Orbital Sciences Cygnus-kapsel är på väg mot rymdstationen

Strax före kl 17.00 svensk tid sändes Orbital Sciences Antaresraket upp i skyn. Efter några minuter lösgjordes den Cygnus-kapsel som på söndag ska docka med den Internationella Rymdstationen (ISS). Så här långt verkar allt ha fungerat perfekt. Det är alltid lika spännande med dessa raketuppskjutningar!

Objective Europa - bemannad rymdfärd till Jupitermånen Europa!

Det finns planer på en bemannad rymdfärd till Jupiters isiga måne Europa! Jo, det är faktiskt sant. Det låter som fullständig galenskap (och är möjligen också det) men projektet Objective Europa tittar på förutsättningarna för en sådan rymdfärd. Jag tror att det hela är seriöst menat, men är inte helt säker. Det är inte NASA eller någon annan rymdmyndigheten som ligger bakom planerna, utan privata intressen inom ramen för ett s.k crowd-research project. Bland annat Kristian von Bengtsson, dansk rymdpionjär (Copenhagen Suborbitals), tycks vara inblandad i arbetet. Det finns en websida som beskriver det hela mer i detalj, se HÄR. Se också denna "teaser video":

Vad går detta vilda projekt ut på? Slutmålet är en enkelresa till Jupitermånen Europa för ett antal hugade resenärer. Enligt webbsidan tar resan 600 dagar och ska vara genomförbar med idag tillgänglig teknologi. Man avslutar sitt "prospekt" med att kicka till upphovsmännen bakom Mars One Foundation (som har motsvarande projektide, men ett lite mer närliggande mål, Mars):

If you find ice and water more appealing than Martian deserts, we invite you to join our project and help us take the first steps towards exploring Europa.

Haha! Bara den formuleringen gör att man borde intressera sig för projektet. Är det då realistiskt att åka till Europa? Nej, knappast. Jag har svårt att se hur människor skulle kunna klara en så lång färd utan att drabbas av alltför mycket strålning. Att genomföra resan på bara 600 dagar känns också tveksamt. Rymdsonden Juno tar nästan fem år på sig till Jupiter, visserligen via en komplicerad rutt genom de inre delarna av solsystemet för att spara bränsle. 

Om Europaastronauterna trots allt klarar färden dit återstår det att klara av de minst sagt besvärliga förhållandena på denna isiga måne som utsätts för en enorm påverkan i form av gravitation, magnetfält, strålning m.m från Jupiter. Om det trots allt är möjligt att lösa alla dessa problem blir det extremt dyrt. 

Idén är galen men galna idéer är kul!

Var det kometkollisioner som skapade liv på jorden?

UniverseToday skriver idag om en forskningsstudie som handlar om hur den process startade som så småningom utvecklade liv på jorden. Forskarna ser det som fullt möjligt att livets byggstenar kan ha förts hit med kometer när dessa kraschlandade på jorden. Utifrån "kollisionsexperiment" har man upptäckt att aminosyror kan bildas. Det är en av de viktigaste byggstenarna för att liv ska kunna uppstå. Ämnen till dessa grundläggande byggstenar kan skapas i princip var som helst i universum, men det krävs rätt förhållanden för att de ska kunna starta de processer som skapar liv. Studien presenteras av forskare vid Imperial College i London och publicerades i tidskriften Nature häromdagen.

Illustration av en komet som kolliderar med jorden (Bildkälla: Imperial College London)

Hur och var livet på jorden uppstod är en av astrobiologins grundläggande frågor. Kunskap om processer som skapade liv här på jorden innebär också ökad kunskap om förutsättningarna för liv på andra himlakroppar i vårt solsystem och på exoplaneter kring andra stjärnor. Om nu aminosyror kom till jorden med kometer är nästa fråga hur dessa bildade mer komplexa organiska ämnen såsom proteiner m.m

Ett flertal studier har under senare år pekat på att det är kometerna som skapat förutsättningar för liv på jorden. Dels kan de ha fört med sig stora mängder vatten till jorden, dels ett antal viktiga ämnen som tillsammans utgör byggstenar för liv. Jorden har sedan haft exakt rätt förhållanden (temperatur, magnetfält m.m), och sannolikt en stor portion tur, för att alltmer avancerade livsformer bildats.

