Ett tjugotal av solsystemets månar tycks ha "försvunnit"!

Hur många månar finns det egentligen i solsystemet? Slår man upp en (nyare) uppslagsbok, kollar på Wikipedia eller i en färsk astronomibok kan man läsa att det rör sig om lite drygt 170 månar. De två jätteplaneterna Jupiter och Saturnus anges ha drygt 60 månar var. Nu kommer forskningsrön som visar att relativt många av dessa månar inte går att hitta!

Före år 2000 hade Jupiter och Saturnus mindre än 20 kända månar var. De flesta av dessa månar kretsade kring sina respektive planeter i nästan cirkulära banor. Ett fåtal av månarna hade mer excentriska (oregelbundna) omloppsbanor. I början av 2000-talet startade en forskarstuderande, Scott Shephard, och hans handledare, David Jewitt, vid University of Hawaii en större studie av Jupiter- och Saturnussystemen för att leta efter fler månar med oregelbundna omloppsbanor. Med hjälp av de stora teleskopen på Hawaii, bl a 8,2 meters Subaru-teleskopet, upptäckte man snabbt ett mycket stort antal sådana månar. I en artikel 2003 beskrev man upptäckten av hela 23 nya månar.

En annan forskargrupp fann i ett liknande projekt nya månar kring Saturnus. När sedan rymdsonden Cassini började utforska Saturnussystemet upptäckte den ytterligare månar. Så antalet månar är nu uppe i en bit över 170 stycken kring våra planeter och dvärgplaneter. Enlit måndatabaserna har vår jord som bekant 1 måne, Mars har 2, Jupiter 65, Saturnus 62, Uranus 27 och Neptunus 13. Även några av dvärgplaneterna har månar. Således har Pluto 4, Eris 1 och Haumea 2 måne.


(Bildkälla: NASA)

Forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory har nu analyserat data för alla de små månar som upptäckts under det senaste decenniet och finner att hela 10 Jupitermånar och 7 Saturnusmånar är "borta". De går helt enkelt inte att finna och man har ingen aning om vart de tagit vägen. Kanske kretsar de kring sina planeter, men för att återfinna dem krävs nya omfattande observationer. Det finns ytterligare månar som kan komma att försvinna ur sikte de kommande åren. Orsaken till att månar tappas bort är att månarnas omloppsbanor är så dåligt kända att man helt enkelt inte vet hur de kretsar kring planeterna. Små månar långt ut i solsystemet är dessutom mycket ljussvaga objekt, vilket gör att de är svåra att hitta.

Läs mer på: http://www.skyandtelescope.com/news/Outer-Planet-Moons-Found-mdash-and-Lost-146176195.html

Det finns mycket is i solsystemet!

NASA har tagit fram en film som berättar om is i solsystemet. Det finns väldigt mycket is (bl a vattenis) på flera av solsystemets planeter och på dess månar. Faktum är att några av månarna till stor del består av just is. Dessutom har vi alla isiga kometer som far omkring i solsystemet.

(Källa: NASA)

Läs mer på: http://solarsystem.nasa.gov/news/whatsup-view.cfm?WUID=1144

Liv i vårt solsystem

I onsdags skrev jag om att Keplerteleskopet (+ 8 andra rymdteleskop/-observatorier) har fått förlängt uppdrag. Sökandet efter exoplaneter fortsätter alltså och så småningom kanske vi kan få syn på tecken på liv på någon exoplanet i den beboeliga zonen. Det här med beboelig zon är ett lite diffust begrepp eftersom vi redan i vårt eget solsystem söker efter liv på himlakroppar utanför den beboeliga zonen. Faktum är ju att några av de mest lovande platserna för liv kanske är de månar som kretsar runt Jupiter och Saturnus.

Den största satsningen för att söka finna spår av liv pågår på Mars. Ett flertal rymdsonder kretsar som bekant runt den röda planeten. Marsfordonet Opportunity kör runt och inspekterar Marsytan. Snart landar ännu ett Marsfordon, Curiosity, med ännu mer avancerade instrument för att i detalj observera Mars. NASA:s MAVEN-rymdsond kommer att studera Mars-atmosfären om knappt två år. Förutom Mars finns ett flertal andra intressanta himlakroppar som kan ha spår av liv.

Jupitermånarna Europa, Ganymedes och Callisto är några av de bästa kandidaterna. Visserligen ligger de alldeles för långt från solen för att ligga inom en beboelig zon, men tack vare den energi som Jupiter ger med sin starka gravitation finns det ändå möjligheter till liv på dessa månar. Rymdsonderna Voyager och Galileo upptäckte att det finns flytande oceaner på Europa och i viss omfattning också på de två andra månarna. Det kan tänkas finnas tillräckligt varma ställen under det tjocka istäcket för att liv ska kunna trivas.

Även Saturnusmånarna Titan och Enceladus är goda kandidater för liv. Saturnus ligger ännu mycket längre från solen, men likväl kan det finnas enklare livsformer på de två månarna. Titan utforskas av rymdsonden Cassini (och studerades lite närmare av den lilla minisonden Huygens) och under den tjocka atmosfären kan det tänkas finnas liv i de metan-etan-sjöar som finns där. Den lite mindre Enceladus är en udda måne i sammanhanget i och med att den är så mycket mindre än de övriga månar som beskrivits ovan. Det faktum att den sprutar isvatten i sina geysrar tyder på en inre hetta som kan innebära att liv skulle kunna frodas.

