NASA har valt ut fyra tänkbara landningsplatser för Marssonden InSight

Det är många rymdsonder kring Mars och fler på gång. En av dessa är InSight, som är en NASA-sond med planerad uppskjutning i mars 2016. Rymdsonden har med sig en Marslandare, vars uppgift är att borra ner sig i Marsmaterian i syfte att öka vår kunskap om planetens sammansättning och hur den bildades. Landningen är planerad att ske i september 2016.

Illustration av InSight (Bildkälla: NASA)

NASA har nu valt ut fyra tänkbara landningsplatser på Mars. Kartan nedan visar det område som NASA fokuserar på (märkt Insight). De fyra alternativa landningsplatserna ligger väldigt nära varandra. Det är som synes också nära den plats som Curiosity landade på. På bilden har landningsplatserna för tidigare Marslandare markerats. Området där InSight ska landa heter Elysium Planitia. NASA har valt ut platser som är relativt släta och säkra att landa på. Dessutom ska landningsplatsen ligga nära Marsekvatorn för att landaren ska få tillräckligt med solenergi.

(Bildkälla: NASA)

Lyckad uppskjutning av månsonden LADEE i morse

Tidigt i morse svensk tid sändes rymdsonden LADEE upp från Virginia på den amerikanska östkusten. Själva uppskjutningen rapporteras ha gått helt enligt planerna. Dock verkar det ha uppstått vissa problem med sondens s.k "reaction wheels", som är till för att rikta sonden exakt rätt mot månen. Det är för övrigt ett liknande problem som drabbade rymdsonden Kepler. Vi får väl hoppas att det i LADEE's fall bara är en tillfällig störning. De första rapporterna antyder att problemen bör kunna lösas ganska snabbt.

Uppskjutningen av LADEE (Bildkälla: NASA)

Sonden tar nu en ganska komplex bana med ett antal varv runt jorden innan den sätts i omloppsbana runt månen. Denna första fas tar 30 dagar. Därefter följer ytterligare en 30-dagarsperiod under vilken sonden testas. Själva forskningsfasen varar i 100 dagar, då LADEE kretsar kring månen i en ganska komplicerad bana., på ett avstånd som varierar mellan 20 och 60 kilometer. Läs mer om LADEE och dess uppdrag HÄR.

LADEE's färd mot månen (Bildkälla: NASA)

En rymdsond mot månen sänds upp lördag morgon svensk tid

Tidigt på lördag morgon sänder NASA upp månsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer). Jag har skrivit en hel del om LADEE tidigare här i bloggen (se HÄR). Här kommer ändå en kort sammanfattning av sondens uppdrag:

LADEE, som är i storlek som en mindre bil, ska kretsa kring månen och samla in detaljerade data om månatmosfärens struktur och sammansättning. Den ska studera förekomsten av dammstoft i atmosfären. Månens tunna atmosfär kan vara ganska typisk för mindre himlakroppar i vårt solsystem. Studier av månatmosfären kan därför ge värdefulla kunskaper om vårt solsystem i stort och om dess utveckling. 

LADEE-poster (Bildkälla: NASA)

Uppskjutningen av LADEE sker från Virginia på den amerikanska östkusten lite före midnatt lokal tid. Om jag räknat rätt så är klockan 05.27 svensk tid. Om det är klart väder kan det bli en riktigt spektakulär syn för kvällspigga åskådare.

Drakeekvationen i ny tappning

Exoplanetexperten Sara Seager vid Massachusetts Institute of Technology har lagt ett förslag på en ny "Drakeekvation". Denna ekvation, som formulerades av Frank Drake år 1961, har diskuterats en hel del under årens lopp. Jag skrev om ekvationen och om sannolikheten att finna utomjordiskt liv i ett längre inlägg i juni i år (se HÄR).

Sara Seager

Den ursprungliga Drakeekvationen kalkylerar sannolikheten för intelligent utomjordiskt liv utifrån förmågan att kommunicera med hjälp av radiosignaler. Sara Seager fokuserar i sitt förslag på ny Drakeekvation istället på sannolikheten för utomjordiskt liv överhuvudtaget. Med hjälp av hennes formel kan en uppskattning göras av antal planeter som visar tecken på liv. Formeln ser ut så här:

N = N_*F_QF_HZF_OF_LF_S

N = antal planeter med detekterbara tecken på liv 
N_* = antal stjärnor som observeras
F_Q = andel stjärnor som är "lugna" (utan alltför kraftig solaktivitet)
F_HZ = andel stjärnor med stenplaneter i den beboeliga zonen
F_O = andel av dessa stenplaneter som kan observeras
F_L = andel av stenplaneter som har liv
F_S = andel planeter där liv producerar en detekterbar biosignatur i form av gas

Seagers formel tar sikte på upptäckter av s.k biosignaturer. Det är gaser som bildats av t.ex bakterier eller andra organismer. Exempel på sådana gaser är syre, ozon och metan. Även koldioxid kan vara en biosignatur, men det kan också förekomma helt naturligt i en planets atmosfär. Det gäller därför att särskilja gaser som producerats i geologiska processer från gaser som producerats i biologiska processer.

