Jupitermånen Europa - det kanske bästa stället att söka efter utomjordiskt liv?

Jupitermånen Europa har under senare år alltmer diskuterats som ett tänkbart rymdsondsmål. Orsaken är att man redan för några decennier sedan upptäckte att månen har flytande vatten i stora oceaner under den isiga månytan. Det var framförallt rymdsonderna Voyager och Galileo som gav en mängd ny kunskap om denna måne. Särskilt Galileo studerade månen mycket ingående. Idag tror forskarna att den har en global ocean som volymmässigt är dubbelt så stor som jordens oceaner!  Man tror dessutom att ingredienserna som krävs för att skapa en beboelig himlakropp kan finnas gömt under isen. Att studera Europa är därför högintressant. Jag har skrivit några inlägg om detta tidigare, se t.ex HÄR och HÄR.

Månen Europa i genomskärning (Bildkälla: NASA)

Det amerikanska forskarsamfundet har länge velat ha en rymdsond som utforskar Europa. I den senaste s.k "Planetary Science Decadel Survey" har Europa pekats ut som en av de objekt som borde prioriteras för utforskning. NASA:s ekonomiska situation är dock sådan att man behöver minska kostnaderna för rymdsondsprojekt, där ett tänkbart Europa-projekt klassas som "Large mission" = dyrt projekt. Man fick därför i mars 2011 i uppdrag att skissa på hur en mer kostnadseffektiv expedition till Europa skulle kunna se ut. Man har presenterat några tänkbara koncept i "Europa Study 2012 report". NASA lyfter fram rapporten på sin websida, vilket kan antyda att det är ett mer prioriterat område även i den konkreta planeringen på NASA (vilket inte tycks ha varit fallet hittills).



Tre olika rymdsondskoncept har studerats

1. Rymdsond som kretsar runt månen
2. Rymdsond som flyger förbi månen ett flertal gånger
3. Rymdsond med landare

Det första alternativet är billigast och det sista dyrast. Landaren, som beräknas kosta ca 3 miljarder dollar, bedöms helt enkelt vara för dyr och omöjlig att finansiera inom ramen för NASA:s budget. Det finns också stora risker med en landare, vilket ytterligare talar emot det konceptet. Av de två andra alternativen, som kostnadsmässigt ligger kring 2 miljarder dollar, bedömer NASA att alternativ 2 är det mest kostnadseffektiva, även om också alternativ 1 är fullt möjligt.

Vad innebär då alternativet att flyga förbi månen Europa ett flertal gånger (närmare bestämt 32 gånger enligt konceptbeskrivningen)? Tanken är att rymdsonden med avancerade manövrer, bl a med Jupitermånen Ganymedes "gravitationsassistans", ska passera månen på relativt nära håll och från lite olika håll. Avståndet till månen beräknas variera mellan 25 och 2.700 kilometer. Sonden ska studera isens tjocklek och hur vatten kan tänkas transporteras under isen och upp mot ytan, vattnets kemiska sammansättning, atmosfärens sammansättning, topografin, geologisk aktivitet, värmeflöden etc. Uppdraget beräknas vara i 18 månader och liknar i mycket de förbiflygningar som rymdsonden Cassini genomfört förbi Saturnusmånen Titan. Tanken är att man ska få en helhetsbild av Europa.

Vi får väl se hur det blir med detta. Det verkar kunna bli mycket Jupiteraktiviteter framöver. Som bekant är även ESA på gång med en Jupitersond, läs mer om detta HÄR.

Läs mer om projektidéerna HÄR.

NASA:s budget i fokus

Det pågår en intressant lobbying-verksamhet kring NASA:s budget för 2013. Bakgrunden är att Obama-administrationen lagt ett budgetförslag som innebär att området "Planetary Science" får en kraftigt reducerad budget. Förslaget är att budgeten sänks från 1,5 miljarder till 1,2 miljarder dollar. Det kommer att gå ut över en hel del planerade rymdsondsprojekt, som antingen får ställas in eller bantas. Jag skrev ett inlägg om budgetförslaget i augusti (se HÄR).

Det är Planetary Society som driver en kampanj för att budgeten ska återställas till samma nivå som tidigare. Planetary Society är en organisation som grundades 1980. Bland grundarna fanns Carl Sagan. Syftet med organisationen är att involvera allmänheten i allt som rör utforskningen av rymden.

