Nya bevis på att livets byggstenar kom till jorden med kometer

Vid amerikanska "National Meating and Exposition of the American Chemical Society", presenterades idag nya bevis på att livets byggstenar förts till jorden med kometer. Forskare undersöker hur aminosyror m.m uppstod på jorden när livet började spira. Det som talar för kometerna som "livets transportörer" är att de kan ha burit med sig aminosyror och att de dessutom innehåller vatten och energi, två nödvändiga ingredienser för att vidmakthålla liv. Forskarna tror att livsformer började utvecklas i slutet av en period med kraftigt meteorbombardemang mot jorden, för ca 3,8 miljarder år sedan. Innan dess var det sannolikt för varmt på jorden för att "hålla liv vid liv". Om kometer kunde föra liv till jorden bör det kunna hända även i andra planetsystem.


(Bildkälla: Wikipedia)

Läs mer på: http://www.terradaily.com/reports/New_evidence_that_comets_deposited_building_blocks_of_life_on_primordial_Earth_999.html

Två månsonder flyger i perfekt formation

NASA har publicerat en kul illustration av rymdsonderna Ebb och Flow (GRAIL-projektet). Den visar två sonder som flyger i formation runt månen för att kartlägga månen i minsta detalj. Faktum är att de färdas runt månen i mycket exakta banor och med vissa bestämda avstånd från varandra. Sonderna har dessutom instrument som kan mäta avståndet mellan dem. Precisionen är helt otrolig; de kan se skillnader i avstånd mellan sonderna på 1/10000 millimeter! Det talar för att Ebb och Flow kommer att ge oss en i det närmaste perfekt karta över månytan.


(Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.nasa.gov/mission_pages/grail/news/grail20120327.html

2 planeter kring en mycket gammal stjärna har upptäckts

Forskare vid Max Planck-institutet i Heidelberg, Tyskland, har upptäckt två planeter kring stjärnan HIP 11952. Denna stjärna är nästan 13 miljarder år gammal och skapades alltså i universums barndom. Det intressanta med fyndet är att planeter kring gamla stjärnor huvudsakligen består av lättare grundämnen. Dessa planeter bildas därför under helt andra förutsättningar än yngre planeter. Forskare tror att planeter bildas lättare ur de gasmoln som innehåller tyngre grundämnen. Frågan man ställer sig är hur planeter överhuvudtaget bildas när tyngre ämnen saknas och om det finns någon särskild tidpunkt i utvecklingen då planeter börjar bildas.

De två planeterna är inte särskilt annorlunda andra planeter man upptäckt. De är Jupiterstora vad gäller massa och kretsar runt stjärnan på 7 resp 290 dagar. Det är stjärnan som är annorlunda. Denna metallfattiga stjärna, som är ungefär av samma storlek som solen, befinner sig 375 ljusår från oss.


Illustration av planetsystemet (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.astronomy.com/en/News-Observing/News/2012/03/A%20planetary%20system%20from%20the%20early%20universe.aspx

Sverige behöver satsa på grundforskning!

I Populär Astronomi har en debatt påbörjats om svensk forskningspolitik. I och med nedläggningen av delar av Astra Zenecas  forskningsverksamhet i Sverige, har farhågor rests om att detta bara är början på nedrustning av svensk forskning. Med tanke på allt fler signaler om att den svenska naturvetenskapliga grundutbildningen dessutom börjar fallera finns utan tvekan risk för att forskningsverksamheten i Sverige kan bli en krisbransch i framtiden. Astronomisk forskning är en mycket liten del av den samlade svenska forskningen. Risken är att den kan komma att föra en tynande tillvaro i forskningens utkanter om inte något görs.

Jag har med intresse läst de senaste veckornas debattinlägg i forskningsfrågan och tycker liksom Lars Mattsson att det behövs en rejäl satsning på en bred bas för grundforskning inom astronomin. En framgångsfaktor för arbetet är en ordentlig naturvetenskaplig utbildning redan i grundskola/gymnasium. Vi måste engagera ungdomar i astronomi (Det kan ju inte vara särskilt svårt. Astronomi är ju spännande!). Ett större astronomiintresse skapar förutsättningar för utveckling av grundforskningen. Det här handlar inte om några stora kostnader. Det är en investering för framtiden. Om vi inte förbättrar naturvetenskaplig grundutbildning så är det inte bara Astra Zenecas forskning som läggs ner.

