(Källa: UniverseToday)
söndag 15 december 2013
Dagens rymdvideo: Var bör vi söka efter utomjordiskt liv?
I ett inlägg häromdagen berättade jag om nya forskningsrön vad gäller Jupitermånen Europa. Det kan finnas goda förutsättningar för liv på denna måne. Det finns också andra ställen i vårt solsystem som kan ha förutsättningar för liv. Emily Lakdawalla berättar i den här videon om dessa intressanta himlakroppar.
lördag 14 december 2013
Historisk kinesisk månlandning idag
Vi har idag bevittnat en historisk händelse! Den kinesiska rymdmyndigheten CNSA lyckades med uppdraget att landa på månen med den månlandare som följde med rymdsonden Chang'e 3. Månlandningen skedde kl 14.11 svensk tid. Det är den första månlandningen på 37 år. 1976 landade sovjetiska Luna 24 på månen. Därmed blir Kina den tredje rymdnationen att landa på månen, efter Sovjet och USA. Kinesisk TV har publicerat en kort filmsekvens som visar landningen mot månytan.
Landaren saktade ner farten så att den i princip stod stilla ca 100 meter från månytan för att kolla av terrängen och säkerställa en säker landning. Det vore ju dumt att landa rätt på en stor sten. Ca 3-5 meter ovan ytan stängdes motorerna av och landaren damp ner på de fjädrande landningsställen. Redan ikväll (mellan klockan 22 och 23 svensk tid enligt preliminära rapporter) väntas det medföljande månfordonet släppas ner på månytan med hjälp av en ramp. Fordonet, med namnet Yutu, är ca 1,5 meter högt och väger 140 kilo. Yutu betyder Jade-kaninen på svenska och syftar på den kanin som enligt kinesisk mytologi var följeslagare till gudinnan Chang'e. Den kinesiska rymdmyndigheten har förhoppningen att fordonet ska vara funktionsdugligt i minst tre månader och under den tiden utforska närområdet. Landaren väntas utforska landningsplatsen under minst ett år.
Den europeiska rymdmyndigheten ESA har bistått kineserna med teknisk support inför landningen. Det handlar om att hjälpa till med radiokommunikationen mellan rymdsonden och jorden. ESA:s Estrack Network, med tio stationer i sju länder, har ända sedan uppskjutningen hjälpt till med kommunikationen. En station i Australien hade kontakt med månlandaren vid landningsögonblicket.
Även NASA meddelar att man, trots vissa tidigare farhågor kring det kinesiska projektet, nu ser att månlandningen faktiskt kan bidra till NASA:s utforskning av månen. Månlandningen kan ge intressanta forskningsdata om hur damm och stoft sprider sig till månatmosfären. Det kan bli något för rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) att studera. Även rymdsonderna LRO och ARTEMIS kan möjligen studera effekter av månlandningen. LRO kommer dessutom att kunna följa månfordonet Yutus färd på månen.
Det intressanta med det kinesiska månprojektet är att vi nu sannolikt kommer att få se bilder från månen av betydligt bättre kvalitet än de bilder som levererades på 1960- och 70-talen. Det har ju trots allt hänt en del med bildkvaliteten under de senaste 40 åren! Förutsättningarna för bra månreportage är oändligt mycket bättre nu än då. Istället för att titta på suddiga bilder i vår svartvita TV kan vi nu följa rymdsondsprojekt i det närmaste i realtid via dator, pekplatta eller mobiltelefon.Låt oss hoppas att den kinesiska rymdmyndigheten CNSA löpande förmedlar både bilder och annan information. Det sägs att månfordonet och landaren ska ta bilder av varandra redan imorgon! Det blir spännande att följa det här projektet de närmaste veckorna och månaderna! Som sagt, redan ikväll ska månfordonet rulla ner för rampen från landaren!
Läs mina tidigare inlägg om Chang'e 3 HÄR.
(Källa: CCTV)
Landaren saktade ner farten så att den i princip stod stilla ca 100 meter från månytan för att kolla av terrängen och säkerställa en säker landning. Det vore ju dumt att landa rätt på en stor sten. Ca 3-5 meter ovan ytan stängdes motorerna av och landaren damp ner på de fjädrande landningsställen. Redan ikväll (mellan klockan 22 och 23 svensk tid enligt preliminära rapporter) väntas det medföljande månfordonet släppas ner på månytan med hjälp av en ramp. Fordonet, med namnet Yutu, är ca 1,5 meter högt och väger 140 kilo. Yutu betyder Jade-kaninen på svenska och syftar på den kanin som enligt kinesisk mytologi var följeslagare till gudinnan Chang'e. Den kinesiska rymdmyndigheten har förhoppningen att fordonet ska vara funktionsdugligt i minst tre månader och under den tiden utforska närområdet. Landaren väntas utforska landningsplatsen under minst ett år.