Finns det någon annan måne som kan ha liv? Knappast. Övriga månar är för små eller har så ogästvänliga förhållanden att det sannolikt är omöjligt att liv kan utvecklas. Jupitermånen Io, som är en lite större måne, är ett vulkaniskt helvete om uttrycket tillåts. Vår egen måne verkar inte heller ha några spår av liv (men kan ha haft det för några miljarder år sedan).

Fortsätt utforskning behövs. Låt oss hoppas att NASA:s, ESA:s och övriga rymdmyndigheters pengar räcker till rymdsondsprojekt till någon av de månar som beskrivits ovan. Forskarsamfundet i USA har i flera år föreslagit att månen Europa ska prioriteras.

Keplerteleskopet, Hubbleteleskopet m.fl får förlängda uppdrag

NASA meddelar att Keplerteleskopet och Hubbleteleskopet plus 7 andra rymdteleskop får förlängda uppdrag. Det här är oerhört positiva nyheter för alla oss exoplanetintresserade. För varje år som Keplerteleskopet fortsätter observera stjärnhimlen (den lilla del av denna som den studerar i detalj) ökar möjligheterna mångfalt att säkerställa om de identifierade exoplanetkandidaterna verkligen är exoplaneter. Möjligheterna ökar också att upptäcka nya exoplanetkandidater.


Illustration av Keplerteleskopet (Bildkälla: NASA)

Med tanke på NASA:s dåliga ekonomi har det funnits farhågor att flera av de pågående projekten inte kan finansieras. Nu ger man alltså klartecken till åtminstone t o m år 2014, och troligen ända till 2016. De rymdteleskop det handlar om är Kepler, Hubble, Fermi, Swift, Chandra, Planch, Spitzer samt medfinansiering till Suzaku och XMM-Newton. Spitzerteleskopets uppdrag är dock begränsat t o m 2014, med planerat avslut 2015. År 2014 görs nästa utvärdering av teleskopen.

Det här är som sagt lysande. Rymdteleskopen levererar intressanta forskningsdata löpande.

Läs mer på: http://science.nasa.gov/astrophysics/2012-senior-review/

Behöver vi snabbare rymdfarkoster?

Läste en intressant artikel i Illustrerad Vetenskaps rymdblogg. Den handlar om hastigheten på rymdsonder och andra rymdfarkoster. De är helt enkelt för långsamma om vi tänker oss bemannade rymdfärder till planeten Mars. Det tar för lång tid och innebär sannolikt en orimlig belastning på mändklig fysik (och psyke kanske) att vara i rymden i åratal. Att färdas ännu längre är i dagsläget helt otänkbart. Rymdbloggens skribenter Helle och Henrik Stub frågar sig om vi behöver ett rymdens Concorde-projekt.

Kanske är det ett bättre alternativ (vilket också beskrivs i artikeln) att göra sonderna mindre, och därmed billigare, och strunta i bemannade rymdfärder till andra planeter. Det är väl frågan vad sådana bemannade rymdfärder ger i mervärde kontra ett flertal obemannade rymdsonder som har någon form av fordon/robot.

Läs mer på: http://illvet.se/blog/rymdbloggen/concorden-rymden-och-vi

Ska det bli ett Mars-race 2013?

Det verkar vara planeten Mars som gäller för lite större rymdsondsprojekt de närmaste åren. Förutom att NASA planerar att sända rymdsonden MAVEN mot Mars i november 2013 har också Indien planer på en rymdsond till Mars. Det indiska projektet handlar sannolikt om att studera Marsatmosfären. Rymdsonden kommer att sändas upp med hjälp av en indisk raket, Indian Polar Satellite Launch Vehicle. Sannolikt kommer samma raket att användas i det rysk-indiska månsondsprojektet som planeras ske 2014. Det finns en viss internationell skepsis kring de indiska planerna. Man undrar om Indien verkligen är redo för ett så avancerat projekt som en Marssond är redan 2013.

Ryssland verkar ligga lågt med Marsplaner efter misslyckandet med rymdsonden Phobos-Grunt. Kina kan eventuellt tänkas satsa på en mindre rymdsond till Mars. Även Kina drabbades ju av Phobos-Grunt-missödet i form av den minisond, Yinghuo-1 som satt på den ryska sonden och därmed också kraschade. Den europeiska rymdmyndigheten ESA fortsätter planera för Exo-Mars-projektet 2016 och 2018. För lite drygt två veckor sedan blev det klart att man tänker samarbeta med den ryska rymdmyndigheten Roscosmos i projektet.

Innan allt detta händer så kan vi se fram emot MSL:s ankomst till Mars och Marsfordonet Curiositys öden och äventyr på den röda planeten. MSL har hunnit ganska precis halvvägs på sin färd. Fyra månader kvar innan den når Mars.

Läs mer på: http://www.marsdaily.com/reports/Mars_missions_race_India_takes_lead_999.html

Mars Odyssey - lite anonym rymdsond som tar fantastiska bilder!

Rymdsonden Mars Odyssey, som är den sond som varit längst kring planeten Mars, hör man kanske inte så mycket av i nyhetsflödet. Det är lite synd eftersom den tar så mycket fina bilder från Mars. Här nedan visas några av dem. Kolla också denna länk för ännu fler bilder.



Sanddyner i bildens nedre vänstra hörn (Bildkälla: NASA)



Kanaler (Bildkälla: NASA)



Spår av vulkanism (Bildkälla: NASA)

Läs mer på: http://themis.asu.edu/latest.html