Självklart bör vi samarbeta inom ESA, men det får inte helt ta död på egna rymdinitiativ. Så låt oss hoppas att några av de satellitförslag som presenterats av Rymdstyrelsen (läs föregående artikel här i bloggen)  faktiskt förverkligas. Och låt skolungdomar rösta om bästa förslag! 

Läs mer på: http://www.popast.nu/2012/03/6-skal-for-dig-och-ditt-parti-att-ha-asikter-om-rymden.html

Läs också: http://astrosmurfen.wordpress.com/2012/03/21/kunskapslandet/

Fem svenska satellitprojekt att hoppas på

Jag skrev här i bloggen den 15 mars om förslag på svenska satellitprojekt (läs här). Nu har fem av projekten valts ut i tävlingen om att bli nästa innovativa svenska forskningssatellit. Robert Cumming på Populär Astronomi skriver om detta idag på tidskriftens hemsida. Det gläder mig att se att min favorit, projektet CHEOPS som ska studera exoplaneter, är med bland finalisterna. Konkurrensen är dock hård. Flera av projekten är intressanta och värda att satsa på. Läs mer om projekten genom att klicka på länken nedan.

Läs mer på: http://www.popast.nu/2012/03/fem-svenska-rymdhopp-satellitprojekten-som-gar-vidare.html

Titan - månen med lokala kraftiga störtregn och områden med 1.000 år av torka

När rymdsonden CASSINIS minisond Huygens landade på Saturnusmånen Titan i januari 2005 fann den en våt planet. Vätan berodde dock inte på vatten utan på flytande metan. Den låga temperaturen håller metanet flytande. Det regnar faktiskt metan emellanåt på denna ogästvänliga måne. På sina ställen tycks det förekomma sådana störtskurar att stora floder skapas som skär genom landskapet. Analyser som Cassini gjort visar att det också finns platser på Titan som sällan ser något regn. Det kan gå 1.000 år mellan regnskurarna!

Det finns forskare som vill utforska Titan mer i detalj och helst sända en rymdsond dit för att bl a undersöka förekomsten av regn. Förslag finns på en sond, Titan Mare Explorer (TIME),  som ska landa i en Titansjö, och där se ut över omgivningarna och spana efter regnmoln, regnbågar och fukt.


Bild av en metansjö på Titan (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://www.universetoday.com/94321/rare-rain-on-titan-once-every-1000-years/

Planeterna som rusar genom universum!

För sju år sedan upptäckte forskare att det finns stjärnor som med mycket hög hastighet färdas ut ur vår galax. Det kan röra sig om hastigheter på flera miljoner kilometer i timmen. Man ställde sig då frågan om även planeter kan slungas iväg med hög hastighet mot den "tomma rymden". Forskare vid Smithsonian Center for Astrophysics i USA har nu funnit att planeter kan färdas med än högre hastighet, upp mot nästan 50 miljoner kilometer per timme. Det är faktiskt några procent av ljushastigheten! Undrar just hur många sådana ensamma planeter som finns därute i rymden?


Illustration av en ensam planet (Bildkälla: NASA)

Illustrerad Vetenskap hade en artikel om dessa ensamma planeter i januari i år. Jag skrev en del om detta i ett inlägg här i bloggen (läs här). Enligt tidskriften kan antalet sådana "vagabonder" vara större än antalet stjärnor i vår galax. Det skulle innebära att det rör sig om mer än 200 miljarder planeter! Någon av dem kan ju faktiskt befinna sig betydligt närmare oss än den närmaste stjärnan, Proxima Centauri, som är 4,2 ljusår bort. Hur hittar man då dessa planeter? Jo, med hjälp av en teknik som heter microlensing. Planeternas böjer av ljuset något från bakomliggande stjärnor. Det är inte lätt att upptäcka den mycket lilla effekten som en planet har på stjärnljuset.

En del av dessa ensamma planeter i rymden kan rent teoretiskt hysa liv. I brist på en värmande stjärna behöver planeten vara aktiv (vulkanism, plattektonik) och på så sätt skapa förutsättningar för liv. Frågan är väl hur livet ter sig på en planet som far fram i hastigheter på miljontals kilometer i timmen?

Läs mer på: http://www.astronomy.com/en/News-Observing/News/2012/03/Runaway%20planets%20zoom%20at%20a%20fraction%20of%20light%20speed.aspx

Läs också: http://illvet.se/solsystemet/hemloesa-planeter-kan-hysa-liv