Budgetförslag för NASA tycks inte innebära några stora förändringar

För en stund sedan publicerades Obamaadministrationens budgetförslag vad gäller NASA och verksamhetsåret 2014. Jag har så här långt bara snabbt ögnat igenom siffermaterialet och kan inte se några mer dramatiska budgetnedskärningar i detta förslag som lämnas till den amerikanska kongressen för budgetberedning. Många forskare hade önskat ökade anslag till utforskningen av vårt solsystem, men de tycks i stort sett ha uteblivit. Sammantaget omsluter budgeten lite drygt 17,7 miljarder dollar, vilket är något lägre än innevarande års budgetnivå. Jag återkommer om detaljer i budgetförslaget samt kommentarer från forskarsamfundet senare i veckan.

FY i bilden nedan betyder Fiscal Year och inget annat!

(Bildkälla: NASA)

Forskare tror att det finns 100 miljarder jordliknande planeter i vår galax

Från tid till annan görs statistiska beräkningar av antalet planeter i vår galax, Vintergatan. Nu har en grupp forskare åter gjort en sådan beräkning och funnit att det finns någonstans mellan 67 och 134 miljarder jordliknande planeter inom den beboeliga zonen kring dvärgstjärnor (M-klass) i Vintergatan. Beräkningen bygger på förutsättningen att det totalt finns 200-400 miljarder stjärnor i Vintergatan och att 70% av dem är stjärnor i M-klass. Om detta stämmer skulle det finnas en jordstor planet kring nästan varenda stjärna och dessutom med potential att hysa liv. Mer än hundra av dessa planeter finns enligt beräkningen så nära som 10 parsec från oss. 1 parsec motsvarar 3,26 ljusår.

Trots att planeterna i vår närhet tycks vara många är de svåra att upptäcka. Endast 1 eller 2 av planeterna skulle kunna identifieras med hjälp av transitmetoden, vilket innebär att de passerar över solskivan (eller stjärnskivan som den kanske borde kallas) sett från vår horisont. Sannolikheten för att en planet ska passera solskivan är ganska liten för planeter i den beboeliga zonen kring en stjärna. En planetbana kan ju vara i vilken vinkel som helst gentemot oss och det är bara tur om planet och stjärna råkar vara såpass i linje sett från oss att planeten passerar över solskivan. Planetary Habitability Laboratory beskriver beräkningarna mer i detalj på sin websida.

Vintergatan (Bildkälla: ESO)

Vad ska man säga om den här beräkningen? Att den är högst osäker. Man kan ibland tycka att forskarna är lite överoptimistiska i sina beräkningar. Med tanke på hur smal den beboeliga zonen kring M-stjärnor är så förutsätter beräkningarna att planetsystem bildas kring var och varannan M-stjärna så att någon jordlik planet råkar hamna på rätt ställe. Lite skepsis är därför på sin plats inför den här typen av beräkningar.

Bilden nedan visar omfånget på den beboeliga zonen kring olika typer av stjärnor enligt det nya synsättet som presenterades för drygt två månader sedan (läs mer HÄR om definitionen). I bilden är zonen uppdelad i ett ljusgrönt fält som anger en mer konservativ definition på beboelig zon. Den mörkgröna zonen anger en lite mer optimistisk syn på beboelig zon. Som synes är jorden precis på insidan av det ljusgröna området. Om man ser det lite konservativt så är det med nöd och näppe som jorden är beboelig! Skämt åsido, många andra faktorer påverkar en planets beboelighet, framförallt atmosfärens storlek och sammansättning.

(Bildkälla: Planetary Habitability Laboratory)

SpaceShipTwo glider förbi månen

Rymdbolaget Virgin Galactic har genomfört testflygningar med sin "rymdfärja" SpaceShipTwo. Testerna rörde en slags glidflygning med detta futuristiska rymdskepp. På bilden nedan ser det ut som rymdfärjan glider förbi månen. Cool bild!

(Bildkälla: Virgin Galactic)

Föregångaren SpaceShipOne beskådade jag häromveckan på Air and Space Museum i Washington. Detta museum, som är ett måste för alla rymdentusister, visar upp en stor mängd rymdsonder, rymdkapslar, raketer m.m. SpaceShipOne hängde i museitaket bredvid en legendarisk flygmaskin, Charles Lindberghs Spirit of St. Louis.

(Bild: Kari Aartojärvi)

En döende stjärna omges av en stor gasskiva med planeter, asteroider och kometer

ESA:s Herschelteleskop har identifierat en stor gasskiva kring en stjärna. Det är den döende stjärnan Kappa Coronae Borealis (i stjärnbilden Norra kronan) som omges av en mycket stor gasskiva som kan sträcka sig hela 200 astronomiska enheter (AU) ut från stjärnan. En astronomisk enhet motsvarar avståndet mellan solen och jorden, dvs ca 150 miljoner kilometer. 200 AU är alltså 30 miljarder kilometer. Gasskivan är därmed avsevärt mycket större än hela vårt solsystem. I denna skiva tror forskarna att det finns ett flertal planeter, stora mängder asteroider och kometer m.m.

