SpaceNews rapporterar att den amerikanska budgetkrisen, där kongressen arbetar med att få ihop en statsbudget för det kommande budgetåret, kan innebära neddragningar också i nu pågående rymdsondsprojekt. T o m ett projekt som CASSINI-sonden kan påverkas genom att dess uppdrag inte förlängs, trots att rymdsonden är fullt funktionsduglig! Även flera av Marsprojekten kan komma att påverkas av de ekonomiska restriktionerna. Alla projekt ska genomgå en noggrann utvärdering innan de får klartecken att fortgå. I rymdsondsammanhang är det vanligt att uppdragen förlängs både en och två gånger och ofta i flera år utöver de ursprungliga planerna. Som exempel kan nämnas rymdsonden Galileo som skulle kretsa kring Jupiter i två år, men som efter flera förlängningar fortsatte i ytterligare sex år. Dessa förlängda uppdrag kostar förstås pengar. För Cassini-projektet räknar man med extrakostnader på ca 60 miljoner dollar 2012.
Trots det känns det som att man är inne och knaprar på, i dessa sammanhang, små budgetposter för att få NASA:s budget att gå ihop. Det är synnerligen illavarslande!
Läs mer på: http://www.spacenews.com/civil/111028-budget-pressures-planet-mission-extensions.html
måndag 31 oktober 2011
Rymdsonden CASSINI har studerat Saturnusmånen Hyperion
Rymdsonden CASSINI flög förbi Saturnusmånen Hyperion i mitten av september 2011 och tog bl a denna fina bild.

(Bildkälla: NASA)
Hyperion, med en diameter på ca 270 kilometer, platsade på Populär Astronomis 10-i-topp-lista över solsystemets bästa månar. Den hamnade på åttonde plats på grund av dess spännande ojämna form, dess tvättsvampsliknande utseende samt dess smått kaotiska rotation. Den tumlar liksom runt lite hur som helst i sin omloppsbana runt Saturnus. Hyperion verkar vara en lite löst sammansatt måne bestående till stor del av is. Den har också ett slags symbiosförhållande till den stora Saturnusmånen Titan och påverkas kraftigt av denna månes gravitationskrafter.
Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4395
(Bildkälla: NASA)
Hyperion, med en diameter på ca 270 kilometer, platsade på Populär Astronomis 10-i-topp-lista över solsystemets bästa månar. Den hamnade på åttonde plats på grund av dess spännande ojämna form, dess tvättsvampsliknande utseende samt dess smått kaotiska rotation. Den tumlar liksom runt lite hur som helst i sin omloppsbana runt Saturnus. Hyperion verkar vara en lite löst sammansatt måne bestående till stor del av is. Den har också ett slags symbiosförhållande till den stora Saturnusmånen Titan och påverkas kraftigt av denna månes gravitationskrafter.
Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4395
Kinesiska rymdsonden Shenzhou-8 lyfter redan vid midnatt mot rymdstation
Redan vid midnatt svensk tid kan det vara dags för den kinesiska rymdsonden Shenzhou-8 att sändas upp mot rymdstationen Tiangong-1, eller "Det himmelska palatset" som det så vackert heter översatt till svenska. Enligt uppgifter från SpaceDaily så sker uppskjutningen kring kl 23.00 svensk tid. Shenzhou-8 ska docka med rymdstationen (eller rättare sagt den första modulen i en större rymdstation). Det hela är ett led i Kinas ambitioner att genomföra bemannade rymdfärder under de kommande åren. Om allt går väl med uppskjutningen och dockningen kan det redan nästa år vara aktuellt med en bemannad rymdfärd till Tiangong-1. Det är en hög aktivitetsnivå i det kinesiska rymdprogrammet just nu. Det är bara en månad sedan som Tiangong-1 sändes upp. Om en dryg vecka ska också den kinesiska minisonden Yinghuo-1 sändas upp tillsamman med ryska Phobos-Grunt mot Mars.
Rymdsonden Shenzhou-8 är intressant ur en annan synvinkel också. Den innehåller en stor mängd tyska mätinstrument. Intressant med ett ökande internationellt samarbete i de olika rymdsondsprojekten. Det borde gagna forskningen, och mänskligheten, ur alla aspekter!
Enligt de kinesiska planerna ska åtminstone en bemannad rymdfärd ske till Tiangong-1 under 2012. Tanken är att de kinesiska astronauterna ska vistas 2 veckor på stationen, som är relativt liten, och utföra diverse tester. Framförallt kanske känna efter hur det känns att vara i rymden en längre period. Efter denna tvåveckorsvistelse så färdas dom hem igen med samma rymdsond som tog dom dit. 14 dagars semester alltså!

