Illustration av Cygnussonden när den närmar sig ISS (Bildkälla: NASA)
söndag 22 september 2013
Orbital Sciences Cygnuskapsel har dataproblem
Orbital Sciences Cygnuskapsel som i morse skulle börja dockningsproceduren med den Internationella rymdstationen (ISS) har fått dataproblem. Orbital Sciences rapporterar att när kontakt skulle tas med ISS för lite drygt fyra timmar sedan uppstod problem. Det innebär att man nu försöker göra en "programfix" så att dockningen ska kunna ske säkert. Enligt uppgift satsar man på dockning med ISS på tisdag.
Jupitermånen Europas issprickor har studerats
Häromdagen skrev jag om de lite vilda planerna på en bemannad rymdfärd till Jupiters måne Europa (läs HÄR). Även om jag personligen är lite skeptisk till det hela, så hade det onekligen varit intressant att titta lite närmare på den här månen. Det finns ett par (obemannade) rymdsonder som kommer att göra det. NASA:s rymdsond Juno når Jupiter hösten 2016 och kommer då att bl a titta lite närmare på Jupiters stora månar. ESA:s rymdsond JUICE kommer i än högre grad att fokusera på Jupitermånarna. Denna sond sänds dock upp först 2022 och når fram år 2030. Det krävs således en stor portion tålamod i väntan på vad dessa rymdsonder ska upptäcka. Tills dess får vi förlita oss på de observationer som rymdsonden Galileo gjorde när den kryssade omkring i Jupitersystemet åren 1995 - 2003. Det är faktiskt så att man fortfarande analyserar de data som rymdsonden samlade in, inte minst vad gäller månen Europa.
Forskare som studerat de märkliga isräfflorna på Europas yta utifrån bl a sonden Galileos data tror att månen tidigare i sin historia kan ha roterat runt en något lutad axel. Rotationen är idag låst så att månen alltid visar samma sida mot Jupiter. Europas omloppsbana är sådan att den emellanåt kommer lite närmare Jupiter. De tidvattenkrafter som månen då utsätts för får ytan att lyfta uppåt 30 meter, vilket gör att istäcket spricker. Det är ungefär som om enorma tsunamis hela tiden far fram över Europas yta. De sprickor som tydligt syns på Europas yta har ändrat riktning, vilket enligt forskarna antyder att månens rotation förändrats över tid. Läs mer om forskningsstudien på Astrobiology Magazines websida.
Europas räfflade yta (Bildkälla: NASA)
Forskare som studerat de märkliga isräfflorna på Europas yta utifrån bl a sonden Galileos data tror att månen tidigare i sin historia kan ha roterat runt en något lutad axel. Rotationen är idag låst så att månen alltid visar samma sida mot Jupiter. Europas omloppsbana är sådan att den emellanåt kommer lite närmare Jupiter. De tidvattenkrafter som månen då utsätts för får ytan att lyfta uppåt 30 meter, vilket gör att istäcket spricker. Det är ungefär som om enorma tsunamis hela tiden far fram över Europas yta. De sprickor som tydligt syns på Europas yta har ändrat riktning, vilket enligt forskarna antyder att månens rotation förändrats över tid. Läs mer om forskningsstudien på Astrobiology Magazines websida.
onsdag 18 september 2013
Orbital Sciences Cygnus-kapsel är på väg mot rymdstationen
Strax före kl 17.00 svensk tid sändes Orbital Sciences Antaresraket upp i skyn. Efter några minuter lösgjordes den Cygnus-kapsel som på söndag ska docka med den Internationella Rymdstationen (ISS). Så här långt verkar allt ha fungerat perfekt. Det är alltid lika spännande med dessa raketuppskjutningar!
Objective Europa - bemannad rymdfärd till Jupitermånen Europa!
