Och nu kommer finfina Marsbilder från Mars Express

Ibland får man intrycket att rymdsonderna MRO och Mars Express tävlar om vem som levererar de bästa bilderna från Mars. I ett inlägg i förrgår här i bloggen skrev jag om MRO som visade upp en massa fina bilder och minsann ville vara med i matchen. Det dröjde inte mer än ett par dagar innan Mars Express kontrar! Här kommer några av de senaste publicerade bilderna från den rymdsonden.

(Bildkälla: ESA)

(Bildkälla: ESA)

Svensk rymdpolitik får kritik i revisionsrapport

Läser med intresse på Populär Astronomis websida om den revisionsgranskning som Riksrevisionen gjort av svensk rymdverksamhet och som myndigheten presenterat i rapporten "Svensk rymdverksamhet - en strategisk tillgång?". För min del är rapporten dubbelt intressant, dels i min egenskap av amatörastronom, dels i min egenskap av revisor (Jag arbetar till vardags med verksamhetsrevision vad gäller hälso- och sjukvården i Västsverige).

Jag har än så länge bara skummat igenom rapportsammanfattningen och delar av rapporten, men Robert på Populär Astronomi tycks ha sammanfattat det hela bra. Det som är slående i rapporten är den iakttagelse som revisorerna gjort vad gäller avsaknad av en svensk rymdstrategi och överhuvudtaget bristen på utvärdering av verksamheten. Någon sådan har inte skett sedan mitten av 1990-talet! Detta är ju särskilt anmärkningsvärt när man läser följande i rapporten: "Svensk rymdforskning och rymdverksamhet ska, enligt riksdagens intentioner från 2009, vara en strategisk tillgång för kunskapssamhället, industrins konkurrenskraft och för att möta samhällets behov. I 2012 års forsknings- och innovationsproposition framhåller regeringen att rymdverksamheten har stor och växande betydelse för samhället. Regeringen menar att svensk rymdverksamhet har en fortsatt viktig roll och att en nationell strategi är motiverad."

Vad kommer man då fram till i granskningen? Det är en rejäl sågning av rymdpolitiken som görs i rapporten. Riksrevisionens övergripande slutsats är att svensk rymdverksamhet som den genomförs idag inte utnyttjas som en strategisk tillgång. Avsaknad av helhetssyn tillsammans med bristande uppföljning gör att den fulla potentialen inte utnyttjas. De största bristerna uppges vara att

• Bristen på helhetssyn riskerar ineffektiva prioriteringar
• Avsaknad av systematisk uppföljning försvårar omprövningar
• Svenska rymdaktiebolaget styrs inte som en del av svensk rymdverksamhet
• Organisationen av statlig rymdverksamhet leder till inlåsning
• Skydd av rymdinfrastruktur får liten uppmärksamhet

Riksrevisionen rekommenderar med anledning av detta följande:

För att rymdverksamheten ska kunna utnyttjas som en strategisk tillgång bör regeringens fortsatta arbete med rymdverksamhet omfatta följande:

• En bred förankrad process med syfte att knyta ihop rymdverksamhetens olika delar. Ansatsen ska vara bredare än Rymdstyrelsens strategi och Rymdagendan. Diskussionen bör föras i en vidare krets än vad som hittills varit fallet.
• Översyn av organisationsstrukturen i syfte att fördela ansvar och befogenheter så att riksdagens intentioner kan uppfyllas. 
• Möjligheter till omprövning av för rymdverksamheten viktiga frågor. I detta ingår överväganden om utvecklingsstrategiska områden för Sverige och hur fördelning mellan nationell och internationell finansiering bör se ut. Ett viktigt utvecklingsstrategiskt område för Sverige är användningen av Esrange.
• Översyn av den roll Svenska rymdaktiebolaget har i svensk rymdpolitik och rymdverksamhet. 
• Konsekvensanalys av innebörden av ställningstagandet kring europeiskt och därmed även svenskt oberoende tillträde till rymden. 
• Översyn av hur samhällsutmaningar har koppling till rymdverksamhet och hur nationell rymdkompetens kan utvecklas. Rymdkompetens omfattar såväl sakkunskap som kunskap om beslutsprocesser. 

