onsdag 29 maj 2013

Det finns gott om glödheta exoplaneter

Av de knappt 900 exoplaneter som hittills upptäckts kretsar flera hundra väldigt nära sina stjärnor. Flertalet av dessa är s.k "heta Jupiters".  Dessa Jupiterstora planeter har omloppstider på bara några dygn runt sin stjärna. Det innebär att en het Jupiter kretsar mycket närmare stjärnan än vad Merkurius kretsar kring solen. Dessa planeter är också oftast låsta i sin rotation så att de alltid visar samma sida mot stjärnan, på samma sätt som månen visar samma sida mot jorden. Det gör att temperaturen på "solsidan" blir extremt hög och kan uppgå till mer än 2.000 grader Celcius. Det är inte så värst svalt på skuggsidan heller, men här når temperaturen "bara" ca 1.000 grader.


Illustration av en het Jupiter (Bildkälla: NASA)


SpaceDaily skriver om den forskning som pågår om förhållandena på den här typen av extrema planeter. Forskarna är bl a intresserade av väderförhållandena. Eftersom heta Jupiters kretsar så nära sina stjärnor är det svårt att genomföra mätningar. Planeterna formligen dränks av ljus från stjärnorna. Tack vare mycket känsliga mätinstrument på rymdteleskopet Spitzer har forskarna lyckats mäta planeters ljusstyrka när de uppvisar olika faser (full, halv etc). På så sätt har man kunnat uppskatta yttemperaturen hos ett flertal heta Jupiters. De stora temperaturskillnaderna mellan solsida och skuggsida på dessa planeter torde innebära ett mycket extremt väder med vindhastigheter på tusentals kilometer i timmen. Sannolikt härjar gigantiska stormar och möjligen kan man återfinna Jupiters stora röda fläck, fast i storformat, på dessa planeter. Om man kunde se en sådan planet i detalj så skulle man kanske mötas av en jättefläck som likt ett gigantiskt öga stirrar på oss. Molnen kan dessutom bestå av mer fast materia, s.k silikatmineraler.

NASA-filmen nedan beskriver utforskningen av dessa märkliga planeter.


(Källa: NASA)

tisdag 28 maj 2013

Har vår grannstjärna Alpha Centauri trots allt ingen planet?!

I oktober ifjol var det en hel del ståhej i massmedia när forskare meddelade att man upptäckt en exoplanet kring vår närmaste stjärngranne Alpha Centauri (läs HÄR). Det är ju bara lite drygt fyra ljusår till denna planet och det är ju nästgårds i dessa sammanhang. Nu har ett tyskt forskargäng sått lite tvivel kring fyndet. Man kan helt enkelt inte upptäcka planeten trots frenetiskt sökande. New Scientist skriver om detta idag på sin websida.


Illustration av Alpha Centauri-systemet (Bildkälla: ESO)


Det vore ju illa om planeten visar sig vara luft och inget mer substantiellt. Det är i och för sig inte så ovanligt att exoplaneter efter mer utförliga studier visar sig vara något annat än planeter. När det gäller exoplaneten Alpha Centauri Bb vore det ju lite småkomiskt om det inte är en planet, med tanke på den namnstrid som uppstod för några månader sedan när företaget Uwingu utlyste en namntävling. Detta fick Internationella Astronomiska Unionen att gå i taket. Man var snabba med att ogiltigförklara alla sådana initiativ. Nu kanske det inte finns någon planet att döpa. Vi får väl se hur det blir med detta, för jag gissar att fler observatorier nu kommer att leta efter denna exoplanet.

måndag 27 maj 2013

Nytt svenskt rymduppdrag

Häromdagen skrev jag om ett rymdprojekt med svensk medverkan i (se HÄR). Populär Astronomi och Rymdkanalen skriver idag om ännu ett svenskt rymduppdrag. Det är Prisma-satelliten Mango som ska sätta kurs mot den franska satelliten Picard i syfte att simulera en räddningsaktion. Det är ett slags test på om satelliter kan användas för att undsätta andra satelliter. Det hade ju varit förnämligt om en satellit kunde sändas iväg för att fixa till en satellit eller rymdsond som fått någon form av problem. Satelliter skulle också kunna användas för att städa upp i rymden. Det kretsar stora mängder skrot däruppe som riskerar att ställa till med skada på andra satelliter. Faktum är att Mango och systersatelliten Tango själva höll på att krocka med rymdskrot för några år sedan (se artikel HÄR).

Rymdstyrelsen höll i morse en presskonferens om det nya uppdraget. Se Populär Astronomis websida för ett mer detaljerat reportage från presskonferensen. Det är Rymden-idag-redaktören Dag Kättström som rapporterat från presskonferensen. Även Arielspace rapporterar utförligt från presskonferensen.


Prismasatelliterna Mango och Tango (Bildkälla: Rymdbolaget)


Det här uppdraget är på hela 18 månader. Tanken är att sätta lite fart på Mango tills den når Picard och då bromsa in och kretsa på bara tio meters avstånd från den franska satelliten. En osäker faktor är bränslet i Mango. Forskarna hoppas att det räcker för denna precisionsmanöver.

söndag 26 maj 2013

Rymdsonderna tar fantastiska bilder!

Något av det mest fascinerande när det gäller rymden, åtminstone för oss amatörastronomer, är alla de bilder som rymdsonder och rymdobservatorier tar. Det är spännande att se hur det egentligen ser ut på andra himlakroppar i vårt solsystem. Nu börjar också amatörastronomerna att leverera en massa fina rymdbilder. Robert Cumming skriver om detta på Populär Astronomis websida.


