Då var det dags för Emily Lakdawallas (Planetary Society Blog) månatliga rymdsondsuppdatering. Var är alla rymdsonder och vad gör dom? Det viktigaste som händer i juni är följande:
Marsfordonet Opportunity sätter lite fart igen och fortsätter färden över Marsytan
Rymdsonden Cassini ska studera Saturnusringarna lite mer detaljerat för första gången på 2,5 år samt titta lite närmare på Saturnusmånarna Titan, Mimas och Tethys
Rymdsonden Messenger kretsar nära Merkuriusytan och fullbordar nu ett varv på bara 8 timmar. Fina bilder kan förväntas.
ESA lovar rapportera lite mer flitigt från rymdsonden Venus Express utforskningar.
I övrigt är det "business as usual". Kolla in Planetary Society-bloggen (länk ovan). Den är bra!
Månadens rymdsondskarta (Klicka på länken ovan för bättre bild)
SpaceX Dragon landade idag i Stilla havet efter en mycket lyckad rymdfärd. Uppdraget, som var ett testuppdrag, har gått som smort och allt tycks ha fungerat perfekt. Det ska bli spännande att följa fortsättningen. Så småningom är det tänkt att kapseln inte bara ska forsla material utan också astronauter till rymdstationen. SpaceX tycks verkligen vara på gång i och med detta. Häromdagen tecknade man också avtal med satellitoperatören Intelsat om uppskjutning av satelliter med hjälp av SpaceX kraftigaste raket, Falcon Heavy.
Kapseln dras in mot rymdstationen (Bildkälla: NASA)
Populär Astronomi har en radda fina bilder från Dragonäventyret på sin websida. Kolla här.
Exoplanetjakten går vidare och sakta men säkert ökar antalet fynd. Totalt är man nu uppe i 770 upptäckta exoplaneter. Till det ska läggas de 2.321 exoplanetkandidater som Keplerteleskopet identifierat så här långt. En god gissning är att flertalet av dem inom de närmaste åren kommer att bekräftas vara exoplaneter. Utöver det har andra forskarteam identifierat 172 himlakroppar som kan vara exoplaneter. Hur många av dessa planeter kan då klassas som beboeliga? Inte särskilt många. Websidan The Habitable Exoplanets Catalog (HEC) anger endast 4 av de 770 upptcäkta exoplaneterna som potentiellt beboeliga. Till det kommer ytterligare 29 potentiellt beboeliga planeter bland exoplanetkandidaterna. Man gissar dessutom att det bland alla dessa exoplaneter finns ca 40 potentiellt beboeliga exomånar.
Det bör betonas att det rör sig om just potentiellt beboeliga planeter och månar. Förutom att planeter och månar ska befinna sig på lagom avstånd från sin stjärna, inom den s.k beboeliga zonen, bör de också ha flytande vatten, en atmosfär och mycket annat för att liv ska uppstå och bestå. Bilden nedan visar de fyra mest lovande exoplaneterna så här långt. De är alla större än jorden.Den första av dessa potentiellt beboeliga planeter som upptäcktes var Gliese 581d. Den upptäcktes för lite drygt 5 år sedan, så man kan lugnt säga att exoplanetforskningen är en mycket ung vetenskap under utveckling.
(Bildkälla: The Habitable Exoplanets Catalog)
På HEC:s websida finns en kul topplista över de mest "extrema" exoplaneterna:
Den minsta exoplaneten så här långt är PSR 1257 12b, en planet som liknar Merkurius
Den största exoplaneten är CT Cha b med en diameter som motsvarar 25 jorddiametrar
Den exoplanet med hittills störst massa är CD-35 2722b, med över 10.000 jordmassor
Den exoplanet med lägst densitet är WASP-17b, med en så låg densitet som 10% av densiteten hos vatten
Exoplaneten med högsta densitet är KOI-55b, som är en "död planet" med mer än 5 gånger densiteten av bly. Det är tungt det!
Det finns planeter som kretsar väldigt nära sin stjärna. Den exoplanet som är närmast, med kortast omloppstid och dessutom hetast, är PSR 1719-14b. Avståndet till stjärnan motsvarar 0,1% av avståndet mellan Merkurius och solen! Omloppstiden är endast 2,2 timmar. Planeten torde koka!