I rapporten menar revisorerna också att regeringen bör se över styrningen av Svenska rymdaktiebolaget så att bolaget styrs med individuellt anpassade avkastningsmål och rimlig bedömning utifrån bolagets faktiska verksamhet och de marknader bolaget verkar på.

Slutligen anser revisorerna att regeringen och ansvariga myndigheter bör utvärdera rymdverksamhet systematiskt.

• Regeringen bör följa upp resultat för svensk rymdverksamhet av deltagandet i olika EU- och ESA-program.
• Regeringen bör förbättra rapporteringen till riksdagen och andra intressenter kring rymdverksamhet. Regeringen bör överväga att samordna rapporteringen av EU- och ESA-frågor till riksdagen. 
• Regeringskansliet bör se över dokumenthanteringen om rymdrelaterade frågor.

Läs hela rapporten från Riksrevisionen HÄR.

Fantastiska 3D-bilder från Mars!

UniverseToday rapporterar idag på sin websida om rymdsonden MRO och de finfina bilder som denna sond tagit på Mars. Bilderna är i 3D, men syns lika bra med som utan 3D-glasögon. Kolla in bilderna nedan + ytterligare 8 bilder HÄR. Jag har tidigare här i bloggen hävdat att ESA:s rymdsond Mars Express tar bättre bilder än NASA:s MRO, men jag kanske får omvärdera det hela?!

Sanddyner på Mars (Bildkälla: NASA)

Krater på Mars (Bildkälla: NASA)

Asteroiden 2012 DA14 är i antågande

Nu är det bara ett par dagar till asteroiden 2012 DA14 svischar förbi jorden. På websidorna för Populär Astronomi, Cassiopeiabloggen och Bad Astronomy finns allt du behöver veta för att studera asteroiden när den kommer. Bilden nedan visar lite tidsangivelser (OBS i GMT). Någon gång mellan kl 21.30 och 22.00 svensk tid är asteroiden som ljusast. Väderprognosen ser väl inte så strålande ut för fredagen. Åtminstone inte här i Göteborg där jag befinner mig. Även om det blir klart väder kan det vara svårt att få syn på asteroiden.

Häftig film som visar rymdsonden SDO:s observationer av solen

Rymdsonden SDO sköts upp för tre år sedan för att studera solen. Sonden har levererat otaliga bilder och filmer som visar mer eller mindre spektakulära solutbrott, en kokande solyta och en massa andra skarpa bilder på solens yta. Teamet bakom rymdsonden har sammanställt detta tredje år i en knappt fyra minuter lång film. Titta och njut!

(Källa: NASA)

Döp Plutos månar!

Pluto har numera fem kända månar efter att Hubbleteleskopet upptäckt en måne 2011 och ytterligare en 2012. Dessa två sistnämnda månarna heter för närvarande kort och gott P4 och P5, men det ska det nu bli ändring på. Astronomen Mark Showalter vid SETI Institute uppmanar oss att rösta bland 12 olika namnförslag (se HÄR). Senast den 25 februari vill man ha rösterna.

Bilden nedan visar de Pluto och de fem månarna. Charon är den i särklass största av dem med en diameter på ca 1.200 kilometer, vilket faktiskt är mer än hälften av Plutos diameter. Övriga månar är mycket mindre.

(Bildkälla: NASA)

Plutos tre namngivna månar heter:

• Charon - efter den grekiska mytologins färjkarl som förde de dödas själar över floden Styx till dödsriket Hades.
• Hydra - efter den niohövdade ormen i grekisk mytologi, men också (en lite långsökt) hänvisning till att Pluto en gång var den nionde planeten. H som i Hydra sägs också hänvisa till Hubbleteleskopet, som upptäckte denna måne, samt tillsammans med N i månen Nix, till New Horizons, den rymdond som är på väg mot Pluto och dess månar.
• Nix - efter nattens gudinna Nyx i den grekiska mytologin. Nyx var också enligt myten mor till Charon. N i Nix sägs dessutom hänvisa till rymdsonden New Horizons. Att månen inte heter Nyx beror på att det redan fanns en asteroid med det namnet.

