Curiosity studerar både solförmörkelser och små stenar

Marsfordonet Curiosity har färdats ca 200 meter från sin landningsplats och har då stött på en liten pyramidformad sten, stor som en fotboll. Den kommer att bli föremål för lite mer ingående studier de närmaste dagarna. Bl a ska Curiositys spektrometer och laser användas för att undersöka stenens sammansättning. Det ska också tas lite närbilder på stenen.

Curiosity har kört omkring i sex dagar i rad nu, mellan 22 och 37 meter per dag. Om ytterligare någon vecka når den sitt första mål som är det s.k Glenelg-området. Där är det tänkt att Curiosity ska börja borra lite i stenmaterian och analysera borrdammet. Området består av lite blandad terräng och har ansetts vara ett lämpligt delmål att studera lite mer ingående.


(Bildkälla: NASA)

Curiosity har också passat på att ta lite bilder av "partiella solförmörkelser" på Mars. De uppstår när de två Marsmånarna Phobos och Deimos passerar solskivan. Eftersom månarna är små blir det förstås aldrig några totala solförmörkelser.


Phobos förmörkar solen en aning (Bildkälla: NASA)

Månen Titan i fokus för rymdsonden Cassini

Rymdsonden Cassini har under sommaren och tidig höst fortsatt studera den stora Saturnusmånen Titan. På bilden nedan ses det stora gasmoln som virvlar runt kring månens sydpol (den lite ljusare fläcken).


(Bildkälla: NASA)

Denna måne har studerats ganska ingående och mätningar av månens diameter visar att den är något plattare än den borde vara. Alla himlakroppar som roterar tenderar att bli lite utplattade. I Titans fall borde det röra  sig om ca 410 meter i skillnad mellan diametern vid ekvatorn och mellan polerna. Det visar sig dock att skillnaden i diameter är större än så och uppgår till 680 meter (fascinerande förresten att man lyckas mäta diametern på 10 meter när!). Ett flertal idéer om orsakerna till denna extra tilllplattning har framförts. Man tror att månen har roterat snabbare tidigare i sin historia, vilket skulle kunna förklara det hela. En annan förklaring skulle kunna vara att mängden is vid polerna varierar. I en ny teori framför några forskare vid NASA:s Jet Propulsion Laboratory att det är Titanvädret som platar till månen. Titanregn förändrar med tiden densitet och ämnessammansättning vid polerna enligt forskarna. Månen har en kolvätecykel som påverkar den. Kraftiga etanregn flödar och omformar ytan.



Titan kretsande kring Saturnus (Bildkälla: NASA)

Läs mer HÄR om NASA:s Titanforskning.

Indien ska skicka rymdsond i omloppsbana kring Mars 2013

Space Daily (läs HÄR) rapporterar att Indien nu offentliggjort planen att sända en rymdsond att kretsa kring Mars redan nästa år. Enligt en representant för den indiska rymdmyndigheten ISRO (Indian Space Research Organization) ska uppskjutningen av rymdsonden ske den 27 november 2013. Sonden ska gå in i en elliptisk bana runt Mars. Uppdraget är att studera Marsatmosfären och söka efter tecken på liv på Marsytan.


Illustration av en framgångsrik indisk rymdsond, Chandrayaan-1 (Bildkälla: Wikipedia)

Planerna på ett rymdsondsprojekt till Mars skrev jag om här i bloggen redan i början av året, men de verkar nu ha konkretiserats ytterligare. Indien har ett par lyckade rymdsondsprojekt under senare år. Rymdsonden Chandrayaan-1 upptäckte t.ex  i september 2009 vatten på månen. Läs mer om de indiska rymdplanerna och tidigare rymdsondsprojekt HÄR.

En Astronomisk Enhet har blivit 9 meter längre

Astronomisk Enhet (AE, eller på engelska AU=Astronomical Unit) är ett viktigt mått inom astronomin, åtminstone när man mäter avstånd inom vårt eget solsystem. En AE har definierats som medelavståndet mellan jorden och solen, och med en koppling till solens massa. Detta avstånd är lite drygt 149 miljoner kilometer. Nu har man vid ett möte i Beijing mer exakt beslutat att en AE = 149.597.870.700 meter. Därmed har en AE blivit 9 meter längre.Det var inte praktiskt att ha den där komplicerade matematiska kopplingen till solens massa eftersom solen löpande förlorar massa. Rent matematiskt skulle därför den astronomiska enheten förändras med tiden och det är ju inte så bra. Så nu har astronomerna en fast och förhoppningsvis bestående definition på detta mått. För oss vanliga dödliga har det sannolikt ingen praktisk betydelse.