Illustration av månlandaren (Bildkälla: Beijing Institute of Spacecraft System Engineering)
Den europeiska rymdmyndigheten ESA har bistått kineserna med teknisk support inför landningen. Det handlar om att hjälpa till med radiokommunikationen mellan rymdsonden och jorden. ESA:s Estrack Network, med tio stationer i sju länder, har ända sedan uppskjutningen hjälpt till med kommunikationen. En station i Australien hade kontakt med månlandaren vid landningsögonblicket.
Även NASA meddelar att man, trots vissa tidigare farhågor kring det kinesiska projektet, nu ser att månlandningen faktiskt kan bidra till NASA:s utforskning av månen. Månlandningen kan ge intressanta forskningsdata om hur damm och stoft sprider sig till månatmosfären. Det kan bli något för rymdsonden LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) att studera. Även rymdsonderna LRO och ARTEMIS kan möjligen studera effekter av månlandningen. LRO kommer dessutom att kunna följa månfordonet Yutus färd på månen.
Det intressanta med det kinesiska månprojektet är att vi nu sannolikt kommer att få se bilder från månen av betydligt bättre kvalitet än de bilder som levererades på 1960- och 70-talen. Det har ju trots allt hänt en del med bildkvaliteten under de senaste 40 åren! Förutsättningarna för bra månreportage är oändligt mycket bättre nu än då. Istället för att titta på suddiga bilder i vår svartvita TV kan vi nu följa rymdsondsprojekt i det närmaste i realtid via dator, pekplatta eller mobiltelefon.Låt oss hoppas att den kinesiska rymdmyndigheten CNSA löpande förmedlar både bilder och annan information. Det sägs att månfordonet och landaren ska ta bilder av varandra redan imorgon! Det blir spännande att följa det här projektet de närmaste veckorna och månaderna! Som sagt, redan ikväll ska månfordonet rulla ner för rampen från landaren!
Läs mina tidigare inlägg om Chang'e 3 HÄR.
Illustration av landare och månfordon (Bildkälla: CNTV)
Dagens rymdvideo: Rymdsonden Cassini flyger över månen Titans sjöar
Saturnusmånen Titan är en intressant himlakropp. Den liknar på många sätt jorden. Den har en tät atmosfär som huvudsakligen består av kväve och den har, likt jorden, stora sjöar som täcker dess yta. Det som skiljer Titan från jorden är att atmosfären innehåller kolväten och att det är en synnerligen kall plats. Det kan vara nästan -180 grader på Titan. Det regnar faktiskt på Titan, men nederbörden består av olika kolväten och inte vatten. Det gör att de sjöar som finns, framförallt vid månens nordpol, består av just kolväten. Inget att bada i med andra ord! NASA presenterar nu en film som visar en liten flygtur över Titans sjörika landskap.
(Källa: NASA)
torsdag 12 december 2013
Kinesisk månlandning planeras om mindre än 48 timmar!
Den kinesiska rymdsonden Chang'e 3 har nu gått in i en omloppsbana runt månen som gör sonden redo att släppa ifrån sig den månlandare som på lördag eftermiddag ska landa på månens yta. I landaren finns månfordonet Yutu, som under tre månaders tid ska köra omkring och utforska månytan. Månlandningen är planerad att ske lite före halv fem på lördag eftermiddag svensk tid. Låt oss hoppas att den kinesiska rymdmyndigheten CNSA har en lika eminent sändning från landningen som man hade från uppskjutningen. Det är förstås inte så lätt att filma landningen, men nog borde vi väl ändå få se lite fina landningsbilder?!
Det område som månlandaren ska dimpa ner i, Sinus Oridium, ser ganska platt ut att döma av de bilder som publicerats. Det är ju förstås en fördel för ett litet månfordon som Yutu att slippa svår terräng. Lustigt nog har området besökts tidigare av ett månfordon, den sovjetiska Lunokhod 1, åren 1970-71. Den körde faktiskt mer än 10,5 kilometer under en tidsrymd på ca 10 månader. Det ska bli intressant att se om Yutu kan slå det. Rekordet vad gäller körsträcka på månen innehavs dock av ett annat ryskt fordon, Lunokhod 2, som kom upp i hela 42 kilometer.