Det är som synes inga muntra namn som dessa månar har. Det tycks vara Plutos "fel". Pluto var i den romerska mytologin gud över underjorden och dödsriket, dvs samma gud som i den grekiska mytologin heter Hades. Pluto var också son till guden Saturnus (jordbrukets gud, motsvarande Kronos i grekisk mytologi) och bror till gudarna Jupiter (den högsta guden, motsvarande Zeus i grekisk mytologi) och Neptunus (havets gud, motsvarande Poseidon i grekisk mytologi).

Efter denna korta genomgång av antikens mytologi är det bara att sätta igång att försöka klura ut vilka två namnförslag som har tillräckligt dyster historia för att platsa i sammanhanget. Det blir nog till studera antikens mytologi vad det verkar.

Apropå rymdsonden New Horizons, så har den nått en bra bit på sin färd mot Pluto. Där ska den förutom att studera Pluto också utforska månen Charon. Vi får hoppas att den överlever färden till dödsriket och inte fångas upp av den bistra färjkarlen.

(Bildkälla: NASA)

Finns det intelligent liv på någon annan planet?

Det är en fråga som vi inte vet så mycket om. Forskningen är dock emellanåt ganska spekulativ och tycks, om man ska vara kritisk, bygga mer på tro än vetande. Det kommer en strid ström av rapporter som antyder att liv är vanligt i universum. Ett exempel på en sådan rapport har under veckan som gått fått ganska stor spridning, se bland annat Astrobiology Magazines websida. Det är en grupp forskare som utifrån de data som Keplerteleskopet samlat in beräknat antalet planeter med intelligent liv. Mindre än en stjärna på en miljon beräknas ha någon planet med en civilisation! Detta har man kommit fram till efter att ha studerat 86 planetsystem med fler än 4 planeter/planetkandidater. Man har sökt efter radiosignaler från dessa planeter och fann inte en enda signal. Det hade varit en sensation om man kunnat identifiera någon signal från en utomjordisk civilisation. Det jag reagerar på i rapportens slutsats är att det finns intelligent liv kring mindre än en stjärna på en miljon. Det siffran säger egentligen ingenting och är enbart en spekulation som grundar sig på ett mycket litet statistiskt material.

Illustration av ett exoplanetsystem (Bildkälla: ESO)

Å andra sidan, om man ska försvara forskarna, så är det värdefullt att redovisa forskningsdata även om de är bristfälliga. Det för forskningen framåt och kan så småningom bidra till att mer exakta beräkningar kan göras. Mycket av exoplanetforskningen har den karaktären. Man ska därför ta alla forskningsrapporter med en nypa salt. Att fascineras av de möjlligheter som målas upp kan man ändå göra.

Finns det intelligent liv någon annanstans eller är vi ensamma här på jorden? Denna fråga har ställts otaliga gånger ända sedan insikten växte att jorden bara är en av flera planeter som kretsar kring solen och att solen bara är en stjärna bland miljarder andra stjärnor. Allt eftersom antalet upptäckta exoplaneter ökar har också insikten vuxit att det finns enorma mängder med planetsystem bara i vår egen galax, Vintergatan. Någonstans därute borde det finnas liv kan man tycka.

