Curiosity har ökat farten

Det var inte så värst länge sedan som NASA rapporterade att Marsfordonet Curiosity kommit upp i en kilometer i total körsträcka. Nu, lagom till ettårsdagen av landningen den 6 augusti, meddelas att fordonet passerat en engelsk mil. Curiositys "drömmil" tog alltså ett helt år. För snart 60 år sedan sprang den brittiske löparen Roger Bannister, som förste man i världen, en engelsk mil på under fyra minuter. Det kan man kalla fart! Nåväl, vi ska kanske inte klaga på långsamma Curiosity utan istället glädjas åt att den nu ökat farten markant. Curiositys "roadmap" ser ut enligt bilden nedan (klicka på bilden för att förstora den). Man ser att fordonet stannat upp ganska länge (nästan 10 månader) vid Glenelg och Yellowknife Bay.

(Bildkälla)

Ett flertal nya exoplanetfynd under sommaren

Nya exoplanetfynd har haglat in under sommaren. Jag har skrivit om en del av de nya upptäckterna (se inlägg om exoplaneter HÄR), men det finns ytterligare några intressanta fynd att berätta om.

• För första gången har en röntgenobservation gjorts av en exoplanet. Det är de två rymdobservatorierna Chandra och XMM Newton som lyckats med bedriften. När planeten HD 189733b passerade solskivan på stjärnan uppstod en mätbar dipp i den röntgenstrålning som stjärnan sänder ut. Tidigare har ett stort antal exoplaneter upptäckts med hjälp av transitmetoden, men då har en dipp noterats vad gäller för oss synligt ljus. Läs mer om upptäckten på NASA:s websida.

En illustration av "röntgenupptäckten" (Bildkälla: NASA)

• Planetsystem verkar vara välorganiserade om man får tro några australiensiska forskare som studerat det hela. Faktum är att många exoplanetsystem är mer välorganiserade än vårt eget solsystem. Avstånden mellan olika planeter i dessa planetsystem tycks ha vissa matematiska relationer. Det lustiga är att det finns en mer än  200 år gammal "lag", Titius-Bodes lag, som just påstår att det finns en logik i avstånden mellan planeterna. Under senare årtionden har lagen förkastats vad gäller vårt solsystem och kritikerna har menat att det bara är slumpmässig korrelation mellan planeternas avstånd från varandra och från solen. Kanske är det så att vårt solsystem är lite onormalt och att det för ett mer normalt planetsystem kan formuleras någon form av avståndslag. Läs mer om det hela på Astrobiology Magazines websida.

(Bildkälla: Astrobiology Magazine)

• Subaruteleskopet på Hawaii har upptäckt den hittills minsta planeten genom s.k direktupptäckt. Man har helt enkelt sett planeten, till skillnad från alla de exoplaneter som upptäckts med indirekta metoder (läs mer om metoder för att upptäcka exoplaneter HÄR). Planeten som Subaruteleskopet upptäckt, med namnet GJ504b, finns ca 60 ljusår från oss. Den beräknas ha en massa som motsvarar tre Jupitermassor och kretsa kring sin stjärna på ett avstånd som är större än Neptunus avstånd från solen. Det intressanta med upptäckten är att man nu börjar hitta planeter som är allt mindre med direkt upptäckt. Snart kanske vi kan fotografera en jordkopia! Astrobiology Magazine skriver mer om upptäckten.

(Bildkälla: M. Kuzuhara, University of Tokyo/SEEDS Survey

Bilden nedan är en illustration av hur denna magentafärgade planet skulle kunna tänkas se ut.

(Bildkälla: NASA)

Närheten till Saturnus påverkar månen Enceladus vattenstrålar

Rymdsonden Cassini har tittat lite närmare på den intressanta Saturnusmånen Enceladus. Cassini upptäckte redan 2005 att denna måne, likt en fontän, sprutar ut stora mängder vattenis. Observationerna visar att Saturnus i mycket hög grad påverkar intensiteten i dessa vattenkaskader. När månen är som närmast Saturnus så är det mindre vatten som sprutar ut. Intensiteten ökar avsevärt när månen i sin omloppsbana avlägsnar sig från Saturnus. Forskarna tror att det beror på att Saturnus gravitation "knådar" planeten och medverkar till hur vattnet beter sig. Man tror också att det finns en stor vattenocean under Enceladus istäcke.

