2013 har varit ett intressant exoplanetår

Under året har närmare 200 nya exoplaneter upptäckts. Tillsammans med 2011 blir det därmed det bästa året hittills vad gäller antal nyupptäckter. Vi är nu uppe i 1.055 exoplaneter totalt. Det intressanta är också att man nu börjar upptäcka alltfler små planeter och inte bara heta Jupiters. Keplerteleskopet har förstås inneburit en revolution i sökandet efter exoplaneter. Därför är det ju tråkigt att teleskopets reaktionshjul gick sönder under året. Dessa hjul, som är fyra till antalet, är till för att stabilisera teleskopet så att det riktar in sig på olika stjärnor med hög precision för att på så sätt mäta det ljus som stjärnorna utsänder. Om en planet passerar solskivan uppstår en mycket liten, men mätbar, ljusdipp som Keplerteleskopet noterar. Om denna ljusdipp kommer med jämna mellanrum kan man misstänka att det rör sig om en planet. När nu teleskopet tappat denna precision går det inte att genomföra mätningar med tillräcklig noggrannhet.

Den metod som numera bidrar till flest upptäckter är transitmetoden, dvs den metod som bl a Keplerteleskopet använder sig av. Jag roade mig med att studera exoplanetdata i den databas som websidan Exoplanet.eu tillhandahåller. Utifrån data har jag skapat det här diagrammet som visar antal upptäckter per år och metod. Klicka på denna och de följande bilderna för att förstora dem.

(Bildkälla: data från Exoplanet.eu, diagram av K. Aartojärvi)

Som synes finns det en planetupptäckt 1989. Den diskuteras en del huruvida den ska noteras på 1989, eftersom upptäckten bekräftades först 1996. Jag har ändå valt att pilla in den på 1989. Många av de tidiga upptäckterna har det funnits en del tveksamheter kring, men de som är med i diagrammet har bekräftats av andra observationer senare. Man ska dock ha klart för sig att även s.k bekräftade observationer emellanåt visar sig vara "falska". Det är helt enkelt något annat än planeter när man studerar objekten lite närmare. Så ibland försvinner exoplaneter från databasen. Åren 2012-2013 har varit relativt dåliga år för den s.k radialhastighetsmetoden. Det är förvånande få upptäckter trots att många stora teleskop utrustats med mer avancerade instrument. Läs om de olika metoderna genom att klicka på fliken Exoplaneter ovan.

Planetary Habitability Laboratory (PHL) har på sin websida lite mer fakta om de upptäckta exoplaneterna. Bilden nedan visar fördelningen med avseende på storlek och yttemperatur. Tabellen är inte helt uppdaterad, utan saknar några av de senaste veckornas planetupptäckter (man har väl tagit jullov!). Tabellen visar ändå med all tydlighet att det fortfarande är relativt få små planeter som upptäckts. Totalt uppgår de till 24 styck i dagsläget (2+7+15 i bilden nedan). Ingen av dem finns i den beboeliga zonen kring respektive stjärna. Det finns dock 10 s.k superjordar i denna zon. Några av dem skulle kunna hysa liv om de visar sig ha en atmosfär och förhållanden i övrigt som gynnar tillkomsten av liv.

(Bildkälla: PHL)

Utöver de dryga 1.000 exoplaneterna finns också en lista på hela 3.602 planetkandidater som Keplerteleskopet identifierat. Bland dessa finns betydligt fler tänkbara små planeter. De uppgår till fler än 600 styck! Bara en av dessa små planetkandidater tycks finnas i den beboeliga zonen. Det gäller nu bara att andra teleskop lyckas bekräfta att det verkligen rör sig om exoplaneter och inte något annat. Bilden nedan visar hur dessa fördelar sig på storlek/yttemperatur.

(Bildkälla; PHL)

Även andra teleskop har identifierat s.k exoplanetkandidater. Dessa är till dags dato 195 till antalet och inte lika väl specificerade som Keplerobjekten.