Den forskningsgren som framför allt sysslar med frågan om liv i universum är astrobiologin. En viktig utgångspunkt för astrobiologer är att studera liv på vår egen planet; hur har livet uppstått på jorden och hur har utvecklingen sett ut. De senaste årtiondenas utforskning av vår egen jord har visat att liv tycks finnas även i mycket extrema miljöer. Man har funnit levande organismer vid mycket heta källor och på extremt kalla platser. Även när pH-värden närmar sig 0 eller överstiger 12 har man funnit liv. Man har upptäckt att vissa organismer tycks trivas på botten av Marinergraven där det atmosfäriska trycket uppgår till 1100 gånger det vid havsytan. Dessa organismer, s.k extremofiler, har på jorden  haft förmågan att anpassa sig till mycket besvärliga förhållanden. Det viktiga är dock att komma ihåg att det här rör sig om mycket enkla former av liv, för det mesta olika typer av bakterier. Mer avancerat liv kan knappast utvecklas under sådana förhållanden.

Bild av s.k extremofiler (Bildkälla: NASA)

Om nu liv tycks finnas även på de mest ogästvänliga platser på jorden, borde det då inte också finnas på flera av de andra planeterna i vårt solsystem? Denna fråga är viktig för många av de rymdsondsprojekt som just nu pågår kring planeter, månar, asteroider m.m. Bl a letar Curiosity just nu efter spår av liv på Mars. Rymdsonden Cassini studerar förhållandena på Saturnusmånarna Titan och Enceladus. Rymdsonden Dawn har just lämnat asteroiden Vesta för att färdas mot dvärgplaneten Ceres. Båda dessa himlakroppar har mycket att berätta för oss om solsystemets tidiga historia. Frågan om liv är i högsta grad intressant för forskarna i dessa och många andra projekt.

Personligen tror jag att något av dessa rymdsondsprojekt inom den närmaste femårsperioden kommer att finna spår av liv, och förhoppningsvis organismer som lever. Frågan är nog inte om liv kan överleva en bit ner under ytan på Mars, under isen på Jupitermånen Europa eller i vattnet på Saturnusmånen Enceladus. Frågan är om liv överhuvudtaget har skapats på dessa himlakroppar. Det är den svåra biten. Astrobiologerna har visat att det krävs förhållanden som ur många olika aspekter är rätt för att liv ska uppstå. Ett par väsentliga ingredienser är flytande vatten och en atmosfär som förhindrar alltför mycket strålning som omedelbart tar död på liv. Utöver det är det en fördel att planeten har stabila yttre och inre förhållanden, dvs inte utsätts för frekvent bombardemang av meteorer eller har ständiga vulkanutbrott. Om allt detta finns på plats gäller att den mycket komplexa process startar som skapar encelliga och flercelliga organismer. På jorden beräknas denna process ha startat mer än miljard år efter att vår planet skapades! Det skedde för ungefär 3,5 miljarder år sedan. Sedan tog det nästan ytterligare 3 miljarder år innan utvecklingen tog ordentlig fart under den s.k kambriska perioden. Slutsatsen av detta är att det krävs tid. Väldigt lång tid!

Finns det liv under Jupitermånen Europas tjocka istäcke? (Bildkälla: NASA)

Från enkla, encelliga organismer till intelligent liv är steget enormt. På jorden tog det 3,5 miljarder år efter det att de första encelliga organismerna uppträdde innan människan steg in på scenen. För att en så "effektiv varelse" som människan ska utvecklas krävdes bl a att syrehalten i atmosfären kraftigt höjdes med hjälp av fotosyntesen. Utveckling av mer avancerade former av liv kräver långvarig stabilitet. För att sådant liv ska bestå krävs också stabila kretslopp som ger ett jämnt klimat. Kolcykeln och vattnets kretslopp styr i mångt och mycket utvecklingen på jorden. Frågan är om någon annan planet har haft turen att ha en likartad utveckling?

Något som kan snabba på utvecklingen är om livs överförs från en himlakropp till en annan och lyckas överleva denna flytt. Liv kan därmed skapas på en himlakropp och överföras till en annan. Länge trodde man att Marsmänniskor grävt ut kanaler på Mars. Kanske är det istället så att liv en gång fördes till jorden från Mars (eller Venus eller en asteroid/komet) och under evolutionens årmiljarder utvecklades till växter, djur och människor. Det kanske är vi som är Marsmänniskorna?