Motsatsen till föregående planet är de två planeterna WD 0806-661B b respektive Oph 11b. Den första av dessa kretsar kring sin stjärna på ett avstånd som är 63 gånger avståndet mellan Pluto och solen! Tyvärr vet man inte dess omloppstid (som sannolikt även den är rekordlång), så det rekordet hålls istället av Oph 11b på 2.000 år!
Kallast är GJ 317c med en temperatur på 50K (som Pluto ungefär)
Den exoplanet som är närmast jorden är eps Eridani b på 10 ljusårs avstånd
De exoplaneter som är längst bort av de hittills upptäckta är SWEEP-04 och SWEEP.11 som är nästan 30.000 ljusår bort.
Detta är som sagt topplistan just nu och den kan komma att förändras ganska rejält under kommande år.
Ännu lite mer exoplanetstatistik:
Endast 7 av de upptäckta exoplaneterna är mindre än eller lika med jorden i storlek. Resterande 763 planeter är större än jorden. sannolikt är det inte så att vår galax består av en massa stora planeter utan det är helt enkelt så att de stora planeterna är enklare att hitta. Bland exoplanetkandidaterna finns dock gott hopp om att hitta en massa småplaneter. Mer än 250 av dessa tycks vara jordstora eller mindre.
Det stora flertalet exoplaneter är också heta. Tyvärr verkar nästan alla exoplanetkandidater också vara heta.
Den europeiska rymdmyndigheten ESA har producerat en fin film om Venus och Venuspassagen. Det är lite information om planeten och om utforskningen av planeten. Det är förstås rymdsonden Venus Express som försett oss med fakta om denna planet.
Här kommer också en bild som rymdsonden Messenger tog av Venus när den passerade förbi. Venus täta atmosfär gör att man inte ser några detaljer.
Under fredagmorgonen har det varit en lång sändning från SpaceX Dragons dockningsförsök med den Internationella rymdstationen ISS. Det var spännande att följa den avancerade manövern att successivt närma sig ISS. Det gäller ju att göra detta på ett säkert sätt och inte äventyra ISS-astronauternas säkerhet. Därför gjordes en mängd tester innan Dragon tilläts komma alltför nära ISS. Bland annat styrde man Dragon fram och tillbaka mellan 250 och 235 meters avstånd från ISS för att säkerställa att man från ISS kunde styra Dragon. Sedan följde tester där kapseln var 200 resp 150 meter ifrån ISS. Framförallt ville man säkerställa att positioneringsutrustningen på Dragon visade exakt rätt position. Det verkade vara något litet problem med sensorerna på Dragon.
Hela denna rymdfärd ses som en testfärd och därför utförs en rad tester för att se att Dragonkapseln kan navigeras så exakt att den kan tillåtas docka med ISS. Därför lade man in ett par extra moment i slutfasen av Dragons ankomst till ISS.
Kolla den här filmen som är tagen från ISS igår! Den lilla mörka pricken är Dragon som flyger en bit under ISS.
När klockan närmade sig 13.45 svensk tid idag fick Dragon klartecken att komma så nära som 30 meter från ISS. Efter ytterligare några stopp på vägen kom den till slut till denna position klockan 15.00. Kapseln syntes allt tydligare på filmen från ISS allteftersom den närmade sig. Vilket skådespel! De ytterligare testerna som genomfördes gjorde att dockningen med ISS försenades något.
Här kommer en skärmkopia som jag tog lite efter klockan 14 idag från livesändningen som NASA hade. Man ser Dragon med jorden i bakgrunden. Fin bild!
Här kommer ännu en skärmkopia tagen klockan 14.17. Vackra moln i bakgrunden!
Här har Dragon kommit en bra bit närmare ISS. När den var bara 59 meter från ISS gavs ett kommando från SpaceX om att backa tillbaka lite (till ca 70 meter från ISS) för att ännu en gång undersöka kameror och sensorer på Dragon.
Man får påminna om att ISS och Dragon far fram med en hastighet på sisådär 28.000 kilometer i timmen. Det är alltså inte fullt så stilla och lugnt som det ser ut på de filmer man ser från ISS. Dockningen sker alltså i denna höga fart. Det hinner dessutom bli "dag" och "natt" flera gånger om under denna sändning.