(Bildkälla: Lawrence Livermore National Laboratory)

Närbilder på Merkurius kratrar och berg

Rymdsonden Messenger fortsätter studera planeten Merkurius. På sina dryga 900 dagar i omloppsbana runt Merkurius har den hunnit med en bit över 2.000 varv! Många fina bilder har det blivit! Här nedan visas några av de senaste.

Den första bilden visar en liten del av den stora Calorisbassängen, en av solsystemets största kratrar. Denna krater är intressant eftersom den bär spår av vulkanisk och tektonisk aktivitet. Merkurius har utsatts för kraftiga meteorregn och dessutom varit geologiskt aktiv, vilket tillsammans skapat en intressant planetyta.

(Bildkälla: NASA)

Nästa bild är lite kul. Även den är från Calorisbassängen. Det ser ut som en människa som blivit förstenad!

(Bildkälla: NASA)

Här kommer ännu en lustig bild. Två kratrar bildar tillsammans formen av ett par glasögon! Kratrarna har varit mer markerade en gång i tiden men lavaflöden från vulkanutbrott har fyllt och jämnat ut kratrarna. Kraterkanten förblev dock synlig och formade dessa Merkurius-glasögon.

(Bildkälla: NASA)

Orbital Sciences "svansond" lyfter mot rymdstationen imorgon

Först var det SpaceX med sin "draksond" och nu är det Orbital Sciences med sin "svansond" som ska testflyga till den Internationella rymdstationen (ISS). De sista förberedelserna pågår innan Orbitals Antares-raket med Cygnus-sonden (cygnus betyder svan på latin) lyfter imorgon förmiddag amerikansk östkusttid från flygbasen Wallops i Virginia, USA. Det är alltså mindre än ett dygn till denna historiska rymdfärd. Bilden nedan visar raketen i startläge. Flygbasen verkar ligga längs med en badstrand!

Raket och sond klar för uppskjutning (Bildkälla: NASA)

SpaceX var det första kommersiella företaget som genomförde en lyckad flygning till ISS. Premiärturen gick i slutet av maj 2012 och nu har företaget kontrakt på ett stort antal transporter till stationen. Just nu handlar det om transport av material, men om några år kommer även astronauter att transporteras mellan jorden och ISS med hjälp av SpaceX raketer och sonder.

Orbital Sciences kan nu bli det andra rymdbolaget att genomföra en flygning till ISS. Med sonden följer en last på 589 kilo med kläder, livsmedel m.m till besättningen på rymdstationen. Cygnussonden ska docka med ISS på söndag, vid lunchtid (svensk tid). Följ uppskjutningen på NASA:s websida. Vid klart väder finns en chans att se "röken" av raketen från t.ex New York om man till äventyrs befinner sig i staterna. Kan bli en fin syn från toppen på Empire State Building eller Rockefeller Center!

Om flygningen blir lyckad innebär det att NASA är på god väg att ersätta de dyra ryska transporterna, som man idag till stor del är beroende av, med betydligt billigare transporter från amerikansk mark. Man kan också skönja en övergång till mer kommersiell rymdfart i största allmänhet. Vi kommer sannolikt redan inom de närmaste åren att få se uppskjutningar av "kommersiella" rymdsonder till planeter, månar och asteroider. NASA kommer att vara huvudsaklig finansiär av rymdfärderna. På lite sikt kan rymden bli intressant för gruvföretag m.m. Brytning av mineraler m.m på asteroider är ett tänkbart projekt om kanske ett par årtionden. Planer på sådana projekt finns redan idag (läs mer HÄR).

Saturnusmånen Titan tycks ha aktiva vulkaner

På den europeiska planetkonferensen i London förra veckan presenterades en intressant studie rörande Saturnus stora måne Titan. Forskarna har med hjälp av data från rymdsonden Cassini studerat vad som tycks vara spåren efter aktiva vulkaner i närheten av Titans ekvatorregion. Alltsedan Cassini började studera Titan har bilden av en geologiskt aktiv måne blivit allt tydligare. Det är få kratrar på månen och en ganska ung och slät yta, som kontinuerligt påverkas av metanregn, erosion och geologisk aktivitet. På så sätt är denna måne lik vår jord.