Man vill som sagt att det ska satsas 1,5 miljarder dollar på utforskningen av planeter, månar, asteroider m.m.Hur mycket är då 1,5 miljarder dollar? Oerhört mycket pengar förstås, men likväl bara 0,04% av den amerikanska statsbudgeten! Enligt Planetary Society skulle man med denna budgetnivå de kommande åren kunna påbörja planeringen av ett rymdsondsprojekt till Mars 2018 där uppdraget är att samla upp och transportera Marsmateria till jorden. Pengarna skulle också möjliggöra att en rymdsond sänds till Jupitermånen Europa för att, i omloppsbana runt månen, utforska månens underjordiska ocean. Framtida landningsplats för ytterligare expedition till denna intressanta måne kan också identifieras. Dessutom skulle ytterligare någon lite enklare rymdsond, typ Messenger eller Dawn, kunna skickas upp för att utforska något intressant objekt i vårt solsystem. Allt detta blir svårgenomförbart om budgetreduktionen går igenom.

Vi får väl se hur det går med NASA-budgeten. Nu när presidentvalet är avklarat blir det väl lite fart på budgetarbetet i den amerikanska kongressen. Jag lär återkomma i frågan.

Teleskop har upptäckt en ensam planet i rymden

Nästan alla exoplaneter som upptäckts kretsar kring stjärnor. Ett mindre antal planeter som far fram i rymden utan någon närhet till en stjärna har dock upptäckts. Forskarna tror att ett mycket stort antal planeter far omkring i rymden utan mål och mening. Det kan röra sig om miljarder planeter bara i Vintergatan. Dessa planeter är helt enkelt utkastade från olika solsystem i samband med att de bildades. Jag har skrivit några artiklar om dessa "rymdens vagabonder", se t.ex HÄR. Nu har ESO:s stora teleskop VLT i samverkan med Canada-France-Hawaii  Telescope upptäckt en himlakropp som sannolikt är en sådan ensam planet. ESO anser att denna planet är det mest intressanta fyndet hittills av den här typen. Avsaknaden av en stjärna i planetens närhet kan innebära att det finns goda förutsättningar att studera planetens atmosfär.

Planeten som fått det kryptiska namnet CFBDSIR2149 tros härstamma från någon av stjärnorna i en grupp unga stjärnor som kallas AB Doradus Moving Group. Stjörnorna har skapats ungefär samtidigt och "hänger ihop". Om planeten härstammar från denna grupp så är den också ung och intressant att studera. Forskarna är intresserade av att titta närmare på planetens massa, temperatur och atmosfärens sammansättning. Forskarna tror att planeten har en massa som är 4-7 gånger Jupiters. En stor planet alltså. Jag undrar just hur man beräknar en sådan planets massa då den inte interagerar med någon annan himlakropp.

Illustration av planeten (Bildkälla: ESO)

Är astronauter onödiga?

I gårdagens avsnitt av Vetenskapens värld i SVT påstods att astronauten blivit onödig. I programmet, som finns på SVTPlay, framträdde ett antal framstående forskare som menade att det är slöseri med resurser att skicka astronauter till månen, Mars osv. Det är helt enkelt oerhört mycket mer kostnadseffektivt att skicka obemannade sonder till planeter, månar och asteroider och robotar som utforskar dessa. Astronauterna som intervjuades i programmet var förstås av annan åsikt. De menade att de bemannade rymdfärderna drivit på utvecklingen av rymdfarten i största allmänhet. De har också bidragit till att ge ökad kunskap om människans förmåga att klara sig i rymden.

Ja, vad ska man tycka om detta? Sanningen ligger väl antagligen någonstans mitt emellan (som vanligt). Å ena sidan har ju de bemannade rymdfärderna onekligen kostat astronomiska (!) summor. Den vetenskapliga nyttan ställt mot dessa kostnader kan säkert ifrågasättas. Å andra sidan så är det ett väl statiskt sätt att se på kostnader och vad man fått för pengarna. Sannolikt bidrog rymdkapplöpningen mellan USA och det forna Sovjetunionen, på gott och ont, till den mycket snabba tekniska utveckling vi skådat under de senaste 50 åren. Som nationalekonomerna brukar säga så kan ett antal dynamiska effekter uppstå när man investerar i stora projekt.

