Lite rymdsondshistoria: Galileo, utforskaren av Jupiter

Emily Lakdawalla skriver på Planetary Society Blog om hur hon fått tillgång till gamla rapporter om rymdsondsprojektet Galileo. I sin artikel beskriver hon Galileos långa och mödosamma förhistoria innan denna rymdsond ens kom iväg mot Jupiter. Jag läste före jul Daniel Fischers eminenta bok "Mission Jupiter - The spectacular journey of the Galileo spacecraft". Det är nog ingen rymdsond som haft en sådan förhistoria, med så mycket tekniska, ekonomiska och politiska hinder på sin väg och ändå genomfört sitt uppdrag på ett magnifikt sätt. Man kan sammanfatta problemen så här:

• Det tog mer 15 år från idé till förverkligande med nedläggningshot svävande över projektet hela tiden
• Uppskjutningen skulle ske med en rymdfärja, men Challanger-katastrofen 1986 gjorde att den planen övergavs
• Den raket som skulle möjliggöra en uppskjutning av sonden mot Jupiter, Centaur-raketen, ansågs 1986 för farlig (explosionsrisken ansågs vara för stor). Projektet stod nu utan en tillräckligt kraftfull raket för att kunna genomföra uppdraget. Det omöjliggjorde en "direktuppskjutning" mot Jupiter. Man fick tänka om och kreativa ingenjörer tog fram en ny plan: att ta hjälp av gravitationskrafterna från Venus och jorden och med hjälp av dessa "slunga ut" Galileo mot Jupiter. Ett varv runt Venus och två varv runt jorden skulle göra susen! Denna nya färdplan, som inledningsvis så att säga skulle gå åt fel håll, inåt mot solen istället för ut från solen, ställde nya krav på att skydda rymdsonden från de höga temperaturer som den nu skulle utsättas för. En värmesköld utvecklades och instrumenteringen fick delvis omkonstrueras.
• När allt var klart för uppskjutning blev det plötsligt en diskussion om huruvida Galileo verkligen skulle prioriteras före rymdsonden Ulysses. Lyckligtvis valde man att sända upp Galileo före Ulysses.
• I slutet av 1988 upptäckte plötsligt tyska tekniker (Tyskland stod för viss teknisk utrustning på sonden) allvarliga tekniska problem som kunde innebära att en överhettning i motorerna uppstod som skulle kunna innebära en katastrof. Problemen löstes.
• När rymdsonden till slut är klar för uppskjutning är det fortfarande inte slut på problemen! Dagarna innan uppskjutning uppstår plötsligt en hetsig debatt om rískerna med att skjuta upp raketer som innehåller radioaktivt material. Galileo innehöll nämligen 11 kilo plutonium. Plutonium var en viktig energikälla för långväga rymdsonder och hade även funnits med i de tidigare Pioneer- och Voyagersonderna utan att någon reflekterat nämnvärt över detta. Situationen var dock en annan i slutet av 1980-talet, bara ett par år efter Tjernobylkatastrofen. Till slut medgav en amerikansk domstol NASA rätt att sända upp raket och rymdsond.
• Sista dagarna uppstår datorproblem som gör att en av huvuddatorerna måste bytas ut. Dagen innan uppskjutning är det en kraftig jordbävning i San Fransisco-området (7,1 på Richterskalan), vilket kunde förhindrat uppskjutningen eftersom ett kontrollcentra för uppskjutningen fanns i området. Oväder var också på väg att hindra uppskjutningen, men den 18 oktober 1989 sändes Galileo till slut upp. Det var dock inte slut på bekymren.
• Det blev problem med rymdsondens huvudkamera, som dock löstes genom att den ständigt omprogrammerades. Det blev än allvarligare problem med sondens bandspelare, men även det lyckades teknikerna på jorden fixa. Det allvarligaste problemet uppstod när rymdsondens paraplyliknande antenn inte vecklades ut som planerat. Det innebar att den inte kunde användas. Istället fick man förlita sig på en nästan löjligt svag reservantenn som kom att sända alla data från sonden till jorden under nästan 15 års tid! Dessutom gjorde ett mindre bränsleläckage att sondens omloppsbana runt Jupiter fick "effektiviseras" så att man sparade bränsle.

