Jakten på exomånar intressant

Nya exoplaneter upptäcks visserligen numera nästan varje vecka, men trots mycket avancerade instrument är det svårt att "se" dessa planeter kring stjärnor som är betydligt mer massiva och ljusstarka än även de största planeterna. Det är ju därför så få små planeter har upptäckts. Vår sol är ju faktiskt över 300.000 gånger så massiv som jorden. Diametern är 109 gånger jordens. Att överhuvudtaget kunna upptäcka jordstora planeter kring stjärnor är därmed en prestation. Att då försöka hitta månar som kretsar kring planeter vid andra stjärnor är väl som att leta efter en nål i en höstack. Det är dock några som försöker.

Illustration av en exomåne kring en Saturnusliknande planet (Bildkälla: NASA)

Varför är då exomånar intressanta. Av flera skäl faktiskt. Dels finns det goda chanser att en måne kan hysa liv om den antingen kretsar kring en planet som är inom den beboeliga zonen eller på annat sätt får nödvändig energi för att liv ska utvecklas och bestå. Dels är upptäckter av exomånar intressanta för att öka förståelsen för hur månar bildas kring planeter.

Det här med liv på månar har diskuterats en hel del ända sedan Voyagerrymdsonderna kring 1980 passerade Jupiter och Saturnus. De upptäckte t.ex att Jupitermånen Europa var istäckt och sannolikt hade en flytande ocean under istäcket. Upptäckten bekräftades i slutet av 1990-talet av rymdsonden Galileo. Under 2000-talet har rymdsonden Cassini upptäckt att Saturnusmånen Enceladus sprutar ut stora mängder vatten i enorma fontäner från månytan. Dessa två månar plus ytterligare ett par i solsystemet skulle kunna ha förutsättningar för att hysa liv. Särskilt Europa anses vara kanske den mest intressanta himlakroppen att studera ur astrobiologisynpunkt. Trots att månarna är långt ifrån den beboeliga zonen i vårt solsystem gör närheten till Jupiter resp Saturnus att dessa månar via tidvattenkrafter får energikickar som startar processer som skulle kunna få mikroorganismer att trivas. På jorden finns det mikroorganismer (bakterier m.m) som tycks trivas alldeles utmärkt i de mest ogästvänliga miljöer man kan tänka sig.

Illustration av en exomåne kring en gasplanet (Bildkälla: NASA)

Den andra intressanta aspekten med månstudier är att försöka få en bild av hur månar kring andra stjärnor egentligen bildas. Faktum är ju att solsystemets månar tycks sakna någon riktig logik. Vår egen måne är t.ex väldigt stor i förhållande till jorden och den enda månen av betydelse i de inre delarna av solsystemet. Numera tror man att månen bildats genom en kollision mellan jorden och en annan himlakropp. Även månarna kring Jupiter och Saturnus är lite udda. Jupiter har fyra stora månar och minst ett 60-tal små månar. Saturnus däremot har en stor måne (Titan) och närmare tio mellanstora månar + ytterligare ca 50 små månar. Varför har månsystemen kring dessa två planeter utvecklats så olika? Även Neptunus (med månen Triton som kretsar "baklänges" kring planeten) och dvärgplaneten Pluto (med månen Charon som är nästan lika stor som Pluto) har udda månar. Hur har det blivit så här? Ser det likadant ut på andra ställen i vår galax? Kanske kan studier av exomånar ge svar på alla våra frågor.

Hur upptäcker man då exomånar? I princip på samma sätt som man upptäcker exoplaneter, antingen att månen gravitationellt påverkar en planet och den då rör sig oregelbundet eller att månen passerar över solskivan på en stjärna och förmörkar den såpass mycket att det kan mätas.

Läs mer om jakten på exomånar på NASA:s websida.

Allt om rymdvädret

Upptäckte idag en alldeles eminent svensk blogg om Rymdväder. Här tycks finnas det mesta man behöver veta om aktuellt rymdväder. Hur har jag missat den här sidan?? Hursomhelst finns nu Rymdväder med i länklistan som finns här till höger.

NASA:s Image of the Day är en magnifik solbild! Bilden, som är tagen av rymdsonden SDO, är visserligen bearbetad för att tydligare visa utbrottets loopform, men visst är det vackert!

(Bildkälla: NASA)

Senaste nytt från Curiosity

Under veckan som gått har Marsfordonet Curiosity utfört en hel del arbete. Den har tagit de första proverna från en sten genom att borra ett hål som är 1,6 centimeter brett och 6,4 centimeters djupt. Återstår att se om analysen av materian visar på att det en gång i tiden runnit vatten i området. Om så är fallet kan organiskt kol ha bevarats i stenen. Kol anses vara själva ryggraden i det som utgör livets byggstenar. Analysresultaten kan  komma att påverka den fortsatta färdplanen för Curiosity. Målet för fordonet är egentligen att studera förhållandena vid Marsberget Aeolis Mons (Mount Sharp), men skulle analysen av borrmaterian visa något av intresse kan färden mot berget bli fördröjd.