Jag tror att man i större utsträckning kan ifrågasätta framtida bemannade rymdfärder till t.ex Mars. Det är mer tveksamt om "mervärdet" av att skicka en astronaut kontra en robot kan hämtas hem i form av någon slags samhällsekonomisk vinst. Det är svårt att beräkna sådana effekter. Å andra sidan så tenderar nyheter om astronomisk forskning att drunkna i det allmänna mediabruset. Kanske kan bemannade rymdfärder ändå vara äventyr som kan väcka allmänhetens intresse för utforskningen av vårt solsystem och för astronomi i stort. Frågan är väl bara hur man kan upprätthålla intresset för en bemannad Marsexpedition. Det händer ju trots allt i princip ingenting under ett par hundra dagar under färden till och från Mars!

Som synes ställer jag mig neutral i denna frågan. Sänd upp rymdsonder, bemannade eller obemannade, för att utforska vårt solsystem så är jag tillsvidare nöjd. Jag tror att en mycket större fråga finns vid horisonten. Behöver vi skicka några rymdsonder överhuvudtaget ut i rymden när de jordbundna teleskopen blir allt fler och allt kraftfullare. När teleskop som ALMA och E-ELT blir klara så ökar förutsättningarna enormt för utforskning av rymden från jorden. När den adaptiva optiken (och allt vad det heter) utvecklas ytterligare så kanske vi t o m kommer runt problemet med vår atmosfär och dess störande effekt på utforskningen av rymden.

Om 10-20 år kan vi ha nått så långt att teleskopen på jorden har en kapacitet som innebär att rymdsondernas tid är förbi. Då får jag fundera på ett nytt namn för den här bloggen!

Kraftig solaktivitet just nu

Rymdsonderna som observerar solen har noterat en mycket kraftig aktivitet i inledningen av november månad. Minst åtta koronamassutkastningar noterades 2-4 nvember. Bilden nedan är en sammanfogning av ett flertal bilder där man kan se att några av utbrotten t o m överlappar varandra. Den ljusa fläcken i bildens nedre högra del är planeten Merkurius.

I bilden är själva solen övertäckt av den mindre svarta cirkeln för att det ska vara enklare att observera dessa utbrott. I fredags (9 november) skickade solen en av dessa utbrott i riktning mot jorden. Det kan förorsaka störningar i radiokommunikation m.m. Det kan också ge vackra norrsken.

Solutbrott fotograferade av solsonden STEREO (Bildkälla: NASA)

Kinesisk rymdfart i snabb utveckling

Den kinesiska rymdfarten har under de senaste åren gjort stora framsteg. I och med rymdstationen Tiangong 1 och den första bemannade rymdfärden dit i juni i år är Kina i allra högsta grad ett land att räkna med framöver när det gäller rymdfärder. SpaceflightNow rapporterar, utifrån information från officiella kinesiska källor, att Kina planerar sända ytterligare en bemannad rymdsond, Shenzhou 10, till Tiangong 1 redan i juni 2013. Mer anmärkningsvärt är att kineserna planerar sända upp ett månfordon under senare delen av 2013!

Illustration av hur rymdsonden Shenzhou 9 dockar med Tiangong 1 (Bildkälla: CNSA)

Rymdsonden Chang'e 3 ska alltså sändas till månen redan under andra halvan av 2013. Sonden ska landa på månytan och släppa iväg ett månfordon. Det är oklart hur stort detta fordon är. Sedan tidigare har Kina sänt två rymdsonder, Chang'e 1 och 2, i omloppsbana runt månen. Nr 2 skickades i höstas, efter att ha kretsat runt månen, iväg till solens-jordens Lagrangepunkt 2 där den befann sig i ett drygt halvår. I april 2012 fick Chang'e 2 ett nytt uppdrag: att observera asteroiden 4179 Toutatis. Sonden är nu på väg mot asteroiden. Dessa manövrer med rymdsonder visar att Kina i allra högsta grad har kapacitet för även avancerade rymdsondsprojekt.

Illustration av Chang'e 3 (Bildkälla: CCTV)

Det ska bli intressant att följa fortsättningen på den kinesiska rymdsatsningen. Ett utvecklat samarbete med övriga rymdnationer hade väl också varit önskvärt, t.ex kring den Internationella rymdstationen. Om ett samarbete ska komma till stånd krävs nog en utvecklad dialog mellan ISS nuvarande intressenter och den kinesiska rymdmyndigheten.

