Svensk rymdpolitik - finns det någon sådan?

Hur ser den svenska rymdpolitiken ut? Och hur många känner till vad den innehåller? Inte så värst många skulle jag tro. Det är helt enkelt svårt att ha koll på vad regering och riksdag anser vara de strategiskt viktiga områdena att satsa på i utforskningen av rymden. Trots en lång och framgångsrik rymdhistoria så känns det som om vi är på väg att överge vår egen rymdpolitik för att istället förlita oss på en gemensam europeisk rymdpolitik. Det är lite synd.

Jag skrev om den svenska rymdbudgeten i september i år (se HÄR). Som framgår av den artikeln så går merparten av pengarna till avgifter till internationella organisationer, främst ESA. Ett djupare europeiskt samarbete är förstås positivt, men kan också ta död på mycket av den innovationskraft som finns i Sverige kring t.ex utveckling av satelliter.

Ett litet land som Sverige kan ha svårt att göra sin röst hörd vad gäller rymdsatsningar. Även om det av ESA beslutade Cheops-projektet, med uppdrag att studera exoplaneter, har ett svenskt deltagande, så har andra intressanta svenska projektförslag lagts i malpåse. Åtminstone en av projektidéerna är i mitt tycke lysande. Mer om detta i ett inlägg om ett par dagar här i bloggen.

20-21 november ska kursen läggas för de kommande årens europeiska rymdpolitik. Det sker vid ett ministermöte i Neapel mellan ESA:s 20 medlemsstater. Sverige representeras av Jan Björklund. Det ska bli intressant att se vilka inriktningsbeslut man fattar vid mötet. Risken är väl att rymdsatsningarna får stå tillbaka i tider av ekonomisk kris som nu råder i många av de europeiska staterna.

Forskare har pekat ut var man bör söka efter exoplaneter

Forskare vid Lowell Observatory i USA har pekat ut ett antal stjärnor där man bör söka efter exoplaneter. Det rör sig om unga stjärnor, ca 300 miljoner år gamla, med låg massa som inte lyser så starkt. De skulle kunna ha unga planeter, som fortfarande är heta och därmed lättare att upptäcka. Efter att ha studerat data för 8.700 stjärnor inom 100 ljusår från oss har 144 sådana "stjärnkandidater" identifierats, varav 20 är lite extra intressanta att studera. Bl a Geminiteleskopet i Chile ska nu riktas mot dessa stjärnor.

Metoderna utvecklas hela tiden för att koncentrera utforskningen till ett mindre antal stjärnor. Det ger förutsättningar att studera dessa mer ingående under en längre period. Antalet exoplaneter som upptäcks bör därmed öka kraftigt.

Jupitermånen Europa - det kanske bästa stället att söka efter utomjordiskt liv?

Jupitermånen Europa har under senare år alltmer diskuterats som ett tänkbart rymdsondsmål. Orsaken är att man redan för några decennier sedan upptäckte att månen har flytande vatten i stora oceaner under den isiga månytan. Det var framförallt rymdsonderna Voyager och Galileo som gav en mängd ny kunskap om denna måne. Särskilt Galileo studerade månen mycket ingående. Idag tror forskarna att den har en global ocean som volymmässigt är dubbelt så stor som jordens oceaner!  Man tror dessutom att ingredienserna som krävs för att skapa en beboelig himlakropp kan finnas gömt under isen. Att studera Europa är därför högintressant. Jag har skrivit några inlägg om detta tidigare, se t.ex HÄR och HÄR.

Månen Europa i genomskärning (Bildkälla: NASA)

Det amerikanska forskarsamfundet har länge velat ha en rymdsond som utforskar Europa. I den senaste s.k "Planetary Science Decadel Survey" har Europa pekats ut som en av de objekt som borde prioriteras för utforskning. NASA:s ekonomiska situation är dock sådan att man behöver minska kostnaderna för rymdsondsprojekt, där ett tänkbart Europa-projekt klassas som "Large mission" = dyrt projekt. Man fick därför i mars 2011 i uppdrag att skissa på hur en mer kostnadseffektiv expedition till Europa skulle kunna se ut. Man har presenterat några tänkbara koncept i "Europa Study 2012 report". NASA lyfter fram rapporten på sin websida, vilket kan antyda att det är ett mer prioriterat område även i den konkreta planeringen på NASA (vilket inte tycks ha varit fallet hittills).



