Rymdsondsåret 2013 har varit lysande!

Ett bra rymdår
Meteoriter, kometer och rymdsonder! Så skulle man (mycket kort) kunna sammanfatta rymdåret 2013. Den 15 februari ställde en stor meteorit till med en hel del förödelse när den slog ner i Tjeljabinsk i ryska Ural. Det följdes under året av lite av komethysteri när det blev klart att kometen ISON skulle komma riktigt nära solen och kanske bli en finfin syn på vår natthimmel. Så blev det dock inte. Kometen stendog vid solpassagen och det blev bara en tummetott av det hela. Trist! Något som vi däremot kunnat glädjas åt är alla uppskjutningar av rymdsonder. Vilket rymdsondsår det har varit! Och vilken höst framförallt! Hela sex stycken rymdsonder har sänts upp sedan i somras. Dessa är:

• LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) som studerar månens atmosfär
• Hisaki som studerar gas i planet och månatmosfärer
• Mars Orbiter Mission, som är på väg mot Mars
• MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile Evolution Mission), som också är på väg mot Mars
• Chang'e 3 inkl landare och fordon, som just nu påbörjat månobservationer
• Gaia som ska kartlägga en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan

Läs mer om dessa och alla andra just nu aktiva rymdsonder genom att klicka på länkarna till höger här i bloggen.

Året kännetecknas också av att många rymdsonder är på väg mot sina mål. Det gäller bl a följande: Dawn (mot dvärgplaneten Ceres), Juno (mot Jupiter), New Horizons (mot Pluto) och Rosetta (mot en komet).
2013 har varit så fantastiskt att min tio-i-topplista vad gäller rymdsonder i år fått utökas till en tretton-i-topplista! Listan vad gäller rymdobservatorier kom inte upp till tio i år heller.

På den mer negativa sidan kan noteras att det under året varit ovanligt många haverier vad gäller rymdobservatorier. Det gäller bl a Goce, Planck, Kepler, CoRoT och Herschel (läs mer HÄR).

Under året har kommersiell rymdfart firat nya triumfer. Förutom SpaceX har nu också Orbital Sciences lyckats med att docka med den Internationella rymdstationen (ISS). Nya raketer har också utvecklats och utprovats under året.

För tredje året i rad kommer nu Rymdsondsbloggens topplistor att presenteras så här i slutet av året. Idag kommer den första, och viktigaste; den om årets rymdsonder och rymdobservatorier. De kommande dagarna kommer fler topplistor här i bloggen.


Årets bästa rymdsonder och rymdobservatorier
Vilka är då årets bästa rymdsonder resp rymdobservatorier? Protestera gärna i kommentarsfältet om du som läsare tycker annorlunda. Läs mer om respektive rymdsond via länkarna till höger i bloggen.

2013 års etta - MSL/Curiosity! (Bildkälla: NASA)

