tisdag 29 november 2011

NASA:s Deep Space Network gör det hela möjligt

Emily Lakdawalla har en intressant artikel idag på Planetary Society Blog om NASA:s Deep Space Network, stora antenner för radio- och radarkommunikation med alla dessa rymdsonder. I dagsläget finns tre anläggningar med varsin stor antenn och minst tre lite mindre antenner. De är väl utspridda över jorden för att alltid någon ska kunna kommunicera med de olika rymdsonderna. De finns i Mojaveöknen i Californien, utanför Madrid i Spanien samt utanför Canberra i Australien. Det stora antennerna är 70-meters teleskop, så det är rejäla grejer! De mindre är 25-35 meter i diameter.

World map showing locations of DSN stations

Teleskopens placering (Bildkälla: NASA)

Det är detta närverk av teleskop som gör det hela möjligt kan man säga! Hit sänds alla data från de olika rymdsonderna och vidarebefordras sedan till forskare världen över.

Goldstone Antenna
Teleskopet i Mojaveöknen (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003277/

Läs också: http://deepspace.jpl.nasa.gov/dsn/

Kärnbränsle viktigt drivmedel för rymdsonder, Marsfordon m.m.

Under de senaste årtiondena har ett flertal rymdsonder sänts mot olika mål med några kilo kärnbränsle ombord. Plutonium 238 (Pu-238) är det som möjliggjort framgångsrika rymdsondsprojekt såsom Pioneer, Voyager, Galileo, Cassini och New Horizons. S.k Radioisothope Thermoelectric Generators (RTG) har varit helt nödvändiga för att överhuvudtaget genomföra dessa mer långväga rymdfärder. Den nu aktuella rymdsonden MSL:s fordon Curiosity drivs också med hjälp av Pu-238, vilket gör det möjligt att köra omkring på Marsytan i åratal. Nuvarande Marsfordon (t.ex Opportunity) drivs av solenergi.

Ett problem har nu uppstått vad gäller framtida rymdsondsprojekt, åtminstone mer långväga sådana. Från 1980-talet har NASA köpt Pu-238 från Ryssland och USA har inte haft någon egen tillverkning. Problemet är att tillgången på rysk plutonium minskar och inga medel har avsatts i den amerikanska statsbudgeten för 2012 för egen produktion. Lustigt nog ligger anslaget för detta på Energidepartementet och inte inom NASA:s egen budget. Om detta inte löses och nyproduktion påbörjas får det konsekvenser för det amerikanska rymdprogrammet redan om ett par år. Även om det sker en snabb utveckling av teknologi vad gäller solenergi, så möjliggör det i princip "bara" rymdsondsprojekt i de inre delarna av solsystemet. En rymdsond ut i de yttre delarna av solsystemet måste kunna fungera även när solen inte ger energi.

Alla rymdsondsprojekt handlar också om att reducera vikten i möjligaste mån. Målet är att åstadkomma en så lätt rymdsond som möjligt och bara ha med de mest nödvändiga instrumenten för att uppfylla projektens mål. Det stora problemet är bränslet, vars vikt är en inte obetydlig del av totalvikten för hela rymdsonden. En RTG väger däremot väldigt lite och ger tillförlitlig energi under lång tid till rymdsonden under dess färd.

Kärnkraft, radioaktivitet m.m kopplad till rymdsondsprojekten har inte varit helt okontroversiellt under årens lopp. Ett exempel på detta är Galileoprojektet som höll på att stoppas på grund av rädslan för en misslyckad uppskjutning och eventuell krasch på jorden med en sond som innehåller radioaktiva ämnen. Debattens vågor gick höga den gången och självaste Carl Sagan fick gå in och förklara att t om en krasch med allra största sannolikhet inte skulle innebära någon fara för "radioaktiva utsläpp". NASA hade genomfört ett stort antal tester.

UniverseToday har en lång och intressant artikel om det här idag.

Vi får väl se vad som händer kring detta med tanke på problemen i de amerikanska statsfinanserna. Bläcket från president Obamas budgetunderskrift har knappt torkat innan nya krisrapporter kommer om gigantiska budgetunderskott som kräver stora besparingar och riskerar att stoppa all statlig verksamhet, inkl NASA:s, redan 2013 om inte man kan få till en mer balanserad budget.

