Exoplaneten Fomalhaut b på tapeten igen

Fomalhaut b börjar bli en riktigt legendarisk exoplanet. Dess existens har diskuterats en hel del under framförallt 2012 (läs bl a min artikel HÄR), men det mesta talar nu för att den faktiskt existerar. Hubbleteleskopet har studerat Fomalhaut och det mycket stora asteroidbälte som omger stjärnan. Man tror nu att exoplaneten Fomalhaut b lever lite farligt i denna asteroidtäta miljö. Planeten tycks ha en mycket udda elliptisk omloppsbana där avståndet till stjärnan varierar mellan 7,4 miljarder kilometer och 43 miljarder kilometer. Det innebär att planeten emellanåt kan tänkas plöja igenom asteroidbältet och kan då utsättas för en och annan kollision med asteroider. Forskarna är dock osäkra på om Fomalhaut b kretsar kring stjärnan i samma plan som asteroidbältet. I bilden nedan visas planetens bana genom systemet.

(Bildkälla: NASA och ESA)

Fomalhaut b har idag en omloppstid på 2.000 år runt stjärnan, men har sannolikt kretsat lite närmare i ett tidigare skede. Hur har då Fomalhaut b hamnat i denna omloppsbana. Forskarna tror att någon annan planet gravitationellt påverkat den och slungat ut den ur kurs. Det lär röra sig om en stor planet i så fall.

Hubbleteleskopet har också funnit ett tydligt gap i asteroidbältet, som indikerar förekomsten av ytterligare en planet. Planeter som kretsar kring stjärnor rensar rent i sin omloppsbana från mindre objekt och det tycks ha skett här. Det är alltså läge för teleskopen att leta upp den här planeten.

Fomalhautsystemet är intressant såtillvida att det kan ge en hint om hur det det såg ut i vårt solsystem för 4 miljarder år sedan när solsystemet var ungt. Mycket stenklumpar, kometer och andra mindre objekt kretsade kring solen innan solsystemet stabiliserades.

Forskningsrapporten presenterades på den amerikanska astronomikonferensen i Long Beach igår. Läs mer HÄR.

Stort asteroidbälte kring den ljusstarka stjärnan Vega

Ett stort asteroidbälte har upptäckts kring stjärnan Vega, en av stjärnhimlens ljusstarkaste stjärnor. Observationer gjorda med rymdteleskopen Spitzer och Herschel visar att Vega har två tydliga asteroidbälten, ungefär som asteroidbältet mellan Mars och Jupiter respektive Kuiperbältet utanför Neptunus i vårt solsystem. Forskarna tror att gapet mellan de två asteroidbältena härbärgerar ett flertal planeter. Planeters gravitationskrafter håller asteroidbälten på plats i vårt solsystem och förmodligen också kring Vega. Upptäckten rapporterades på den pågående amerikanska astronomikonferensen i Long Beach, Kalifornien.

Illustration av ett asteroidbälte (Bidkälla: NASA)

Det är intressant att jämföra Vegas asteroidbälten med jordens. I bilden nedan kan man se att de liknar varandra om man skalar upp solsystemet lite. Som synes är Vegas asteroidbälten oerhört mycket större än jordens när de jämförs i samma skala (Klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: NASA)

Upptäckten liknar det asteroidbälte som observerats kring stjärnan Fomalhaut. Både Vega och Fomalhaut är större än solen (ca dubbelt så stora) och relativt unga, bara 400-600 miljoner år gamla. Det faktum att de är unga förklarar till viss del varför asteroidbältena är så stora. Sannolikt kommer en hel del av stenklumparna att med tiden kastas ur systemet eller hamna i banor som gör att de kolliderar med eventuella planeter. Stjärnorna är ju också betydligt större än solen, så helt naturligt fanns det mer materia att bygga asteroider med när stjärnorna bildades från stora gas- och stoftmoln. Var är då planeterna kring Vega? Med dagens teleskop har de ännu inte upptäckts, men om några år med ett flertal mer avancerade teleskop både på jorden och i rymden så ska man väl kunna hitta dem. 

Vega är bara 25 ljusår bort, så nästa gång du tittar upp mot stjärnhimlen, leta då upp Vega i Lyrans stjärnbild och föreställ dig att det kanske finns ett stort planetsystem där som liknar vårt solsystem. Det lär dock inte finnas någon planet med liv kring Vega. Tiden som eventuella planeter har på sig för att utveckla liv är alltför kort. I och med att Vega är dubbelt så massiv som solen är också dess livslängd betydligt kortare. Eventuellt liv hinner sannolikt inte utvecklas innan stjärnan dör.