(Bildkälla: CNSA)
Det område som månlandaren ska dimpa ner i, Sinus Oridium, ser ganska platt ut att döma av de bilder som publicerats. Det är ju förstås en fördel för ett litet månfordon som Yutu att slippa svår terräng. Lustigt nog har området besökts tidigare av ett månfordon, den sovjetiska Lunokhod 1, åren 1970-71. Den körde faktiskt mer än 10,5 kilometer under en tidsrymd på ca 10 månader. Det ska bli intressant att se om Yutu kan slå det. Rekordet vad gäller körsträcka på månen innehavs dock av ett annat ryskt fordon, Lunokhod 2, som kom upp i hela 42 kilometer.
Landningsområdet (Bildkälla: NASA)
Hubbleteleskopet har identifierat vattenånga kring Jupitermånen Europa
Det är mycket i rymdmedia om Jupitermånen Europa just nu. Igår skrev jag om nya forskningsrön (upptäckten av lermineraler i månens istäcke) som baserades på gamla rymdsondsdata från Galileo i slutet av 1990-talet. Idag presenterar NASA ett fynd som Hubbleteleskopet har gjort. Hubble har upptäckt vattenånga som stiger från Europas yta. Forskarna tror att det kan röra sig om mindre fontäner som stiger mot skyn. Månen Europa gör därmed sällskap med Saturnusmånen Enceladus som "fontänmåne". De nya fynden på Europa gör denna måne till ett mycket intressant objekt i sökandet efter utomjordiskt liv.
En illustration på hur det skulle kunna se ut på Europa (Bildkälla: NASA)
onsdag 11 december 2013
Forskarna grubblar över hur planetsystem egentligen bildas
Forskarna hade länge en förhärskande teori om hur planetsystem bildas. Teorin gick ut på att planeter bildas ur den ackretionsskiva som omger en stjärna som håller på att skapas. I och med att stjärnan bildas så blåser stjärnvinden bort merparten av den gas som finns nära stjärnan. Det gör att det bildas relativt små planeter längst in eftersom det inte finns så mycket gas och stoft att bygga planeter med. Stora planeter bildas längre ut från stjärnan där mängden gas är större. Allteftersom man upptäckt planeter kring andra stjärnor så har förvirringen bland forskare ökat. Man har till exempel upptäckt mängder med Jupiterstora gasplaneter som kretsar nära sina stjärnor. Det borde dom inte göra. Dom borde åtminstone inte ha skapats där utan betydligt längre ut från stjärnan och sedan kanske sakta men säkert migrerat allt närmare stjärnan. Nu har forskarna upptäckt en riktigt udda planet. Den har fått namnet HD 106906b. NASA rapporterar om fyndet på sin websida.
HD 106906b är en udda planet. Den har en massa som är 11 gånger så stor som Jupiter och kretsar hiskligt långt från sin stjärna, hela 650 gånger avståndet mellan solen och jorden.Det motsvarar 97 miljarder kilometer! Eftersom Jupiter är ca 5 gånger längre från solen är jorden är alltså denna Jupiterliknande planet mer än 100 gånger längre från sin stjärna än vad Jupiter är från solen! Där borde den absolut inte kunna vara. Det borde inte finnas så mycket gas därute i periferinför att bygga en så stor planet. Frågan är väl om det är en planet eller en "star-wannabe", dvs en himlakropp som var tänkt att bli en stjärna, men som inte riktigt blev det. Planeten är, i astronomiska sammanhang, väldigt ung. Den är bara ca 13 miljoner år och fortfarande ganska het (ca 1.500 grader Celcius).
Jämförelse mellan vårt solsystem och HD 106906b (Bildkälla: University of Arizona)
HD 106906b är en udda planet. Den har en massa som är 11 gånger så stor som Jupiter och kretsar hiskligt långt från sin stjärna, hela 650 gånger avståndet mellan solen och jorden.Det motsvarar 97 miljarder kilometer! Eftersom Jupiter är ca 5 gånger längre från solen är jorden är alltså denna Jupiterliknande planet mer än 100 gånger längre från sin stjärna än vad Jupiter är från solen! Där borde den absolut inte kunna vara. Det borde inte finnas så mycket gas därute i periferinför att bygga en så stor planet. Frågan är väl om det är en planet eller en "star-wannabe", dvs en himlakropp som var tänkt att bli en stjärna, men som inte riktigt blev det. Planeten är, i astronomiska sammanhang, väldigt ung. Den är bara ca 13 miljoner år och fortfarande ganska het (ca 1.500 grader Celcius).
