Merkurius våldsamma geologiska historia

Det var ett tag sedan det kom några mer intressanta nyheter från rymdsonden Messenger och dess utforskning av Merkurius. NASA publicerade dock häromdagen en sådan nyhet. Merkurius verkar ha haft en ganska våldsam geologisk historia, som inte liknar något annat vi skådat i vårt solsystem. Tektonisk aktivitet har skapat stora förkastningar i Merkuriusytan. Vulkanism härjade på delar av planeten. När planeten bildades och sakta kyldes ner skedde en sammandragning av planetens inre som innebar att planetytans area minskade. Det medförde att ytskikten "skrynklade" ihop sig. Tidig vulkanism på Merkurius har också inneburit att lavaflöden jämnat ut större kratrar. Det har blivit vad NASA kallar "ghost craters", spökkratrar, lite varstans på Merkurius.

Bilden nedan visar en sådan spökkrater där det under ett tjockt lavatäcke syns spår av den skrynkliga ytan. Några mer markerade kratrar syns också efter senare meteornedslag.

(Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopet påbörjar nu sitt förlängda updrag

Rymdteleskopet Kepler har nu i tre och ett halvt år letat efter exoplaneter. Resultatet får anses vara lysande. Antalet av Kepler upptäckta planeter är till dags dato 105 styck. Än mer imponerande är dock antalet identifierade exoplanetkandidater, drygt 2.300 styck, varav många i jordstorlek. I och med att uppdraget nu förlängs i uppemot fyra år ökar möjligheterna att bekräfta om dessa planetkandidater verkligen är planeter. Med den metod, transitmetoden, som Kepler använder sig av för att upptäcka planeter är det en fördel om tiden för utforskning är så lång som möjligt. Det innebär att exoplanetkandidaterna hinner passera solskivan på respektive stjärna ett flertal gånger. Det säkerställer att det verkligen rör sig om planeter. En längre tidsrymd gör också att man kan upptäcka planeter som har längre omloppstid runt sina stjärnor. Några av dessa kan ligga inom den s.k beboeliga zonen. Antalet upptäckta planeter i den beboeliga zonen kommer därför sannolikt att öka markant. Vi lär få många spännande nyheter under de kommande åren!

(Bildkälla: NASA)

Svensk rymdpolitik - finns det någon sådan?

Hur ser den svenska rymdpolitiken ut? Och hur många känner till vad den innehåller? Inte så värst många skulle jag tro. Det är helt enkelt svårt att ha koll på vad regering och riksdag anser vara de strategiskt viktiga områdena att satsa på i utforskningen av rymden. Trots en lång och framgångsrik rymdhistoria så känns det som om vi är på väg att överge vår egen rymdpolitik för att istället förlita oss på en gemensam europeisk rymdpolitik. Det är lite synd.

Jag skrev om den svenska rymdbudgeten i september i år (se HÄR). Som framgår av den artikeln så går merparten av pengarna till avgifter till internationella organisationer, främst ESA. Ett djupare europeiskt samarbete är förstås positivt, men kan också ta död på mycket av den innovationskraft som finns i Sverige kring t.ex utveckling av satelliter.

Ett litet land som Sverige kan ha svårt att göra sin röst hörd vad gäller rymdsatsningar. Även om det av ESA beslutade Cheops-projektet, med uppdrag att studera exoplaneter, har ett svenskt deltagande, så har andra intressanta svenska projektförslag lagts i malpåse. Åtminstone en av projektidéerna är i mitt tycke lysande. Mer om detta i ett inlägg om ett par dagar här i bloggen.

20-21 november ska kursen läggas för de kommande årens europeiska rymdpolitik. Det sker vid ett ministermöte i Neapel mellan ESA:s 20 medlemsstater. Sverige representeras av Jan Björklund. Det ska bli intressant att se vilka inriktningsbeslut man fattar vid mötet. Risken är väl att rymdsatsningarna får stå tillbaka i tider av ekonomisk kris som nu råder i många av de europeiska staterna.

