Årstider på Mars förändrar landskapet

Mars, liksom jorden, har tydliga årstider. Mars rotationsaxel lutar ungefär lika mycket om jordens, vilket ger upphov till ganska stora temperaturskillnader mellan sommar och vinter. Mars har dock nästan dubbelt så lång vinter/sommar som jorden eftersom den har en omloppstid runt solen på 687 jorddagar. Rymdsonden MRO har under en längre tid studerat Mars nordpol och sett hur landskapet förändras med anledning av dessa temperaturskillnader. Under Marsvintern fryser ca 30 procent av koldioxiden i atmosfären till is och bildar ett halvmetertjockt koldioxidistäcke över de sanddynor som finns vid nordpolen. På våren så spricker isen och koldioxid återfår sin gasform. I denna omvandling dras sand med ner för sanddynornas sluttningar och bildar mörka stråk i landskapet. Marsvinden raderar dock ut dessa spår under sommaren. Sanddynorna förändrar därför successivt utseende under Marsåret.

NASA beskriver det hela mer detaljerat på sin websida och i filmen nedan.

(Källa: NASA)

NASA med i ESA:s Euclidprojekt för att utforska mörk materia och mörk energi

Ett av ESA:s större rymdsondsprojekt det närmaste decenniet är det s.k Euclidprojektet. Det handlar om att sända upp ett rymdteleskop för att försöka bringa klarhet i vad den mörka materian och den mörka energin egentligen är. Rymdteleskopet planeras sändas upp år 2020 och placeras vid solens-jordens Lagrangepunkt 2 (där den för övrigt ansluter till en rad andra rymdteleskop). Nu meddelar både ESA och NASA att även NASA deltar i projektet och bidrar med både instrument och ett gäng forskare.

Illustration av Euclid (Bildkälla: ESA)

Euclid, som är bestyckad med ett 1,2 metersteleskop ska studera hela 2 miljarder galaxer vad gäller form, ljusstyrka och fördelning över stjärnhimlen. Teleskopet ska titta tillbaka ca 10 miljarder år i universums historia och ge oss mer fakta om universums expansion och hur den kan tänkas påverkas av mörk materia och mörk energi. Universum består enligt beräkningar av 23 procent av mörk materia och den bidrar genom gravitationskrafter till att sakta ner expansionen. Likväl accelererar expansionen, vilket förklarats av att det måste finnas någon form av mörk energi som bidrar till detta. Den mörka energin beräknas stå för ca 73 procent av Universum. Återstår alltså bara 4 procent som utgör det synliga universum. Vad den mörka materian och den mörka energin är vet man inte och får väl betecknas som naturvetenskapens största frågetecken.

Det finns många teorier om vad mörk materia kan tänkas vara. Allt från att det kan röra sig om neutriner till andra mystiska partiklar. Forskare har också framlagt teorier om att det finns enorma mängder med mörka himlakroppar (bruna dvärgar, planeter, dvärgplaneter, asteroider m.m) som susar omkring i den "tomma rymden" och som skulle kunna vara en del av denna mörka materia. Den mörka energin är än mer mystisk. I veckan som gick presenterades ännu en teori, denna gången från en fysiker vid CERN, Dragan Hajdukovic, som uppmärksammats i ett flertal veteskapstidskrifter (se bl a New Scientists websida). Hajdukovic tror att det kan finns en stor mängd partiklar, materia och antimateria, som ändrar tillstånd så fort att vi inte kan observera det. Dessa partiklar har olika laddning, vilket innebär att de kan ge energi som bidrar till att accelerera universums expansion.

Teorin ska testas på dvärgplaneten Eris och dess måne Dysnomia. Tanken är att om man kan påvisa en diskrepans i Eris omloppsbana runt solen så skulle det kunna förklaras av dessa partiklar som påverkar den såpass mycket att den får en annan bana än vad som föranleds av gravitationskrafterna i solsystemet.

Euclidprojektet är en del i ESA:s "Cosmic Vision 2015-2025" (Läs min artikel om detta HÄR). NASA har dessutom ett eget projekt på gång för att utforska mörk energi. Projektet, WFIRST, handlar också om ett rymdteleskop, som är planerad att sändas upp först en bit in på 2020-talet, kanske så sent som 2025. Förutom mörk energi ska den också observera exoplaneter. Vi får väl se om frågetecknen om mörk materia och mörk energi kan rätas ut så småningom.

Årets stora rymdbegivenhet - kometer!

I fjol var Venuspassagen årets stora rymdhändelse. I år kan det bli kometer. Det är inte varje år som det passerar ljusstarka kometer tätt förbi vår jord. I år är det stor chans att vi kan få se flera stycken. Den första, Pan STARRS, kommer redan 11-12 mars och den andra och förhoppningsvis riktigt ljusstarka, ISON, i slutet av november. Robert Cumming ger oss på Populär Astronomis websida lite.fakta inför kometbesöken.  