När man studerar alla dessa exoplaneter upptäcker man ganska snart lite av ett kaos när det gäller namn på planeterna. Så här långt tycks det ha varit lite av fritt valt arbete att namnge exoplaneter. Därför har t.ex de planeter som Keplerteleskopet upptäckt namn som börjar just med ordet "Kepler" följt av siffror och bokstäver. Andra observatorier har tillämpat samma metod. Ett stort antal exoplaneter har fått förkortningarna KIC och KOI följt av siffror och bokstäver. "K"-et står för Kepler och här rör det sig om objekt som Keplerteleskopet identifierat, men andra teleskop lyckats bekräfta. När mängden nya exoplaneter ökar behövs någon form av ordning i namngivningen. När tänker Internationella Astronomiska Unionen ta tag i detta?

Det ska bli intressant att se hur 2014 blir vad gäller nya upptäckter. I och med att Keplerteleskopet gjort sitt finns en risk för att det blir färre nyupptäckter. Å andra sidan sitter en stor mängd forskare och studerar alla de data som Keplerteleskopet samlat in. Det kan tänkas att många exoplanetkandidater kan komma att bekräftas vara planeter. Sannolikt får vi en explosionsartad utveckling om några år när de mer avancerade rymdteleskopen Tess, Cheops och James Webb sänds upp.

Ännu en topplista - små himlakroppar

Här kommer ännu en topplista för 2013. Det är årets bästa små himlakroppar i vårt solsystem. I år buntar jag helt enkelt ihop månar, dvärgplaneter, asteroider, kometer och annat smått och gott i en gemensam topplista. Det har varit en hel del spännande utforskning av framförallt månar under året. Även kometerna har visat framfötterna rejält i år. Så här blev till slut min lista efter lite funderande:

Månfordonet Yutu har precis kört ner för rampen (Bildkälla: CNSA/CCTV)

1. Vår egen måne, som tycks uppleva en renässans vad gäller utforskning. Förutom ett flertal rymdsonder som kretsar kring månen, fick vi ju uppleva en månlandning i december 2013, den första på 37 år. Den kinesiska månlandaren damp ner elegant på månens yta och månfordonet Yutu körde ner för en ramp och ner på månytan. Dessutom har vi nu rymdsonden LADEE i omloppsbana kring månen för att studera den tunna månatmosfären. 
2. Titan (Saturnusmåne), som studerats ingående av rymdsonden Cassini. Titan är verkligen spännande med sina kolvätesjöar och sin atmosfär. 
3. Europa (Jupitermåne), som blir alltmer intressant. Under året upptäckte Hubbleteleskopet vatten i månens atmosfär. När ska det bli en månlandning på denna solsystemets kanske mest intressanta måne?
4. Kometen ISON, som lovade så mycket men som tyvärr bröts sönder och samman. Vi hade ju alla hoppats på att få se en stor fin komet på natthimlen nu i december, men så blev det alltså inte. ISON blev inte "seklets komet". 
5. Kometen C/2013 R1 Lovejoy, som också visade upp sig under senhösten 2013 och faktiskt blev betydligt ljusstarkare än ISON. 
6. Enceladus (Saturnusmåne), som rymdsonden Cassini fortsatt att studera. Månens fascinerande vattenkaskader ger visst hopp om att enklare livsformer skulle kunna trivas här.
7. Rhea (Saturnusmåne), som fångats på finfina bilder av rymdsonden Cassini.
8. Dvärgplaneten Pluto, som får alltmer uppmärksamhet i och med man nu upptäckt hela 5 månar kring denna dvärgplanet. Rymdsonden New Horizons är ju dessutom på väg mot Pluto med högsta fart för att studera detta spännande planetsystem. För visst kan väl Pluto bli uppgraderad till planet igen?! 
9. Dvärgplaneten Ceres, som snart får besök av rymdsonden Dawn. Det kommer att bli högintressant att få reda på hur Ceres ser ut. Vi får dock tåla oss till våren 2015. 
10. Den första exomånen som upptäckts (kanske). Lite före jul rapporterades om att forskare kan ha upptäckt den första exomånen. Även om upptäckten fortfarande inte är helt bekräftad förtjänar det en plats på den här listan. För visst är det spännande om man börjar upptäcka månar i andra solsystem?! Läs mer om upptäckten HÄR.

Årets topplista när det gäller planeter

Igår skrev jag om de, i mitt tycke, mest intressanta rymdsonderna och rymdobservatorierna under 2013. Nu kommer årets topplista vad gäller planeter. Vilka planeter har varit "bäst" i år? Med "bäst" menar jag mest intressant ur ett utforskningsperspektiv. Här kommer min planettopplista 2013. Läs mer om rymdsondernas utforskning av planeterna genom att klicka på länkarna till höger här i bloggen.