Borrhålet (Bildkälla: NASA)

Forskare har också klurat på vad det där skinande "föremålet" som Curiosity fick syn på för en dryg vecka sedan egentligen är (läs min tidigare artikel om detta HÄR). Man tror helt enkelt att den underliga formationen består av hårdare bergarter som stått emot Marserosionen bättre än omgivningen. Den har putsats av vinden så den blänker! Ingen metall alltså, vilket ju i och för sig hade varit en sensation.

Sten som blänker (Bildkälla: NASA)

Meteorer, asteroider och kometer

Fredag den 15 februari 2013 kommer att gå till historien som den stora meteor- och asteroiddagen. När man talar om stora meteorer någotsånär i närtid brukar man ta upp händelsen år 1908 då Tunguska i Sibirien drabbades av en exploderande meteor som ödelade några tusen kvadratkilometer skog. Igår drabbades centrala Ryssland återigen av en meteor, som åstadkom en hel del skada. Förhoppningsvis skadades ingen människa allvarligt av nedfallande stenar eller splitter. Även relativt små meteorer kan ställa till med stor skada på grund av den mycket höga hastighet som de har och den enorma energi de därmed bär på. Meteoren över Ryssland kan ha haft en hastighet på uppemot 50.000 kilometer i timmen!

Skogen vid Tunguska ser ut som plockepinn efter meteor (Bildkälla: Wikipedia)

Meteoren som drabbade Ryssland igår bröts sönder i mindre delar. Bilden nedan visar hur en av dessa gjorde ett nästan 10 meter stort hål i isen på en sjö.

(Bildkälla: ITAR-TASS Itar Tass Photos/Newscom)

Det konstiga var att meteornedslaget skedde samma dag som lilla asteroiden 2012 DA14 (ca 50 meter i diameter) passerade jorden. Enligt NASA har de två stenklumparna inget med varandra att göra. Det är väl närmast unikt att en asteroid susar förbi jorden på mindre än 30 kilometers avstånd samma dag som en hyfsat stor meteor (15-17 meter i diameter och med en vikt på närmare 10.000 ton enligt rapporterna) exploderar och en massa stenar slår ner på jorden.

Illustration av asteroiden 2012 DA14

Det visar att NASA, trots intensivt arbete under de senaste åren, inte har full koll på alla de nära-jorden-objekt som kan hota jorden. Det är inte helt lätt att ha koll på mindre objekt än några tiotal meter i diameter. Enligt NASA:s NEO-program (NEO= Near Earth Objects) finns det minst 1.300 asteroider med diametrar på mer än 140 meter som är potentiellt farliga och skulle kunna hota jorden. Lyckligtvis är sannolikheten trots allt ganska liten att en sådan asteroid krockar med jorden.

De flesta meteorer och asteroider passerar jorden på behörigt avstånd. Det gör emellanåt också kometer. 2013 kommer två kometer att runda solen och lysa upp vår stjärnhimmel. Jag har skrivit om dom tidigare här i bloggen, men det tål att upprepas att vi redan i mars kan få se en komet på vår stjärnhimmel. Det är kometen PanSTARRS som vi hoppas få se i mitten av mars.I november är det dags för årets stora komethändelse, ISON. Det kan bli något alldeles extra. Kometer är dock lite oberäkneliga, så man vet aldrig hur ljusstarka de blir. Något annat som brukar vara synnerligen oberäkneligt är vädret, åtminstone där jag normalt befinner mig (Göteborg alltså). Det är tyvärr mer regel än undantag att mulet väder förstör nöjet.

Ett par rymdsonder kommer under de närmaste åren att sändas upp för att studera asteroider lite närmare. 2014 sänds japanska rymdsonden Hayabusa-2 upp och 2016 NASA;s rymdsond OSIRIS-REx. Rymdsonden Dawn har som bekant under 2012 ingående studerat den stora asteroiden Vesta och är nu på väg mot en annan spännande himlakropp, dvärgplaneten Ceres.

En hälsning på Alla Hjärtans Dag från Cassini

Rymdsonden Cassini skickar idag en hälsning för att påminna oss alla om Alla Hjärtans Dag. Tjusigt! Några månar har fått vara med också.

(Bildkälla: NASA)

Och nu kommer finfina Marsbilder från Mars Express

Ibland får man intrycket att rymdsonderna MRO och Mars Express tävlar om vem som levererar de bästa bilderna från Mars. I ett inlägg i förrgår här i bloggen skrev jag om MRO som visade upp en massa fina bilder och minsann ville vara med i matchen. Det dröjde inte mer än ett par dagar innan Mars Express kontrar! Här kommer några av de senaste publicerade bilderna från den rymdsonden.