Tre olika rymdsondskoncept har studerats

1. Rymdsond som kretsar runt månen
2. Rymdsond som flyger förbi månen ett flertal gånger
3. Rymdsond med landare

Det första alternativet är billigast och det sista dyrast. Landaren, som beräknas kosta ca 3 miljarder dollar, bedöms helt enkelt vara för dyr och omöjlig att finansiera inom ramen för NASA:s budget. Det finns också stora risker med en landare, vilket ytterligare talar emot det konceptet. Av de två andra alternativen, som kostnadsmässigt ligger kring 2 miljarder dollar, bedömer NASA att alternativ 2 är det mest kostnadseffektiva, även om också alternativ 1 är fullt möjligt.

Vad innebär då alternativet att flyga förbi månen Europa ett flertal gånger (närmare bestämt 32 gånger enligt konceptbeskrivningen)? Tanken är att rymdsonden med avancerade manövrer, bl a med Jupitermånen Ganymedes "gravitationsassistans", ska passera månen på relativt nära håll och från lite olika håll. Avståndet till månen beräknas variera mellan 25 och 2.700 kilometer. Sonden ska studera isens tjocklek och hur vatten kan tänkas transporteras under isen och upp mot ytan, vattnets kemiska sammansättning, atmosfärens sammansättning, topografin, geologisk aktivitet, värmeflöden etc. Uppdraget beräknas vara i 18 månader och liknar i mycket de förbiflygningar som rymdsonden Cassini genomfört förbi Saturnusmånen Titan. Tanken är att man ska få en helhetsbild av Europa.

Vi får väl se hur det blir med detta. Det verkar kunna bli mycket Jupiteraktiviteter framöver. Som bekant är även ESA på gång med en Jupitersond, läs mer om detta HÄR.

Läs mer om projektidéerna HÄR.

NASA:s budget i fokus

Det pågår en intressant lobbying-verksamhet kring NASA:s budget för 2013. Bakgrunden är att Obama-administrationen lagt ett budgetförslag som innebär att området "Planetary Science" får en kraftigt reducerad budget. Förslaget är att budgeten sänks från 1,5 miljarder till 1,2 miljarder dollar. Det kommer att gå ut över en hel del planerade rymdsondsprojekt, som antingen får ställas in eller bantas. Jag skrev ett inlägg om budgetförslaget i augusti (se HÄR).

Det är Planetary Society som driver en kampanj för att budgeten ska återställas till samma nivå som tidigare. Planetary Society är en organisation som grundades 1980. Bland grundarna fanns Carl Sagan. Syftet med organisationen är att involvera allmänheten i allt som rör utforskningen av rymden.

Man vill som sagt att det ska satsas 1,5 miljarder dollar på utforskningen av planeter, månar, asteroider m.m.Hur mycket är då 1,5 miljarder dollar? Oerhört mycket pengar förstås, men likväl bara 0,04% av den amerikanska statsbudgeten! Enligt Planetary Society skulle man med denna budgetnivå de kommande åren kunna påbörja planeringen av ett rymdsondsprojekt till Mars 2018 där uppdraget är att samla upp och transportera Marsmateria till jorden. Pengarna skulle också möjliggöra att en rymdsond sänds till Jupitermånen Europa för att, i omloppsbana runt månen, utforska månens underjordiska ocean. Framtida landningsplats för ytterligare expedition till denna intressanta måne kan också identifieras. Dessutom skulle ytterligare någon lite enklare rymdsond, typ Messenger eller Dawn, kunna skickas upp för att utforska något intressant objekt i vårt solsystem. Allt detta blir svårgenomförbart om budgetreduktionen går igenom.

Vi får väl se hur det går med NASA-budgeten. Nu när presidentvalet är avklarat blir det väl lite fart på budgetarbetet i den amerikanska kongressen. Jag lär återkomma i frågan.

Teleskop har upptäckt en ensam planet i rymden

Nästan alla exoplaneter som upptäckts kretsar kring stjärnor. Ett mindre antal planeter som far fram i rymden utan någon närhet till en stjärna har dock upptäckts. Forskarna tror att ett mycket stort antal planeter far omkring i rymden utan mål och mening. Det kan röra sig om miljarder planeter bara i Vintergatan. Dessa planeter är helt enkelt utkastade från olika solsystem i samband med att de bildades. Jag har skrivit några artiklar om dessa "rymdens vagabonder", se t.ex HÄR. Nu har ESO:s stora teleskop VLT i samverkan med Canada-France-Hawaii  Telescope upptäckt en himlakropp som sannolikt är en sådan ensam planet. ESO anser att denna planet är det mest intressanta fyndet hittills av den här typen. Avsaknaden av en stjärna i planetens närhet kan innebära att det finns goda förutsättningar att studera planetens atmosfär.