Cassinis bild av jorden och månen som små ljusfläckar i fjärran (Bildkälla: NASA)

1. Jorden (1), som fortfarande inte har sin like i Vintergatan. Åtminstone har vi inte hittat någon jordkopia ännu. Det börjar poppa upp en del jordliknande planeter bland de exoplanetfynd som görs, men antingen är de för heta, eller så har de en densitet som inte riktigt liknar jordens. Sedan krävs också en atmosfär, lite organiska ämnen och helst flytande vatten plus ytterligare en hel del för att liv ska uppstå. Trots att det tycks finnas miljarder exoplaneter är vår jord kanske ändå unik?! Jorden, denna "Pale blue dot", blev under året fotograferad av rymdsonden Cassini. När man ser bilden förstår man verkligen hur små vi är i ett universellt perspektiv
2. Mars (2), som kommer alltmer i fokus. Idag observeras Mars av tre rymdsonder (Mars Odyssey, MRO och Mars Express) samt två Marsfordon (Opportunity och Curiosity). Ytterligare två Marssonder har sänts iväg under 2013. Det är dels indiska Mars Orbiter Mission, dels NASA:s rymdsond MAVEN. Det kryllar snart av rymdsonder kring den röda planeten och ännu fler ska det bli. Både 2016, 2018 samt 2020 sänds rymdsonder mot Mars. Mer eller mindre realistiska planer finns också på att sända bemannade rymdsonder till Mars inom kanske bara 10 år. Vi får väl se hur det blir med det.
3. Saturnus (3), som fortsätter fascinera oss med sitt fantastiska ringsystem, sin oroliga och stormiga nordpol och sina många intressanta månar. Rymdsonden Cassini har detaljstuderat månen Titan under året och vi har bl a fått se månens sjölandskap.
4. Merkurius (4), som nu studerats in i minsta detalj av rymdsonden Messenger. Det tycks som varje liten hålighet nu kartlagts under de mer än 2.000 varv runt Merkurius som Messenger avverkat. 
5. Jupiter (6), som sannolikt kommer att toppa den här listan om några år då rymdsonden Juno når fram till planeten (2016 är det tänkt att det ska ske). Annars är det fascinerande att man fortfarande gör en del fynd vid studier av rymdsonden Galileos Jupiterobservationer under åren 1995-2003. 
6. Venus (5), den lite bortglömda planeten, som trots allt fått lite uppmärksamhet genom de observationer som Venus Express gjort. 
7. Kepler 62 e och f (-), två jordliknande exoplaneter som kretsar inom den beboeliga zonen kring sin stjärna. Fyndet är ett av de mest intressanta som Keplerteleskopet gjort. Kan det finnas liv på dessa planeter? Ja, kanske.
8. Kepler 61b (-), som upptäcktes strax innan Kepler 62-planeterna. Det är en s.k superjord, som även den kretsar inom den beboeliga zonen.
9. Kepler 78b (-), som är en mycket jordlik exoplanet. Forskarna har beräknat planetens densitet till att vara i stort sett samma som jordens. Den enda haken är att planeten kretsar alldeles för nära sin stjärna för att kunna hysa liv. Den är helt enkelt glödhet.
10. Kepler 37b och c (-), som är två av de minsta exoplaneter som upptäckts. De är t o m något mindre än jorden. 

Planeterna Uranus och Neptunus saknas på listan även i år. På min och många andras önskelista finns en rymdsond till Uranus. Det är utan tvekan en intressant planet som det skulle vara kul att få lite mer fakta om.

Rymdsonden Dawn är nu halvvägs till Ceres

Rymdsonden Dawn lämnade asteroiden Vesta i september 2012 efter att i detalj ha kartlagt denna lilla himlakropp under nästan 14 månaders tid. Den 5 september 2012 satte sonden kurs mot dvärgplaneten Ceres som den beräknas nå i februari 2015. NASA rapporterar att den nu har avverkat halva resan, eller 31 miljoner kilometer. Dawn tar en ganska komplicerad bana för att så småningom gå in i omloppsbana kring Ceres. Bilden nedan illustrerar det hela. Klicka på bilden för att förstora den.

