Häftiga rymdsondsbilder!

Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har samlat ihop några av sina favoritbilder. Det är många finfina rymdsondsbilder i samlingen. Självklart blir det många bilder som rymdsonden Cassini har tagit eftersom Saturnussystemet är så spektakulärt. Kul att se att hon även tagit med några bilder som rymdsonden Galileo tagit.

Det ramlar in mängder med nya bilder varje dag. En lite speciell bild kommer rymdsonden Cassini att ta om en månad, den 19 juli. Det blir en bild av vår egen jord från Saturnus horisont så att säga. Jorden kommer att framträda som en liten prick på bilden. Avståndet är nämligen hela 1,44 miljarder kilometer. Bilden blir en uppföljare till "Pale Blue Dot", en historisk bild som rymdsonden Voyager 1 tog 1990. Astronomen Carl Sagan myntade uttrycket Pale Blue Dot, denna lilla blåa prick i universum som är vårt hem. Bilden gav verkligen perspektiv på livet här på jorden.

Illustration av Saturnus och jorden (Bildkälla: NASA)

Ännu mer av Planetary Societys bilder hittar du HÄR.

Kina satsar på rymden

Kina fortsätter sin satsning på rymdfart. I veckan som gått har rymdsonden Shenzhou-10 dockat med Kinas egen rymdstation, Tiangong-1. Det är den andra bemannade rymdfärden till denna rymdstation, som är under uppbyggnad. Besättningen på tre taikonauter (kinesiska benämningen på astronauter), varav en kvinna, ska vistas på stationen i 15 dagar. Kina arbetar målmedvetet vidare på sitt rymdprogram. Arielspace rapporterar på sin websida om Shenzhou-10 och de kinesiska planerna på en ny rymdbas. Tanken är att rymdstation och rymdbas är de första stegen längre ut i rymden.

Illustration av dockning mellan Shenzhou och Tiangong

Bilden nedan visar de tre taikonauterna när de träder in i rymdstationen.

(Bildkälla: news.xinhuanet.com)

Kina är fortfarande långt efter de två stora rymdnationerna, USA och Ryssland. Ryssland var faktiskt lite före USA med en egen rymdstation. Sedermera blev det en hel skock med rymdstationer inom ramen för rymdprogrammet Saljut. Dessa opererade mellan åren 1971 och 1986.

En Sojuz-sond dockar med Saljut 1

De åtföljdes av en betydligt större rymdstation, Mir, som kretsade runt jorden mellan 1986 och 2001. På dessa år avverkade den mer än 86.000 varv runt jorden! Stationen var konstant bemannad under en 10-årsperiod och kosmonauten Valerij Polyakov håller fortfarande rekordet i rymden med sina 437 dygn på Mir.

Mir (Bildkälla: NASA)

Den första amerikanska rymdstationen, Skylab, kretsade kring jorden mellan åren 1973 och 1979.

Skylab (Bildkälla: NASA)

Sedan 1998 kretsar den gemensamma Internationella rymdstationen, ISS, kring jorden. Efter en successiv utbyggnad av stationen har den sedan november 2000 varit konstant bemannad av astronauter och kosmonauter.

ISS (Bildkälla: NASA)

2-10-30-50-årsjubileum

Det är en massa jubileer just nu vad gäller rymdfart. Det är det i och för sig nästan jämnt. Med tanke på att så många rymdsonder sänts upp under de senaste femtio åren så är det nästan alltid något jubileum. Lite extra firande har det dock varit i veckan som gått.

• Den 16 juni var det 50 år sedan som Valentina Tereshkova blev den första kvinnan i rymden när hon i en Vostok-6-kapsel lyfte från Baikonur i Kazakstan. Hon gjorde hela 48 varv runt jorden på sin lite drygt 70 timmar långa rymdtur. Därmed slog hon faktiskt Jurij Gagarin med hästlängder. Han var "bara" uppe i 1 timme och 48 minuter! UniverseToday har en längre artikel om denna bedrift.

Valentina Tereshkova

• Den 13 juni var det 30 år sedan som rymdsonden Pioneer 10 passerade Neptunus omloppsbana runt solen. Den var därmed först med att passera denna solsystemets yttersta planet.