Planeten som fått det kryptiska namnet CFBDSIR2149 tros härstamma från någon av stjärnorna i en grupp unga stjärnor som kallas AB Doradus Moving Group. Stjörnorna har skapats ungefär samtidigt och "hänger ihop". Om planeten härstammar från denna grupp så är den också ung och intressant att studera. Forskarna är intresserade av att titta närmare på planetens massa, temperatur och atmosfärens sammansättning. Forskarna tror att planeten har en massa som är 4-7 gånger Jupiters. En stor planet alltså. Jag undrar just hur man beräknar en sådan planets massa då den inte interagerar med någon annan himlakropp.

Illustration av planeten (Bildkälla: ESO)

Är astronauter onödiga?

I gårdagens avsnitt av Vetenskapens värld i SVT påstods att astronauten blivit onödig. I programmet, som finns på SVTPlay, framträdde ett antal framstående forskare som menade att det är slöseri med resurser att skicka astronauter till månen, Mars osv. Det är helt enkelt oerhört mycket mer kostnadseffektivt att skicka obemannade sonder till planeter, månar och asteroider och robotar som utforskar dessa. Astronauterna som intervjuades i programmet var förstås av annan åsikt. De menade att de bemannade rymdfärderna drivit på utvecklingen av rymdfarten i största allmänhet. De har också bidragit till att ge ökad kunskap om människans förmåga att klara sig i rymden.

Ja, vad ska man tycka om detta? Sanningen ligger väl antagligen någonstans mitt emellan (som vanligt). Å ena sidan har ju de bemannade rymdfärderna onekligen kostat astronomiska (!) summor. Den vetenskapliga nyttan ställt mot dessa kostnader kan säkert ifrågasättas. Å andra sidan så är det ett väl statiskt sätt att se på kostnader och vad man fått för pengarna. Sannolikt bidrog rymdkapplöpningen mellan USA och det forna Sovjetunionen, på gott och ont, till den mycket snabba tekniska utveckling vi skådat under de senaste 50 åren. Som nationalekonomerna brukar säga så kan ett antal dynamiska effekter uppstå när man investerar i stora projekt.

Jag tror att man i större utsträckning kan ifrågasätta framtida bemannade rymdfärder till t.ex Mars. Det är mer tveksamt om "mervärdet" av att skicka en astronaut kontra en robot kan hämtas hem i form av någon slags samhällsekonomisk vinst. Det är svårt att beräkna sådana effekter. Å andra sidan så tenderar nyheter om astronomisk forskning att drunkna i det allmänna mediabruset. Kanske kan bemannade rymdfärder ändå vara äventyr som kan väcka allmänhetens intresse för utforskningen av vårt solsystem och för astronomi i stort. Frågan är väl bara hur man kan upprätthålla intresset för en bemannad Marsexpedition. Det händer ju trots allt i princip ingenting under ett par hundra dagar under färden till och från Mars!

Som synes ställer jag mig neutral i denna frågan. Sänd upp rymdsonder, bemannade eller obemannade, för att utforska vårt solsystem så är jag tillsvidare nöjd. Jag tror att en mycket större fråga finns vid horisonten. Behöver vi skicka några rymdsonder överhuvudtaget ut i rymden när de jordbundna teleskopen blir allt fler och allt kraftfullare. När teleskop som ALMA och E-ELT blir klara så ökar förutsättningarna enormt för utforskning av rymden från jorden. När den adaptiva optiken (och allt vad det heter) utvecklas ytterligare så kanske vi t o m kommer runt problemet med vår atmosfär och dess störande effekt på utforskningen av rymden.

Om 10-20 år kan vi ha nått så långt att teleskopen på jorden har en kapacitet som innebär att rymdsondernas tid är förbi. Då får jag fundera på ett nytt namn för den här bloggen!

Kraftig solaktivitet just nu

Rymdsonderna som observerar solen har noterat en mycket kraftig aktivitet i inledningen av november månad. Minst åtta koronamassutkastningar noterades 2-4 nvember. Bilden nedan är en sammanfogning av ett flertal bilder där man kan se att några av utbrotten t o m överlappar varandra. Den ljusa fläcken i bildens nedre högra del är planeten Merkurius.

I bilden är själva solen övertäckt av den mindre svarta cirkeln för att det ska vara enklare att observera dessa utbrott. I fredags (9 november) skickade solen en av dessa utbrott i riktning mot jorden. Det kan förorsaka störningar i radiokommunikation m.m. Det kan också ge vackra norrsken.

Solutbrott fotograferade av solsonden STEREO (Bildkälla: NASA)