Venus är en ogästvänlig plats!

Ett ca 20 kilometer tjockt molntäcke ligger ständigt som ett tungt skynke över Venus. Det är främst koldioxid och andra växthusgaser som ständigt skymmer sikten ner mot planetens yta. Rymdsonden Venus Express, som bl a studerar Venusatmosfären, har upptäckt en kraftig turbulens med vindhastigheter på över 100 meter per sekund. Ogästvänlig plats den där Venus!

Venus molntäcke, fotograferat av Venus Express (Bildkälla: NASA)

Nära missöde vid dagens uppskjutning av SpaceX Dragon?!!

Uppskjutningen av SpaceX Dragon i morse kl 02.35 svensk tid skedde inte helt problemfritt. Den Falconraket som bär kapseln fick problem med en av sina nio motorer. Enligt SpaceX VD Elon Musk stängdes motorn av efter ca 80 sekunder. De övriga åtta motorerna omprogrammerades så att raketen kom i rätt bana mot ISS. Det finns uppgifter om att motorn t o m sprängdes sönder, men det har ännu så länge inte bekräftats av SpaceX ledning eller av NASA. Dragonkapseln tycks i alla fall vara oskadd och på väg mot ISS för att genomföra en dockning med rymdstationen på onsdag.

 

Uppskjutningen i morse (Bildkälla: NASA)

En ny era i rymdsondshistorien inleds om några timmar

Om några timmar är det dags för det första "riktiga" uppdraget för SpaceX Dragonkapsel. Uppskjutningen av denna kapsel, med beteckningen CRS-1, sker klockan 02.35 på måndag morgon svensk tid med hjälp av en SpaceX Falcon-raket.. Uppdraget är att forsla ca 400 kilo material till den Internationella Rymdstationen (ISS). Det är bl a mat och kläder till ISS-astronauterna, ett kylskåp (!) och diverse forskningsutrustning. På onsdag ska dockningen med ISS ske. Den 28 oktober återvänder kapseln till jorden. Den har då med sig nästan 800 kilo material från ISS.

Uppdragets symbol (Bildkälla: SpaceX)

Det är den första flygningen av totalt 12 som SpaceX har kontrakt på, ett kontrakt värt över 10 miljarder kronor. Uppskjutningen av SpaceX Dragon inleder en ny era i rymdsondshistorien, där kommersiella företag sköter transporter av material. I förlängningen kan man tänka sig mer avancerade uppdrag för SpaceX och andra företag i rymdbranschen. Om några år kanske vi får se rymdsonder till planeter, månar, asteroider m.m som NASA hyrt in av dessa företag.

Ekipaget är redo för start (Bildkälla: NASA) 

Senaste forskningsrön om exoplaneter

För en dryg vecka sedan var det en stor europeisk planetforskningskonferens i Madrid. Ett stort antal ämnen avhandlades på den vecka som konferensen pågick. Ett av de mer populära forskningsområdena tycks vara exoplaneter om man ser till antalet forskarföredrag som gjordes på konferensen. Jag räknar till hela 27 föredrag i ämnet. Jag har skrivit om några av de forskningsrön som presenterades på konferensen (se bl a artikeln om superjordar HÄR), men här kommer lite till. Jag har roat mig med att skumma igenom alla "abstracts" för dessa föredrag och kan sammanfatta några intressanta forskningsrön:

• Ett par av de, i mitt tycke, mest intressanta "rapporterna" på konferensen rörde det franska rymdteleskopet CoRoT och dess utforskning av exoplaneter. Jag har skrivit lite om CoRoT tidigare här i bloggen (se HÄR). Nu kommer alltså en uppdatering om vad teleskopet funnit under sina knappa sex år i rymden. Teleskopet har vid utgången av detta år utforskat ca 180.000 stjärnor, vilket lett till 21 upptäckta exoplaneter och ca 600 exoplanetkandidater. Flertalet av dessa kandidater har dock visat sig vara annat än planeter, främst stjärnor i dubelstjärnesystem. Av de upptäckta planeterna är de flesta s.k heta Jupiters, dvs stora planeter som kretsar nära sin stjärna. Några av planeterna har mycket stor massa och är nästan som bruna dvärgstjärnor. En del planeter tycks ha mycket hög densitet, vilket är svårt att förklara utifrån de modeller som idag finns kring planeters bildande. Den mest intressanta upptäckt man gjort är CoRoT 7b, en planet något större än jorden. Planeten kretsar nära sin stjärna med bunden rotation och är så het att forskarna tror att det på planetytan på solsidan av planeten finns lavaoceaner. Planer finns att ge CoRoT ett förlängt uppdrag ända till år 2016.