Årets bästa rymdsonder

1. MSL/Curiosity (1), som under året fått lite mer fart och avverkat ett antal kilometer i sin jakt på spår efter liv på Mars. Fordonet har studerat ett stort antal stenar och flitigt använt både laserkanon och borr. Fordonet har också upptäckt små mängder med vatten. Resultaten så här långt visar att mycket tyder på att delar av Mars varit täckta med vatten. Det kan därmed ha funnits förutsättningar för liv. Curiosity har dock ännu inte funnit några slutgiltiga bevis för detta. De studier som gjorts avseende metanhalten vid Marsytan har inte gett några positiva resultat. Curiosity strävar nu vidare upp mot berget Mount Sharp. Många fina bilder har levererats från ett kargt Marslandskap.
2. Cassini (2), som år efter år fortsätter att leverera intressanta bilder från Saturnussystemet. I år har vi bl a fått se närbilder av Saturnusmånen Titans sjölandskap och finfina bilder som visar den stora stormen som härjar kring Saturnus nordpol. Vi har fått bilder av en mängd Saturnusmånar, av planetens ringsystem, av ismoln vid Titans poler och regn som faller från Saturnusringarna m.m. Cassini har dessutom upptäckt intressanta ämnen (som man använder för att tillverka plast) i Titans atmosfär. Denna måne har kartlagts noggrant och forskarna har utifrån rymdsondens data skapat en topografisk karta för Titan. En kul grej under året var när Cassini fotograferade jorden från sin bana kring Saturnus. 
3. Messenger (4), som under året blev färdig med kartläggningen av hela Merkurius yta. En rad fina bilder har dessutom levererats från ett synnerligen kratertät planet. 
4. Chang’e 3 (-), som i december månad fascinerade oss med en spektakulär uppskjutning och lika spektakulär månlandning. Det var spännande att följa månlandarens färd mot månytan. Både landning och lossning av månfordonet Yutu gick finfint och den kinesiska rymdmyndigheten överraskade genom att visa det hela i alldeles lysande TV-sändningar.
5. Mars Orbiter Mission (-), som sändes upp i början av november 2013 mot Mars. Med en ganska komplicerad bana, med flera varv runt jorden, lyckades MOM hamna i rätt bana mot Mars. Det är en stor triumf för den indiska rymdmyndigheten ISRO och för Indien som rymdnation.
6. Mars Express (7), som fortsatt studera Mars och har nu kartlagt i stort sett hela planeten. Denna rymdsond levererar ständigt fantastiskt fina bilder. ESA har även skapat ett flertal ursnygga filmer som visar flygturer över Mars. Även i år slår Mars Express därmed konkurrenten MRO.
7. MRO (8), har även den tagit en mängd fina bilder från Mars. Frågan är väl om MRO (och det gäller även Mars Express) kommer så värst mycket längre i observerandet?
8. Venus Express (-), som i all tysthet fortsätter studera planeten Venus. (Hur vore det om ESA kunde skärpa sig när det gäller Venus Express-rapporteringen? För den är väl inte helt sysslolös under de långa perioder som rapporter saknas?). I år har rymdsonden bl a observerat att det blåser friskt på denna ogästvänliga planet. Den har dessutom upptäckt att Venus emellanåt har vissa likheter med en komet.  
9. LADEE (-), som sändes upp i september 2013 för att studera månens atmosfär. Det mest intressanta med rymdsonden är kanske den nya laserkommunikation som testas. Teknologin kan få stor betydelse för kommande rymdsondsprojekt.
10. MAVEN (-), som sändes upp i mitten av november, är en avancerad Marssond som ska studera Marsatmosfären. Projektet är förstås betydligt mer betydelsefullt ur rent vetenskaplig synpunkt än det indiska MOM-projektet, men likväl hamnar det bakom MOM i den här listan. Det här är ”business as usual” för NASA, medan det för ISRO är första gången man sänder en rymdsond mot en annan planet.
11. Solsonderna SDO, SOHO och Stereo samt satelliten Iris (-), som studerat solen. Det var ju meningen att solaktiviteten skulle varit på topp i år, men det har varit lite si och så med det. Ett och annat rejält solutbrott har det dock varit. Många fina bilder har levererats från dessa solteleskop.
12. Voyager 1 (9), för att den lämnat vårt solsystem. Vilken bedrift!
13. Juno (10), för det faktum att den är på väg mot kungen av planeter, Jupiter! 

Årets bästa rymdobservatorier

2013 års ett - Keplerteleskopet! (Bildkälla: NASA)

1. Keplerteleskopet (1), som trots att det under året fick allvarliga tekniska problem, levererat så mycket exoplanetdata att det nog kan försörja en stor skock forskare i åratal. Under året upptäcktes en jordliknande planet, Kepler 78b. Tyvärr kretsar den alltför nära sin stjärna för att kunna hysa liv. Ett planetsystem, Kepler 62, med 5 kända planeter har ansetts vara intressant i sökandet efter utomjordiskt liv. Två av planeterna i systemet 62e och 62 f är jordstora och finns inom den beboeliga zonen. I början av året upptäckte Kepler också en planet, Kepler 37c, som är mindre än jorden. Dessutom kar Keplerteleskopet identifierat en stor mängd exoplanetkandidater under året samt t o m studerat moln kring en exoplanet. Oerhört trist att teleskopet fick problem med reaktionshjulen, vilket satte stopp för exoplanetutforskandet (åtminstone enligt den ursprungliga planen).
2. Hubbleteleskopet (2), som enträget fortsätter göra intressanta upptäckter. Under året har teleskopet bl a upptäckt vattenånga kring Jupitermånen Europa och spår av vattenånga i fem exoplaneters atmosfärer. Hubbleteleskopet ägnade en hel del kraft åt att studera kometen ISON när den närmade sig solen. Teleskopet har gjort en del intressanta exoplanetfynd under året och även upptäckt en liten måne kring Neptunus. 
3. Herschelteleskopet (3), som studerat både solsystemets planeter och exoplaneter under året, men som tyvärr till slut tvingades ge upp observerandet. Teleskopets ”kylvätska” tog helt enkelt slut.
4. Spitzerteleskopet (6), som alltmer börjat studera exoplaneter. Med hjälp av sina känsliga instrument har teleskopet bl a gjort beräkningar av exoplaneters yttemperaturer. Teleskopet var också flitig i studierna av kometen ISON.
5. Gaia, som sändes upp i december 2013 med uppdraget att studera 1 miljard stjärnor i vår galax, Vintergatan. Detta för att ge oss en bättre bild av Vintergatans utveckling. Projektet är ett av ESA:s största projekt under de senaste årtiondena.
6. Integral, som upptäckte att ett svart hål förmodligen käkat upp en exoplanet. Det är en upptäckt som utan tvekan kvalificerar detta rymdobservatorium att komma med på årets topplista!
7. James Webb-teleskopet (7), är även i år med på listan bara för att det fortfarande är på G. Projektet tycks överleva och bli verklighet trots alla finansiella bekymmer.

