Idag ska det för första gången borras på Mars

För första gången i rymdhistorien ska det borras på Mars. Det är Marsfordonet Curiosity som ska sätta borren i en sten. Forskarna är lite oroliga för det här momentet så det första borrhålet är bara ett testhål för att se att allt fungerar. De stora temperaturskillnaderna på Mars kan innebära påfrestningar på både borr och på instrument i övrigt på Curiosity. Om några dagar är det meningen att ska det borras "på riktigt" för att samla in lite materia för vidare analys.

Curiosity ska också de närmaste dagarna genomföra ett annat intressant test. Fordonet har tagit med sig lite "spår" av organisk materia från jorden. Tanken är att se vad som hänt med materian på färden till Mars och om det finns risk för kontaminering.

Redo att borra!  (Bildkälla: NASA)

Curiosity har nu varit på Mars i snart ett halvår. Rymdsonden MRO har tagit en bild som visar spåren efter fordonet. Curiosity har bara rullat en knapp kilometer än så länge. Det går inte fort! Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Kraftfullt debattinlägg från forskare om utforskningen av vårt solsystem

När NASAi början av december 2012  meddelade att man planerar för ännu ett stort Marsprojekt, med ännu ett fordon liknande Curiosity, var det många som reagerade på nyheten (läs min artikel om detta HÄR). Ett sådant projekt stämde inget vidare med den långsiktiga planen, "The Planetary Decadal Survey", som forskarsamfundet tagit fram vad gäller utforskningen av solsystemet. Där var visserligen ett Marsprojekt högsta prioritet, men det projektet handlade om att plocka med sig materia från planeten till jorden för vidare analys. Det projekt som NASA presenterade var något helt annat och liknade mest en kopia av Curiosityprojektet.

Nu har medlemmar i flera tongivande organisationer, bl a från American Astronomical Society's Division for Planetary Science och America Geophysical Union Planetary Science Section samt från Planetary Society gjort ett gemensamt uttalande kring utforskningen av vårt solsystem. Det tycks vara så att man är orolig för att Obama-administrationen, den amerikanska kongressen och NASA tänker satsa på lite mer "spektakulära" projekt som får stort massmedialt genomslag snarare än på projekt som forskarna prioriterar.

Det som framförs i uttalandet är att NASA behöver sina pengar (just nu finns ett sparbeting på planetforskningen på 21% för 2013) för att kunna utforska vårt solsystem på ett balanserat sätt. För att kunna genomföra det som forskarsamfundet har prioriterat krävs en återställning av budgeten för planetforskning till 1,5 miljarder dollar per år. Man menar också att det krävs en balans vad gäller vilka planeter m.m som ska utforskas. Man betonar kraftfullt vikten av att följa de riktlinjer och prioriteringar som lagts fast i den senaste Decadal Survey för perioden 2012-2022. I uttalandet framförs en oro för att det nya Marsprojektet som NASA presenterat kommer att innebära att man blir tvungna att skära i alla andra planer vad gäller utforskningen av vårt solsystem. NASA:s Marsprojekt blir helt enkelt en gökunge som tränger undan annat viktigt.

De risker man framförallt pekar på är att NASA blir tvungna att  avsluta en rad framgångsrika projekt såsom Cassini och Messenger i förtid för att ha råd med Marsprojektet. Dessutom befarar man att en del projekt i "Discovery-" och "New Frontiers"-klasserna senareläggs. Här finns många intressanta rymdsondsprojekt som är lite enklare och billigare. Dessutom är man även rädd för att ett av de stora "flaggskeppsprojekten", en rymdsond till Jupitermånen Europa, ska senareläggas.

Ett gemensamt uttalande likt detta från ledande planetforskare ger illavarslande signaler vad gäller synen på forskning bland de amerikanska beslutsfattarna. Det visar också på ett växande gap mellan forskarnas och politikernas syn på vad som ska prioriteras. Det är allvarligt om det sker en politisering av inriktningen för forskning. Forskarna måste, inom de i demokratisk ordning beslutade budgetramarna, ha mandat att stå för forskningsprioriteringarna.

Läs hela uttalandet HÄR.

