Beslut idag: Ingen europeisk månlandare

På ministermötet i Neapel fattade man idag beslut om att lägga det planerade europeiska månlandarprojektet på hyllan så länge. Enligt SpaceflightNow vill de europeiska rymdministrarna hellre satsa på ExoMars-projektet, den internationella rymdstationen, Ariane 6-raketen m.m. Pengarna räcker helt enkelt inte till för att genomföra projektet, som framförallt drivits av Tyskland.

Illustration av månlandaren (Bildkälla: ESA)

Månlandaren skulle sänts upp 2019 till månens sydpol med uppdraget att undersöka förutsättningarna för framtida bemannade expeditioner dit. Bland annat var det tänkt att landaren skulle söka efter vatten som framtida astronauter skulle kunna ha användning av.

Rymdteleskopet CoRoT verkar ha gett upp

Rymdteleskopet CoRoT, som framgångsrikt sökt efter exoplaneter, verkar ha gett upp. Enligt den franska rymdmyndigheten CNES har den fått så allvarliga datorproblem att datorn inte längre kan ta emot data från teleskopet. Tidskriften Nature rapporterar om datorproblemen på sin websida. Detta rymdteleskop, som är en föregångare till Keplerteleskopet, har sedan den sändes upp 2006 upptäckt 31 exoplaneter, varav 5 upptäckts relativt nyligen. Den har också identifierat ca 200 exoplanetkandidater, som behöver utforskas ytterligare innan man säkert vet om det rör sig om exoplaneter. CoRoT upptäckte den första exoplaneten med hjälp av den s.k transitmetoden, dvs att en planet passerar solskivan på en stjärna och förmörkar den. Den upptäckte också den första mer jordliknande planeten, en s.k "superjord, med en diameter som är 1,7 gånger jordens.

Ett flertal försök har gjorts för att försöka få igång datorn igen, men utan framgång. Ytterligare försök görs i mitten av december. Det vore ju för väl om man lyckas fixa problemen.

Illustration av CoRoT (Bildkälla: CNES)

Senaste nytt från Curiosity

Curiosity fortsätter sin utforskning av Galekratern på Mars och har under den senaste veckan bl a ägnat sig åt väderobservationer. Med hjälp av instrumentet REMS (Rover Environmental Monitoring Station) har den studerat de virvelvindar, eller "dust-devils" som de också kallas, som är ganska vanliga på Mars. Det är ett flertal faktorer som skapar dessa virvelvindar. Dippar i lufttrycket vid ytan, förändrad vindriktning och vindhastghet, förändrad temperatur etc kan förklara fenomenen.

Bilden nedan visar en sådan dust-devil, som fotograferats av rymdsonden MRO:s HiRISE-kamera. Virveln är hela 20 kilometer hög och täcker i basen en yta som motsvarar två tredjedelar av en fotbolsplan.

(Bildkälla: NASA)

En viktig uppgift för Curiosity är också att studera strålningen på Mars. Om det någon gång kan tänkas bli aktuellt med bemannade rymdfärder till Mars så bör man förstås ha kunskap om vilken strålning som astronauter då skulle utsättas för. Det föranleder UniverseToday att ställa följande fråga: "Can humans live on Mars?" Ja, man kan ju undra om det är så vidare värst trevlig miljö att vistas i. Det är en sak att få en robot som Curiosity att fungera på Mars. Hur mycket skydd skulle en människa behöva för att inte utsättas för livshotande strålning?

Curiositys RAD-instrument (Radiation Assessment  Detector) har mätt högenergistrålningen på Marsytan. Mars atmosfär skyddar en aning även om den är tunn. Mätresultaten hittills visar att astronauter nog skulle kunna klara stråldoserna. Strålningen är något lägre på ytan än en bit upp i atmosfären och varierar också något dag för dag. I och med att ett Marsuppdrag rör sig om en resa på kanske ett och ett halvt år är dock risken att den ackumulerade strålningen blir väl hög för att vara riktigt hälsosam.

Det är för övrigt ett häftigt landskap som Curiosity befinner sig i. Det ska bli kul att följa fordonet när det börjar köra runt i omgivningarna och bort mot bergen i horisonten.

(Bildkälla: NASA)

 

Svensk forskningsrapport visar att smältvatten format Marsytan

Forskning.se rapporterar att forskare vid Göteborgs universitet har jämfört förhållandena vid Svalbard med de på Mars och upptäckt slående likheter. Smältvatten nära ytan har i stor utsträckning format landskapet på Mars. Vid planetens poler har det omväxlande varit frost och töväder vilket i mångt och mycket påminner om hur det är på Svalbard. Forskarna menar att smältvattnet har mycket större betydelse än vad man tidigare trott  och att det kan ha skapat förutsättningar för hållbart liv på Mars.