Rymdsonden Galileo (Bildkälla: NASA)

Denna rymdsonds vedermödor är nästan ofattbara. Än mer ofattbart är det att den lyckades genomföra sitt uppdrag på ett så eminent sätt. Rymdsonden Galileo är en av historiens mest framgångsrika rymdsondsprojekt. För den som är intresserad av att läsa mer om det hela hänvisas till Galileofliken här i bloggen eller till den utförliga artikeln på svenska Wikipedia.

Läs mer på: http://www.planetary.org/blog/article/00003336/

Läs också: http://sv.wikipedia.org/wiki/Galileo_(rymdsond)

Stjärnan som har en ring där planeter bildas just nu

Astronomer har upptäckt en ung stjärna, V1052 Cen, ca 700 ljusår bort, som är omgiven av en gasring av kolmonoxid där planeter just nu håller på att bildas. Ringen upptäcktes av Europeiska Sydobservatoriets Very Large Telescope (Observatoriet ligger i Chile). Det som är lite märkligt med denna upptäckt är att gasringen ser ut som ett rep och inte som en tallriksliknande skiva runt stjärnan. I dagsläget vet man inte varför den fått en sådan form. Det kan vara magnetfält som skapar formationen eller planeter som genom sin gravitation påverkar det hela. Stjärnan i centrum av systemet är också lite udda genom att den har ett mycket kraftigt magnetfält och roterar extremt långsamt. Vad är det egentligen som håller ihop systemet och förhindrar att det upplöses? Utforskning av den här typen av stjärnsystem kan ge ökad förståelse om hur vårt eget solsystem skapades och också om den variation som tycks finnas i hur planetsystem kan skapas.


Illustration av ringsystemet kring stjärnan (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.spacedaily.com/reports/Gas_Ring_Around_Young_Star_Raises_Questions_999.html

Om exoplaneter och förutsättningar för liv

Expressen skriver lite om exoplaneter och om den senaste utforskningen inom området. Artikeln beskriver bl a Keplers senaste fynd och ställer frågan om när vi kan tänkas upptäcka den första jordtvillingen, dvs en planet som är väldigt lik jorden.

Jag tror att man redan i år kommer att identifiera ett antal mycket jordlika planeter avseende massa, avstånd från stjärnan m.m och att några av dem kretsar kring stjärnor som liknar vår sol. Dessa exoplaneter kommer att ligga väl inom den s.k beboeliga zonen och ha goda förutsättningar för att hysa liv. Det som dock krävs för något mer avancerade livsformer är också att planeterna har "rätt" atmosfär, att de inte blivit utsatta för alldeles för mycket meteorbombardemang m.m. Det krävs kanske också en planetstruktur i ett solsystem som bidrar till att skydda planeter inom den beboeliga zonen. I vårt solsystem har vi de större planeterna utanför jordens omloppsbana. Det har möjligen varit en framgångsfaktor för liv på jorden. De stora planeterna har sannolikt fångat in en hel del mindre objekt som annars hade träffat jorden.

Det finns också teorier om att en planet som har plattektonik (kontinentalplattor som rör sig) och vulkanism har större förutsättningar att skapa rätt förhållanden. Det verkar behövas mekanismer som "rör om lite" i materian. Det har även framförts tankar om att det är en fördel om planeten har en måne som skapar tidvattenkrafter. Kanske behöver exoplaneten i rätt ögonblick träffas av ett antal kometer som för med sig vatten (vilket kan ha skett här på jorden) så att tillräckligt mycket vatten samlas på planeten. Kan sedan detta vatten påbörja ett kretslopp mellan planet och atmosfär kan det möjligen påskynda livsprocesserna. Dessutom tycks motsvarande kretslopp i den s.k kolcykeln ha betydelse för förutsättningar för liv. Kanske har också vinkeln på exoplanetens rotationsaxel och den tid det tar att rotera runt denna axel betydelse för att reglera värmen på ett effektivt sätt. Det finns sannolikt ytterligare en rad faktorer som påverkar förutsättningarna för liv. Nuvarande rymdteleskop och jordbaserade teleskop har inte kapaciteten att utforska exoplaneterna så detaljerat att alla ovanstående frågor kan klargöras. Det lär nog,  i bästa fall, ske först på 2020-talet.