Illustration av Pioneersond (Bildkälla: NASA)

• Den 10 juni var det 10 år sedan som en Deltaraket med Marsfordonet Spirit ombord lyfte till Mars. Den landsattes på Mars den 4 januari 2004 och körde omkring i mer än fem år på Marsytan innan den till slut körde fast. Spirits tvillingfordon Opportunity kör fortfarande omkring och kommer, om inget oförutsett inträffar, inom kort att slå solsystemsrekord för fordon på en annan himlakropp än jorden.

Spåren efter Spirits körning på Mars (Bildkälla: NASA)

• Den 19 juni för två år sedan startade denna blogg. 

En svensk miniubåt skulle kunna utforska Jupitermånen Europas ocean

Astrobiology Magazine rapporterar om en projektidé med svensk medverkan. Det handlar om att sända en rymdsond med landare till Jupitermånen Europa. Genom att borra hål i istäcket skulle en mycket liten "ubåt" kunna sändas ner för att utforska den stora ocean som finns under isen. Det är NASA:s Jet Propulsion Laboratory som tillsammans med Uppsala universitet arbetat på idén. Själva ubåten är en svensk konstruktion av Jonas Jonsson vid Ångström Space Technology Center vid Uppsala universitet, som ett led i hans doktorsavhandling. Ett svenskt team under Greger Thornells ledning arbetar med projektidén.

Den lilla ubåten in action (Bildkälla: Jonas Jonsson/Ångström Space Technology Centre)

Den lilla miniubåten har fått namnet DADU, som står för Deeper Access, Deeper Understanding. Trots att den är liten har den en mängd avancerade instrument. Den  skulle kunna söka efter tecken på liv i Europas ocean. Alltsedan rymdsonderna Voyager 2 och Galileo genomförde sina observationer av denna måne och upptäckte att det finns en ocean under istäcket har det spekulerats om förekomsten av liv. Med tanke på att enkla livsformer kan överleva i extrema förhållanden i arktiska vatten på jorden, så skulle det kunna finnas liv i Europas kalla ocean. Istäcket som är kilometertjockt skyddar dessutom från den strålning som Jupiters magnetosfär utsätter Europa för.

En modell av Europas inre (Bildkälla: NASA)

De höga projektkostnaderna har så här långt varit det största hindret för ett rymdsondsprojekt till Europa. Med en miniubåt skulle man radikalt kunna sänka kostnaderna och ändå få utfört viktig vetenskaplig forskning. En liten ubåt kräver dessutom ett mycket mindre borrhål genom Europaisen. Jonsson hoppas kunna testa ubåten i Lake Vostok, sjön under den tjocka antarktiska isen. Fungerar ubåten där så skulle den kunna fungera under isen på Europa.

Även om ubåten är en lågbudgetlösning, så krävs en landare och en avancerad borr för att ta ubåten ner under isen. Projektet skulle sannolikt ändå gå på några miljarder dollar, vilket i dagsläget ínte finns i den knappa NASA-budgeten. Så idén kanske kan realiseras en bit in på 2030-talet. Tills dess får vi nöja oss med NASA:s rymdsond Juno och ESA:s rymdsond JUICE vad gäller utforskning av Jupiter och dess månar. Jonssons miniubåt kan säkert hitta ett flertal användningsområden här på jorden och kanske så småningom förhoppningsvis komma till användning på någon himlakropp med vatten i vårt solsystem.

Rymdsonden Galileos bild av Europa (Bildkälla: NASA)

Hoten mot rymdsonden New Horizons inte så stora som man trott

Rymdsonden New Horizons sändes upp den 19 januari 2006 och har varit på väg mot Pluto i mer än 2.700 dagar. Sedan rymdsonden sändes upp har två nya Plutomånar upptäckts. Under de senaste åren har riskerna med New Horizons uppdrag därmed fått ökat fokus. Det är så att även små meteornedslag på dessa månar river upp damm- och stoftpartiklar. Med fler månar ökar förstås riskerna. Problemet för ledningen för New Horizonsprojektet är att man inte vet särskilt mycket om hur det ser ut kring Pluto. Hur mycket rymdstenar och stoftkorn flyger det egentligen omkring där? Med tanke på att rymdsonden når Plutosystemet i juli 2015 med en hastighet på hela 48.000 kilometer i timmen kan även små stoftkorn ställa till skada på sonden. Det vore ju försmädligt efter nästan 10 år i rymden.