Forskare har pekat ut var man bör söka efter exoplaneter

Forskare vid Lowell Observatory i USA har pekat ut ett antal stjärnor där man bör söka efter exoplaneter. Det rör sig om unga stjärnor, ca 300 miljoner år gamla, med låg massa som inte lyser så starkt. De skulle kunna ha unga planeter, som fortfarande är heta och därmed lättare att upptäcka. Efter att ha studerat data för 8.700 stjärnor inom 100 ljusår från oss har 144 sådana "stjärnkandidater" identifierats, varav 20 är lite extra intressanta att studera. Bl a Geminiteleskopet i Chile ska nu riktas mot dessa stjärnor.

Metoderna utvecklas hela tiden för att koncentrera utforskningen till ett mindre antal stjärnor. Det ger förutsättningar att studera dessa mer ingående under en längre period. Antalet exoplaneter som upptäcks bör därmed öka kraftigt.

Jupitermånen Europa - det kanske bästa stället att söka efter utomjordiskt liv?

Jupitermånen Europa har under senare år alltmer diskuterats som ett tänkbart rymdsondsmål. Orsaken är att man redan för några decennier sedan upptäckte att månen har flytande vatten i stora oceaner under den isiga månytan. Det var framförallt rymdsonderna Voyager och Galileo som gav en mängd ny kunskap om denna måne. Särskilt Galileo studerade månen mycket ingående. Idag tror forskarna att den har en global ocean som volymmässigt är dubbelt så stor som jordens oceaner!  Man tror dessutom att ingredienserna som krävs för att skapa en beboelig himlakropp kan finnas gömt under isen. Att studera Europa är därför högintressant. Jag har skrivit några inlägg om detta tidigare, se t.ex HÄR och HÄR.

Månen Europa i genomskärning (Bildkälla: NASA)

Det amerikanska forskarsamfundet har länge velat ha en rymdsond som utforskar Europa. I den senaste s.k "Planetary Science Decadel Survey" har Europa pekats ut som en av de objekt som borde prioriteras för utforskning. NASA:s ekonomiska situation är dock sådan att man behöver minska kostnaderna för rymdsondsprojekt, där ett tänkbart Europa-projekt klassas som "Large mission" = dyrt projekt. Man fick därför i mars 2011 i uppdrag att skissa på hur en mer kostnadseffektiv expedition till Europa skulle kunna se ut. Man har presenterat några tänkbara koncept i "Europa Study 2012 report". NASA lyfter fram rapporten på sin websida, vilket kan antyda att det är ett mer prioriterat område även i den konkreta planeringen på NASA (vilket inte tycks ha varit fallet hittills).



Tre olika rymdsondskoncept har studerats

1. Rymdsond som kretsar runt månen
2. Rymdsond som flyger förbi månen ett flertal gånger
3. Rymdsond med landare

Det första alternativet är billigast och det sista dyrast. Landaren, som beräknas kosta ca 3 miljarder dollar, bedöms helt enkelt vara för dyr och omöjlig att finansiera inom ramen för NASA:s budget. Det finns också stora risker med en landare, vilket ytterligare talar emot det konceptet. Av de två andra alternativen, som kostnadsmässigt ligger kring 2 miljarder dollar, bedömer NASA att alternativ 2 är det mest kostnadseffektiva, även om också alternativ 1 är fullt möjligt.

Vad innebär då alternativet att flyga förbi månen Europa ett flertal gånger (närmare bestämt 32 gånger enligt konceptbeskrivningen)? Tanken är att rymdsonden med avancerade manövrer, bl a med Jupitermånen Ganymedes "gravitationsassistans", ska passera månen på relativt nära håll och från lite olika håll. Avståndet till månen beräknas variera mellan 25 och 2.700 kilometer. Sonden ska studera isens tjocklek och hur vatten kan tänkas transporteras under isen och upp mot ytan, vattnets kemiska sammansättning, atmosfärens sammansättning, topografin, geologisk aktivitet, värmeflöden etc. Uppdraget beräknas vara i 18 månader och liknar i mycket de förbiflygningar som rymdsonden Cassini genomfört förbi Saturnusmånen Titan. Tanken är att man ska få en helhetsbild av Europa.