Kometen ISON:s bana runt solen (Bildkälla: NASA)

Två rejäla solutbrott med bara några timmars mellanrum

2013 kan bli ett riktigt solår. Då tänker jag inte på varma, soliga dagar utan på en högaktiv sol som får utbrott lite då och då. Året har i alla fall börjat med en hel del solutbrott. Igår kom det faktiskt två rejäla utbrott med bara några timmars mellanrum. Dessa koronamassutkastningar kan ställa till det för satelliter, kommunikationsutrustning m.m om de är riktade mot jorden. Det andra utbrottet igår skedde i riktning mot jorden, men tycks inte ha varit tillräckligt kraftigt för att åstadkomma några störningar. Utbrotten som visas i filmen nedan fångades av kameran på rymdsonden SOHO.

(Källa: NASA)

Solens korona i närbild

En liten minisatellit, Hi-C, har lyckats ta den hittills skarpaste bilden på solens korona. Det knappa 2 meter långa teleskopet lyckades ta 165 bilder på de ca 10 minuter som flygningen tog innan den landade på jorden igen. Bilderna togs redan i juli 2012, men publiceras alltså först nu. Det ser lite turbulent ut minst sagt! Läs mer på NASA:s websida HÄR.

(Bildkälla: NASA)

Saturnusmånar som håller rent i sin omloppsbana

Rymdsonden Cassini har tagit en bild som visar två av Saturnus små månar. Den större av månarna heter Prometheus och den mindre Pan (det lilla objektet mitt i bilden). Prometheus är ca 136x79x59 kilometer och Pan ca 34x31x21 kilometer. Förutom att det är en fin bild är det intressant att se hur månarna håller rent i sin omloppsbana runt Saturnus. De skapar helt enkelt rejäla gap i planetens ringsystem. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Månarna ser ut som två små stenar i jämförelse med det enorma ringsystemet som Saturnus stoltserar med. Hur ser då månarna egentligen ut? De är som synes av bilderna nedan som de flesta andra små månar, lite oregelbundna till formen.

Närbild på Prometheus (Bildkälla: NASA)

Suddig bild på Pan (Bildkälla: NASA)

Kommersiell asteroidexploatering planeras

Spaceref rapporterar att det amerikanska företaget Deep Space Industries har planer på att sända en hel flotta med små rymdsonder till olika asteroider. Syftet är prospektering, dvs att söka efter naturtillgångar. För att det ska bli ekonomi i projektet vill man åka snålskjuts med de raketer som används för uppskjutning av satelliter m.m. Tanken är att hänga på en minisond á 25 kilo som kan sändas mot någon av alla de asteroider som passerar jorden. Redan 2015 kan det bli aktuellt med de första uppskjutningarna. De följande åren är det tänkt att den här typen av små sonder ska kunna hämta upp några tiotal kilo materia från asteroider och transportera det till jorden.

(Bildkälla: Deep Space Industries)

Mer långsiktigt kan utvinning av ämnen från asteroider användas till bränsle vid bemannade rymdfärder till Mars. Tanken är, vilket låter minst sagt science fiction för mig, att "tanka" rymdsonden under färden mot Mars! Enligt företaget ska man av asteroidmateria till och med kunna tillverka nya delar till rymdsonder som redan är på väg mot sina mål! Att tillhandahålla bränsle till alla de satelliter som kretsar kring jorden är en av företagets affärsidéer. Att utvinna intressanta ämnen från asteroider för att sedan bruka dem i rymden tycks vara huvudinriktningen. Man menar att det inte är ekonomiskt (ännu) att enbart syssla med gruvbrytning och transporter till jorden. Att ta till vara dessa naturresurser i rymden anser man dessutom vara miljövänligt eftersom det inte uppstår någon miljöförstöring. Åtminstone inte ur ett jordperspektiv.

Det är onekligen en intressant utveckling som nu sker av små, billiga minisonder/satelliter, som kan utföra samma uppgifter som tidigare krävde större och dyrare rymdsonder. Avancerad teknologi för gruvdrift i rymden har utvecklats, vilket helt plötsligt kan göra den här typen av vilda planer ekonomiskt försvarbara. Företaget ser också en möjlighet att kombinera forskning och kommersiell prospektering. Företag som Google, Unilever och Red Bull har meddelat intresse för att vara med och sponsra den här typen av verksamhet.

Kanske behövs det lite sådana här "galna projekt" för att väcka liv i allmänhetens intresse för rymden.  Intresset har utan tvekan svalnat betänkligt de senaste årtiondena.Vi får väl se vad det blir av det hela.