Julkort från rymden

Medan vi firar jul och har ledigt från jobb och studier fortsätter rymdsonder och rymdfordon att observera solsystemets himlakroppar. Även några astronauter fick slita på självaste julafton. Den senaste veckan har en rad fina bilder från solsystemets olika "hörn" publicerats. Här kommer ett urval av dessa "julkort". Jag ska, som vanligt, ge min sammanfattning av rymdsondsåret i ett antal inlägg som kommer här i bloggen under de närmaste dagarna. Tills dess, kolla in dom här fina bilderna.

Först en julhälsning från den Internationella rymdstationen ISS, där astronauterna Rick Mastraccio och Mike Hopkins under julhelgen roat sig med två långa rymdpromenader för att laga utrustning som styr rymdstationens kylsystem. På julafton blev det en mer än 7 timmar lång rymdpromenad!

Rymdpromenad (Bildkälla: NASA)

Nästa bild  är ett riktigt hjulkort! Marsfordonet Curiosity har fotograferat ett av fordonets hjul. Det är en ganska kraftig konstruktion som bör tåla en och annan påfrestning. Rymdfordon brukar ha ett väldigt specifikt utseende, som skiljer sig markant från de fordon vi har på jorden. Undrar just hur man kommit fram till att den här konstruktionen är den optimala. Sannolikt är det en kompromiss mellan storlek, hållfasthet och vikt. Mesta och bästa möjliga fordon för minsta möjliga vikt helt enkelt.

(Bildkälla: NASA)

Kinesiska månfordonet Yutu har börjat köra runt landningsplatsen och har tagit en del bilder, bl a den här panoramabilden.

(Bildkälla: CNSA/CCTV)

Så här långt har månlandaren och Yutu mest tagit bilder av varandra. Det pågår förmodligen lite tester av kameror och andra instrument. Det är hyfsat bra bildkvalitet i de bilder vi hittills fått se. Tanken är nu att fordonet ska ut på en egen expedition för att utforska denna del av månen. Den kinesiska rymdmyndighetens förhoppning är att fordonet ska kunna fungera i minst tre månader. Landaren ska studera månmineraler m.m där den står. Bilden nedan visar landaren. Den tycks verkligen ha hittat ett perfekt ställe att landa på. Inga stora stenar som kan stöka till det hela. I bakgrunden syns lite små bergknallar som landaren lyckades undvika.

(Bildkälla: CNSA/CCTV)

Nästa bild visar en lite annorlunda vy av den stora stormen vid Saturnus nordpol. Det är rymdsonden Cassini som tagit bilden.

Den stora stormen på Saturnus (Bildkälla: NASA)

De följande två bilderna kommer också från Cassini. Den första visar Saturnusmånen Enceladus. Det ser verkligen ut som en rymdens snöboll. I den här bilden syns inte de för Enceladus så speciella vattengejsrarna. Månen sprutar nämligen ut stora kaskader med vatten. Enceladus är en ganska liten måne med en diameter på ca 500 kilometer.

Månen Enceladus (Bildkälla: NASA)

En riktigt häftig bild som Cassini tagit är den här. Den visar månen Rhea framför den disiga månen Titan. Rhea är en av Saturnus många mellanstora månar (diameter=ca 1.500 kilometer). Titan är Saturnus största och solsystemets näst största måne (efter Jupitermånen Ganymedes). Diametern är ca 5.150 kilometer. NASA har också publicerat sin topplista 2013 vad gäller Cassinibilder, se HÄR.