Forskare har upptäckt lermineraler i Jupitermånen Europas is
Forskare fortsätter att göra nya fynd utifrån de observationer som rymdsonden Galileo gjorde under åren 1995 - 2003 när sonden kretsade kring Jupiter. Nu har man funnit lermineraler i Jupitermånen Europas istäcke. Man tror att de förts dit vid en kollision med en komet eller asteroid. Det intressanta med fyndet är att "rymdstenar" som transporterar den här typen av mineral ofta också för med sig organisk materia. Med andra ord skulle livets byggstenar kunna ha transporterats till Europa. Med tanke på att månen har en vattenocean under istäcket skulle liv kunna utvecklas. Det är onekligen fascinerande att forskare mer än 10 år efter att rymdsonden Galileo avslutade sin utforskning av Jupiter gör nya fynd i de data som sonden samlade in. Med hjälp av ny teknik har Galileos relativt lågupplösta bilder från 1998 avslöjat nya fakta.
Vad är då lermineral? Lera är, jag citerar Wikipedia, "en finkornig jordart där över 15 procent av vikten består av partiklar med en diameter på mindre än 0,002 mm. Partiklarna benämnes ler. Ler är den mest finkorniga vittrings- och erosionsprodukten. Ler kan dessutom innehålla partiklar (sekundära lermineral) bildade av vattenlösta (vittrade) kisel-, aluminium- och järnoxider". Wikipedia fortsätter: "Lermineral är en sammanfattande term för de mineral som bildar partiklar med kornstorleken ler".
Bland astrobiologer är intresset för Jupitermånen Europa stort. Det är många som tror att det här är den bästa kandidaten för utomjordiskt liv. Då talar vi om enkla livsformer som kan tänkas leva under den tjocka is som täcker månens yta. Det som gör Europa så intressant är att det finns en saltvattenocean under isen och det finns tillgång till energi (som ett resultat av geologisk aktivitet och interaktion med Jupiter). Det vatten som finns är dessutom i kontakt med berggrunden, vilket är viktigt för att olika ämnen ska frigöras.
Så borde man då inte omedelbart sända en rymdsond, med landare och eventuellt fordon, till Europa? Jo, och en rymdsond är på väg (Juno) och en kommer att sändas dit år 2022 (JUICE). Ingen av dem har dock någon landare eller fordon i nyttolasten. Juno når Jupitersystemet i juli 2016 och kan nog ge en del nya fakta om Jupitermånarna. Den kommer dock att fokusera på Jupiter och inte på planetens månar. Vi får vänta på att ESA:s rymdsond JUICE når Jupitersystemet innan vi får mer kompletta uppgifter om hur det står till med Europa. JUICE huvuduppdrag är just att studera Jupiters isiga månar. JUICE är tyvärr inte framme förrän år 2030.
Fyndet av lermineraler kommer att presenteras mer i detalj på fredag på det pågående stora geofysikmötet i San Fransisco.
En tänkbar asteroid- eller kometkollision på Europa (Bildkälla: NASA)
Vad är då lermineral? Lera är, jag citerar Wikipedia, "en finkornig jordart där över 15 procent av vikten består av partiklar med en diameter på mindre än 0,002 mm. Partiklarna benämnes ler. Ler är den mest finkorniga vittrings- och erosionsprodukten. Ler kan dessutom innehålla partiklar (sekundära lermineral) bildade av vattenlösta (vittrade) kisel-, aluminium- och järnoxider". Wikipedia fortsätter: "Lermineral är en sammanfattande term för de mineral som bildar partiklar med kornstorleken ler".
Bland astrobiologer är intresset för Jupitermånen Europa stort. Det är många som tror att det här är den bästa kandidaten för utomjordiskt liv. Då talar vi om enkla livsformer som kan tänkas leva under den tjocka is som täcker månens yta. Det som gör Europa så intressant är att det finns en saltvattenocean under isen och det finns tillgång till energi (som ett resultat av geologisk aktivitet och interaktion med Jupiter). Det vatten som finns är dessutom i kontakt med berggrunden, vilket är viktigt för att olika ämnen ska frigöras.
Så borde man då inte omedelbart sända en rymdsond, med landare och eventuellt fordon, till Europa? Jo, och en rymdsond är på väg (Juno) och en kommer att sändas dit år 2022 (JUICE). Ingen av dem har dock någon landare eller fordon i nyttolasten. Juno når Jupitersystemet i juli 2016 och kan nog ge en del nya fakta om Jupitermånarna. Den kommer dock att fokusera på Jupiter och inte på planetens månar. Vi får vänta på att ESA:s rymdsond JUICE når Jupitersystemet innan vi får mer kompletta uppgifter om hur det står till med Europa. JUICE huvuduppdrag är just att studera Jupiters isiga månar. JUICE är tyvärr inte framme förrän år 2030.
Fyndet av lermineraler kommer att presenteras mer i detalj på fredag på det pågående stora geofysikmötet i San Fransisco.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