Det finns planer på en bemannad rymdfärd till Jupiters isiga måne Europa! Jo, det är faktiskt sant. Det låter som fullständig galenskap (och är möjligen också det) men projektet Objective Europa tittar på förutsättningarna för en sådan rymdfärd. Jag tror att det hela är seriöst menat, men är inte helt säker. Det är inte NASA eller någon annan rymdmyndigheten som ligger bakom planerna, utan privata intressen inom ramen för ett s.k crowd-research project. Bland annat Kristian von Bengtsson, dansk rymdpionjär (Copenhagen Suborbitals), tycks vara inblandad i arbetet. Det finns en websida som beskriver det hela mer i detalj, se HÄR. Se också denna "teaser video":
Vad går detta vilda projekt ut på? Slutmålet är en enkelresa till Jupitermånen Europa för ett antal hugade resenärer. Enligt webbsidan tar resan 600 dagar och ska vara genomförbar med idag tillgänglig teknologi. Man avslutar sitt "prospekt" med att kicka till upphovsmännen bakom Mars One Foundation (som har motsvarande projektide, men ett lite mer närliggande mål, Mars):
If you find ice and water more appealing than Martian deserts, we invite you to join our project and help us take the first steps towards exploring Europa.
Haha! Bara den formuleringen gör att man borde intressera sig för projektet. Är det då realistiskt att åka till Europa? Nej, knappast. Jag har svårt att se hur människor skulle kunna klara en så lång färd utan att drabbas av alltför mycket strålning. Att genomföra resan på bara 600 dagar känns också tveksamt. Rymdsonden Juno tar nästan fem år på sig till Jupiter, visserligen via en komplicerad rutt genom de inre delarna av solsystemet för att spara bränsle.
Om Europaastronauterna trots allt klarar färden dit återstår det att klara av de minst sagt besvärliga förhållandena på denna isiga måne som utsätts för en enorm påverkan i form av gravitation, magnetfält, strålning m.m från Jupiter. Om det trots allt är möjligt att lösa alla dessa problem blir det extremt dyrt.
Idén är galen men galna idéer är kul!
tisdag 17 september 2013
Var det kometkollisioner som skapade liv på jorden?
UniverseToday skriver idag om en forskningsstudie som handlar om hur den process startade som så småningom utvecklade liv på jorden. Forskarna ser det som fullt möjligt att livets byggstenar kan ha förts hit med kometer när dessa kraschlandade på jorden. Utifrån "kollisionsexperiment" har man upptäckt att aminosyror kan bildas. Det är en av de viktigaste byggstenarna för att liv ska kunna uppstå. Ämnen till dessa grundläggande byggstenar kan skapas i princip var som helst i universum, men det krävs rätt förhållanden för att de ska kunna starta de processer som skapar liv. Studien presenteras av forskare vid Imperial College i London och publicerades i tidskriften Nature häromdagen.
Hur och var livet på jorden uppstod är en av astrobiologins grundläggande frågor. Kunskap om processer som skapade liv här på jorden innebär också ökad kunskap om förutsättningarna för liv på andra himlakroppar i vårt solsystem och på exoplaneter kring andra stjärnor. Om nu aminosyror kom till jorden med kometer är nästa fråga hur dessa bildade mer komplexa organiska ämnen såsom proteiner m.m
Ett flertal studier har under senare år pekat på att det är kometerna som skapat förutsättningar för liv på jorden. Dels kan de ha fört med sig stora mängder vatten till jorden, dels ett antal viktiga ämnen som tillsammans utgör byggstenar för liv. Jorden har sedan haft exakt rätt förhållanden (temperatur, magnetfält m.m), och sannolikt en stor portion tur, för att alltmer avancerade livsformer bildats.
Illustration av en komet som kolliderar med jorden (Bildkälla: Imperial College London)
Hur och var livet på jorden uppstod är en av astrobiologins grundläggande frågor. Kunskap om processer som skapade liv här på jorden innebär också ökad kunskap om förutsättningarna för liv på andra himlakroppar i vårt solsystem och på exoplaneter kring andra stjärnor. Om nu aminosyror kom till jorden med kometer är nästa fråga hur dessa bildade mer komplexa organiska ämnen såsom proteiner m.m
Ett flertal studier har under senare år pekat på att det är kometerna som skapat förutsättningar för liv på jorden. Dels kan de ha fört med sig stora mängder vatten till jorden, dels ett antal viktiga ämnen som tillsammans utgör byggstenar för liv. Jorden har sedan haft exakt rätt förhållanden (temperatur, magnetfält m.m), och sannolikt en stor portion tur, för att alltmer avancerade livsformer bildats.