Bild av Saturnus, en av många fantastiska Hubblebilder (Bildkälla: NASA/ESA)


Det finns enorma mängder med fina astronomibilder i olika fotoarkiv. Kolla framförallt in följande länkar:



Kolla också in några av de svenska "mästarna" inom området astrofotografering:

Rymdsonden MESSENGER har avverkat 2.000 varv runt Merkurius

Rymdsonden MESSENGER (MErcury Surface, Space Environment, GEochemistry and Ranging) har nu avverkat 2.000 varv runt planeten Merkurius. MESSENGER har kretsat kring Merkurius sedan mars 2011, vilket innebär att sonden gör nästan tre varv per dygn. Sondens primära uppdrag avslutades redan i mars 2012, men den har fått förlängt uppdrag i två omgångar. Med 2.000 varv runt Merkurius har förstås det mesta av planetytan kunnat kartläggas. MESSENGER ägnar sig nu åt att bland annat studera hur solen påverkar Merkurius. Under veckan har därför solens magnetfält studerats. Det är särskilt intressant att studera effekterna av den höga solaktiviteten som just nu pågår. Är det någonstans i solsystemet som dessa effekter torde vara mätbara så är det kring Merkurius, den planet som ligger närmast solen.

Bilden nedan visar en stor nedslagskrater på Merkurius (Det gulfärgade området) . Den heter Caloris Basin och är en av solsystemets största kratrar. Kratern som är uppemot 1.500 kilometer i diameter har skapats genom att en stor asteroid kolliderat med Merkurius.


(Bildkälla: NASA)

fredag 24 maj 2013

KTH levererar instrument till stort NASA-projekt

Jag fick tips av en läsare av denna blogg om att Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) medverkar i ett samarbetsprojekt som kommer att leverera instrument till ett av NASA:s mest ambitiösa projekt inom rymdfysik. Projektet kallas Magnetospheric Multi-Scale (MMS) och har en budget på ca 1 miljard dollar. Projektet omfattar fyra satelliter som ska sändas upp i rymden i oktober 2014. Satelliterna formationsflyger i en slags pyramidform Som synes av bilderna nedan så är det ganska stora satelliter/sonder det rör sig om.


(Bildkälla: NASA)


MMS-projektet har som syfte att klarlägga hur energiöverföring mellan partiklar och elektromagnetiska fält går till och därigenom få ökad klarhet i hur solen växelverkar med jorden och andra planeter. Denna energiöverföring driver t.ex polarsken och kan även ligga bakom solutbrott m.m. KTH:s ingenjörer bidrar med både mekanik och elektronik till de s.k SMART-instrumenten som ska mäta de elektriska fälten. SMART står för Solving Magnetospheric Acceleration, Reconnection and Turbulence. Utvecklingsarbetet vid KTH sker i samverkan med bl a Institutet för rymdfysik i Uppsala.



(Bildkälla: NASA)


Forskningen kring hur solen påverkar himlakroppar i solsystemet är förstås viktig med tanke på att kraftiga solutbrott riskerar att slå ut satelliter och ge allvarliga störningar och avbrott i kommunikationsutrustning och i elnät. De senaste veckorna har solen haft ett flertal kraftiga utbrott, som lyckligtvis inte verkar ha inneburit några stora störningar. Så sent som igår utsattes vi för en s.k protonstorm från ett av dessa utbrott (se bloggen Rymdväder). Med tanke på att alltfler satelliter används för olika ändamål ökar sårbarheten. Därför ökar forskningsinsatserna på att bättre förstå "rymdväder". Läs mer om KTH:s bidrag till NASA-projektet på forskning.se.

Jag ska framöver försöka beskriva lite mer utförligt om svenska bidrag till olika rymdprojekt. I en bitvis ostrukturerad svensk "rymdpolitikmiljö", som bl a Riksrevisionen kritiserat i en rapport som publicerades i början av det här året, pågår ändå en hel del spännande teknikutveckling med svenskt deltagande.

torsdag 23 maj 2013

Orkansäsongen närmar sig på Titans norra halvklot

Saturnus stora måne Titan har årstider liksom jorden, men med den skillnaden att Titans årstider är mycket längre eftersom Titanåret är uppemot 30 år, dvs den tid det tar för Saturnus inklusive Titan att göra ett varv runt solen. När rymdsonden Cassini gick in i omloppsbana runt Saturnus och dess månar hade det norra polarområdet vinter, men från augusti 2009 har solens strålar så sakteliga alltmer lyst upp även detta område. Våren är i antågande på Titan och kring år 2017 är det midsommarafton.

Vår och sommar innebär också blåst i området. Även om det bara rör sig om vindhastigheter på några få kilometer per timme så kan blåsten göra att det blir vågor på de kolvätesjöar som finns vid Titans nordpol. Det tror i alla fall NASA:s forskare, som kommer att studera väderförhållandena vid nordpolen lite extra under kommande år. Enligt beräkningar bör det kunna bli våghöjder på kanske några decimeter, vilket skulle kunna observeras av rymdsonden Cassini. Det finns också beräkningsmodeller som antyder att det borde kunna uppstå lokala orkaner (tropiska stormar) framåt midsommartid (2017 alltså) med vindhastigheter på uppemot 70 kilometer per timme.


Liguia Mare, en kolvätesjö på Titan (Bildkälla: NASA)