(Bildkälla: ESA)

(Bildkälla: ESA)

Svensk rymdpolitik får kritik i revisionsrapport

Läser med intresse på Populär Astronomis websida om den revisionsgranskning som Riksrevisionen gjort av svensk rymdverksamhet och som myndigheten presenterat i rapporten "Svensk rymdverksamhet - en strategisk tillgång?". För min del är rapporten dubbelt intressant, dels i min egenskap av amatörastronom, dels i min egenskap av revisor (Jag arbetar till vardags med verksamhetsrevision vad gäller hälso- och sjukvården i Västsverige).

Jag har än så länge bara skummat igenom rapportsammanfattningen och delar av rapporten, men Robert på Populär Astronomi tycks ha sammanfattat det hela bra. Det som är slående i rapporten är den iakttagelse som revisorerna gjort vad gäller avsaknad av en svensk rymdstrategi och överhuvudtaget bristen på utvärdering av verksamheten. Någon sådan har inte skett sedan mitten av 1990-talet! Detta är ju särskilt anmärkningsvärt när man läser följande i rapporten: "Svensk rymdforskning och rymdverksamhet ska, enligt riksdagens intentioner från 2009, vara en strategisk tillgång för kunskapssamhället, industrins konkurrenskraft och för att möta samhällets behov. I 2012 års forsknings- och innovationsproposition framhåller regeringen att rymdverksamheten har stor och växande betydelse för samhället. Regeringen menar att svensk rymdverksamhet har en fortsatt viktig roll och att en nationell strategi är motiverad."

Vad kommer man då fram till i granskningen? Det är en rejäl sågning av rymdpolitiken som görs i rapporten. Riksrevisionens övergripande slutsats är att svensk rymdverksamhet som den genomförs idag inte utnyttjas som en strategisk tillgång. Avsaknad av helhetssyn tillsammans med bristande uppföljning gör att den fulla potentialen inte utnyttjas. De största bristerna uppges vara att

• Bristen på helhetssyn riskerar ineffektiva prioriteringar
• Avsaknad av systematisk uppföljning försvårar omprövningar
• Svenska rymdaktiebolaget styrs inte som en del av svensk rymdverksamhet
• Organisationen av statlig rymdverksamhet leder till inlåsning
• Skydd av rymdinfrastruktur får liten uppmärksamhet

Riksrevisionen rekommenderar med anledning av detta följande:

För att rymdverksamheten ska kunna utnyttjas som en strategisk tillgång bör regeringens fortsatta arbete med rymdverksamhet omfatta följande:

• En bred förankrad process med syfte att knyta ihop rymdverksamhetens olika delar. Ansatsen ska vara bredare än Rymdstyrelsens strategi och Rymdagendan. Diskussionen bör föras i en vidare krets än vad som hittills varit fallet.
• Översyn av organisationsstrukturen i syfte att fördela ansvar och befogenheter så att riksdagens intentioner kan uppfyllas. 
• Möjligheter till omprövning av för rymdverksamheten viktiga frågor. I detta ingår överväganden om utvecklingsstrategiska områden för Sverige och hur fördelning mellan nationell och internationell finansiering bör se ut. Ett viktigt utvecklingsstrategiskt område för Sverige är användningen av Esrange.
• Översyn av den roll Svenska rymdaktiebolaget har i svensk rymdpolitik och rymdverksamhet. 
• Konsekvensanalys av innebörden av ställningstagandet kring europeiskt och därmed även svenskt oberoende tillträde till rymden. 
• Översyn av hur samhällsutmaningar har koppling till rymdverksamhet och hur nationell rymdkompetens kan utvecklas. Rymdkompetens omfattar såväl sakkunskap som kunskap om beslutsprocesser. 

I rapporten menar revisorerna också att regeringen bör se över styrningen av Svenska rymdaktiebolaget så att bolaget styrs med individuellt anpassade avkastningsmål och rimlig bedömning utifrån bolagets faktiska verksamhet och de marknader bolaget verkar på.

Slutligen anser revisorerna att regeringen och ansvariga myndigheter bör utvärdera rymdverksamhet systematiskt.

• Regeringen bör följa upp resultat för svensk rymdverksamhet av deltagandet i olika EU- och ESA-program.
• Regeringen bör förbättra rapporteringen till riksdagen och andra intressenter kring rymdverksamhet. Regeringen bör överväga att samordna rapporteringen av EU- och ESA-frågor till riksdagen. 
• Regeringskansliet bör se över dokumenthanteringen om rymdrelaterade frågor.

Läs hela rapporten från Riksrevisionen HÄR.