Illustration som visar hur en dockning kan tänkas se ut.
Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/China_to_launch_spacecraft_on_Tuesday_Xinhua_999.html
Läs också: http://www.spacedaily.com/reports/German_Chinese_SIMBOX_ready_for_launch_999.html
Läs också: http://www.spacedaily.com/reports/Sweet_Dreams_for_Tiangong_999.html
Rymdsonden Shenzhou-8 är intressant ur en annan synvinkel också. Den innehåller en stor mängd tyska mätinstrument. Intressant med ett ökande internationellt samarbete i de olika rymdsondsprojekten. Det borde gagna forskningen, och mänskligheten, ur alla aspekter!
Enligt de kinesiska planerna ska åtminstone en bemannad rymdfärd ske till Tiangong-1 under 2012. Tanken är att de kinesiska astronauterna ska vistas 2 veckor på stationen, som är relativt liten, och utföra diverse tester. Framförallt kanske känna efter hur det känns att vara i rymden en längre period. Efter denna tvåveckorsvistelse så färdas dom hem igen med samma rymdsond som tog dom dit. 14 dagars semester alltså!
Illustration som visar hur en dockning kan tänkas se ut.
Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/China_to_launch_spacecraft_on_Tuesday_Xinhua_999.html
Läs också: http://www.spacedaily.com/reports/German_Chinese_SIMBOX_ready_for_launch_999.html
Läs också: http://www.spacedaily.com/reports/Sweet_Dreams_for_Tiangong_999.html
söndag 30 oktober 2011
Rymdsonden NEW HORIZON:s närbild av Jupiter
Rymdsonden NEW HORIZON tog en fin närbild av Jupiter när den passerade 2007 på sin färd mot Pluto. Det är ett synnerligen komplex molnstruktur, som byggs upp av energin från planeten snarare än energin från solen.

(Bildkälla: NASA)
Vacker planet den där Jupiter!! Nu väntar vi bara på att rymdsonden JUNO ska komma dit och ta ännu bättre bilder. Den har dock inte kommit så värst långt ännu. Sonden samlar kraft med hjälpa av planeternas gravitationskrafter för att få lite fart mot Jupiter. Bilden nedan visar var Juno befann sig den 25 oktober 2011.

(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://apod.nasa.gov/apod/ap111023.html
Läs också: http://www.nasa.gov/mission_pages/juno/main/index.html
(Bildkälla: NASA)
Vacker planet den där Jupiter!! Nu väntar vi bara på att rymdsonden JUNO ska komma dit och ta ännu bättre bilder. Den har dock inte kommit så värst långt ännu. Sonden samlar kraft med hjälpa av planeternas gravitationskrafter för att få lite fart mot Jupiter. Bilden nedan visar var Juno befann sig den 25 oktober 2011.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://apod.nasa.gov/apod/ap111023.html
Läs också: http://www.nasa.gov/mission_pages/juno/main/index.html
Senaste nytt från rymdsonden MESSENGER's utforskning av Merkurius
På NASA:s Jet Propulsion Laboratory's (JPL) websida finns en hel del intressant information om rymdsonden MESSENGER:s utforskning av Merkurius.
En detaljerad bild av Merkurius yta visas i bilden nedan (Klicka på denna länk för en bättre upplösning på bilden). Bilden, som skapats genom sammanfogning av en mängd bilder visar faktiskt 99,9% av planetens yta! Rymdsonden har tagit inte mindre än 22.000 bilder av Merkurius yta under det dryga halvåret som den observerat planeten. Vilken uppgift för någon stackars forskningsassistent att gå igenom alla dom och välja ut de mest intressanta!