Illustration av CoRoT (Bildkälla: CNES)

• Det finns många planetsystem som har planeter på både korta och långa avstånd från stjärnan. De planeter som kretsar nära sina stjärnor har troligen bildats längre ut från stjärnan och sedan migrerat inåt i systemet. Den kraftiga strålningen nära stjärnan påverkar planeterna så att de under stjärnans liv i den s.k huvudserien tappar en hel del av sin massa. Risken är också stor att de fortsätter sin förflyttning allt närmare stjärnan för att till slut slukas av denna. Dessa planetmigrationer påverkar också andra planeters omloppsbanor och dynamiken i hela planetsystemet.
• Många av de planeter som kretsar nära stjärnorna är s.k superjordar, med en massa som är 2-10 gånger jordens. I och med att de påverkas kraftigt av stjärnan blir de relativt snabbt bundna i sin rotation ungefär som månen är bunden i förhållande till jorden. Dessa planeter visar samma sida mot stjärnan hela tiden i omloppsbanan. Det innebär att solsidan av planeten blir mycket het och skuggsidan kall, vilket minskar förutsättningarna för liv.
• Ett område av stort intresse att studera är exoplaneternas atmosfärer. Det har hittills varit svårt att studera dessa mer noggrant, men ett flertal rymdsondsprojekt, som ger avsevärt bättre möjligheter till utforskning, finns på ritbordet och kan komma att förverkligas under de närmaste åren. Det är dels ESA:s Exoplanet Characterisation Observatory (EChO), dels NASA:s Fast INfrared Exoplanet Spectroscopy Survey Explorer (FINESSE). Några exoplaneters atmosfärer har dock analyserats med hjälp av Hubbleteleskopet.

Illustration av EChO

 

• Ännu ett förslag på rymdbaserat teleskop är PLATO (PLAnetary Transits and Oscillations of stars). Projektet finns med i ESA:s Cosmic Vision för 2015-2025. Uppdraget, om det blir av, är att leta efter jordliknande planeter i den s.k beboeliga zonen och studera sådana planeters struktur och sammansättning.
• I augusti nästa år sänds ESA:s rymdobservatorium Gaia upp i rymden. Uppdraget är att studera uppemot 1 miljard stjärnor. I studiet av alla dessa stjärnor kanske man också finner ett antal exoplaneter. Forskarna hoppas att Gaia kan komplettera rymdteleskopet Kepler och kanske studera en del av de av Kepler upptäckta exoplanetkandidaterna.

Om en dryg vecka startar nästa stora planetkonferens, den amerikanska, i Reno. Även där finns förstås exoplaneter med i programmet. Till den konferensen återkommer jag när den väl börjat.

Curiositys två första månader på Mars

Imorgon bitti är det två månader sedan som Marsfordonet Curiosity landade på Mars. Den har redan hunnit utforska en del (se mina tidigare artiklar här i bloggen under "Curiosity"). Bland annat har Curiosity upptäckt en gammal flodfåra där vatten en gång flödat, den har utforskat en sten med sin "laserkanon" och den har i största allmänhet studerat omgivningarna i Galekratern där den landade. En hel del fina bilder har levererats med en skärpa som vi aldrig tidigare skådat. Curiosity har visat att den på de två första månaderna på Mars visat sig vara synnerligen funktionsduglig.

Det är dock nu som den ska börja "på riktigt" med sina utforskningar. Med hjälp av sin robotarm ska lite Marsmateria samlas in och analyseras. Syftet med analyserna är att få klarhet i om det någon gång funnits förutsättningar för liv i Galekratern. Analys av mineraler kan ge kunskaper om miljön i Galekratern. Kemiska analyser kan finna spår av det som brukar kallas för livets beståndsdelar.

Curiositys "fotspår" på Mars (Bildkälla: NASA)

Robotarmen har en hel rad med instrument som kan användas för att studera Marsmaterian. Det finns en skopa som kan samla in lite lös ytmateria. Den har också en slags "slagborrmaskin" som kan borra i sten. Bilden ovan visar hjulspår i Marssanden. Just detta spåret gjordes för att frigöra lite fräsch materia några centimeter under ytsanden. Det är denna materia som nu ska grävas upp och analyseras av Curiositys minilaboratorium. Det är en ganska omständig procedur där de första skoporna materia enbart fyller funktionen att rengöra analysinstrumentet från eventuella rester av jordpartiklar. Man vill ju inte att Marsmaterian förorenas av partiklar som följt med Curiosity från jorden.

Curiositys skopa är formad som ett musselskal. Den är 4,5 centimeter bred och 7 centimeter lång och kan gräva 3,5 centimeter ner i jorden. Som en liten leksaksspade alltså.