(Bildkälla: NASA)

Med tanke på alla fina bilder vi fått på asteroiden Vesta ska det bli intressant att se hur Ceres ser ut. Ceres tillhör gruppen dvärgplaneter, som till dags dato endast består av 5 av IAU (Internationella Astronomiska Unionen) godkända himlakroppar. Dessa är Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris. Ytterligare sex presumtiva kandidater till gruppen har upptäckts. Dessa är Orcus, 2002 MS4, Salacia, Quaoar, 2007 OR10 och Sedna. Sannolikt finns det betydligt fler himlakroppar i vårt solsystem som tillhör den här kategorin. Intressant att notera är att, förutom Ceres, kommer också Pluto att få besök av en rymdsond inom kort. Det är sonden New Horizons som når Pluto i juli 2015, dvs bara ett par månader efter att Dawn når fram till Ceres.

Vad är då en dvärgplanet? Det är en himlakropp som på många sätt liknar en planet, men med den skillnaden att den inte lyckats rensa rent i sin omloppsbana runt solen. I eller nära omloppsbanan finns andra stora himlakroppar. Det var IAU som hittade på den här definitionen 2006 och som därmed också degraderade Pluto från planet till dvärgplanet. Pluto har nämligen en mycket elliptisk omloppsbana som emellanåt kommer innanför Neptunus omloppsbana. Den har också en betydligt lägre massa än planeterna i vårt solsystem. När man i början av 2000-talet upptäckte flertalet av de himlakroppar som idag definieras som dvärgplaneter tyckte väl IAU att vi riskerade att få en uppsjö planeter i solsystemet. Därav indelningen i planeter och dvärgplaneter. I forskarsamfundet finns en hel del kritik mot de planetdefinitioner som IAU beslutat om. Inte minst projektledningen bakom rymdsonden New Horizons har protesterat. Man hade ju precis sänt upp rymdsonden när IAU tog beslutet om Pluto. Det var ju förstås inte så kul. Personligen tycker jag att IAU:s definitioner är lite av ett hopkok. Det kommer att ställa till det när allt mindre exoplaneter upptäcks. Ett stort antal av dessa kommer sannolikt att behöva definieras som dvärgplaneter på mer eller mindre godtyckliga grunder. Det kommer helt enkelt inte att bli lätt att avgöra om alla himlakroppar rensat rent i sin omloppsbana.

Curiosity har fått (h)julproblem

Marsfordonet Curiosity har fått problem med sina hjul. Bilder som skickats till jorden den senaste veckan visar på ganska stora skador på flera av hjulen. Det verkar som om det 1 ton tunga fordonet kört över en del riktigt vassa stenar som bucklat till aluminiumhjulen och t o m skapat rejäla sprickor i dom. I en artikel tidigare i veckan här i bloggen hade jag en bild av ett av hjulen, men missade att notera att det faktiskt var lite trasigt. I flera av de bilder som publicerats på NASA:s websida (se HÄR) kan man se sprickor och små hål i hjulen. De mer jämna fyrkantiga hålen är "orginal" så att säga och inget bekymmer. Det som borde bekymra teknikerna är de här nya sprickorna. Kanske dags att köra fordonet i lite mjukare terräng? Man kan ju som amatörastronom tycka att det är lite dåligt att hjulen börjar trasa sönder efter bara ett drygt års, och fyra och en halv kilometers, körande på Mars. Det handlar ju trots allt om ett mångmiljardprojekt. Undrar just hur länge hjulen håller innan projektet får avbrytas?

Den första bilden är tagen av Curiositys Mastcam-kamera och visar en rejäl spricka i ett av hjulen. Ser inget vidare ut! Hela hjulet ser lite småbuckligt ut.

(Bildkälla: NASA)

Den andra bilden är tagen av MAHLI-kameran och visar en lång spricka i  det främre hjulet i bilden. 

(Bildkälla: NASA)

Rymdsondsåret 2013 har varit lysande!