Seager testade sin formel på stjärnor av M-typ, dvs stjärnor som är lite mindre och ljussvagare än vår sol. Det är den vanligast förekommande stjärntypen i vår närhet och utgör ca 75% av alla våra stjärngrannar. Hon uppskattar att två planeter med liv kommer att upptäckas under det närmaste decenniet. Med flera mycket avancerade rymdteleskop i pipeline kommer vi sannolikt allt närmare en första upptäckt. 2017 sänder NASA upp teleskopet TESS (Transiting Exoplanet Survey Satellite) och året därefter det stora James Webb-teleskopet. 

Astrobiology Magazine har en längre intervju med Sara Seager på sin webbsida, där hon berättar mer utförligt om sina tankar kring upptäckten av utomjordiskt liv.

Saturnus månar - nya forskningsrön och nya bilder

Rymdsonden Cassini fortsätter sina studier av Saturnus månar. Särskilt den stora månen Titan har varit föremål för detaljerade studier under en längre tid. Analyser av data rörande gravitation och topografi visar att det är något märkligt med det yttre isskal som täcker månytan. Gravitationen tycks vara "onormal" över områden med berg och kullar. Det finns en hel del sådana områden på Titan. Bilden nedan togs av ESA:s Titanlandare Huygens när den sänkte sig ner mot Titans yta 2005. Ingen jämn månyta direkt!

(Bildkälla: ESA)

Normalt brukar gravitationen öka något om man t.ex flyger över ett stort berg. Detta på grund av den "extra massa" som berget utgör. På Titan verkar dock gravitationen tvärtom vara lägre över berg. Forskarna tror att stora underjordiska isberg under den tunga bergmaterian uppväger gravitationen från bergen. Eftersom is är lättare än vatten blir den samlade gravitationen lägre. Det innebär också att Titan tycks ha ett tjockt och styvt istäcke som inte krossas av bergets tyngd. Forskningsrönen kan också indikera att Titan inte är föremål för mer omfattande geologisk aktivitet såsom vulkanism, plattektonik m.m. 

Cassini presenterar också en fin bild på månen Dione. Denna måne, ca 1.100 km i diameter, har som synes några ganska stora kratrar. Likt flertalet andra Saturnusmånar är Dione annars som en stor "isboll". Under Diones tjocka istäcke finns förmodligen ändå en relativt stor kärna bestående av tyngre materia, eftersom planetens densitet är högre än de flesta andra Saturnusmånars.

(Bildkälla: NASA)

Marsfordonen Curiosity och Opportunity strövar vidare

NASA rapporterar frekvent om Curiositys och Opportunitys äventyr på Mars. Senaste nytt är att Curiosity ibland kör med autopiloten påslagen. Den ska kunna fatta egna beslut om lämplig färdväg. Låt oss hoppas att teknikerna inte gjort någon tabbe i konstruktionsarbetet. Vi vill inte höra att Curiosity kört ner i någon kraterhåla!

Curiositys självporträtt (Bildkälla: NASA)

Det andra Marsfordonet, Opportunity, tycks av de bilder den skickat till jorden, stå inför rejäla utmaningar framöver. Hur ska detta relativt lilla fordon forcera denna stenfyllda bergsluttning? Det blir något att bita i för de NASA-medarbetare som ansvarar för navigeringen av fordonet. Kanske tur att Opportunity saknar autopilot?!

(Bildkälla: NASA)

Solförmörkelse på Mars

Marsfordonet Curiosity har tagit bilder på en solförmörkelse på Mars. Det är Marsmånen Phobos som passerar framför solskivan och därmed skapar förmörkelsen. Det är de skarpaste bilderna av en solförmörkelse på Mars som någonsin tagits. Den lilla Marsmånen Phobos förmår inte att helt täcka solskivan, vilket gör att det blir en s.k ringformig solförmörkelse. Bilderna är tagna den 17 augusti och NASA meddelar att det möjligen kan komma en film av solförmörkelsen så småningom. Häftigt!

(Bildkälla: NASA)