(Bildkälla: NASA)
Merkurius yta är fylld med kratrar. En del av dom är relativt stora. Den ellipsformade kratern i bilden är 45 kilometer lång.

(Bildkälla: NASA)
Bilen nedan visar fyra stora kratrar, var och en med diameter på ca 70 kilometer.

(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/the_mission/index.html
En detaljerad bild av Merkurius yta visas i bilden nedan (Klicka på denna länk för en bättre upplösning på bilden). Bilden, som skapats genom sammanfogning av en mängd bilder visar faktiskt 99,9% av planetens yta! Rymdsonden har tagit inte mindre än 22.000 bilder av Merkurius yta under det dryga halvåret som den observerat planeten. Vilken uppgift för någon stackars forskningsassistent att gå igenom alla dom och välja ut de mest intressanta!
(Bildkälla: NASA)
Merkurius yta är fylld med kratrar. En del av dom är relativt stora. Den ellipsformade kratern i bilden är 45 kilometer lång.
(Bildkälla: NASA)
Bilen nedan visar fyra stora kratrar, var och en med diameter på ca 70 kilometer.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/the_mission/index.html
För 20 år sedan studerade GALILEO en asteroid. Nu är det DAWN som utforskar Vesta
Igår var det 20 år sedan rymdsonden GALILEO flög förbi den lilla asteroiden 951 Gaspra. Det var första gången som en rymdsond närstuderade en asteroid. Avståndet mellan Galileo och Gaspra var endast 1.600 kilometer. Asteroiden, som är avlång till formen och mäter 18x10x9 kilometer, visade sig vara en himlakropp som hade varit med om några kollisioner med andra himlakroppar. Den härstammade sannolikt från en större himlakropp.
Rymdsonden Galileo hade en hel del tekniska problem under sitt uppdrag. Sondens huvudantenn fungerade inte överhuvudtaget, vilket gjorde att man fick förlita sig på den enklare reservantennen. Denna antenn hade dock en mycket låg kapacitet och kunde sända ynkliga 1kilobit data per sekund (jämfört med huvudantennens 134 kilobit/s)! Antalet bilder på Gaspra blev därför relativt få. Galileos dator var för övrigt också mycket enkel. Den motsvarar en PC från tidigt 80-tal och är tusen gånger klenare än dagens persondatorer. Data från sondens olika instrument lagrades på band med en mycket enkel bandspelare. Även denna krånglade en hel del i början av rymdsondens färd, men teknikerna lyckades laga den (hur det nu kan gå till från 100-tals miljoner kilometers avstånd?!). Med dessa tekniska förutsättningar lyckades man alltså genomföra ett av historiens mest framgångsrika rymdsondsprojekt. Visst är det fantastiskt!

Galileos bildserie av Gaspra (Bildkälla: NASA)
Sedan Galileos förbiflygning har ett flertal asteroider studerats mer ingående. Det mest spännande just nu är rymdsonden DAWN:s studie av asteroiden Vesta. Utrustningen på Dawn är förstås, så här 20 år efter Gaileos studie av Gaspra, oerhört mycket mer avancerad. Vi får löpande en stor mängd detaljerade bilder av Vestas yta. Med hjälp av de olika instrumenten på rymdsonden skapas bilder som visar asteroidytans topografi och dess sammansättning. Här följer några sådana bilder som tagits under senare tid.

(Bildkälla: NASA)
Denna närbild av Vestas visar förutom kratrar också spåren efter mindre stenblock som studsat på asteroidytan (dom tunna linjerna i bilden). Sådana spår skapas som en sekundäreffekt av ett meteornedslag. När meteoren slår ner på asteroiden spränger den loss en mängd mindre stenblock som rullar vidare längs ytan och skrapar upp den så att spåren bildas.