Ett bra rymdår
Meteoriter, kometer och rymdsonder! Så skulle man (mycket kort) kunna sammanfatta rymdåret 2013. Den 15 februari ställde en stor meteorit till med en hel del förödelse när den slog ner i Tjeljabinsk i ryska Ural. Det följdes under året av lite av komethysteri när det blev klart att kometen ISON skulle komma riktigt nära solen och kanske bli en finfin syn på vår natthimmel. Så blev det dock inte. Kometen stendog vid solpassagen och det blev bara en tummetott av det hela. Trist! Något som vi däremot kunnat glädjas åt är alla uppskjutningar av rymdsonder. Vilket rymdsondsår det har varit! Och vilken höst framförallt! Hela sex stycken rymdsonder har sänts upp sedan i somras. Dessa är:

• LADEE (Lunar Atmosphere and Dust Environment Explorer) som studerar månens atmosfär
• Hisaki som studerar gas i planet och månatmosfärer
• Mars Orbiter Mission, som är på väg mot Mars
• MAVEN (Mars Atmosphere and Volatile Evolution Mission), som också är på väg mot Mars
• Chang'e 3 inkl landare och fordon, som just nu påbörjat månobservationer
• Gaia som ska kartlägga en miljard stjärnor i vår galax Vintergatan

Läs mer om dessa och alla andra just nu aktiva rymdsonder genom att klicka på länkarna till höger här i bloggen.

Året kännetecknas också av att många rymdsonder är på väg mot sina mål. Det gäller bl a följande: Dawn (mot dvärgplaneten Ceres), Juno (mot Jupiter), New Horizons (mot Pluto) och Rosetta (mot en komet).
2013 har varit så fantastiskt att min tio-i-topplista vad gäller rymdsonder i år fått utökas till en tretton-i-topplista! Listan vad gäller rymdobservatorier kom inte upp till tio i år heller.

På den mer negativa sidan kan noteras att det under året varit ovanligt många haverier vad gäller rymdobservatorier. Det gäller bl a Goce, Planck, Kepler, CoRoT och Herschel (läs mer HÄR).

Under året har kommersiell rymdfart firat nya triumfer. Förutom SpaceX har nu också Orbital Sciences lyckats med att docka med den Internationella rymdstationen (ISS). Nya raketer har också utvecklats och utprovats under året.

För tredje året i rad kommer nu Rymdsondsbloggens topplistor att presenteras så här i slutet av året. Idag kommer den första, och viktigaste; den om årets rymdsonder och rymdobservatorier. De kommande dagarna kommer fler topplistor här i bloggen.


Årets bästa rymdsonder och rymdobservatorier
Vilka är då årets bästa rymdsonder resp rymdobservatorier? Protestera gärna i kommentarsfältet om du som läsare tycker annorlunda. Läs mer om respektive rymdsond via länkarna till höger i bloggen.

2013 års etta - MSL/Curiosity! (Bildkälla: NASA)

