Kometen ISON lever och frodas!

Jag läser i Cassiopeiabloggen att kometen ISON utvecklas som den ska nu när den närmar sig solen. Just nu ser den väldigt fin ut i de teleskopbilder som publicerats (se bilder i Cassiopeiabloggen). Låt oss hoppas att den fortsätter att öka i ljusstyrka så att vi kan se den med blotta ögat i november. Tänk om det kunde bli en ny Hale Bopp! Det var en mycket ljusstark komet som kunde ses med blotta ögat på stjärnhimlen under mer än ett års tid 1996-1997.

Kometen Hale-Bopp (Bildkälla: Wikipedia)

Apropå Cassiopeiabloggen, så var det trevligt att språka lite med redaktör Ulf R Johansson på Astronomdagarna i Lund. Vi rymdbloggare är en liten skara entusiaster som sällan träffas så det är kul när det sker.

Hög solaktivitet just nu

Websidan Rymdväder rapporterar om ett större solutbrott i morse. Utbrottet var av M-klass, vilket är den näst högsta nivån i solutbrottsskalan (X är den högsta). Det verkar ha varit en hel del solaktivitet under veckan när man studerar diagrammen och bilderna på Rymdvädersidan. Solfläckarna indikerar att det kan bli ett X-klassutbrott när som helst.

(Bildkälla: Youtube)

Bilder som visar ett häftigt Marslandskap

Den europeiska rymdmyndigheten ESA publicerar emellanåt häftiga bilder från Mars. Det är rymdsonden Mars Express som studerat Marslandskapet och utifrån sondens bilder har sedan ESA skapat perspektivbilder. Bilderna nedan är exempel på det. Den första bilden visar området Hebes Chasma på Mars. Den hästskoformade bergryggen har skapats genom stora ras i området. Enorma mängder med sten och grus har genom jordskred rasat ner i dalen nedanför berget. Smältande is kan ha bidragit till att materian glidit ner i dalen.

(Bildkälla: ESA)

Mars uppvisar onekligen ett dramatiskt landskap. Bilden nedan, som satts samman av åtta enskilda bilder som sonden tagit under en femårsperiod, visar en översikt av Hebes Chasma-området. Klicka på bilderna för att förstora dem.

(Bildkälla: ESA)

Gräshoppan som hoppade 744 meter!

Här kommer utan tvekan veckans häftigaste nyhet! Det är SpaceX nyutvecklade "Grasshopper" som nu lyckats nå hela 744 meters höjd för att sedan landa på startplattan igen. Häftigt! Kan man få raketer att landa efter uppskjutningar sparar man förstår kopiöst med pengar. Framtidens raket tycks vara här. Kolla in den här videon och läs mer om rymdföretaget SpaceX HÄR.

(Källa: Youtube)

Rymdsonden Juno susade förbi jorden

Häromdagen återvände rymdsonden Juno till jorden, eller rättare sagt, den susade förbi jorden med en hiskelig fart. Det kan ju tyckas vara lite konstigt att Juno, efter mer än två års färd, inte kommit längre. Förklaringen till det hela är att rymdsonder som ska färdas långt, såsom Juno som ska mot Jupiter, behöver lite gravitationsassistans. Jorden hjälper till med att "slunga ut" rymdsonden mot Jupiter. Det hela sparar bränsle, men tar förstås betydligt längre tid än en mer direkt färd mot Jupiter. En direkt färd kräver dessutom betydligt kraftigare raket vid uppskjutningen av en sond.

Junos färd mot Jupiter (Bildkälla: NASA)

Igår passerade alltså Juno jorden på ett avstånd av bara 559 kilometers avstånd. Nu är det tänkt att sonden ska ta en mer "rak" bana mot Jupiter. Det återstår närmare tre års färd innan Juno når Jupiter. I början av juli 2016 anländer Juno Jupitersystemet. Läs mer om Juno genom att klicka på etiketten "Juno" i den högra panelen här på bloggsidan.  

Ska den 1000:de exoplaneten upptäckas nästa vecka?

Websidan Exoplanet.eu, som redovisar data för alla upptäckta exoplaneter, anger idag att 998 exoplaneter har upptäckts. Det ramlar in nya exoplanetfynd var och varannan dag. Sannolikt spränger vi 1000-vallen i veckan som kommer. Det bör dock noteras att det råder lite olika mening om vad som ska räknas som bekräftad exoplanet. Därför redovisas inte samma uppgifter på de ledande exoplanet-websidorna. Open Exoplanet Catalogue redovisar bara 948 fynd. NASA:s websida visar ännu färre, endast 906. Enligt den sidan så finns dessutom 3.588 planetkandidater, dvs objekt som kan vara planeter, men som behöver observeras ytterligare innan man vet det med säkerhet.