Och så är det budgetkris i USA igen! NASA riskerar att drabbas.

Höst betyder budgetarbete i den amerikanska kongressen. Liksom ifjol tycks det vara svårt för politikerna att komma fram till ett budgetbeslut som innebär att det gigantiska budgetunderskottet kan reduceras. Årets budgetarbete är nog, om möjligt, ännu besvärligare än det vi skådade förra hösten. Orsaken är att alla väntar på utgången av höstens presidentval. Därför har kongressen hamnat i något som kan liknas vid budgetkoma. Inga beslut är att vänta på ett par månader och då inträffar det märkliga att automatiska sparbeting utlöses som drabbar all skattefinansierad verksamhet, däribland NASA:s verksamhet. Det talas om att åttaprocentiga sparbeting är att vänta fr o m januari månad om inte politikerna tar sig samman. Det skulle innebära 1,4 miljarder dollar mindre till NASA 2013, vilket förstås skulle drabba verksamheten hårt. Läs mer om den amerikanska budgetkrisen HÄR.

Rymdsonden Messenger är inne på sitt 1.260:e varv runt Merkurius!

Rymdsonden Messenger har nu kretsat kring Merkurius i 550 dagar och är inne på sitt 1.260:e varv runt planeten. Sonden har levererat en mängd fantastiska foton från solsystemets minsta planet. Den har faktiskt tagit mer än 125.000 bilder! Ett digert jobb för forskarna att studera alla dom!

Det finns en massa bilder som visar kratrar på denna meteorbombade planet. En av de mer lustiga kraterformationerna visas i bilden nedan. Visst liknar det Musse Pigg?!



(Bildkälla: NASA)

Kolla på NASA:s utmärkta websida för mer fakta om Messenger (klicka HÄR).

Liv kan uppstå även i extrema miljöer kring heta exoplaneter

I sökandet efter planeter kring andra stjärnor, exoplaneter, letar man särskilt efter planeter i den.s.k beboeliga zonen. Med det menas att planeten befinner sig på "lagom" avstånd från sin stjärna, vilket möjliggör att liv kan uppstå och fortleva. Med liv menas oftast enklare livsformer. Förekomsten av flytande vatten antas också vara en viktig förutsättning för liv. De flesta exoplaneter som upptäckts hittills kretsar mycket nära sina stjärnor och är kokheta. Det innebär att det inte är särskilt gynnsamma förhållanden för liv på dessa planeter, åtminstone inte på planeternas yta.

Studier av exoplaneter visar att alla inte kretsar i cirkelrunda banor kring sina stjärnor. En del planeter har i själva verket ganska excentriska omloppsbanor. Det innebär att förhållandena på dessa planeter varierar med avståndet till stjärnan. Planeterna kan ibland befinna sig innanför den beboeliga zonen, för att under vissa perioder hettas upp eller kylas ner kraftigt när avståndet till stjärnan blir kortare eller längre.


Planet med en excentrisk omloppsbana (Bildkälla: NASA)

Det kan finnas enkla livsformer som kan överleva under sådana förhållanden. Faktum är att det på jorden finns livsformer, s.k extremofiler, som klarar mycket låga eller mycket höga temperaturer. Man har funnit olika typer av bakterier i varma källor på oceanbotten, men också på rymdstationerna ISS och Mir.

En stor andel av de hittills upptäckta exoplaneterna är Jupiterliknande gasplaneter. Att leta efter liv på dessa gasplaneter är kanske inte så meningsfullt. Däremot kan planeterna ha månar som har bättre förutsättningar för att hysa liv, trots att de kretsar kring planeter som befinner sig nära en stjärna. Så det kan alltså finnas liv på platser som till synes verkar vara mycket ogästvänliga.