(Bildkälla: Lawrence Livermore National Laboratory)
Närbilder på Merkurius kratrar och berg
Rymdsonden Messenger fortsätter studera planeten Merkurius. På sina dryga 900 dagar i omloppsbana runt Merkurius har den hunnit med en bit över 2.000 varv! Många fina bilder har det blivit! Här nedan visas några av de senaste.
Den första bilden visar en liten del av den stora Calorisbassängen, en av solsystemets största kratrar. Denna krater är intressant eftersom den bär spår av vulkanisk och tektonisk aktivitet. Merkurius har utsatts för kraftiga meteorregn och dessutom varit geologiskt aktiv, vilket tillsammans skapat en intressant planetyta.
Nästa bild är lite kul. Även den är från Calorisbassängen. Det ser ut som en människa som blivit förstenad!
Här kommer ännu en lustig bild. Två kratrar bildar tillsammans formen av ett par glasögon! Kratrarna har varit mer markerade en gång i tiden men lavaflöden från vulkanutbrott har fyllt och jämnat ut kratrarna. Kraterkanten förblev dock synlig och formade dessa Merkurius-glasögon.
Den första bilden visar en liten del av den stora Calorisbassängen, en av solsystemets största kratrar. Denna krater är intressant eftersom den bär spår av vulkanisk och tektonisk aktivitet. Merkurius har utsatts för kraftiga meteorregn och dessutom varit geologiskt aktiv, vilket tillsammans skapat en intressant planetyta.
(Bildkälla: NASA)
Nästa bild är lite kul. Även den är från Calorisbassängen. Det ser ut som en människa som blivit förstenad!
(Bildkälla: NASA)
Här kommer ännu en lustig bild. Två kratrar bildar tillsammans formen av ett par glasögon! Kratrarna har varit mer markerade en gång i tiden men lavaflöden från vulkanutbrott har fyllt och jämnat ut kratrarna. Kraterkanten förblev dock synlig och formade dessa Merkurius-glasögon.
(Bildkälla: NASA)
Orbital Sciences "svansond" lyfter mot rymdstationen imorgon
Först var det SpaceX med sin "draksond" och nu är det Orbital Sciences med sin "svansond" som ska testflyga till den Internationella rymdstationen (ISS). De sista förberedelserna pågår innan Orbitals Antares-raket med Cygnus-sonden (cygnus betyder svan på latin) lyfter imorgon förmiddag amerikansk östkusttid från flygbasen Wallops i Virginia, USA. Det är alltså mindre än ett dygn till denna historiska rymdfärd. Bilden nedan visar raketen i startläge. Flygbasen verkar ligga längs med en badstrand!
Raket och sond klar för uppskjutning (Bildkälla: NASA)
SpaceX var det första kommersiella företaget som genomförde en lyckad flygning till ISS. Premiärturen gick i slutet av maj 2012 och nu har företaget kontrakt på ett stort antal transporter till stationen. Just nu handlar det om transport av material, men om några år kommer även astronauter att transporteras mellan jorden och ISS med hjälp av SpaceX raketer och sonder.
Orbital Sciences kan nu bli det andra rymdbolaget att genomföra en flygning till ISS. Med sonden följer en last på 589 kilo med kläder, livsmedel m.m till besättningen på rymdstationen. Cygnussonden ska docka med ISS på söndag, vid lunchtid (svensk tid). Följ uppskjutningen på NASA:s websida. Vid klart väder finns en chans att se "röken" av raketen från t.ex New York om man till äventyrs befinner sig i staterna. Kan bli en fin syn från toppen på Empire State Building eller Rockefeller Center!
Om flygningen blir lyckad innebär det att NASA är på god väg att ersätta de dyra ryska transporterna, som man idag till stor del är beroende av, med betydligt billigare transporter från amerikansk mark. Man kan också skönja en övergång till mer kommersiell rymdfart i största allmänhet. Vi kommer sannolikt redan inom de närmaste åren att få se uppskjutningar av "kommersiella" rymdsonder till planeter, månar och asteroider. NASA kommer att vara huvudsaklig finansiär av rymdfärderna. På lite sikt kan rymden bli intressant för gruvföretag m.m. Brytning av mineraler m.m på asteroider är ett tänkbart projekt om kanske ett par årtionden. Planer på sådana projekt finns redan idag (läs mer HÄR).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







