Meteorer kraschar in i Saturnus ringar

Rymdsonden Cassini har observerat hur meteorer kraschar in i Saturnus ringar. "Nedslagen" ger upphov till utsträckta spår av materia som kastas ut vid meteorträffarna. Bilden nedan visar fem exempel på sådana spår efter meteorer (klicka på bilden för att förstora den). NASA bedömer att meteorerna är av samma storlek som den meteor som exploderade över Ryssland i februari i år.

(Bildkälla: NASA)

Tidigare har man bara kunnat se meteornedslag i realtid på jorden, månen och på Jupiter, men nu sällar sig alltså planeten Saturnus till denna exklusiva skara himlakroppar. Saturnus ringar är goda detektorer för meteornedslag. Faktum är att det fortfarande syns ett tydligt spår över de innersta ringarna efter en större meteorträff 1983, för hela 30 år sedan!

Saturnus är för övrigt som allra närmast jorden nu i helgen, så passa på att titta på denna solsystemets vackraste planet. Det går att skönja Saturnusringarna även med ett enkelt teleskop eller en kraftfull kikare. Kolla in den här NASA-videon för dels vägledning om vart på stjärnhimlen du ska skåda för att få syn på planeten, dels översiktlig information om rymdsonden Cassinis utforskning av Saturnus.

(Källa: NASA)

Rymden mitt i centrala Göteborg imorgon!

Onsala rymdobservatorium tar ett kul initiativ söndag den 28 april då man mellan kl 11 och 16 visar upp sitt kontrollrum i köpcentret Nordstan i Göteborg. Man inte bara visar upp kontrollrummet utan har det kopplat till 20-metersteleskopet ute på Onsala för att titta på en komet. Häftigt! T o m UniverseToday har uppmärksammat detta initiativ. Idag, lördag, kan man dessutom besöka Onsalaobservatoriet. Allt det här sker under Vetenskapsfestivalen i Göteborg. Läs mer om dessa och andra aktiviteter på Chalmers websida.

Delar av kontrollrummet (Bildkälla: Onsala rymdobservatorium/R Cumming)

En helt fantastisk astronomiwebsida!

Planetary Society Blogs flitige skribent Emily Lakdawalla tipsar om en helt fantastisk websida, "Armchair Astronautics". Den är skapad av Olaf Frohn och du hittar den HÄR.

Websidan innehåller en helt otrolig mängd fakta om det mesta som rör utforskningen av vårt solsystem (plus mycket mer än så). Klicka på "Exploration History" och du får information om varenda rymdsond som skickats upp i rymden. Du får också information om solen och planeterna. Observera att det går att scrolla ner för att se alla sonder kring alla planeter. Klicka på "Solar System Missions" och du får en rymdsondskarta samt en förteckning på rymdsonder med länkar till respektive projekts websida (Klicka på bilderna nedan för att förstora dem).

Rymdsondskartan (Källa: Olaf Frohn)

Klicka på "Space Observatories" och du får motsvarande information om rymdteleskop och rymdobservatorier.

Rymdobservatoriekartan (Källa: Olaf Frohn)

På websidan finns också bilder som illustrerar den relativa storlek och massan för olika "objekt", allt från atompartiklar till multiversum.

Partiklars, himlakroppars och "objekts" relativa storlek (Källa: Olaf Frohn)

Vilket arbete han måste ha lagt ner på det här. Helt otroligt! Självklart har jag lagt till en länk till denna eminenta websida: Armchair Astronautics

Blir det någon svensk forskningssatellit?

Robert Cumming på Populär Astronomi skriver idag om en rapport som beskriver förslag på svenska forskningssatelliter. Rapporten, som är beställd av Rymdstyrelsen, har under ett par månader varit hemligstämplad men har nu alltså publicerats. Det är en lite märklig historia det hela. Det började med att Rymdstyrelsen i november 2011 höll en hearing om idéer och tankar kring en svensk forskningssatellit som för en relativt billig peng (max 40 miljoner kronor) skulle kunna utföra något intressant forskningsuppdrag. I januari 2012 skulle idéförslagen vara inne. 12 förslag kom in och av dessa valdes 5 ut för vidare utvärdering. Det visade sig sedermera att alla förslag kraftigt översteg den budgetram som Rymdstyrelsen satt upp. I den rapport som rymdstyrelsen nu publicerar framgår att inget av projekten ens kan realiseras för under 100 miljoner kronor. Som Robert på Populär Astronomi skriver kan man ju fundera på realismen i både projektförutsättningar och i projektförslag.

Ett av de fem projektförslagen som utvärderades var CHEOPS, en satellit/rymdsond som ska studera exoplaneter. Den har valts ut av ESA inom ramen för det s.k Small Science Programme. Uppskjutning planeras ske 2017. Ödet för de övriga fyra projektidéerna är oklart i dagsläget.

CHEOPS (Bildkälla: ESA)

Innebär detta slutet på svenska forskningssatelliter? Ja, kanske det. Det är inte otroligt att åtminstone projekt av lite mer betydande vetenskapligt intresse kommer att ske inom ramen för ESA:s verksamhet. Trots optimistiska tongångar när Rymdforum hade sitt möte i Trollhättan för en dryg månad sedan så finns det en uppenbar risk för att den svenska rymdpolitiken även framledes kommer att gå på tomgång. Det är synd. En helsvensk forskningssatellit hade varit spännande. Tekniskt kunnande och kapacitet att genomföra projektet finns, men pengar och politiskt intresse är det som saknas.