Läs mer om upptäckten på NASA:s websida HÄR.

Rymdsondsstatus januari 2013

Emily Lakdawalla på Planetry Society Blog har en (som vanligt) fullständig sammanfattning av operationell status för de mer än 20 rymdsonder som antingen utforskar objekt i solsystemet, är på väg till sådana objekt eller är i "vänteläge" för framtida uppdrag. I en sammanfattning ser läget ut så här:

• 8 rymdsonder/rymdfordon levererar ständigt nya data och fina bilder från solsystemets olika "hörn". Det är sonderna Messenger, LRO, Mars Odyssey, Mars Express, Opportunity, MRO, Curiosity och Cassini. Jag skriver förstås om allihop här i bloggen (länkar till resp sond finns i panelen till höger här i bloggen).
• 5 ytterligare rymdsonder levererar forskningsdata. Det är de två Artemissonderna, Venus Express och de två Voyagersonderna. Även dessa har jag skrivit en hel del om.
• 5 rymdsonder är på väg mot sina destinationer. Dessa är:
• Dawn, som når dvärgplaneten Ceres i februari 2015
• New Horizons, som flyger förbi Pluto 2015
• Akatsuki, som gör ett nytt försök för att nå Venus i november 2015
• Juno, som når Jupiter i juli 2016
• Rosetta, som når kometen Churyumov-Gerasimenko i augusti 2014
• 4 rymdsonder väntar på nya uppdrag. Dessa är Chang'e 2, Deep Impact, ICE och IKAROS.

Till detta kommer solsonderna (som Emily utelämnat i sin artikel) SDO, SOHO och de två Stereosonderna. Totalt alltså drygt 25 "gamla" rymdsonder att följa under 2013. Det tillkommer ju också några nya, vilket också beskrivs i artikeln. Läs också min sammanfattning av rymdsondsnyheter under 2013 HÄR.

Här nedan ses januari månads rymdsondskarta (Klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: Olaf Frohn)

Curiosity polerar lite sten på Mars

Marsfordonet Curiosity är verkligen utrustad med allehanda instrument och attiraljer! Förutom sina 17 kameror (!), sin laserkanon, sin lilla grävspade m.m har den tydligen också en borste som kan polera bort Marsdamm från intressanta klippor. Varför då detta borstande av sten? Jo, tanken är att så småningom borra ner i stenen och studera ämnessammansättningen. Då vill man ju förstås inte ha en massa lös ytmateria som kan störa analysen.

Borstad klippyta (Bildkälla: NASA)

Flyter det omkring isflak på Titansjöar?

Rymdsonden Cassini har som bekant studerat Saturnusmånen Titan ganska intensivt en längre period. Forskare kopplade till Cassiniprojektet tror att en del av de kolvätesjöar som denna måne har kan vara delvis täckta av stora isflak. Det rör sig kolväteis som tycks flyta omkring i stora isblock. Kolväte i lite mer fast form ger enligt forskarna intressanta möjligheter att härbärgera liv. Kanske gror det enkla och exotiska former av liv i gränslandet mellan flytande kolväte och dessa isblock?

Kolväten i form av etan och metan är rikligt förekommande på Titan. I och med att Titan har organiska molekyler finns förutsättningar att liv kan uppstå. Det är i så fall en helt annan typ av liv än det vi idag ser på jorden. Läs mer om det hela på NASA:s websida HÄR.

Färgglad illustration av en isig Titansjö (Bildkälla: NASA)

Intresset för exomånar ökar

Jag skrev igår om det exoplanetfynd som "amatörprojektet" Planethunters gjort, planeten PH-2b. Fyndet av denna Jupiterstora planet som kretsar inom den beboeliga zonen kring sin stjärna är intressant. Inte så mycket för själva planeten utan för det faktum att en sådan planet kan ha månar som skulle kunna hysa liv. Astronomen Chris Lintott vid Oxford University menar att de mycket väl skulle kunna ha sjöar, floder och förhållanden i övrigt som gynnar uppkomsten av liv. Allteftersom antalet exoplanetfynd ökar och man upptäcker fler planeter inom den beboeliga zonen kommer intresset för exomånar att öka. Det torde finnas en mycket stor mängd sådana månar. UniverseToday funderar på frågan HÄR.

Bilden nedan är en illustration av hur planeten skulle se ut från en jordstor måne som kretsar kring den.