Det är helt enkelt komplicerade mekanismer som skapar så avancerade livsformer som de vi har på jorden. Det kanske trots allt inte finns så värst många ET:s därute i rymden! Vår planet kan kanske vara mer eller mindre unik. Denna unika värld är vi dock på god väg att förstöra. Se bara NASA:s film om den globala uppvärmningen (ju gulare/rödare, desto varmare):

(Källa: NASA)
Läs mer på: http://www.expressen.se/nyheter/1.2683642/superteleskopen-jagar-nasta-jorden

Läs också: http://www.nasa.gov/home/hqnews/2012/jan/HQ_12-020_2011_Global_Temp.html

Läge för norrsken imorgon! Solen är mycket aktiv just nu.

Rymdsonden SDO observerade igår en långvarig s.k flare samt en större koronamassutkasning från solens yta. Detta solutbrott skedde i riktning mot jorden, vilket torde innebära lite oroligt rymdväder i jordens atmosfär imorgon. Det finns goda möjligheter att få syn på ett rejält norrsken om man befinner sig på nordliga breddgrader och har en klar himmel.

(Källa: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/multimedia/videogallery/index.html?collection_id=15505&media_id=129419021

Allt större fordon på Mars!

NASA har en intressant artikel och en kul bild på tre generationer Marsfordon. Den minsta är SOJOURNER, som landade på Mars 1997 och var en del av rymdsondsprojektet Mars Pathfinder. Fordonet till vänster på bilden är en kopia av Marsfordonen SPIRIT och OPPORTUNITY (landade på Mars 2004), där den senare fortfarande är fullt funktionsduglig och observerar Marsytan. Det stora fordonet till höger är CURIOSITY, som just nu är på väg mot Mars med rymdsonden MSL. Sojourner är 65 cm lång, Opportunity 1,6 meter lång och Curiosity 3 meter lång.



(Bildlkälla: NASA)

Läs mer på: http://marsrover.nasa.gov/gallery/press/opportunity/20120117a.html

Diskussioner pågår om en internationell månbas

Parallellt med de märkliga anklagelserna från ryskt håll angående vad som orsakade rymdsonden Phobos-Grunts krasch (se föregående inlägg här i bloggen) pågår diskussioner om ett större internationellt samarbete vad gäller upprättande av en permanent månbas. Märkliga äro turerna i den internationella rymdpolitiken!

Roscosmos chef Vladimir Popovkin meddelade igår att man för diskussioner med NASA och ESA om att bygga en forskningsanläggning på månen, alternativt bygga en rymdstation som kretsar runt månen. Man får anta att det rör sig om ett projekt som ligger en bit in på 2020-talet. Ryssland planerar dessutom att sända två obemannade sonder till månen kring år 2020, Luna Glob och Luna Resource.

Kanske blir det som på NASA-filmen nedan!

(Källa: NASA)

Läs mer på: http://www.space-travel.com/reports/Roscosmos_Revives_Permanent_Moon_Base_Plans_999.html

Mer om orsakerna till rymdsonden PHOBOS-GRUNT krasch

Som jag skrev i ett inlägg igår har Ryssland anklagat USA och dess radarstationer för att (oavsiktligt) ha förorsakat rymdsonden PBOBOS-GRUNT:s krasch. Nu tycks det också som rymdmyndigheten Roscosmos anklagar den egna rymdindustrin för inkompetens. Den haverikommission som tillsatts framför nu att den främsta orsaken till olyckan är allvarliga brister i konstruktionen av rymdsonden. Även brister i testerna inför uppskjutningen lyfts fram. Roscosmos verkar nu tona ner anklagelserna mot USA. Man tänker ändå utreda om radarstationer kan påverka en rymdsond som Phobos-Grunt, eventuellt med medverkan av experter från NASA.

Läs mer på: http://www.marsdaily.com/reports/Space_Agency_Boss_Blames_Makers_for_Satellite_Crash_999.html