Illustration av ett exoplanetsystem (Bildkälla: ESO)

Rapport från Astronomdagarna (6)

Då var man hemma efter några intensiva Astronomdagar. Med tillgång till dator kan jag piffa upp de tidigare inläggen med lite bilder, länkar, etiketter m.m (att blogga med en mobiltelefon visade sig vara lite väl primitivt. Ett par av inläggen hamnade t o m i fel ordning!). Om jag ska sammanfatta dagarna så kan jag säga att det har varit en välarrangerad och i mitt tycke givande konferens, även om det kanske är i mastigaste laget att lyssna på ca 40 föredrag från morgon till kväll. En viss utmattning infinner sig åtminstone för oss amatörastronomer.

Jag har samlat mina inlägg från Astronomdagarna 2013 (och även 2011) HÄR.

Förutom föredragen fanns också en posterutställning med ett 20-tal bidrag som tog upp aktuell forskning inom olika fält av astronomin. Många väldigt proffsiga posters! En som jag tyckte var lite extra kul var Daniel Carreras poster "Formation of asteroid belts from mm-sized grains or larger", med lite nya tankar kring hur asteroider egentligen bildas (som jag inte går in på här). Klicka på bilden för att förstora den (Bilden är tagen med en mobiltelefon, därav bildkvaliteten).

Daniels poster

Temat för lördag förmiddag har varit utforskningen av Vintergatan och studier av stjärnor och galaxer ur olika aspekter. Det i mitt tycke mest intressanta under dagen var ett par föredrag om Gaia-teleskopet och utforskningen av Vintergatan.

Illustration av Gaia-teleskopet (Bildkälla: ESA)

Gaia-teleskopet är årets stora rymdsondsprojekt. Detta teleskop sänds upp 20 november (eller, vid dåligt väder, någon av de följande dagarna) från den europeiska rymdbasen i franska Guyana. Jag har skrivit en del om Gaia tidigare här i bloggen (se HÄR). På Astronomdagarna berättade David Hobbs allmänt om projektet och Daniel Michalik specifikt om planerade datareleaser och om astrometri kopplat till Gaia. Lunds universitet är med i utvecklingsarbetet.

David Hobbs nämner att vi idag, när det gäller vår kunskap om Vintergatan, till stor del förlitar oss på de data som rymdteleskopet Hipparcos samlade in. Detta teleskop sändes upp redan 1989 och hann under sina 3,5 år fastställa data för lite drygt 118.000 stjärnor. Gaia är Hipparcos arvtagare och ska samla data för 1 miljard stjärnor! Gaia är 100 gånger mer exakt än Hipparcos. Förhoppningen är också att Gaia ska kunna upptäcka uppemot 10.000 Jupiterstora exoplaneter (och kanske ett antal mindre planeter?). 

Trots den enorma förbättringen vad gäller observationskapacitet är forskarna inte helt nöjda. Gaia kommer nämligen inte att kunna kartlägga Vintergatans centrala regioner så värst bra. Därför diskuteras redan uppföljare till Gaia.

När kan vi då förvänta oss få se lite data från Gaia:s observationer. Vi får ha tålamod. Daniel Michalik berättar att det kommer att ske 5 datareleaser, där den första kommer 22 månader efter Gaia:s uppskjutning. Det innebär att de första resultaten presenteras i september 2015 för vissa begränsade delar av Gaia:s uppdrag. Först år 2022 får vi reda på de mer fullständiga Gaia-resultaten. 

Även Sofia Feltzing ser Gaia som ett viktigt led i utvecklingen av vår kunskap om Vintergatan. Med Gaia kommer vi att få data om stjärnors positioner, avstånd och rörelser. Det som saknas är detaljerade data om spektra och astrofysiska parametrar. Sofia nämner att projektet 4Most skulle kunna lösa detta. Det handlar om utrustning som kopplas till ESO:s VISTA-teleskop, som opererar från de chilenska bergen. Målet är att få högupplösta spektra för 1-2 miljoner stjärnor. Rymdteleskop och jordbaserade teleskop kan därmed komplettera varandra.