Vi får väl se hur det blir med detta. Det verkar kunna bli mycket Jupiteraktiviteter framöver. Som bekant är även ESA på gång med en Jupitersond, läs mer om detta HÄR.

Läs mer om projektidéerna HÄR.

NASA:s budget i fokus

Det pågår en intressant lobbying-verksamhet kring NASA:s budget för 2013. Bakgrunden är att Obama-administrationen lagt ett budgetförslag som innebär att området "Planetary Science" får en kraftigt reducerad budget. Förslaget är att budgeten sänks från 1,5 miljarder till 1,2 miljarder dollar. Det kommer att gå ut över en hel del planerade rymdsondsprojekt, som antingen får ställas in eller bantas. Jag skrev ett inlägg om budgetförslaget i augusti (se HÄR).

Det är Planetary Society som driver en kampanj för att budgeten ska återställas till samma nivå som tidigare. Planetary Society är en organisation som grundades 1980. Bland grundarna fanns Carl Sagan. Syftet med organisationen är att involvera allmänheten i allt som rör utforskningen av rymden.

Man vill som sagt att det ska satsas 1,5 miljarder dollar på utforskningen av planeter, månar, asteroider m.m.Hur mycket är då 1,5 miljarder dollar? Oerhört mycket pengar förstås, men likväl bara 0,04% av den amerikanska statsbudgeten! Enligt Planetary Society skulle man med denna budgetnivå de kommande åren kunna påbörja planeringen av ett rymdsondsprojekt till Mars 2018 där uppdraget är att samla upp och transportera Marsmateria till jorden. Pengarna skulle också möjliggöra att en rymdsond sänds till Jupitermånen Europa för att, i omloppsbana runt månen, utforska månens underjordiska ocean. Framtida landningsplats för ytterligare expedition till denna intressanta måne kan också identifieras. Dessutom skulle ytterligare någon lite enklare rymdsond, typ Messenger eller Dawn, kunna skickas upp för att utforska något intressant objekt i vårt solsystem. Allt detta blir svårgenomförbart om budgetreduktionen går igenom.

Vi får väl se hur det går med NASA-budgeten. Nu när presidentvalet är avklarat blir det väl lite fart på budgetarbetet i den amerikanska kongressen. Jag lär återkomma i frågan.

Teleskop har upptäckt en ensam planet i rymden

Nästan alla exoplaneter som upptäckts kretsar kring stjärnor. Ett mindre antal planeter som far fram i rymden utan någon närhet till en stjärna har dock upptäckts. Forskarna tror att ett mycket stort antal planeter far omkring i rymden utan mål och mening. Det kan röra sig om miljarder planeter bara i Vintergatan. Dessa planeter är helt enkelt utkastade från olika solsystem i samband med att de bildades. Jag har skrivit några artiklar om dessa "rymdens vagabonder", se t.ex HÄR. Nu har ESO:s stora teleskop VLT i samverkan med Canada-France-Hawaii  Telescope upptäckt en himlakropp som sannolikt är en sådan ensam planet. ESO anser att denna planet är det mest intressanta fyndet hittills av den här typen. Avsaknaden av en stjärna i planetens närhet kan innebära att det finns goda förutsättningar att studera planetens atmosfär.

Planeten som fått det kryptiska namnet CFBDSIR2149 tros härstamma från någon av stjärnorna i en grupp unga stjärnor som kallas AB Doradus Moving Group. Stjörnorna har skapats ungefär samtidigt och "hänger ihop". Om planeten härstammar från denna grupp så är den också ung och intressant att studera. Forskarna är intresserade av att titta närmare på planetens massa, temperatur och atmosfärens sammansättning. Forskarna tror att planeten har en massa som är 4-7 gånger Jupiters. En stor planet alltså. Jag undrar just hur man beräknar en sådan planets massa då den inte interagerar med någon annan himlakropp.

Illustration av planeten (Bildkälla: ESO)