Planeter kan bildas även kring lite mer mogna stjärnor

ESA:s rymdteleskop Herschel har observerat en 10 miljoner år gammal stjärna och upptäckt att den har tillräckligt med gas i ackretionsskivan för att tiotals stora planeter ska kunna bildas. Det visar att även lite mer "mogna" stjärnor fortfarande kan ge upphov till planeter. Tidigare har man trott att det är tidigt i stjärnbildningsprocessen som också planeter skapas av den gas som omger protostjärnan (stjärna under bildande).

Illustration av stjärna med gasskiva (Bildkälla: ESA)

Herschelteleskopet har beräknat massan i den gasskiva som omger stjärnan TW Hydrae och funnit att där finns gas som skulle räcka till 50 Jupiterstora planeter. Det är betydligt mer gas än vad som kan förväntas finnas kring en stjärna av den åldern. Om några miljoner år kommer merparten av gasen att dras in till stjärnan eller ge upphov till ett antal planeter. Den starka stjärnvinden kommer att se till att resten av gasen kommer att blåsa ut i den interstellära rymden. I en tidigare studie har man också funnit stora mängder vatten i gasskivan kring denna stjärna. Vatten som skulle fylla tusentals jordoceaner. Kanske skådar vi just här ett planetsystem under bildande där kanske någon jordliknande planet kan skapas.

NASA, som medverkar i Herschelprojektet, har en kul bild på sin websida som visar att gasmolnets massa motsvarar en stor mängd Jupiters.

(Bildkälla: NASA)

Herschelteleskopet har för övrigt tagit en fantastiskt fin bild på vår granngalax, Andromedagalaxen. Den galaxen kommer vi att få stifta närmare bekantskap med om några miljarder år när Vintergatan och Andromeda krockar. Vad som händer då har Populär Astronomi skrivit en artikel om (läs HÄR).

(Bildkälla: ESA)

Keplerteleskopet in action igen

NASA meddelar att Kepler-teleskopet är igång igen efter 11 dagars vila. Som jag rapporterade förra veckan  (läs HÄR) så har det varit en del tekniska problem med teleskopets positioneringsutrustning. Ännu en av de "reaction wheels", som säkerställer att teleskopet hela tiden är riktat mot exakt samma punkt, krånglade. Det är glädjande nyheter att problemen tycks ha lösts. Vi vill ju ha ett fungerande teleskop i åtminstone ett par år till så att den hinner studera stjärnhimlen under längre tid. Den kan då förhoppningsvis upptäcka ett antal planeter med lite längre omloppstider kring sina stjärnor. Teleskopet upptäcker ju "bara" planeter som passerar över solskivan på en stjärna. Med långa omloppstider tar det några år innan en planet passerar mer än en gång över solskivan. Keplerteamet vill gärna ha tre passager för att säkerställa att det inte är någon störning.

Illustration av Keplerteleskopet  (Bildkälla: NASA)

Asteroid passerar rekordnära jorden den 15 februari

En 50 meter stor asteroid passerar på mindre än 30 kilometers avstånd från jorden om två veckor, den 15 februari. Det är nära det, men det finns ingen risk för att den kolliderar med jorden. NASA har dock lite extra koll på denna asteroid som heter 2012 DA14. Sedan asteroidbevakningen blev mer systematisk i början av 90-talet har ingen asteroid av den här storleken passerat så nära jorden som denna.

Om den hade kolliderat med jorden, hade det inte varit katastrofalt globalt sett,men förstås medfört stor förödelse i området som den slog ner i. En liknande asteroid tros ha exploderat över Sibirien 1908 och skapat lokal förödelse över ett relativt stort område. Lyckligtvis är det miljoner år mellan stora asteroidnedslag på jorden.

Filmen nedan beskriver asteroiden och dess bana lite närmare. Läs mer om asteroiden på NASA:s websida.

(Källa: NASA)

Venus ser ut som en gigantisk komet!

ESA:s rymdsond Venus Express har noterat att Venus ser ut lite som en komet ibland. Det är när solvinden trycker på lite mindre än vanligt som planetens jonosfär trycks ut som en ballong, likt en kometsvans (se bilden). Venus jonosfär påverkas kraftigt av variationer i solvinden jämfört med jordens jonosfär som är mer stabil. Att jorden påverkas mindre beror på jordens starka magnetfält.

