mellan 1,5 och 2,7 miljarder dollar, vilket är relativt mycket i dessa sammanhang.

Personligen kan jag ju tycka att det gått lite inflation i Marsexpeditioner. Varför inte rationalisera och samordna internationella insatser vad gäller Mars (som jag skrev om lite igår) och satsa de pengar som då sparas på utforskning av Uranus. Vi får väl se om Uranus ändå så småningom får ett rymdsondsbesök. Närbilder från denna spännande planet ser vi dock i bästa fall om lite drygt 20 år. En stor portion tålamod behövs således.

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Mission_to_Mysterious_Uranus_999.html

Läs detaljrapporten här: http://sites.nationalacademies.org/SSB/CurrentProjects/ssb_052412

Läs mer på: http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=uranus-axial-tilt-obliquity

En video som visar Marsfordonet OPPORTUNITY:s färd genom Marsterrängen

NASA publicerar idag en tre minuter lång video som visar Marsfordonet Opportunity på dess 21 kilometer långa färd över Marsslätten från Victoriakratern till Endeavourkratern. Färden påbörjades i september 2008 och tog nästan tre år. Videon är sammansatt av 309 stillbilder och även ljudsatt och kan ses här. Det är ett ökenlandskap som framträder med något som liknar långa sanddyner. Emellanåt kommer det några mindre klippformationer och kratrar i fordonets väg. Det är rätt kul att se Opportunitys egna hjulspår i några av filmsekvenserna. 21 kilometer på tre år är väl kanske ingen racerfart. Det blir i genomsnitt ganska blygsamma 20 meter per dag under den treåriga färden. Inget världsrekord, men dock ett Marsrekord! Häftig film det är!!


Bild över Marslandskapet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/mer/news/mer20111010.html

Asteroiden Vestas högsta berg överträffar Mount Everest med råge

Rymdsonden DAWN har redan gjort mängder med observationer och mätningar av asteroiden Vestas yta och också tagit en stor mängd bilder av det mycket bergiga landskapet vid asteroiden Vestas synpol. Idag presenteras en bild som konstruerats utifrån insamlade data. Om man skulle titta på sydpolen från låg höjd så skulle man finna att den högsta toppen är uppemot 22 kilometer hög, eller nästan tre gånger högre än Mount Everest! Man skulle också se flera mycket stora skålformade hål och i bakgrunden ett stort stup. Bilden är en slags modellbild som skapats genom beräkning av data från ett stort antal mätningar av Vestas yta.


(Bildkälla: NASA)

Det högsta berg som identifierats i solsystemets är Olympus Mons på Mars, som är ca 25 kilometer högt. Det är inte alls osannolikt att man kommer att hitta högre berg vid fortsatta utforsknngar av asteroider.

Läs mer på: http://www.jpl.nasa.gov/news/news.cfm?release=2011-317&rn=news.xml&rst=3167

Blir ExoMars nedlagt? Det kan bli ett hot mot framtida bemannade rymdfärder!

Läste just ett mycket intressant inlägg i ExoMars-debatten (se nedan). Bakgrunden är att det stora Marsprojektet ExoMars riskerar att bli nedlagt. Astrowebb skrev om detta redan för en vecka sedan och i tisdags rapporterade AviationWeek att NASA:s och ESA:s högsta chefer misslyckats med att hitta en gemensam lösning för att driva projektet vidare. De två rymdmyndigheterna har kärv ekonomi vilket kan få till följd att hela projektet läggs ner. Alternativt får man hitta ytterligare någon samarbetspartner/medfinansiär till projektet. Ryssland kanske eller Kina/Japan?

ExoMars-projektet kan sägas vara en tvåstegsraket (!), där det i steg 1, år 2016, planeras en uppskjutning av en rymdsond inkl en minisond som ska landa på Mars. I steg 2, år 2018, ska två Marsfordon sändas upp. Hela projektet är en slags förberedelse för framtida bemannade rymdfärder till den "röda" planeten.