Årets bästa rymdsonder

1. MSL/Curiosity (1), som under året fått lite mer fart och avverkat ett antal kilometer i sin jakt på spår efter liv på Mars. Fordonet har studerat ett stort antal stenar och flitigt använt både laserkanon och borr. Fordonet har också upptäckt små mängder med vatten. Resultaten så här långt visar att mycket tyder på att delar av Mars varit täckta med vatten. Det kan därmed ha funnits förutsättningar för liv. Curiosity har dock ännu inte funnit några slutgiltiga bevis för detta. De studier som gjorts avseende metanhalten vid Marsytan har inte gett några positiva resultat. Curiosity strävar nu vidare upp mot berget Mount Sharp. Många fina bilder har levererats från ett kargt Marslandskap.
2. Cassini (2), som år efter år fortsätter att leverera intressanta bilder från Saturnussystemet. I år har vi bl a fått se närbilder av Saturnusmånen Titans sjölandskap och finfina bilder som visar den stora stormen som härjar kring Saturnus nordpol. Vi har fått bilder av en mängd Saturnusmånar, av planetens ringsystem, av ismoln vid Titans poler och regn som faller från Saturnusringarna m.m. Cassini har dessutom upptäckt intressanta ämnen (som man använder för att tillverka plast) i Titans atmosfär. Denna måne har kartlagts noggrant och forskarna har utifrån rymdsondens data skapat en topografisk karta för Titan. En kul grej under året var när Cassini fotograferade jorden från sin bana kring Saturnus. 
3. Messenger (4), som under året blev färdig med kartläggningen av hela Merkurius yta. En rad fina bilder har dessutom levererats från ett synnerligen kratertät planet. 
4. Chang’e 3 (-), som i december månad fascinerade oss med en spektakulär uppskjutning och lika spektakulär månlandning. Det var spännande att följa månlandarens färd mot månytan. Både landning och lossning av månfordonet Yutu gick finfint och den kinesiska rymdmyndigheten överraskade genom att visa det hela i alldeles lysande TV-sändningar.
5. Mars Orbiter Mission (-), som sändes upp i början av november 2013 mot Mars. Med en ganska komplicerad bana, med flera varv runt jorden, lyckades MOM hamna i rätt bana mot Mars. Det är en stor triumf för den indiska rymdmyndigheten ISRO och för Indien som rymdnation.
6. Mars Express (7), som fortsatt studera Mars och har nu kartlagt i stort sett hela planeten. Denna rymdsond levererar ständigt fantastiskt fina bilder. ESA har även skapat ett flertal ursnygga filmer som visar flygturer över Mars. Även i år slår Mars Express därmed konkurrenten MRO.
7. MRO (8), har även den tagit en mängd fina bilder från Mars. Frågan är väl om MRO (och det gäller även Mars Express) kommer så värst mycket längre i observerandet?
8. Venus Express (-), som i all tysthet fortsätter studera planeten Venus. (Hur vore det om ESA kunde skärpa sig när det gäller Venus Express-rapporteringen? För den är väl inte helt sysslolös under de långa perioder som rapporter saknas?). I år har rymdsonden bl a observerat att det blåser friskt på denna ogästvänliga planet. Den har dessutom upptäckt att Venus emellanåt har vissa likheter med en komet.  
9. LADEE (-), som sändes upp i september 2013 för att studera månens atmosfär. Det mest intressanta med rymdsonden är kanske den nya laserkommunikation som testas. Teknologin kan få stor betydelse för kommande rymdsondsprojekt.
10. MAVEN (-), som sändes upp i mitten av november, är en avancerad Marssond som ska studera Marsatmosfären. Projektet är förstås betydligt mer betydelsefullt ur rent vetenskaplig synpunkt än det indiska MOM-projektet, men likväl hamnar det bakom MOM i den här listan. Det här är ”business as usual” för NASA, medan det för ISRO är första gången man sänder en rymdsond mot en annan planet.
11. Solsonderna SDO, SOHO och Stereo samt satelliten Iris (-), som studerat solen. Det var ju meningen att solaktiviteten skulle varit på topp i år, men det har varit lite si och så med det. Ett och annat rejält solutbrott har det dock varit. Många fina bilder har levererats från dessa solteleskop.
12. Voyager 1 (9), för att den lämnat vårt solsystem. Vilken bedrift!
13. Juno (10), för det faktum att den är på väg mot kungen av planeter, Jupiter! 

Årets bästa rymdobservatorier

2013 års ett - Keplerteleskopet! (Bildkälla: NASA)

1. Keplerteleskopet (1), som trots att det under året fick allvarliga tekniska problem, levererat så mycket exoplanetdata att det nog kan försörja en stor skock forskare i åratal. Under året upptäcktes en jordliknande planet, Kepler 78b. Tyvärr kretsar den alltför nära sin stjärna för att kunna hysa liv. Ett planetsystem, Kepler 62, med 5 kända planeter har ansetts vara intressant i sökandet efter utomjordiskt liv. Två av planeterna i systemet 62e och 62 f är jordstora och finns inom den beboeliga zonen. I början av året upptäckte Kepler också en planet, Kepler 37c, som är mindre än jorden. Dessutom kar Keplerteleskopet identifierat en stor mängd exoplanetkandidater under året samt t o m studerat moln kring en exoplanet. Oerhört trist att teleskopet fick problem med reaktionshjulen, vilket satte stopp för exoplanetutforskandet (åtminstone enligt den ursprungliga planen).
2. Hubbleteleskopet (2), som enträget fortsätter göra intressanta upptäckter. Under året har teleskopet bl a upptäckt vattenånga kring Jupitermånen Europa och spår av vattenånga i fem exoplaneters atmosfärer. Hubbleteleskopet ägnade en hel del kraft åt att studera kometen ISON när den närmade sig solen. Teleskopet har gjort en del intressanta exoplanetfynd under året och även upptäckt en liten måne kring Neptunus. 
3. Herschelteleskopet (3), som studerat både solsystemets planeter och exoplaneter under året, men som tyvärr till slut tvingades ge upp observerandet. Teleskopets ”kylvätska” tog helt enkelt slut.
4. Spitzerteleskopet (6), som alltmer börjat studera exoplaneter. Med hjälp av sina känsliga instrument har teleskopet bl a gjort beräkningar av exoplaneters yttemperaturer. Teleskopet var också flitig i studierna av kometen ISON.
5. Gaia, som sändes upp i december 2013 med uppdraget att studera 1 miljard stjärnor i vår galax, Vintergatan. Detta för att ge oss en bättre bild av Vintergatans utveckling. Projektet är ett av ESA:s största projekt under de senaste årtiondena.
6. Integral, som upptäckte att ett svart hål förmodligen käkat upp en exoplanet. Det är en upptäckt som utan tvekan kvalificerar detta rymdobservatorium att komma med på årets topplista!
7. James Webb-teleskopet (7), är även i år med på listan bara för att det fortfarande är på G. Projektet tycks överleva och bli verklighet trots alla finansiella bekymmer.