(Bildkälla: ESA)

En mer exakt beräkning av den beboeliga zonens storlek har gjorts

Ett stort gäng forskare från flera ledande forskningsinstitut har arbetat för att mer exakt beräkna storleken på den s.k beboeliga zonen kring en stjärna. Resultaten presenteras i en rapport idag på Arxiv.org. De resultat man kommer fram till visar att den beboeliga zonen kring en solliknande stjärna ligger mellan 0,99 och 1,7 astronomiska enheter från stjärnan, dvs något längre ut än tidigare. Det innebär att jorden precis ligger innanför zonen. Vi kan dock vara lugna vad gäller beboeligheten på vår planet (åtminstone ett tag till). Förhållanden i jordatmosfären gör att jordens klimat stabiliseras och jorden blir behagligt beboelig. De nya gränserna för den beboeliga zonen innebär en del förändringar som innebär att ett antal exoplaneter hamnar utanför zonen.

Vår beboeliga zon (enligt tidigare definition) jämfört med Kepler 22 (Bildkälla: NASA)

Två jordliknande exoplaneter som ligger innanför gränserna är HD 40307g och  Gliese 581g (med litet frågetecken för den sistnämnda på grund av att förhållandena i planetsystemet Gliese 581 är under diskussion). De nya beräkningarna antyder att en annan exoplanet, HD 85512b, som tidigare ansetts vara inom zonen, rimligtvis måste hamna utanför. Den utsätts för alltför stark strålning av sin stjärna. Just denna planet har hittills rankats som den femte mest beboeliga.på Planetary Habitability Laboratorys websida.

En del exoplaneter har också ganska excentriska banor vilket kan föra dem in och ut ur den beoeliga zonen. Sådana planer i de yttre delarna av den beboeliga zonen har bättre förutsättningar att hysa liv än planeter nära den inre gränsen. Bilden nedan visar var några exoplaneter hamnar enligt den nya definitionen (Klicka på bilden för att förstora den).

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

Forskarna betonar att planeter nära den inre gränsen för den beboeliga zonen kan ha atmosfärer som kan minska växthuseffekten avsevärt. Detta gäller t.ex jorden. De menar dock att en höjning av yttemperaturen på 5-10 grader på jorden skulle få förödande konsekvenser för det liv vi har idag.

Ovanstående resonemang gäller solliknande stjärnor. Forskarna har också funderat på hur den beboeliga zonen kan se ut kring dvärgstjärnor av olika slag (K- och M-stjärnor). Dessa stjärnor är svalare vilket innebär att eventuella beboeliga planeter kretsar närmare stjärnorna. Sådana planeter är ofta låsta i sin omloppsbana kring stjärnan såtillvida att de ständigt visar samma sida mot stjärnan (som månen mot jorden). Den här typen av planeter kan enligt flera tidigare studier vara beboeliga. Chansen ökar om planeten befinner sig nära den yttre gränsen för zonen. Värmetransport till "nattsidan" av planeten är sannolikt mer effektiv.

Det finns också studier som visar att stabila beboeliga zoner kan finnas kring dubbelstjärnesystem. Det kan tyckas vara komplicerat för en planet som kretsar kring någon av stjärnorna i ett sådant system att hysa liv, men forskarna menar att det är fullt möjligt. Man uppmanar faktiskt att söka efter fler planeter kring stjärnan Alfa Centauri, vår stjärngranne (där man ju upptäckte en exoplanet nyligen, läs HÄR).

Forskarna förordar visserligen att deras nya beräkningsmodell ska användas i studiet av beboeliga planeter, men menar ändå att man, för att inte missa några beboeliga planeter, bör ha en vid syn på det hela. Detta för att  inte utesluta planeter med förhållanden liknande de på Venus relativt nyligen eller förhållande på Mars som de såg ut i planetens tidiga historia. Planetary Habitability Laboratory meddelar att man kommer att omklassificera vissa av de beboeliga exoplaneterna i sin katalog, som utgör en viktig faktabas för forskare världen över.  Nedan visas den nya beboeliga zonen för olika stjärntyper (grönt fält). Observera att skalan visar mängden solljus i procent av den jorden utsätts för.

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)