Tyvärr kunde jag inte följa den sista timman av dockningen. Klockan 15.56 blev det i alla fall en framgångsrik dockning. Vilken prestation! Det är den här robotarmen, som heter Canadarm2, som greppade tag i dragonkapseln och dra in den till rymdstationen.
2012 är planeterna Mars och Venus år. Mars för att årets stora rymdsondshändelse sker den 6 augusti då rymdsonden MSL med dess fordon Curiosity landar på planetens yta. Venus för att vi den 6 juni ska få bevittna århundradets sista Venuspassage.
Jag hittade en kul video om konsten att landa på Mars. Eftersom Marsatmosfären är tunn gäller det att få stopp på ekipaget. Det räcker inte med stora fallskärmar. Ett alternativ är att använda en airbag, men MSL är allt för stor och tung för att det ska fungera. MSL kommer därför att använda sig av flera olika system för att landa välbehållen på Mars. Förutom fallskärm ska den också bromsas upp med hjälp av speciella hjälpmotorer. När den närmar sig Marsytan ska Curiosity firas ner med hjälp av ett slags rep. När den väl landat tryggt på Marsytan "sprängs" repen av och fordonet kan börja köra. Resterande landningskapsel kraschas en bit bort. Det hela verkar ganska avancerat.
(Källa: NASA
I avvaktan på denna landning börjar en annan Marsbil att vakna till liv igen efter en kortare viloperiod. Det är Opportunity som står på kanten av Endeavourkratern. Häromdagen kom denna utsiktsbild från fordonet.
(Bildkälla: NASA)
Och så har vi Venus. Denna, vår systerplanet, som på grund av en accelererande växthuseffekt blivit en synnerligen ogästvänlig plats. En av årets stora astronomihändelser inträffar om knappt två veckor med Venus i huvudrollen. Planeten passerar då solskivan och vi får uppleva århundradets andra Venuspassage. Den förra inträffade 2004. Dessa Venuspassager kommer i par, två stycken på åtta år och sedan ett mellanrum på lite drygt 100 år till nästa par. Populär Astronomi har de senaste dagarna skrivit om denna händelse och har en intervju med den veteskaplige projektledaren för rymdsonden Venus Express, Håkan Svedhem. Robert Cumming på tidningen ger också lite inköpstips inför detta event (se här). Solförmörkelseglasögonen låter som ett bra tips. Det där med väckarklocka låter också som en god idé. Solteleskopet för det facila priset av 7.000 kronor är kanske en något mer tveksam investering. Den är nog bara för de riktiga solentusiasterna! Jag återkommer förstås här i bloggen om Venuspassagen när det börjar närma sig.
Så här såg det ut 2004 när Venus täckte lite av solytan (Bildkälla: Wikipedia)
När den avlägsna Pluto upptäcktes 1930 av den amerikanske astronomen Clyde Tombaugh räknade vi till nio planeter i vårt solsystem. I 76 år, till år 2006, gällde denna sanning, även om det lite då och då kommit propåer om ytterligare planeter. Istället för fler blev det den 24 augusti 2006 en färre, efter ett beslut av den Internationella astronomiska unionen om att degradera Pluto till en s.k dvärgplanet. Orsaken var att man åren innan upptäckt ett flertal himlakroppar som liknade Pluto, varav en, Eris, dessutom tycktes vara något större än Pluto (senare data visar att de två himlakropparna sannolikt är mycket lika i storlek). Nu kommer nya forskarrön om en nionde planet i vårt solsystem.
National Geographics skrev för ett par veckor sedan om att en grupp forskare har lagt fram en teori om att det måste finnas ytterligare en planet längre ut i solsystemet för att man ska kunna förklara rörelserna hos en del objekt i det s.k Kuiperbältet, ett bälte utanför Neptunus omloppsbana bestående av asteroider m.m. Forskarna hävdar att vissa asteroider och dvärgplaneter har ologiska omloppsbanor om inte de förklaras av något större objekt som påverkar dessa himlakroppar. Man tror att det finns en relativt stor planet långt ut i solsystemet som åstadkommer denna påverkan. Problemet är att, om den nu finns, så är det mycket svårt att beräkna var den är och ännu mycket svårare att få syn på den. Vi får väl se om vi får en nionde planet så småningom.