Julkort från rymden

Medan vi firar jul och har ledigt från jobb och studier fortsätter rymdsonder och rymdfordon att observera solsystemets himlakroppar. Även några astronauter fick slita på självaste julafton. Den senaste veckan har en rad fina bilder från solsystemets olika "hörn" publicerats. Här kommer ett urval av dessa "julkort". Jag ska, som vanligt, ge min sammanfattning av rymdsondsåret i ett antal inlägg som kommer här i bloggen under de närmaste dagarna. Tills dess, kolla in dom här fina bilderna.

Först en julhälsning från den Internationella rymdstationen ISS, där astronauterna Rick Mastraccio och Mike Hopkins under julhelgen roat sig med två långa rymdpromenader för att laga utrustning som styr rymdstationens kylsystem. På julafton blev det en mer än 7 timmar lång rymdpromenad!

Rymdpromenad (Bildkälla: NASA)

Nästa bild  är ett riktigt hjulkort! Marsfordonet Curiosity har fotograferat ett av fordonets hjul. Det är en ganska kraftig konstruktion som bör tåla en och annan påfrestning. Rymdfordon brukar ha ett väldigt specifikt utseende, som skiljer sig markant från de fordon vi har på jorden. Undrar just hur man kommit fram till att den här konstruktionen är den optimala. Sannolikt är det en kompromiss mellan storlek, hållfasthet och vikt. Mesta och bästa möjliga fordon för minsta möjliga vikt helt enkelt.

(Bildkälla: NASA)

Kinesiska månfordonet Yutu har börjat köra runt landningsplatsen och har tagit en del bilder, bl a den här panoramabilden.

(Bildkälla: CNSA/CCTV)

Så här långt har månlandaren och Yutu mest tagit bilder av varandra. Det pågår förmodligen lite tester av kameror och andra instrument. Det är hyfsat bra bildkvalitet i de bilder vi hittills fått se. Tanken är nu att fordonet ska ut på en egen expedition för att utforska denna del av månen. Den kinesiska rymdmyndighetens förhoppning är att fordonet ska kunna fungera i minst tre månader. Landaren ska studera månmineraler m.m där den står. Bilden nedan visar landaren. Den tycks verkligen ha hittat ett perfekt ställe att landa på. Inga stora stenar som kan stöka till det hela. I bakgrunden syns lite små bergknallar som landaren lyckades undvika.

(Bildkälla: CNSA/CCTV)

Nästa bild visar en lite annorlunda vy av den stora stormen vid Saturnus nordpol. Det är rymdsonden Cassini som tagit bilden.

Den stora stormen på Saturnus (Bildkälla: NASA)

De följande två bilderna kommer också från Cassini. Den första visar Saturnusmånen Enceladus. Det ser verkligen ut som en rymdens snöboll. I den här bilden syns inte de för Enceladus så speciella vattengejsrarna. Månen sprutar nämligen ut stora kaskader med vatten. Enceladus är en ganska liten måne med en diameter på ca 500 kilometer.

Månen Enceladus (Bildkälla: NASA)

En riktigt häftig bild som Cassini tagit är den här. Den visar månen Rhea framför den disiga månen Titan. Rhea är en av Saturnus många mellanstora månar (diameter=ca 1.500 kilometer). Titan är Saturnus största och solsystemets näst största måne (efter Jupitermånen Ganymedes). Diametern är ca 5.150 kilometer. NASA har också publicerat sin topplista 2013 vad gäller Cassinibilder, se HÄR.

(Bildkälla: NASA)