Enceladus sprutar ut vatten och is (Bildkälla: NASA)

Curiositys första år på Mars

Marsfordonet Curiosity har om ett par dagar tillbringat sitt första år på den röda planeten. Sedan den spektakulära landningen på Mars den 6 augusti 2012 har Curiosity borrat, grävt och skjutit med laserkanon i Marsmaterian ett stort antal gånger. Filmen nedan, som består av 548 bilder, visar att Curiositys robotarm fått arbeta en hel del under detta år. Om år 1 har handlat om att undersöka området kring Curiositys landningsplats kommer år 2 att mer handla om körning upp mot berget Aeolis Mons (Mount Sharp).

(Källa: NASA)

Små sjöar i ett ökenlandskap på Mars

ESA:s rymdsond Mars Express har tagit några bilder på kratrar som med stor sannolikhet varit vattenfyllda en gång i tiden. Man kan se framför sig ett torrt, kargt ökenlandskap med ett antal vattenhål. Med tiden torkade sjöarna ut och idag ser vi alltså kratrar. Några av dessa har små kanaler som förmodligen varit floder där vatten flödat. Den stora kratern till vänster på bilden är 34 kilometer i diameter.

(Bildkälla: ESA)

Senaste nytt om Pluto

Robert Cumming har intervjuat Anders Johansen, planetforskare vid Lunds Universitet, på Populär Astronomis websida. Anders har varit på en Plutokonferens i Maryland, USA, och beskriver senaste nytt kring utforskningen av Pluto. Intresset för denna före detta planet är i stigande. Dels har vi en rymdsond, New Horizons, på väg mot Pluto, dels sker det en hel del intressanta upptäckter vad gäller Pluto.

Pluto är som sagt en före detta planet. Det är nämligen så att Internationella Astronomiska Unionen hösten 2006 degraderade Pluto från planet till dvärgplanet. Orsaken till degraderingen var att flera s.k plutoider (Eris, Makemake och Haumea) hade upptäckts åren dessförinnan. Pluto fick helt enkelt ge namn åt en ny planetklass bestående av lite mindre planetliknande objekt. I januari 2006, bara några månader innan IAU fattade beslut om att Pluto inte längre är en planet, sändes rymdsonden New Horizons mot Pluto. NASA:s projektledning för New Horizons-projektet har under senare år drivit frågan om huruvida IAU-beslutet är logiskt eller inte. Sista ordet är nog inte sagt i denna frågan.

Datorgenererad bild av Pluto utifrån Hubble-bilder (Bildkälla: NASA)

Vad hände i övrigt på Pluto-konferensen? Emily Lakdawalla på Planetary Society Blog har skrivit lite om det. Några av de mest intressanta frågorna, som kanske New Horizons kan ge svar på är:

• Finns det fler månar kring Pluto än de fem som hittills upptäckts?
• Hur är det egentligen med Plutos stora måne Charon vad gäller dess sammansättning och geologi m.m? 
• Var är Plutos nord- respektive sydpol? Lustigt nog är detta oklart idag, vilket försvårar kartläggningen av Pluto.

En stjärnas rotationshastighet har uppmätts för första gången

Forskare har för första gången lyckats mäta rotationshastigheten hos en annan stjärna än solen. Det är den solliknande stjärnan HD52265 som studerats med hjälp av data från det franska CoRoT-teleskopet. Forskarna fann att stjärnan roterar ca 2,3 gånger snabbare än solen. Man kunde också bestämma rotationsaxelns lutning och dessutom säkerställa existensen av en exoplanet kring stjärnan. Den teknik man använt går ut på att studera vibrationerna hos denna stjärna som befinner sig 90 ljusår från oss. Stjärnor som solen för varm plasma från stjärnans inre mot ytan där det kyls och sedan sjunker ner i stjärnans inre. Dessa konvektionsrörelser skapar tryckvågor som får stjärnans inre att vibrera. Läs mer om forskningsstudien på NASA:s websida.

(Bildkälla: MPI for Solar System Research/Mark A. Garlick)