(Bildkälla: H. Giguere, M. Giguere/Yale University)

Som jag också nämnde igår har Planethunters förutom upptäckten av PH-2b också identifierat 42 exoplanetkandidater. Jag har studerat forskningsartikeln i Arxiv.org lite närmare och hittar en hel del intressanta fakta kring fynden:

• PH-2b kretsar kring stjärnan KIC 12735740 som har något lägre massa än solen. Planeten har identifierats vid fyra tillfällen när den passerat solskivan på stjärnan. PH-2b har en omloppstid runt stjärnan på 282 dagar. Planeten är en gasjätte av Jupiterstorlek.
• Nästan alla planetkandidaterna har omloppstider på mer än 100 dagar, varav 9 med omloppstider på hela 400 dagar eller mer. Många av kandidaterna är gasplaneter som finns inom den beboeliga zonen. Fynden innebär faktiskt att det totala antalet identifierade gasplanetkandidater i den beboeliga zonen nästan fördubblas till lite drygt 30 styck.
• De flesta av de 42 exoplanetkandidaterna är med relativt stor säkerhet exoplaneter eftersom signaler noterats minst tre gånger för 34 av dem.
• Den databas med data som Planethunters studerar är enorm. De mer än 200.000 (!) frivilliga amatörastronomer som medverkat i arbetet genom att studera Keplerteleskopets ljuskurvor har bidragit med en insats som motsvarar 100 års heltidsarbete! Amatörastronomerna samarbetar sedan med forskare för att närmare studera de mest intressanta objekten man hittat i databasen. I dessa vidare studier används kraftfulla teleskop såsom Keck-teleskopet på Hawaii.

Kepler har upptäckt ytterligare 461 exoplanetkandidater!

Igår inleddes American Astronomical Societys (AAS) astronomikonferens i USA med en hel radda intressanta nyheter kring utforskningen av exoplaneter. Detta forskningsområde är extremt hett just nu och tycks dominera de flesta astronomikonferenser. Gårdagens mest intressanta nyhet var att Keplerteleskopet upptäckt ytterligare 461 exoplanetkandidater. En exoplanetkandidat är med största sannolikhet en exoplanet, men det kan också röra sig om ngon typ av signalstörning som får teleskopet att tro att det är en exoplanet. Ytterligare utforskning behöver därför ske för att helt säkerställa att det rör sig om planeter. Antalet lite mindre planeter ökar stadigt liksom planetsystem med mer än en planet. Fyra av planetkandidaterna är jordstora planeter som kretsar kring sina respektive stjärnor inom den beboeliga zonen.

Keplerteamet har gjort lite dataanalyser och kommer fram till följande:

• en sjättedel av alla stjärnor har en planet som är mellan 0,8 och 1,25 gånger jordens storlek och med en omloppstid runt stjärnan på 85 dagar eller mindre. Det innebär att de kretsar på ett avstånd av stjärnan som ligger innanför Merkurius omloppsbana runt solen. Det är heta planeter med andra ord.
• en fjärdedel av alla stjärnor har en superjord (1,25 - 2 gånger jordens storlek) som kretsar kring dem med en omloppstid på 150 dagar eller mindre.
• en fjärdedel av alla stjärnor har en mini-Neptunus (2 - 4 gånger jordens storlek) som kretsar kring dem med en omloppstid på mindre än 250 dagar.
• Stora planeter är mycket ovanliga. Endast 3% av stjärnorna beräknas ha stora Neptunusliknande planeter (4 - 6 gånger jordens storlek) och endast 5% Jupiterliknande gasplaneter (6 - 22 gånger jordens storlek) med omloppstider på 400 dagar eller mindre.
• Man tror att i princip alla solliknande stjärnor har planeter.

Totalt har nu Keplerteleskopet upptäckt 2.740 exoplanetkandidater som kretsar kring 2.036 stjärnor. Bilden nedan visar storleksfördelningen. Läs artikel på NASA/Keplers websida HÄR.

(Bildkälla: NASA)

Sannolikt finns det avsevärt många fler exoplanetkandidater i det omfattande datamaterial som samlats in. I december rapporterade nämligen Keplerteamet om att man identifierat hela 18.400 signaler från mer än 11.000 olika objekt under Keplerprojektets första 12 kvartal. En stor andel av dessa signaler kan indikera förekomst av planeter!

Efter att ha skummat lite i konferensprogrammet för AAS-konferensen och kikat lite på abstracts ser jag att det kommer en hel rad med intressanta seminarier de kommande dagarna som rör exoplaneter, exomånar, exoasteroider, asteroidbälten kring stjärnor m.m. Så jag återkommer med ytterligare referat från AAS.

Läs också Populär Astronomis artikel om Keplerfynden HÄR.