Gasskiva kring Kappa Coronae Borealis (Bildkälla: ESA)

Det som gör att Herschelteleskopet kunnat identifiera gasskivan är att en massa asteroider och kometer kolliderar i gasmolnet. Stjärnan har levt färdigt sitt liv i huvudserien och genomgått det som vår egen sol om 5-6 miljarder år ska genomgå: Den expanderade till en röd jättestjärna. I denna fas kan eventuella planeter kring en stjärna överleva om de kretsar på lite avstånd från stjärnan. Just Kappa Coronae Borealis har en planet, med en massa som är dubbelt så stor som Jupiters, samt eventuellt ytterligare en planet som kretsar kring den. Den Jupiterstora planeten kretsar kring stjärnan på ungefär samma avstånd som asteroidbältet i vårt solsystem, dvs några hundra miljoner kilometer från stjärnan. Forskarna tror att gasskivan existerat under hela stjärnans livstid.

Rymdteleskopet TESS ska söka efter exoplaneter

NASA meddelade häromdagen att man satsar på ett nytt rymdteleskop för att söka efter exoplaneter. Teleskopet, som heter TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite), ska sändas upp 2017 med uppdrag att  upptäcka så många exoplaneter som möjligt. Liksom Kepler använder sig TESS av transitmetoden för att upptäcka planeter. TESS ska dock söka i alla riktningar på vår stjärnhimmel och framförallt leta efter planeter i vår närhet. Här skiljer den sig från Kepler som fokuserar på att leta efter planeter i en ganska liten sektor på himlen. En av målsättningarna med TESS är att upptäcka jordliknande planeter i stjärnors beboeliga zoner.

TESS-projektet kommer att ledas av MIT (Massachusetts Institute of Technology). Forskarna hoppas hitta tusentals nya planeter kring ljusstarka stjärnor i vår närhet. En tanke är också att TESS ska hitta objekt som kan vara värdefulla för det kommande James Webb-teleskopet att titta lite närmare på. Detta teleskop är betydligt kraftfullare än TESS och kan mer i detalj studera eventuella planeter och planetkandidater som TESS upptäcker.

Det tycks bli ett intensivt sökande efter exoplaneter under de närmast åren. Det kan behövas. Det går fortfarande ganska trögt vad gäller nya exoplanetfynd.

Illustration av TESS (Bildkälla: MIT)

Spektakulärt NASA-projekt planeras - att fånga in en asteroid

För ett par veckor sedan poppade det upp ett rykte på nätet om ett synnerligen spektakulärt kommande NASA-projekt. Det handlar om att fånga in en mindre asteroid, sätta asteroiden i omloppsbana runt månen och sedan skicka en bemannad rymdsond för att studera den. Det låter som värsta science fiction, men flera källor på nätet, bl a UniverseToday, skriver idag att att det tycks bli verklighet i den budgetplan som nu är under framtagande. Tanken är att en ca 7 meter stor asteroid fångas in av en gigantisk "rymdsondshåv" och sedan placeras lite mer lättåtkomlig kring månen för vidare utforskning. Infångandet ska ske 2019 och astronauters "asteroidpromenad"  2021. Undrar förresten hur det är att promenera på en liten asteroid? Går det överhuvudtaget med tanke på den extremt låga gravitationskraft som stenen utövar på en astronaut?

(Bildkälla: Rick Sternbach/Keck Institute for Space Studies)

Det är inte helt enkelt att leta upp en lämplig asteroid att fånga in på det här sättet. NASA har inte koll på alla dessa små asteroider. Det såg vi inte minst när en mer än dubbelt så stor asteroid exploderade över Ryssland för ett par månader sedan. Den hade man inte koll på. Så inledningsvis gäller det för NASA att hitta en lämplig asteroid att fånga in. När väl asteroid identifierats ska den fångas in utan att slå sönder hela rymdsonden. Det rör sig trots allt om en 500 tons stenklump! Om man väl kommer så långt är det sannolikt inte så svårt att peta in stenen i rätt omloppsbana runt månen. Att sända en rymdsond till asteroiden är förmodligen inte heller så svårt. NASA har ju en enorm precision vad gäller rymdfärder. Däremot kan det vara lite trixigt för astronauterna att hålla tag i stenklumpen och studera den. Frågan är vad de förväntas göra. Hamra på asteroiden? Borra i den? Eller bara känna på den lite? Ja, det här ska bli kul att följa.

En planet slukas av ett glupsk svart hål

ESA:s rymdobservatorium Integral har observerat ett svart hål som har käkat upp en planet (eller möjligen en brun dvärgstjärna - astronomerna är lite osäkra). Observationen har bekräftats av ett flertal andra rymdteleskop såsom ESA:s XMM Newton och NASA:s Swift. Astronomerna tror att den ensamma planeten har kommit för nära  det svarta hålet, som befinner sig ca 47 miljoner ljusår från oss i galaxen NCC 4845. Sannolikheten för en ensam planet att råka ut för detta är extremt liten. Även om ett svart hål är ett synnerligen massivt objekt, i detta fallet rör det sig om en massa som motsvarar ca 300.000 gånger solens massa, så får man trots det  komma relativt nära för att sugas in i det svarta hålet.

(Källa: ESA)