Kometen Shoemaker-Levy 9 förde vatten till Jupiters atmosfär

NASA skriver idag om en kometkrock som tycks ha fört vatten till Jupiters atmosfär. En av de mest spektakulära kollisionerna i vårt solsystem under de senaste decennierna skedde 1994 när kometen Shoemaker-Levy 9 bröts sönder i delar och kraschade in i Jupiters atmosfär. Det hela övervakades bl a av rymdsonden Galileo som var perfekt placerad för att studera kometkraschen. Även Hubbleteleskopet och ett stort antal teleskop här på jorden studerade resultatet av kraschen.

Nu, nästan två decennier efter denna händelse, har rymdteleskopet Herschel upptäckt att det är 2-3 gånger mer vatten på Jupiters södra halvklot än på norra halvklotet. Det var just i södra halvklotet som kometfragmenten slog ner och skapade synliga "ärr" på Jupiter. Vattnet tycks också vara koncentrerat till de områden där kometen slog ner. Det kan bli något att studera mer i detalj för rymdsonden Juno, som är på väg mot Jupiter, och rymdsonden JUICE som sänds mot Jupiter 2022.

Hubbleteleskopets bild av kometärr på Jupiter (Bildkälla: NASA)

Kometer anses vara himlakroppar som förser andra himlakroppar med vatten. En teori är att en stor del av vattnet på jorden förts hit av kometer som krockat med jorden. Även det vatten som en gång fanns på Mars kan ha förts dit av kometer.

Hubbleteleskopet är fortfarande i allra högsta grad aktivt. Idag publicerades en bild som togs den 10 april   som visar en annan komet, ISON. Det kan bli årets stora komethändelse, eller årets stora astronomihändelse rentav. I slutet av november hoppas vi kunna se en klart lysande ISON på vår stjärnhimmel.

ISON närmar sig (Bildkälla: NASA)

Lyckad raketuppskjutning i natt

Rymdbolaget SpaceX är ju i full gång med transporter av material till den Internationella rymdstationen ISS. Snart får man konkurrens av ett annat amerikansk rymdbolag, Orbital Science. En bit efter midnatt så sände man upp sin raket Antares i en testuppskjutning inför kommande, mer skarpa uppdrag till ISS. Anders på bloggen Tyngdlöst har beskrivit det hela utförligt. Efter en tids uppehåll är denna utmärkta blogg tillbaka igen. Kul!

Antares lyfter (Bildkälla: NASA)

Är Kepler 62-planeterna perfekta SETI-mål?

SETI Institute diskuterar på sin websida om de nyligen upptäckta exoplaneterna i Kepler-62-systemet är perfekta SETI-mål. SETI, Search for Extraterrestrial Intelligence, handlar som namnet antyder om att söka efter utomjordiskt liv. Mer systematiskt har detta sökande pågått i mer än 50 år, alltsedan den amerikanske astronomen Frank Drake genomförde de första SETI-experimenten. 1980 bildade Carl Sagan m.fl Planetary Society, som också varit en motor för SETI-studier. Idag finns ett flertal organisationer som på olika sätt söker efter liv i universum. SETI Institute är en av dessa. Ett annat intressant initiativ är SETI@home där vem som helst kan deltaga i sökandet. Med hjälp av en dator och speciell programvara kan man medan man surfar på internet låta datorn samtidigt analysera radiosignaler. Engelskspråkiga Wikipedia har en bra artikel om SETI och dess historia.

Sökandet efter radiosignaler i SETI@home

Hur har då sökandet gått? Inget vidare får man väl konstatera. Inte minsta tecken på utomjordiskt intelligent liv så här långt. Antingen är det sällsynt med intelligent liv eller så har vi för primitiva metoder för att identifiera liv på andra planeter. Kanske ska man koncentrera sökandet på vissa intressanta objekt istället för att skanna hela stjärnhimlen. Kepler 62-systemet kanske är ett sådant objekt. Åtminstone tycker SETI Institute att det planetsystemet är intressant.

Kepler 62-systemet liknar vårt solsystem i viss mån. När man studerar det vetenskapliga pappret om Kepler 62 (tipstack till Kristoffer Åberg!) så ser man att samtliga planeter är relativt små. Planeternas diametrar jämfört med jorden samt omloppstid kring stjärnan är:

• Kepler 62 b     1,31      5,7
• Kepler 62 c     0,54     12,4
• Kepler 62 d     1,95     18,2
• Kepler 62 e     1,61   122,4
• Kepler 62 f      1,41   267,3

De två sistnämnda är ju de mest intressanta eftersom de bedöms vara inom den s.k beboeliga zonen, där planeterna skulle kunna ha flytande vatten. De tre andra planeterna kretsar alldeles för nära stjärnan. Intressant att notera att man upptäckt en såpass liten planet som Kepler 62c, med en storlek som Mars ungefär. Stjärnan som planeterna kretsar kring är av K-typ, dvs betydligt mindre än solen, med en beräknad massa på ca 0,7 gånger solens. Stjärnans ålder beräknas vara ca 7 miljarder år. Det innebär att det har funnits gott om tid för liv att utvecklas.

Bilden nedan jämför Kepler 62-systemet med de inre delarna av vårt solsystem (klicka på bilden för att förstora den).

(Källa: Planetary Habitability Laboratory)

Hur ska man då gå tillväga för att undersöka om det kan finnas liv på planeter som befinner sig 1.200 ljusår bort? Att mäta atmosfärens sammansättning, vilket är grundläggande om man söker efter liv, går inte enligt SETI Institute med nuvarande teknologi. Ur ett SETI-perspektiv vore det därför bättre att leta efter jordliknande exoplaneter lite närmare jorden. Kanske kan framtida rymdteleskop, såsom NASA:s TESS och ESA:s Cheops, hitta mer intressanta objekt. Båda teleskopen har nämligen uppdraget att söka efter exoplaneter kring stjärnor i vår närhet.