(Bildkälla: ESA)

I en intressant artikel idag i The Space Review skriver Lou Friedman, en av skaparna bakom The Planetary Society, att ett eventuellt projektstopp från NASA:s sida hotar inte bara framtida utforskning av vårt solsystem utan också det nära samarbete som upparbetats med ESA. Faktum är att det redan nu finns en hel del irritation hos den europeiska rymdmyndigheten över bristen på klara och tydliga beslut från amerikansk sida. Det försvårar ESA:s fortsatta planering av detta viktiga projekt.

Friedman skriver vidare att det tycks vara så att många vetenskapligt viktiga projekt verkar få stå tillbaka för satsningar på framtida bemannade rymdfärder. Det tydligaste exemplet på det är väl debatten om rymdteleskopet James Webbs framtid som förts under hösten. Friedmans syn på saken är att obemannade rymdfärder är en förutsättning för att lyckas med framtida bemannade rymdfärder. Att spara pengar genom att lägga ner rymdsondsprojekt kan minska möjligheterna att nå framgång med bemannade rymdfärder till t.ex Mars.

Genom att ställa olika rymdprojekt mot varandra ställer man också olika forskargrupper mot varandra. Frågan är om det gagnar den astronomiska forskningen? Sannolikt inte. Vore det inte bättre att lägga de bemannade rymdfärderna till asteroider och till Mars lite på hyllan och istället genom obemannade rymdfärder skapa en säkrare plattform att arbeta vidare ifrån. Gärna också i ett större internationellt samarbete. Tänk en gemensam bemannad rymdfärd till Mars med en besättning som består av en amerikansk astronaut, en rysk kosmonaut, en japansk taikonaut och en kinesisk yuhangyuan!

Läs mer på: http://www.thespacereview.com/article/1947/1

Läs mer på: http://web02.aviationweek.com/aw/mstory.do?id=news/awx/2011/10/03/awx_10_03_2011_p0-377356.xml&channel=space&headline=NASA,%20ESA:%20No%20Agreement%20on%20Mars

Läs också: http://exploration.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=46048

SORCE-satelliten har funnit ett tydligt samband mellan solaktivitet och klimat på jorden

Förutom alla rymdsonder som studerar solen finns också satelliter som studerar solens effekter på jorden ur lite olika synvinklar. En sådan satellit är SORCE (Solar Radiation and Climate Experiment). I en artikel idag i tidskriften Nature Geoscience (med referat  på websidan Physorg) beskrivs hur forskarna som studerat SORCE-data funnit ett tydligt samband mellan solaktiviteten och klimatet på jorden. Solaktiviteten följer en 11-årscykel där vi just nu är på väg mot en högre aktivitet. Låg solaktivitet tycks innebära kalla vintrar i nordeuropa och i nordamerika, medan hög solaktivitet har motsatt effekt. Även andra faktorer påverkar klimatet, men solaktiviteten är likväl en viktig faktor att ta i beräkning om man ska spå vinterväder framöver. Solaktiviteten påverkar vindarna så att det vid hög aktivitet blir mer framträdande västvindar som för med sig varmluft till oss i nordeuropa vilket ger lite mildare vintrar.

SORCE är en satellit som kretsar runt jorden på 645 kilometers höjd. Den är ganska liten och väger endast 290 kilo. SORCE sändes upp i sin omloppsbana i januari 2003. Den mäter olika aspekter av solens strålning på jorden.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.physorg.com/news/2011-10-link-solar-winter-weather-revealed.html

Läs om SORCE här: http://lasp.colorado.edu/sorce/index.htm

Ännu en fantastisk CASSINI-bild!

Rymdsonden CASSINI förser oss varje vecka med spektakulära bilder från Saturnus och dess månar. Dagens bild är ännu en i raden. Den visar två av Saturnus månar, Tethys och Enceladus, "hängandes" under Saturnusringarna. Det är Enceladus, med en diameter på ca 500 kilometer, som syns precis under ringarna. Tethys, med en diameter på ca 1.060 kilometer, är lite närmare rymdsonden på bilden. Avståndet till Tethys är i fotoögonblicket 208.000 kilometer och till Enceladus 272.000 kilometer.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4380