Rymdsondernas utforskning av solsystemet firar 50 år, del 4

Då var det dags för den fjärde delen i serien om stora ögonblick i rymdsondernas utforskning av vårt solsystem. 50 år av utforskning har skänkt oss ett stort antal minnesvärda ögonblick! Det är NASA som har sammanställt sin topplista. Läs mina tidigare artiklar här:

Rymdsondernas utforskning av solsystemet firar 50 år, del 1
Rymdsondernas utforskning av solsystemet firar 50 år, del 2
Rymdsondernas utforskning av solsystemet firar 50 år, del 3

Här kommer nu placeringarna 11-20 i topplistan:

Plats 20: Marsfordonet Opportunity kör omkring på Mars och tar en massa spektakulära bilder. Bilden nedan är lite kul. Den visar det en meter breda spåret efter en färd över sanddynerna. Bilden togs i maj 2010. Totalt drygt 30 kilometer har tillryggalagts hittills och Opportunity är "still going strong".


(Bildkälla: NASA)


Plats 19: Rymdsonden Galileo har studerat Jupitermånen Europas "fräkniga" isyta. Månen har ett tjockt istäcke som på sina ställen bubblar upp lite varmare is medan kallare is sjunker ner i den ocean som gömmer sig under ytan. De långa brunfärgade strecken vet man inte riktigt hur de skapats, vilket föranlett en del forskare att föreslå att vi borde sända en specifik rymdsond till denna spännande Jupitermåne.


(Bildkälla: NASA)


Plats 18: Apollo 12 som landar endast 200 meter från den obemannade månlandaren Surveyor 3. Denna hade sänts till månen i april 1967 för att utforska månytan och förbereda för Apolloexpeditionerna. Astronauten Charles Conrad Jr tar en månpromenad bort till Surveyor och plockar loss kamera och lite annan utrustning som tas tillbaka till jorden. Det hela fotograferas av hans astronautkollega Alan L. Bean den 20 november 1969.


(Bildkälla: NASA)


Plats 17: Rymdsonden Pioneer blir den första rymdsond att närstudera Jupiter när den flyger förbi planeten i december 1973.


(Bildkälla: NASA)


Plats 16: Ännu en "Jupiterbild". Det är rymdsonden Voyager 1 som i mars 1979 tar denna fina bild av Jupitermånen Io och ett av dess många vulkanutbrott. Utbrottet kastar upp fast materia till 160 kilometers höjd över månytan! Voyagersonden upptäckte att Io var solsystemets mest vulkaniska himlakropp. Det var första gången som vulkanism upptäcktes på en annan himlakropp än jorden. Vulkanismen på Io observerades i slutet av 1990-talet än mer detaljerat av rymdsonden Galileo.


(Bildkälla: NASA)


Plats 15: Rymdsonden Voyager 2 blir första rymdsond som passerar planeten Neptunus, i augusti 1989. Sonden upptäckte några nya månar och ringar samt atmosfäriska fenomen.


(Bildkälla: NASA)


Plats 14: Marsfordonet Spirit, Opportunitys systerfordon, har i bilden nedan precis rullat av landaren på Mars, där den landade tre veckor före Opportunity, i början av januari 2004. Under sex års tid körde den runt på Marsytan och observerade en hel del intressanta fenomen innan den till slut fastnade i Marssanden kring årsskiftet 2009/2010.


(Bildkälla: NASA)


Plats 13: NASA:s rymdsond Lunar Orbiter 1 tog denna suddiga bild av månen och jorden den 23 augusti 1966. Det var den första bilden av jorden från månen. Sonden var en förberedelse inför Apolloexpeditionerna. Den observerade månen ingående under sina totalt 577 varv innan den medvetet kraschades på månytan i slutet av oktober 1966. Man kan konstatera att bildkvaliteten utvecklats en hel del under årtiondena som gått sedan denna rymdexpedition.


(Bildkälla: NASA)


Plats 12: Det pyttelilla Marsfordonet Sojourner som fotograferas från Marslandaren Pathfinder. Bilden, som är en del av en större panoramabild, togs den 5 juli 1997. Sojourner var det första fordonet på Mars och vägde endast lite drygt 10 kilo. Den har följts av andra och betydligt större fordon.


(Bildkälla: NASA)


Plats 11: Den sovjetiska rymdsonden Luna 3 tar den första bilden av månens "baksida" den 7 oktober 1959 på 63.500 kilometers avstånd. Rymdsonden tog 29 bilder som täckte ca 70 procent av månens baksida.


(Bildkälla: NSSDC Photo Gallery)


Ja, det börjar ta sig nu när vi når allt högre upp på 50-bästalistan. Det ska bli kul att se vad NASA anser är topp 10. Den listan kommer om några veckor.