Området som Curiosity nu befinner sig i kallar NASA för Rocknest. Det är ett område på bara lite drygt 10 kvadratmeter och, som framgår av bilden nedan, lite stenigt och sandigt om vartannat. Det finns en hel del att studera här, så tanken är att Curiosity stannar här i några veckor. Härifrån bär det iväg till det område som NASA kallar Glenelg. Där ska borrningen starta är det tänkt.

Området Rocknest (Bildkälla: NASA)

På sin väg har den som sagt tagit en del bilder, bl a den här bilden på en sten. Hade man inte vetat att den är tagen på Mars skulle man ju kunna tro att det är en bild av någon sten ute vid Bohuskusten som slipats blank av inlandsis och vatten!

(Bildkälla: NASA)

På sin färd ger Curiosity löpande väderrapporter. Det har visat sig att det är förvånansvärt varmt på eftermiddagarna, t o m några plusgrader emellanåt. Den tunna atmosfären gör att solens värme når Marsytan trots att ju avståndet från solen till Mars är över 200 miljoner kilometer, dvs mer än 50 miljoner kilometer längre än avståndet från solen till jorden.  På nätterna kan dock temperaturen sjunka till -70 där Curiosity drar fram. Området ligger en bit söder om ekvatorn och här närmar sig nu våren. Man kan ju fundera på vilka sommartemperaturer som Curiosity kommer att notera. Forskarna tror att det kan tänkas bli uppemot 20 plusgrader dagtid och det innebär att vatten kanske kan hålla sig flytande i fickor en bit under ytan, vilket skulle öka förutsättningarna för enklare livsformer att fortleva på Mars. Temperaturmätningarna har dock precis startat så det är för tidigt att dra några mer långtgående slutsatser om Marstemperaturer. Det kan ju röra sig om en tillfällig värmebölja.

Bilden nedan visar Curiositys färd så här långt (klicka på bilden för en förstoring). Totalt har den nu kört ca 480 meter.

(Bildkälla: NASA)

Rymdteleskopen gör oväntade fynd

NASA rapporterar att rymdteleskopet Spitzer har gjort den mest precisa beräkningen av den s.k Hubblekonstanten. Det nya värdet är 74,3 (+- 2,1) kilometer per sekund per megaparsec (1 megaparsec=3,26 miljoner ljusår). Astronomer Edwin Hubble upptäckte på 1920-talet att universum expanderar och att denna expansion pågått sedan tidens begynnelse. På 1990-talet upptäckte man att expansionen dessutom accelererar, vilket renderade tre forskare 2011 års nobelpris.

Spitzerteleskopet på landbacken innan den sändes upp i rymden (Bildkälla: NASA)

En galax långt bort avlägnar sig från oss med en högre hastighet än en galax som befinner sig nära oss. Hubblekonstanten har betydelse genom att den anger hur fort universum expanderar. Utifrån det kan beräkningar göras på hur länge denna expnsion pågått, dvs när Big Bang inträffade. Det var lite oväntat att just Spitzerteleskopet skulle svara för denna bedrift. Den tidigare bästa beräkningen av Hubblekonstanten gjordes av Hubbleteleskopet. Nu har den alltså fått stryk av kusinen från landet!

Ett annat rymdteleskop som gjort ett lite oväntat fynd är ESA:s Herschelteleskop som hittat materia i dammoln kring en annan stjärna, som liknar materia som finns i kometer i vårt solsystem. Teleskopet har studerat stjärnan Beta Pictoris som är 63 ljusår från oss. Läs mer om nyheten HÄR. Det är fascinerande att rymdteleskopen överhuvudtaget kan upptäcka dammoln kring andra stjärnor och än mer fascinerande att molnens sammansättning kan analyseras.

Illustration av Herschelteleskopet (Bildkälla: Wikipedia)

Marsmånen Deimos omloppsbana har kartlagts mer detaljerat

Tidskriften Astronomy rapporterar på sin websida att rymdsonden Mars Express under 7 års tid studerat bl a den lilla Marsmånen Deimos och dess omloppsbana. Vadan detta intresse för denna lilla måne som bara är drygt 10 kilometer i diameter. Jo, trots en allt mer utvecklad förmåga att observera våra planeter och månar, bl a med rymdsonder, har man tidigare inte vetat med någon större exakthet vilken omloppsbana Deimos egentligen har kring Mars. Månen upptäcktes redan år 1877 av den amerikanske astronomen Asaph Hall och har sedan dess studerats ganska ingående. Kanske inte så mycket för månens egen skull utan som en bonus via alla de rymdsonder som sänts till Mars. Nu har det genomsnittliga avståndet från centrum av Mars till Deimos angetts till 23.458 kilometer. Rymdsonden Mars Express har en delvis annan bana runt Mars, en elliptisk bana kring polerna, vilket ger utmärkta möjligheter att då och då studera Deimos.

Marsmånarna Phobos (i förgrunden) och Deimos i samma bild (Bildkälla: ESA)