Genom att studera Titans yta under en längre period har forskarna kunnat konstatera att månens albedo (det ljus som reflekteras från ytan) har förändrats över tid. Några områden har blivit mörkare och andra områden ljusare. Man tror att stora isvulkaner (kryovulkaner), ovanpå stora underjordiska oceaner genom utbrott omformar landskapet. Det finns flera bergformationer på Titan som liknar de som finns här på jorden. Forskarna tror att dessa vulkanområden kan tänkas ha förutsättningar att hysa liv. 

Bilden nedan visar en jämförelse mellan en av dessa isvulkankandidater, Sotra Patera, och Kirishima-vulkanen i Japan. Sotra Patera har en krater som är över en kilometer djup. Läs mer om vulkanism på Titan på Science Daily's websida.

(Bildkälla: NASA resp USGS)

Rymdsonden Cassini har vid sin senaste förbiflygning (den 94:e i ordningen!) studerat några av Titans stora metansjöar vid månens nordpol. I bilden nedan syns detta sjölandskap under molnen. Det är inga små sjöar det rör sig om. Sjön Kraken Mare är Titans största kända sjö. Den är hela 400.000 kvadratkilometer stor och därmed lika stor som jordens största sjö, Kaspiska havet.

(Bildkälla: NASA)

Titan är verkligen en hyperintressant himlakropp. Den är tyvärr svår att studera från en rymdsonds perspektiv i och med att månen ofta är täckt av mycket täta moln. Månlandaren Huygens, som medföljde rymdsonden Cassini till Saturnussystemet, landade på Titan i januari 2005. Den sände data i ca 90 minuter från Titan innan den dog. Även om denna landare lyckades ta en del bilder och samla in en hel del data hade det varit intressant med en ny dedikerad Titanlandare, som mer utförligt kunde utforska denna måne. För ett par år sedan var det nära att NASA hade satsat på projektet TiME (Titan Mare Explorer). Det var tänkt att denna landare skulle studera någon av Titansjöarna. Projektet var ett av tre tänkbara s.k Discoveryprojekt, men det fick stryk i slutomgången av projektet InSight. Kanske dags att väcka projektidén till liv igen, för visst hade det varit intressant att se en farkost flyta fram på en av Titans metanrika sjöar?!

Illustration av TiME (Bildkälla: NASA)

Japansk rymdsond ska studera gas i planet- och månatmosfärer

Läser i Sky & Telescope att den japanska rymdmyndigheten JAXA sände upp rymdsonden Hisaki i lördags (14 september 2013). Denna uppskjutning har skett lite i tysthet. Det är nog inte bara jag som missat det hela. Hisaki är ett litet rymdobservatorium som ska studera flyktiga gaser i atmosfären hos tre olika himlakroppar: Venus, Mars och Jupitermånen Io. Tanken är att sonden ska studera hur solvinden "blåser bort" gas från himlakropparnas övre atmosfärlager.

Illustration av Hisaki (Bildkälla: JAXA)

Hisaki kretsar runt jorden på ca 1.000 kilometers höjd och ska med hjälp av sitt teleskop studera atmosfärerna kring de två planeterna och månen Io i ultraviolett ljus. Beträffande Mars och Venus vill forskarna studera hur gasen i atmosfären försvinner kring himlakroppar som inte skyddas av en magnetosfär. I Ios fall vill forskarna studera gasmolnet kring månen och hur den påverkas av Jupiter och solvinden.

Projektet hade tidigare arbetsnamnet SPRINT-A, men heter alltså nu Hisaki, som betyder ungefär "bortom solen" fritt översatt. Atmosfärstudier tycks vara på modet just nu. Både månsonden LADEE, som NASA sände upp häromdagen, och Marssonden MAVEN, som sänds upp i november, ska studera atmosfärer.