Illustration av New Horizons (Bildkälla: NASA)

En 18 månader lång studie av riskerna vid "inflygningen" mot Pluto visar att sannolikheten för att sonden kolliderar med något som kan innebära slutet för projektet är så liten som 0,3%. Det har tidigare funnits betydligt mer pessimistiska uppskattningar av riskerna. Resultatet av den riskanalys man nu gjort innebär att den ursprungliga färdplanen bibehålls, vilket innebär att sonden passerar så nära som 12.500 kilometer från Pluto. Om nya hot identifieras allteftersom rymdsonden närmar sig Pluto finns en plan B. Den går ut på att skydda sonden från rymdstoft med hjälp av den sju fot stora antennen. Projektledningen tycker väl att det är bättre att antennen tar stryk än att hela sonden får allvarliga problem. I denna plan B kan det t o m tänkas att New Horizons behöver flyga närmare Pluto, om man bedömer att det finns mindre rymdstoft där.

Pluto och dess månar fotograferade av Hubbleteleskopet (Bildkälla: NASA)

Sommaren 2015 kan bli en riktig höjdarsommar om allt går som planerat med New Horizons. Äntligen får vi veta hur det egentligen ser ut på och kring Pluto. Häftigt tycker jag.

Hur många utomjordiska civilisationer finns det i Vintergatan?

Det är en fråga som forskare från och till diskuterat alltsedan den amerikanske astronomen Frank Drake formulerade sin berömda Drake-ekvation 1961. Ekvaktionen lyder enligt följande:

• R^* = hur många nya stjärnor som årligen föds i Vintergatan
• f_p = hur stor andel av dem som har planetsystem
• n_e = hur många planeter av samma typ som jorden det finns i genomsnitt i ett planetsystem
• f_l = den andel planeter av samma typ som jorden där det föds liv
• f_i = den andel planeter där livet utvecklas och blir intelligent
• f_c = den andel planeter där det intelligenta livet uppnår en hög teknologisk nivå
• L = den teknologiska civilisationens genomsnittliga livslängd i år
• N = antalet utvecklade civilisationer i Vintergatan i varje ögonblick

Det är som synes en ganska komplex ekvation med ett flertal okända variabler. Det visste ju förstås Frank Drake när han presenterade ekvationen. Hans syfte var att väcka intresse för frågan och visa på att även om man sätter låga värde på "andelsvariablerna" i formeln så är sannolikheten hög att det finns fler intelligenta civilisationer än vår i Vintergatan. De kan dessutom vara ganska många till antalet. Vilka värden kan då anses rimliga i ekvaktionen?

Frank Drake

Jag rotade runt lite på nätet och det finns en uppsjö beräkningar som resulterar i allt från ingen civilisation till miljoner civilisationer. På engelskspråkiga Wikipedia finns en intressant sammanfattning av de bästa uppskattningarna av de olika parametrarna i ekvationen. Det ser ut enligt följande:


R^* = hur många nya stjärnor som årligen föds i Vintergatan. Enligt uppskattningar som NASA och ESA tydligen gjort föds 7 stjärnor per år i vår galax.

f_p = hur stor andel av dem som har planetsystem. Senare års studier visar att värdet närmar sig 1, vilket innebär att varje stjärna har minst en planet. Låt oss säga att värdet på f_p är 1.

n_e = hur många planeter av samma typ som jorden det finns i genomsnitt i ett planetsystem. Det här är extremt svårt att ens bedöma med någotsånär rimlig precision. Keplerteleskopets observationer antyder att så många som 20-50% av alla stjärnor av F-, G- eller K-typ kan ha en jordliknande planet inom stjärnornas beboeliga zon. Andra typer av stjärnor bedöms ha betydligt lägre andel jordliknande stjärnor. Hur många av dessa planeter som verkligen har förutsättningar för liv vet man inget om. I slutändan kan det vara en mycket liten andel planeter det rör sig om. Så värdet på n_e kan vara 0,1 kanske, eller ännu mycket lägre.