(Bildkälla: NASA)
Bilderna visar området kring Snowman-kratern på asteroidens norra halvklot. Den högra bilden visar höjdskillnaderna i området. Det vita området är högst och det mörkare blå området lägst.

(Bildkälla: NASA)
Här är ett par bilder som visar spektrala olikheten på Vestas yta. Ytan tycks vara sammansatt av olika ämnen inom ett relativt litet geografiskt område.
Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/
Rymdsonden Galileo hade en hel del tekniska problem under sitt uppdrag. Sondens huvudantenn fungerade inte överhuvudtaget, vilket gjorde att man fick förlita sig på den enklare reservantennen. Denna antenn hade dock en mycket låg kapacitet och kunde sända ynkliga 1kilobit data per sekund (jämfört med huvudantennens 134 kilobit/s)! Antalet bilder på Gaspra blev därför relativt få. Galileos dator var för övrigt också mycket enkel. Den motsvarar en PC från tidigt 80-tal och är tusen gånger klenare än dagens persondatorer. Data från sondens olika instrument lagrades på band med en mycket enkel bandspelare. Även denna krånglade en hel del i början av rymdsondens färd, men teknikerna lyckades laga den (hur det nu kan gå till från 100-tals miljoner kilometers avstånd?!). Med dessa tekniska förutsättningar lyckades man alltså genomföra ett av historiens mest framgångsrika rymdsondsprojekt. Visst är det fantastiskt!
Galileos bildserie av Gaspra (Bildkälla: NASA)
Sedan Galileos förbiflygning har ett flertal asteroider studerats mer ingående. Det mest spännande just nu är rymdsonden DAWN:s studie av asteroiden Vesta. Utrustningen på Dawn är förstås, så här 20 år efter Gaileos studie av Gaspra, oerhört mycket mer avancerad. Vi får löpande en stor mängd detaljerade bilder av Vestas yta. Med hjälp av de olika instrumenten på rymdsonden skapas bilder som visar asteroidytans topografi och dess sammansättning. Här följer några sådana bilder som tagits under senare tid.
(Bildkälla: NASA)
Denna närbild av Vestas visar förutom kratrar också spåren efter mindre stenblock som studsat på asteroidytan (dom tunna linjerna i bilden). Sådana spår skapas som en sekundäreffekt av ett meteornedslag. När meteoren slår ner på asteroiden spränger den loss en mängd mindre stenblock som rullar vidare längs ytan och skrapar upp den så att spåren bildas.
(Bildkälla: NASA)
Bilderna visar området kring Snowman-kratern på asteroidens norra halvklot. Den högra bilden visar höjdskillnaderna i området. Det vita området är högst och det mörkare blå området lägst.
(Bildkälla: NASA)
Här är ett par bilder som visar spektrala olikheten på Vestas yta. Ytan tycks vara sammansatt av olika ämnen inom ett relativt litet geografiskt område.
Läs mer på: http://dawn.jpl.nasa.gov/
När solens utbrott når jorden får vi vackra polarsken!
För en vecka sedan hade solen ett större utbrott som var riktat mot jorden. Rymdsonden STEREO har fångat det hela på en film. Dessa utbrott är verkligen spektakulära och ger också vackra norrsken (och sydsken på södra halvklotet. Polarsken är väl den rätta benämningen egentligen).
(Källa: NASA)
Utbrottet den 22 oktober påverkade jorden två dygn senare och norrsken kunde ses så långt söderut som i Alabama i USA.

(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/sunearth/news/News102511-aurora.html
(Källa: NASA)
Utbrottet den 22 oktober påverkade jorden två dygn senare och norrsken kunde ses så långt söderut som i Alabama i USA.
(Bildkälla: NASA)
Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/sunearth/news/News102511-aurora.html
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)