(Bildkälla: NASA)

NEOWISE på jakt efter asteroider igen

Rymdsonden WISE (Wide-field Infrared Survey Explorer) sköts upp i december 2009 och opererade till februari 2011. Under denna tid upptäckte WISE 34.000 asteroider. WISE som är bestyckad med ett 40-centimeters teleskop och infrarödkamera hann också ta mer än 2,7 miljoner bilder och katalogiserade hela 747 miljoner objekt i rymden. Efter att sedan februari 2011 varit i viloläge har rymdsonden uppväckts av NASA och påbörjar nu ett nytt uppdrag, NEOWISE. NEO står för Near Earth Object, vilket antyder att sonden ska leta efter kometer och asteroider som kommer när jorden. De första testbilderna har nu tagits och tanken är att NEOWISE nu ska börja sitt nya uppdrag mer skarpt. Målsättningen är att i god tid upptäcka objekt som kommer inom 45 miljoner kilometer från jorden. Asteroidjakt tycks få ökad prioritet hos NASA.

En av testbilderna som NEOWISE tagit av stjärnbilden Fiskarna (Bildkälla: NASA)

En krater på Merkurius har döpts efter John Lennon

John Lennon har fått ge namn åt en krater på Merkurius. Rymdsonden Messenger har tagit bilden nedan av denna krater. Internationella Astronomiska Unionen har gett namn åt ett antal Merkuriuskratrar och det var ju kul att Lennon blev förevigad även på en annan planet än jorden. Undrar just när forne Queen-gitarristen Brian May ska få namn åt någon himlakropp, krater eller annat? Han borde ju ligga bra till någon gång i framtiden med tanke på att han på gamla dagar doktorerat i astronomi.

Annars har det varit ganska tyst kring Messengers förehavanden under året som gåttt. Det beror väl antagligen på att rymdsonden observerat det mesta som finns att observera under sina mer än 2.000 varv runt planeten. Man kan bli snurrig av mindre!

Lennonkratern på Merkurius (Bildkälla: NASA)

Videon nedan visar hur det ser ut kring Merkurius sydpol. Många kratrar är det!

(Källa: NASA)

Rymdobservatoriet Gaia sändes upp idag för att studera Vintergatans stjärnor

Idag klockan 10.12 svensk tid sändes den europeiska rymdmyndigheten ESA:s rymdobservatorium Gaia upp från rymdbasen i Kourou i franska Guyana. Det var som vanligt spektakulärt att se Soyuz-raketen skjuta upp i skyn genom ett moln av rök. Allt tycks ha gått helt enligt planerna och Gaia vecklade efter 1 timme och 17 minuters färd ut sin magnifika solpanel. Det tog hela 10 minuter!

Gaia lyfter med hjälp av en Soyuz-raket (Bildkälla: Arianespace/Spaceflight Now)

Gaiaprojektet startade redan på 1990-talet och är en av ESA:s viktigare projekt hittills under 2000-talet. Gaias uppdrag är att studera en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan för att ge oss en bättre bild av vår galax struktur och utveckling. Målsättningen är att vi ska få en betydligt mer detaljerad bild av alla dessa stjärnor och av Vintergatan som helhet. Gaiaprojektet är fortsättningen på ett annat stort rymdsondsprojekt, Hipparcos, som sköts upp 1989 och observerade ungefär 100.000 stjärnor under fyra års tid. Målsättningen är nu alltså att observera 1 miljard stjärnor med Gaia, dvs 10.000 gånger mer än Hipparcos! Gaias mätningar är dessutom 100 gånger mer exakt än Hipparcos mätningar. Observatoriet ska placeras vid solens-jordens s.k Lagrangepunkt 2 (L2). Bilden nedan visar var denna punkt, liksom övriga fyra Lagrangepunkter finns. Dessa punkter är områden där gravitationen från två himlakroppar tar ut varandra. Det blir på så sätt stabila platser att placera rymdsonder på. Gaia når L2 kring den 7 januari och kan sedan under våren 2014 påbörja observerandet.