f_l  = den andel planeter av samma typ som jorden där det föds liv. Även här handlar det om rena uppskattningar. På vår jord tog det uppemot 1 miljard år innan liv uppstod. Det krävs sannolikt en lång period av relativt stabila förhållanden för att liv ska kunna uppstå och fortleva. Detta gäller t o m för mycket enkla livsformer. Det finns forskare som gjort den (mycket vågade) gissningen att chansen är ungefär 1 på 10 att liv uppstår på en jordliknande planet som är mer än 1 miljard år gammal. Låt oss säga att värdet på f_l är 0,1.

f_i  = den andel planeter där livet utvecklas och blir intelligent. Ännu en extremt osäker variabel. Mängder med olika faktorer påverkar en planets förutsättningar att utveckla intelligent liv. På jorden tog det kanske 3,5 miljarder år att åstadkomma detta. Jorden har dessutom sannolikt påverkats positivt av en mängd stabiliserande faktorer såsom förekomsten av en stor måne, förekomsten av större planeter längre ut i solsystemet m.m. Trots detta har utvecklingen av liv på jorden gått i vågor och skulle med lite otur kunnat ha släckts av t.ex någon riktigt stor asteroid som råkat kollidera med jorden. Värdet på f_i  är enbart spekulation, men sannolikt är det mycket lågt. Vi kan väl ändå vara lite optimistiska och sätta värdet till 0,1.

f_c = den andel planeter där det intelligenta livet uppnår en hög teknologisk nivå. Har väl liv utvecklats och blivit intelligent är det inte helt osannolikt att det dessutom når en hög teknologisk nivå. Att utveckla en sådan högteknologisk civilisation som t o m har förmåga att sända signaler om sin existens ut i universum kräver förmåga att bygga. Även här är vi ute på hal is när vi försöker uppskatta värdet på f_c men låt oss gissa på 0,1.

L = den teknologiska civilisationens genomsnittliga livslängd i år. Lustigt (eller skrämmande) nog anser många forskare att detta är den variabel som är svårast att bedöma. Det handlar väl ytterst om hur "självmordsbenägen" en högt utvecklad civilisation är, dvs om man lyckas förgöra sig själv genom kärnvapenkrig, miljöförstöring etc. Det finns pessimister som anger ett så lågt värde som 400 år på denna variabel, medan mer optimistiska bedömare tror att en civilisation övervinner de svårigheter som den själv skapar och kan fortleva i miljarder år. Låt oss här vara lite halvpessimistiska och sätta värdet 10.000 år för L.

Vad blir då resultatet i ekvationen, med de ovan föreslagna värdena? Jo att det skulle finnas 7 stycken utomjordiska högteknologiska civilisationer (7 x 1 x 0,1 x 0,1 x 0,1 x 0,1 x 10.000). Det skulle innebära att vi  inte är helt ensamma i vår galax. Men som sagt,  osäkerheten i kalkylen är enorm. Höj t.ex värdet på L med en faktor 100 så har vi genast ökat antalet intelligenta civilisationer till 700!

BBC har konstruerat en websida där man kan se hur optimistiska respektive pessimistiska bedömningar innebär enorma skillnader i kalkylresultat. Du kan justera värdena i respektive triangel och se vad det blir för resultat (som visas långt ner på sidan. OBS det är den översta siffran som gäller!).

Enrico Fermi

Eftersom vi lever i en högteknologisk civilisation så finns det bevisligen åtminstone en sådan i Vintergatan. Optimistiska beräkningar gör gällande att det sannolikt finns tusentals civilisationer i Vintergatan. Med tanke på detta kan det synas vara en paradox att, trots denna eventuella mångfald civilisationer, har vi inte besökts av någon utomjordisk civilisation eller sett några bevis på att sådana existerar. Det var vad nobelpristagaren Enrico Fermi funderade kring när han formulerade den s.k Fermiparadoxen. Eller är vår civilisation för ointelligent för att identifiera dessa besök?

Regeringens svar på riksrevisionens kritiska granskningsrapport

Populär Astronomi rapporterar på sin websida om det svar som regeringen angivit med anledning av riksrevisionens granskning av svensk rymdverksamhet (läs mer HÄR). Regeringen tycks, åtminstone delvis, instämma i den kritik som riksrevisionen riktade mot hur verksamheten bedrevs. I sitt svar anger man att det kommer ett utredningsdirektiv kopplat till propositionen "Forskning och innovation" som går ut på att ta fram en långsiktig svensk rymdstrategi. Återstår att se hur det bli med det.