Utifrån rymdsondernas bilder av Marsytan har forskarna skapat modeller för att analysera utvecklingen. Samma modeller har tillämpats på utvecklingen på Svalbard. Det är betydligt varmare på Svalbard än på Mars, men likväl är likheterna större än vad man skulle kunna tro. På båda ställena finns permafrost och fruset vatten under ytan.

Merkurius våldsamma geologiska historia

Det var ett tag sedan det kom några mer intressanta nyheter från rymdsonden Messenger och dess utforskning av Merkurius. NASA publicerade dock häromdagen en sådan nyhet. Merkurius verkar ha haft en ganska våldsam geologisk historia, som inte liknar något annat vi skådat i vårt solsystem. Tektonisk aktivitet har skapat stora förkastningar i Merkuriusytan. Vulkanism härjade på delar av planeten. När planeten bildades och sakta kyldes ner skedde en sammandragning av planetens inre som innebar att planetytans area minskade. Det medförde att ytskikten "skrynklade" ihop sig. Tidig vulkanism på Merkurius har också inneburit att lavaflöden jämnat ut större kratrar. Det har blivit vad NASA kallar "ghost craters", spökkratrar, lite varstans på Merkurius.

Bilden nedan visar en sådan spökkrater där det under ett tjockt lavatäcke syns spår av den skrynkliga ytan. Några mer markerade kratrar syns också efter senare meteornedslag.

(Bildkälla: NASA)

Keplerteleskopet påbörjar nu sitt förlängda updrag

Rymdteleskopet Kepler har nu i tre och ett halvt år letat efter exoplaneter. Resultatet får anses vara lysande. Antalet av Kepler upptäckta planeter är till dags dato 105 styck. Än mer imponerande är dock antalet identifierade exoplanetkandidater, drygt 2.300 styck, varav många i jordstorlek. I och med att uppdraget nu förlängs i uppemot fyra år ökar möjligheterna att bekräfta om dessa planetkandidater verkligen är planeter. Med den metod, transitmetoden, som Kepler använder sig av för att upptäcka planeter är det en fördel om tiden för utforskning är så lång som möjligt. Det innebär att exoplanetkandidaterna hinner passera solskivan på respektive stjärna ett flertal gånger. Det säkerställer att det verkligen rör sig om planeter. En längre tidsrymd gör också att man kan upptäcka planeter som har längre omloppstid runt sina stjärnor. Några av dessa kan ligga inom den s.k beboeliga zonen. Antalet upptäckta planeter i den beboeliga zonen kommer därför sannolikt att öka markant. Vi lär få många spännande nyheter under de kommande åren!

(Bildkälla: NASA)

Svensk rymdpolitik - finns det någon sådan?

Hur ser den svenska rymdpolitiken ut? Och hur många känner till vad den innehåller? Inte så värst många skulle jag tro. Det är helt enkelt svårt att ha koll på vad regering och riksdag anser vara de strategiskt viktiga områdena att satsa på i utforskningen av rymden. Trots en lång och framgångsrik rymdhistoria så känns det som om vi är på väg att överge vår egen rymdpolitik för att istället förlita oss på en gemensam europeisk rymdpolitik. Det är lite synd.

Jag skrev om den svenska rymdbudgeten i september i år (se HÄR). Som framgår av den artikeln så går merparten av pengarna till avgifter till internationella organisationer, främst ESA. Ett djupare europeiskt samarbete är förstås positivt, men kan också ta död på mycket av den innovationskraft som finns i Sverige kring t.ex utveckling av satelliter.

Ett litet land som Sverige kan ha svårt att göra sin röst hörd vad gäller rymdsatsningar. Även om det av ESA beslutade Cheops-projektet, med uppdrag att studera exoplaneter, har ett svenskt deltagande, så har andra intressanta svenska projektförslag lagts i malpåse. Åtminstone en av projektidéerna är i mitt tycke lysande. Mer om detta i ett inlägg om ett par dagar här i bloggen.

20-21 november ska kursen läggas för de kommande årens europeiska rymdpolitik. Det sker vid ett ministermöte i Neapel mellan ESA:s 20 medlemsstater. Sverige representeras av Jan Björklund. Det ska bli intressant att se vilka inriktningsbeslut man fattar vid mötet. Risken är väl att rymdsatsningarna får stå tillbaka i tider av ekonomisk kris som nu råder i många av de europeiska staterna.