Lagrangepunkterna (Bildkälla: Wikipedia)

Trots att Gaia observerar en miljard stjärnor är det bara mellan 0,5 och 1 procent av alla stjärnor i Vintergatan. Trots att de övriga 99 procenten inte observeras hoppas forskarna kunna rekonstruera hur hela galaxens struktur ter sig utifrån Gaias observationer. Det blir också en lags tredimensionell bild i och med att Gaia också ska studera hur snabbt stjärnor rör sig från oss eller mot oss. Utifrån dessa data (och här talar vi om enorma mängder data) är det tänkt att forskarna ska kunna bygga upp en bild av hur Vintergatan har utvecklats och hur den fortsätter att utvecklas i framtiden.

Illustration av Gaia

Projektet är som sagt gigantiskt och har en total kostnadsram på hela 940 miljoner euro, dvs 8-9 miljarder svenska kronor. Den totala datamängden som samlas in uppgår till hissnande 1 miljard megabyte! Varje dag ska 40 miljoner stjärnor studeras med en CCD med optik som består av 106 CCD-detektorer, med totalt närmare 1.000 megapixlar. Läs mer om tekniken på SpaceflightNow. Gaia kommer sannolikt också att bidra till upptäckten av 1.000-tals nya exoplaneter, 200.000 nya asteroider m.m. Bilden nedan visar komplexiteten i projektet. Klicka på bilden för att förstora den eller på länken HÄR.

Info om Gaiaprojektet (Bildkälla: Astrium)

När kan vi då förvänta oss få reda på vad Gaia observerat? På Astronomidagarna i Lund i höstas berättade Daniel Michalik från Lunds universitet om projektet och manade till tålamod. Det första datasetet presenteras först i september 2015 och de fullständiga resultaten först år 2022. Forskning tar tid. Det är bara att inse detta. Så småningom kommer vi att få reda på en mängd spännande fakta om stjärnors position, avstånd och rörelser och inte minst om hur vår galax blev vad den är idag och hur galaxens framtid kan tänkas se ut.

Läs också Populär Astronomis artikel om Gaia HÄR. Kolla också Ulfs snygga bildsekvens av vad som hände de första 90 minuterna efter start på Cassiopeiabloggen HÄR.

Har man upptäckt den första exomånen?

Tidskriften New Scientist skriver på sin websida att forskare kan ha upptäckt den första exomånen. Som bekant har en stor mängd exoplaneter upptäckts (drygt 1.000) under de senaste 20 åren. Nu kan man alltså ha upptäckt en måne utanför vårt eget solsystem. Det tycks dessutom vara en mycket märklig måne, och inget som liknar månarna i vårt solsystem. Vår största måne, Jupitermånen Ganymedes, är ca 5.200 kilometer i diameter. Den "månkandidat" man nu upptäckt beskrivs som en rymdens vagabond. Månen och dess planet svävar omkring i rymden utan närhet till någon stjärna. Både planeten och månen är stora.
Planeten beräknas ha en massa som är fyra gånger Jupiters och månen en massa som är ungefär hälften av jordens. Det innebär att den i så fall skulle ha ungefär 20 gånger större massa än Ganymedes! Månen kretsar dessutom hela 20 miljoner kilometer från planeten, vilket är ett stort avstånd med solsystemsmått mätt.

Både planet och måne har upptäckts med gravitationslinsmetoden. Det är en metod som bygger på det faktum att ljus från en stjärna böjer av om en annan stjärna finns mellan den mer avlägsna stjärnan och oss. Den mer närbelägna stjärnans gravitation påverkar alltså ljusets bana. Om då denna stjärna dessutom har någon planet som kretsar kring den så påverkar det gravitationslinseffekten.

Forskarna betonar att man fortfarande är lite osäkra på om det är en planet och en måne. Det kan också röra sig om en ljussvag dvärgstjärna och en planet. Tyvärr kommer man aldrig att få reda på hur det ligger till med de två objekten. Att planet-måne (eller stjärna-planet) kombon skulle passera precis framför någon stjärna en gång till så att de kan observeras igen är osannolikt. De kommer därför att fortsätta sin färd i den mörka rymden. Så det gäller att upptäcka planet-måne-kombinationer med andra metoder där upptäckten kan bekräftas genom flera observationer.

Rymdsonden SDO visar upp solen i regnbågens alla färger

Rymdsonden SDO (Solar Dynamics Observatory) kan studera solen i en mängd olika våglängder. Dessa observationer, i för oss människor osynliga våglängder, konverteras sedan till bilder vi kan se. Dessa bilder presenteras i alla regnbågens färger. Dagens Image of the Day på NASA:s websida  illustrerar detta på ett tjusigt sätt.

(Bildkälla: NASA)