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91341/no-nukes-nasas-plutonium-production-predicament/#more-91341

Merkurius yta sedd från sidan

NASA har publicerat bilder som rymdsonden MESSENGER tagit som visar Merkurius yta från sidan. Det ser ganska häftigt ut med det kuperade landskapet och ett par kraftigt markerade kratrar i bilden (klicka på den här länken för att se det hela än tydligare). Bilden är egentligen sammansatt av nio olika bilder som togs i en följd.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://messenger.jhuapl.edu/gallery/sciencePhotos/image.php?image_id=699&utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+JhuaplsMessengerFeaturedImages+%28JHUAPL%27s+MESSENGER+Featured+Images%29

måndag 28 november 2011

Exoplaneten som är så nära sin stjärna att den så sakteliga äts upp

Det finns sannerligen många udda exoplaneter. UniverseToday har en intressant artikel om en av dessa märkliga planeter, CoRoT 2b (detta konstiga namn har den fått eftersom den upptäckts av franska rymdmyndighetens Convection, Rotation and planetary Transits space telescope, CoRoT). Det är en ganska stor planet, med 3,5 gånger Jupiters massa, som roterar mycket nära sin stjärna. Avståndet är bara 3 miljoner kilometer, dvs 1/50-del av avståndet mellan jorden och solen. Den gör ett varv runt stjärnan på endast 1,7 dagar! Närheten till stjärnan gör att stjärnvinden är extremt stark. Här kan man verkligen tala om norrsken, sydsken och alla typer av sken!

Påverkan från stjärnan gör att CoRoT 2b tappar miljontals kilo massa varje dag. Den korta omloppstiden runt stjärnan gör också att planeten påverkar stjärnan och därmed indirekt sin egen utveckling. Stjärnan roterar allt snabbare på grund av planetens påverkan. Det blir en slags dynamoeffekt, som i sin tur gör att planeten påverkas allt starkare och mister mer massa. Sammantaget uppskattar forskarna att exoplaneten tappar massa som motsvarar 150 miljoner miljarder kilo materia varje år. Det är ju en hel del, men ändock bara en ytterst liten bråkdel av den totala massan, så processen kommer att fortgå i miljarder år.


Illustration av detta udda par (Bildkälla: NASA/CXC/M.Weiss)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/91319/an-exoplanets-auroral-engine/

Rymdsonden CASSINI:s bilder av Saturnusmånen Titans metansjöar

Rymdsonden CASSINI har tagit bilder av Saturnusmånen Titan och dess stora sjöar fyllda av flytande kolväte och metan. På bilden nedan syns vid nordpolen Kraken Mare (det mörka området). Det är en stor kolvätesjö.


(Bildkälla: NASA)

Det finns också några tidigare CASSINI-bilder som visar området mer i detalj. I bilden nedan syns Kraken Mare och några mindre "mares" och "lacus". Notera "Vänern Lacus" i övre delen av bilden. Det är en etan- /metansjö med en diameter på 43,9 kilometer, som fått sitt namn från vår svenska sjö! Jag ser på Wikipedia (engelskspråkiga) att olika sjöar på jorden tycks ha gett namn åt Titans sjöar.

Clouds move above the large methane lakes and seas near the north pole of Saturn’s moon Titan in this movie made from images taken by NASA's Cassini spacecraft.
(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://saturn.jpl.nasa.gov/photos/imagedetails/index.cfm?imageId=4422

söndag 27 november 2011

Mycket Mars nu i slutet av november

Det mesta handlar om planeten Mars just nu. Samtidigt som allt verkar ha gått planenligt vad gäller uppskjutningen av NASA:s rymdsond MSL och ESA börjar få ordning på sin rymdsond MARS EXPRESS, så är det fortsatta kommunikationssvårigheter med den ryska sonden PHOBOS GRUNT. De senaste dagarna har man inte lyckats nå sonden och dess framtid ser allt mörkare ut. Bättre blev det väl inte när den ryske presidenten Medvedev offentligt gick ut och hotade med att straffa de "skyldiga" till detta misslyckande. Frågan är väl om det är sådana åtgärder som kan få ordning på rysk rymdfart igen?

Till något mer positivt: Medan ett rymdfordon, CURIOSITY, nu alltså är på väg mot Mars så rullar ett annat redan omkring på denna planets yta. Rymdfordonet OPPORTUNITY är just nu på väg att leta efter en "viloplats" över Marsvintern, vid kanten till Endeavour-kratern. Just nu kör den bara några meter om dagen.


Det tunna strecket i bilden visar den senaste tidens körning (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.marsdaily.com/reports/Opportunity_Continutes_To_Scout_For_Site_To_Winter_In_999.html

Allt verkar vara OK med rymdsonden MSL. Mars nästa alltså!

Helt enligt planerna sköts rymdsonden MARS SCIENCE LABORATORY (MSL) upp igår eftermiddag svensk tid. Rymdsonden har separerat från Atlas-raketen och allt verkar fungera perfekt. Den hittills mest avancerade Marsexpeditionen är därmed på väg mot "den röda planeten". Dit kommer rymdsonden den 6 augusti 2012. Det är ju inte så långt dit, bara ett drygt halvår!

Launch of NASA's Mars Science Laboratory spacecraft
MSL på väg mot Mars (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/msl/news/msl20111126.html

Läs också: http://spaceflightnow.com/atlas/av028/